Förberedelserna inför högskolestudier 2018 har börjat…

Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant att jag lyckades komma in på högskolan igen. Jag har fått veta mer kring utbildningen också, då jag inte kunde hålla mig. Jag har loggat in, men inte registrerat mig ännu då den perioden inte börjar förrän veckan innan. Däremot har jag idag installerat Office 365 på datorn och ordnat med min studentmail. I alla fall på Mac minin. CSN ansökan är godkänd, men jag vet ännu inte hur det går med tilläggslånet. Efter en liten berg och dalbana så visar det sig förmodligen att jag hade rätt från början, att jag har rätt till det men i några dagar blev jag lite nojig som vanligt och kontaktade CSN och frågade. Svaret jag fick gav mig ingen direkt lugn i kroppen, men när jag dubbelkollade min skattedeklaration från skatteverket så såg jag att jag hade gjort rätt. Det man ska göra när man är i min situation som har sjukersättning på 50% (som jag ansökt som vilande dessutom) och har jobbat tidigare är att man ska räkna med den i sina totala inkomster, då sjukersättningen ligger under tjänsteinkomst. Min totala inkomst blev då strax över lägsta tillåtna inkomst. Hade jag bara räknat med lönen så hade ca 35 000 kr fattats, men jag hade rätt att räkna med sjukersättningen som jag har tolkat det i alla fall så nu är jag lite mer hoppfull.

Det är dock inte superviktigt med att få tilläggslånet, men det hade underlättat då min ekonomi hade förbättrats avsevärt istället för att bli något sämre. Särskilt i och med att jag har ett skånekort att betala för nu i 3 års tid. Dock hade jag väl ”fel” när jag räknade ut merkostnadslånet, men det beror på hur man ser det. Jag trodde till sist att jag skulle få nästan hela kortet betalt, men nej. Jag måste betala typ hela kortet själv. Så här funkar det, för den som inte fattar merkostnadslån för pendlingsresor:

  1. 154 kr per vecka måste man betala själv.
  2. En termin är 20 veckor.
  3. Ett Jojo Skånekort student kostar 875 kr.
  4. 154 kr x 20 veckor = 3080 kr
  5. 875 kr x 4 månader = 3500 kr
  6. Kvar att få ersättning för är 420 kr, eller drygt 80 kr i månaden.

Det suger att jag måste stå för nästan hela summan själv, men å andra sidan får jag mer i CSN (även om det är lån) och jag slipper betala tillbaka mitt nuvarande CSN lån jag har, så där sparar jag ca 550 kr per månad.

Det jag frågade skolan om gällande utbildningen var om programmeringsspråk och vilka datorer som kommer användas, eller plattformar. Det var lugnande att veta att utbildningen kommer gå djupgående in i Java och att man är fri till att använda vilket operativsystem man vill. Senare i programmet kommer vi utveckla appar för Android. Jag kommer använda vår personliga laptop, som är en windows dator till skolan. Detta för att jag inte riktigt har råd att köpa mig en Macbook, även om det kliar grymt mycket i fingrarna efter en. Det är liksom inget fel på laptopen heller. Den är 3 år gammal eller nått, men knappt använd alls. Den har dock SSD och Windows 10 så det är ju trevligt, men jag gillar verkligen MacOS som operativsystem, så planen är tillsvidare att använda laptopen i skolan och Mac minin när jag är hemma. Jag får försöka hitta nån lösning också så jag kan använda mig av bägge plattformarna när jag gör olika projekt med, men enligt Henrik finns det massvis av lösningar för det. Gitlab finns ju exempelvis… Det löser sig.

Angående programmeringsspråk så blev jag lite smått förvånad dock när jag fick veta att det nästan bara är Java vi kommer gå in på, men skolan har valt att göra så för att det är ett bra språk att börja med och det liknar många olika språk också, så det blir väldigt lätt att sätta sig in i andra språk om det skulle behövas senare. Det känns rätt bra nu i efterhand och min plan under studierna är väl ungefär så här:

  • Lära mig så mycket jag kan om java och programmering som jag kan.
  • När jag kan grunderna så ska jag lägga så mycket tid på studierna som jag orkar.
  • Har jag tur orkar jag göra lite mer än vad jag tror och kommer på fritiden sitta med egna projekt utöver vad skolan rekommenderar och kanske även använda mig av andra språk.
  • Planen är också att exempelvis bygga spel i Unity, komma på någon annan bra app som blir ett fritidsprojekt och sen söka sommarjobb samt deltidsjobb så jag lättare kan få ett bra första jobb, eller inte bli för bankrutt på kuppen under studierna.

Jag längtar så grymt mycket tills studierna börjar! Jag är så uttråkad här hemma just nu att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Jag har inte särskilt många serier att se på och YouTube börjar bli lite tråkigt. Nej, jag ser verkligen fram emot att få ha en anledning att resa mycket, pendla, plugga och stilla min nyfikenhet kring programmering och lära mig nya sätt att hantera saker på. Jag hoppas verkligen att utbildningen kan hjälpa mig bli en bättre person på det sätt att jag slutar ta genvägar, slutar gissa mig till lösningar och slutar bli arg och frustrerad för att det inte blev som jag tänkte mig från första sekund.

Jag tänker i alla fall göra mitt absolut bästa för att bli bättre på allt och som bonus hoppas jag även på att min ”nyttiga” livsstil och matvanor kommer bli standard också. Jag menar, med det har jag liksom inget val. Jag orkar inte vara ”fet” längre eller trött på min dåliga kropp.

4 september börjar jag och det ska bli så jävla roligt!!!

JAG KOM IN PÅ HÖGSKOLAN I KRISTIANSTAD!!!

Yes. Nu kan jag andas ut. Aldrig någonsin har ordet antagen betytt så mycket för mig, men det är sant. Det är ingen dröm. Jag kom in på den utbildning jag helst ville gå, trots pendling, och allt annat man kan komma på. Det var dock mitt andrahandsval, men hade jag kunnat ändra det så hade det varit mitt förstahandsval, men jag kom på det efter det gick att ändra att jag helst ville gå utbildningen där. Orsaken är p.g.a kurserna. De lär ut matematik, algoritmer, massa olika programmeringsspråk och annat nyttigt som jag vill lära mig. En bred grund som kan ge mig mycket kunskap! Egentligen hade jag firat oavsett vilken utbildning jag blivit antagen till, men denna hoppades jag i slutändan mest på och det blev som jag ville.

img_0225.jpg

Nu ska jag alltså äntligen, efter typ 20 års undran och ”längtan” bli någon som håller på med kod om dagarna. Vare sig det innebär att jag gör appar, skapar spel, utvecklar det nya banksystemet eller förändrar världen för funktionedsatta så börjar det alltså i år. Det här året lär bli miraklernas år. Alla tre ”mirakel” har hänt. Jag klarade matematiken, älsklingen köpte mig en iPhone och jag kom in på högskolan. Herregud, liksom?!

Att jag kom in på högskolan i Kristianstad kommer innebära stora förändringar de närmsta åren, men jag ser alla som positiva utmaningar – under förutsättning att man klarar utbildningen och att allt går bra. Det kanske går åt skogen och jag kanske suger på att programmera, men åtminstone – då vet jag det. Idag vet jag inte alls hur bra jag hade varit som någon typ av utvecklare, men jag ser verkligen fram emot att få försöka göra mitt bästa. Det känns så klart lite ”jobbigt” att återigen börja plugga, för jag kom ihåg hur det var när jag gick på BTH. Man var liksom aldrig ledig, det fanns alltid något att göra. Nu har jag liksom varit ledig i typ 4 år eller nått. Med ledig så menar jag att efter man gjort det man ska så är det fritt fram på riktigt att göra vad man vill sen. När man pluggar sitter tankarna kvar, men det gör dem inte riktigt när man jobbar. I alla fall inte för mig och det jag har sysslat med de senaste åren. Skillnaden nu är att jag kommer läsa något som jag kan omvandla till en stor hobby, kanske något som ger mig en sidoinkomst under studierna. Och som förmodligen kommer göra mig till en bättre person, mer passionerad och lugn, eftersom jag kommer veta hur man gör från början istället för att gissa mig fram till lösningen och bli frustrerad på kuppen.

Om man ska prata pendling så ser jag pendlingen som ett test på min arbetsförmåga inför framtiden. Idag, som de flesta vet så ligger min arbetsförmåga på max 50% och det inom väldigt få yrken och/eller arbetsplatser. Orkar jag pendla, plugga och kanske göra nått krävande på fritiden så tror jag det är en riktigt bra övning när det gäller att veta vad som hade funkat för mig. Dock så önskar jag ju självklart i dagsläget att jag kan hitta jobb närmare Malmö, men pendlingen får agera som ett test på ifall man orkar jobba med än 50% med programmering. Det hade varit riktigt trevligt om det faktiskt hade gått. För jag vill jobba mer, för att tjäna mer pengar. För att ha råd med Grand Danois, men även andra saker. För att inte tala om hur mycket jag älskar att spara pengar! Inom IT branschen är lönerna dessutom mycket högre än om jag hade jobbat kvar inom något med administration etc. Att tjäna typ tre gånger mer brutto minst än vad jag hittills har gjort och få arbeta med något jag tycker är skitkul känns som en dröm. Visst, det kanske inte blir så men nu är jag i alla fall närmare ett svar på den frågan. Lyckas jag så kan vad som helst hända och det ser jag fram emot. Vilka möjligheter, liksom!

Att jag lyckades komma in, vilket var på håret då jag var längst ner på listan var verkligen ett smått mirakel. Mitt meritvärde är nämligen det lägsta accepterade, 13.46. Inte särskilt högt, men tillräckligt för att gå en campus utbildning i Kristianstad till Systemutvecklare 2018. När jag fick veta att jag låg på 9 plats i reservlistan och kände mig positiv till att komma in så började jag kolla upp saker inför utbildningen. Framförallt kommer jag behöva Skånekort, vilket innebär att det kostar mig inget extra att resa inom Skåne. Det känns bra, för då kan jag åka exempelvis till Lund oftare utan att känna mig rånad på kuppen för att biljetterna är så dyra. Jag fick veta enligt schemat att jag kommer behöva vara där ca 3-4 dagar i veckan och jag kommer behöva kliva upp typ 90 minuter tidigare än vad jag gör idag för att hinna till skolan i tid. Det positiva med allt det här är att jag ”tvingas” ta med mig både frukost och lunch till skolan, och det innebär direkt att jag tänker återgå till så som jag åt för ungefär ett år sen, vilket var praktiskt taget nästan helt veganskt och nyttigt som fan.

Jag längtar efter det. Att få göra exempelvis Overnight oats, ta med mig fiberrika smoothies på tåget och göra nyttiga lunchlådor i big pack som jag äter över veckan. Med tanke på mitt lilla experiment från förra året så gick jag ner typ 5 cm runt magen utan att behöva göra nått extra så vet jag att det här funkar. Detta var på loppet av kanske två veckor, iaf maxade fiberdelen. Att räkna kalorierna hjälpte inte alls lika mycket och inte heller motionen. Vikten rasade när jag började äta mer växtbaserat och veganskt. Sen så lär jag behöva äta så nyttigt jag kan för att orka med att studera. Detta med tanke på hur dålig min hälsa har blivit under åren av allt stillasittande etc. Och jag är så trött på att vara överviktig nu. Det är verkligen dags att göra åt detta. Det är så jobbigt! Tröttheten har i alla fall stabiliserat sig, och särskilt efter att jag slutade på Funkibator. Eller rättare sagt, blev uppsagd och arbetsbefriad. Den varma sommaren har dock varit asjobbig och tröttande, men jag är inte trött på samma sätt som jag var under 2017. Nä, där skulle jag nog kunna påstå att jag är friskförklarad med min lilla ”nära-väggen” situation.

Nåja, jag tror jag skrivit ner allt jag ville nu. Snacka om att man är glad nu, smått överraskad men framförallt lugn och avslappnad. Hela denna veckan samt lite av förra har jag varit på helspänn hela tiden och superkänslig för allt. Det är inför det här beskedet, men det löste sig. Jag slipper skriva högskoleprovet igen, jag maxar mitt CSN så jag slipper oroa mig för pengar och jag får fantastiska möjligheter att ställa om livsstilen till något mer hållbart och hälsosamt på kuppen.

Det kommer bli skitkul det här!

Tankarna yr… Vad ska hända härnäst?

Det pågår mycket i mitt huvud för tillfället och allt eskaleras – som vanligt. Det är dock väldigt logiska grejer det handlar om, och som vanligt handlar det om att bara orka vänta tills det är löst. Matematiken fortsätter. Den är asjobbig, tråkig men det går framåt. Kapitel 2’s modulprov kan jag förmodligen skriva en vecka tidigare än planerat och det är större chans att jag får godkänt på det då jag faktiskt gör alla uppgifter i boken nu och inte bara A uppgifterna som jag gjorde i kapitel 1. Får jag som jag vill så hinner jag även skriva det nationella provet antingen första veckan i juni eller sista veckan i maj. Jag bara hoppas jag klarar bägge proven som är kvar utan omprov. Jag borde klara det, men det återstår att se. I värsta fall får man väl prata med lärarna och även ha en muntlig del så lärarna kan få se lite hur jag tänker och hur mycket jag har förstått av matematiken. Kapitel två har i alla fall hjälpt mig tänka lite mer på termer som används i matematik så det är bra och jag har fått veta att jag får använda grafräknaren under hela modulprov 2 istället för bara i del två under första modulprovet.

Andra grejer som pågår är jobbet. Jag tror det börjar lida mot sitt slut, men inte riktigt än. Jag hade ett samtal med vår verksamhetsledare igår och plan ett är ju så klart att diskutera fram lösningar på hur jag kan fortsätta jobba. Jag vet inte hur mycket jag får berätta här, men jag tycker jag kan säga min egen åsikt kring det här. Observera att redan från början så hyser jag inget agg överhuvudtaget gällande mitt jobb eller kollegor. Det är bara dags att gå vidare snart. Antingen för att vi inte kommer fram till en lösning eller kompromiss gällande arbetsuppgifter, eller för att det bara inte går.

En liten tillbakablick: På mitt jobb har jag gjort nästan precis allt möjligt som kan tänkas göras på arbetsplatsen. Det är en ideell förening som ligger i Växjö, men jag arbetar på distans och har gjort det i typ 2 år eller så. I början när jag var praktikant var jag på kontoret ofta, men sen blev det allt mer sällan, till varje måndag och nu helt på distans. Att arbeta hemifrån är underbart. Jag väljer mina egna timmar och jag har ett väldigt anpassat upplägg. Jag har inga direkta deadlines heller vilket är bra. När jag fick min halvtidstjänst på 50% så blev min tjänst en så kallad ”automatiserare” eller något i den stilen. Jag skulle agera som arbetsplatsens datorbas, vilket är en tolkning av mina arbetsuppgifter. Det innebar i praktiken att jag hanterade medlemsregistret, ”bråkade med excel”, kollade upp saker åt folk, registrerade evenemang, uppdaterade hemsidorna, skrev Facebookinlägg och blogginlägg med mera. Det fyllde min halvtid alldeles utmärkt.

Jag gjorde många saker på löpande band och i början var det perfekt vilket höll i sig i över ett år. Sen hände något. Jag fick fler och fler uppgifter som innebar att jag satt och kopierade och klistrade in text hela dagarna. Det tog inte lång tid innan jag började gå mot att bli utbränd. Efter sommaren 2017 så försvann de flesta arbetsuppgifter och jag kunde börja återhämta mig. Distanskursen började men detta året var de flesta deltagarna mer tekniskt kunniga och jag behövde inte göra så mycket som jag annars gjort. Planen inför framtiden var att gå ner i tid. Samtidigt planerade jag privat för att plugga upp inför att komma in på diverse utbildningar till hösten 2018 och där är jag nu. Mina arbetsuppgifter har bestått utav att texta våra YouTube klipp, eftersom jag inte kan utföra mina gamla uppgifter just nu av hälsoskäl.

Jag trivs med det, men det är inget som är prioriterat eller som jag egentligen ska få betalt för. I alla fall inte i det långa loppet. Jag håller dock på fortfarande med distanskursen, men hittills så har jag inte arbetat administrativt med det. Ibland har jag fått lite smågrejer att göra, men de har ibland inte fungerat och när mina kollegor vill att jag ska återgå till att kopiera och klistra text hela dagarna så får jag panik, vilket de vet om. Så vad som händer näst återstår att se. Jag är dock som vanligt flexibel och öppen för förslag, men jag har också egna åsikter kring hur detta system med kopiering och klistrande kan förbättras. Jag menar, det är inte rimligt att man ska få betalt för att klistra och kopiera text?! Det är ju något en riktig robot kan göra, inte jag.

Jag har sagt att jag behöver mer roliga, kreativa uppgifter, men dessa finns inte idag. Men missförståndet där är egentligen att det kreativa behöver inte vara så svårt. Det kan innebära att jag får ett problem att lösa. Att jag får skriva texter själv. Även jobbet med undertexterna till YouTube tycker jag är kreativt nog. Det räcker. Jag trivs med det. Men det räcker inte. Nej, här ska klippas och klistras! Eller något i den stilen. De har massvis av sånt som bara ligger på hög och eftersom de utsåg mig till såna uppgifter så får de ligga där på hög då ingen annan har tid att utföra dem.

Jag gick ner i tid till 25% vid årsskiftet och på resterande så studerar jag matematik 2a. Något som är kämpigt som fan, men som jag överlever tack vare att jag får bra hjälp från min sambo och att jag inte läser matematiken på heltid. Jag räknar den här skiten tills jag får grym huvudvärk och blir på riktigt uselt humör. Jag vill bara att allt ska vara över. Jag hade mått så mycket bättre då. Även som fattig och arbetslös. Jag hade behövt ett break, men jag vill inte ta det förrän jag vet att allt ordnar sig egentligen.

Matematiken gör mig stressad som fan. Oroligheten angående min stundande ”fattigdom” gör mig nervös. Mer om det senare. Oron över att mina skitdåliga betyg och eventuellt ett dåligt resultat på högskoleprovet gör mig ännu mer nervös och stressad och det har bidragit till att den här våren praktiskt taget innebär att jag är konstant förbannad eller totalt orkeslös och uttråkad. För att rädda mig själv tänker jag på saker som jag absolut inte har råd med, eller ens behöver i mitt liv. Exempel på det är att jag återgått lite till att titta mer på Apple produkter trots att min nuvarande telefon fungerar tillräckligt bra. Jag planerar att köpa en OnePlus 6 (mobiltelefon, alltså) fast jag absolut inte har råd. Dessutom ”funderar” jag på skaffa en mops i väntan på att skaffa Grand Danois.

Allt är totalt upp och ner. Det enda som inte är det är själva vardagen. Jag vaknar på morgonen, käkar frukost, säger hejdå till Henrik när han drar till jobb, kör mina morgonrutiner, räknar matte, jobbar mina timmar, spenderar några timmar vid datorn, ser på TV, äter middag, ser mer TV och umgås med Henrik och sen är det dags att sova. Allt däremellan är bara blä och bajs just nu. Nästan. Jag har inte mycket ork kvar att orka vara glad, hålla humöret uppe och jag blir så lätt skitförbannad över inget nu och det tär på mig. Därför vill jag att allt bara ska vara över. Ett godkänt betyg i matematik 2a och mer än typ 0.7 på högskoleprovet. Och sen kanske en ”paus” från jobb? Om inget annat ska jag ha 4 veckor semester i sommar och det behövs.

Angående ekonomin så har jag redan nu blivit ”fattigare”. Det beror på att jag gick ju ner i tid och arbetar på 25% nu och jag har ingen ersättning för resterande 25% då CSN inte ger bidrag för studier under 50%. Jag vet att jag kommer leva fattigare i kanske 2-4 år i värsta fall, men det beror på vad som händer. Kommer jag in på en utbildning i höst och jag kan behålla mitt 25% jobb under större delen av studietiden så blir ekonomin lite bättre än idag. Får jag inte behålla jobbet av diverse anledningar så blir det lite knepigare. Har jag tur och kommer in på en utbildning i höst så har jag förmodligen rätt till tilläggslån vilket hade underlättat en hel del. Och maxa CSN gör liksom inget. Det påverkar inget. Bara ekonomin under studietiden.

Får jag 80% av min lön i akassa ifall jag skulle vara arbetslös så blir ekonomin också bättre. Om jag får halva a-kassan för att jag bara arbetat halvtid så kommer ekonomin bli sämre än idag. Hur mycket sämre vet jag inte, men sämre i alla fall. Att leva livet som arbetslös är dock inte något som stör mig. En mycket sämre ekonomi gör det, men så länge som Henrik och jag bor i hop och han fortsätter tjäna så bra som han gör så löser allt sig. Då behöver jag inte oroa mig för ekonomin alls, men det är störigt att efter år av att ha en helt ok nettoinkomst och helt plötsligt få hälften av det eller ännu mindre, ja då blir det jobbigt. Jag som dock levt större delen av mitt liv sen jag flyttade hemifrån i total fattigdom vet dock hur det är och jag är redo för det. Det är liksom värt det om jag kan utbilda mig till något som gör mig passionerad och ”rik” på kuppen. Då är det ok att vänta, även som en ”fattig” person. Men det känns otroligt jobbigt just nu att ha så lite pengar och inte kunna spara undan så mycket som jag har kunnat sen jag blev anställd på Funkibator. Det är jävligt trevligt att inte oroa sig för pengar och helt plötsligt måste jag typ göra det igen, då jag inte har total frihet över mina egna pengar förrän jag får ett mer välbetalt jobb. Eller högre CSN under studietiden eller 80% av min a-kassa om jag blir arbetslös ett tag.

Blir det dock så att jag inte kommer in på någon utbildning i höst och kanske är arbetslös så kanske jag letar upp mig ett annat jobb, skriver högskoleprovet igen på både höst och vårterminen och får jag inget jobb så kanske jag fortsätter plugga upp betyg som kan behövas för diverse utbildningar inom programmering och systemutveckling.

Men jag vill bara att allt ska lösa sig. Att jag kommer in på en av de utbildningarna jag har sökt. Vilken spelar mindre roll. Kommer jag in på en av dem så är det värt att fira med champagne eller nått. Alla är egentligen av lika stort värde. Det hade liksom bara varit trevligare om jag lyckas komma in på de utbildningarna i antingen Malmö eller Kristianstad så jag får en anledning att lämna lägenheten oftare.

Men nu vill jag bara att allt ska vara över och löst.

Håll i slantarna! Ja, men hur då?

Just nu kliar det som fan i mina fingrar. Varför då? Jo, för att OnePlus 5T släpptes idag kl 15.00. Den kostar ca 5000 kr och klassas som en billig mobiltelefon. För billig är den, och man får en så kallad ”high end flagship” telefon för det priset. Ja, jag är smått besatt men det vet ni ju redan. I alla fall ni som känner mig och bryr er om mig och mina dåraktiga tankar och idéer.

Vad som behövs vs. vad jag vill ha…

Det jag behöver köpa till mig själv inom en väldigt snar framtid är detta:

  • Fler och/eller nya t-shirts
  • Hoodies, minst 2. De jag har börjar gå sönder…
  • En ny vinterjacka. Den jag har, har varit trasig i flera år och i år måste jag fan köpa en ny.
  • Ett par nya glasögon. Dessa beställde jag faktiskt idag. Mer om det nedan.
  • Alla sjuttioelva grejerna vi vill göra med lägenheten. Som tur var är de inte så akuta. Vi ska inte flytta på många långa år nu om vi får som vi vill.

Det jag vill ha, förutom det jag behöver ovan är ju som sagt en ny mobil. Det är en konstig tanke egentligen. Min Lenovo P2 funkar ju. Det är inget större fel på den. Inte egentligen. Den har sina fördelar. Största fördelen är batteriet. Det varar lätt i flera dagar för mig och många gånger på sistone har jag skitit i att ladda den om jag vet att jag inte ska iväg någonstans dagen efter. Jag får typ 5-6 timmars användande innan batteriet är nere på 50% sträcket såsom jag använder mobilen i dagsläget. En annan fördel är att den verkar ha tusen gånger bättre täckning jämfört med Blackberryn. Jag testade att ringa ett samtal inne i lägenheten för en stund sen, bara för jag orkade inte ut på balkongen och frysa. Då såg jag till min förvåning att jag hade full 3G täckning, eller vad det nu var som krävdes för samtalet. Dock fick jag inget svar, men det är ju nice att man hade full täckning för samtal. På Blackberryn när jag sitter vid datorn hade jag vanligtvis kanske en liten plutt när jag ringde och samtal bröts jämt. Ett stort störningsmoment! Nu kanske man slipper det problemet? Man kan ju i alla fall hoppas på det.

Jag kan i alla fall ändå inte släppa tankarna om en ny mobil. Men jag kan vänta och jag måste ju egentligen vänta. Fan, vad jag tjatar om det här! Vet inte hur många gånger jag nämnt det i bloggen nu, men alldeles för ofta känns det som. En ny telefon är det inte bråttom med heller. Det hade liksom bara varit trevligare med en telefon som är skitsnabb, tar bra foton (plus porträttfoton!), inte laggar och inte är för dyr.

Nya glasögon. Det tog bara 7½ år…

Jag har i flera år behövt byta ut mina nuvarande glasögon. Det är för att de börjar bli så pass repiga att de alltid är lite suddiga och det är jobbigt. Idag tog jag steget och började på allvar kolla runt på glasögon. På de flesta kedjor kostar ett par nya par runt 4000 kr inklusive diverse behandlingar och denna veckan är det så kallat ”Black Friday” rea. Jag har innan köpt alla mina glasögon på antingen Synsam eller Synoptik. Och sist var 2010. Då fick jag mina glasögon i födelsedagspresent och jag har varit supernöjd med dem sen dess. Främsta anledningen är för att de har inbyggda solglasögon. Det är en grymt fantastisk uppfinning och jag önskar jag hade haft det på alla mina glasögon tidigare. Nu tänker jag aldrig sluta med det.

I alla fall. Det slutade idag med att jag gick in på Specsavers hemsida och såg till min förvåning att de var sjukt billiga. De glasögon jag vill ha är såna som är så små som möjligt, rektangulära och gärna svarta. Det hittade jag där idag och jag bokade tid och beställde nya glasögon idag – för under 1000 kr! Helt jävla galet. Det hade kostat det dubbla om jag inte hade gjort det på rean de har denna veckan och även det hade varit löjligt billigt! Jag har ju hela tiden räknat med ett pris på minst 4000 kr men nu sparade jag alltså typ 75% av vad jag hade planerat att det skulle kosta. Det glädjer mig med tanke på att jag måste göra allt jag kan för att hålla i slantarna framöver. Särskilt med tanke på att jag än så länge inte vet exakt hur min ekonomi blir nästa år. Och kan glasögon vara så pass billiga så är det ju inga svårigheter direkt att köpa det oftare heller, men så länge de håller så är det huvudsaken. Jag köpte även till en billig försäkring ifall något skulle hända dem, även om jag vet att hemförsäkringen förmodligen hade täckt allt.

Dessa glasögon har jag beställt. Modell Adair för 395 kr inklusive glas på Specsavers! Bilden är en länk.

Mer tankar kring ekonomin de kommande åren

Den kan bli mycket sämre, lite förändrad (men sämre), rent skitdålig (om jag pluggar heltid utan CSN) eller mycket bättre än idag (om jag tar CSN när jag väl börjar plugga på riktigt). Min ekonomi hänger också mycket på om jag jobbar kvar på Funkibator. Det är mitt mål, men studierna är alltid viktigare då detta är en riktig möjlighet till en positiv karriärförändring! Maxat CSN lån spelar också mindre roll då CSN inte direkt påverkar min ekonomi nämnvärt. Att vara skyldig dem 100 000 kr eller 500 000 kr är liksom ingen skillnad. Det påverkar inte min förmåga att ha bolån, söka andra lån, spara pengar eller köpa en bil. Däremot tar det ju längre tid att betala av… Men får jag ett välbetalt heltidsjobb sen om ett par år och basinkomst kanske införs så kan man ju väldigt lätt betala av CSN utan att det ens hade märkts i ens plånbok på ett negativt sätt.

Jag är i det hela hoppfull och jag hoppas på att allt ordnar sig med det ekonomiska till sist så jag slipper oroa mig över allt sånt. Och det kommer lösa sig tids nog. Något annat tänker jag inte tillåta. Det enda jag måste försöka göra nu är att inte impulsköpa en ny mobil. Jag måste verkligen göra allt jag kan för att undvika det.

Även om det är så lockande….