Etikett: facebook

Kategorier
Kattliv

Jag är besatt över min katt. Inte så konstigt, när man är så söt!

Jag har nyligen varit bortrest i Norrland en vecka, utan katt. Det var trevligt så klart, och så härligt och underbart att äntligen få träffa familjen igen. Syrran missade jag dock, men det kommer ju fler tillfällen.

Utsikt över en strand vid en sjö med massa skog omkring. Varmt och massa insekter var det när vi var här den dagen!

Jag saknade Majken en hel del när jag var borta, och tydligen saknade hon mig med, i alla fall första dagarna. Mycket klagomål från det lilla trollet enligt kattvakten om att jag inte var hemma😁. Majken hade varit rätt busig om nätterna och i stort sett varje natt var det hyss i 2 timmar, bara för att. Dock så har vi upptäckt att spraya med Feliway hjälper en hel del för att få henne att bli lugn igen och varva ner, så det blev lite sprayande, särskilt på min kontorsstol som hon gillar att använda som klösbräda.

Närbild på Majken som ligger och sover, totalt däckad.

Henrik var kattvakt åt henne, mitt ex för de som inte visste det och han bodde hela veckan här med henne. Det var mest för att hemma hos honom så vägrar hon sova om nätterna, så det var tryggare och bättre att låta henne vara på ett ställe där hon har en bättre sovrutin och hon älskar att vara med Henrik. Han är typ husse för henne. Tids nog så borde hon börja sova hela nätterna och inte vara uppe och hålla på med diverse grejer, men hon är ju fortfarande kattunge så det är inga konstigheter. Ljuset på nätterna kanske påverkar också? Vissa säger det i alla fall🤔. Majken har dock hållit på med de här nattliga fasonerna sen dag nr ett då hon kastrerades i januari. Innan dess var det ju också en massa nattliga hyss, men vi fick in rutinen ändå för att sova.

När jag kom hem igen så blev Majken riktigt glad över att se mig. Jag har nog aldrig sett en gladare katt i hela mitt liv. Hennes glädje gick inte att ta miste på! Det var underbart att se. 😍

Majken ligger på sängen och ser allmänt nöjd ut. Innan jag hann ta bilden såg hon ännu mera nöjd ut. Helt enkelt skitglad!

Nu har det gått ett par dagar sen jag kom hem, och Majken har varit fantastisk sen jag gjorde det. Jag har mer eller mindre bildbombat henne, då hon gjort massa söta saker. För att se alla bilder, så behöver ni följa mig på Instagram, om du inte redan är vän med mig på Facebook. Det kontot är just nu för övrigt privat. Instagram, alltså, men jag har också bestämt att inte dela något publikt på fejjan heller i fortsättningen. Det har hänt lite grejer på sistone som gjort att jag till sist bestämde mig för att ändra på lite saker jag delar med mig på sociala medier, så nu är kontot privat för att underlätta att såna här saker inte händer i fortsättningen. Det är ju dock jättetråkigt, för det innebär ju att jag taggar inlägg helt i onödan, så jag får se om det kommer stanna privat. Det har också lett till att jag valt att gå ur alla dessa Ragdoll grupper jag är med i på FaceBook. Lite trist, men jaja. Det räcker med att se söta Majken på daglig basis. Behöver jag råd och tips, finns Google, samt att jag har många vänner med katt som kan hjälpa mig.

Instagramkontot jag skapade för Majken och alla framtida ragdolls är också borttaget. Jag har inte postat där på länge och även om jag postade en del så fick jag inte fler följare och det är lite jobbigt att administrera dels ett till instagram konto, men också en tillhörande FB sida, så den är också borta.

Bild på Majkens söta tassar när hon ligger och sover under en filt i en klätterställning.

Majken har som sagt varit helt jäkla underbar sen jag kom hem. Det känns som om hon har blivit mer vuxen på en vecka också. Inte lika lekfull, och mer gosig, mammig och självklart pratig. Aj Löööv It! 😍

Och jag fullkomligt älskar min katt! Mitt älskade lilla troll, busunge som får mig att skratta mer eller mindre dagligen. Om inget annat vill man bara gosa med henne så ofta det går. Älsklingsbebisen…

Kategorier
Relationer och kärlek

Åh, vad jag hatar missförstånd!

Jag fick en smärre chock när jag vaknade i morse. En vän till mig hade skrivit att jag blivit blockerad och vänskapen är borttagen på Facebook och Instagram. Jag kunde inte ens svara på meddelandet och det gör mig ont. Nu ska jag förklara varför och hur det ligger till, och jag hoppas min vän läser detta.

I de senaste inläggen jag har skrivit så har jag nämnt att jag störts av massvis av småsaker samt att nära vänner till mig har haft det jobbigt och att detta har påverkat mig negativt. Jag upptäckte dock problemet, och det är borta nu. Problemet var att jag haft kontakt med personer jag inte vill eller behöver ha kontakt med. Dessa personer är främst människor som jag känner tack vare mina jobbiga ex, och dessa personer gör inget annat än pratar om vårt gemensamma ex när vi snackar och jag har ingen lust längre att ens tänka på den personen längre. Jag har liksom gått vidare – rejält, men det verkar som om att de andra personerna inte har det, även om det kan verka så på ytan.

Grejen är denna, att dessa personer jag syftar på antingen skriver till mig och ”bara” pratar om exet jämt, eller så hamnar vi där ändå till sist eller så pratar vi inte alls. Jag hade börjat uppleva någon form av ”ångest” i och med det. Jag har liksom gått och tänkt, när tänker den här personen skriva till mig igen och tjata om vårt gemensamma ex? Det kan liksom gå månader eller dagar emellan och jag har och hade aldrig från början någon jävla lust alls överhuvudtaget att ha kontakt med de här personerna. Det känns så mycket bättre nu när jag tagit bort dem från Facebook och avföljt dem från diverse sociala medier.

Den andra grejen som stört mig gäller ju som sagt en annan vän, men jag har upptäckt att det enda jag behöver är en paus. Ett par veckor eller så där vi inte pratar så mycket med varandra, så jag kan vila upp mig rent mentalt. Det kanske i sig inte är så bra för min vän, som säkert vill och behöver min hjälp och någon att prata ut med, men grejen är denna att jag är så sjukt galet trött på att älta saker. Jag har aldrig tyckt om det, men många jag känner ser ältande som en trygghet och kommer till mig för att rabbla upp samma saker om och om igen och det i sig är skitstörigt. Nog för att jag själv kanske inte pratar så mycket om nya saker alltid, men det är en strävan jag gör medvetet – att alltid försöka hitta nya vinklar och nya samtalsämnen så man inte ska bli så trött på att alltid prata om sina ex(vilket motvilligt sker med gamla ”kompisar”), veganism, när jag ska skaffa Grand Danois, hundträning och fan och hans moster. JAG VILL PRATA OM ALLT! Inte bara om samma tre saker om och om igen. Jag vill inte… Och jag behöver inte det.

Därför tog jag en paus. Hur länge den varar återstår att se.

Så fort jag gjorde detta och pratade ut med den andra vännen jag nämnde innan som skriver konstiga inlägg på Facebook så kändes allt så mycket bättre. Det innebar att jag kunde börja gå vidare även där och min vän, som i morse blockerade och inte vill vara min vän på Facebook något mer, har nog missförstått allt detta. Jag bryr mig om den här personen, och dennes grejer är inte för mycket för mig. Inte när jag har raderat allt annat skit och rensat Facebook på personer jag inte vill ha kontakt med. Den här personen är någon jag vill ha kontakt med, men om denna nu har missförstått och inte kan eller vill prata med mig och reda ut det så får det vara så. Jag får bara acceptera ytterligare ett missförstånd, för så är livet.

Det som eskalerade, var också ett inlägg jag skrev på Instagram igår

Jag följer ett antal personer på Instagram. Några av dem postar ett par gånger i veckan och det är fine. Ett x antal andra postar 7 gånger om dagen, och eftersom Instagram inte direkt har någon bra funktion att klumpa ihop folks inlägg så kan dessa inlägg lätt stoppa upp flödet. Sen de började med icke-kronologisk ordning också så kan 7 dagar gamla bilder dyka upp blandat med något som var skapat för 5 minuter sedan. Instagram är också den plattform, förutom Twitter som jag kollar absolut minst. Nu har det gått över en vecka, och jag fick mail att jag skulle kolla uppdateringar från vänner jag följer, och för att skriva ett ”förlåt” inlägg så kanske jag var lite dum och nämnde detta och detta missförstods något så fruktansvärt och ledde till att min vän valde att dumpa mig – säkert med all rätt.

Senaste veckan eller så, sen jag valde att rensa så har jag nästan medvetet valt att inte kolla instagram, för jag orkar inte gå igenom alla bilder jag har missat. Jag har till och med gått från att praktiskt taget gilla alla bilder i flödet, till att bara gilla vissa utvalda bilder, för att annars tar det mig för lång tid att gå igenom alla bilder. Men det är ju för att så är Instagram uppbyggt och jag kan inte göra något åt det.

Jag menade i alla fall inte att trampa någon på tårna eller göra någon illa. Jag agerade bara lite klumpigt och oavsett vad dessa konsekvenser leder till så kommer jag acceptera dem. Vill min vän aldrig mer prata med mig, så fine. Då är det ajöss och jag hoppas allt i dennes liv löser sig. Om inte, så finns jag här och jag hoppas det kan redas ut. För jag bryr mig om den här personen, och man behöver faktiskt inte alltid komma överens för att vara vänner. Jag hade liksom bara inte en aning om att detta skulle ske och jag är förvånad över det, men nåja. Gjort är gjort och nu har jag förklarat mitt.

Jag hoppas du förstår. Jag ber om ursäkt för allt. Det var inte meningen.

Kategorier
Vardagsliv

Minskad stress, kaloriräkning(💩) och ostadigt sommarväder…

Efter förra inlägget så känns saker otroligt mycket bättre. Det blev ingen direkt kaos situation efter att jag rensat Facebook på personer som jag inte behöver ha kontakt med och det är skönt. Jag pratade ut med vännen om hur jag kände och upplevde alls och det blev inte alls den bittra situationen jag förutsett utan snarare tvärtom, så det är skönt. Sen dess så är det som ett väldigt stort moln har lättat och jag hoppas känslan håller i sig.

I övrigt så fortsätter livet som vanligt. Jobb på valfria timmar som ofta blir mellan 11-15 istället för vad jag först hade planerat och hoppats på, vilket är 8-12, men jag har varit så trött att jag ofta behövt sova vidare ett par timmar och eftersom jag väljer mina timmar helt själv så innebär det ett litet förskjutet arbetsschema. När jag väl sitter och jobbar så är det som vanligt. Snigelfart och nästan ingen energi. Jag börjar bli rätt trött på att vara trött, men jag känner ändå att det förmodligen kommer bli lite bättre om några månader – under förutsättning att inget katastrofalt dåligt händer d.v.s.

Kaloriräkning och allmänt bajsprat

Vi har börjat räkna kalorier igen, men det är mer för att se till att man inte äter för mycket. Jag har börjat göra storkok på linsgrytor av olika slag som jag äter till lunch, och med havregrynsgröt till frukost så kan jag ofta få ihop det dagliga fiberbehovet på dessa två måltider. Mitt mål är egentligen inte att bry mig om kalorier, för det jag har lärt mig är att det spelar inte så mycket roll – om man äter så nyttigt man kan (WFPB), vilket jag sakta men säkert försöker lära mig själv att göra. Jag gör detta genom att försöka promenera och maximera samt bibehålla mitt fiberintag. Första målet just nu är att större delen av dagarna i veckan (kanske 5 av 7 dagar) nå minst 25 gram fiber per dag. När detta funkar och är mer standard än undantag så är målet att öka det ännu mer, kanske till 40 gram och sen plussa på det tills att man kanske når så högt och normalt som 100 g. Visste ni, förresten att våra förfäder faktiskt åt minst 100 gram fibrer på en dag? Det rekommenderade dagsintaget av fibrer på 25 g är faktiskt för lågt, så ju mer fibrer desto bättre. Kolla videon nedan för mer information om det:

Och här är en till!

Jaja, nog om bajsprat. Vi går vidare till nästa ämne; sommarväder…

Sommarvädret är aldrig perfekt

Det känns som om att sommaren numera inte är något att räkna med längre. Det man förväntar sig, i alla fall i mitt tröga lilla huvud är att shorts kan man ha redan i början av april, majväder är lagom varmt, juni är svinkallt, juli stekhett, augusti är lagom varmt igen och sen är det typ höst eller nått sånt tråkigt. Numera och under de senare åren sen jag började bry mig om vädret så känns det som om att vi har sommar i mars och lite här och där i april och maj. Sen tar sommaren en paus, det är antingen regn och 17 grader eller så är det värmebölja i 6 veckor. Sen så blir Augusti och september väldigt varma och hösten är nästintill regnfri. Det är iaf så jag har upplevt våra 4 årstider de senaste åren. Åtminstone känns det så, även om verkligheten säger annat. I mitt huvud går ju saker och ting i supersnabb fart och går saker och ting långsamt så känns det extremt jävla långsamt för mig, så därför är det lite svårt att hålla koll och vara uppmärksam på förändringar. Årets sommar har hittills var ok, även om den har varit lite ”kallare” än normalt. Dock så har det varit shortsväder ändå och jag har börjat inse att det behöver inte bli över 23 grader för att det ska vara ok väder. Det räcker med att solen är framme och att det inte blåser för mycket samt att temperaturen är någonstans mellan 15-20 grader för att man ska kunna må gott av sommarväder. Jag gillar ändå inte att ligga på stranden och jag hatar att bada. Däremot är det nästan jobbigt att vara ute och gå om det är för varmt och då är det att föredra om det är under 20 grader än över. Det handlar ju också om hur svalt eller fuktig luften är, men oavsett vilket blir jag svettig som fan när jag rör på mig, så det är skitsamma. Det känns i alla fall som om att årets sommar regnat bort till sist. Det har regnat där vi bor nästan varje dag sen vi flyttade och det regnade säkert en hel del innan vi flyttade med, men där märkte vi det inte lika mycket som vi gör i nya bostaden. Jag bara hoppas att det blir en lång sommar. Här i Malmö är det inte lika mycket björkträd har jag märkt så har man tur så tar det kanske nån månad extra eller så innan allt det gröna börjar försvinna här. Det hade varit bra, för grönskan är det jag uppskattar mest mer än trevliga temperaturer.

Ja, det blev en lite längre uppdatering än vad jag hade planerat, men så får det bli. Nu vet ni lite mer av vad som hänt och det enda jag gör nu är att fortsätta blicka framåt, räkna lite kalorier, maximerar mitt fiberintag så mycket som är möjligt och jobbar när jag behöver. Vad gör ni den här sommaren?

Kategorier
Vardagsliv

En lättnadens suck, eller oro över framtiden?

Efter gårdagens inlägg så känner jag mig allmänt lättad, men samtidigt lite smått oroad över saker. Det går liksom inte att bara ignorera. Jag har rensat bort lite personer på Facebook och avföljt några. De personer jag har tagit bort är praktiskt taget personer som jag ändå inte vill eller behöver ha någon kontakt med, då vi knappt pratar och när vi väl pratar så handlar det bara om saker jag inte vill ta del utav egentligen. Då är det bättre att bara låta vara. Sen får personerna tycka vad fan de vill.

Det som har stört mig utöver att personer i min närhet har haft det jobbigt ett tag är massa saker egentligen. Jobbet är en grej, men jag klagar inte nu för snart börjar distanskursen igen och det är alltid lika skoj. Jag återtog kontakt förra året eller så, med ett par personer som jag egentligen gjorde av tillfälligt hjärnsläpp och det har känts så fel från första början. Det fanns ju liksom en anledning till varför man inte vill ha vissa personer i sitt liv. Särskilt när dessa personer inte kan släppa vissa gemensamma personer man haft i sitt liv som gör att man känner varandra överhuvudtaget. Jag behöver gå vidare med mitt liv till fullo, vilket jag tekniskt sett har gjort i rätt många år nu. Jag har njutit som fan av mitt liv, vilket många vet om. Dock så är det så att besluten jag tog när jag valde att ha kontakt med personer jag inte borde ha kontakt med, så har det bidragit till dåliga känslor och jag gillar inte det. Jag vill bara fortsätta vara och må så fint som jag gjort i flera år nu. Därför rök dem från vänlistan på fejjan!

Om man ska prata framtid så finns det två aspekter. En är den jag ser fram emot när/om jag utbildar mig till något tekniskt och förhoppningsvis äntligen börjar jobba med programmering och vilka möjligheter det kan innebära. Den andra är hur jobbiga personerna kommer bli när de inser att vi inte är vänner på Facebook längre. Fast det skiter jag egentligen i. Skulle de komma o fråga så tänker jag bara säga att jag vill inte ha någon kontakt, och vi skulle aldrig ha återupptagit den heller, för det har inte bidragit med något av värde. I alla fall inte för mig.

Jag hoppas i alla fall att det börjar återigen vända åt rätt håll och att jag snart kan börja njuta av livet till fullo. Med de saker jag har gjort för att må bättre så tror jag det är fullt möjligt. Där vi bor nu (åh, fantastiska lägenhet!  ❤ ), hoppet om framtiden och allt annat positivt ger mig själv hopp om allting.

Jag tror det här kommer sluta riktigt bra, faktiskt…

Kategorier
Vardagsliv

En paus från mänskligheten… Det kanske man hade behövt?

Missförstå mig rätt nu från början. Jag pratar inte om självmord eller något annat drastiskt. Det är bara det att på sistone (egentligen flera månader) så har personer utöver mig själv haft det lite jobbigt och eftersom jag är typ en person som inte kan sluta bry sig om andra, så har deras problem påverkat mig så otroligt mycket att det nu är nära klimax, eller något i den stilen.

Det finns främst 3 personer i mitt liv som jag är måttligt (eller väldigt) oroad över. Jag ska inte nämna några namn, men jag tänker så pass mycket på dessa personer att det ibland är svårt att dels få fram ett ord och dels att det blir svårt att göra något annat, men man gör det till sist ändå. Det tar bara en jävla tid att komma dit.

Jag minns inte att jag har suttit i en sån här sits tidigare, men då detta hittills har varit året av total insikt, där jobbet varit något av en ”negativ” utmaning och dessa tre personer i mitt liv haft det riktigt jävla pissjobbigt så är det lite mer än vad jag faktiskt orkar med. Jag själv har också stora planer och funderingar kring framtiden samt en flytt till Malmö som väckt känslor av alla slag och i mitten av allt detta så är jag rätt så mentalt utmattad. Jag har varit nära att springa in i en annan typ av vägg flera gånger under våren. Inte en sådan som gör att man behöver sjukskriva sig, men en sådan som bara gör att man hellre sitter inne och inte vill träffa någon. Eller hur jag nu ska förklara det. Det känns bara konstigt och jag gillar inte den här känslan.

En annan grej började hända också för några veckor sen. Det är officiellt rubricerat som ett komplett missförstånd, och om det är det egentligen återstår att se. Jag bara hatar känslan av att den här situationen har uppstått. En annan vän började skriva sina åsikter på Facebook, och det är inget fel i att ha åsikter. Däremot stördes jag rejält av dennes språkbruk, för språkbruk är något jag har lärt mig mycket på senare år och vi arbetar mycket hårt i föreningen med att inte använda ett dåligt sådant. Om man då räknar in lärdomen jag fått under alla år som fått mig att inse att det är dåligt att generalisera gällande grupper och ställa dem mot varandra. Typ svenskar mot ”invandrare” (a.k.a muslimer) eller funktionsnedsatta mot icke-funktionsnedsatta, fattiga mot rika etc så kan man bidra till en hel del starka åsikter och en bidragande orsak (förmodligen) till att fler vill rösta på SD och kasta ut samt skylla allt på invandrarna, även om man pratar veganism eller nått. Att diskutera viktiga frågor idag är jättesvårt och jag orkar egentligen inte med det längre. Orsaken är för att jag helt enkelt inte har den mentala kapaciteten att argumentera, för det pågår för mycket i mitt huvud just nu för att jag ska bara lämna sängen och orka jobba samt vara en trevlig flickvän. Det jag skulle komma till är egentligen att jag vill inte prata grupper, utan det handlar om människor. Mer specifikt handlar mitt tankesätt om särskilda individers handlingar och jag tänker ofta numera på de grundliga orsakerna till varför dessa handlingar har uppstått.

Tar man ett så pass tufft ämne som flyktingkrisen så skyller jag inte på flyktingarna som många andra gör. Det är inte flyktingarnas fel att de har behövt fly från sina hemländer. Att de kommer hit utan några som helst värdesaker, pengar och/eller att de faktiskt råkat få med sig en iPhone men inget annat av värde. Det är inte deras fel att de får betala 50 kr för tandvårdsbesök, när vi betalar tusentals kronor, eller att de kanske får hjälp med att få bostad för ett mer integrerat samhälle. Jag skyller inte på dem, men många andra väljer att göra det och det är hemskt. Även om man inte menar det utåt sett, utan tycker detta beteende är skrämmande (för skrämmande är det), så kan man ändå formulera sig (och bli tolkad) som att man tycker att man är bättre eller mer värd än en fattig flykting som kommer till Sverige o ”tar våra jobb och bostäder samt får ‘gratis’ tandvård”.

Med allt som pågår i mitt personliga liv samt med tre väldigt viktiga människor i mitt liv så är såna här ”åsikter” eller spridning av falsk information som pågår hos var och varannan person numera ibland (känns det som) så är det alldeles för mycket för mig. Det tar sån energi och jag kan inte sluta bry mig, sluta engagera mig, även om jag vet att jag borde bara stänga av. Jag vet bara inte hur man stänger av permanent, eller så pass länge att det inte blir ett problem. Kan du lära mig det?

Så vad händer? Jo, jag praktiskt får en vän att tro att jag inte bryr mig, för alldeles för få personer i dennes liv faktiskt hör av sig och säger hej. Jag skriver mina kommentarer på min väns ”knasiga” FB inlägg och startar ett halvt krig och låter en annan vara fast jag egentligen inte vill. Och så skäller jag ut en annan vän fast det egentligen var onödigt. Samtidigt sitter jag också och längtar efter att ha energi över så jag orkar läsa några kapitel ur en bok eller börja lära mig programmering som jag numera är så desperat efter att få förståelse för. Det är alltså lite mycket nu och jag är på bristningsgränsen.

Och det enda jag vill är att sitta hemma i soffan och gosa med Henrik och längta efter Grand Danois och familjen.

Kategorier
Vardagsliv

Säg hej till Ines, en vovve jag ska vara hundvakt till i fortsättningen!

Det var ett X antal dagar sen som jag skrev ett inlägg nu. Jag har varit rätt så upptagen och trött och heller inte haft några särskilda idéer att skriva om. I alla fall. Nu tänkte jag presentera Ines, som är en spansk gatuhund som jag då ska vara hundvakt till i fortsättningen vid behov.

Jag fick veta detta via en kollega på SIP, att en person hon kände på FB som då känner ägaren till Ines sökte hundvakt lite då och då. Eftersom jag då har tagit hand om hundarna en hel del på SIP, så tänkte min kollega direkt på mig och under den senaste veckan har jag och Ines matte haft lite kontakt och igår så träffades vi för första gången och det funkade bra. Ines hade inte emot mig och det gick också skitbra när hon fick träffa Maja för första gången.

Filmen ovan spelade jag in för en del av en videoblogg om att jag ska vara hundvakt och till min extremt positiva förvåning så såg jag Maja komma och vara nyfiken mitt i alltihop. Det är fantastiskt och jag blev så glad!

Ja, det var väl det jag hade och säga just nu. Förhoppningsvis blir det en bra videoblogg senare idag, så håll utkik på min YouTube kanal efter den.

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

… Och nu har även denna blogg en dedikerad Facebook sida.

Utvald bild för kategorin "Intresseklubben antecknar".

Intresseklubben antecknar nått igen. Typ. Lite roligt är det i alla fall – åtminstone om det kan innebära att mitt bloggstrul är över en gång för alla, och jag slipper oroa mig för att plugins stör delningen eller något annat. Antons blogg fick i alla fall 16 gillanden på ca 24 timmar, och det är rätt bra. Då bjöd jag inte in alla vänner jag har på FB, men delade den bland annat i en grupp för Grand Danois, så det är kul. Nu har jag bjudit in alla vänner på FB för att de ska få möjligheten att enkelt läsa mina nyskrivna blogginlägg, och jag hoppas många av dem är intresserade.

Sen jag påbörjade den nya bloggresan så har det faktiskt gått väldigt bra och det har varit otroligt roligt att blogga igen. Det var längesen jag bloggade så här ofta, och det är kul. Det enda som då är jobbigt är delningsstrulet, men jag har fått hjälp av supporten på Jetpack och det verkar som om att min blogg orsakar något 500 fel (internal server error) när FB ska hämta mina inlägg, och det förklarar till varför så många av mina inlägg inte skickas ordentligt dit. Jag vet dock inte den riktiga anledningen till vad som orsakar det här felet, men jag hoppas att det kommer lösa sig. Tills dess så orkar jag inte krångla och har då skapat en sida för bloggen. Som jag skrev i Antons blogg häromdagen så vet jag inte ifall det kommer lösa problemet på lång sikt, men de få inlägg jag har skickat iväg har varit bra, och inlägg som innehållit en video har till och med fått en tumnagelbild ifrån videon, och det har aldrig hänt tidigare. Det är mycket positivt.

När ni läser detta så är älsklingen hemma igen, och jag har städat upp efter mig. Mitt lilla veganska försök är över för denna gången, men nu ligger det i alla fall 3 stora påsar i frysen som jag hoppas ska bli många, goda, rätter framöver.

Nedanför kan du se headern som jag skapade för bloggens Facebook sida:

blogg-fb-cover-img