Kategorier
Drömboendet

Att bo dyrt och billigt på samma gång – hur är det möjligt?

Det har gått typ tre veckor sen mitt senaste inlägg om alla mitt jäkla tjat om bostad. Som vanligt har jag inte släppt det, även om jag försöker. Sorry. Nej, det har satt fast sig rejält nu. Så typiskt mig. Även om jag är trött på att inte kunna gå vidare och tänka på annat, så är det väl lika bra att skriva mer om det, så kanske det hjälper?

Jag lär satsa på en trea i BoKlok som nästa bostad…

Just nu är jag mer bestämd i vad jag vill ha, och vad jag vill satsa på. Det lär bli att satsa på en nybyggd trea på 72 kvadrat i ett av de skånska kommande BoKlok projekten. Orsaken? Ja, just för att det besvarar mina önskemål om mitt drömboende allra mest, till lägst pris.

Då syftar jag på marklägenhet, alltså. Tekniskt sett hade jag haft råd med deras radhus också, eller en av fyrorna på 85 kvadrat, men det är just nu en annan historia. Jag älskar nybyggt. Jag har bott i nybyggda bostäder flera gånger och det är underbart på många sätt.

En trea på 72 kvadrat av BoKlok har allt jag behöver, särskilt om den ligger i markplan. Jag har i så fall ett ok stort sovrum, ett stort vardagsrum och rejält kök med mycket förvaringsmöjligheter. Plats för frysbox eller en extra hel frys. Förmodligen två förråd också, ett inne i bostaden och ett utanför. Ett gigantiskt badrum och ett lagom stort kontor som kan agera som gästrum om det skulle behövas. Eller studio för den delen. Jag har skrivit mer om det på Antons blogg. Det enda som fattas är ett dedikerat kattrum, men det går säkert att göra nån slags katthörna någonstans i lägenheten om jag hade velat.

Även om jag vill satsa på en trea just nu så kommer jag ändå vilja gå på en visning när nån av marklägenheterna i mitt gamla område i Malmö blir tillgängligt, för jag har inte släppt det än heller. Det är bara det att nybyggt är mer lockande just nu. Får jag chansen till det, till en rimlig kostnad utan renovering, med stort badrum och centralt nog att jag kan bo bekvämt i alla deras projekt så är det bara bättre för min del.

Enda nackdelen är att jag lär få lämna Malmö området om jag bor i BoKlok. Det ska komma ett projekt i Sege Park, men jag utgår att priserna där kommer vara för höga för min plånbok, fast det är BoKlok. Min magkänsla säger att de kommer vara mer som i Bålsta projektet där en trea i markplan kostar ungefär 1.9 miljoner. Det är alldeles för mycket för min lilla plånbok. Är priserna rimliga dock så kommer jag absolut ställa mig i bostadskö där.

Rimliga priser är alltså liknande priser med Häljarp och Helsingborg. I alla fall vad jag vet om deras priser just nu. I dagsläget finns ingen komplett prislista, så jag utgår ifrån utgångspriserna samt max 200 000 kr utöver det. Utgångspriset för en trea i Helsingborg är 1 495 000 kr, och 1 425 000 kr i Häljarp enligt deras hemsida. I Höör är priserna högre, med 1 525 000 kr i utgångspris. Jag undrar varför priserna är högre där dock? Dyrare mark kanske? Jag hoppas också på att det inom kort kommer fler skånska projekt som är mer lämpliga för mig, alltså närmare Malmö.

Jag kan ändå ha fantastiskt läge även om jag inte bor nära eller i Malmö.

Jag har nämnt några gånger tidigare om vad jag anser är bra läge. Jag säger det igen, bara för att, fast denna gången mer djupgående. Det ska finnas tågstation och/eller många bussar som går ofta till typ Malmö, Lund eller andra större städer. Det ska heller inte ta en halv evighet att komma fram. Österlen är på så vis inte aktuellt. Det finns exempelvis ”billiga” radhus från BoKlok just nu i Simrishamn. Dock om jag troligtvis kommer få jobb i Malmö eller Lund, får jag pendla kanske 4 timmar per dag och det orkar jag inte med. Resten av Skåne hade förmodligen fungerat bättre. En pendlingstid på ungefär en timme per resa är vad jag räknar med att ha.

Den här tågstationen skall finnas helst på gångavstånd, men går det bussar dit jämt så är det också bra samt om det finns en bra promenadväg dit. Det ska liksom inte vara panik känslor för att man missat ett tåg eller en buss. Jag ska känna mig trygg för att jag alltid kommer hem oavsett tid på dygnet, och utan att spendera en massa dötid, för att jag inte hann med ett tåg eller buss. Det ska också vara möjligt att göra tvärtom. Jag vill åka iväg till ort X, alltså tar jag nästa tåg som går om x minuter, och sen är jag framme inom en timme. Det är också en fördel om både pågatåg och Öresundstågen stannar på orten jag väljer att bo.

Det ska finnas ett köpcenter och/eller nära till en stor matbutik. Jag behöver tekniskt sett inte ha gångavstånd till ett köpcenter med Kjell & co, Clas Ohlson och Apple Store etc, men däremot måste jag bo nära en stor butik såsom City Gross eller ICA Maxi. Helst på gångavstånd där med och ju närmare desto bättre. Jag vill inte vara beroende av bil. Jag vill också att det ska finnas en närbutik på väldigt nära avstånd, så man kan handla en påse godis vid 21 på kvällen eller om man akut behöver havredryck etc till matlagningen, ifall nu inte det ligger en stor matbutik runt hörnet.

Jag måste bo nära grönområden. Parker och promenadstråk så jag ser nått grönt året om, även när det är blött och kallt. Jag vill också ha en utsikt över grönska, såsom en stor gräsmatta utanför med tillhörande träd och buskar. En bonus hade varit om det finns bra matställen nära, så man kan köpa hem lite asiatiskt eller god veganpizza de dagarna man inte orkar laga mat. Och det måste gå att beställa hem mat från typ Coop och ICA, samt att ställen som Foodora ska kunna köra ut hämtmat till en vid behov.

Det finns ett kommande BoKlok projekt som ligger ute på landet i princip. Det är av intresse, mest för att priserna är lägre där än i Helsingborg eller Höör, men jag är grymt tveksam över att bo på landet. Det finns tågstation och en närbutik samt lite pizzerior på orten och det är närmare Malmö än vad Helsingborg är.

Tåget går en gång i halvtimmen åt båda håll, och det finns en regionbuss, så det är också positivt. Jag är bara rädd för att det inte ska vara bra nog. Jag lär ju sakna gångavstånd till ICA Maxi, men jag har kollat och det går fint att beställa mat från Coop där, så det är också positivt. Fine, ett tåg som går en gång i halvtimmen är ju skitbra, det bådar gott, men jag är ändå otroligt osäker på om det är nått för mig.

En ort ska ha flera etapper med över 100 bostadsrätter från BoKlok har mycket bättre läge, i alla fall om jag tänker framtidsmässigt. Det borde innebära i praktiken att 1 av kanske 24-30 treor kan bli min. Förhoppningsvis är det god chans till markplan om jag bara vill och har råd. I den stan finns allt man behöver och lite till.

Bor man på landet behövs det bil?

Dock känns det som om att hade man bott på landet så hade jag varit i stort behov av egen bil, och efter jag har lämnat tillbaka min nuvarande bil så tänker jag inte skaffa en ny. Det är för dyrt med bil, även om det är rätt billigt för mig idag, men det är för att jag delar kostnaden med Henrik. Hade jag skaffat ny bil sen igen, hade jag fått stå för hela kostnaden själv, och det vägrar jag. Nej, om jag skaffar bil sen igen så vill jag köpa den kontant för sparade pengar. Annars får det typ vara. Undantaget är om jag får tjänstebil, men som utvecklare inom programmering så är det typ aldrig aktuellt för tjänstebil, så det är inte nått jag räknat med. Nej, jag sparar hellre pengar, bor billigt och tar tåget än har egen bil, även om det är underbart att ha egen bil. Jag lär sakna det, men att spara pengar och ha låga utgifter är viktigare för mig.

Mina marginaler för en trea är goda, så länge jag har fast jobb.

Inlägget är tänkt idag att handla om kostnader. Nu när jag frenetiskt och med total besatthet stalkat BoKloks hemsida den senaste månaden så har jag räknat en hel del på kostnader. Jag har räknat på vad jag har råd att flytta till, med olika kontantinsatser, allt från 85% ner till 60+% med vad som potentiellt är rimligt när det väl gäller att flytta vidare.

Jag hade exempelvis haft råd med en trea på 72 kvadrat upp till ett pris på ca 1.7, vilket känns bra, men jag hoppas att den bostad jag faktiskt köper är billigare. Helst hade jag velat betala max 1.5. Jag har räknat ut att priserna per våning normalt skiljer sig med ca 100-150k.

Ett exempel. En trea på våning 2 (en trappa upp) kostar 1 495 000 kr. En trea på våning 1, alltså markplan kostar 1 645 000 kr. Så länge priset inte går över ungefär 1.7 så hade det fungerat bra med min lägsta beräknade lön jag kommer ha då det är dags för mig att flytta vidare.

Med min drömlön hade jag lätt kunnat köpa ett radhus, så det är intressant det med. Dock med de högre priserna för en trea i markplan och utan en kontantinsats som innebär max 70% belåning så hade jag inte haft samma ”låga” månadskostnad som idag, men å andra sidan så är det nog ok att amortera lite mer första åren tills man kommer ner till en bättre månadskostnad. Jag har som plan också att betala av det framtida bolånet på typ 10-15 år om det är möjligt och inte låta det löpa i 30 år som annars är det normala.

Min nuvarande bostad är både svindyr och jättebillig samtidigt…

När jag suttit och räknat på mina marginaler, med ränta, amortering och kontantinsatser så har jag kommit fram till att såsom jag bor idag så är det både jättebilligt och jättedyrt samtidigt. Det är dyrt för att jag kan bo minst dubbelt så stort för samma peng jag betalar idag för 30 kvadrat. Eller billigare om jag bott i en tvåa på 55 kvadrat. Då har jag utgått från samma kontantinsats oavsett storleken på bostaden och antal rum. Det är billigt där jag bor idag, för att jag klarar utgifterna utan problem. Jag hade dock hellre haft ännu lägre utgifter och tekniskt sett hade jag inte velat betala mer i hyra än kanske 3500 kr per månad för min nuvarande skokartong till bostad.

Den är ändå på bara 30 kvadrat. Men jag hänger inte med i den ekonomiska utvecklingen gällande hyror. I mitt huvud så ska en normalstor hyrestvåa på typ 60 kvadrat kosta 4000 kr i månaden, men det finns det inte några tvåor som gör idag. För 20+ år sen, javisst, men inte idag.

Men hyreslägenheter är dyrare jämfört med bostadsrätt och denna är också billig jämfört med andra nybyggda hyresettor i Malmöområdet. Grundhyran idag är ca 5100 kr. Parkeringen kostar 250, bredbandet 289 och elen med nätavgift är ungefär 400 kr per månad. En nybyggd hyresetta av MKB i Malmö hade kostad minst 6700 i bara hyra. Mina grundliga utgifter är då över 6000 kr, och då har jag inte betalat för mat eller nått annat övrigt.

När jag insåg att jag har så ”höga” fast ”låga” grundliga utgifter blev jag smått chockad. Särskilt när jag insåg att allt det där, förutom bredbandet som bara ingår ibland, ingår i en BoKlok lägenhets månadsavgift till föreningen. Det innebär att jag hade kunnat ha en högre månadskostnad utan att jag hade märkt någon direkt skillnad om jag då hade bott större i en trea.

Det jag menar är att om jag idag betalar ca 6k i månaden för det grundliga, vad gör då en till tusenlapp eller två när man har en god heltidslön? I en av BoKlok tvåorna, som jag fortfarande går och tänker på så innebär det att jag hade typ levt ”lyxliv” på 55 kvadrat, men jag är som sagt mycket osäker på om jag får plats med allt på det utrymmet, då jag så gärna vill ha ett kontor/gästrum etc.

Det är ju liksom mitt föreviga boende vi pratar om här, så då är det ju lite viktigare känns det som att satsa på en trea. Med mina beräkningar på det absolut högsta acceptabla lån med rimlig kontantinsats jag kan samla ihop så hade mina grundliga månadsutgifter varit ungefär 600 kr mer än vad jag har idag, och då hade jag haft min drömbostad. Och den kostnaden kommer minska för varje år, eftersom jag planerar amortera av lånet så snabbt som är rimligt. Det känns liksom för bra för att vara sant. Förutom att det inte lär bli i Malmö, men det är inte superviktigt egentligen. Det finns många bra städer i Skåne jag kan tänka mig att bo i.

Önskemålet om markplan – det kan gå lite hursomhelst.

Jag skrev till en av de som jobbar på BoKlok och frågade lite om mina chanser att få en lägenhet i markplan. Hon svarade och sa att vanligtvis går marklägenheterna först, men det är också lite olika. Det handlar ju om vilka människor som hamnar först i kön.

Vissa vägrar bo på markplan, andra vill helst bo i markplan. Jag ska prompt bo i markplan, men tekniskt sett hade jag kunnat överleva att bo en trappa upp om det absolut hade varit viktigt att flytta vidare just nu, just då. Högre upp än så är garanterat tveksamt. Och trots det är det ändå mycket tveksamt att jag inte vill bo annat än på markplan.

Främsta anledningen till markplan är ju för att jag vill kunna träna Anton att bli rumsren så enkelt som möjligt, och jag orkar inte krångla med trappor. Vi får se vad som händer dock. Det beror på hur desperat jag är när det väl är dags. Det borde jämna ut sig, för jag har ju som sagt råd att bo i en av de dyrare lägenheterna, så länge priserna inte skjuter iväg. Och ju längre tiden går innan jag flyttar in, desto mer pengar kan jag tjäna ihop till en kontantinsats.

I vissa BoKlok projekt i landet så kan det skilja 400 000 kr om man vill ha en marklägenhet med altan och gräsplätt. Vissa bygger tydligen med balkong i markplan, vilket verkar konstigt. Hade jag haft balkong på markplan så hade det ju absolut inte spelat nån roll att bo på våning 1 eller 4, så jag hoppas att så inte är fallet dit jag kommer eventuellt att flytta. Det positiva är ju då att man kan spara mycket pengar eftersom det ändå bara är balkonger och inga uteplatser. Men jag vill ha den där jävla gräsplätten 😍

Det går att överleva valptiden utan att bo på markplan…

Hade jag iofs kunnat gå med på att bo en våning högre eller så, då hade jag byggt mig en liten gräsmatta i en låda som hade varit på kanske 2-3 kvadrat som jag hade haft till Anton under valptiden, främst ifall han behöver kissa på nätterna. Antingen det eller så hade jag använt nån slags hundblöja. När Anton väl är vuxen så kan han ju hålla sig och då är det ok att gå i trappor. Det hade dock ändå varit mer perfekt och bekvämt att ha en gräsplätt och kunna släppa ut honom när det behövs. Grandisar reglerar ju sitt motionsbehov själva, men trots det så hade ju han följt med mig typ överallt ändå, för när jag väl skaffar GD så kommer den vovven vara klistrad vid min sida. Grandisen mot högber benet och alla potentiella katter inklusive Majken mot vänster ben, haha.

Ja, det här bostadstjafset fortsätter, men det är kul samtidigt som det är jobbigt. Jag hoppas folk förstår hur jag tänker kring det här också, och hur förståndig jag är med alltihop. Det är liksom inte bara ”köp-vadsomhelst-bara-för-att” tänk jag håller på med. Jag tänker vänta tills allt är i sin ordning. Med lite tur och jag hittar en inkomst under studierna så kan jag börja spara till kontantinsatsen redan i år, men det är inget jag räknar med. Jag har som sagt inte bråttom från min nuvarande lägenhet, men däremot är jag ivrig som fan inför att mitt liv faktiskt ska börja.

Jag är snart 40, har aldrig haft ett ordentligt, varaktigt jobb på mer än 50%. Jag har än så länge inte bott på ett ställe jag kan klassa som perfekt drömboende, och jag har väntat sen 1997 på att skaffa Grand Danois. Det är jag ivrig inför. Det längtar jag efter. Jag tror det är därför jag tänker på detta så mycket just nu. Jag vill ha min jäkla vovve! Jag vill bo sådär perfekt till en rimlig kostnad och känna mig fri, och glad åt att jag jobbar med nått där jag inte sitter och räknar timmarna, minuterna och sekunderna tills jag får gå hem. Nej, det är dags att börja nu. Ett värdigt liv, ett bra liv. Ett liv jag kan vara stolt över. Jag är nöjd idag, men kan man få det bättre så är ju det bättre, eller? Vi får se vad som händer, men det börjar ljusna.

Kategorier
Drömboendet

Jag blir inte klok på det här med boende?!

Och nu börjar jag typ tröttna på mig själv. Nog för att det är roligt att drömma om framtiden, men det börjar spåra ur. Mitt i allt ihop har jag typ sommarlov och inga direkta måsten, även om jag har planer för sommaren. Det har lett till att jag gör typ inget annat än tänker på min nästa bostad, och just nu så har jag återigen börjat titta på BoKlok projekten som finns.

När jag hade blivit singel och började frenetiskt leta lägenhet så fanns det ett projekt i Landskrona som var typ för bra för att vara sant, men det var över ett år i väntetid på att få flytta in. Då hade jag också fått beskedet att jag måste ha fast jobb och en stadig inkomst för att köpa bostad, så därför sket jag i allt vad köpa lägenhet hette. Det problemet kvarstår så vi får se hur mina möjligheter med BoKlok blir i framtiden. De har olika projekt i hela landet, med både radhus och lägenheter. Radhusen har jag nämnt lite tidigare, det är femmor på 117 kvadrat, vilket är jättestort. Priserna för dem ligger runt 1.9 miljoner och uppåt beroende på i landet du vill bo. På mindre populära orter är dem billigare, och i större städer kan de nästan kosta en miljon till. Avgiften är runt 5000 kr dock, så det är helt ok. Inte för att jag hade haft råd med det, men ändå. Nej, jag är mer intresserad av deras lägenheter i så fall. De har ettor på 31 kvm, tvåor på 55 kvm, treor på 72 kvm och fyror på 85 kvm. För min del, i alla fall i början så var jag besatt över tvåorna, men nu vet jag inte när jag tittat på det igen. Nej, just nu hade jag hellre bott i en trea om jag hade flyttat in i några av deras lägenhetsprojekt. Priset på treorna är dock lite jobbigt. Jag berättar mer senare om varför jag tycker det.

BoKlok Flex 3RoK på 72 kvadrat. Denna bilden är också en länk.

Om man jämför tvåorna och treornas planlösning så är det rätt tydligt varför en trea är bättre än en tvåa, men man får som sagt se vad som händer i framtiden. Jag har absolut inte bestämt mig om var jag vill bo, hur jag vill bo. Det enda jag vet är att jag måste vänta. Vänta tills jag hittat mitt så kallade drömboende. Vänta tills jag har kontantinsats som räcker för att jag ska vara nöjd med månadskostnaden och vänta tills att jag faktiskt flyttar vidare. Som jag tjatat om tidigare, ja det lär ta minst 3 år, så i december 2022 är tidigast jag tror att jag har flyttat härifrån. Just nu känns bara det som en halv evighet, fast jag måste ju påpeka igen att jag trivs ju här. Så mycket som jag tjatar om detta kan man ju få för sig att jag bara längtar härifrån, men nej – så är inte fallet. Jag är bara grymt nyfiken på var jag hamnar härnäst och jag hatar att flytta och vill helst inte göra det något mer efter nästa ställe. Därför ska det som sagt vara så perfekt som möjligt, annars får det vara. Jag vill inte flytta härifrån av ren desperation, bara för jag hittat något som är ”ok”. Nej, så nära perfektion man ska komma är jag ute efter. Helsingborgsprojektet har inflyttning nån gång våren 2022 dessutom. Så minst två års väntan där. Jag vet inte om jag hade stått ut med det. Nej, ibland är det bättre att gå ovetandes in i framtiden. Mycket kan liksom hända på två år…

Jag har erfarenhet av att bo i en tvåa på 52 kvadrat. Det var lägenheten jag och Henrik hade i Karlskrona. Den var liten och stor samtidigt. Det jag störde mig på var de jobbiga grannarna och orten Karlskrona i sin helhet. Allt fanns, men det var pyttelitet och svindyrt! Sen har jag också erfarenhet att bo i en trea på 70 kvadrat. Det var när jag bodde i Malmö första gången med ett av mina ex, han som jag var gift med. Då bodde vi i Annestad, som ligger mellan Hyllie och Bunkeflostrand. Det var fint där, men hyran var hög ( i alla fall i mina dåvarande ögon) och jag kom ihåg hur jobbigt det var att bussen inte gick så ofta. Det tog typ mer än en halvtimme in till centrala Malmö och man fick hålla koll på vilken buss som körde vidare ut mot Bunkeflo. I dagsläget så är det bättre, för nu har dem bussar som går förbi det området var tionde minut tror jag nog. Idag är det säkert fantastiskt att bo där ute.

I alla fall, trean på 70 kvm, var liten tyckte jag. I alla fall sovrummen. Det fick plats en säng på kanske 140 cm och ett par garderober, men det var allt. Sovrummen var ofantligt små. Ingen plats för hundsäng där, inte! Nu minns jag inte exakta storleken, men de kunde inte ha varit över 12 kvadrat. Nej, de var förmodligen på runt 9 eller 10 kvadrat. Det var i alla fall trevligt att ha ett stort badrum med både tvättmaskin och torktumlare. Hela området var nybyggt och nu är det färdigställt där sen många år tillbaka. Det var liksom 2005 tror jag som vi flyttade dit, så det är liksom 15 år sen nu. Herregud vad tiden går…

Om vi nu skulle leka med tanken och jag bestämmer mig (och jag faktiskt kan flytta in i en BoKlok lägenhet inom en snar framtid) så är jag lite kluven just nu. Det har gått så pass långt att jag idag skrivit ner en lista med för och nackdelar på ett kommande projekt i Skåne vs att flytta in i en stor tvåa i mitt gamla område i Malmö. Det är just nu i den skrivna stunden väldigt tight med både fördelar och nackdelar för bägge bostadssituationerna.

Om man är positiv först så kan man ju tänka att 30 kvadrat som jag har idag är ju nästan hälften av 55 kvadrat, så där är det inte nått konstigt. Det blir dubbelt så stort! Man slipper renovering med nybyggt och massa annat. Med de låga priserna så kan jag bo på 55 kvadrat för samma peng som jag bor på 30 kvadrat idag, kanske lite billigare med, utan att ha en massiv kontantinsats. På halva lägenhetsytan i min nuvarande bostad har jag en säng, tv, fåtöljer och skrivbord så jag borde få plats med allt. Badrummen är massiva med, vilket är oerhört positivt, med tanke på vad jag skrivit tidigare om mitt tjat med lägenheter. Jag vill ju som sagt ha ett badrum där jag kan tvätta när fan jag vill och duscha/bada en fullvuxen Grand Danois på 70+ kg vid behov, utan att man ska behöva trängas i ett trångt badrum. Det hade jag alltså kunnat göra på en lägenhet på 55 kvadrat… Rätt intressant faktum tycker jag. Jag saknar dock en soffa här, och det hade varit underbart att stänga in sig om nätterna i ett sovrum… för att inte tala om möjlighet att ha en tv i sovrummet också 😍. Tekniskt sett hade en tvåa på 55 räckt ypperligt, med tanke på att en lägenhet på 30 kvadrat gör det idag, dock utan en Grand Danois… det billiga priset och låga månadskostnaden är extremt lockande. Särskilt med tanke på att jag inte behöver spara till en massiv kontantinsats, men man ska ju få plats med en Grand Danois också…

Planlösning över en BoKlok Flex lägenhet på 55 kvadrat, rätvänd. Bilden är en länk så försvinner den, vet ni varför.

Om man tar det negativa då… Det enda stora negativa jag idag är ett problem med en tvåa på 55 kvadrat är att den öppna planlösningen mellan kök och vardagsrum gör att jag vet inte var jag ska ha mitt skrivbord, och därmed ett slags ”kontor”. Jag hade behövt ett bra hörn för det, och det är raka linjer så långt ögat kan nå, om det nu inte är så att sovrummet är så pass stort att skrivbordet hade kunnat få plats därinne. När man tittar närmare på bilden så hade man kunnat ställa sängen längs med fönsterväggen, eller ta bort garderoberna, och då kunnat ställa skrivbordet längs med väggen gentemot vardagsrummet. Det hade kanske gått? Annars hade jag väl fått sälja det jag har och köpa ett mindre istället. Det finns som sagt ett litet hörn bredvid kyl/frys och städskåpen i köket. Det går inte att se hur stort hörnet är, men min första tanke just nu är annars att ställa skrivbordet längs med väggen mellan köksbordet och soffan på bilden. I alla fall om jag nu behåller mitt nuvarande skrivbord, vilket självklart är målet.

Visst, såsom jag planerar nu så planerar jag att jag ska bo själv – för evigt och planera för mig själv i första hand. Jag ska bo där, jag ska trivas där, jag ska ha mina katter och hundar där etc. Eventuella pojkvänner som jag inte känner till i dagsläget får liksom vänta. Det är större sannolikhet att jag stannar singel och bor själv tills jag är pensionär på riktigt än att jag flyttar ihop med nån, skulle jag tro. Och det är också mer sannolikt att Majken stannar ensam som katt, med en Anton som sällskap istället. En Grand Danois, alltså för de som inte förstått det ännu. Fler djur lär det inte bli som sagt om jag kommer bo för litet även i framtiden. Storleken på bostaden får avgöra hur det blir, men jag skulle bli förtvivlad om jag exempelvis då flyttar in i en tvåa på 55 för jag får ordning på möbleringen, men inser att nej, Anton får inte plats här heller… Nej, fy! Det hade varit förjävligt.

Jag hade liksom kunnat bo i en trea på 72 kvadrat istället, för ungefär samma peng som jag hade lagt på en tvåa i mitt gamla område om jag bara har en tillräckligt hög kontantinsats. Å andra sidan är treorna i mitt gamla område på runt 80 kvadrat, så man får lite mer space även där. I vissa områden är treorna lika ”billiga” som de ”dyra” tvåorna också. Grejen är ju denna att med tanke på hur lång tid det kommer ta oavsett när jag väl flyttar vidare, så kommer jag ju ändå ha ett så lågt bolån som möjligt. Det kommer dock ta en halv evighet innan man har en kontantinsats som ger en den där härliga månadskostnaden dock, men jaja. I alla fall om det blir en trea eller en tvåa i mitt gamla område. Har jag heltidsjobb då och tjänar fint, samt lever utan bil så borde jag klara kostnaden oavsett. Det är ju bara bonus på bonus om jag lyckas bo lika billigt i nästa bostad som jag gör idag, och kan spara undan så mycket som möjligt. Med en trea på 72 så hade jag fått samma stora badrum och jag hade fått ett till rum för kontor och kanske gästrum. Men vi får se som sagt. Att flytta tillbaka till mitt gamla område har ju sina fördelar och nackdelar också. Största nackdelen med att bo där är de små badrummen som sagt, men annars finns nästan bara fördelar. Det är ju också i Malmö och med typ drömläge för min del.

BoKlok projekten placerar sina bostäder på så bra ställen som möjligt, och jag klagar inte på det. När jag väl har släppt detta för stunden och kan tänka på annat så hoppas jag att det hade kommit nått projekt till kanske Tygelsjö, Vellinge, Staffanstorp eller några andra orter som ligger lite bättre till. Fördelarna med att bo just där de planerar sina projekt är att det är lite mitt i smeten. Gångavstånd till stora matbutiker, och ett köpcenter är några minuter bort med buss. Det hade liksom funkat. Jaja, vi får se vad som händer. Efter lite efterforskning så visar det sig att de har haft byggprojekt i Malmö innan och även i Staffanstorp etc. Lite trist att man missade det, men å andra sidan verkar de bara bygga större och större bostäder. Det finns ett projekt i Malmö som är jättenära där jag bodde innan och jag har alltid undrat över de husen. Nu vet jag att det var ett BoKlok projekt. Däremot är tvåorna där förmodligen på bara 50 kvadrat istället för 55, och i någon video så såg jag att treorna är på ynka 62, kanske? Nej, det är för litet! ca 70 kvadrat är absolut minsta för en trea tycker jag, och även då kan det lätt bli för litet. Hade jag fått bestämma hade jag ökat på varje lägenhet med typ 10 kvadrat, men å andra sidan hade de kanske inte kallats för hållbara och kvadratsmarta då.

Detta är mest bara en lek med tanken. Jag trivs fortfarande så jävla bra här där jag bor nu, fast att det är så litet. Det kommer ta tid innan jag flyttar härifrån, det vet jag, och jag ska börja spendera min tid med annat än att leta ny lägenhet, det lovar jag. Nått annat kan jag liksom inte tänka mig. Nä, minst 3 år kommer det bli och när Corona skiten är mer eller mindre över och livet återgår till det ”normala” igen så lär jag som sagt inte köra ringleden sjuttioelva gånger i veckan och tycka det är tråkigt, utan jag lär fokusera mer på här och nu. Något som jag iofs aldrig har gjort så länge jag kan minnas. Nej, att tänka på framtiden är alldeles för motiverande.

Även om man aldrig kommer dit*.

*Jag syftar på att jag är 38 år, och har längtat efter Grand Danois sen 1997 och har fortfarande ingen, samt att jag heller aldrig haft ett fungerande heltidsjobb med hög fast inkomst.