Istället för att prata om hur trött jag är just nu, så tänkte jag fortsätta prata lite mer om basinkomst istället. Efter att Piratpartiet gått ut med att de vill införa medborgarlön (ett annat ord för basinkomst) så började nästan alla prata om det. Anna troberg länkade till och med tillbaka till mitt inlägg, så det var ju snällt. Jag har inte riktigt haft koll på hela debatten som flödar på Internet om BI, men det är kul att det tar fart på allvar och jag hoppas det kan leda till att PP får många fler som röstar på dem i riksdagsvalet om en månad.
Jag fick också lite fler kommentarer på Facebook om basinkomst och flera trådar startades på G+ om BI. Många verkar tro att om folk skulle börja få 10-12k i månaden utan prestation, så skulle väldigt många bara gå hemma och strunta i att söka jobb, särskilt om de bor på ställen där hyra och andra levnadskostnader är så billiga. Det blir liksom inte lönt att jobba om man som nuvarande arbetslös får a-kassa på 11k eller andra ersättningar som ligger några tusen under det, och sedan få flera tusen till utan att man behöver slita röven av sig eller tvingas in i aktivitet. Det ligger kanske något i det, för en stor del av låginkomsttagare idag hade säkert bara gått hemma om de hade klarat sig fint på sin BI.
En annan intressant synvinkel är levnadskostnader överhuvudtaget. En tvåa på 60 kvm i Stockholm kan ju säkert kosta 7-8 tusen i månaden, säkerligen mer. I nån liten ort i dalarna så kan hyran säkert vara hälften av det. Innebär det att alla oavsett ort ska få samma BI nivå? Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska svara på det, men det är ju intressant. Om vi säger att BI införs och summan är relativt hög – vi säger 12k per person över 18 år. En person i en liten ort i Dalarna hade säkert haft 5-6k över varje månad, om de haft normala utgifter utöver hyran, medan för en person i Stockholm hade det kanske precis räckt för att betala hyran om personerna i bägge orterna lever exempelvis ensamma och utan barn eller husdjur.
Hade jag och Henrik fått 12k vardera i månaden utan prestationskrav så hade det inneburit att vi har råd att bo kvar i vår dyra och stora fyra utan att slippa oroa oss nämnvärt över det. Självklart hade det blivit lite knapert, men det hade funkat. Jag hade inte haft råd att bo kvar här själv, för jag hade bara haft en tusenlapp över till annat, då hyran för vår lägenhet är på närmare 11k i månaden, men så är det för nybyggda lägenheter idag – och särskilt om dem är större.
Hade jag bott själv i Växjö i en lägenhet med lite mer rimlig hyra (som är fruktansvärt svårt att få idag) så hade jag nog haft en väldigt god privatekonomi och jag hade nog inte känt stressen över att jag måste jobba för att överleva. Min motivation har ju dock varit att gärna få ut ca 20k netto varje månad, för att lätt kunna ha råd med det jag vill, men främst för att spara undan så mycket som möjligt. Till Anton behöver jag ju ca 30k, för att fixa mina tänder så behöver jag 15k. Nån dag vill jag ju resa till Japan med Henrik och då behövs det typ 15k till ifrån oss bägge. Efter de sakerna så kanske man vill ha ny dator, ett bättre skrivbord samt massa andra nödvändiga prylar.
Med den pluttiga inkomsten jag har idag, vilket är 4k i månaden så har jag som bäst kanske 300 kr till mig själv. Då lär det ta tid att spara undan till mina drömmar. Hade jag idag fått ett jobb på 50% och haft sjukersättning på 50% så hade jag haft ca 14k ut om jag får en bra lön ifrån mitt jobb. Då hade jag i praktiken kunnat lägga undan minst 5k i månaden. Hade jag haft ett jobb på 50% och haft en BI på cia 10-12k så hade jag fått allt.
Det hade inneburit att jag hade sluppit jobba heltid, men kan ändå spara undan till allting utan att jag behöver stressa sönder mig själv. Jag hade fått ut ca 20-22k i månaden på det och det hade varit härligt. Jag hade alltså jobbat, men max 50% för att så fort som möjligt uppfylla mina drömmar. När jag sen efter några år hade startat eget, eller blivit egenanställd så hade jag gett mig själv en högre lön och sparat undan till saker och ting ännu snabbare. Det är liksom min största motivation, så länge vi faktiskt behöver pengar för att överleva.
Jag vill bara leva ett simpelt liv, utan ångest över min ekonomi och en BI, så länge den inte är för låg så hade det hjälpt otroligt mycket. Därför, på något sätt så tycker jag att alla borde ha samma summa, oavsett vart dem bor i landet. Personer som bor i Sthlm är ju vana vid att saker och ting är dyrt och att hyrorna är höga, liksom att personer på små orter där hyrorna är billiga kanske hade lett till att fler hade stannat kvar i dessa orter, skapat nya arbeten och berikat orten tack vare friheten som BI kan ge – om det bara införs med en rimlig summa.
Vad tycker du?
