Etikett: bostadsrätt

Kategorier
Drömboendet

Att bo dyrt och billigt på samma gång – hur är det möjligt?

Det har gått typ tre veckor sen mitt senaste inlägg om alla mitt jäkla tjat om bostad. Som vanligt har jag inte släppt det, även om jag försöker. Sorry. Nej, det har satt fast sig rejält nu. Så typiskt mig. Även om jag är trött på att inte kunna gå vidare och tänka på annat, så är det väl lika bra att skriva mer om det, så kanske det hjälper?

Jag lär satsa på en trea i BoKlok som nästa bostad…

Just nu är jag mer bestämd i vad jag vill ha, och vad jag vill satsa på. Det lär bli att satsa på en nybyggd trea på 72 kvadrat i ett av de skånska kommande BoKlok projekten. Orsaken? Ja, just för att det besvarar mina önskemål om mitt drömboende allra mest, till lägst pris.

Då syftar jag på marklägenhet, alltså. Tekniskt sett hade jag haft råd med deras radhus också, eller en av fyrorna på 85 kvadrat, men det är just nu en annan historia. Jag älskar nybyggt. Jag har bott i nybyggda bostäder flera gånger och det är underbart på många sätt.

En trea på 72 kvadrat av BoKlok har allt jag behöver, särskilt om den ligger i markplan. Jag har i så fall ett ok stort sovrum, ett stort vardagsrum och rejält kök med mycket förvaringsmöjligheter. Plats för frysbox eller en extra hel frys. Förmodligen två förråd också, ett inne i bostaden och ett utanför. Ett gigantiskt badrum och ett lagom stort kontor som kan agera som gästrum om det skulle behövas. Eller studio för den delen. Jag har skrivit mer om det på Antons blogg. Det enda som fattas är ett dedikerat kattrum, men det går säkert att göra nån slags katthörna någonstans i lägenheten om jag hade velat.

Även om jag vill satsa på en trea just nu så kommer jag ändå vilja gå på en visning när nån av marklägenheterna i mitt gamla område i Malmö blir tillgängligt, för jag har inte släppt det än heller. Det är bara det att nybyggt är mer lockande just nu. Får jag chansen till det, till en rimlig kostnad utan renovering, med stort badrum och centralt nog att jag kan bo bekvämt i alla deras projekt så är det bara bättre för min del.

Enda nackdelen är att jag lär få lämna Malmö området om jag bor i BoKlok. Det ska komma ett projekt i Sege Park, men jag utgår att priserna där kommer vara för höga för min plånbok, fast det är BoKlok. Min magkänsla säger att de kommer vara mer som i Bålsta projektet där en trea i markplan kostar ungefär 1.9 miljoner. Det är alldeles för mycket för min lilla plånbok. Är priserna rimliga dock så kommer jag absolut ställa mig i bostadskö där.

Rimliga priser är alltså liknande priser med Häljarp och Helsingborg. I alla fall vad jag vet om deras priser just nu. I dagsläget finns ingen komplett prislista, så jag utgår ifrån utgångspriserna samt max 200 000 kr utöver det. Utgångspriset för en trea i Helsingborg är 1 495 000 kr, och 1 425 000 kr i Häljarp enligt deras hemsida. I Höör är priserna högre, med 1 525 000 kr i utgångspris. Jag undrar varför priserna är högre där dock? Dyrare mark kanske? Jag hoppas också på att det inom kort kommer fler skånska projekt som är mer lämpliga för mig, alltså närmare Malmö.

Jag kan ändå ha fantastiskt läge även om jag inte bor nära eller i Malmö.

Jag har nämnt några gånger tidigare om vad jag anser är bra läge. Jag säger det igen, bara för att, fast denna gången mer djupgående. Det ska finnas tågstation och/eller många bussar som går ofta till typ Malmö, Lund eller andra större städer. Det ska heller inte ta en halv evighet att komma fram. Österlen är på så vis inte aktuellt. Det finns exempelvis ”billiga” radhus från BoKlok just nu i Simrishamn. Dock om jag troligtvis kommer få jobb i Malmö eller Lund, får jag pendla kanske 4 timmar per dag och det orkar jag inte med. Resten av Skåne hade förmodligen fungerat bättre. En pendlingstid på ungefär en timme per resa är vad jag räknar med att ha.

Den här tågstationen skall finnas helst på gångavstånd, men går det bussar dit jämt så är det också bra samt om det finns en bra promenadväg dit. Det ska liksom inte vara panik känslor för att man missat ett tåg eller en buss. Jag ska känna mig trygg för att jag alltid kommer hem oavsett tid på dygnet, och utan att spendera en massa dötid, för att jag inte hann med ett tåg eller buss. Det ska också vara möjligt att göra tvärtom. Jag vill åka iväg till ort X, alltså tar jag nästa tåg som går om x minuter, och sen är jag framme inom en timme. Det är också en fördel om både pågatåg och Öresundstågen stannar på orten jag väljer att bo.

Det ska finnas ett köpcenter och/eller nära till en stor matbutik. Jag behöver tekniskt sett inte ha gångavstånd till ett köpcenter med Kjell & co, Clas Ohlson och Apple Store etc, men däremot måste jag bo nära en stor butik såsom City Gross eller ICA Maxi. Helst på gångavstånd där med och ju närmare desto bättre. Jag vill inte vara beroende av bil. Jag vill också att det ska finnas en närbutik på väldigt nära avstånd, så man kan handla en påse godis vid 21 på kvällen eller om man akut behöver havredryck etc till matlagningen, ifall nu inte det ligger en stor matbutik runt hörnet.

Jag måste bo nära grönområden. Parker och promenadstråk så jag ser nått grönt året om, även när det är blött och kallt. Jag vill också ha en utsikt över grönska, såsom en stor gräsmatta utanför med tillhörande träd och buskar. En bonus hade varit om det finns bra matställen nära, så man kan köpa hem lite asiatiskt eller god veganpizza de dagarna man inte orkar laga mat. Och det måste gå att beställa hem mat från typ Coop och ICA, samt att ställen som Foodora ska kunna köra ut hämtmat till en vid behov.

Det finns ett kommande BoKlok projekt som ligger ute på landet i princip. Det är av intresse, mest för att priserna är lägre där än i Helsingborg eller Höör, men jag är grymt tveksam över att bo på landet. Det finns tågstation och en närbutik samt lite pizzerior på orten och det är närmare Malmö än vad Helsingborg är.

Tåget går en gång i halvtimmen åt båda håll, och det finns en regionbuss, så det är också positivt. Jag är bara rädd för att det inte ska vara bra nog. Jag lär ju sakna gångavstånd till ICA Maxi, men jag har kollat och det går fint att beställa mat från Coop där, så det är också positivt. Fine, ett tåg som går en gång i halvtimmen är ju skitbra, det bådar gott, men jag är ändå otroligt osäker på om det är nått för mig.

En ort ska ha flera etapper med över 100 bostadsrätter från BoKlok har mycket bättre läge, i alla fall om jag tänker framtidsmässigt. Det borde innebära i praktiken att 1 av kanske 24-30 treor kan bli min. Förhoppningsvis är det god chans till markplan om jag bara vill och har råd. I den stan finns allt man behöver och lite till.

Bor man på landet behövs det bil?

Dock känns det som om att hade man bott på landet så hade jag varit i stort behov av egen bil, och efter jag har lämnat tillbaka min nuvarande bil så tänker jag inte skaffa en ny. Det är för dyrt med bil, även om det är rätt billigt för mig idag, men det är för att jag delar kostnaden med Henrik. Hade jag skaffat ny bil sen igen, hade jag fått stå för hela kostnaden själv, och det vägrar jag. Nej, om jag skaffar bil sen igen så vill jag köpa den kontant för sparade pengar. Annars får det typ vara. Undantaget är om jag får tjänstebil, men som utvecklare inom programmering så är det typ aldrig aktuellt för tjänstebil, så det är inte nått jag räknat med. Nej, jag sparar hellre pengar, bor billigt och tar tåget än har egen bil, även om det är underbart att ha egen bil. Jag lär sakna det, men att spara pengar och ha låga utgifter är viktigare för mig.

Mina marginaler för en trea är goda, så länge jag har fast jobb.

Inlägget är tänkt idag att handla om kostnader. Nu när jag frenetiskt och med total besatthet stalkat BoKloks hemsida den senaste månaden så har jag räknat en hel del på kostnader. Jag har räknat på vad jag har råd att flytta till, med olika kontantinsatser, allt från 85% ner till 60+% med vad som potentiellt är rimligt när det väl gäller att flytta vidare.

Jag hade exempelvis haft råd med en trea på 72 kvadrat upp till ett pris på ca 1.7, vilket känns bra, men jag hoppas att den bostad jag faktiskt köper är billigare. Helst hade jag velat betala max 1.5. Jag har räknat ut att priserna per våning normalt skiljer sig med ca 100-150k.

Ett exempel. En trea på våning 2 (en trappa upp) kostar 1 495 000 kr. En trea på våning 1, alltså markplan kostar 1 645 000 kr. Så länge priset inte går över ungefär 1.7 så hade det fungerat bra med min lägsta beräknade lön jag kommer ha då det är dags för mig att flytta vidare.

Med min drömlön hade jag lätt kunnat köpa ett radhus, så det är intressant det med. Dock med de högre priserna för en trea i markplan och utan en kontantinsats som innebär max 70% belåning så hade jag inte haft samma ”låga” månadskostnad som idag, men å andra sidan så är det nog ok att amortera lite mer första åren tills man kommer ner till en bättre månadskostnad. Jag har som plan också att betala av det framtida bolånet på typ 10-15 år om det är möjligt och inte låta det löpa i 30 år som annars är det normala.

Min nuvarande bostad är både svindyr och jättebillig samtidigt…

När jag suttit och räknat på mina marginaler, med ränta, amortering och kontantinsatser så har jag kommit fram till att såsom jag bor idag så är det både jättebilligt och jättedyrt samtidigt. Det är dyrt för att jag kan bo minst dubbelt så stort för samma peng jag betalar idag för 30 kvadrat. Eller billigare om jag bott i en tvåa på 55 kvadrat. Då har jag utgått från samma kontantinsats oavsett storleken på bostaden och antal rum. Det är billigt där jag bor idag, för att jag klarar utgifterna utan problem. Jag hade dock hellre haft ännu lägre utgifter och tekniskt sett hade jag inte velat betala mer i hyra än kanske 3500 kr per månad för min nuvarande skokartong till bostad.

Den är ändå på bara 30 kvadrat. Men jag hänger inte med i den ekonomiska utvecklingen gällande hyror. I mitt huvud så ska en normalstor hyrestvåa på typ 60 kvadrat kosta 4000 kr i månaden, men det finns det inte några tvåor som gör idag. För 20+ år sen, javisst, men inte idag.

Men hyreslägenheter är dyrare jämfört med bostadsrätt och denna är också billig jämfört med andra nybyggda hyresettor i Malmöområdet. Grundhyran idag är ca 5100 kr. Parkeringen kostar 250, bredbandet 289 och elen med nätavgift är ungefär 400 kr per månad. En nybyggd hyresetta av MKB i Malmö hade kostad minst 6700 i bara hyra. Mina grundliga utgifter är då över 6000 kr, och då har jag inte betalat för mat eller nått annat övrigt.

När jag insåg att jag har så ”höga” fast ”låga” grundliga utgifter blev jag smått chockad. Särskilt när jag insåg att allt det där, förutom bredbandet som bara ingår ibland, ingår i en BoKlok lägenhets månadsavgift till föreningen. Det innebär att jag hade kunnat ha en högre månadskostnad utan att jag hade märkt någon direkt skillnad om jag då hade bott större i en trea.

Det jag menar är att om jag idag betalar ca 6k i månaden för det grundliga, vad gör då en till tusenlapp eller två när man har en god heltidslön? I en av BoKlok tvåorna, som jag fortfarande går och tänker på så innebär det att jag hade typ levt ”lyxliv” på 55 kvadrat, men jag är som sagt mycket osäker på om jag får plats med allt på det utrymmet, då jag så gärna vill ha ett kontor/gästrum etc.

Det är ju liksom mitt föreviga boende vi pratar om här, så då är det ju lite viktigare känns det som att satsa på en trea. Med mina beräkningar på det absolut högsta acceptabla lån med rimlig kontantinsats jag kan samla ihop så hade mina grundliga månadsutgifter varit ungefär 600 kr mer än vad jag har idag, och då hade jag haft min drömbostad. Och den kostnaden kommer minska för varje år, eftersom jag planerar amortera av lånet så snabbt som är rimligt. Det känns liksom för bra för att vara sant. Förutom att det inte lär bli i Malmö, men det är inte superviktigt egentligen. Det finns många bra städer i Skåne jag kan tänka mig att bo i.

Önskemålet om markplan – det kan gå lite hursomhelst.

Jag skrev till en av de som jobbar på BoKlok och frågade lite om mina chanser att få en lägenhet i markplan. Hon svarade och sa att vanligtvis går marklägenheterna först, men det är också lite olika. Det handlar ju om vilka människor som hamnar först i kön.

Vissa vägrar bo på markplan, andra vill helst bo i markplan. Jag ska prompt bo i markplan, men tekniskt sett hade jag kunnat överleva att bo en trappa upp om det absolut hade varit viktigt att flytta vidare just nu, just då. Högre upp än så är garanterat tveksamt. Och trots det är det ändå mycket tveksamt att jag inte vill bo annat än på markplan.

Främsta anledningen till markplan är ju för att jag vill kunna träna Anton att bli rumsren så enkelt som möjligt, och jag orkar inte krångla med trappor. Vi får se vad som händer dock. Det beror på hur desperat jag är när det väl är dags. Det borde jämna ut sig, för jag har ju som sagt råd att bo i en av de dyrare lägenheterna, så länge priserna inte skjuter iväg. Och ju längre tiden går innan jag flyttar in, desto mer pengar kan jag tjäna ihop till en kontantinsats.

I vissa BoKlok projekt i landet så kan det skilja 400 000 kr om man vill ha en marklägenhet med altan och gräsplätt. Vissa bygger tydligen med balkong i markplan, vilket verkar konstigt. Hade jag haft balkong på markplan så hade det ju absolut inte spelat nån roll att bo på våning 1 eller 4, så jag hoppas att så inte är fallet dit jag kommer eventuellt att flytta. Det positiva är ju då att man kan spara mycket pengar eftersom det ändå bara är balkonger och inga uteplatser. Men jag vill ha den där jävla gräsplätten 😍…

Det går att överleva valptiden utan att bo på markplan…

Hade jag iofs kunnat gå med på att bo en våning högre eller så, då hade jag byggt mig en liten gräsmatta i en låda som hade varit på kanske 2-3 kvadrat som jag hade haft till Anton under valptiden, främst ifall han behöver kissa på nätterna. Antingen det eller så hade jag använt nån slags hundblöja. När Anton väl är vuxen så kan han ju hålla sig och då är det ok att gå i trappor. Det hade dock ändå varit mer perfekt och bekvämt att ha en gräsplätt och kunna släppa ut honom när det behövs. Grandisar reglerar ju sitt motionsbehov själva, men trots det så hade ju han följt med mig typ överallt ändå, för när jag väl skaffar GD så kommer den vovven vara klistrad vid min sida. Grandisen mot högber benet och alla potentiella katter inklusive Majken mot vänster ben, haha.

Ja, det här bostadstjafset fortsätter, men det är kul samtidigt som det är jobbigt. Jag hoppas folk förstår hur jag tänker kring det här också, och hur förståndig jag är med alltihop. Det är liksom inte bara ”köp-vadsomhelst-bara-för-att” tänk jag håller på med. Jag tänker vänta tills allt är i sin ordning. Med lite tur och jag hittar en inkomst under studierna så kan jag börja spara till kontantinsatsen redan i år, men det är inget jag räknar med. Jag har som sagt inte bråttom från min nuvarande lägenhet, men däremot är jag ivrig som fan inför att mitt liv faktiskt ska börja.

Jag är snart 40, har aldrig haft ett ordentligt, varaktigt jobb på mer än 50%. Jag har än så länge inte bott på ett ställe jag kan klassa som perfekt drömboende, och jag har väntat sen 1997 på att skaffa Grand Danois. Det är jag ivrig inför. Det längtar jag efter. Jag tror det är därför jag tänker på detta så mycket just nu. Jag vill ha min jäkla vovve! Jag vill bo sådär perfekt till en rimlig kostnad och känna mig fri, och glad åt att jag jobbar med nått där jag inte sitter och räknar timmarna, minuterna och sekunderna tills jag får gå hem. Nej, det är dags att börja nu. Ett värdigt liv, ett bra liv. Ett liv jag kan vara stolt över. Jag är nöjd idag, men kan man få det bättre så är ju det bättre, eller? Vi får se vad som händer, men det börjar ljusna.

Kategorier
Drömboendet

Jag blir inte klok på det här med boende?!

Och nu börjar jag typ tröttna på mig själv. Nog för att det är roligt att drömma om framtiden, men det börjar spåra ur. Mitt i allt ihop har jag typ sommarlov och inga direkta måsten, även om jag har planer för sommaren. Det har lett till att jag gör typ inget annat än tänker på min nästa bostad, och just nu så har jag återigen börjat titta på BoKlok projekten som finns.

När jag hade blivit singel och började frenetiskt leta lägenhet så fanns det ett projekt i Landskrona som var typ för bra för att vara sant, men det var över ett år i väntetid på att få flytta in. Då hade jag också fått beskedet att jag måste ha fast jobb och en stadig inkomst för att köpa bostad, så därför sket jag i allt vad köpa lägenhet hette. Det problemet kvarstår så vi får se hur mina möjligheter med BoKlok blir i framtiden. De har olika projekt i hela landet, med både radhus och lägenheter. Radhusen har jag nämnt lite tidigare, det är femmor på 117 kvadrat, vilket är jättestort. Priserna för dem ligger runt 1.9 miljoner och uppåt beroende på i landet du vill bo. På mindre populära orter är dem billigare, och i större städer kan de nästan kosta en miljon till. Avgiften är runt 5000 kr dock, så det är helt ok. Inte för att jag hade haft råd med det, men ändå. Nej, jag är mer intresserad av deras lägenheter i så fall. De har ettor på 31 kvm, tvåor på 55 kvm, treor på 72 kvm och fyror på 85 kvm. För min del, i alla fall i början så var jag besatt över tvåorna, men nu vet jag inte när jag tittat på det igen. Nej, just nu hade jag hellre bott i en trea om jag hade flyttat in i några av deras lägenhetsprojekt. Priset på treorna är dock lite jobbigt. Jag berättar mer senare om varför jag tycker det.

BoKlok Flex 3RoK på 72 kvadrat. Denna bilden är också en länk.

Om man jämför tvåorna och treornas planlösning så är det rätt tydligt varför en trea är bättre än en tvåa, men man får som sagt se vad som händer i framtiden. Jag har absolut inte bestämt mig om var jag vill bo, hur jag vill bo. Det enda jag vet är att jag måste vänta. Vänta tills jag hittat mitt så kallade drömboende. Vänta tills jag har kontantinsats som räcker för att jag ska vara nöjd med månadskostnaden och vänta tills att jag faktiskt flyttar vidare. Som jag tjatat om tidigare, ja det lär ta minst 3 år, så i december 2022 är tidigast jag tror att jag har flyttat härifrån. Just nu känns bara det som en halv evighet, fast jag måste ju påpeka igen att jag trivs ju här. Så mycket som jag tjatar om detta kan man ju få för sig att jag bara längtar härifrån, men nej – så är inte fallet. Jag är bara grymt nyfiken på var jag hamnar härnäst och jag hatar att flytta och vill helst inte göra det något mer efter nästa ställe. Därför ska det som sagt vara så perfekt som möjligt, annars får det vara. Jag vill inte flytta härifrån av ren desperation, bara för jag hittat något som är ”ok”. Nej, så nära perfektion man ska komma är jag ute efter. Helsingborgsprojektet har inflyttning nån gång våren 2022 dessutom. Så minst två års väntan där. Jag vet inte om jag hade stått ut med det. Nej, ibland är det bättre att gå ovetandes in i framtiden. Mycket kan liksom hända på två år…

Jag har erfarenhet av att bo i en tvåa på 52 kvadrat. Det var lägenheten jag och Henrik hade i Karlskrona. Den var liten och stor samtidigt. Det jag störde mig på var de jobbiga grannarna och orten Karlskrona i sin helhet. Allt fanns, men det var pyttelitet och svindyrt! Sen har jag också erfarenhet att bo i en trea på 70 kvadrat. Det var när jag bodde i Malmö första gången med ett av mina ex, han som jag var gift med. Då bodde vi i Annestad, som ligger mellan Hyllie och Bunkeflostrand. Det var fint där, men hyran var hög ( i alla fall i mina dåvarande ögon) och jag kom ihåg hur jobbigt det var att bussen inte gick så ofta. Det tog typ mer än en halvtimme in till centrala Malmö och man fick hålla koll på vilken buss som körde vidare ut mot Bunkeflo. I dagsläget så är det bättre, för nu har dem bussar som går förbi det området var tionde minut tror jag nog. Idag är det säkert fantastiskt att bo där ute.

I alla fall, trean på 70 kvm, var liten tyckte jag. I alla fall sovrummen. Det fick plats en säng på kanske 140 cm och ett par garderober, men det var allt. Sovrummen var ofantligt små. Ingen plats för hundsäng där, inte! Nu minns jag inte exakta storleken, men de kunde inte ha varit över 12 kvadrat. Nej, de var förmodligen på runt 9 eller 10 kvadrat. Det var i alla fall trevligt att ha ett stort badrum med både tvättmaskin och torktumlare. Hela området var nybyggt och nu är det färdigställt där sen många år tillbaka. Det var liksom 2005 tror jag som vi flyttade dit, så det är liksom 15 år sen nu. Herregud vad tiden går…

Om vi nu skulle leka med tanken och jag bestämmer mig (och jag faktiskt kan flytta in i en BoKlok lägenhet inom en snar framtid) så är jag lite kluven just nu. Det har gått så pass långt att jag idag skrivit ner en lista med för och nackdelar på ett kommande projekt i Skåne vs att flytta in i en stor tvåa i mitt gamla område i Malmö. Det är just nu i den skrivna stunden väldigt tight med både fördelar och nackdelar för bägge bostadssituationerna.

Om man är positiv först så kan man ju tänka att 30 kvadrat som jag har idag är ju nästan hälften av 55 kvadrat, så där är det inte nått konstigt. Det blir dubbelt så stort! Man slipper renovering med nybyggt och massa annat. Med de låga priserna så kan jag bo på 55 kvadrat för samma peng som jag bor på 30 kvadrat idag, kanske lite billigare med, utan att ha en massiv kontantinsats. På halva lägenhetsytan i min nuvarande bostad har jag en säng, tv, fåtöljer och skrivbord så jag borde få plats med allt. Badrummen är massiva med, vilket är oerhört positivt, med tanke på vad jag skrivit tidigare om mitt tjat med lägenheter. Jag vill ju som sagt ha ett badrum där jag kan tvätta när fan jag vill och duscha/bada en fullvuxen Grand Danois på 70+ kg vid behov, utan att man ska behöva trängas i ett trångt badrum. Det hade jag alltså kunnat göra på en lägenhet på 55 kvadrat… Rätt intressant faktum tycker jag. Jag saknar dock en soffa här, och det hade varit underbart att stänga in sig om nätterna i ett sovrum… för att inte tala om möjlighet att ha en tv i sovrummet också 😍. Tekniskt sett hade en tvåa på 55 räckt ypperligt, med tanke på att en lägenhet på 30 kvadrat gör det idag, dock utan en Grand Danois… det billiga priset och låga månadskostnaden är extremt lockande. Särskilt med tanke på att jag inte behöver spara till en massiv kontantinsats, men man ska ju få plats med en Grand Danois också…

Planlösning över en BoKlok Flex lägenhet på 55 kvadrat, rätvänd. Bilden är en länk så försvinner den, vet ni varför.

Om man tar det negativa då… Det enda stora negativa jag idag är ett problem med en tvåa på 55 kvadrat är att den öppna planlösningen mellan kök och vardagsrum gör att jag vet inte var jag ska ha mitt skrivbord, och därmed ett slags ”kontor”. Jag hade behövt ett bra hörn för det, och det är raka linjer så långt ögat kan nå, om det nu inte är så att sovrummet är så pass stort att skrivbordet hade kunnat få plats därinne. När man tittar närmare på bilden så hade man kunnat ställa sängen längs med fönsterväggen, eller ta bort garderoberna, och då kunnat ställa skrivbordet längs med väggen gentemot vardagsrummet. Det hade kanske gått? Annars hade jag väl fått sälja det jag har och köpa ett mindre istället. Det finns som sagt ett litet hörn bredvid kyl/frys och städskåpen i köket. Det går inte att se hur stort hörnet är, men min första tanke just nu är annars att ställa skrivbordet längs med väggen mellan köksbordet och soffan på bilden. I alla fall om jag nu behåller mitt nuvarande skrivbord, vilket självklart är målet.

Visst, såsom jag planerar nu så planerar jag att jag ska bo själv – för evigt och planera för mig själv i första hand. Jag ska bo där, jag ska trivas där, jag ska ha mina katter och hundar där etc. Eventuella pojkvänner som jag inte känner till i dagsläget får liksom vänta. Det är större sannolikhet att jag stannar singel och bor själv tills jag är pensionär på riktigt än att jag flyttar ihop med nån, skulle jag tro. Och det är också mer sannolikt att Majken stannar ensam som katt, med en Anton som sällskap istället. En Grand Danois, alltså för de som inte förstått det ännu. Fler djur lär det inte bli som sagt om jag kommer bo för litet även i framtiden. Storleken på bostaden får avgöra hur det blir, men jag skulle bli förtvivlad om jag exempelvis då flyttar in i en tvåa på 55 för jag får ordning på möbleringen, men inser att nej, Anton får inte plats här heller… Nej, fy! Det hade varit förjävligt.

Jag hade liksom kunnat bo i en trea på 72 kvadrat istället, för ungefär samma peng som jag hade lagt på en tvåa i mitt gamla område om jag bara har en tillräckligt hög kontantinsats. Å andra sidan är treorna i mitt gamla område på runt 80 kvadrat, så man får lite mer space även där. I vissa områden är treorna lika ”billiga” som de ”dyra” tvåorna också. Grejen är ju denna att med tanke på hur lång tid det kommer ta oavsett när jag väl flyttar vidare, så kommer jag ju ändå ha ett så lågt bolån som möjligt. Det kommer dock ta en halv evighet innan man har en kontantinsats som ger en den där härliga månadskostnaden dock, men jaja. I alla fall om det blir en trea eller en tvåa i mitt gamla område. Har jag heltidsjobb då och tjänar fint, samt lever utan bil så borde jag klara kostnaden oavsett. Det är ju bara bonus på bonus om jag lyckas bo lika billigt i nästa bostad som jag gör idag, och kan spara undan så mycket som möjligt. Med en trea på 72 så hade jag fått samma stora badrum och jag hade fått ett till rum för kontor och kanske gästrum. Men vi får se som sagt. Att flytta tillbaka till mitt gamla område har ju sina fördelar och nackdelar också. Största nackdelen med att bo där är de små badrummen som sagt, men annars finns nästan bara fördelar. Det är ju också i Malmö och med typ drömläge för min del.

BoKlok projekten placerar sina bostäder på så bra ställen som möjligt, och jag klagar inte på det. När jag väl har släppt detta för stunden och kan tänka på annat så hoppas jag att det hade kommit nått projekt till kanske Tygelsjö, Vellinge, Staffanstorp eller några andra orter som ligger lite bättre till. Fördelarna med att bo just där de planerar sina projekt är att det är lite mitt i smeten. Gångavstånd till stora matbutiker, och ett köpcenter är några minuter bort med buss. Det hade liksom funkat. Jaja, vi får se vad som händer. Efter lite efterforskning så visar det sig att de har haft byggprojekt i Malmö innan och även i Staffanstorp etc. Lite trist att man missade det, men å andra sidan verkar de bara bygga större och större bostäder. Det finns ett projekt i Malmö som är jättenära där jag bodde innan och jag har alltid undrat över de husen. Nu vet jag att det var ett BoKlok projekt. Däremot är tvåorna där förmodligen på bara 50 kvadrat istället för 55, och i någon video så såg jag att treorna är på ynka 62, kanske? Nej, det är för litet! ca 70 kvadrat är absolut minsta för en trea tycker jag, och även då kan det lätt bli för litet. Hade jag fått bestämma hade jag ökat på varje lägenhet med typ 10 kvadrat, men å andra sidan hade de kanske inte kallats för hållbara och kvadratsmarta då.

Detta är mest bara en lek med tanken. Jag trivs fortfarande så jävla bra här där jag bor nu, fast att det är så litet. Det kommer ta tid innan jag flyttar härifrån, det vet jag, och jag ska börja spendera min tid med annat än att leta ny lägenhet, det lovar jag. Nått annat kan jag liksom inte tänka mig. Nä, minst 3 år kommer det bli och när Corona skiten är mer eller mindre över och livet återgår till det ”normala” igen så lär jag som sagt inte köra ringleden sjuttioelva gånger i veckan och tycka det är tråkigt, utan jag lär fokusera mer på här och nu. Något som jag iofs aldrig har gjort så länge jag kan minnas. Nej, att tänka på framtiden är alldeles för motiverande.

Även om man aldrig kommer dit*.

*Jag syftar på att jag är 38 år, och har längtat efter Grand Danois sen 1997 och har fortfarande ingen, samt att jag heller aldrig haft ett fungerande heltidsjobb med hög fast inkomst.

Kategorier
Blandat

Livet på 30 kvm, ca 6 månader senare…

Ja, vi fortsätter väl med att tjata om bostäder. Ja, varför inte? Det är inte mycket annat som får plats i mitt huvud just nu. Som jag har nämnt i tidigare inlägg så kollar jag frenetiskt efter lägenheter i mitt gamla område, och drömmer om framtiden. Samtidigt älskar jag att bo här. Det är verkligen en kluven känsla. Främsta anledningen som sagt till varför jag känner så här, är för att jag spenderar ”för mycket” tid med exet, och jag börjar bli trött på att köra ringleden typ 10 gånger i veckan. Vissa dagar tvingar jag mig själv att stanna hemma, bara för den enskilda anledningen att jag vill inte betala för dyr parkering eller åka samma rutt som jag förmodligen kan köra med förbundna ögon vid det här laget flera dagar i veckan. Dessa känslor lär avta när Corona skiten har lagt sig, och man är mer fri att resa och träffa folk såsom man gjort tidigare. Trots att mitt liv inte är särskilt mycket annorlunda jämfört med innan krisen började. Jag både handlar och umgås med de jag brukar träffa ungefär lika ofta som innan.

Dela 30 kvadrat med en kattunge; en uppdatering

Det enda som är jobbigt med att bo så här litet är att jag inte kan ha en Grand Danois i den här lägenheten 🙁. Det var ju planerat med hundsäng och det är klart som fan att Anton skulle få dela mina 30 kvadrat med en eller flera katter. Men nej. Jag upptäckte mycket snabbt att här finns ingen plats för några massiva fyrfotingar. Knappt ens till en ragdoll kattunge. Eller fler djur överhuvudtaget. Majken hade säkert älskat en kattkompis, men så länge som jag bor här så får hon vara ensamkatt. Det är inte ens säkert att jag kommer skaffa fler katter om jag hamnar i en tvåa som jag pratat om på sistone. En tvåa känns för litet för mer än en katt, särskilt om jag skulle skaffa fler kattungar. Jag vill ju ha ett dedikerat kattrum om jag ska ha fler katter så. Vi får se vad som händer i framtiden.

Hon börjar dock bli vuxen, sakta men säkert och är nu över 8 månader. Det hårda livet med kattunge är snart över. Snart är det mys och gos med übersocial kisse som gäller 😃. Hon sover mest om dagarna, leker vid behov och senaste veckan har hon låtit mig sova hela natten utan att störa mig totalt 3 gånger, vilket inte har hänt sen hon först kom hit. Att det har hänt så ofta på en vecka är ett gott tecken på att hon snart kommer börja sova hela nätterna. Det är också sällan problem att gå och lägga sig. Hon börjar förstå rutinen att nu ska vi sova. Problemet är att hon börjar vakna runt 5, går på lådan, äter lite mer, tittar ut genom fönstret och sen vill gosa. En vanlig natt så är detta något jag praktiskt taget sover mig igenom, men ibland så pågår det i längre stunder, och då blir det snabbt jobbigt när hon är allmänt rastlös eller börjar leka, eller springa rundor varvat med gos i minst en timme. Det är mysigt i alla fall att ungefär 9 av 10 nätter vakna upp med en gosig, trött kissekatt bredvid kudden 😍.

Blötmat + mush = succé?

De gånger hon har hållit på längre än vanligt så beror det mest på att hon typ har haft ont i magen, skulle jag tro. Jag försöker vänja henne vid att äta mer blötmat. Hon älskar det, men magen tål inte det. Hon skiter ner sig totalt om hon ätit för mycket, och då hänger det lite skräp där bak. Det har lett till att pälsen i baken måste klippas lite då och då. Jaja, hon är inte nån katt till utställning så det spelar ingen roll då. Ett tag undrade jag också ifall jag skulle sluta ge henne mush, då hon ätit så dåligt av det i perioder. Lösningen var att blanda det med blötmat, så det luktar mer. Sen ska jag inte köpa den gula påsen längre. Hon föredrar den rosa nu, som är lite fetare, och tillsammans med blötmat så blir det bra. Hon har också fått nytt torrfoder, jag har köpt Pure Natural’s Kitten Duck, istället för RC skräp. Det är mer kött i det och en helt annan kvalité på det för ungefär samma pris. Det är också liknande proteinhalt som RC.

Kontaktövningar och hjärngympa = ännu mer succé?

Senaste tiden så har jag tränat Majken till att göra olika saker, och det har snabbt gett resultat. Att jag inte tänkte på detta tidigare, liksom?! Det har varit en blandning av saker. Det började när distansundervisningen satte fart i mitten på mars, då jag börjat sitta vid skrivbordet mer. För att undvika att Majken gör en massa hyss istället har jag försökt lära henne att vara lugn omkring mig, att hon ska komma till mig om hon vill något etc. Hon får en bit torrfoder när hon gjort nått bra, ibland bara gos. Det har lett till att hon blivit mer social, ”mammig” och gosig. Och pratglad! Nu vet jag iofs inte om det är typiskt ragdoll beteende de kan utveckla med tiden, men hon har börjat prata mer, och svara mig när jag pratar med henne. Hon ”floppar” mer, för hon har fått godis av att ligga ner och om jag har tur och fortsätter med detta så kommer hon till sist också aldrig visa tendenser att hon vill upp på diskbänken, för att stanna på golvet är så mycket bättre än det.

Hälsan går det väl sådär med…

Hur har det gått med att få bättre hållning och gå ner i vikt då? Ja, det har inte hänt mycket på den fronten. P.g.a Corona och att jag inte har någon direkt rutin för matlagning så har det blivit mycket svårt att göra lunchlådor. Nästan varje kväll glömmer jag att förbereda en bra frukost, så det blir mer bröd här än vad jag hade önskat. Med tanke på bristen på skålar etc jag har, för jag har så lite plats till sånt så är det inte heller optimalt att bara göra gröt i micron heller. Planen är ju typ att göra overnight oats varje vardag åtminstone med massa bär. En stor frukost på typ 700 kcal, kanske mer, men å andra sidan får jag halva dagsbehovet av näring med det. Sen var planen att typ äta nån slags gryta gjord på baljväxter och grönsaker till lunch och till middag, nån pastarätt eller ugnsrostade grönsaker. Det har blivit mycket grönsaker i alla fall, men inte tillräckligt för att göra en hållbar skillnad. Jag har praktiskt taget stått still på vågen sen jag flyttade in. Det beror mest på att eftersom jag umgås så mycket med exet så blir det mycket ost, glass och lite för mycket onyttigt allt för ofta i veckan. Att äta primärt veganskt har varit mer eller mindre omöjligt sen karantänperioden med Corona började. Jag äter veganskt här hemma, men med tanke på att jag är hemma väldigt sällan, mest hemma för att äta middag och sova, så är det inte så mycket veganskt som jag hade hoppats på. Visst, att äta veganskt är mitt eget val, så jag gör ju val hela tiden. För att underlätta så har det blivit att jag är lite lat och därmed väljer jag ostrika vegomåltider före WFPB veganskt, som egentligen är målet.

SodaStream + massiva muggar = Aldrig törstig?

Tack vare mitt inköp av SodaStream och en annan fantastiskt grej, nämligen gigantiska muggar som håller 800 ml, så dricker jag mycket mer vätska om dagarna. Dock primärt läsk, men det sker nu med sugrör och i och med det är med Soda Stream, så känns det som om jag får i mig mer vatten än med läsk jag annars hade köpt på flaska. Jag slipper panten också och sparar pengar på att dricka läsk på det här sättet, så jag är nöjd. Det enda man hade hoppats på är att det skulle finnas större flaskor, men så länge jag dricker ur en sån här massiv mugg på 800 ml så har jag typ slutat klaga på det.

Porträttbild på två Beast muggar som jag har här hemma. De är underbara. Inköpta på Amazon.

En slutsats. Eller något…

Jag är så otroligt glad över hur jag bor idag ändå. Visst hade det varit supertrevligt att ha ännu mer yta, en gräsplätt och ett ordentligt sovrum, kanske ett dedikerat gästrum/kontor men absolut en klädkammare/Walk-In closet, en hel kyl och frys plus en frysbox till all mush och färskfoder jag ska ge mina framtida fyrfotingar (inklusive Majken så klart) med mera som jag drömmer om. Den hela frysen ska fyllas med grönsaker, bär och veganska köttsubstitut. Jag älskar faktumet att jag bor i en ny, fräsch lägenhet som har allt jag behöver. Jag älskar att köket har fyra plattor och är lättstädat. Att jag har diskmaskin, mikrovågsugn och att jag kan tvätta när fan jag vill och att badrummet är helt ok i storlek och att jag har en bra dusch. Hyran är hög, men den funkar ju som sagt. Och det stör mig att internet inte ingår i den höga hyran. Ett medlemskap i Sunfleet ingår, som jag inte behöver när bredband är så mycket viktigare. Nästa bostad jag hittar, ska jag fanimej renovera, eller se till att den redan har allt som jag är van vid att ha här när jag flyttar till nästa ställe i alla fall. Jag vill aldrig mer ha en kombinerad spis med ugn eller gamla spisplattor. Nä ve och fasa säger jag till det!

Jag har haft lite små planer på att möblera om, men jag vet inte hur det hade blivit bättre än såsom jag har det nu. Orsaken är för att jag vill egentligen ha ett bättre sätt att ligga i sängen och se på tv på, men å andra sidan så är jag ändå rätt nöjd som läget är nu. Min lösning är att jag tittar på tv så länge jag vill och sen går jag bara och lägger mig. Vill jag så kan jag flytta på kudden och lägga mig åt andra hållet så kan jag se på tv, men det är inte super bekvämt i längre stunder. Jag får se hur jag gör.

Jag stormtrivs som sagt här, men samtidigt längtar jag tills jag har hittat mitt drömboende. Var det blir återstår ju att se, och oavsett så måste jag vänta i alla fall minst 1 år efter jag har börjat jobba heltid innan jag har pengar nog för att flytta vidare, förmodligen mycket längre än så, så att bo här i ca 3 år minst låter mycket rimligt just nu. Jag är också rätt övertygad om att känslorna kring att flytta vidare kommer lugna ner sig när Corona då har lagt sig, men vi får se när det sker. Jag längtar och väntar fortfarande.

Kategorier
Drömboendet

Dags att drömma lite om framtiden. Igen.

Trots att jag inte bott i den här lilla skokartongen i mer än några månader, ja snart ett halvår så kan jag inte sluta tänka på framtiden. Alltså var jag ska bo härnäst. Jag stormtrivs i lägenheten jag har nu och hade jag inte haft så grandiosa framtidsplaner gällande boende hade jag som sagt kunnat bo här för evigt.

Den här lilla lägenheten har allt jag behöver och vill ha, förutom ytan då, även om ytan räcker fint till mig. Den är nybyggd, fantastiskt läge, diskmaskin, tvättmaskin (med inbyggd torktumlare), dusch och ett komplett kök och bra planlösning trots att den bara är på 30 kvadrat.

Nu så här i Corona tider så är det lätt att man försöker göra vad man kan för att få tiden att gå. Själv försöker jag mest öva på att vara ensam och ha tråkigt. Det går sådär, för jag umgås förmodligen alldeles för mycket med exet, men å andra sidan så är det supertrevligt och jag vill inte ha det på nått annat sätt ändå. Det mest störigaste momentet med det här upplägget är att jag kör ringleden fan 10 ggr i veckan känns det som och det kan lätt bli tråkigt att ständigt åka samma väg hela tiden.

Det är förmodligen en bidragande orsak till varför jag typ ”frenetiskt” börjar kolla på lägenheter mer. Det har jag iofs gjort sen dagen jag flyttade in här egentligen, för detta är bara ett tillfälligt boende på mellan 3-5 år enligt min plan, men såsom allt funkar så får vi se vad som händer. Jag måste ha fast jobb med en bra inkomst och en kontantinsats undanstoppad som innebär att nästa boende inte blir dyrare eller särskilt mycket dyrare än vad jag har nu i utgifter. Jag betalar nästan 5400 för hyra och parkering och då ingår inte bredbandet, så det är en väldigt dyr lägenhet på så vis för att bara vara på 30 kvm. Med bredband så betalar jag nästan 5700 per månad, så det är dyrt. Fine, den är nybyggd och hyran är ok, för jag klarar att bo här utan problem. Hade jag inte haft bilen hade jag klarat mig bra på bara CSN, eller en inkomst i samma storlek, för jag har relativt låga utgifter i övrigt, även om de är högre än jag hade önskat. Jag lägger till exempel mer pengar på mat än jag trodde, och Majken är typ dubbelt så dyr jämfört med vad jag hade planerat för eftersom jag behöver köpa aktiveringsgrejer till henne stup i kvarten och ”dyr”mush en gång i veckan.

Drömlägenheten, eller drömbostaden är fortfarande som jag nämnt innan, är ett nybyggt radhus/hus/marklägenhet med en lagom stor tomtplätt/uteplats som har en månadskostnad på ungefär 5000 kr inklusive amortering, ränta och eventuella avgifter. För en friståeende villa eller hus så innebär det ett pris på ca 2 miljoner med 500k kontantinsats oavsett om den är ny eller gammal. Nybyggt är inget tvång, jag bara älskar nybyggt! Problemet är oftast att nybyggda hus ligger ute på landet, eller lite för långt bort om man vill pendla till exempelvis köpenhamn. Ligger det nära så är det ofta svindyrt, och jag vill inte punga ut med mer än 2 miljoner, tack. Nej, att ha en liknande månadskostnad är viktigt för mig. Tanken är ju att det här framtidsboendet är främst till för mig själv och hur jag vill ha det, alltså måste det vara bra nog för att jag ska kunna bo där oavsett vad som händer i framtiden.

Just nu är jag till exempel väldigt intresserad av att flytta tillbaka till området jag bodde på tidigare med Henrik. Dels för att läget är så bra, för att priserna på bostäderna är så bra och för att det är ett av de tryggaste områdena i Malmö att bo i. Just nu är jag mest intresserad av att hitta en tvåa, men jag vill inte flytta in i en tvåa hursomhelst. Nej, jag vill ha en på markplan, annars får det vara. Möjligtvis en trappa upp, men då känns det mer desperat. Häromdagen upptäckte jag att deras stora tvåor finns på markplan, så det är ju fantastiskt. Jag kan alltså bo dubbelt så stort på ungefär samma månadskostnad som idag – under förutsättning att priset för bostaden inte är allt för högt och jag har en tillräckligt hög kontantinsats. Planlösningarna är helt ok på det området också. Enda nackdelen är att badrummen är pyttesmå så att få in en dusch och tvättmaskin är jättekrångligt.

Tro mig, av erfarenhet så vet jag hur det är, för det är samma med treorna, som faktiskt har två toaletter. Många av de som renoverat sina badrum med treor har gjort om lilla badrummet till en tvättstuga eller så har de kombinerat de två och gjort ett större badrum. Köper man dock en tvåa så är det bara ett badrum som gäller, men å andra sidan så är alla rummen större, så därför känns en tvåa just nu mer än ok då jag gillar yta. Tvåorna har dessutom dedikerade klädkammare så det är trevligt. Hade jag kunnat köpa en trea där så hade jag gjort om den till en stor tvåa istället och förmodligen kombinerat badrummen till ett stort också.

Orsaken varför det är störigt med litet badrum är för att jag vill ju fortsätta ha egen tvättmaskin och torktumlare, för jag vill inte vara beroende av en tvättstuga igen. Det är asjobbigt med tvättstuga! Fördelarna är väl att man kan tvätta allt på en gång. Den andra anledningen är för att om jag någon gång faktiskt i framtiden kommer skaffa Grand Danois, så vill jag kunna duscha honom när det behövs och då behövs det en tillräckligt stor dusch för att det ska funka bra. I en sån tvåa med det lilla badrummet så får man liksom välja, antingen stor dusch, men tvätta för evigt i tvättstuga eller liten dusch där en GD omöjligt kan badas/duschas vid behov. Jaja, kanske kan man installera en kombimaskin i köket istället, göra som britterna, om det nu blir aktuellt att jag flyttar tillbaka till det området och faktiskt får tag på mitt drömboende där.

Bo i hus är ju dock drömmen, men det känns som sagt riktigt svårt att hitta det tillräckligt nära Malmö till ett bra pris. Kanske om det dyker upp ett nytt boklok projekt väldigt nära eller i Malmö så hade ju det varit av intresse, då de har radhus på 117 kvm med 5 rum, till rimliga priser. I alla fall med tanke på vad man får. Jag hade förmodligen inte flyttat in i ett sånt stort radhus helt själv, men det hade ju varit underbart att bo så ändå.

Läget och rimlig kostnad med uteplats är nog viktigare än att ha det där nybyggda drömhuset, iaf om man ska tänka långsiktigt. Nästa boende är ju tänkt att vara mitt föreviga boende, alltså vill jag inte behöva tänka på att jag ska flytta igen ett tag efter att jag flyttat in i nästa ställe. Nej, det ska vara så perfekt det bara kan bli för att jag ska hamna där. Sen vill jag ju inte ännu lämna denna lägenheten eller det här området. Jag trivs liksom för bra här.

Vad är ett bra läge, förresten? Jo, det är ju ungefär såsom jag har det nu och såsom jag hade det innan. Ungefär 1 km gångavstånd till närmsta köpcenter (ja, köpcenter) med tillhörande tågstation, en närbutik typ max 100 meter bort med bra öppettider. Stadsbussar och/eller regionbussar i närheten så man lätt kan ta sig till ställen man behöver. Där jag bor nu finns dock bara regionbuss, men den går ofta och mellan Lund och Malmö dessutom, vilket är underbart.

Jag upptäckte när jag återigen letade lägenhet på hemnet för nån vecka sen att det finns stora tvåor lite här och var till bra priser. Till och med nära där jag bor nu kan jag få ett någorlunda bra drömboende. Huvudsaken är i alla fall att den har ett bra läge, uteplats/tomtplätt och är rymlig till bra pris. Sen var det blir återstår att se.

Kategorier
Vardagsliv

Att tjata om bostäder lär bli det kommande temat…

Det har nu gått ett par dagar sen jag alltså blev singel och inte längre är tillsammans med min älskade Henrik😢. Det känns bättre och bättre ju längre tiden går och som vanligt med mig så är jag totalt über-besatt av lägenheter just nu. Jag kan inte hjälpa det för det är ju så typiskt mig. Jag både vill flytta ut snarast möjligt lika mycket som jag vill bo kvar här i väntan på det perfekta boendet. Vad är det perfekta boendet då? Ja, det är frågan. Jag menar jag vet ju vad jag vill ha, men har jag råd eller ens möjlighet att flytta överhuvudtaget?

Just nu ser läget ut så här. Jag har hittat drygt 10 bostäder i Skåne som är av intresse på något vis. Alla har nackdelar… En av dem är en marklägenhet som är typ perfekt – men den ligger i Sjöbo. Inte så bra pendlarläge, det är ”ute på landet” och ingen vardagslyx finns att hämta där direkt såsom att beställa hem mat från coop, ICA eller mathem vad jag känner till. En annan är en nybyggd lägenhet i Landskrona – men inflyttning sker om drygt ett år och den är lite utanför min prisklass. Jag har hittat ett gäng i Hässleholm och strax utanför, men inte alla ligger exempelvis på en trappa upp, en del är utan hiss och många av dem saknar antingen diskmaskin eller tvättmaskin, men majoriteten av dem är superfräscha och grymt billiga. Om jag ska vara ärlig just nu så är Hässleholm orten jag vill satsa på. Eller däromkring, men Hässleholm är mindblowing om jag får säga det själv. Lägenheterna jag har hittat i Malmö är också någorlunda ok, men det är väl stor risk för lite sämre områden, och utgångspriset lär skena iväg, så det lär inte gå. Nej. Just nu känns det som om att jag satsar på Hässle-håla.

Det som är positivt med Hässleholm är att oavsett var man än bor i stan så har man nära till något som jag vill ha nära till. Jag vill exempelvis ha nära till stationen för pendlingens skull, och absolut nära till mataffärer så jag kan lätt handla hem det jag vill. Både City Gross, Ica Maxi, Ica Kvantum och massa andra butiker finns i den staden vilket är jättebra. Och det är gott om grönområden och parker, så ingen betongskog direkt. Jag har bokat in lite visningar och möten så jag hoppas allt kommer gå vägen med det här. Men jag är flexibel, det ska man ju inte neka till. Måste jag så kan jag bo i en liten hyres-etta i några år, även om det är av minst intresse. Det är mer lycka till att få en hyreslägenhet som är problemet.

Dock kan det vara ett problem att få en bostadsrätt också, eftersom jag är student och CSN räknas inte som inkomst vid bostadsköp. Som läget är just nu så har jag inget deltidsjobb heller eller annan fast inkomst som banken godkänner. Dock så har jag möjlighet att typ gå in med generellt 40-50% kontantinsats alternativt köpa loss något helt och leva helt utan lån eller slippa amorteringen helt. Räntan kan också bli mycket låg ( kr per månad) i så fall och då tycker jag att det borde gå att lösa. Oavsett vad jag än köper så tänker jag spara en bra bit av mitt nuvarande kapital så jag kan leva på det ifall allt skiter sig tills jag fått min första anställning.

Jag skiter praktiskt taget i var jag kommer bo. Blir det inte så att nästa boende blir det där perfekta, ja men då får jag väl bo i nån ”skitlägenhet” som är billig som fan, utan diskmaskin, utan hiss, tvättstuga i källaren etc och pendla minst en timme enkel väg till Malmö. Jag kan få det att funka. Jag bryr mig inte på så vis. Sen när jag väl fått jobb och börjat spara mer pengar så kan jag köpa mig något bättre. Det är ju inte så att jag kommer ha vovve och jobb nu direkt ändå även om jag väldigt gärna hade velat ha allt just nu. Tidsmässigt med skolan så hade jag teoretiskt sett kunnat jobba 10-15 timmar i veckan åtminstone, kanske till och med 20 om man räknar in helgerna, men lycka till att få ett deltidsjobb innan jag kan mer om de olika delarna i programmering. Till våren kommer vi exempelvis lära oss molnbaserade applikationer och när man kan det så är det lättare att få jobb. Det kommer bli svårt utan något bra att dela med sig utav i CV:t just nu då alltså. Jag ska börja leta praktikplats och deltidsanställning efter årsskiftet tänkte jag i alla fall så jag har något till sommaren. Annars blir det återigen att leva på sparpengar men det kan jag acceptera, även om det suger. Bor jag billigt så är det bra, och bor jag på en bra pendlings ort så är det ännu bättre.

Huvudsaken nu i alla fall är bara att få en ny bostad ordnad, helst på markplan/max en trappa upp med diskmaskin, dusch, tvättmaskin och en fräsch lägenhet som inte kostar skjortan på en bra pendlings ort så är jag nöjd. Det kan vara möjligt – om nu bara banken går med på något d.v.s.

Mina föräldrar har gått med på att gå i borgen/vara medlånetagare etc så jag kan hitta en bostad, så det är ju skönt så jag hoppas banken kommer godkänna det. Jag ska i alla fall stå själv som ägare till bostaden, den saken är klar!

Jag bara hoppas jag hittar något snart nog så jag kan sluta tänka på det här och bara gå vidare. Det lär bli svårt att se sig själv som singel om jag bor kvar här för länge, även om det kommer funka fint men jag ser fram emot att bo själv och bara behöva bry mig om mig själv och ingen annan. Äta vad jag vill när jag vill och se på vad fan jag vill när jag vill och när jag har råd – köpa apple produkter eller andra prylar utan att få ångest för det. Enda nackdelen med att leva ensam är att jag inte har någon att pussa på när jag känner för det, men jag får lära mig att överleva det.

Tids nog så…

Kategorier
Vardagsliv

10 år, 9 månader och 22 dagar…💔

Idag hände det som både jag och Henrik känt av ett bra tag. Vi tog ett gemensamt beslut att göra slut. Det var väntat, och även om vi båda är skitledsna över det här så är vi båda lättade över det också.

Vi har bägge två förändrats för mycket, och det vi vill idag är inte lika gemensamt. Mitt mål om att bli vegan, skaffa hund eller fler katter etc är något vi inte riktigt är överens om längre. Vi har blivit för olika och vi har hamnat i en svacka som vi inte kan ta oss ur. Därför är det rätt att bryta nu, innan det går för långt.

Jag får i alla fall bo kvar här så länge det behövs. År om det skulle vara möjligt, vilket är skönt men det är redan bestämt att jag är den som flyttar ut och det är mer än ok för min del. Jag letar efter boende i hela Skåne, men kan jag stanna kvar i Malmö gör jag gärna det, men det är inte superviktigt. Det som däremot är viktigt är att nästa boende är ett boende där jag känner att jag kan bo och leva under lång tid. Där Anton kan leva och växa upp utan konsekvenser.

Mitt drömboende är mer eller mindre än bostad som är en marklägenhet/litet hus eller lägenhet på markplan/halv trappa upp med antingen gräsplätt eller nära tillgång så jag lätt kan rasta Anton när han ska lära sig bli rumsren. Lägenheten hoppas jag också på är en tvåa eller trea på minst 65 kvadrat, som jag helst kan köpa loss direkt och leva amorteringsfri i, alternativt ha ett mycket litet lån om jag kan hitta något dyrare jag ändå har råd med. Med amortering, ränta och avgift eller bara ren och skär hyra på ungefär 5000 kr i månaden kan jag klara det, oavsett var jag hamnar. Frågan är om jag kan få ett nytt lån som student? Målet är egentligen att ha pengar kvar på banken för eventuell renovering, nya möbler och andra prylar samt att leva utan lån om det är möjligt. Bostaden ska vara inom pendlingsvänligt avstånd till Malmö, så helst någonstans på linjen från Malmö mot Helsingborg, Hässleholm eller Ystad/Trelleborg. Jag vill i alla fall inte bo i Kristianstad, Österlen(inkl Sjöbo) eller norr om Hässleholm helst. Då ska det vara ett väldigt speciellt och typ absolut perfekt boende om jag kan sträcka mig åt de hållen igen. Jag kan tänka mig hyresrätt om det blir ett mer tillfälligt boende, men att köpa ny bostad är av större intresse.

Bostaden, oavsett storlek ska i alla fall ha ett riktigt kök, med bänkyta, och möjlighet till installation av diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Möjlighet till hel kyl och frys alt. en extra frys behöver det finnas plats till också. Detta för att jag planerar ju att råutfodra Anton när jag kan det och då behöver jag en plats att ha hans mat på. Hel kyl och frys är mest så jag kan packa frysen med massa grönsaker, typ alla 2.5 kilos förpackningar från Magnihill. Fiberlina är också ett måste, och gärna något som ingår i eventuell hyra eller avgift. Jag tänker inte flytta till något dåligt område bara för att jag måste bo så billigt som möjligt. Exempelvis är jag inte desperat över att stanna kvar i Malmö, även om det hade varit trevligt. En bra bonus med området/staden/byhålan jag kommer hamna i att det ska gå att beställa mat på nätet och få hem det. Inte superviktigt, men en riktigt bra bonus. Alltså ingen lantbrevbärare eller så. Så desperat är jag inte. Jag lär ju inte kunna behålla bilen så då blir det lite svårare med storhandling…

Om jag ska vara mer tydlig så är det exempelvis av större intresse att köpa en lagom stor tvåa eller trea jävligt billigt exempelvis i Tyringe/Hässleholm och pendla till Malmö än att klämma in mig i en dyr hyres etta bara för att stanna i Malmö. Jag är som sagt inte desperat. Dock har jag anmält intresse för några ettor i Skåne, varav en är i Malmö och en i Helsingborg, men jag hoppas mer på ett bostadsköp än hyres om jag ska vara ärlig. Detta är mest för att hyreslägenheterna är så ofantligt dyra, svåra att få och också väldigt, väldigt små och då bor jag hellre ”på landet” i större lägenhet och pendlar i nån timme.

Eftersom jag spenderar mycket av min tid med att tänka på pengar så vill jag känna att jag har råd att bo, att leva och inte känna mig fattig oavsett var jag än hamnar. Med tanke på hur jag är som person och hur jag vill leva mitt liv så är det inte något särskilt svårt mål att uppnå. Den budgeten jag har räknat ut i mitt huvud är att jag kan klara en bostadskostnad på ungefär 5000 kr per månad. Med ett pendlingskort blir det en tusenlapp till. Mat lär jag lägga max 1500 kr på, och om internet ingår i hyran så lär övriga räkningar inte vara särskilt mycket. Jag skulle gissa att jag kommer ha utgifter på max 3k i månaden utöver själva bostadskostnaden, då jag gillar att leva billigt och spara pengar. Så länge jag har csn så är det lugnt, vilket jag har till oktober 2020. Min plan är självklart att hitta någon typ av anställning till sommaren som senare kommer bli den plats jag har min LiA praktik på så jag har anställning under tiden, men om jag inte lyckas med det så behöver jag ha tillräckligt med pengar för att överleva, och det kommer jag räkna in i min budget jag kommer göra klart senare.

Jag trodde inte att den här dagen skulle komma, men det gjorde den. Jag kommer att leva ensam så länge det är möjligt, och jag vill hellre fokusera mitt liv på att bli en bra systemutvecklare med massa djur hemma än desperat leta ny pojkvän bara för att jag måste ha någon. Nej, nej… Så är det inte. Mina dryga 10 år med min älskade Henrik har lärt mig att bli kräsen. Det kommer bli svårt att hitta någon som kan ersätta honom. Nej, fel sagt. Att ersätta honom är omöjligt. Att hitta någon som är ett uns som honom kommer bli svårt. Jag är kräsen. Kräsen som fan nu. Nej, nästa nisse som hamnar i min väg kommer att få acceptera faktumet att Anton är min nummer 1, när han är väl här. Han får acceptera katthår, hundhår, ett skitigt kök, massa Apple produkter, konstant skärmstirrande och vegansk mat om han ens ska ha en chans att jag ska bli intresserad av ett långsiktigt förhållande. Nej, det enda som kan göra att det ens är av intresse att ”hitta någon annan” är om jag kan hitta någon som är vego, gillar att ha ett stillasittande liv framför tv som dator, gärna är duktig på programmering, älskar hundar och katter, inte vill ha barn(på riktigt alltså! Passionerat barnfri, liksom!) och som har humor, förståelse och är pedagogisk samt står ut med mig och mina konstigheter och har inget emot att bli min personliga massör och hjälpreda. En fördel är det om han använder och föredrar Apple produkter och inte rakt ut dissar dem bara för att. Han måste också förstå och acceptera att jag inte trivs i kvinnliga kläder och att jag tänker tacka nej till fina fester där man måste klä sig stereotypiskt. Han får inte vara rökare(inte ens feströkare), vara anti-droger eller dricka för mycket alkohol. Finns säkert sjutusen andra saker med som han måste lära sig att älska och respektera, men det där var nog det viktigaste jag kom på direkt. Lycka till för mig att hitta någon sådan person. Åh just det. Han måste vara skåning också! Mycket viktigt. Finns kanske tre personer i hela världen möjligtvis som kan fylla allt det, varav Henrik är en av dem, men det behöver inte betyda att de kan hitta mig och älska mig för den jag är. Jag är säkert för ful/konstig/allmänt oattraktiv för dem ändå. Så ja, good luck… Men jag är inte ledsen över det.

Nej, jag vet hur jag vill leva mitt liv och jag ser fram emot det, även om jag inte ville att det här skulle hända. Men nu är det så och jag accepterar det.

Kategorier
Vardagsliv

Inget radhus denna gång, men nya äventyr blir det!

Sen jag skrev mitt förra inlägg känns det som om en hel livstid har gått förbi. Det är så mycket som har hänt så jag vet knappt var jag ska börja. För att göra en lång historia kort så kan jag säga att vi har köpt en lägenhet och att vi väntar just nu med att flytta till något större. För er som vill veta hela historien – läs vidare!

Jakten började tidigt!

Vi har sen en många månader tillbaka hållit koll på bostadsmarknaden i Malmö, och sett både lägenheter, villor och radhus till salu. För ett par veckor sen dök det upp en intressant lägenhet, en trea nära Hyllie som vi bestämde oss för att titta närmare på. Vi blev otroligt imponerade av lägenheten, även om den kändes liten – men å andra sidan är vi vana att bo i lägenheter som är runt 100 kvm. Denna var ca 80. Fördelarna var väldigt många, nästan otroligt många. Nackdelarna var enbart ett par stycken som säkert går att lösa ”om vi hade fått den”. Så tänkte vi då i alla fall. När vi gick därifrån så kändes det lite blandat. Jag, som vanligt fick känslan innan vi kom dit att detta kommer bli skitbra. När vi tittade på den, även om den var supersnygg, fräsch etc. så kändes det inte lika bra efteråt. Vi pratade med mäklaren, mina föräldrar och bestämde oss för att gå på visningen igen dagen efter. Då kändes det bättre. Lägenheten upplevdes större och det var som om vi tittade på en helt annan lägenhet. Dock fanns det ett problem…

Drömhuset, eller åtminstone något i den stilen…

På måndagsmorgonen, vilket var andra dagen då vi skulle titta på lägenheten igen så vaknade vi upp i en smärre chock. Det visade sig att ett radhus lite längre bort (men fortfarande nära Hyllie) hade dykt upp på marknaden med en visning på söndagen därpå. När vi då kom till visningen av lägenheten på kvällen så berättade vi direkt för mäklaren hur vi kände. Det hade ju kommit ut ett radhus och att vi så gärna vill bo i ”hus” istället för lägenhet, men att vi inte tappade greppet helt om lägenheten ännu. Vi var fortfarande intresserade, men eftersom vi också är nya på bostadsmarknaden och inte alls direkt vet hur köpeprocessen går till så tänkte vi att det var bäst att vara ärliga med mäklaren. Det var bra gjort för våran del, för det gjorde att mäklaren var på oss och att vi kunde hålla varandra uppdaterade. Väntan blev det och hela veckan gick förbi i fullständig oro, ovetande, längtan, förhoppning etc. Vi gick på banken och skaffade ett lånelöfte med, vad vi tyckte, var en stor marginal för att kunna köpa radhuset. Vi var nästan övertygade om ( i alla fall jag) att vi lätt skulle slå ut de andra budgivarna. När söndagen äntligen kom var det dags för visning. Det var fullt hus och över 30 personer kom. Det var svårt att läsa av läget av vad de andra tyckte och likaså här kände vi oss relativt neutrala. Huset var inte perfekt, men nästan. Vi gjorde upp planer på hur man kunde fixa till övervåningen och mäklaren varnade alla om att det var en bra idé att renovera badrummet om man skulle bo där länge. Vi tänkte att det skulle skrämma bort alla, men vi hade så fel.

Så nära, men ändå så långt bort. Jag stor utanför radhuset inför första visningen och man ser mig bakifrån. Bilden har fixats till för jag vill inte tala om var radhuset ligger.

Budgivning suger!

Vi gjorde likadant här att vi gick på visningen även dagen efter och då tog vi med tumstock och så tog vi fler bilder på huset. Sen började budgivningen på riktigt. Det budades hejvilt i ca 2 dagar och på tisdagen så blev vi överkörda fortare än vi trodde med vårt bud. Samtidigt hade trean vi tittade på fått två stycken bud också, även om de var väldigt låga. Det tyckte vi var bra, i alla fall när vi fortfarande var i spelet för radhuset. Sen när vårt bud blivit överkört så fick vi ringa banken igen och höja vårt lånelöfte. Det tog längre tid än vi trodde och tiden började rinna ut. Vi började räkna lite mer på det och upptäckte att om vi ändå hade kört på så hade majoriteten av våra inkomster bara gått till att betala för huset och riktigt så ville vi inte ha det. Åtminstone inte jag. Skulle något hända så är det inte kul att sitta med miljoner i lån, och inte ha råd med något och absolut inte Grand Danois! Vi skulle kunna klara oss riktigt bra, så dålig är inte vår ekonomi men den stora glädjen i att känna ”äntligen blir det hus i någon form” dog snabbt ut.

Ibland måste man nöja sig…

Över en handvändning på tisdagskvällen så bestämde vi oss för att satsa på trean istället. Vi drog oss ur budgivningen helt på radhuset och lade ett sent men mycket högre bud än de andra två som sedan registrerades på onsdagmorgonen. Vår lilla kupp lyckades och säljarna av trean bestämde sig för att de säljer till vårt bud och de andra två budgivarna gick inte vidare. På torsdagen skrev vi kontraktet och nu har vi förberett för låneansökan med banken och nu längtar vi bara till inflyttningen. Vi måste komma närmare Hyllie – den saken är klar men mer än så får ni läsare inte veta var vi kommer flytta härnäst. Nära Hyllie räcker. Även om det blir en mindre lägenhet, och vi kanske måste sälja lite saker så är det ok. I denna lägenheten kommer vi säkert trivas och bo ett par år. Fortsätta spara massvis och när tiden är rätt så tänker vi buda på ett radhus, fristående litet hus eller något liknande eller så kanske vi trivs så pass bra att vi ändå bor där i typ 10-20 år. Vem vet? Jag är i alla fall positiv.

Kategorier
Livsstil och hälsa

Är det ok att bo i hus om man bara är två personer?!

Ja, det är frågan. Tankarna kring boendefrågan dyker upp allt oftare nu med besked, och detta är en tanke jag har haft i huvudet av och till ett bra tag nu. Idag ska jag försöka få mina tankar och känslor till ord.

Jag sitter och funderar på drömboendet och var vi hamnar härnäst. Spänningen är olidlig!

Historian av fyrorna…

Sen 2011 har jag och älsklingen omedvetet valt att bo i fyror. Tanken har varit när vi har letat bostad att vi sökt oss efter stora tvåor eller treor. En stor tvåa är över 65 kvm och en stor trea är allt över 80 kvm, men det handlar mer om planlösningen än själva kvadratmetrarna. Det är i alla fall så jag själv resonerar. När vi skulle flytta till Växjö 2011 så hade vi inte tillräckligt med köpoäng för att få en lägenhet i stan, eller så fanns inget ledigt där vi ville bo. Vi tittade på en supersunkig trea på gamla Norr och tyckte att den var skräp och istället letade vi oss lite smått utanför. Vidingehem hade en ledig fyra för rimlig kostnad (ca 7k i månaden) på ca 95 kvm. Den fick vi, och det var 1½ mil utanför Växjö. Vi bodde på landet och fick ”glatt” ta bussen till stan och planera precis allt för att bara simpelt ta sig in till stan. Det var jobbigt, men det gick.

Något drygt år senare fick vi äntligen möjlighet att flytta in till Växjö och huset som vi hade tittat ut extra mycket var ett nybygge och när det fanns lediga lägenheter i huset så var vi på. Helst ville vi ha en trea, men även fyror var ok. Det blev en ledig fyra i huset, vi gick på visningen och vi fick den. Den var dyr, 11k ungefär blev det, men det var pengar vi sparade in på busskort istället så det blev nästan plus minus noll.

Vi bodde i den lägenheten i 4,5 år totalt, varav sista året blev det en bostadsrätt. Vi sålde den fort och enkelt och fick en bra vinst för framtiden. Denna lägenheten här i Skåne är också en fyra, som jag har berättat om tidigare.

Frågan är nu vad nästa ställe blir?

Definition av drömhuset

Hade jag fått bestämma fullständigt över pris, hus och kvadratmeter så hade det egentligen blivit ett nybyggt hus eller lägenhet, men nu är vi mer inne på ett äldre, men fräscht och renoverat radhus eller liknande. En lägenhet hade varit helt ok det med, men då ska det vara bra nog för att fungera. ”Drömhuset” ser i alla fall ut att vara något i den här stilen:

  • Ett äldre, fräscht och nyrenoverat (inget krav, men positivt) rad/par/kedjehus i två våningar.
  • 3 rum och kök, eller möjlighet att göra om en 4:a eller 5:a till en stor trea. Målet är väl att sovrummet och kontoret på ovanvåningen skall vara på ca 20 kvm vardera.
  • Ca 100-120 kvm stort fördelat på de två våningarna.
  • Två toaletter, en med dusch och den andra som gästtoalett, en på varje våning.
  • Grovkök/tvättstuga i anslutning till köket med tvättmaskin och torktumlare samt förrådsmöjligheter för retursaker(pant och sånt) och städprylar.
  • Avlångt kök (såsom i klassiska radhus, där allt ligger på en rad, istället för ”fyrkantigt” kök) med hel kyl och frys samt diskmaskin. Extra nice är det med induktionshäll och varmluftsugn.
  • Stabilt bredband med hög uppkoppling med fiber. Typ 100/100 Mbit.
  • Tillhörande garage, gärna i direktanslutning till huset med möjlighet till att ladda en elbil, eller garage nära nog för att det inte ska kännas jobbigt att bära hem  många matkassar från en storhandling.
  • Ett extra förråd och en någorlunda liten tomt. Tillräckligt stor för att släppa en Grand Danois lös ett ex antal gånger om dagen. Kanske en vind också, men absolut inget tvång.
  • Läget; så nära Hyllie station som möjligt (max 2 km). Gärna i ett lugnt och tryggt område.
  • Pris; Max 2 miljoner i lån, men gärna lägre.
  • Äganderätt om möjligt, men låg avgift om det är bostadsrätt.
  • Möjlighet för insynsskydd eller byggande av staket runt tomten, om detta inte redan finns.
  • Förutom nära till Hyllie och Emporia så är det ett plus i kanten om det finns typ en Netto eller annan butik på snabbt gångavstånd för de där ”sista minuten” handlingarna eller när man är godissugen på en torsdag kväll.

Gällande krav på lägenhet så ska den praktiskt taget vara stor nog för alla våra saker och ha en gästtoalett och fungera för att ha GD! Alltså plats för hundsängar och andra tillbehör för vovven utan att man känner sig instängd i ett hörn oavsett vart man än går i lägenheten. Läget och lite annat som är nämnt ovan är också viktigt.

Jag ska också tillägga att de ”krav” jag ställt ovan är kanske lite orimliga, men de är långt från omöjliga. Under det senaste halvåret sen vi började flytten ner till Skåne igen så har vi haft koll på marknaden och ett flertal radhus som har det vi söker har kommit ut på marknaden, så hoppet är stort att vi faktiskt hittar det perfekta huset. Den stora frågan där är egentligen – har vi råd? Det borde vi ha, men man får se. Ju lägre lån och bostadsavgifter vi har desto bättre. Särskilt om räntan skulle gå upp eller om bostadsmarknaden skulle få för sig att krascha.

Men varför bo så stort utan barn etc?!

Ja, det är frågan. Jag antar att bo över 6 år i fyror har gjort en bekväm. Vi har fyllt och köpt grejer som passar för att bo lite större, men å andra sidan har vi använt de senaste två lägenheterna (denna och den i Växjö) som treor med extra förråd. Vi hade klarat oss riktigt bra i en simpel trea, och därför hade det varit super awesome ifall vi äntligen hade kunnat hitta ett perfekt boende som fungerar med hund och som har stora(20 kvm typ), men få rum. Jag personligen störs inte av folks eventuella åsikter kring att vi bor så stort utan planer på att utöka oss med tvåbenta saker som skriker och bajsar. Det passar oss att bo så här. Även om jag hade bott själv så hade jag lätt kunnat bo ensam i ett hus eller en stor trea, likadant hade jag kunnat bo själv i en fyra. Den som har problem med att vi bor större än vad som är ”acceptabelt” får helt enkelt hålla såna åsikter för sig själv. Vi känner ett sug av att gärna bo i ett litet hus med en liten tomt. Efter år av lägenheter tycker både jag och sambon att det egentligen är dags för det.

Kategorier
Vardagsliv

Jag och Henrik ska återigen bli skåningar!

Oj, sicken chock, men flytt blir det till Malmö inom kort!
Oj, sicken chock, men flytt blir det till Malmö inom kort!

Ni läste rätt. Jag och älsklingen ska alltså flytta tillbaka till Skåne. Varför? Jo, för att han har fått jobb på Unity3d i Köpenhamn. Ingen av oss vill bo i Köpenhamn, så då är Malmö närmast. Det är dock en hel del virrvarr kring den här processen och i det här blogginlägget (som kan för övrigt bli väldigt långt) så ska jag skriva så mycket jag kan så ni får svar på era eventuella frågor. Har ni fler, så är de välkomna i kommentarsfältet nedan.

Hur gick det här till?

Älsklingen fick alltså jobb på Unity i Köpenhamn. Egentligen ska vi tacka vår vän Johanna för att den här möjligheten dök upp. Unity kontaktade nämligen henne först, men hon tackade nej och hänvisade till Henrik. Han blev glad och hela processen påbörjades under första veckan i September. Han lämnade arbetsprov, pratade med rekryteringsnissar, teamledare och säkert några fler personer. Allt gick bra och många intervjuer blev det. Till sist blev det ett ja från allihop och nu är papper påskrivna och uppsägning fixad från hans nuvarande jobb.

Men mitt jobb då?

Mitt jobb är säkert. Jag jobbar ändå hemifrån och är på kontoret i snitt 1 gång i veckan. Det enda jag behöver för att utföra mitt jobb är internet och någon typ av skärm. Jag har många gånger utfört mina arbetsuppgifter med enbart min mobiltelefon, så så länge jag bara har internet så är allt lugnt. Jag kommer åka till Växjö så ofta det kommer behövas, och delta på en del aktiviteter, möten etc. Inget förändras mer än att det blir mycket längre till kontoret efter att vi har flyttat. Sen finns det också jobbfördelar med en flytt, men det meddelar jag när det blir officiellt i så fall.

Var ska vi bo då?

Malmö. Fast först blir det nog Burlöv (vilket ligger i gränslandet mellan Malmö-Lund). Jag har samlat på mig över 6,5 år i köpoäng där för säkerhets skull ifall man faktiskt skulle bli skåning igen. Dumt nog ställde jag mig inte i tid på Boplats Syd, men där står jag nu och ska stå kvar ifall vi behöver det också om ett par år. Vi ska titta på två lägenheter i Burlöv, och vi hoppas på att vi får den ena lägenheten som är en fyra. Den andra är mer som en backup men den har också sina fördelar. Vi ska ju bo där ett bra tag och då är det viktigt att vi får en lägenhet som funkar med våra liv. Vi är vana att bo i en fyra, men det spelar egentligen mindre roll. Huvudsaken är att det finns tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Två toaletter är också en riktigt bra bonus med min skräpmage som man aldrig kan lita på. Sen är planen att nån gång köpa en nybyggd lägenhet i Hyllie, eftersom det de bygger där är precis så vi vill bo med tanke på miljöaspekten och närhet till affärer och stora matbutiker. Henriks pendlingstid hade halverats också om vi bott i Hyllie men pendlingen från Burlöv är helt ok också. Allt detta kan dock skita sig men vi har flera möjligheter till en ny bostad och vi är relativt öppna till förslag. Någon pendling mellan Köpenhamn – Växjö blir det dock inte. Veckopendling? Nja, max en vecka. Vi bara hoppas på att allt löser sig så vi slipper oroa oss och kan fokusera på det som är viktigt. Att flytta är asjobbigt men i detta fallet är det verkligen lönt.

Hur blir det med Grandis?

Jadu… ärligt talat vet jag inte. Efter att vi vet vilken lägenhet vi får, hur den bostaden faktiskt är och efter att vi har sålt vår nuvarande lägenhet så får jag kolla mer på hur ekonomin är och blir framöver. Får vi fyran är det mycket möjligt att GD införskaffas när jag är redo som tidigare, men i värsta fall får jag vänta ytterligare ett par år för att lägenheten inte funkar för GD. Lägenheten vi planerar att köpa i Hyllie (när, hur och var är inte löst) ska i alla fall vara så pass bra att GD inte ska vara ett problem. Jag återkommer i alla fall med allt gällande vovve när jag vet mer.

Exen jag har i Malmöområdet…?!

Ja, ska jag ens behöva nämna det? Kanske är det bäst. De brukar ju poppa in och läsa min blogg lite då och då. Jag hoppas att dem liksom jag har gått vidare med våra liv och att Malmöhus (aka hela Malmö) inte är för litet för oss. Skulle jag stöta på dem på stan, i ett köpcenter etc. så får man ta det när det händer. Jag hoppas bara jag får fortsatt vara ifred och att jag inte riskerar något negativt när jag vistas utomhus som vilken annan person som helst. Bara för att jag flyttar till Malmö så innebär inte det att jag kommer vistas över hela stan när jag känner för det, för det har jag inget intresse utav. Hade vi hamnat på Hyllie direkt så hade jag i praktiken aldrig behövt lämna området, för allt jag behöver (förutom min frisör) finns där. I Burlöv finns också Burlöv Center med butiker. Jag lämnar ju bara lägenheten numera om jag behöver handla, befinna mig på kontoret eller träffa mina vänner. Annars är jag hemma.

Jag är inte rädd för att träffa dem, men jag hoppas att jag slipper om jag ska vara helt ärlig. Ingen av dem ska få komma hem i lägenheten på kaffe i alla fall och jag tänker inte fråga om kattvakt. Det är liksom givet.

Övriga tankar

I det stora hela så ska detta bli skitkul. Det kom liksom från ingenstans och jag och älsklingen var mer eller mindre inställda på att vi skulle bo kvar i Växjö i många, långa år till. Nu sen vi började titta på dels lägenheter i Hyllie och även Malmö i övrigt så vill vi bara iväg. Vi ska snart kontakta mäklare och vi hoppas på att lägenheten blir såld med bra vinst så vi har en fin kontantinsats till nästa bostadsrätt. Ju lägre lån desto bättre, liksom…

Vad är dina tankar? Lämna kommentarer och ge oss dina lyckönskningar!