Publicerat den

Att tjata om bostäder lär bli det kommande temat…

Det har nu gått ett par dagar sen jag alltså blev singel och inte längre är tillsammans med min älskade Henrik😢. Det känns bättre och bättre ju längre tiden går och som vanligt med mig så är jag totalt über-besatt av lägenheter just nu. Jag kan inte hjälpa det för det är ju så typiskt mig. Jag både vill flytta ut snarast möjligt lika mycket som jag vill bo kvar här i väntan på det perfekta boendet. Vad är det perfekta boendet då? Ja, det är frågan. Jag menar jag vet ju vad jag vill ha, men har jag råd eller ens möjlighet att flytta överhuvudtaget?

Just nu ser läget ut så här. Jag har hittat drygt 10 bostäder i Skåne som är av intresse på något vis. Alla har nackdelar… En av dem är en marklägenhet som är typ perfekt – men den ligger i Sjöbo. Inte så bra pendlarläge, det är ”ute på landet” och ingen vardagslyx finns att hämta där direkt såsom att beställa hem mat från coop, ICA eller mathem vad jag känner till. En annan är en nybyggd lägenhet i Landskrona – men inflyttning sker om drygt ett år och den är lite utanför min prisklass. Jag har hittat ett gäng i Hässleholm och strax utanför, men inte alla ligger exempelvis på en trappa upp, en del är utan hiss och många av dem saknar antingen diskmaskin eller tvättmaskin, men majoriteten av dem är superfräscha och grymt billiga. Om jag ska vara ärlig just nu så är Hässleholm orten jag vill satsa på. Eller däromkring, men Hässleholm är mindblowing om jag får säga det själv. Lägenheterna jag har hittat i Malmö är också någorlunda ok, men det är väl stor risk för lite sämre områden, och utgångspriset lär skena iväg, så det lär inte gå. Nej. Just nu känns det som om att jag satsar på Hässle-håla.

Det som är positivt med Hässleholm är att oavsett var man än bor i stan så har man nära till något som jag vill ha nära till. Jag vill exempelvis ha nära till stationen för pendlingens skull, och absolut nära till mataffärer så jag kan lätt handla hem det jag vill. Både City Gross, Ica Maxi, Ica Kvantum och massa andra butiker finns i den staden vilket är jättebra. Och det är gott om grönområden och parker, så ingen betongskog direkt. Jag har bokat in lite visningar och möten så jag hoppas allt kommer gå vägen med det här. Men jag är flexibel, det ska man ju inte neka till. Måste jag så kan jag bo i en liten hyres-etta i några år, även om det är av minst intresse. Det är mer lycka till att få en hyreslägenhet som är problemet.

Dock kan det vara ett problem att få en bostadsrätt också, eftersom jag är student och CSN räknas inte som inkomst vid bostadsköp. Som läget är just nu så har jag inget deltidsjobb heller eller annan fast inkomst som banken godkänner. Dock så har jag möjlighet att typ gå in med generellt 40-50% kontantinsats alternativt köpa loss något helt och leva helt utan lån eller slippa amorteringen helt. Räntan kan också bli mycket låg ( kr per månad) i så fall och då tycker jag att det borde gå att lösa. Oavsett vad jag än köper så tänker jag spara en bra bit av mitt nuvarande kapital så jag kan leva på det ifall allt skiter sig tills jag fått min första anställning.

Jag skiter praktiskt taget i var jag kommer bo. Blir det inte så att nästa boende blir det där perfekta, ja men då får jag väl bo i nån ”skitlägenhet” som är billig som fan, utan diskmaskin, utan hiss, tvättstuga i källaren etc och pendla minst en timme enkel väg till Malmö. Jag kan få det att funka. Jag bryr mig inte på så vis. Sen när jag väl fått jobb och börjat spara mer pengar så kan jag köpa mig något bättre. Det är ju inte så att jag kommer ha vovve och jobb nu direkt ändå även om jag väldigt gärna hade velat ha allt just nu. Tidsmässigt med skolan så hade jag teoretiskt sett kunnat jobba 10-15 timmar i veckan åtminstone, kanske till och med 20 om man räknar in helgerna, men lycka till att få ett deltidsjobb innan jag kan mer om de olika delarna i programmering. Till våren kommer vi exempelvis lära oss molnbaserade applikationer och när man kan det så är det lättare att få jobb. Det kommer bli svårt utan något bra att dela med sig utav i CV:t just nu då alltså. Jag ska börja leta praktikplats och deltidsanställning efter årsskiftet tänkte jag i alla fall så jag har något till sommaren. Annars blir det återigen att leva på sparpengar men det kan jag acceptera, även om det suger. Bor jag billigt så är det bra, och bor jag på en bra pendlings ort så är det ännu bättre.

Huvudsaken nu i alla fall är bara att få en ny bostad ordnad, helst på markplan/max en trappa upp med diskmaskin, dusch, tvättmaskin och en fräsch lägenhet som inte kostar skjortan på en bra pendlings ort så är jag nöjd. Det kan vara möjligt – om nu bara banken går med på något d.v.s.

Mina föräldrar har gått med på att gå i borgen/vara medlånetagare etc så jag kan hitta en bostad, så det är ju skönt så jag hoppas banken kommer godkänna det. Jag ska i alla fall stå själv som ägare till bostaden, den saken är klar!

Jag bara hoppas jag hittar något snart nog så jag kan sluta tänka på det här och bara gå vidare. Det lär bli svårt att se sig själv som singel om jag bor kvar här för länge, även om det kommer funka fint men jag ser fram emot att bo själv och bara behöva bry mig om mig själv och ingen annan. Äta vad jag vill när jag vill och se på vad fan jag vill när jag vill och när jag har råd – köpa apple produkter eller andra prylar utan att få ångest för det. Enda nackdelen med att leva ensam är att jag inte har någon att pussa på när jag känner för det, men jag får lära mig att överleva det.

Tids nog så…

Publicerat den

10 år, 9 månader och 22 dagar…💔

Idag hände det som både jag och Henrik känt av ett bra tag. Vi tog ett gemensamt beslut att göra slut. Det var väntat, och även om vi båda är skitledsna över det här så är vi båda lättade över det också.

Vi har bägge två förändrats för mycket, och det vi vill idag är inte lika gemensamt. Mitt mål om att bli vegan, skaffa hund eller fler katter etc är något vi inte riktigt är överens om längre. Vi har blivit för olika och vi har hamnat i en svacka som vi inte kan ta oss ur. Därför är det rätt att bryta nu, innan det går för långt.

Jag får i alla fall bo kvar här så länge det behövs. År om det skulle vara möjligt, vilket är skönt men det är redan bestämt att jag är den som flyttar ut och det är mer än ok för min del. Jag letar efter boende i hela Skåne, men kan jag stanna kvar i Malmö gör jag gärna det, men det är inte superviktigt. Det som däremot är viktigt är att nästa boende är ett boende där jag känner att jag kan bo och leva under lång tid. Där Anton kan leva och växa upp utan konsekvenser.

Mitt drömboende är mer eller mindre än bostad som är en marklägenhet/litet hus eller lägenhet på markplan/halv trappa upp med antingen gräsplätt eller nära tillgång så jag lätt kan rasta Anton när han ska lära sig bli rumsren. Lägenheten hoppas jag också på är en tvåa eller trea på minst 65 kvadrat, som jag helst kan köpa loss direkt och leva amorteringsfri i, alternativt ha ett mycket litet lån om jag kan hitta något dyrare jag ändå har råd med. Med amortering, ränta och avgift eller bara ren och skär hyra på ungefär 5000 kr i månaden kan jag klara det, oavsett var jag hamnar. Frågan är om jag kan få ett nytt lån som student? Målet är egentligen att ha pengar kvar på banken för eventuell renovering, nya möbler och andra prylar samt att leva utan lån om det är möjligt. Bostaden ska vara inom pendlingsvänligt avstånd till Malmö, så helst någonstans på linjen från Malmö mot Helsingborg, Hässleholm eller Ystad/Trelleborg. Jag vill i alla fall inte bo i Kristianstad, Österlen(inkl Sjöbo) eller norr om Hässleholm helst. Då ska det vara ett väldigt speciellt och typ absolut perfekt boende om jag kan sträcka mig åt de hållen igen. Jag kan tänka mig hyresrätt om det blir ett mer tillfälligt boende, men att köpa ny bostad är av större intresse.

Bostaden, oavsett storlek ska i alla fall ha ett riktigt kök, med bänkyta, och möjlighet till installation av diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Möjlighet till hel kyl och frys alt. en extra frys behöver det finnas plats till också. Detta för att jag planerar ju att råutfodra Anton när jag kan det och då behöver jag en plats att ha hans mat på. Hel kyl och frys är mest så jag kan packa frysen med massa grönsaker, typ alla 2.5 kilos förpackningar från Magnihill. Fiberlina är också ett måste, och gärna något som ingår i eventuell hyra eller avgift. Jag tänker inte flytta till något dåligt område bara för att jag måste bo så billigt som möjligt. Exempelvis är jag inte desperat över att stanna kvar i Malmö, även om det hade varit trevligt. En bra bonus med området/staden/byhålan jag kommer hamna i att det ska gå att beställa mat på nätet och få hem det. Inte superviktigt, men en riktigt bra bonus. Alltså ingen lantbrevbärare eller så. Så desperat är jag inte. Jag lär ju inte kunna behålla bilen så då blir det lite svårare med storhandling…

Om jag ska vara mer tydlig så är det exempelvis av större intresse att köpa en lagom stor tvåa eller trea jävligt billigt exempelvis i Tyringe/Hässleholm och pendla till Malmö än att klämma in mig i en dyr hyres etta bara för att stanna i Malmö. Jag är som sagt inte desperat. Dock har jag anmält intresse för några ettor i Skåne, varav en är i Malmö och en i Helsingborg, men jag hoppas mer på ett bostadsköp än hyres om jag ska vara ärlig. Detta är mest för att hyreslägenheterna är så ofantligt dyra, svåra att få och också väldigt, väldigt små och då bor jag hellre ”på landet” i större lägenhet och pendlar i nån timme.

Eftersom jag spenderar mycket av min tid med att tänka på pengar så vill jag känna att jag har råd att bo, att leva och inte känna mig fattig oavsett var jag än hamnar. Med tanke på hur jag är som person och hur jag vill leva mitt liv så är det inte något särskilt svårt mål att uppnå. Den budgeten jag har räknat ut i mitt huvud är att jag kan klara en bostadskostnad på ungefär 5000 kr per månad. Med ett pendlingskort blir det en tusenlapp till. Mat lär jag lägga max 1500 kr på, och om internet ingår i hyran så lär övriga räkningar inte vara särskilt mycket. Jag skulle gissa att jag kommer ha utgifter på max 3k i månaden utöver själva bostadskostnaden, då jag gillar att leva billigt och spara pengar. Så länge jag har csn så är det lugnt, vilket jag har till oktober 2020. Min plan är självklart att hitta någon typ av anställning till sommaren som senare kommer bli den plats jag har min LiA praktik på så jag har anställning under tiden, men om jag inte lyckas med det så behöver jag ha tillräckligt med pengar för att överleva, och det kommer jag räkna in i min budget jag kommer göra klart senare.

Jag trodde inte att den här dagen skulle komma, men det gjorde den. Jag kommer att leva ensam så länge det är möjligt, och jag vill hellre fokusera mitt liv på att bli en bra systemutvecklare med massa djur hemma än desperat leta ny pojkvän bara för att jag måste ha någon. Nej, nej… Så är det inte. Mina dryga 10 år med min älskade Henrik har lärt mig att bli kräsen. Det kommer bli svårt att hitta någon som kan ersätta honom. Nej, fel sagt. Att ersätta honom är omöjligt. Att hitta någon som är ett uns som honom kommer bli svårt. Jag är kräsen. Kräsen som fan nu. Nej, nästa nisse som hamnar i min väg kommer att få acceptera faktumet att Anton är min nummer 1, när han är väl här. Han får acceptera katthår, hundhår, ett skitigt kök, massa Apple produkter, konstant skärmstirrande och vegansk mat om han ens ska ha en chans att jag ska bli intresserad av ett långsiktigt förhållande. Nej, det enda som kan göra att det ens är av intresse att ”hitta någon annan” är om jag kan hitta någon som är vego, gillar att ha ett stillasittande liv framför tv som dator, gärna är duktig på programmering, älskar hundar och katter, inte vill ha barn(på riktigt alltså! Passionerat barnfri, liksom!) och som har humor, förståelse och är pedagogisk samt står ut med mig och mina konstigheter och har inget emot att bli min personliga massör och hjälpreda. En fördel är det om han använder och föredrar Apple produkter och inte rakt ut dissar dem bara för att. Han måste också förstå och acceptera att jag inte trivs i kvinnliga kläder och att jag tänker tacka nej till fina fester där man måste klä sig stereotypiskt. Han får inte vara rökare(inte ens feströkare), vara anti-droger eller dricka för mycket alkohol. Finns säkert sjutusen andra saker med som han måste lära sig att älska och respektera, men det där var nog det viktigaste jag kom på direkt. Lycka till för mig att hitta någon sådan person. Åh just det. Han måste vara skåning också! Mycket viktigt. Finns kanske tre personer i hela världen möjligtvis som kan fylla allt det, varav Henrik är en av dem, men det behöver inte betyda att de kan hitta mig och älska mig för den jag är. Jag är säkert för ful/konstig/allmänt oattraktiv för dem ändå. Så ja, good luck… Men jag är inte ledsen över det.

Nej, jag vet hur jag vill leva mitt liv och jag ser fram emot det, även om jag inte ville att det här skulle hända. Men nu är det så och jag accepterar det.

Publicerat den

Inget radhus denna gång, men nya äventyr blir det!

Sen jag skrev mitt förra inlägg känns det som om en hel livstid har gått förbi. Det är så mycket som har hänt så jag vet knappt var jag ska börja. För att göra en lång historia kort så kan jag säga att vi har köpt en lägenhet och att vi väntar just nu med att flytta till något större. För er som vill veta hela historien – läs vidare!

Jakten började tidigt!

Vi har sen en många månader tillbaka hållit koll på bostadsmarknaden i Malmö, och sett både lägenheter, villor och radhus till salu. För ett par veckor sen dök det upp en intressant lägenhet, en trea nära Hyllie som vi bestämde oss för att titta närmare på. Vi blev otroligt imponerade av lägenheten, även om den kändes liten – men å andra sidan är vi vana att bo i lägenheter som är runt 100 kvm. Denna var ca 80. Fördelarna var väldigt många, nästan otroligt många. Nackdelarna var enbart ett par stycken som säkert går att lösa ”om vi hade fått den”. Så tänkte vi då i alla fall. När vi gick därifrån så kändes det lite blandat. Jag, som vanligt fick känslan innan vi kom dit att detta kommer bli skitbra. När vi tittade på den, även om den var supersnygg, fräsch etc. så kändes det inte lika bra efteråt. Vi pratade med mäklaren, mina föräldrar och bestämde oss för att gå på visningen igen dagen efter. Då kändes det bättre. Lägenheten upplevdes större och det var som om vi tittade på en helt annan lägenhet. Dock fanns det ett problem…

Drömhuset, eller åtminstone något i den stilen…

På måndagsmorgonen, vilket var andra dagen då vi skulle titta på lägenheten igen så vaknade vi upp i en smärre chock. Det visade sig att ett radhus lite längre bort (men fortfarande nära Hyllie) hade dykt upp på marknaden med en visning på söndagen därpå. När vi då kom till visningen av lägenheten på kvällen så berättade vi direkt för mäklaren hur vi kände. Det hade ju kommit ut ett radhus och att vi så gärna vill bo i ”hus” istället för lägenhet, men att vi inte tappade greppet helt om lägenheten ännu. Vi var fortfarande intresserade, men eftersom vi också är nya på bostadsmarknaden och inte alls direkt vet hur köpeprocessen går till så tänkte vi att det var bäst att vara ärliga med mäklaren. Det var bra gjort för våran del, för det gjorde att mäklaren var på oss och att vi kunde hålla varandra uppdaterade. Väntan blev det och hela veckan gick förbi i fullständig oro, ovetande, längtan, förhoppning etc. Vi gick på banken och skaffade ett lånelöfte med, vad vi tyckte, var en stor marginal för att kunna köpa radhuset. Vi var nästan övertygade om ( i alla fall jag) att vi lätt skulle slå ut de andra budgivarna. När söndagen äntligen kom var det dags för visning. Det var fullt hus och över 30 personer kom. Det var svårt att läsa av läget av vad de andra tyckte och likaså här kände vi oss relativt neutrala. Huset var inte perfekt, men nästan. Vi gjorde upp planer på hur man kunde fixa till övervåningen och mäklaren varnade alla om att det var en bra idé att renovera badrummet om man skulle bo där länge. Vi tänkte att det skulle skrämma bort alla, men vi hade så fel.

Så nära, men ändå så långt bort. Jag stor utanför radhuset inför första visningen och man ser mig bakifrån. Bilden har fixats till för jag vill inte tala om var radhuset ligger.

Budgivning suger!

Vi gjorde likadant här att vi gick på visningen även dagen efter och då tog vi med tumstock och så tog vi fler bilder på huset. Sen började budgivningen på riktigt. Det budades hejvilt i ca 2 dagar och på tisdagen så blev vi överkörda fortare än vi trodde med vårt bud. Samtidigt hade trean vi tittade på fått två stycken bud också, även om de var väldigt låga. Det tyckte vi var bra, i alla fall när vi fortfarande var i spelet för radhuset. Sen när vårt bud blivit överkört så fick vi ringa banken igen och höja vårt lånelöfte. Det tog längre tid än vi trodde och tiden började rinna ut. Vi började räkna lite mer på det och upptäckte att om vi ändå hade kört på så hade majoriteten av våra inkomster bara gått till att betala för huset och riktigt så ville vi inte ha det. Åtminstone inte jag. Skulle något hända så är det inte kul att sitta med miljoner i lån, och inte ha råd med något och absolut inte Grand Danois! Vi skulle kunna klara oss riktigt bra, så dålig är inte vår ekonomi men den stora glädjen i att känna ”äntligen blir det hus i någon form” dog snabbt ut.

Ibland måste man nöja sig…

Över en handvändning på tisdagskvällen så bestämde vi oss för att satsa på trean istället. Vi drog oss ur budgivningen helt på radhuset och lade ett sent men mycket högre bud än de andra två som sedan registrerades på onsdagmorgonen. Vår lilla kupp lyckades och säljarna av trean bestämde sig för att de säljer till vårt bud och de andra två budgivarna gick inte vidare. På torsdagen skrev vi kontraktet och nu har vi förberett för låneansökan med banken och nu längtar vi bara till inflyttningen. Vi måste komma närmare Hyllie – den saken är klar men mer än så får ni läsare inte veta var vi kommer flytta härnäst. Nära Hyllie räcker. Även om det blir en mindre lägenhet, och vi kanske måste sälja lite saker så är det ok. I denna lägenheten kommer vi säkert trivas och bo ett par år. Fortsätta spara massvis och när tiden är rätt så tänker vi buda på ett radhus, fristående litet hus eller något liknande eller så kanske vi trivs så pass bra att vi ändå bor där i typ 10-20 år. Vem vet? Jag är i alla fall positiv.

Publicerat den

Är det ok att bo i hus om man bara är två personer?!

Ja, det är frågan. Tankarna kring boendefrågan dyker upp allt oftare nu med besked, och detta är en tanke jag har haft i huvudet av och till ett bra tag nu. Idag ska jag försöka få mina tankar och känslor till ord.

Jag sitter och funderar på drömboendet och var vi hamnar härnäst. Spänningen är olidlig!

Historian av fyrorna…

Sen 2011 har jag och älsklingen omedvetet valt att bo i fyror. Tanken har varit när vi har letat bostad att vi sökt oss efter stora tvåor eller treor. En stor tvåa är över 65 kvm och en stor trea är allt över 80 kvm, men det handlar mer om planlösningen än själva kvadratmetrarna. Det är i alla fall så jag själv resonerar. När vi skulle flytta till Växjö 2011 så hade vi inte tillräckligt med köpoäng för att få en lägenhet i stan, eller så fanns inget ledigt där vi ville bo. Vi tittade på en supersunkig trea på gamla Norr och tyckte att den var skräp och istället letade vi oss lite smått utanför. Vidingehem hade en ledig fyra för rimlig kostnad (ca 7k i månaden) på ca 95 kvm. Den fick vi, och det var 1½ mil utanför Växjö. Vi bodde på landet och fick ”glatt” ta bussen till stan och planera precis allt för att bara simpelt ta sig in till stan. Det var jobbigt, men det gick.

Något drygt år senare fick vi äntligen möjlighet att flytta in till Växjö och huset som vi hade tittat ut extra mycket var ett nybygge och när det fanns lediga lägenheter i huset så var vi på. Helst ville vi ha en trea, men även fyror var ok. Det blev en ledig fyra i huset, vi gick på visningen och vi fick den. Den var dyr, 11k ungefär blev det, men det var pengar vi sparade in på busskort istället så det blev nästan plus minus noll.

Vi bodde i den lägenheten i 4,5 år totalt, varav sista året blev det en bostadsrätt. Vi sålde den fort och enkelt och fick en bra vinst för framtiden. Denna lägenheten här i Skåne är också en fyra, som jag har berättat om tidigare.

Frågan är nu vad nästa ställe blir?

Definition av drömhuset

Hade jag fått bestämma fullständigt över pris, hus och kvadratmeter så hade det egentligen blivit ett nybyggt hus eller lägenhet, men nu är vi mer inne på ett äldre, men fräscht och renoverat radhus eller liknande. En lägenhet hade varit helt ok det med, men då ska det vara bra nog för att fungera. ”Drömhuset” ser i alla fall ut att vara något i den här stilen:

  • Ett äldre, fräscht och nyrenoverat (inget krav, men positivt) rad/par/kedjehus i två våningar.
  • 3 rum och kök, eller möjlighet att göra om en 4:a eller 5:a till en stor trea. Målet är väl att sovrummet och kontoret på ovanvåningen skall vara på ca 20 kvm vardera.
  • Ca 100-120 kvm stort fördelat på de två våningarna.
  • Två toaletter, en med dusch och den andra som gästtoalett, en på varje våning.
  • Grovkök/tvättstuga i anslutning till köket med tvättmaskin och torktumlare samt förrådsmöjligheter för retursaker(pant och sånt) och städprylar.
  • Avlångt kök (såsom i klassiska radhus, där allt ligger på en rad, istället för ”fyrkantigt” kök) med hel kyl och frys samt diskmaskin. Extra nice är det med induktionshäll och varmluftsugn.
  • Stabilt bredband med hög uppkoppling med fiber. Typ 100/100 Mbit.
  • Tillhörande garage, gärna i direktanslutning till huset med möjlighet till att ladda en elbil, eller garage nära nog för att det inte ska kännas jobbigt att bära hem  många matkassar från en storhandling.
  • Ett extra förråd och en någorlunda liten tomt. Tillräckligt stor för att släppa en Grand Danois lös ett ex antal gånger om dagen. Kanske en vind också, men absolut inget tvång.
  • Läget; så nära Hyllie station som möjligt (max 2 km). Gärna i ett lugnt och tryggt område.
  • Pris; Max 2 miljoner i lån, men gärna lägre.
  • Äganderätt om möjligt, men låg avgift om det är bostadsrätt.
  • Möjlighet för insynsskydd eller byggande av staket runt tomten, om detta inte redan finns.
  • Förutom nära till Hyllie och Emporia så är det ett plus i kanten om det finns typ en Netto eller annan butik på snabbt gångavstånd för de där ”sista minuten” handlingarna eller när man är godissugen på en torsdag kväll.

Gällande krav på lägenhet så ska den praktiskt taget vara stor nog för alla våra saker och ha en gästtoalett och fungera för att ha GD! Alltså plats för hundsängar och andra tillbehör för vovven utan att man känner sig instängd i ett hörn oavsett vart man än går i lägenheten. Läget och lite annat som är nämnt ovan är också viktigt.

Jag ska också tillägga att de ”krav” jag ställt ovan är kanske lite orimliga, men de är långt från omöjliga. Under det senaste halvåret sen vi började flytten ner till Skåne igen så har vi haft koll på marknaden och ett flertal radhus som har det vi söker har kommit ut på marknaden, så hoppet är stort att vi faktiskt hittar det perfekta huset. Den stora frågan där är egentligen – har vi råd? Det borde vi ha, men man får se. Ju lägre lån och bostadsavgifter vi har desto bättre. Särskilt om räntan skulle gå upp eller om bostadsmarknaden skulle få för sig att krascha.

Men varför bo så stort utan barn etc?!

Ja, det är frågan. Jag antar att bo över 6 år i fyror har gjort en bekväm. Vi har fyllt och köpt grejer som passar för att bo lite större, men å andra sidan har vi använt de senaste två lägenheterna (denna och den i Växjö) som treor med extra förråd. Vi hade klarat oss riktigt bra i en simpel trea, och därför hade det varit super awesome ifall vi äntligen hade kunnat hitta ett perfekt boende som fungerar med hund och som har stora(20 kvm typ), men få rum. Jag personligen störs inte av folks eventuella åsikter kring att vi bor så stort utan planer på att utöka oss med tvåbenta saker som skriker och bajsar. Det passar oss att bo så här. Även om jag hade bott själv så hade jag lätt kunnat bo ensam i ett hus eller en stor trea, likadant hade jag kunnat bo själv i en fyra. Den som har problem med att vi bor större än vad som är ”acceptabelt” får helt enkelt hålla såna åsikter för sig själv. Vi känner ett sug av att gärna bo i ett litet hus med en liten tomt. Efter år av lägenheter tycker både jag och sambon att det egentligen är dags för det.

Publicerat den

Jag och Henrik ska återigen bli skåningar!

Oj, sicken chock, men flytt blir det till Malmö inom kort!
Oj, sicken chock, men flytt blir det till Malmö inom kort!

Ni läste rätt. Jag och älsklingen ska alltså flytta tillbaka till Skåne. Varför? Jo, för att han har fått jobb på Unity3d i Köpenhamn. Ingen av oss vill bo i Köpenhamn, så då är Malmö närmast. Det är dock en hel del virrvarr kring den här processen och i det här blogginlägget (som kan för övrigt bli väldigt långt) så ska jag skriva så mycket jag kan så ni får svar på era eventuella frågor. Har ni fler, så är de välkomna i kommentarsfältet nedan.

Hur gick det här till?

Älsklingen fick alltså jobb på Unity i Köpenhamn. Egentligen ska vi tacka vår vän Johanna för att den här möjligheten dök upp. Unity kontaktade nämligen henne först, men hon tackade nej och hänvisade till Henrik. Han blev glad och hela processen påbörjades under första veckan i September. Han lämnade arbetsprov, pratade med rekryteringsnissar, teamledare och säkert några fler personer. Allt gick bra och många intervjuer blev det. Till sist blev det ett ja från allihop och nu är papper påskrivna och uppsägning fixad från hans nuvarande jobb.

Men mitt jobb då?

Mitt jobb är säkert. Jag jobbar ändå hemifrån och är på kontoret i snitt 1 gång i veckan. Det enda jag behöver för att utföra mitt jobb är internet och någon typ av skärm. Jag har många gånger utfört mina arbetsuppgifter med enbart min mobiltelefon, så så länge jag bara har internet så är allt lugnt. Jag kommer åka till Växjö så ofta det kommer behövas, och delta på en del aktiviteter, möten etc. Inget förändras mer än att det blir mycket längre till kontoret efter att vi har flyttat. Sen finns det också jobbfördelar med en flytt, men det meddelar jag när det blir officiellt i så fall.

Var ska vi bo då?

Malmö. Fast först blir det nog Burlöv (vilket ligger i gränslandet mellan Malmö-Lund). Jag har samlat på mig över 6,5 år i köpoäng där för säkerhets skull ifall man faktiskt skulle bli skåning igen. Dumt nog ställde jag mig inte i tid på Boplats Syd, men där står jag nu och ska stå kvar ifall vi behöver det också om ett par år. Vi ska titta på två lägenheter i Burlöv, och vi hoppas på att vi får den ena lägenheten som är en fyra. Den andra är mer som en backup men den har också sina fördelar. Vi ska ju bo där ett bra tag och då är det viktigt att vi får en lägenhet som funkar med våra liv. Vi är vana att bo i en fyra, men det spelar egentligen mindre roll. Huvudsaken är att det finns tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Två toaletter är också en riktigt bra bonus med min skräpmage som man aldrig kan lita på. Sen är planen att nån gång köpa en nybyggd lägenhet i Hyllie, eftersom det de bygger där är precis så vi vill bo med tanke på miljöaspekten och närhet till affärer och stora matbutiker. Henriks pendlingstid hade halverats också om vi bott i Hyllie men pendlingen från Burlöv är helt ok också. Allt detta kan dock skita sig men vi har flera möjligheter till en ny bostad och vi är relativt öppna till förslag. Någon pendling mellan Köpenhamn – Växjö blir det dock inte. Veckopendling? Nja, max en vecka. Vi bara hoppas på att allt löser sig så vi slipper oroa oss och kan fokusera på det som är viktigt. Att flytta är asjobbigt men i detta fallet är det verkligen lönt.

Hur blir det med Grandis?

Jadu… ärligt talat vet jag inte. Efter att vi vet vilken lägenhet vi får, hur den bostaden faktiskt är och efter att vi har sålt vår nuvarande lägenhet så får jag kolla mer på hur ekonomin är och blir framöver. Får vi fyran är det mycket möjligt att GD införskaffas när jag är redo som tidigare, men i värsta fall får jag vänta ytterligare ett par år för att lägenheten inte funkar för GD. Lägenheten vi planerar att köpa i Hyllie (när, hur och var är inte löst) ska i alla fall vara så pass bra att GD inte ska vara ett problem. Jag återkommer i alla fall med allt gällande vovve när jag vet mer.

Exen jag har i Malmöområdet…?!

Ja, ska jag ens behöva nämna det? Kanske är det bäst. De brukar ju poppa in och läsa min blogg lite då och då. Jag hoppas att dem liksom jag har gått vidare med våra liv och att Malmöhus (aka hela Malmö) inte är för litet för oss. Skulle jag stöta på dem på stan, i ett köpcenter etc. så får man ta det när det händer. Jag hoppas bara jag får fortsatt vara ifred och att jag inte riskerar något negativt när jag vistas utomhus som vilken annan person som helst. Bara för att jag flyttar till Malmö så innebär inte det att jag kommer vistas över hela stan när jag känner för det, för det har jag inget intresse utav. Hade vi hamnat på Hyllie direkt så hade jag i praktiken aldrig behövt lämna området, för allt jag behöver (förutom min frisör) finns där. I Burlöv finns också Burlöv Center med butiker. Jag lämnar ju bara lägenheten numera om jag behöver handla, befinna mig på kontoret eller träffa mina vänner. Annars är jag hemma.

Jag är inte rädd för att träffa dem, men jag hoppas att jag slipper om jag ska vara helt ärlig. Ingen av dem ska få komma hem i lägenheten på kaffe i alla fall och jag tänker inte fråga om kattvakt. Det är liksom givet.

Övriga tankar

I det stora hela så ska detta bli skitkul. Det kom liksom från ingenstans och jag och älsklingen var mer eller mindre inställda på att vi skulle bo kvar i Växjö i många, långa år till. Nu sen vi började titta på dels lägenheter i Hyllie och även Malmö i övrigt så vill vi bara iväg. Vi ska snart kontakta mäklare och vi hoppas på att lägenheten blir såld med bra vinst så vi har en fin kontantinsats till nästa bostadsrätt. Ju lägre lån desto bättre, liksom…

Vad är dina tankar? Lämna kommentarer och ge oss dina lyckönskningar!