Kategorier
Övrigt

Mitt liv som 60 åring | En dröm jag hade i natt

I natt drömde jag att jag fick se mitt liv som 60 åring. Det var skrämmande, häftig och i vissa fall otroligt osannolikt. Jag tror inte det var en sanndröm men det var ändå väldigt kul att få drömma nått sånt.

Jag var 60 år, men jag vet inte hur jag såg ut. Jag kände mig som jag känner mig idag. Ibland agerar jag ju som en gammal pensionär ändå med mina krämpor och värk men på nått vis kändes jag friskare än vad jag generellt gör idag i 2016. I alla fall, jag var på väg upp till Norrland. Jag hade inte varit där på över 30 år eller så och nu var det dags för någon slags släktträff. Jag kände mig riktigt ensam som om att livet bara var ett stort hål. Jag var inne på min tredje Grand Danois, som av någon konstig anledning fick stanna kvar hemma och jag bodde ensam.

Jag nämnde min ”före detta” sambo och denne person var Henrik. I drömmen bodde vi inte längre ihop och alla tecknen pekade på att han tyvärr hade avlidit och detta var anledningen till varför han inte fanns i mitt liv längre.  Saknaden efter Henrik var så enorm att jag förmodligen var i en djup depression. Trots att jag hade en GD hemma så spelade det inte så mycket roll, jag var ledsen och ensam ändå. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att muntra upp mig på den här släktträffen och jag antar att det mesta fungerade.

De positiva aspekterna i mitt liv, förutom hunden var att jag hade varit vegan i över 30 år. Jag berättade för släkten att min hälsa hade förbättrats enormt när jag blev först vegetarian i 35 års åldern och ett par år senare vegan. Riktigt bra blev hälsan när jag och Henrik började äta WFPB (Whole Foods Plant Based) vilket är 100% växtbaserat lagat från grunden. Jag berättade att jag lätt gick ner 20 kilo (jag väger idag jättetunga 70 kg enligt vågen 😮 ) och har inte gått upp i vikt sen dess och jag var mycket pigg, aktiv och ur många aspekter var mitt liv komplett annorlunda jämföres med hur jag lever det idag.

Jag träffade mina syskon. Bägge hade barn, säkert 3 vardera. Likaså hade mina kusiner. Släkten hade utökats en hel del. Det kändes som om jag spenderade en halv evighet uppe i byn, men förmodligen var jag bara där i ett par dagar. Det var både snö, sommar och solsken blandat med tråkigt mörker. Jag fick träffa många gamla ansikten och konstigt vilket muntrade upp mig rejält men jag var också med om en del tråkiga saker under den här släktträffen. Bland annat försökte folk tvinga på mig aktiviteter jag vägrar vara med på och jag blev arg i drömmen och röt ifrån. Varför utelämnar jag från det här blogginlägget.

Jag hann vakna innan det var dags att åka hem och drömmen fick inget direkt avslut. Jag var lite smått chockad när jag vaknade och det blev ett litet abrupt uppvaknande då vi har målare i huset som målat trappuppgångarna, hissen etc i flera veckor. I dag skulle de måla alla dörrar i huset så det blev till att kliva upp direkt och börja jobba.

Mina tankar om drömmen…

Den här drömmen får mig att tänka lite. Om det är en sanndröm återstår ju att se. Kanske är jag inne på min tredje GD när jag är 60 år, det är mycket möjligt att jag är vegan då också med tanke på teknikens framgångar med allt som pågår med hur mat odlas etc. Jag hoppas dock på att jag och Henrik fortfarande lever ihop och är lyckliga när vi är så gamla och att jag aldrig ska behöva känna mig ensam och deprimerad igen. Jag hoppas också på att jag kan ha en någorlunda aktiv livsstil som inte påverkar mig negativt och att det finns möjligheter till en bättre hälsa. Tiden får utvisa om drömmen var rätt eller inte. Vid det laget lär jag säkert ha glömt bort totalt att jag fick en inblick i min framtid. Jag har ju liksom länge sagt att om jag passerar 60 år så blir jag förvånad, för med min usla hälsa borde jag dö av en hjärtinfarkt när jag är 42 eller nått, men man vet aldrig. Sakta men säkert kanske matvanorna blir bättre och jag kanske lever tills jag blir 120. Who knows? Jag vill bara leva ett bra, hälsosamt och rikt liv. Och gärna tillsammans med Henrik och ett gäng grandisar…

Kategorier
Övrigt

I natt blev det överbelastning deluxe i drömvärlden, och nästan i den riktiga världen också…

Idag är jag glad att jag sitter där jag sitter. I natt trodde jag nämligen på allvar att jag var på väg att försvinna från den här världen. Som tur var blev det inte så och det hela är säkert bara en inbillning, men i natt var jag med om en riktigt läskig sak.

I natt drömde jag typ 8-10 saker samtidigt, vilket i sig var väldigt udda. Det var som värsta actionfilmen, där scenerna hoppar kors och tvärs genom storyn. Skillnaden är att istället för att storyn fokuserar på max 3 händelser, så skedde typ 8 grejer på en gång. Jag såg bara små, små sekvenser av allting som hände och inga av dem fick något direkt slut heller.

Detta var några av de sekvenserna jag drömde om i natt:

  • Jag bodde i ett stort hus mitt i skogen med ett gäng djur som kunde prata. Igelkottar, rävar, björnar etc. Det var som en barnfilm och i det stora hela var det väldigt mysigt. Något hände, något stort och jag var tvungen att fly, lämna huset. Djuren räddade mitt liv med stora skador som följd och några avled tror jag med. Jag kom tillbaka senare, men fick inga direkta svar på vad som hände.
  • Jag var polis och skulle hitta ett barn som hade försvunnit. Detta var något som var relevant i många av sekvenserna, men jag vet inte ifall alla var helt olika saker eller om det handlade om personer inblandade i samma fall. Jag utgår ifrån att det var samma story i alla fall, bara att jag såg från olika personers perspektiv om vad som hände. Det utspelade sig i en skog, där det fanns en grotta/gammal fabrik eller nått liknande, med en stor äng bredvid och själva skogen var nattsvart.
    • En story handlade om en familj som råkat ut för ett stort brott, förmodligen familjen till barnet som försvunnit. De hade också blivit kidnappade på något sätt och sekvensen handlade om när jag hade hittat dem. När jag hittade dem så kom det en person springandes i en röd jacka som blev skrämd (eller nått hände i alla fall som ledde till att personen sprang iväg). Personen sprang iväg över mot en äng. Pappan i familjen sprang efter honom.
    • Jag (som polis) hörde ett ljud ifrån den nattsvarta skogen och sprang efter. Det var ljud från ett barn, förmodligen det som var försvunnet. När jag kom till den mörka skogen så såg jag verkligen ingenting, men jag kunde fortsätta springa på grusvägen som gick som en allé. Trots att jag sprang som vanligt så gjorde det ont i mina knän, för samtidigt som jag sprang på vägen så kunde jag uppleva en annan persons upplevelser av att ramla på en grusväg och slå i knäna rejält som därför senare fick krypa av smärtan.
  • Något om en brännskada, men eftersom jag själv bara får ångest av att tänka på bränder, eld och skador som kan ske så utelämnar jag detaljerna för att inte sprida på ångest när jag läser det här inlägget en annan gång.
  • Något om en båt, typ Silja Line men mer än så kommer jag inte ihåg. Tror jag jobbade på en restaurang där och skulle förbereda inför en gigantisk middagsbjudning eller liknande.
  • Jag befann mig i ett garage eller en liknande byggnad. Jag skulle ta reda på tyngden av något, men mer än så kommer jag inte ihåg. Byggnaden höll i alla fall på att gå sönder eftersom jag inte kunde lista ut hur jag skulle lösa tyngdproblemet.

Dessa sekvenser är det jag kommer ihåg, men det skedde väldigt många fler samtidigt.

Jag vaknade av att mitt hjärta dunkade rejält och jag fick världens reflux attack. Jag trodde jag var på väg att dö när jag vaknade men några minuter senare så var allt lugnt när jag insåg att allt bara var en dröm. Det var läskigt som fan, eftersom det var också otroligt verkligt alltihop. Jag låg och tänkte ”jag är inte redo att dö ännu”. Som tur var så var det inte så farligt, eftersom jag kunde somna om ett tag senare och jag senare vaknade upp och allt är som vanligt.

Med undantag att jag är lite mer stirrig och ofokuserad än vanligt så är allt just som vanligt. Jag har inte något hjärtproblem så jag hoppas att detta inte är något bevis på att något är på väg att hända med mig.

Alla dessa sekvenser är inspirerade av saker som pågår i mitt liv för tillfället, det är ju så drömmar funkar. Polisgrejerna har ju med vad jag ser på TV att göra, filmer man sett på sistone och annat. Tyngdgrejen har med jobbet att göra, då jag sitter med invecklade uppgifter i excel för tillfället och försöker lösa ett problem som i framtiden kan spara tid för mig, men även för andra som jobbar med olika saker i excel på jobbet. Att den uppgiften tagit längre tid än vad jag hade velat har stört min nattsömn i snart två veckor, så det i sig är inget konstigt. Längtan efter Anton, viljan att lösa saker man inte kan kontrollera etc är ju färgat rätt rejält i mitt liv just nu men så är det ju.

Jag bara hoppas att detta var en engångsföreteelse och att jag framöver kan sova normalt och känna mig någorlunda utsövd när klockan ringer på morgonen.

Har du varit med om något liknande? Lämna en kommentar och berätta. Jag har inte fått någon kommentar här på bloggen på evigheter så jag börjar undra om kommentarsfunktionen har slutat fungera. Snälla, hjälp mig kolla så att allt är i sin ordning och dela med dig av liknande berättelser eller annat som kan hjälpa så jag kan släppa det här och gå vidare.

Kategorier
Relationer och kärlek

Även i en alternativ värld hade jag varit en dålig förälder…

Jag är ju faktiskt inte förälder på riktigt och det är något jag är glad över. Men i morse, några timmar innan jag vaknade hade jag en mycket konstig dröm som jag bara måste skriva ner. Nu har det gått rätt många timmar sen jag vaknade så jag kanske har glömt några viktiga detaljer, men så blir det ju.

I alla fall. Hela nattens drömmar har på något sätt hängt ihop så jag får börja i slutet på drömmen jag hade innan om det ska stämma in på nått vis. Jag och Henrik var ute på nått slags äventyr med mina föräldrar som på något konstigt vänster involverade en toalett och blöta kläder. Jag hade blivit sur på mamma över något och helt plötsligt så var det som om att toaletten förvandlades till nån slags tidsmaskin eller liknande. Den tog i alla fall med mig och Henrik till en alternativ värld. Dock så vaknade jag mitt i den här resan eller nått, för jag var tvungen att gå på toaletten. När jag sen gick och lade mig igen så började alltså nästa dröm.

Jag och Henrik, tillsammans med min syster stod i badrummet på ovanvåningen i en stor villa som vi en gång bodde i. Det var den 23 december, men vilket år vet jag inte. Dagen före julafton. Det snöade utanför och det var väldigt sent på kvällen. Min syster frågade mig ifall jag ville komma och säga hej till barnen. Vilka barn, tänkte jag? Ingen av mina syskon eller kusiner har blivit föräldrar ännu och heller inte jag själv. Dock så var det mina barn det gällde och Henriks. Två personer som i det här livet lever livet som frivilligt barnlösa personer och är mycket förälskade i varandra. I drömmen så var det jag och Henrik från det riktiga livet som ”var och hälsade på” och vi visste att vi hade kommit till en alternativ värld. Det visste dock inte min syster i drömmen. Enligt henne så var det hennes version av hur jag och Henrik levde våra liv i den här alternativa världen som var där och inga andra.

I den världen hade jag och Henrik barn ihop. Jag hade fött fram 4 barn, Henrik var pappa till i alla fall 3 av dem. Det är osäkert vem som är pappa till 4:e barnet. Den äldsta var pojke 12-13 år, hade väldigt mörk hy (kanske väldigt solbränd bara) och var väldigt lik min bror och liknade en av mina kusiner när de var i den åldern. Nästa barn var också en kille på nånstans mellan 6-8 år och var väldigt lik en av Henriks brorsor samt han själv. Barnet efter det var en flicka på 4-5 år eller så och var nästan en exakt kopia av min syster i den åldern. Hon var också väldigt lik en av Henriks bröder. Det fjärde barnet var inte där. Det barnet led tydligen av väldigt grav autism och andra sjukdomar så han bodde på ett behandlingshem (om det ens är möjligt idag?) Ingen av oss visste något mer, och jag vet inte åldern heller. Han var förmodligen i samma ålder som den näst äldsta i alla fall och det var också en kille.

I alla fall. Vi stod kvar på toaletten tillsammans med min syster, och hon var förvånad över hur lyckliga jag och Henrik såg ut att vara tillsammans. Jag stod nämligen och höll om honom såsom jag brukar göra. I den här världen bodde nämligen barnen hos honom och jag bodde någon annanstans och hade ingen kontakt alls med varken Henrik eller  med barnen. Jag var ingen bra mamma och mitt och Henriks förhållande hade kraschat för längesen, men barn kunde vi tydligen skaffa hej vilt.

Min syster bad mig gå och säga hej till barnen. Jag gick sakta ner för den långa hallen till barnens rum. De delade på ett rum som min lillebror först hade när vi flyttade in i det huset. När jag kom fram till dörren så var det massa teckningar där och alla barnens namn stod skrivna på dörren på alla teckningarna de hade gjort. Jag kunde dock inte utläsa namnen och jag visste inte vem som var vem. Sen gick jag in i rummet väldigt sakta och drog undan täcket väldigt sakta. Barnen vaknade inte, så jag strök deras hår. Till sist vaknade dem till och jag började prata med dem.

De blev glada för att se mig. Jag fick kramar, pussar och barnen visade upp sina leksaker för mig. Jag hälsade på dem i tur och ordning och jag kunde bara inte förstå allting. Dels, hur fan jag blev förälder? Till 4 barn dessutom! Varför visste jag inte deras namn? Varför var jag inte där hos dem? Varför kom jag inte ihåg förlossningarna? Graviditeterna? Varför var jag en sån kass förälder?

Det är ju rätt logiskt i det verkliga livet varför jag inte kom ihåg något av det där. Den versionen av mig som hälsade på var ju inte samma version som deras riktiga mamma var, men det visste ju inte barnen. Det var ändå som om mina barn satt där  och som var överlyckliga över att se sin mamma igen. De visste mycket väl vem jag var, men jag hade inte den blekaste aning om vilka de var. Allt var så konstigt. Henrik i den världen var dock en mycket bra pappa. Barnen levde riktigt bra liv, ingen fattigdom så långt ögat kunde se. Barnen fick i stort sett allt de ville ha och behövde. De var friska (förutom brorsan på behandlingshemmet). Jag var också förvånad över att ingen av dessa tre (fantastiska) barnen hade någon synlig sjukdom eller visade tecken på problem.

Dottern satt också på sängen och lekte med en Barbie docka eller nått liknande samtidigt som hon upprepade lite som ett mantra om att ”mamma och Benke” skulle komma hem . Det tog lite tid innan jag förstod vad hon menade. Nu förstår jag att hon pratade om mig och Henrik. I den här alternativa världen så bodde jag så långt bort från barnen jag kunde komma, kanske med en annan man som inte var Henrik. Jag hade heller ingen Grand Danois, vilket också är konstigt. Varför hade jag inte det?

Jag vaknade mitt i allt ihop, men efter var gång som alarmet snoozade så drömde jag lite mer hela tiden, men detaljerna från de drömmarna minns jag inte nu. Allt utspelade sig i alla fall i det lilla sovrummet, och jag minns ångesten jag kände över mina känslor, hur orättvist det är för både barnen och för mig själv som mamma att inte finnas där för dem. Ska man skaffa barn så ska man fanimej vara där. Jag var inte det. Det var så sorgligt samtidigt som det var underbart och fantastiskt att träffa de där barnen. De verkade inte lida utav att deras mamma inte fanns där för dem, att hon inte brydde sig men jag kunde ändå inte sluta känna mig ledsen för deras skull.

Hur det blev 4 barn vet jag inte heller. Det måste ha varit nått i stil med ”Det bara blev så?” Kanske får jag svar en annan gång i en annan dröm?

Det jag kan säga är att hade det här varit i mitt verkliga liv jag lever nu så hade det med största sannolikhet också varit sanningen. Ingen av oss vill ha barn, så varför ska vi då bli föräldrar? Varför riskera föda fram massa barn som förmodligen kommer leva hela sina liv sjuka i jobbiga sjukdomar och diverse diagnoser? Varför inte finnas där? Nej. Vill man inte ha barn, ska man inte skaffa. Jag är så glad över att jag valde att sterilisera mig, och att jag aldrig behövt göra abort eller genomgå en graviditet.

Nä, sånt är till för de som faktiskt vill genomgå såna saker. Mitt liv är till för mig och jag vill dela det med Henrik såsom vi har gjort under alla år vi varit ihop. Nu förbereds istället livet med vovve och Maja är våran bebis så länge hon lever. Hon blir 9 år i nästa vecka. Tiden går fort när man har roligt…