Kategorier
Blandat

Inflyttningsfest, glada pannkakor och annan skit.

Mellan 20 – 24 februari 2020 var jag i Stockholm för att hälsa på familjen igen. Denna gången vankades det inflyttningsfest och födelsedagsfest så det hette duga. Känns som om alla man känner fyller år dessa veckor i februari. Otroligt många är det i alla fall. Kul hade jag också. Det var fullspäckade dagar och jag är förvånad över hur många personer jag hade möjlighet att träffa när jag var där. En dag drog jag till Norrtälje för att hälsa på en kär vän, och direkt efter blev äntligen filmkväll med en av mina kusiner. Vi såg första Hobbit filmen. Får se när nästa blir av, men jag längtar tills dess. Den saken är klar! Jag hann också med en promenad med Svenska Grand Danois klubben!

Odågan Oden (Grandison’s Lasting Impressions) står på soffan inne i restaurangen på Sturehofs slott och tittar efter något.

Glada pannkakor kommer inte göra mig redo att dejta…

Det jag syftar på är lite av en fortsättning på mitt förra inlägg där jag skrev om hur jag känner med att vara singel. Det står kvar, jag är puss och kramsjuk som fan, men jag vill inte ha en ny pojkvän ännu eller verkligen leta efter och dejta nån. Det kommer förmodligen ta månader, om inte år tills jag börjar ta tag i det. Livet är för bra som det är just nu, i alla fall med det som fungerar. Sömnen är det ju sådär med, det går upp och ner men mer om det senare i inlägget. Jag har skapat lite dejtingprofiler på de största sidorna, men den enda profilen som finns kvar är den jag skapade tidigare i veckan på HappyPancake.com. Den finns kvar där just nu av två anledningar. Dels för att det är 100% gratis, och dels för att jag inte blivit (än så länge) påhoppad av sjuttioelva killar som bara vill vara KK med mig. Faktum är att ingen har pratat med mig där ännu, men jag tycker det är skönt. Just nu är jag bara ”nyfiken”, eller vad man ska säga. Det ska till mycket för att någon ska fånga mitt intresse och jag ska ta kontakt. Jag tänker i alla fall inte betala en endaste krona för att seriöst träffa någon ny. Nej, det ska fanimej vara gratis. Det stör mig att de där sajterna tar betalt för fan allt. Det går att skapa en profil och kolla andras profiler, men sen då? Nä, för att prata med nån – betala. Se vem som gillat dig? Betala! Nä, då får det vara. Vi får se om profilen på HP blir kvar, men den stannar där just nu i alla fall. Sen om något vill jag ju veta mer om de där två killarna jag nämnde i förra inlägget. Är nån av dem något att gå vidare med, så gör jag hellre det, men just nu är jag en lycklig, kramsjuk person som råkar vara singel.

Om det inte är trasigt, varför fixa det?

Så länge som livet är så här, så tänker jag föredra det. Vad jag syftar på är min relation med Henrik, då jag inte vill byta ut han för nån annan. Jag vill fortsätta träffa han så ofta som jag gör. Jag vill fortsätta finnas där, hjälpa honom och få hjälp tillbaka när det behövs. Jag vill se alla serier, filmer etc. som vi är vana att se tillsammans och jag vill fortsätta ta dit Majken när jag tycker hon behöver aktiveras i en större lägenhet än min. Han kommer alltid vara en stor del i mitt liv, och så länge vi är överens om det så kommer det fortsätta. Det är liksom bara för underbart att gå vidare ifrån så den här situationen är en stor anledning till varför jag klarar singellivet riktigt bra, för jag vet att jag har någon som älskar mig för den jag är och fortfarande bryr sig om mig, fast vi inte är ihop.

Skulle jag träffa nån ny kille inom kort så kommer det ske i snigelfart, då jag är extremt rädd för att dejta egentligen. Jag vill vara riktigt säker på att oavsett om nästa kille är en dejt eller den där föreviga så vill jag veta vad jag ger mig in på. Tekniskt sett innebär väl det att jag hellre är ensam och pussjuk än att hoppa på första bästa som når upp till mina ”krav”. Jag har gillat några profiler på HP, men inte nått mer än så länge.

Den där andra skiten då?

Ja, den kommer vi till nu. Sömnproblemen fortsätter. I Stockholm sov jag dock fantastiskt. Två nätter var jag totalt däckad och sov som en stock. Tog inte mina sömntabletter på hela resan. Det bidrog till att jag ville testa att sova utan dem även hemma. Det gick verkligen inte bra. Jag hade ingen ångest eller så. Jag bara somnade inte. Jag gick och la mig vid 23, och när det gått två timmar eller nått sånt så fick jag nog och tog en sömnablett ändå. En halvtimme senare började den verka, men jag somnade inte ändå. Gjorde jag det så märkte jag inte av det. När klockan var efter 3 nån gång blev jag verkligen asförbannad, skrev av mig på FB och sen lyckades jag somna, men sov dåligt resten av natten och vid 9 så kunde jag inte ligga i sängen längre. Efter det gick det bättre. Då hände nått märkligt egentligen. Allt det här med min sömn har ju påverkat mig mycket, och överallt ser man bara reklam för sömnproblem, jävla FB till att spionera?!

Jag tror att en av anledningarna till varför jag sov så bra när jag var bortrest berodde på flera saker. Dels att jag var omringad av ett tjock, gosigt och varmt täcke, något jag inte har här hemma just nu. Täcket jag har är jättetunt, svalt och säkert 20+ år gammalt. Det är inte så mysigt. När jag var hos föräldrarna, behövde jag heller inte bry mig om något. Ingen katt som stör en mitt i natten, möjligtvis och inga konstiga ljud från kyl eller fläkten. Med tanke på alla problem jag har haft så är det inte så konstigt att jag ändå fortsätter tänka på om Majken ska sova i natt eller springa rundor, om nån ska vråla ut saker i en megafon mitt i natten, för att nån jävel parkerat sin bil fel(😳), eller om jag ska bli väckt i ottan för att byggjobbarna håller på här utanför? Jag trivs här, det är ingen lögn. Den här lilla skokartongen känns som hemma, det märker jag när jag sovit borta, men trots det känns det lite som om att det är lägenheten i sig som bidrar till mina sömnproblem? Det kommer lösa sig till sist, men ibland känns det som om att man nu på sistone är dömd till att för evigt oroa sig över katten och alltid gå på sömntabletter, för att så är mitt liv idag.

I alla fall, det märkliga som hände är att någon tipsade mig om att jag skulle ta en av mina tjocka filtar jag har när jag ser på tv och lägga dem på täcket, dels så täcket blir tyngre (tyngdtäcke effekt), men även så det blir gosigare. Sen efter den första jobbiga natten efter min Stockholmsresa hade jag det så hela natten, och även om jag blev sjöblöt av värmen, så har jag fan legat däckad de nätter jag sovit ensam. Jag somnade rätt fort också, vilket är en skum känsla.

Jag har vaknat några gånger av att jag hade ont i ryggen, vilket bara händer på nätterna primärt och när jag skulle vända mig så gjorde det ännu ondare än vanligt. Jag får alltså bara ont i ryggen på nätterna om jag har legat för länge på rygg. Jag har mycket svank, och mina jobbiga extrakilon (som säkert bidragit till massa plack i artärerna i ländryggen) har gjort att jag har haft ont i ryggen på nätterna sen typ 2016 eller nått. Säkert längre. Det lär bli bättre när jag väl nått min målvikt och börjat hålla bättre i min veganska diet jag primärt följer. I alla fall, jag har alltså sovit på rygg riktigt länge under alla nätter sen dess, vilket betyder att jag sovit djupt, men också bra. Att täcket blev tyngre måste ha hjälpt där, men jag är osäker på om jag vill punga ut med flera tusen på ett tyngdtäcke. Generellt känns det bara jobbigt att ha ett täcke som väger typ 7 kg, vilket är då rekommenderat för mig. Nä, jag vill bara ha ett tjockare, gosigare täcke egentligen. Dock inte duntäcke! Inga döda fåglar i min säng, tack!

Windows suger, även på VM… 😫

Det finns lite mer skit att nämna också, som har mer med teknik att göra. I skolan har vi äntligen en programmeringskurs igen, vilket är jätteskönt, men jag har knappt orkat eller kunnat göra så mycket jag vill. Sömnproblemen och allt annat kommer bara i vägen. Nu ska jag också göra en extra uppgift för databaskursen, dock vill jag göra detta för egna personliga skäl, så jag faktiskt lär mig något om SQL server, men det blir mycket att göra närmsta tiden, och vi får se hur duktig jag är på att planera för det. Jag kommer prioritera att få godkänt i databaskursen i alla fall, då den har en deadline som är viktig. Klarar jag inte detta, får jag inte G i databaskursen och då blir det problem. Det är ett tag kvar innan vi börjar programmera i grupper på en projektuppgift, och när det blir av så vet jag att jag kan prestera utan problem.

Jag har avinstallerat min Bootcamp installation av Windows i alla fall, och jag tänker börja betala för en VM licens istället, så jag slipper starta om datorn varje gång jag behöver använda Windows. Äntligen hittade jag en VM som är värd att betala för. Det blev VMWare, med deras Fusion program. Det kommer kosta nån tusenlapp, men det är det värt. Eftersom jag kommer åt allt på min Mac utan konstigheter, så behöver jag bara ha Visual Studio och typ SSMS installerat på den, och det känns skönt. Fusion har också inbyggda tangentbordsgrejer, alltså key-mapping. Det tog ett tag innan jag fick det att funka men bra att det gick till sist. Jag tror dock att jag har installerat och avinstallerat Windows typ 4 gånger sen jag gjorde den här ändringen.

Det började med att jag hade tillgång till min bootcamp installation av Windows i min VM. Det funkade fint, men det märktes att det var Bootcamp, då scrolla och prestandan var praktiskt taget lika dåligt som när man använder det på riktigt. Därför fick jag idén att jag skulle flytta över min licens till VM och installera om Windows där. Det funkade fint i början, men när jag ändrade om med språken så började datorn strula nått så ofantligt mycket. Av nån skum anledning så gick det inte att ha det som jag vill ha det. Jag kan inte riktigt förklara det, men om jag använde mig utav ett särskilt språk av de engelska varianterna så gick allt bara fel. Till sist installerade jag Windows helt på svenska, och då gick det bra. Men då fungerade inte min licens, så nu har jag inte en aktiverad version av Windows. Egentligen behöver jag inte det då jag hatar Windows numera. Det bara strular, kraschar, är långsamt och drar både batteri och prestanda så det fanimej är löjligt. Jag behöver bara använda det när jag prompt måste göra strikta Windows grejer. Annars funkar Mac skitbra! Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga heller för att rätta till det. Jag får en varning om att licensen använts på en annan dator – ja det är sant, på min bootcamp installation som nu är borttagen utan att jag tog en backup för jag hade inte något viktigt där ändå, men det går inte att aktivera windows ändå. Jag har noll lust att köpa en ”äkta” variant av Windows heller, eftersom jag har en fullt fungerande licens nyckel för Windows 10 redan. I värsta fall får jag testa att göra en ny bootcamp installation och se om det hjälper. Jag tror knappast det, men man kan ju försöka – om man orkar. Visual Studio och SSMS funkar bra än sålänge, så jag orkar knappt bry mig. Windows och jag är inte vänner längre. Den saken är klar.

Nä, nu måste jag fortsätta plugga. Måste bli klar med den här SQL server skiten nån gång…

Kategorier
Vardagsliv

Jag är lila, jag är blå, jag är lite gul och sen är jag jävligt röd också!

För den som inte fattar ett dugg av vad jag döpt titeln till så syftar jag på ett personlighetstest som jag har fått veta tidigare på Newton under den första kursen. Den beskriver personligheter baserat på psykogeometri. Det handlar om olika typer av figurer som en person dras till, former av olika slag etc. När jag fick veta detta så började jag gapskratta i klassen för det kändes som om de pratade om mig hela tiden. Jag är mest en så kallad lila krumelur. Lila personer är extremt kreativa.

De kan få en idé som är så fantastisk så de kan inte sluta tänka på den. Det negativa med det är att den kanske aldrig blir färdig. Det är lite mig i ett nötskal, men orsaken är ofta att ”livet kom i vägen” eller brist på pengar eller tid. Likaså kan en lila krumelur lätt ta på sig ”alla” uppgifter i en grupp, lämna rummet och sedan ha glömt direkt allt vad den ska göra. Också lite mig i ett nötskal som har dåligt minne och behöver steg-för-steg förklaringar genom i stort sett alla nya och okända uppgifter. Att göra saker steg-för-steg är ett superbt verktyg för någon som är mest lila! Lila krumelurer börjar gärna först, initierar mycket, är öppna, positiva och lätta att lära känna. Också mig i ett nötskal. De kan vara lite slarviga, eller icke-noggranna. Också mig i ett nötskal.

Jag är dock lite ”unik”, fast ändå inte. Det är nämligen vanligt enligt psykogeometrin att man har en släng av alla symboler. Det unika med mig är att jag har väldigt mycket släng av alla andra figurer och former, för jag är flexibel med tanke på vilken situation jag är i. Samhället kaller det förAspergers Syndrom verkar det som. Eller autism. I alla fall upplever jag det mer så efter att ha lärt mig detta om psykogeometri i mitt alldeles egna personliga fall.

En gul cirkel är den ”snälla farmorn” som alltid ställer upp, sällan säger nej och sällan säger ifrån. Sån är jag för Henrik, mitt livs kärlek och sambo. Hans ord och åsikter, även om de ofta inte sammanfaller med mina egna betyder allt för mig och jag kan gå otroligt långt för honom. Ofta kanske för långt, men jag inser inte det förrän det är lite försent. Detta är resultatet av sommarens och vårens fajt med matematiken. Det är också ett resultat av varför föregående förhållanden slutat i kaos, med pengaskulder, dålig ekonomi, hundar som köpts och lämnats tillbaka i tid och otid samt lögner och ”försök” till att bli förälder, fast jag aldrig velat det på riktigt. Etc. Det finns mycket att hämta där.

Den blå fyrkanten/rektangeln är den som är logisk och detaljerad. Jag är detaljerad när jag bloggar eller håller på med min ”idé” som nämndes tidigare. Det kan ta timmar, ibland dagar för mig att bli klar med ett inlägg, för jag vill bara få ut alla detaljer som jag tycker att allmänheten bör få veta. Jag skäms inte över det. Jag delar dock bara med mig av saker jag med största sannolikhet inte kommer att ångra, för jag vill att du som läsare skall lära dig något av mina blogginlägg. Detaljerna kan göra att jag inte lämnar min dator eller min nuvarande uppgift i första hand. Nej, inte förrän jag är klar. Det är därför jag sitter i flera timmar med ett programmeringsproblem istället för att försöka lösa det på riktigt med beprövade metoder. Såsom att läsa i en bok, googla efter en lösning och läsa igenom HELA forumtråden innan jag försöker ge mig på den korrekta lösningen. Etc. Idén kan för övrigt vara vad fan som helst. Det är bara in idé, en dröm eller något annat som jag kan spendera år på att vilja genomföra och tänka ut. Min 20+ åriga resa efter Grand Danois är ett utmärkt exempel. Vars fan är min Grand Danois, liksom?

Den röda triangeln är den som är hård, ambitiös och skiter i andra och fokuserar mest på sig själv och sitt eget mål. Den röda är envis, ambitiös och vill ha saker och ting på sitt sätt, och ändrar sig sällan. Där är jag med mina åsikter, men absolut särskilt med mina egna handlingar – baserat på mina egna val och upplevelser. Ett exempel kan vara, det jag har lärt mig om veganism. Hur skadligt det är att äta mejeriprodukter för människan, eller något liknande. Good luck att lyckas övertala en köttis att acceptera det faktumet liksom. Det går inte för inbitna köttisar. Jag vill liksom rädda deras liv med min fakta jag har lärt mig som är ren och skär fakta. Inget hittepå eller lögn. Jag gör allt för att sprida korrekt information, men den sprids bara om folk är villiga att lyssna på mina argument. Det går om den andra parten är villig att förstå mina argument, har hört talats om det själv eller bara är allmänt nyfiken på andras åsikter om precis allting. Nu generaliserar jag lite här, men det är för att sammanfatta exempel, inte för att gruppera människor eller kalla någon korkad etc.

Citatet nedan är hämtat från Expressens personlighetstest, och det beskriver mig nästan helt perfekt. Länken till testet hittar du i slutet av citatet.

Du dras mest till cirklar och det gör dig till den kreativa personen. I livet söker du frid och harmoni. Du har ett känsligt och vårdande hjärta. Du gör vad som helst för dem du älskar. Du blir inspirerad och upplivad av konst och känner dig mest vid liv när du hänger dig till musik, målning, böcker eller liknande. Du har en kreativ ådra. De av din personlighetstyp som använder sig av denna blir framgångsrika eftersom du hittar dina egna ingångsvinklar och åsikter, dina sinnen är öppna och du ser på världen med öppna ögon. Du får väldigt lätt nya vänner, men kan bli för känslosam. Så mycket ibland att du saboterar för dig själv. När det händer så mår du bäst i sällskap av dina närmaste vänner eller ensam. Positiv, närande och dragen till yttrandefriheten. Du är full av ande och hjärta.

Den kreativa | Expressen personlighetstest

I helgen fick jag höra något helt bisarrt när jag beskriver mina upplevelser som är otroligt viktiga för mig såsom att återfå min hälsa och hur jag vill återfå den. Alltså gå ner i vikt och må bra igen, så sa några av mina närmsta att jag attackerar dem med mina argument. Eller något i den stilen. Det hela är ett totalt missförstånd. Det löste sig till sist, men det kom som en chock.

Kortfattat så vet de som känner mig och läser min blogg att jag äntligen börjat ta tag i min hälsa, ändrat om kosten och strävar efter att må bra igen. Mitt mål är så klart att gå ner i vikt, förlora centimetrar och återfå min energi, ork och lust som jag hade mer utav när jag var mycket yngre. Hur jag tänker göra detta är simpelt, genom att äta primärt den kost som människan är skapad för, i moderna termer kallad Whole Foods Plant Based, eller på svenska, Växtbaserad mat lagad från grunden.

Detta vill jag äta i så stor mån som möjligt, och jag tänker låta den här hälsoresan ta sin lilla tid, för den måste bli hållbar så jag inte går upp alla kilon igen efter att ha nått mina mål. Målet är simpelt. Viktmässigt skiter jag i om jag fortfarande väger 70 eller 55 när jag är klar, men visst självklart hade det varit trevligare att väga mer runt 55 än runt 70, då det är bättre på alla sätt och vis. Jag ska inte bli en anorektiker – jag ska bli hälsosam! Det handlar mest om att förlora centimetrar där det har betydelse. Som exempelvis att gå från ett oerhört ohållbart och riskabelt bukomfångsmått på 97 cm till mer hälsosamt mått. Det innebär en bra bit under 80 cm så jag inte riskerar att utveckla diabetes, cancer eller hjärt och kärlsjukdomar och dör innan jag är 60 eller mycket tidigare. Just nu är jag överlycklig för att jag är under 90 cm över magen igen, och har förlorat minst 7-9 cm på diverse ställen på överkroppen. Jag har praktiskt taget gått ner en byxstorlek och några av mina favoritkläder sitter numera som tält istället för alldeles perfekt. Det är jag jätteglad över. Vad får jag då höra? Att jag försvarar mig själv i onödan. Att jag duger som jag är, och att gå ner i vikt är inte viktigt. Åtminstone var det så jag hörde och upplevde det när jag fick höra det. Att jag attackerar folk med mina argument var som ett slag i magen. Men efter vad jag har lärt mig från Newton så har jag förklaring på det.

Jag bara är sån som person. Jag VET och är fullkomligt medveten om att när jag är väldigt engagerad i någonting som jag upplever är viktigt så vill jag dels prata färdigt om det och dels lära dig något. Sen vill jag lära mig av dig och jag hade uppskattat att få samma information tillbaka om du har något viktigt att säga till mig. Att prata färdigt innebär oftast att svara till 100% på folks frågor och berätta det dem vill veta. När de inte vill veta mer så kan vi gå vidare. När jag är i den här zonen eller vad man ska kalla det för så märker inte jag om jag höjer rösten(för jag kan prata jävligt högt ibland, men det märker inte jag alls, och verkligen inte om inte någon säger det till mig), låter aggressiv eller om jag kanske nämner något olämpligt som folk kan tycka illa om.

Jag är bara så inne i det att jag bara vill leverera och få personerna jag pratar med just då att förstå hela paketet. Oftast när det här händer så blir jag avbruten, folk missförstår och jag får bara förklara mer och mer och gå djupare och djupare in. Det blir i 99% av fallen totala missförstånd, där exempelvis köttisarna då som avskyr mina argument om veganism vägrar lyssna och ta till sig eller att någon tror att jag menar totalt tvärtom det jag säger.

Om jag säger – jag vill bli hälsosam, så här ska/vill/borde/önskar jag göra så tolkas det istället som att mitt mål är att bli anorektiker och jag vägrar bli något annat. Hur kul känns det, liksom? Inte särskilt kul. Och ingen säger något till mig. Typ, nu verkar du fan aggressiv, varför attackerar du mig? Tycker du att jag är dum i huvudet som fortfarande äter kött, eller vad då? Nej, verkligen inte. Jag sitter här och vill rädda ditt liv, varför vill inte du lyssna på min faktabaserade information som inte är taget ur luften? Ni förstår hur det snabbt som fan kan leda till missförstånd, va? Så här är det jämt. Tamejfan nästan jämt. Undantaget är när jag möter folk som är lika öppensinnade för nya saker som jag är. Då kan jag verkligen lära folk något och vi vinner båda på det. Det är så befriande när såna konversationer väl sker!

Samtidigt är det så tröttsamt. På sistone tycker jag det har blivit värre, men det är mer för att jag själv upplever att jag får inte längre uttrycka mig själv, berätta något jag bara måste säga och kanske tala om något viktigt för någon jag bryr mig otroligt mycket om – för det kan rädda någons liv. Därför säger jag inte så mycket längre. Jag är rätt tyst, om jag då inte får tillfälle att faktiskt göra något och vad händer då – jo, nya missförstånd som ibland kan pågå i månader utan att någon säger vad de ärligt tycker om det jag har sagt.

Jag har upptäckt på sistone hur mycket jag uppskattar ärlighet, men det känns som om att jag är super-ärlig, men ingen lyssnar eller förstår och jag behöver konstant feedback på det jag gör, men ingen ger mig den. Nog för att helgens information var en chock, men den var nödvändig. Dock eftersom jag tydligen fortfarande är så känslig efter allt med skolbytet och matematik-helvetet så trodde jag ärligt att jag hade kommit längre med att må bättre. Tydligen har jag inte det, och det har väl naggat på mig lite inombords också. Det känns som om jag går omkring och sprider en stor lögn om mig själv, typ som att allt som händer just nu är totalt hittepå, bara för att jag måste ha något positivt i mitt liv att se fram emot. Men det är inget hittepå. Det är sant.

Skolan är bra. Riktigt bra. Jag börjar förstå programmering på ett sätt jag inte gjorde under mitt första år i Kristianstad. Jag börjar se relationen mellan matematik och programmering, vilket jag verkligen inte gjorde innan. Klassen är fantastisk och förmodligen har jag skapat vänner för livet här, men självklart kan vad som helst snart gå fel – för att sån är jag och missförstånd sker konstant med mig. Jag känner mig så trygg bland de här personerna att det känns som om jag känt dem i hela mitt liv.

Första kursen vi hade i programmet är startskottet på mitt nya sätt att lära mig själv bli en bättre person, och samtidigt fungera bättre bland andra människor. Jag vet att jag har problem. Jag vet att jag behöver bättra mig på många områden. Jag behöver bli mindre röd, mindre gul, mindre blå och mindre lila när det väl gäller. Jag behöver lära mig att kommunicera ut vad jag menar på ett sätt där folk aldrig tar illa vid eller missförstår. Jag behöver lära mig att förstå skillnaden på ”dags att byta ämne” och ”håll käft med ditt jävla prat”. Jag behöver lära mig känna igen tecken när folk tröttnat på min samtalston, när jag börjar bete mig ”aggressivt” i onödan och skrämmer bort folk istället för att hjälpa och bemöta dem. Jag behöver lära mig hantera mina känslor, min ångest, min ilska och jag behöver lära mig att säga nej oftare och i tid om jag upplever att det där är inte något för mig – oavsett vem det är som frågar eller kräver något av mig. Jag behöver tänka mer på mig själv, på min egen hälsa och vara mer stolt över vad jag gör för att återfå den.

Men framförallt så behöver jag din hjälp. Jag vill att du, när du pratar eller konverserar med mig talar om för mig – snarast möjligt om du missförstår något, om jag höjt rösten så du får ont i öronen, om jag pratat för länge om något, om du vill byta ämne, om du upplever mig som för mycket av något. Med din hjälp, din feedback och din glädje att hjälpa mig och andra så kan vi hjälpas åt att hjälpa oss själva och andra.

Det är vad jag behöver. Nu. Igår. Och för alltid.

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 2

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag varit i Norrland i ungefär 4-5 dagar och på den tiden har jag hunnit med att träffa lite vänner till familjen, ätit gott, programmerat, gått omkring på gården, åkt lite bil och varit i lilla fritidshuset. Sen har jag också slagits med mygg! Fy fan vad mycket mygg det är här uppe i år! Jag har fått rejäla bett på fötterna framförallt, där jag blivit biten när jag suttit ute med strumpor på! Jag har blivit biten minst två gånger på samma ställe dessutom med så det kliar så man blir galen. Sen har det varit svårt att sova eftersom det kommer mygg in i rummet om nätterna. Dock sen i förrgår så har jag börjat använda myggspray som jag sprayat på mig själv, mina kläder och på sängen. Det har hjälpt mycket i alla fall, men jag längtar tills jag slipper myggen praktiskt taget helt.

Hemma i Malmö har jag sett en mygg på de dryga två åren vi bott i den här lägenheten, så det är skönt. Enligt föräldrarna mina har de inga problem med mygg i deras hus i Stockholm heller så det ska bli skönt att komma dit senare i veckan. Idag blir jag ensam i huset, då resten av familjen vill åka ut till stugan för att sola, bada och ha riktig semester. Själv är jag så trött på myggen, för det är så mycket mer mygg där + att det inte är någon direkt täckning så att surfa på mobilen är inte att rekommendera. Sen kan jag inte ladda datorn heller, så det är inte av stort intresse för mig att åka dit p.g.a. det.

Idag blir det en riktigt TV dag eller nått sånt. Jag har också varit iväg till grannen och fikat lite och pratat öronen av dem. Jag har inte träffat dem sen morfars begravning, och flera av deras barn har jag inte träffat på typ 10 år. Deras äldsta son var dock här häromdagen så då fick jag träffa han igen och hans äldsta barn så det var skoj, men de andra två bröderna har jag inte träffat sen farfar gick bort 2010.

I det stora hela känns det bra att vara här fortfarande, även om det fortfarande är konstigt. Så lär det nog alltid kännas, men ju längre tiden går desto mer normalt känns allt. Jag är glad att jag kom hit trots allt, för det är inget fel på det här stället. Det är bara så tråkigt att de originella ägarna, d.v.s. min farmor och farfar inte bor här längre, för de lever inte längre. Dock så känner jag mig inte helt ensam av att vara här själv idag. På något vis vill man tro att deras själar lever vidare i det här huset, fast de inte är här längre fysiskt.

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 1

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Jag är just nu i Norrland, i ett av våra gamla familjehem där jag har spenderat åtskilliga somrar och skol-lov sen jag växte upp. Det har varit fantastiskt att spendera tid här, åtminstone medans alla släktingar levde. Ju fler som gått bort desto mindre kul har det varit. Morfar gick bort under våren 2016 och sen dess har jag tagit ett aktivt val att aldrig mer åka upp hit igen och det valet har plågat mig nästan dagligen sen dess. Jag tror att anledningen för att det har plågat mig så mycket är för att det betytt så mycket för mig.

Ungefär tre nätter i veckan, vissa veckor ännu mer så har jag drömt otroligt realistiska drömmar om att jag är återigen i Norrland på bara allmänna besök. Det känns konstigt att vakna från den typen av drömmar och nu när jag faktiskt är här, har jag väldigt svårt att se skillnad på vad som är verkligt och inte. Jag är i alla fall medveten om att jag är här. Det är inte någon två-veckor-lång-mardröm utan jag vet att jag är här nu. Och det känns konstigt, men samtidigt fullkomligt normalt.

Orsaken till varför jag är här just nu är dels för att jag hade planerat att åka upp och hälsa på familjen i minst två veckor under sommaren, eftersom jag ändå är ledig och inte har några måsten. Förutom att jag ”måste” räkna matematik, men det är en annan historia. Efter allt som har hänt mig de senaste veckorna så insåg jag att det är viktigare just nu för mig att bara träffa och umgås med familjen än att inte åka till Norrland igen. Så jag tog tåget, från Malmö Central till Stockholm och sen tåget upp till Ljusdal där jag blev hämtad. Jag hade efterfrågat om folk hade velat hålla mig sällskap i Stockholm medan jag väntade på tåget, men ingen kunde och det var tur.

Tåget blev nämligen ungefär en timme försenat p.g.a. en nedriven kontaktledning som fortfarande stör tågtrafiken i Skåne (19 juli) och när jag kom till Stockholms hann jag precis gå på toaletten, köpa sushi ( på Flemingsbergs station) och gå till perrongen. Jag väntade där i ungefär fem minuter sen kunde jag kliva på tåget mot Ljusdal. Mamma och pappa hämtade mig och resan dit gick bra, även om den var lite dryg på slutet. Ju närmre jag kom Ljusdal desto konstigare kändes det med tanke på mitt val om att ”aldrig” åka hit igen.

Vi åkte och handlade på ICA i Färila där jag köpte frukost material till mig själv, eftersom jag vill och måste fortsätta ändra om kosten till det bättre för jag är trött på att må skit för att jag äter så dåligt. Det är nog lite tack vare kostomläggningen som jag ändå mår så pass bra som jag gör med tanke på allt skräp med matematiken och skolan. Hade jag fortsatt äta komplett jättedålig och onyttig vegetarisk mat så hade jag inte orkat göra de sakerna jag gör om dagarna numera. Det är jag övertygad om. Jag är ju inte perfekt, men det går sakta men säkert åt rätt håll i alla fall. På bilresan mellan Ljusdal och byn där farmor och farfars hus ligger så fick se hur illa det ser ut efter förra årets bränder. Det var riktigt tråkigt att se all den förstörda skogen som nu är borta.

Nu har jag varit i min farmor och farfars hus i nästan ett dygn och det känns som förr, men lite små uppdateringar. Huset håller familjen på att måla om, och badrummet renoverades för några år sen samt att det är lite ommöbleringar och utrensningar som pågår. Nu finns det dock obegränsat wi-fi så det är riktigt trevligt och tack vare att jag nu håller på att lära mig programmering så är jag inte lika besatt av att bara sitta och glo på tv hela dagarna. Jag fortsätter leka lite med ASP.NET och webb-applikationer för att det är kul och jag vill veta mer. Som sagt gör jag detta under förutsättningen att det blir utbildningsbyte till hösten, för risken är minimal att jag fortsätter i Kristianstad.

Ja, hur många fler blogginlägg det blir om dessa veckor i Norrland och Stockholm får vi se, men det lär bli ett par stycken i alla fall.

Kategorier
Notiser

Hemma igen från två veckor i Norrland och Stockholm med familjen!

Jag har varit bortrest i två veckor, en vecka i Norrland och en vecka i Stockholm. Idag kom jag hem, men jag har bloggat lite om vad jag har gjort. De inläggen kommer publiceras ett per dag kl 12 till min FB sida och till Twitter, så håll utkik där.

Som vanligt har jag träffat lite vänner, umgåtts med familjen och ätit gott. Henrik kom och höll mig sällskap de sista två dagarna också och tågresan hem gick smärtfritt. Maja skriker sig som vanligt hes nu när vi kommit hem och vi har beställt pizza till middag. Sista pizzan på ett bra tag, för nu ska vi ta tag i vår hälsa här hemma så det känns skönt.

På tågresan hem höll jag på och fortsätta med att lära mig asp.net och kom som vanligt ingenstans. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att visa upp data man har lagt i en lista, eller fylla på en lista över huvudtaget. Det ska liksom gå på automatik, men icke. Något fel är det. Nåja. Jag testade att försöka göra en simplifierad version av den i JavaFX, men kom ingenstans där heller. Så tröttsamt, men samtidigt så otroligt roligt. Jag bara hoppas jag till sist kommer lära mig det här. Att det var svårt i JavaFX beror ju bara på att jag inte hållit på med det på typ 2 månader nu så det är lätt att man glömmer bort exakt hur man ska göra något.

Om någon av mina läsare förresten kan asp.net core (2.2) MVC med razor views och vet precis hur man gör för att dels fylla på en lista genom de fälten man skapat genom scaffolding (CRUD) och sina modell klasser (typ author.cs) för att visa upp författarens böcker på författarens sida, så hör av er – för jag får det inte att fungera! Böckerna har liksom författare, men författaren har inga böcker. Så långt har jag kommit just nu. De är dock connectade i databasen med FK och alla tutorials jag har följt har hjälpt mig få den länken i alla fall, men på något vänster går det alltså inte att visa upp författarens böcker. En foreach funkar inte heller så jag har ingen aning om vad jag ska göra för att komma vidare.

Jaja, nu väntar jag på middagen, som ska komma inom en timme. Sen blir det film, ta igen alla YouTube klipp man missat och ta det lugnt. Eller så fortsätter jag lite senare ikväll med mina appar som inte fungerar…

Kategorier
Vardagsliv

Julhelgen 2017

Årets julhelg spenderades i Stockholm med min familj. Det blev en mycket trevlig jul, även om julstämningen höll sig borta, som vanligt.

Vi åkte upp i fredags. På årets sista arbetsdag och tågresan gick bra utan några förseningar. När vi kom fram blev vi hämtade av min pappa på Klarabergsviadukten, och när vi kom hem till föräldrarna så fick vi te och varma mackor.

På lördagen så fick vi kliva upp lite tidigare, då vi skulle få tidigt besök av en nära vän till familjen som skulle hälsa på med sin snart 4 åriga son. Efter att vi hade fikat färdigt åkte jag och pappa iväg för att skjutsa mamma till jobbet. Jag skulle passa på att handla lite ny medicin, Omeprazol som jag har tagit i många år för min reflux. Eftersom jag numera är vegetarian så vill jag inte längre äta medicin varje dag som innehåller gelatin, och det var lite svårt att hitta den medicinen. Jag och pappa fick åka till Ica Maxi och handla lite mer mat och där kunde jag även hämta ut medicinen. När vi kom hem så gjorde jag och pappa veganska sillar  (tack till Vegokäk!) samt vegansk gravad lax. Det blev riktigt lyckat, men det blev lite för mycket citron i saffran sillen och lite för mycket liquid smoke I laxen, men det blev ändå grymt gott. Sen åkte jag och Henrik till min bror Marcus och hans sambo Kalle för att se deras nya lägenhet. Vi drack glögg och åt pepparkakor och drack kaffe med oatlys iKaffe. Supergott blev det och jag avskyr normalt sett kaffe. Sen åkte vi hem och käkade vego schnitzel med ugnsrostade rotfrukter och efter det tittade vi på sista natten med gänget som nu finns på Netflix.

IMG_20171223_134827.jpg

På söndagen var det så klart julafton och större delen av dagen spenderades lugnt. Jag och Henrik tog dock en liten promenad till Willys som ligger i närheten där mina päron bor för att köpa lite småsaker som vi hade glömt. Sen en stund innan Kalle Anka skulle börja så kom min bror Marcus och hans underbara sambo (som också heter Kalle) för att fira jul med oss. Vi slötittade lite på Kalle och sen nån dryg timme senare kom resten av familjen som skulle fira. Min syster kom tillsammans med hennes sambo och sen hängde även hans familj på. Vi drack lite glögg och lärde känna varandra lite och sen var det dags för det vegetariska julbordet. Nästan alla i familjen är numera vegetarianer i någon form så det kändes enklast att bjuda på till mestadels vegetariskt. Det enda som inte var vego var julskinkan, en vanlig sillburk och någon paté. Resten var antingen veganskt eller lakto-ovo vegetariskt. I stort sett allt var skitgott! Det enda jag personligen inte gillade av det jag åt var prinskorvarna, som var avklippta Astrid och Apornas chorizo korv, tror jag. Ingen höjdare, men det är ett märke som jag generellt inte gillar heller. Jag kan inte sätta fingret på vad jag inte gillar, men det mesta jag smakat av det märket är blä. I alla fall.

Min syster hade anordnat ett julquiz, istället för julklappar, eftersom det blev enklast. Quizzet handlade om julen och bestod av en typ av julkalender med 24 luckor. Några hade även bonusfrågor. Totalpoäng var 77 tror jag. Vi var uppdelade i tre lag, bra fördelat med ålder och kön med tre personer i varje lag. Min syster var lagledare. Vi kallade vårt lag för Snöflingorna, och Henriks lag (vi var inte i samma lag, tur nog) och hans lag hette soffgruppen. Det tredje laget minns jag inte vad dem hette. Tanken med quizet var att alla lag skulle vinna något och priserna bestod av Pukka téer och ju mer man vann, desto mer godsaker lades det ovanpå. På plats tre kom soffgruppen med 36 poäng. Snöflingorna kom tvåa med 37 poäng och vann gjorde det okända namnlaget med 37,5 poäng. Det var galet jämnt och väldigt otippat. Men också väldigt roligt. Sen efter att det var över åt vi ris a la malta och saffranskaka. Mina kusiner kom också och hälsade på, vilket var mycket välkommet då jag väldigt sällan träffar dem numera. I det stora hela var det en riktigt trevlig julafton.

På måndagen så spenderade vi typ hela dagen med att bara ta det lugnt. Tanken var, om jag hade tur, var att jag skulle hälsa på min framtida uppfödare, men det blev inställt. Istället blev det en dag framför teven. På kvällen kom ett par nära vänner till familjen och hälsade på, men i övrigt var det bara en lugn dag. Det behövdes, kan jag säga…

På tisdagen var det dags att åka hem. Vi packade allt snabbt efter att vi hade vaknat och vi hade planerat att min syster och hennes sambo skulle köra oss till centralen, för de skulle ändå iväg till Uppsala för att hälsa på kompisar. Vi åt lunch tillsammans och sen åkte vi iväg till centralen och vi kom dit i lagom tid. Tåget var inte direkt försenat heller, förutom några minuters sakta körandes förbi Arlöv, då ett tåg hade gått sönder, men vi var hemma runt den tid vi hade planerat så det var bra. Maja hade saknat oss och var som vanligt mammig och gnällig och hon har varit det sen vi kom hem. De senaste nätterna har hon legat mig väldigt nära och klättrat på mig etc. Typiskt Maja beteende när man varit borta ett par dagar från henne.

I det stora hela så har julen varit väldigt bra. Den gick över fortare än kvickt, men det var trevligt att få fira den med familjen igen, trots att inga mor eller farföräldrar fanns med oss, och det var kul att fira jul i Stockholm. Det var mycket längesen man gjorde det.

Hur var er jul? Lämna gärna kommentarer nedan och berätta! Jag är så nyfiken!

Kategorier
Vardagsliv

Ny frisyr, Malmöfestival och sjuttioelva andra händelser

Sen jag sist skrev, vilket typ var för 2 veckor sen så har det hänt en hel del. Allt kommer jag inte ihåg, men det har varit ett par aktiva veckor och särskilt förra veckan. Den största nyheten är väl att jag äntligen har klippt mig. Nu har jag inte längre långt hår och det är faktiskt jätteskönt.

Mer om hår

I onsdags så var det alltså dags att klippa sig. Självklart skedde detta hos Emelie på Derma Salong i Malmö och jag blev så nöjd! Det enda jag ”ångrar” eller hur man ska säga är att jag inte hade råd att bleka och färga det i roliga färger direkt. Tekniskt sett har jag råd med det, men nu behöver jag hålla lite i slantarna, för det är mycket pill i lägenheten som ska fixas inom kort och det kan bli dyrt.

Emelie fönar mitt avklippta hår och jag gör en grimas på köpet

Innan jag kom till Emelie käkade jag sushi på stans bästa och billigaste ställe som jag känner till, Bangkok Thai som ligger på Bergsgatan. Där kan man få 15 bitar för 90 kronor när de har lunch servering och det är så god sushi! Jag åt faktiskt sushi där två gånger under veckan, först när jag var hos Emelie och sen några dagar senare med brorsan och hans sambo.

Närbild på vegetarisk sushi från Bangkok Thai som ligger på Bergsgatan i Malmö

Jag blev som sagt i alla fall supernöjd med frisyren. Det är en bob, så det är lite uppklippt i nacken, men inte alls såsom jag hade det i början av 2011. Det var så här jag skulle ha klippt mig då i alla fall.

Tummen upp för nya frisyren. Idag är den lite rakare dessutom. Bilden är tagit med webcamen framför datorn

En resa till Österlen

Jag åkte också till Simrishamn för att hälsa på en mycket kär vän, som denna gången hade med sig sin hund. Min kära vän heter Kerstin och hennes hund heter Joy, och hon är en Puli. En hund med dreadlocks! Jag och Kerstin träffades först i Simrishamn vintern 2001 när vi skulle ta tåget hem till Stockholm. Hon hade två pudlar då som jag ville hälsa på och vi satt och pratade hela vägen och satt även bredvid varandra på tåget och sen dess har vi haft kontakt. Jag är lite dottern som hon aldrig fick och hon är lite av en extramamma. Nu bor hon dock återigen i 08-land sen säkert 10 år tillbaka och vi ses kanske en gång om året och håller mest sms och telefonkontakt.

En ramlösa jag köpte för resan till Simrishamn. Ramlösa Rabarber Jordgubb. Den var god.

I alla fall. Årets tur till Simrishamn skedde efter att jag hade slutat jobba för dagen. Jag tog första bästa pågatåg dit och vi gick och åt på ett asiatiskt ställe som har buffé. Jag tog istället 15 bitar sushi med avokado på, då det vegetariska utbudet i buffén var lite för skralt. Sen gick vi runt lite i stan, ner till hamnen. Jag köpte massa ekologiska och närodlade grönsaker för en billig penning och sen köpte vi glass nere i hamnen. Vi träffade också en gammal väninna till Kerstin som höll i olika typer av danser på Biblioteket i Simrishamn. Sen tog jag tåget hem och var rätt trött när jag kom hem.

Malmöfestival och kärt återseende av Marcus o Kalle

Min kära bror och hans underbara sambo har varit i Skåne och Köpenhamn hela vecka 32 och självklart skulle vi ses. Tanken var först att vi skulle ses på torsdagen, men det blev ändrat så vi sågs på fredagen och lördagen istället. På fredagen hämtade de upp mig här hemma när jag var klar för dagen och vi åkte tillbaka till sushistället för att käka lunch. Sen åkte vi hem och satt i köket och pratade lite tills Henrik kom hem. Sen tog vi bussen in till stan och gick runt lite på Malmöfestivalen och prövade vego-utbudet som var gigantiskt för i år. Det var typ 10 år sen eller nått jag sist besökte Malmöfestivalen, men det var kul att vara där igen. Vi prövade Kebbeh som var jättegott, sen en halv svamprulle, men den var ingen direkt höjdare. Sen testade vi något från Sydamerika, empanadas eller nått sånt och det var jättegott. Sen gick vi upp mot Lilla torg, sen Stora torg och tillbaka till Gustafs Adolfs torg. På vägen åt vi lite Churros och jag köpte gelatinfria remmar med smakerna hallon, kola och saltlakrits. Efter det åkte vi hem och vi somnade nästan framför teven. På lördagen tog vi det lugnt större delen av dagen. Sen träffade vi Marcus o Kalle igen fast på Emporia. Vi åt crepes och våfflor med frukt och choklad och självklart gick vi in i Tesla butiken som ligger där, bara för att man kan. En Model x är ju fan svindyr fick vi veta. En miljon i utgångspris… Vi fick skjuts hem och sen sa vi hejdå till familjen. Sen blev det en fortsatt lugn lördagkväll framför teven.

En snabbtur till Klippan

Vi åkte till Klippan en snabbis igår. En hel del förseningar blev det, men vi kom fram ändå. Vi var där i nästan två timmar och sen åkte vi hem igen. Mest minnet kom från resan hem, då det verkligen stank piss och/eller sådär illa som personer kan lukta om de inte duschat på flera veckor och inte tvättat sina kläder på åratal eller nåt. Värre än ett utedass i alla fall luktade det på tåget. Inte kul alls och jag vet inte var det kom ifrån. När vi kom tillbaka till Malmö gick vi o handlade på ICA och sen tittade vi på film och åt middag.

Övriga händelser

I övrigt så har vi haft en del besök från familjen de senaste två veckorna. Förrförra måndagen kom Henriks pappa och nya sambo och hälsade på och i helgen hade vi besök av Henriks mamma och ena syster. Hans andra syster och hennes barn + nya pojkvän hälsade också på en stund. Det var trevligt.

Annars så har det varit lite som vanligt. Något annat värt att nämna är att jag för första gången i år känt mig pigg i nästan en hel vecka. Jag har inte varit superpigg, men mellan måndagen och fredagen var jag i alla fall inte en zombie om dagarna, vilket jag oftast har varit i år. Det känns positivt och vad det beror på kan likagärna vara utav slumpen. Dock kan det bero på att man börjat äta mycket, mycket bättre på sistone. Grönsaker praktiskt taget dagligen, linsgrytor till lunch och ett maxat fiberintag samt lite motion på det. Jag vet dock inte om jag gått ner nått i vikt, men några centimeter här och där har försvunnit i alla fall. Jag tänker i alla fall inte väga mig förrän jag har ett midjemått (bukfettsomfång) på max 85. Det är ca 9 cm kvar tills jag är där. Oftast de senaste åren så har jag ju pendlat mellan 84-92, men senaste året har jag minst legat på 94 och det har inte varit roligt. Det syns så väl att jag vägt ännu mer nu än vad jag någonsin gjort. Men jag tänker fortsätta att räkna kalorier utan att bli dum i huvudet, fortsätta maximera fiberintaget och försöka få i mig frukt, grönsaker och bär dagligen tills jag tröttnar, vilket förhoppningsvis inte kommer ske. Vi har också blivit bättre på att dricka vatten, även om det vissa dagar smakar skit. Det positiva med det är att läsken har räckt riktigt länge…

Hur har de senaste veckorna varit för dig? Lämna gärna en kommentar nedanför och berätta.

Kategorier
Vardagsliv

Imorgon är det en vecka kvar av årets sommarsemester 2017…

Tiden går fort när man har roligt säger dem, och det är nog väldigt sant. Tre veckor av fyra möjliga är efter idag över och utöver flytten, packa upp och komma i ordning så har dagarna flugit förbi. Det har inte hänt så jättemycket egentligen, mer än att man suttit vid datorn, bloggat, chattat och haft lite besök av vänner och familj. Sen i Torsdags har vi haft Henriks ena bror på besök. Han brukar komma och hälsa på lite då och då och passa på att spela spel tillsammans med Henrik. Det är alltid lika kul när han kommer och hälsar på. Han livesänder när han spelar spel, och använder sig främst nu av Mixer som plattform för det. Om du vill se när han spelar, kolla in hans kanal här!

Resten av tiden man nu är ledig lär fortsätta som den gjort tidigare, med skillnaden att de dagliga morgonpromenaderna börjar igen och att man får vända tillbaka dygnet lite, om man nu orkar och kan d.v.s.

Jag gosar med Maja i soffan i pyjamasen, då Maja ligger på soffryggen. Nya soffan bland annat gör det möjligt för många gosiga stunder med min lilla bebis…

En annan kul grej som har hänt är att jag återfått kontakt med en av mina gamla bästa kompisar från skoltiden. Det är riktigt trevligt. Vi har inte pratat med varandra på typ 15 år kanske, men haft varandra på FB i ett par år nu tror jag. Efter ett tag så blev det äntligen att ta kontakt på riktigt och vi har chattat dagligen typ hela veckan och det är skoj.

Ja i övrigt försökte man väl bara hitta en anledning till att blogga igen, så det här blev mest en uppdatering egentligen. Fortsatt trevlig sommar och helg!

Kategorier
Övrigt

Mitt liv som 60 åring | En dröm jag hade i natt

I natt drömde jag att jag fick se mitt liv som 60 åring. Det var skrämmande, häftig och i vissa fall otroligt osannolikt. Jag tror inte det var en sanndröm men det var ändå väldigt kul att få drömma nått sånt.

Jag var 60 år, men jag vet inte hur jag såg ut. Jag kände mig som jag känner mig idag. Ibland agerar jag ju som en gammal pensionär ändå med mina krämpor och värk men på nått vis kändes jag friskare än vad jag generellt gör idag i 2016. I alla fall, jag var på väg upp till Norrland. Jag hade inte varit där på över 30 år eller så och nu var det dags för någon slags släktträff. Jag kände mig riktigt ensam som om att livet bara var ett stort hål. Jag var inne på min tredje Grand Danois, som av någon konstig anledning fick stanna kvar hemma och jag bodde ensam.

Jag nämnde min ”före detta” sambo och denne person var Henrik. I drömmen bodde vi inte längre ihop och alla tecknen pekade på att han tyvärr hade avlidit och detta var anledningen till varför han inte fanns i mitt liv längre.  Saknaden efter Henrik var så enorm att jag förmodligen var i en djup depression. Trots att jag hade en GD hemma så spelade det inte så mycket roll, jag var ledsen och ensam ändå. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att muntra upp mig på den här släktträffen och jag antar att det mesta fungerade.

De positiva aspekterna i mitt liv, förutom hunden var att jag hade varit vegan i över 30 år. Jag berättade för släkten att min hälsa hade förbättrats enormt när jag blev först vegetarian i 35 års åldern och ett par år senare vegan. Riktigt bra blev hälsan när jag och Henrik började äta WFPB (Whole Foods Plant Based) vilket är 100% växtbaserat lagat från grunden. Jag berättade att jag lätt gick ner 20 kilo (jag väger idag jättetunga 70 kg enligt vågen 😮 ) och har inte gått upp i vikt sen dess och jag var mycket pigg, aktiv och ur många aspekter var mitt liv komplett annorlunda jämföres med hur jag lever det idag.

Jag träffade mina syskon. Bägge hade barn, säkert 3 vardera. Likaså hade mina kusiner. Släkten hade utökats en hel del. Det kändes som om jag spenderade en halv evighet uppe i byn, men förmodligen var jag bara där i ett par dagar. Det var både snö, sommar och solsken blandat med tråkigt mörker. Jag fick träffa många gamla ansikten och konstigt vilket muntrade upp mig rejält men jag var också med om en del tråkiga saker under den här släktträffen. Bland annat försökte folk tvinga på mig aktiviteter jag vägrar vara med på och jag blev arg i drömmen och röt ifrån. Varför utelämnar jag från det här blogginlägget.

Jag hann vakna innan det var dags att åka hem och drömmen fick inget direkt avslut. Jag var lite smått chockad när jag vaknade och det blev ett litet abrupt uppvaknande då vi har målare i huset som målat trappuppgångarna, hissen etc i flera veckor. I dag skulle de måla alla dörrar i huset så det blev till att kliva upp direkt och börja jobba.

Mina tankar om drömmen…

Den här drömmen får mig att tänka lite. Om det är en sanndröm återstår ju att se. Kanske är jag inne på min tredje GD när jag är 60 år, det är mycket möjligt att jag är vegan då också med tanke på teknikens framgångar med allt som pågår med hur mat odlas etc. Jag hoppas dock på att jag och Henrik fortfarande lever ihop och är lyckliga när vi är så gamla och att jag aldrig ska behöva känna mig ensam och deprimerad igen. Jag hoppas också på att jag kan ha en någorlunda aktiv livsstil som inte påverkar mig negativt och att det finns möjligheter till en bättre hälsa. Tiden får utvisa om drömmen var rätt eller inte. Vid det laget lär jag säkert ha glömt bort totalt att jag fick en inblick i min framtid. Jag har ju liksom länge sagt att om jag passerar 60 år så blir jag förvånad, för med min usla hälsa borde jag dö av en hjärtinfarkt när jag är 42 eller nått, men man vet aldrig. Sakta men säkert kanske matvanorna blir bättre och jag kanske lever tills jag blir 120. Who knows? Jag vill bara leva ett bra, hälsosamt och rikt liv. Och gärna tillsammans med Henrik och ett gäng grandisar…

Kategorier
Vardagsliv

Årets höstresa 2016, en simpel och kanske tråkig sammanfattning…

Jag tycker om att åka till Stockholm för att hälsa på min familj, mina gamla vänner jag har kontakt med där och för att träffa min framtida uppfödare. Detta året blev resan också av, min så kallade ”höstresa”. Någon gång under hösten åker jag alltså till Stockholm ensam och stannar i ca en vecka för att umgås och hitta på saker jag tycker är roligt som inte alltid är så roliga för älsklingen min.

Fredag

Årets resa blev en Fredag till Fredag och resan upp gick väldigt smärtfritt. Tågen var i tid! Ett mirakel! Det blev inte lika på vägen hem, men det berättar jag senare i inlägget. Syrran kom och mötte mig på T-Centralen och vi tog pendeltåget tillsammans hem till päronen. Där vankades det vegetarisk wok med Sussie och Gunnar, päronen och min syster. Brorsan är för närvarande i Singapore och härjar. Vi tittade på kort, jag berättade om flytten och planerna gällande försäljning av lägenheten med mera. Det var väldigt trevligt. Sen tittade vi på en massa kort från tidigare år.

Lördag

På lördagen åkte jag och Mamma in till stan. Jag hade planer på att köpa häftiga hårfärger, eftersom min plan med min blondering jag gjorde för några månader sen var just för att jag skulle ha lite roliga färger i håret. Jag har googlat lite och hittade precis vad jag letade efter på Lyko i Mood gallerian. Jag skulle ha lila och rosa färg men det var tre för två erbjudande så jag tog en blå färg också som jag ska testa att använda en annan gång. Jag köpte även en tub med silverglitter som jag letat efter i en halv evighet känns det som på en party butik som låg i närheten. Pappa hade kört in oss till stan, för han skulle filma lite för jobbet med Kalle, och efteråt gick vi och käkade sushi och annat gott på ett ställe jag åt på förra året när jag gjorde min höstresa 2015. När vi kom hem så började jag mitt äventyr med att sätta i färgen. Jag sköljde håret, utan att tvätta det med schampo. Det stod nämligen bara att håret skulle vara blött så jag testade. Sen delade jag in håret i tre delar. På höger sida satte jag i rosa färg och på vänster sida blev det lila. Den rosa färgen syntes mycket tydligt men den lila syntes nästan inte alls trots att jag tog lika mycket färg till bägge. När jag låtit det sitta i en stund så sköljde jag ur det. Det kom ingen färg ur utan det bara skummade. När jag var klar gjorde jag en fin fläta och nedan kan ni se resultatet:

Närbild på flätan. Effekten är uppnådd med den rosa färgen men lila syntes nästan inte alls.
Närbild på flätan. Effekten är uppnådd med den rosa färgen men lila syntes nästan inte alls.

Jag blev halvt nöjd. Själva effekten blev ju som sagt uppnådd för jag ville att det skulle synas mycket tydligt att jag hade fler färger i håret, men det var trist att den lila färgen inte syntes så mycket. Det var som om att den knappt fäste heller. Dock så syntes den lila färgen mycket bättre dagen efter när håret var torrt, men det var ändå otroligt lite som hade fastnat. På lördagkvällen gick vi på 60 årsfest. Jag stannade bara en stund och körde hem strax före kl 20 på kvällen. Sen satt jag och tittade på en av Twilight filmerna på Netflix som nyligen kommit ut där.

Söndag

På söndag fick jag återigen göra något som jag har längtat efter i flera år och det var att vara med på hundpromenad med Svenska Grand Danois klubben. När jag bodde i Stockholm så blev jag medlem i klubben och var ett tag med på nästan alla promenader, men efter att jag lämnade Stockholm så blev det dels för dyrt att vara medlem (plus att jag typ hela tiden glömde bli medlem). Den här söndagen var typ första gången på typ 15 år eller nått som jag fick vara med igen och tajma in det med min höstresa. Jag gick tillsammans med Ann-Louise från Grandison (min framtida uppfödare) och jag promenerade med Åse, som är en blå tik från K-kullen som var för två år sen.

Åse sitter bak i bilen och är alldeles, alldeles underbar! Jag blev så kär i hennes lynne och vackra kropp och huvud!
Åse sitter bak i bilen och är alldeles, alldeles underbar! Jag blev så kär i hennes lynne och vackra kropp och huvud!

Ann-Louise promenerade med Gibson, deras nya valp som var en riktig buse men när han var lugn så var han helt fantastisk. Precis som resten av deras härliga hundar. Det var jättekul att gå med alla som var med den dagen och jag fick lära mig nya saker, både om rasen men även andra grejer som kan vara bra att veta inför mitt hundköp.

Ann-Louise med Gibson. Många bilder blev det och ingen blev 100% perfekt men här ser man snyggingen i sin helhet.
Ann-Louise med Gibson. Många bilder blev det och ingen blev 100% perfekt men här ser man snyggingen i sin helhet.

På eftermiddagen besökte jag även min syster som är utbildad hälsorådgivare inom Ayurveda (hur det nu stavas). Hon tog min puls och gav mig lite råd om mat och annat. Om och när jag följer hennes råd återstår att se. Jag är skeptisk till det som inte forskningen säger när det gäller kost. Jag har ju också lärt mig massvis själv de senaste åren och planen är egentligen – ät mer fibrer och försök gå åt det veganska hållet om möjligt. Jag får tänka på saken. Det som var mest intressant var att hon kunde känna att jag har fibromyalgi när hon tog pulsen och det tyckte jag ändå var lite häftigt. Det är skönt att få sina besvär bekräftade på många olika sätt. Senare på kvällen vankades det klassisk Söndagsmiddag och då träffade jag Kalle igen som är min brors sambo. Han är helt underbar! ❤

Måndag

På måndagen åkte jag till Norrtälje för att träffa Kerstin. Det är en lång resa med många byten men det gick ändå väldigt smidigt. Vi åt på ett ställe som hade både sushi och asiatisk buffé. Det var supergott! De hade även Ramune till försäljning! Helt otroligt så det testade jag. Jättegott!

Ramune, en japansk läsk med smak av Lychee. Kostade 35 kr. Dyrt men väl värt pengarna!
Ramune, en japansk läsk med smak av Lychee. Kostade 35 kr. Dyrt men väl värt pengarna!

Efter den goda lunchen åkte vi hem till Kerstin där jag fick träffa hennes hund Joy igen. Det blev lite hundträning då hon aggressivt vaktar och äter upp sina mjukisdjur. Sen fick jag lite massage och sen var det dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Denna kväll vankades det middag med min moster och ena kusin. De hämtade upp mig vid Danderyds sjukhus så jag slapp åka kommunalt hela vägen. Mycket bekvämare att åka bil än kommunalt efter en sån lång dag!

Tisdag

Tisdagen blev en ren och skär ”sitta hemma och glo” dag. Men det behövdes! Jag hade ju ett riktigt fullspäckat schema, med nästan ingen sovmorgon heller sen jag kom så jag behövde vila lite. Det blev film, tv och en stor irritation på klassisk reklam-tv. Hur fan orkar folk med det? Sen Netflix kom och YouTube blivit ett gigantiskt bibliotek för nytt lärande så behöver jag knappt något annat för att spendera min fritid. Nej, jag hoppas verkligen att reklam-tv dör ut fort som fan. Blir ju tokig på att inte kunna pausa när man vill, se samma reklam om och om igen samt att det är reklam var 10:e minut eller så numera på svensk tv. Det börjar likna USA snart och det är INTE bra. Mer Netflix åt folket! Och för den som undrar varför jag inte satt och glodde på Netflix och YouTube hela den dagen så beror det på att föräldrarna har begränsat med internet då de inte har fiber utan enbart 4g med 50GB data att spendera på en månad. Det spenderade jag på 2 dagar förra året jag var där då jag inte visste om att det var begränsat så i år fick jag planera lite mer men det gick bra. Lösningen blev att sänka upplösningen på allt man tittade till det absolut lägsta. Jag satt ändå långt bort från teven så dvd kvalité och liknande såg ändå ut som HD. Alltså, no harm done.

Onsdag

På onsdagen satt jag hemma en hel del med, med undantaget att jag tog en sväng förbi Media Markt för att köpa en sladd så jag kunde titta på Netflix på stora teven via min dator. På kvällen var det dags för en till ”familjemiddag” med familjen Styrman som hade Sam med sig. Sam är för övrigt 2½ år och en riktig energiknippe men det var kul att han inte var rädd för mig eller så. Det blev en trevlig middag och kväll med god mat och sällskap.

Torsdag

På torsdagen spenderade jag mer tid med mamma plus att jag åkte tillbaka till min syster för att säga hej och prata om andra saker. Sen på kvällen var den mest efterlängtade grejen av allt och det var mitt återbesök till Ann-Louise och Pär för att hälsa på dem igen men också för att träffa resten av hundarna och få gosa som en tok med världens bästa gosegris – Gandalf! Snacka om att vara kär, i himmelriket och vara galet glad! Bilden nedan är ett kollage som sammanfattar glädjen jag kände när jag var där i Torsdags…

Ett kollage med en samling bilder jag eller Ann-Louise tog på mig med Gandalf. Gibson är också med på ett hörn.
Ett kollage med en samling bilder jag eller Ann-Louise tog på mig med Gandalf. Gibson är också med på ett hörn.

Jag ska skriva mer utförligt om mitt besök på Antons blogg och jag har delat några bilder på Instagram sen tidigare.

Fredag

Veckan gick fort och snart var det dags för hemfärd. Jag hade bestämt sen tidigare att jag skulle åka tidigt på dagen för att få ut med av helgen och på ett sätt var det tur, för resan hem var allt annat än smidig. Det gick någorlunda bra i början. Vi blev en kvart sena pga problem med signalfel i Stockholms Södra. När vi var nästan framme i Alvesta så hände det som inte fick hända. Ett tåg framför oss hade kört sönder en växel och spårat ur. Som tur var, fastnade vi i Moheda, vilket är en superhåla utanför Växjö. Det gick att kliva av där så det gjorde jag och väntade på en regionbuss som skulle komma 40 minuter senare. Jag kom fram till Växjö 2 timmar senare än planerat men det gick bra ändå. När jag kom fram mötte Henrik mig vid stationen och vi gick direkt till banken för att påbörja försäljningen av vår lägenhet. Mer om vad som händer där berättar jag i ett annat inlägg.

I det stora hela var det en underbar resa – precis som vanligt. Lagom med vila, ingen galen hemlängtan heller och lagom med träffar med nära och kära. Några träffar uteblev och jag hade hoppats på att även andra personer jag träffar extremt sällan skulle höra av sig men så blev det alltså inte. Jag är nöjd ändå. Jag fick ju gosa med Gandalf… 🙂