Jag har inget särskilt att skriva om numera så idag tänkte jag slå till med ett riktigt ”dröminlägg”. Ni vet, där man filosoferar över allt man vill ha i sitt liv och i sin framtid. Mitt liv har under rätt många år varit en enda stor berg och dalbana, sprängfylld med misstag som lett till den punkten jag är idag på både gott och ont. Gällande relationer så hade mitt liv förmodligen varit väldigt annorlunda ifall jag exempelvis hade kunnat skippa mina senaste tre förhållanden, som i stort sett bara var dåliga för mig vilket jag oftast inte insåg förrän det var försent och minst ett stort misstag hade gjorts. Frågan är om det hade lett till att jag ändå hade blivit ihop med Henrik? Det kan man aldrig riktigt veta. Hade jag fått blicka tillbaka, kunna ändra något så hade jag velat skippa de senaste 3 förhållandena och sedan antingen varit singel eller blivit ihop med Henrik mycket tidigare än vad jag faktiskt blev.
Dock är jag ändå otroligt lycklig över det jag har idag, och där jag är även om jag har massa misstag bakom mig. Trots att jag idag sitter med nära noll kronor i inkomst (ok 4k då men det är riktigt dåligt) så är jag väldigt nöjd med livet. Jag ”saknar” inte något, mer än min framtida Grand Danois och en högre, stabil inkomst. Trots att jag inte har något av detta så är jag ändå nöjd med livet. Det är egentligen lite konstigt, men så känns det.
Blickar jag framåt och om jag kan slippa göra misstag i fortsättningen så finns det saker jag vill ha. Det är rätt simpelt egentligen. Först och främst, som de flesta vet så vill jag har min Anton. Dock, utan en högre och en stabil månadsinkomst som gör att jag kan spara undan så mycket som möjligt så kommer min dröm om Anton aldrig att hända. Det hänger också på att mitt framtida yrkesliv inte är allt för påfrestande och att det öppnar upp möjligheter att ha hund. Drömmen hade varit, oavsett om jag blir min egen nån dag eller inte, att bara ha möjlighet att ha hund – oavsett var jag jobbar eller med. Att ha hund, och särskilt Grand Danois är mål nummer ett. Resten får liksom kringgå det. Kan jag inte leva ett framtida liv utan en Grand Danois – ja då spelar det ingen roll vad jag gör med mitt yrkesliv, så länge jag självklart klarar av det. Jag är ju inte komplett korkad. Det hade bara varit lite orättvist ifall jag inte får möjlighet att skaffa GD i framtiden, när jag väntat så länge på det.
Jag har ju lite skönhetsmål med, som jag ibland inser att jag aldrig kommer lyckas med, men det är en annan historia egentligen. Jag vill gå ner till en bättre vikt där jag slipper störas av för små byxor, eller snarare svårighet att hitta kläder som passar mig, putmage, mitt asfula överbett och usla hälsa. Håret håller jag ju på att spara ut och ungefär till sommaren 2015 borde jag ha nått min mållängd. Enda nackdelen med håret just nu är att jag börjar bli så fruktansvärt gråhårig så när jag nått målet med längden, så kanske jag ska börja färga det, göra slingor eller tona det – även om jag egentligen inte har någon lust alls med det.
Lite av yrkeslivet har jag redan nämnt, men jag hoppas att jag verkligen får arbeta med det jag är utbildad till, vilket är att hjälpa personer med funktionsnedsättningar att hitta deras drömjobb. Hur jag gör detta spelar mindre roll. Jag kan vara väldigt flexibel när det gäller det. Jag kan vara handledare, coach, nån typ av arbetsförmedlare, handläggare, konsult, föreläsare, informatör etc. Listan kan göras lång med vad jag kan och vill göra. Huvudsaken är att det ska leda till att fler personer med nedsatt arbetsförmåga ska komma in på arbetsmarknaden och att jag hjälpt till med detta på ett eller annat sätt. Sen vill jag ha en rimlig lön för detta med. Annars funkar inte mina planer. Får jag minst 12.500 kr brutto per månad för ett halvtidsjobb + 50% sjukersättning så kan jag vara relativt nöjd enligt de beräkningar jag har gjort. Då får jag ut något runt 14k netto om jag har räknat rätt, vilket ger stora marginaler till mina drömmars mål – att spara undan till hund, fixa tänderna, framtida resor, eventuell bil samt till framtida boenden.
Det som är kvar att nämna är bil och boendedrömmar. Vi börjar med bil. I dagsläget har jag ingen bil, och jag har körkort för automat. Jag är inte så intresserad av att ha egen bil av flera anledningar. De två främsta anledningarna är att det är för dyrt och att det är dåligt för miljön. Dock finns en bil som uppfyller många av de krav jag har på en eventuellt framtida bil. En Mitsubishi Outlander PHEV fyller de kraven. Det är en laddhybrid som är en SUV. Eftersom jag vill ha en Grand Danois så vill jag ha en stor bil för att underlätta för hundägande. Man kan åka upp till 5 mil på ren el, vilket är relativt långt för hur mycket jag hade kört i verkliga livet. Utgår man att mitt liv hade sett exakt likadant ut som det gör nu om 5 år så hade jag kanske kört i snitt 1 mil om dagen max och åkt på långa bilfärder till Klippan (Henriks familj) och upp till Stockholm och Norrland för att hälsa på min egna familj samt storhandlat så klart. Bilen är dock dyr i inköp, då den kostar över 400k. Målet är dock att köpa bilen helt kontant, vilket inte är helt omöjligt om jag bara får möjlighet att spara undan pengar. I praktiken så kan jag och Henrik tillsammans köpa en sån bil om 2 år eller så om jag bara hade haft ett jobb vid det här laget. Vi har väldigt låga utgifter utöver vår dyra hyra och matkostnader.
Det leder till den sista punkten – det framtida boendet. I dag bor vi i en svindyr fyra i Växjö i ett nybyggt passivhus. Det bästa med att bo i en fyra är att vi har två toaletter. Nackdelen med just denna lägenheten är hyran men den klarar vi av utan större problem vilket är positivt inför framtida flyttningar. Så länge vi bor kvar i Växjö ska vi bo i den här lägenheten. Det är redan bestämt. Vi orkar fan inte flytta mer. Någon dag vill jag dock väldigt gärna bygga mig ett hus, men det får bli när man har typ en halv mille på banken eller mer och man kan finansiera bygget till större del ur egen ficka utan att gå back på kuppen. Drömmen är att bygga ett väldigt unikt hus som har en planlösning som jag aldrig har sett något hus eller hustillverkare har byggt ännu och det ska vara så miljövänligt det bara går. Jag tänker inte gå in för mycket på huset, men det ska vara en trea på minst 150 kvm med två toaletter, tvättstuga och ett stort skafferi/matkällare. Mindre än så och det blir ”för trångt” för husets syfte. Vart det här huset ska stå återstår att se, men det får bli på den ort som blir ens hem för de närmsta 40 åren eller nått. Där ska jag bo tills jag blir pensionär och åker in på sjukhem eller dör. Jag bara hoppas jag får möjlighet att bygga mitt eget hus nån dag. Det hade varit trevligt.
Ja, det var väl allt i korthet. Vad drömmer du om?
