Kategorier
Vardagsliv

Tack, Funkibator för den här tiden…❤

IMG_20180129_140020.jpg
En äldre bild, där jag visar tummen upp och gör en grimas. Idag är det en referens att allt är ok. Vi går vidare, alla nöjda – alla glada!

Idag fick jag ett väntat besked om att jag blir uppsagd. Detta är på grund av arbetsbrist gällande min egna tjänst och mina egna arbetsuppgifter. Det innebär att ingen annan drabbas bara för att jag slutar på min arbetsplats. Jag har väntat på det här beskedet i säkert 1 år och i höstas när jag fick valet om att gå ner i tid eller säga upp mig så valde jag att gå ner i tid för att försöka göra allt jag kan för att behålla mitt jobb, då ett jobb är bra att ha ur alla synvinklar. Ett jobb på 25% är dessutom jättebra att ha under studietid, då det ger mer pengar i kassan medans man är en fattig student.

Nu blir det alltså inte så, åtminstone inte på Funkibator och det är helt ok. Det var ju som sagt väntat. Dessutom sker det utan att några illa ord har talats. Jag har inget illa mot Funkibator, snarare tvärtom! Vi skiljs åt, glada och nöjda då alla möjliga utvägar har utforskats och det här blev resultatet. Under den två månader långa uppsägningen som börjar den 20 maj så är jag också arbetsbefriad vilket är en väldigt bra lösning för min del. Då innebär det att jag har mer tid över att fokusera på matematiken samt att glädjas åt andra saker i mitt privatliv.

Jag har varit på Funkibator i 3½ år. Jag började där med praktik/arbetsprövning efter att jag desperat börjat tro att jag aldrig någonsin kommer kunna arbeta. Tack vare Funkibator så visade det sig att jag har faktiskt en arbetsförmåga och det är inte mig det är fel på. Jag kan arbeta 50% med liknande arbetsuppgifter jag utfört på Funkibator, vilket är enklare administrativa arbetsuppgifter. Innebär det mer tekniska saker, som exempelvis att hitta och nyttja olika formler i Excel så blir det lite mer kreativt och på senare tid har jag även hjälpt till med att ordna undertexter till våra YouTube klipp. Främst SIP-nytt som varje Torsdag har släppts sen ett tag tillbaka med intressanta intervjuer och nyheter om vad som händer inom organisationen och i vårt aktivitetshus Mästeriet. Varje höst har jag hjälpt min kollega Pia med distanskursen vilket har varit roligt. Jag har gjort lite allt möjligt inom Funkibator. Bland annat har jag suttit i styrelsen i 2½ år, vilket var väldigt förvånande att de gillade att ha mig där. Nu sitter jag enbart i Funkibator Syds styrelse för 2018 och vi får se hur länge jag sitter kvar där. Det är obestämt just nu.

I det stora hela så är jag alltså nöjd, glad och lite lättad. Jag har bloggat om min situation på jobbet tidigare, så ni som läser min blogg eller känner mig i verkliga livet vet ju redan var jag står och jag går ifrån Funkibator som projektassistent med rak rygg och med glädje. Det är dags att gå vidare, och nu hoppas jag bara på att jag kommer in på en av alla de utbildningar jag har sökt till hösten. Den 28 maj får jag veta resultatet på högskoleprovet. Jag hoppas verkligen att det är över 0.7 åtminstone. Då borde jag komma in på minst en av utbildningarna. Är det högre så kanske jag till och med kommer in på mitt förstahandsval, men allt hänger också på att jag får ett godkänt betyg i matematik 2a. Men nog tjat om det. Nu ska vi gå vidare med positiva känslor!

För jag är väldigt glad, trots uppsägning.

Kategorier
Vardagsliv

Gasen i botten! Nu blir det 50% anställning från och med årsskiftet!!!

Idag fick jag beskedet om min framtid på SIP och Funkibator. Det jag hade räknat med var antingen att få behålla min 25%iga anställning och praktik på samma nivå, alltså så det är precis som idag eller att jag hade fått återgå till att vara 50% praktikant. I någon liten mån hade jag också räknat med att allt skulle skita sig och jag skulle få börja leta jobb istället, men istället – ja då hände det som jag absolut inte hade räknat med och det var en ökad anställningsnivå till 50%!

Ett gigantiskt smajl och tummen upp på beskedet jag fick idag om ökad anställning till 50%

På mötet, där jag var otroligt nyfiken som få, berättade min handledare (eller ja, en av dem eller vad man ska säga) hur det har gått under hösten och det fanns i stort sett inga klagomål. Alls. Det har gått skitbra hela hösten. Jag är snabb, effektiv och jag gör det nästan alltid rätt på en gång. Jag lär mig snabbt och jag har en kompetens som är behövd. Jag har koll och jag är ordningsam. Det har funkat jättebra med att jobba hemifrån 4 dagar i veckan, så där finns heller inga klagomål. Enda nackdelen är när det finns brist på arbetsuppgifter, men det är en liten nackdel som går att lösas och därför har de valt att satsa istället för att släppa mig helt. Gasen i botten och satsa! På mig – dessutom? Det känns helt otroligt. Tårarna bara sprutade när jag fick höra det beskedet. Jag kunde inte tro att det var sant! Jag blev så otroligt jävla lycklig!

På sistone har jag känt lite att jag kanske inte har gjort ett så bra jobb ändå, men jag får ju typ aldrig klagomål, så det är nog bara en inbillning. Jag får ju saker gjorda i alla fall och det är huvudsaken. Och jag gör dem bra!

Det ska i alla fall bli galet skönt att få jobba på 50%. Det innebär så många fördelar! Jag är ledig, när jag är ledig. Jag slipper rapportera in grejer till Arbetsförmedlingen. En enda tidsrapport och jobbar jag över, kan jag bara flexa ut en annan dag istället för att kompensera för ledighet. Mer i nettolön = mer att stoppa undan. Mer pengar att spendera, spara eller lägga till köpet inför Grand Danois.

Eftersom jag max hade räknat med att få behålla det som det är idag, med 25% anställning o 25% praktik så var planen att bara låta pengarna jag får in gå till ”whatever” prylar, men eftersom att det faktiskt blev heltid – ja, då finns det alltså möjlighet att på riktigt börja spara undan till GD. När jag får min bebis återstår att se, men fortsätter anställningen efter juni är över, ja då kan jag nog säga rätt så säkert att det blir en Efterlängtad Anton som kommer någon gång nästa år.

Frågan är bara när jag ska våga satsa? Och ifall jag måste böna och be Henrik att nästa år så händer det… Vi får väl allt se, men mer hoppfull än någonsin på att jag snart, å så snart får min bebis som jag väntat på så länge…

Kategorier
Korta uppdateringar

Äntligen anställd i Funkibator!

I måndags så blev en dröm ordentligt sann, och det var att jag äntligen fick anställning i Funkibator. Till en början på 25% och det är i distanskursen. Anställningen kommer att vara året ut och sen hoppas jag på att jag har lyckats hitta något på 50% som tar över direkt efter årsskiftet. Om jag lyckas med det, ja då har jag äntligen möjlighet att skaffa Grand Danois från den kommande kullen nu i höst.

I övrigt så har det varit fullt ös denna veckan på jobbet, då vi har sommarjobbare på plats. De ska vara här i 3 veckor, så det är mycket nytt, mycket spring o rörelse men också fantastiska upplevelser av att lära känna nya människor och allt annat som sommarjobbarna kan bidra med. Frågan är bara om min trötta hjärna kommer orka med all aktivitet, men det återstår att se.