Om jag får som jag vill blir det lite nya vanor från och med nu.

Återigen en lång titel på inlägget, men jaja. Det får ni leva med. Jag har i alla fall tänkt på en sak på sistone och det är en grej jag har haft i huvudet nästan konstant sen våren 2009. Det var då jag gick upp alla de här extrakilona som jag trodde var totalt omöjligt för mig att göra och som jag försökt bli av med sen dess. Ibland har man lyckats fint, men var är man idag? Jo, fetare än någonsin och det är inte särskilt kul. Jag tror dock jag står någorlunda still rent vikt och centimetermässigt, men det får verkligen inte bli värre nu. Jag vill gå ner i vikt och förlora centimeter. Det är inte kul att väga för mycket. Mina tankar kring det här handlar heller inte om att bli ”sjukt smal”, utan hälsosamt och trivsamt ”smal”. Det är jag inte idag och de som känner mig borde förstå varför.

I år har jag dessutom en liten deadline. Någon gång i sommar ska nämligen brorsan min gifta sig med sin härliga Kalle. Tills dess hade det varit trevligt om man lyckats gå ner en klädstorlek åtminstone, eller i alla fall ner till orimliga, fast idagsläget mer rimliga ~85 cm i bukomfång. Alltså ner 10 centimeter runt magen ungefär och i och med det en vikt som kanske ligger lite under 65 kg, men kilona är det minst viktiga här. Jag vet vad jag behöver göra för att komma dit och det ska inte behöva en massa motion för att nå mitt mål.

Det som behövs är fibrer.

Och många sådana. Under sena sommaren 2017 så bevisade jag ju som sagt för mig själv men även för andra att det är fullt möjligt att gå ner ca 5 centimeter nästan överallt utan att behöva röra på sig en massa. Det gjorde jag på några veckor då jag varje dag i snitt åt säkert 40 gram fibrer. Jag gjorde det på det sättet att jag till vardags åt en fiberrik frukost på runt 20 gram fibrer och en linsgryta till lunch i diverse former som hade runt 20-25 gram fibrer i sig och till middag blev det också då ett tag lite nyttigare grejer med säkert 15-20 gram fibrer till. Det var på helgen eller enstaka dagar under veckorna som vi var lite onyttiga, men trots det så gick jag ner 5 centimeter över magen utan någon direkt ansträngning och jag gick ner en storlek i byxor. Även om jag hade promenerat lite mer under sommaren så märktes viktnedgången av efter att vi slutade med promenaderna. Poof! sa det och så var en del av bilringarna borta. Det var mycket trevligt, men sen dess så har jag inte haft någon energi eller ork att fortsätta och centimeterna har ju så klart återkommit och jag har säkert återgått till en större klädstorlek, för jag märker att alla byxor återigen sitter lite mer tight än vad de har gjort innan. Jag är så galet, ruttet trött på att ha dessa jobbiga extrakilon hängandes överallt och nu vill jag fan att de ska försvinna för gott!

Hur jag når målet.

Ja, självklart är ju steg 1 mer fibrer och gärna runt 40-60 gram per dag i snitt. För att nå det så måste jag börja göra mina linsgrytor igen, så jag har massvis med lunchlådor som snabbt går att värma. Mitt stora problem har nämligen varit att jag varit uselt förberedd och då skippar jag typ hellre lunchen än ställer mig och lagar något. Ett annat problem är att jag ofta äter frukost alldeles för sent, och då blir jag inte hungrig förrän klockan är typ 14 och det fuckar upp hela dagens matschema. Detta är så klart inget jag är stolt över, men det händer alldeles för ofta och det beror mer eller mindre till 100% att jag har sådan låg energinivå. En nivå som dessutom är lägre nu tycker jag sen jag började läsa matte, då all energi går åt till att först jobba lite och sen räkna matematik som jag har jättesvårt för. Det stressar mig också att jag ligger efter så mycket med det, men det borde gå att slå två flugor i en smäll om jag börjar äta bättre och i och med så orkar jag mer, lär mig lättare och kan sitta längre om dagarna med matematiken.

I alla fall, om man återgår till matschemat då som jag nämnde nyss. Om jag inte är ”hungrig” förrän typ kl 10 på morgonen så blir jag inte hungrig igen förrän nån gång vid 14-15. Vanligtvis äter vi middag kanske runt kl 17 eller så, ibland tidigare och har jag då ätit en stor lunch så är jag sällan hungrig när det är dags för middag. Därför behöver jag också bli bättre på att äta frukost tidigare, och se till att jag har tid/ork/lust att fixa lunch runt 12 tiden så jag är hungrig lagom till middagen. Enda sättet att lösa detta är tvinga mig själv äta fast jag inte är hungrig (kanske) och sen tvinga mig själv att minst en gång i veckan laga storkok så jag har åtminstone 5 luncher att äta sen under resten av veckan. Orkar man få upp energinivån kanske man också äntligen kan bli den där ”duktiga hemmafrun” som nästan varje dag har middagen klar tills älsklingen är hemma och även den är fiberrik och nyttig som älsklingen uppskattar. Det hade varit drömmen!

Men är man realistisk så lär jag bara orka göra de här linsgrytorna kanske i två, tre veckor och sen är vi tillbaka till det gamla vanliga igen. Jag vet också att det inte är ett tvång att bara käka linsgrytor till lunch. Jag kan äta andra saker också, men det jag behöver är något som går fort, smakar bra, är fiberrikt och gärna fyllt med grönsaker såsom spenat och kanske broccoli så jag får in det dagliga intaget av grönt också. Linser tycker jag om och jag har ju lärt mig äta bönor också, så det är kul att smaklökarna har ändrat sig lite där. Det bästa hade varit om baljväxter hade blivit en del av nästan varje måltid jag äter hela veckan, för fibrerna och vitaminernas skull som finns i baljväxter.

Här kan ni se det recept som är lite standard när jag försöker göra storkok på linsgryta. Det är min kompis Mac som visade mig detta och den går säkert att bygga på en hel del. Hör av er ifall ni inte kan se receptet.

Jag har också ett annat ”go-to” recept som jag gjort ett par gånger och nån gång kryddade jag Mac’s recept med lite curry för att ändra smaken lite. Mitt andra recept är superenkelt och innebär i praktiken att man tar röda linser, oatly’s iMat, fryst spenat och en buljongtärning, kokar ihop det tills att linserna är klara och vips så har man en till gryta. Fullständigt recept via WordPress egna format kan ni se nedanJag har också recept på en skitgod linssoppa som jag och älsklingen brukade äta en hel del förr som jag fick från en kille på Google+.

Superenkel linsgryta

  • Portioner: 3
  • Svårighetsgrad: lätt
  • Skriv ut

En superlätt gryta som är lite 'tager vad man haver', för de här grejerna har man ofta i skafferiet om man är vego i någon form.

Ingredienser

  • 3 dl röda linser
  • 2,5 dl Oatly iMat
  • 200 gram frusen bladspenat (färsk går också bra)
  • 1 burk krossade tomater
  • 1 grönsaksbuljongtärning


Varje portion är ca 300 kcal och minst 15 gram fibrer.

Instruktioner

Blanda ihop allt i en kastrull. Koka ihop och rör runt ofta, för det fastnar i botten. Låt koka tills linserna sugit upp vätskan. Servera direkt, antingen som det är eller som alternativ ”köttfärssås”. Det går säkert bra att äta till couscous, bulgur eller andra fullkornsgryn för mer fibrer.

Jag är i alla fall hoppfull, men också realistisk och hoppas på det bästa. Mer växtbaserad och lagat från grunden är nyckeln till hälsa i alla fall och jag vill verkligen komma dit och det snart.

 

Mitt i alltihop blev jag så klart förkyld…

Och inte med vilken förkylning som helst, utan något hämtat direkt från helvetet. Jag och Henrik har legat sjuka här hemma i nästan en vecka. Vi var i Klippan i lördags och på tågresan hem började jag få ont i halsen. Riktigt ont dessutom och det kom från ingenstans, men jag hoppas och tänkte först att det kanske berodde på att jag precis hade pratat en del med Henriks familj, men det visade sig rätt snabbt att jag förmodligen skulle bli sjuk istället. Och sjuk blev jag. På söndagen kände jag mig lite däst i huvudet, men på Måndag morgon bröt allt ut i förkylning med feber, frossa, hosta och allt möjligt som är allmänt asjobbigt.

Och sen dess har man då varit sjuk… Från början fortsatte jag dock jobba lite och räknade lite matematik, men jag blev fort mycket sämre och i onsdags sjukanmälde jag mig från jobbet för första gången någonsin. Nackdelen med det är att jag förlorar en dagslön på grund av karensdagen, men just nu skiter jag i det. Jag har haft en för jävla jobbigt vecka, med hosta från helvetet, usel sömn, feber långt över vad som jag anser normalt och svettningar som förvandlat mig till ett hav eller nått sånt i den stilen. Nån som har en sån där ångmopp att låna ut? Sängen skulle behövas ställas på tork 😂 . Seriöst, alla sängkläder har varit i tvätten idag, och hade jag kunnat tvätta hela sängen skulle det behövas, med tanke på hur sjuka vi har varit senaste veckan.

Jag har verkligen mått piss, men idag är första dagen jag känner mig någorlunda ok. Dock inte tillräckligt för att jobba eller kanske ens räkna matte, så jag är sjukanmäld idag också. Däremot behövde jag bli av med lite känslor i ord och blogga gör jag på min fritid…

Extra jobbigt är det att vara sjuk, med tanke på att jag känner mig stressad över matematiken. Jag ligger redan efter för att jag tagit sådan tid på mig att lära mig varje tal och efter jag har räknat ett tal, och nästa ska räknas ut på samma sätt så är det som att jag måste göra allt från början igen. Informationen jag precis har lärt mig är som bortblåst eller nått, och sen är det ju det här med min låga energinivå. Det suger att inte orka! Sen jag började plugga matematik 2a den 5 februari så har jag gjort kanske 30 tal. Jag hade behövt göra minst det dubbla om inte ännu mer under den här tiden. Hade allt varit i sin ordning och min plan hade fungerat så hade jag gjort kanske 200 tal vid det här laget, men jag är trög, hjärnan funkar inte och självklart, när jag redan arbetar i snigelfart så blir jag sjuk och förlorar en vecka till med tid. Det hade varit en annan grej om allt bara fastnat direkt och jag varit medveten om mönstret, men även om jag är det så är min lärande hjärna inte det. Jag fattar ju att flera sub-tal i ett tal ska räknas ut på samma sätt för övningens skull, så varför glömmer man då bort allting för? Så jävla idiotiskt!

Å andra sidan känns det lite positivt att vara sjuk, för när jag har drömt på nätterna så har mycket kretsat kring matematiken, men jag är osäker på om det jag drömt om är korrekt eller inte. Jag vill inte lära mig fel sak och komma ihåg det, liksom. Just nu håller jag på med bråk, vilket jag alltid har haft så svårt för. Däremot har jag haft lätt för att räkna med procent, vilket är lite samma sak. Det är så hjärnan funkar, tydligen. I alla fall min tröga, konstiga skräphjärna…

Planen i alla fall när man blivit frisk från den här skiten är att åka till skolan oftare och sitta i deras räknestugor och få hjälp med lärare så ofta jag känns att det behövs. Jag lär behöva detta hela terminen skulle jag tro, om jag inte på nått mirakel kan få polletten att släppas eller hur nu det där uttrycket går. Jag vet att jag kan det här och primärt att jag kan lära mig det, men jag vet inte hur. Oftast handlar det om att associera det hela med något. Fast så är det väl för alla. Men just nu är det verkligen på liv och död det här och det stör mig som fan att ödet återigen ska sätta stopp för mig och göra att jag dels blir stressad i onödan och dels att jag blir ännu mer försenad med något jag faktiskt vill och MÅSTE lära mig. Dessutom så har jag räknat ut att om jag ska hinna med allt så måste jag sitta varje dag, sju dagar i veckan i säkert flera timmar i taget och räkna typ 50-60 tal (a, b,c & d subtal inräknade) PER DAG om jag ska kunna skriva första modulprovet i lagom tid. Det är heller inte inkluderat med repetitioner inför första modulprovet heller. Det blir mycket av min fritid som kommer gå åt till detta, men vad ska jag annars göra? Jag kan inte lära mig det här annars med min tröga hjärna…

Idag är jag bitter minsann, men också jävligt trött på skit. Som alltid. Ska det liksom vara så jävla svårt att ha lagom energi så man kan jobba, räkna matematik, städa lägenheten och hålla ordning samt laga lite mer hälsosam mat? Ja, jävligt svårt ska det vara…🤮 .

Men jag är hoppfull och tänker inte ge upp förrän jag fixar det här – oavsett vad jag måste göra för att få det o funka. Jag ska fan klara det här och göra det innan mina 20 veckor är ute, om jag så måste säga upp mig från jobbet eller nått för att hinna. Jag bryr mig inte. Detta ska fan gå! Men helst med bibehållet jobb, helt klart…