Kategorier
Vardagsliv

Gasen i botten! Nu blir det 50% anställning från och med årsskiftet!!!

Idag fick jag beskedet om min framtid på SIP och Funkibator. Det jag hade räknat med var antingen att få behålla min 25%iga anställning och praktik på samma nivå, alltså så det är precis som idag eller att jag hade fått återgå till att vara 50% praktikant. I någon liten mån hade jag också räknat med att allt skulle skita sig och jag skulle få börja leta jobb istället, men istället – ja då hände det som jag absolut inte hade räknat med och det var en ökad anställningsnivå till 50%!

Ett gigantiskt smajl och tummen upp på beskedet jag fick idag om ökad anställning till 50%

På mötet, där jag var otroligt nyfiken som få, berättade min handledare (eller ja, en av dem eller vad man ska säga) hur det har gått under hösten och det fanns i stort sett inga klagomål. Alls. Det har gått skitbra hela hösten. Jag är snabb, effektiv och jag gör det nästan alltid rätt på en gång. Jag lär mig snabbt och jag har en kompetens som är behövd. Jag har koll och jag är ordningsam. Det har funkat jättebra med att jobba hemifrån 4 dagar i veckan, så där finns heller inga klagomål. Enda nackdelen är när det finns brist på arbetsuppgifter, men det är en liten nackdel som går att lösas och därför har de valt att satsa istället för att släppa mig helt. Gasen i botten och satsa! På mig – dessutom? Det känns helt otroligt. Tårarna bara sprutade när jag fick höra det beskedet. Jag kunde inte tro att det var sant! Jag blev så otroligt jävla lycklig!

På sistone har jag känt lite att jag kanske inte har gjort ett så bra jobb ändå, men jag får ju typ aldrig klagomål, så det är nog bara en inbillning. Jag får ju saker gjorda i alla fall och det är huvudsaken. Och jag gör dem bra!

Det ska i alla fall bli galet skönt att få jobba på 50%. Det innebär så många fördelar! Jag är ledig, när jag är ledig. Jag slipper rapportera in grejer till Arbetsförmedlingen. En enda tidsrapport och jobbar jag över, kan jag bara flexa ut en annan dag istället för att kompensera för ledighet. Mer i nettolön = mer att stoppa undan. Mer pengar att spendera, spara eller lägga till köpet inför Grand Danois.

Eftersom jag max hade räknat med att få behålla det som det är idag, med 25% anställning o 25% praktik så var planen att bara låta pengarna jag får in gå till ”whatever” prylar, men eftersom att det faktiskt blev heltid – ja, då finns det alltså möjlighet att på riktigt börja spara undan till GD. När jag får min bebis återstår att se, men fortsätter anställningen efter juni är över, ja då kan jag nog säga rätt så säkert att det blir en Efterlängtad Anton som kommer någon gång nästa år.

Frågan är bara när jag ska våga satsa? Och ifall jag måste böna och be Henrik att nästa år så händer det… Vi får väl allt se, men mer hoppfull än någonsin på att jag snart, å så snart får min bebis som jag väntat på så länge…

Kategorier
Vardagsliv

Nu kan jag slappna av – och förhoppningsvis få ett jobb!

Idag har jag haft ett mycket efterlängtat möte om min framtid in på arbetsmarknaden. Introduktion till arbete heter det, och är ett uppdrag från Arbetslivsresurs i samarbete med Arbetsförmedlingen. Jag har inte vetat om särskilt mycket om det hela, mer än att jag ska få hjälp att hitta praktikplats och att det förhoppningsvis ska sluta med en anställning. Jag har gått och väntat länge på det här mötet och undrat mycket. Nu har jag fått all information jag behöver och jag är mer än supernöjd.

Mina största farhågor har varit att jag måste vara i aktivitet på 100% från dag ett, och om jag inte är det så förlorar jag mycket av den lilla inkomst jag har för närvarande. Jag har också varit orolig över att jag ska hamna på en typisk ”arbetsprövningsplats” som jag suttit i tidigare när jag bodde i Kristianstad, och komma till en arbetsplats där jag ska testa min arbetsförmåga igen och få utföra uppgifter som jag absolut inte klarar av. Mina värsta farhågor kommer inte att bli av. Eller snarare att INGEN av mina farhågor blir av. Istället var det totalt tvärtom och jag är superlycklig över det.

Jag är inskriven från och med idag på 100% och under de närmsta 3 månaderna (eller tills jag eller handläggaren på AR hittar en praktikplats) så är jag inne i del ett av två, vilket innebär stöd, uppföljning etc och information om praktikplatser. Jag ska träffa handläggaren ca 1 gång i veckan, och ha uppföljningsmöte. Trepartsmöten där min handläggare från AF är med kommer ske ca 1 gång i månaden. När jag väl får en praktikplats ska jag vara där i 3 månader. Funkar det efter att tiden har gått ut så är det tänkt att arbetsgivaren skall ta ett beslut om att anställa mig eller inte. Funkar det inte, eller jag inte blir anställd så ska jag byta praktikplats, och så är det tänkt att fortgå i max 1 år.

Det bästa av allt är att jag ska få hjälp med att få praktik där jag får pröva att göra det jag är utbildad till. Exempelvis att arbeta som handledare för personer med funktionsnedsättningar på ett eller annat sätt. Det är så härligt! När jag väl börjar praktisera ska jag göra det på deltid, 50% och förmodligen på mina arbetstider jag hade när jag var på Lernia sista tiden vilket är mellan 8 – 12, så jag får möjlighet att äta lunch hemma i lugn och ro och fortsätta mitt experiment med mer stärkelserika och gärna veganska luncher.

Jag är bara så nöjd och så glad över det här beskedet. Det känns nästan som en dröm, att det är för bra för att vara sant men vad jag vet så är jag vaken. Efter mötet så åkte jag till Café rekommenderas här i Växjö, där mina gamla vänner från Springprojektet har öppnat ett hälsocafé, där dem serverar veganska/vegetariska soppor med glutenfritt bröd och nyttigare efterrätter och fika. Idag serverades det tomatsoppa med bönor. Jättegod! Till efterrätt åt jag en äppelpaj med vaniljsås som också var supergod! Istället för mjöl var det en pajdeg gjord på havregryn, kokossocker och massa annat trevligt. Efter jag varit på caféet så gick jag runt på stan och härjade lite och sen gick jag hem.

Vegansk och glutenfri äppelpaj med vaniljsås.

Ja, det var väl det. Nu är jag trött.