Publicerat den

Vad ska man göra härnäst och hur ska man orka?

Jag har inte räknat matte på tre dagar. Efter att jag köpte en ny mattebok och räknat några tal i den så har jag skitit i allt vad matematik heter. Istället har jag lekt lite med JavaFX och databaser, för att hålla programmeringen vid liv. Det behövdes kan jag säga, för även om jag inte glömt hur man gör saker och ting, så har jag glömt en del. Eller snarare så har jag inte lärt mig tillräckligt för att veta hur specifika saker fungerar. Varför har jag gjort detta istället för att fortsätta kursen i Unity och sen gjort mitt spel? Det kan jag inte riktigt svara på, eller kan jag de? Jag tror det har att göra med att mitt spel jag vill göra är ett stort delmål som blivande utvecklare, och det känns som om att jag bara kan påbörja det när jag har mer hopp om framtiden. Mer om det senare i inlägget.

Som läget är nu så har jag nästan helt tappat sugen på att fortsätta gå min utbildning i Kristianstad. Observera ordet ”nästan”. Jag börjar liksom inse att rätt utbildning är mer värt än trevliga kurskamrater… Och situationen jag sitter i kommer inte göra att jag får fortsätta programmet med dem ändå, för det är ett moment 22 deluxe som har hänt här. Hade jag exempelvis fortsatt plugga till matte tentorna, ännu inte klarat det, tagit studieuppehåll eller bara läst en kurs för hela terminen och gått om mattekursen till våren så missar jag ju ändå typ allt med mina nuvarande kurskamrater. Det är liksom ett dött lopp, eller något i den stilen. Plus att allt kommer ta ett år till innan jag har min examen. Jag skickade iväg min förfrågan om dispens, och fick till svar att det är lättare att klara kursen än få dispens, och jag kommer aldrig klara den här matte kursen. Dock ska jag påpeka att i min lilla resa med att hitta nya matteböcker att öva på, så ser det lite positivt ut. Men jag orkar inte plugga ändå. Jag är helt jävla slutkörd nu. Och jag vägrar hamna i den situationen att jag blir utbränd på riktigt. Jag har varit där innan, och jag vill inte komma dit. Jag vill bara gå vidare och göra något bra med mitt liv.

Med matematik 5000 serien som finns i digitala format via en hemsida, kan man antingen läsa boken och skriva sina tal som vanligt, eller så kan man svara via en digital plattform, men själva uträkningen görs på annat papper. Dock kan man inte läsa boken i pdf format, vilket är störigt som fan! Matteboken för 3c och 4 samt 5 påminner en hel del om hur hans frågor på tentorna är utformade, men som läget är orkar jag inte räkna något, för jag upplever att det inte är lönt. Ska jag klara tentorna och den här kursen, så måste jag räkna igenom tre hela kursböcker och det kan jag omöjligt göra på loppet av ca 40 dagar, då nästa tillfälle av omtentor sker. Därför vill jag inte mer. Och jag orkar verkligen inte heller! Kan ni förstå det?! 99% av er kan säkert det. Resten kanske tror jag är bara för lat… Det var tur att boken jag köpte, matematik 5000 3c var billig. Jag hittade den för 149 kr på ordochbok.se, men eftersom den är digital så kan jag inte lämna tillbaka den. Men det skiter jag i just nu. Dock hade jag kunnat, om jag bara tänkt på det tidigare, sökt till komvux för att gå en mattekurs i matematik 3c, 4 och kanske 5 om jag hade hunnit med det ifall jag heller inte blivit antagen till tre utbildningar på yrkeshögskola i Malmö.

Jag har i alla fall bestämt mig. Får jag som jag vill, så tar jag studieuppehåll från HKR, och påbörjar utbildningen till systemutvecklare i .NET på Newton när den börjar i augusti. Idag fick jag mina officiella antagningspapper, med information om utbildningen, så det känns bra. Sommarlovet blir lite kortare, men det skiter jag i. Jag vill bara hålla på med programmering, och jag är väldigt nyfiken på hur det är att plugga på Yrkeshögskola.

Spelet då? Ja, när det är officiellt med hur allt blir så vågar jag fortsätta med det. Har jag tur innebär det typ i nästa vecka eller nått, för jag tror inte jag kommer orka fortsätta med matematiken som läget är nu och tiden går. Snart är det för lite tid över till att ens studera inför del ett, även om jag har påbörjat det innan den här cirkusen tog ett nytt varv. Nu orkar jag bara inte mer. Jag vill trycka på pausknappen, ta semester, vila ut, umgås med nära och kära och spendera ett par timmar om dagen med programmering bara för skojs skull tills att något nytt händer, vare sig det blir att fortsätta programmet eller påbörja den nya utbildningen. Jag har ingen aning om hur jag ska orka sätta mig med matteboken igen och känna mig positiv till att fixa det här. Det är omöjligt! Och nej, det är inte min dåliga inställning som gör att jag inte kommer klara det. Det är verkligheten. Jag är mer realistisk än någonsin just nu. Ni anar inte vad som pågår i mitt huvud och hur det känns att vara mig just nu. Efter 4 omgångar av hopp och förtvivlan samt totalt kaos så vet jag vad jag pratar om. Så jag vill ge upp denna omöjliga kamp.

Min lathet har inte hämmat mig i den här mattekursen. Det är mina sjukdomar tillsammans med min überlåga energinivå, min dåliga diet under vårterminen (+ alla andra tidigare år, då hälsan inte blir bättre av att äta skräp dagligen, vegetarian eller ej), lärarens förnekande av laglig hjälp som jag har rätt till, och hur tentorna är utformade som är orsaken. Jag är inte perfekt, jag gjorde INTE tillräckligt i början, men sen när jag gjorde mitt absolut yttersta så hjälpte inte det. Inte ett jävlaste dugg! Moment 22 deluxe, ja så är det. Spela roll om jag hade gått igenom hela boken 5 gånger om. Det hade inte hjälpt. Alls. Så enkelt är det.

Med lättare tentor, såsom det varit tidigare år hade jag med största sannolikhet fixat ett godkänt vid del 1, redan. Då hade jag inte suttit i den här situationen. Men nu gör jag det, och jag får göra vad jag kan med hur det har blivit. Och jag är så glad för att min backup finns här. Nu hoppas jag bara att det blir mitt alternativ till hösten, för jag vill som sagt bara bli programmerare i någon form. Jag vill koda, skapa program, göra spel, komma på bra app-idéer och utföra dem etc. För att inte tala om den garanterade praktiken! Jag vill bli bättre på programmering, så personligen tror jag detta är bättre än alternativet om att vänta ett år till på något som kanske aldrig kommer hända. De kanske går på min rekommendation och höjer kraven till Matematik 3c för att komma in til hösten och då kanske jag inte har rätt att gå om kursen. Plus att år två är riktigt högt tempo och galet mycket mer att göra, hur ska jag då orka gå en mattekurs ovanpå det? Studieuppehåll lär det alltså bli oavsett i så fall.

Bättre att bara ta chansen till något som just nu känns som den bästa lösningen. Och framförallt, slippa all ångest gällande matematik som ändå tar död på min styrka, min glädje, mitt jag…

Publicerat den

Att välja och vraka eller kämpa på och (förmodligen) misslyckas – det är frågan…?!

Efter gårdagens besked om att jag bara fick 2 poäng på senaste tentan i matte så fick jag fanimej nog. Jag insåg att det spelar ingen roll hur mycket jag kommer studera inför nästkommande omtenta, för inget jag gör kommer någonsin att räcka för att kunna fortsätta det här programmet. Det finns kanske lite lösningar, men jag vet inte om jag orkar genomföra allt. Eller om det ens går…

En lösning är att jag ansöker om dispens. Det är nämligen så med tanke på vad jag har upptäckt att jag har inte fått rätt stöd som jag behöver, i alla fall om jag har tolkat alla dokument rätt. Jag kan ha läst fel och läraren har rätt ändå, men just nu tycker jag att jag har blivit lite ”felbehandlad” eller hur man nu ska uttrycka det. Särskilt när jag sett citatet nedan. Från årets kursplan till kursen står det så här:

Om studenten har en rekommendation från HKR om särskilt pedagogiskt stöd på grund av funktionsnedsättning, har examinator, eller den examinatorn utser, rätt att ge en anpassad examination eller låta studenten genomföra examinationen på ett alternativt sätt.

MA150B, högskolan Kristianstad gällande från 2019-01-21

Detta är något jag blivit nekad. Det finns inte resurser säger läraren, Bullshit! Hade jag kunnat göra en muntlig examination är jag övertygad om att läraren åtminstone hade kunnat förstå att jag fattar vad som krävs av mig för att få godkänt i kursen. Under förutsättning att frågorna är lite lättare också. Mer om det senare i inlägget. Det står i kursplanen, som går att läsas här (så länge länken funkar och kursnamnet är detsamma) vad kursen ska gå igenom. Vilket är detta:

Del 1

  • Aritmetik.
  • Algebra.
  • Formler.
  • Ekvationer.
  • Sekvenser och serier.
  • Mängder.
  • Grundläggande logik.
  • Funktioner.
  • Grafer.
  • Logaritmer.

Matematik, del 2

  • Trigonometri.
  • Vektorer.
  • Matriser.
  • Tabeller och grafer.
  • Statistik.
  • Sannolikhet.
  • Korrelation.
  • Regression.
  • Grundläggande derivering.
  • Grundläggande integrering.

Om vi tar ett par exempel. Grundläggande derivering. Såsom jag tolkar det så innebär det att man ska kunna derivera. Det kan jag. Om vi tar talet 3x^2 och deriverar det så blir det 2*3x^2-1 = 6x. Det man gör är att man flyttar ner tvåan och gångrar det med talet 3. Ett tal som är upphöjt till 1 räknas liksom inte för det är talet i sig självt eller nått. Som ni märker har jag svårt att tala termer här, men det är ju en del av min sjukdom (fibromyalgi). Jag fattar driften av det hela, men på ett skriftligt prov är det svårare att bevisa eftersom jag har svårt att tänka i komplett tystnad. Jag behöver prata för att komma fram till en lösning. Eller skriva massiva blogginlägg, haha! När jag pratar eller skriver mycket om en sak så är det som om att jag triggar mig själv till att komma ihåg saker bättre, och jag har då inte rätt att göra en muntlig examination som hade behövts för att bevisa min kunskap. Nu när jag har studerat så har jag lärt mig de grundläggande sakerna som står i boken. Jag vet hur man löser trianglar, följer formler etc. Det som är svårast som jag ännu inte riktigt lärt mig är logaritmer, venn diagram och lite småskit gällande trigonometriska identiteter.

Talen som finns i boken att öva på är simpla såna. Som talet jag nämnde ovan. Sen finns det några få i boken som är lite mer komplicerade, men inte mycket om man ska vara ärlig. Vad kom på tentan? Jo, typ det här: (x^2 – 3)e^x. Hur i helvete löser man det? Det finns ju inte i boken?! I alla fall inte vad jag har sett. Sen råkade jag skriva fel i grafräknaren också för jag tänkte inte på att e^x fanns som knapp, men jag skrev in ett tal som är likadant som e^x, men det blev fel så klart. Lätt hänt när man sitter i en sal med alla andra under bestämd tid och hjärnan fryser till is. Det är bara ett exempel av många.

Boken vi har använder sig inte av verkliga exempel såsom ta reda på hur högt ett hus är och vinkeln en skugga som trädet har på tomten, därför övar man inte på det. Och jag har svårt att applicera simpla matematiska tal till verkliga saker, för så funkar inte jag. Det jag lär mig av matematik är hur man löser ett särskilt tal. Något mer tänker inte jag på om det inte uppkommer något där jag har nytta av det. Det är ju inte som om att jag heller har haft möjlighet att bygga ett stall eller plantera träd i en trädgård av en särskild storlek. Vad kommer på tentan? Jo, ta reda på höjden av vattnet i en fiskskål.

Jag anser inte att att tentan motsvarar vad kursen ska genomgå, för i min hjärna tolkar jag det som om att man ska kunna de bitarna som kursen går igenom. Inte en sjuttielfte så hög nivå på något som bara är grundläggande. Särskilt med tanke på vilken bok vi använder. Kursen heter inledande matematik – inte avancerad matematik för fysikstudenter eller något i den stilen. Inledande matematik innehåller grejer som: Lös en ekvation, räkna ut vinkel på triangeln, hitta integralen(bestäm), gör derivata etc. Det borde inte vara svårare än så, och jag kan det där, i alla fall för del två. Del 1 behöver jag öva lite mer på så jag kommer ihåg det. Det försvinner snabbt ur minnet när man inte använder det. Boken går igenom det mest grundläggande ifrån alla mattekurser från Matematik 1 – 5, på både a, b och c nivå. På en termin! Och tentorna är som om man läste avancerad matematik a’la Einstein… Orimligt som heter duga!

Nåja, jag är så galet trött på matematik, men igår efter lite samtal med nära och kära så säger de flesta att det är en god idé att lägga ner matematiken, byta utbildning och ta det lugnt i sommar. Gör mitt spel om jag vill. Älsklingen är svårare att övertyga, han tror ju på att jag klarar det, men det gör inte jag. Inte med tanke på hur situationen är. Dock så hade jag planerat sen några dagar tillbaka att köpa en kompletterande bok, så igår köpte jag en digital variant av matematik 5000 3c, för det skadar inte att försöka. Den var billig, så det är positivt. Men jag orkar inte om jag ska vara ärlig. Jag vill inte.

Jag vill fortsätta programmet av ren och skär envishet, eftersom jag är antagen och har underbara kurskamrater, men vilka usla argument är inte det? Sen ville jag testa min egen arbetsförmåga för att kolla om jag orkar pendla 3 timmar om dagen + plugga 40 timmar i veckan. Kan jag det? Ja, det går utmärkt – så länge vi pratar programmering här. Matematiken är ju som ni känner till på en helt annan nivå. Fast den inte behöver vara det då den bara ska gå igenom det grundläggande. Själva kursen går igenom det, men tentorna gör verkligen inte det. Nej, där måste man vara ett matematiskt geni som pluggat 8 timmar om dagen, med 50 olika böcker för att kunna klara tentan. Eller nått i den stilen. Och kursen är en 15 poängare på halvtid över en termin. Den hade behövt vara på 30 hp, eller bara lättare tentor… Mer än hälften av de som går i klassen klarar inte tentorna. Vare sig del 1 eller del 2, oavsett hur mycket de pluggar, så jag är INTE ensam. De som klarar tentorna är mattegenier från början, eller så förstår de kopplingen bättre än vad majoriteten gör.

Men jag är så trött på det här. Vi pratar om nått annat istället.

Om jag hade bytt utbildning, så lutar det mest just nu åt systemutvecklare i .net på Newton’s Yrkeshögskola i Malmö. Jag är antagen till den och till systemutvecklare i Java. Jag kan ju redan Java och har gått grundläggande och objekt-orienterade kurser i det, och jag tänkte att det är nog bättre att visa upp för framtida arbetsgivare att man kan både Java och .Net, med allt vad det nu innebär. Dock just nu tänker jag också lite så här att så länge jag inte är begränsad till bara en plattform (typ bara Windows och Android) så är jag nöjd. Jag är flexibel till alla plattformar, men just nu skulle det vara rätt tråkigt om jag bara hade varit tvungen att använda Windows och göra appar till enbart Android med mitt framtida yrke. Jag vill gärna kunna mer. Hade jag bara kommit på ett koncept till en iOS app så hade jag lärt mig Swift, men jag har inga idéer till ett sådant projekt. Det enda jag vet är att mitt spel jag vill göra som just nu är ”on hold” 😭 tills jag löst matte skiten är att jag främst vill släppa det till iPad, men det krävs inte Swift för att göra det, eftersom jag gör det i Unity3d. Det är ju ett spel och inte en app. Som tur är har .NET blivit mer plattformsoberoende, så det går utmärkt att utveckla grejer i det ramverket både i linux och i MacOS, vilket är underbart!

Jag känner mig bara oerhört sliten, både fysiskt och psykiskt efter den här karusellen. Fyra tentor på raken som gått totalt åt skogen… Skriver jag omtentorna igen lär jag med största sannolikhet misslyckas och nå maximalt 1-3 poäng och med mitt stabila, men fallande psyke orkar inte med fler nedfall just nu. Det är som ett dödsfall efter varje gång man hämtat sin tenta. Med tanke på att det är programmering jag älskar och vill veta mer om, bli bättre på etc, så tar matematiken långsamt död på mig. Inom programmering är matten bara ett sätt att tänka och förstå hur man programmeringen och till YH utbildningarna räcker det med Matematik 2, vilket jag har godkänt betyg i. Annars hade jag inte blivit antagen till någon utbildning inom programmering.

Skillnaderna mellan Yrkeshögskola och högskola/universitet är att YH är mer pang på. Där får du lära dig precis vad du behöver för att jobba med programmering i någon form (beroende på utbildning). Högskola eller universitetsstudier har massa fluff för att fylla ut 3 år av utbildning, där matematik kurser är en del av fluffet. Sen kanske du får högre lön om du går på högskola, och särskilt om du är civilingenjör, men det är en helt annan grej. Lönemässigt är det detsamma oavsett utbildning. Duktiga programmerare oavsett tidigare utbildning, med hobbyprojekt och annat att visa upp för arbetsgivare får generellt också högre lön, men ingångslön är skitsamma med har jag läst. Det är ändå på samma nivåer efter X antal arbetade år, och den höjs om man byter jobb ofta eller om man är duktig på det man gör.

Den första kursen vi hade, var också lite fluff. Dock är det mycket bra kurser i programmet jag går, såsom algoritmer, software engineering och massa andra projekt kurser, så det är inte bara bullshit och fluff, men med tanke på hur matematiken stoppar halva klassen från att fortsätta programmet, för att det är också en spärrkurs är skrämmande. Helt ok om man inte hade klarat kursen, men ändå får fortsätta för så brukar det vara, bara att det blir jobbigare med nästkommande kurser, men i det här fallet är en grundläggande matematik kurs med så här svåra tentor totalt orimligt. Det är inte bara jag som är upprörd över det här, även om jag förmodligen är den enda som visar det öppet. Men jag är sån. Känslosam och orädd för att visa vad jag tycker om något.

Särskilt när det gäller att jag har fysiska och psykiska sjukdomar som hindrar mig från att bli godkänd på en kurs när jag inte ens får hjälp jag har laglig rätt till. Fast jag har pluggat och gjort mitt absolut bästa.

Publicerat den

Nu är det nära att jag ger upp…

De som känner mig vet att jag kämpat som en blådåre typ hela mitt liv för att komma någonvart med någonting värdefullt i mitt liv. Jag har försökt göra vad jag ska på diverse praktikplatser och misslyckats samt insett att jag hör inte hemma på den generella arbetsmarknaden. Jag har en examen i pedagogik i bagaget som är komplett meningslös, en 3,5 år ”lång” anställning på Funkibator som min enda anställning och ett år påbörjad utbildning till systemutvecklare. Och jag vet nu att jag vill bara hålla på med programmering i någon form.

Jag har klarat allt utom matematiken under året som har gått. Jag har fått en 3:a, alltså godkänt i alla programmering och projektkurser förutom den sista projektkursen där jag enkelt samlade på mig en femma som är högsta betyg. Jag kan programmering, även om jag inte är världsbäst. Matten däremot bryter ner mitt starka jag till något som får mig att bara skrika ut och hata världen eller nått. Det är inte rättvist. Ni som läst mina gamla inlägg vet ju hur det har gått.

Jag hade fel i min strategi som jag körde på sist. Jag fick inte 7-9 poäng eller mer. Jag fick två. IGEN! Hur i helvete är det tänkt att någon som jag, som pluggar så gott jag bara kan, som kämpar med begränsningar, låg energinivå (generellt) och andra problem som INTE får den hjälp jag behöver från kursen för att bli godkänd – ska bli godkänd? Det står i kursplanen såg jag häromdagen att personer som har funktionsnedsättning och ett stödjande dokument har rätt att få hjälp för att klara kursen, men läraren har sagt blankt nej. Det finns inga resurser att göra det för mig. Det enda jag kan göra är plugga som alla andra. Vilket jag gör, så gott jag kan. Och har gjort den senaste tiden. Och lärt mig saker.

Men det går ju inte. Det spelar INGEN roll!!! Jag kommer inte förbi två ynka skitpoäng. Tentorna är för svåra. Läraren är för petig. Jag är troligtvis för slarvig – även när jag är så überfokuserad jag kan bli, som jag var när jag skrev tentan i förra veckan. Fy fan vad stolt jag är över mig själv där. I alla fall än så länge. Det känns så himla fel och orättvist. Jag är så här nära att bara ge upp matematiken nu. Jag orkar inte längre. Inte när det är som det har varit den här terminen. Mitt absolut bästa duger aldrig för den här mattekursen! Nu när jag i alla fall har pluggat och lärt mig saker, för tro mig – det har jag! Det duger inte ändå…

Hade tentorna varit exempelvis, lös den här triangeln, lös den här ekvationen, räkna ut k-värdet på den här lutningen, hitta max-min punkt här och gör derivata här och hitta den här integralen – fine! etc. Då hade det varit jättebra. Hade jag gjort nationellt prov i Matematik 3c hade jag med stor sannolikhet klarat mig idag. Jag kan ju det mesta. Inga problem, men vad händer? Jo, frågorna är så komplicerade så att det finns ingen som helst möjlighet att öva på såna svåra saker. Det finns inte i boken, läraren har inte alltid lärt ut allt (eftersom tentorna är så svåra) och tentorna i sig är på sån hög nivå att man storknar. Jag brukar förklara det som om att vi går från level 1 till 10, och 10 är högst. Boken är kanske på level 1-3, lärarens hjälp på 4 och tentorna är på level 9. Minst. Det behövs typ en helt extra bok till för att man ska kunna öva tillräckligt på allt, och jag med mina begränsningar orkar inte 4-5 timmar matte dagligen, kanske max 3 i snitt, om man räknar in helgerna också. Jag pluggar mer på de dagar jag känner att jag orkar och vill, sen blir det mindre på dagar jag knappt kan tänka. Huvudsaken är mer tycker jag att jag lär mig sakerna som står i boken. Jag snittar på ungefär två timmar per dag, vilket är för min del mer än tillräckligt känner jag med vad jag orkar och kan p.g.a. mina sjukdomar och andra begränsningar.

Jag är snabb, det har jag alltid varit, så det som tar mig kanske 1-2 timmar att räkna, kanske tar det dubbla eller mer för andra personer som ändå pluggar bättre än mig. När det gäller matematik är det bara att nöta, och har jag väl fattat vad som krävs av mig så går det fort att räkna. Mycket tid jag spenderar på ”ingenting” går också åt till att tänka på matematiken, för att processa det. Jag gör typ inget annat än tänker på matematik, men det spelar ju ingen jävla roll heller, så klart. Jag duger inte. Jag är meningslös. Jag är korkad etc. Det känns så i alla fall, samtidigt som man fick en femma utan ansträngning i senaste projektkursen.

Det är en jävla berg och dalbana. Jag går från att känna mig någorlunda förberedd inför en tenta (eller riktigt förberedd), känna mig stolt för det jag har skrivit och hoppats på att jag fått ihop tillräckligt med poäng och klarat godkänt, till att få panik, känna att jag inte klarat det, få 1 eller två poäng av 24 möjligt (eller 18 om man bara ser till godkänt delen) och få veta att allt jag har gjort är fel. Och sen så börjar karusellen om ett par veckor senare, med skillnaden i att man pluggar mer, och faktiskt har lärt sig det som står i boken – det man har övat på, men den möjligheten får man inte på tentan. Och gör man minsta lilla fel så är det 0 poäng istället för ett eller ett halvt poäng.

Jag orkar alltså inte mer. Jag känner att jag vill inte utsätta mig för mer skit nu. Det har pågått i ett halvår. Visst, jag var inte perfekt i början. Till omtentan i del ett hade jag pluggat 5 timmar på en månad, men det hade ju sina orsaker. Sen dess har jag pluggat mer, dubbelt så mycket minst – men som sagt jag har också lärt mig mer, men det spelar ingen roll. Jag är körd. Jag kommer aldrig klara godkänt i den här kursen, oavsett hur mycket jag än försöker. Det bara är så. Och det är ett jävla skit i sig. Fy fan, vad arg jag blir. Fly fan asförbannad! 🤬

Nu ska vi dock vända på steken och se det positiva. Jag är antagen till två andra utbildningar, till systemutvecklare i java och .Net på Newtons yrkeshögskola. Jag har självklart tackat ja, och jag funderar allvarligt just nu på att ta studieuppehåll från Kristianstad och gå någon av de utbildningar jag blivit antagen till. Just nu är det tre stycken. Alla känns lika bra, då jag gör samma saker jag ändå hade gjort på HKR, plus att det är praktik. Efter lite efterforskning så får nästan alla jobb direkt eller innan de fått examen och jag är driven. Som fan! Jag är inte världsbäst, men med lite övning och annan hjälp så är jag övertygad om att någon arbetsgivare är villig att anställa mig. Jag vill inget annat än hålla på med programmering i någon form. Det är det enda rätta för min del. Det är förmodligen den enda branschen där jag kan jobba heltid i utan att bli för trött. Det är ett välbetalt jobb, flexibelt och har allting som jag gillar att hålla på med. Det är bara så jävla tråkigt om det innebär att jag inte går kvar i Kristianstad längre, med mina nuvarande kursare, men det är viktigare för min egen del att bli programmerare i någon form än umgås med kurskamrater i några år. Bara för att jag inte går kvar där så behöver ju det inte betyda att vi för evigt tappar kontakten, men jag måste banka in det i mitt huvud att jag går utbildningen främst för mig själv och inte för alla andra jag lärt känna. Så är det när man är social och älskar att umgås med andra människor.

Just nu tror jag i alla fall att det är helt och totalt omöjligt för mig att fortsätta just den här utbildningen till hösten. Matematiken är nämligen en så kallad spärrkurs, så jag får bara gå en kurs till hösten om jag fortsätter vilket jag vägrar gå med på! Då är det bättre med studieuppehåll. Jag tänker ta studieuppehåll från utbildningen oavsett vad som händer om jag inte kan gå till hösten, för jag vill inte förlora min plats. Visar det sig att yrkeshögskolorna är skräp, så fortsätter jag nästa termin, läser om matematiken i förhoppning om att det är en annan lärare och annat upplägg, men jag tror verkligen inte att YH är skit. Vissa är det, kanske på mindre orter och för 10+ år sen, men många av de utbildningarna som finns har personer i deras styrelse som arbetar på stora företag och som hjälper till att forma utbildningen. Mer än 90% av de som går en IT utbildning på Yrkeshögskola får jobb inom ett halvår efter avslutat utbildningen, men de flesta av dessa 90% har oftast jobb innan utbildningen ens är avslutad och jag vill bara ha ett jobb inom programmering. Många får anställning efter första LiA perioden, vilket är praktik och med tanke på min csn situation hade jag verkligen behövt ett deltidsjobb under utbildningen.

Som sagt, jag personligen skiter fullständigt i just nu hur jag blir en systemutvecklare, webbutvecklare eller whatever else jag kan bli inom programmering. Huvudsaken är att jag kommer dit och med tanke på den här terminen så vägrar jag utsätta mig egentligen för mer skam och ångest i den här specifika mattekursen. Jag vill inte mer. Tänk dig själv! Hur skulle det kännas för dig om du gjorde ditt absolut bästa som du bara kunde i något. Du är superförberedd, kan allt som är möjligt att kunna med tanke på vad för resurser du har. Sen kommer provet, du skriver det så gott du kan med vad du lärt dig, men det kommer frågor du inte övat, på för den möjligheten finns inte med det resurser du har fått. Godkänt nivån säger vi är 10 poäng. Du får konstant 1 eller 2 och läraren eller skolan kan inte hjälpa dig. Du måste plugga mer. Du pluggar mer och samma sak händer om och om igen. Hade du orkat med det? Jag tror inte det.

Sen är jag inte perfekt. Jag lovar att jag gör och har gjort mitt absolut bästa (i alla fall nu på sistone med tanke på allt) och jag tycker det känns fantastiskt att jag lyckats gå igenom allt i del 2 hela två gånger, men trots det så räcker det inte.

Det är bara noll, noll, noll… hela jävla tiden…

Publicerat den

Ping – klarvaken, en till omtenta i matte avklarad och antagen till en YH utbildning i Malmö.

Ja, dags att blogga igen. Nu när man är ledig från skolan, förutom all matte som ska räknas och tentor som ska skrivas så har jag mycket tid över till att blogga. Så här kommer ett nytt inlägg!

Senaste veckorna sen jag började mitt så kallade sommarlov har jag börjat mina dagar med en ”sprängfylld av nyttigheter” smoothie som ger mig ungefär halva dagsintaget av vitaminer, mineraler och fibrer. Denna veckan har jag också varit gräsänka, och då har jag ätit extra nyttigt. Det börjar märkas, eller så är det något annat konstigt som pågår, för så här pigg som jag varit denna veckan har jag nog inte varit sen jag var tonåring. Jag minns inte sist jag var så här pigg så länge. Vanligtvis brukar jag ha typ en dag i månaden kanske, i snitt utspritt på ett år där jag känner mig normalfungerande. Det brukar aldrig vara ihängande dock. Så pigg som jag är nu är skrämmande konstigt.

Extra konstigt är det, med tanke på att jag skrev min omtenta i matematiken igår för del 2 och under hela tiden jag skrev var jag superfokuserad, jättepigg och när jag skrivit färdigt kändes det som om att jag inte hade gjort något särskilt. Jag brukar annars vara så trött att man nästan svimmar eller somnar på tåget hem. Om det inte är någon konstig placebo effekt, så skulle jag gissa att det verkligen beror på hur nyttigt jag ätit senaste veckorna. Hur kändes tentan då? Ja, med tanke på min historik att totalt gissa fel med hur det gick så vågar jag inte säga något. Det enda jag kan säga är att jag kunde så mycket mer denna gången än någonsin tidigare. Självklart har jag gjort lite misstag, det vet jag, men jag kan nog inte ha gjort så mycket fel som jag gjorde sist. Har jag det – då är jag helt körd. Då finns ingen återvändo, eller nått. Då vill jag nästan ge upp på matematiken, för det är alltid något skit i vägen i den här jävla kursen… Det kommer alltid en fråga man inte kan lösa.

Nu skrev jag min tenta i långsam takt och jag var så noggrann att jag tror nog det var någon annan som skrev tentan i mitt fall. Jag satt nästan 5 timmar med den, nästan hela tiden alltså mellan 09:00 – 13:50 ungefär. Det kändes konstigt, men samtidigt var jag så stolt över mig själv. Tiden får utvisa om jag faktiskt var noggrann, men nu skrev jag allt så bra jag bara kunde. Och jag var medveten om allt och alla steg! Som vanligt vill jag påpeka att jag tror min strategi fungerade, men jag vet inte. I tidigare inlägg har jag ju berättat om hur tentan är upplagd i kursen. Min strategi jag valde att satsa på nu är att få ”full pott” på statistikdelen samt uppgifterna som har med matriser och vektorer att göra. Det är de första sex uppgifterna som ger en poäng vardera. Dock så är det så att man kan få antingen 2 eller 1 poäng på matris eller vektor uppgifterna för det är bara två deluppgifter där. Jag vet att jag har räknat fel med vektorerna, men jag har gjort en korrekt uträkning, så mycket vet jag även om det tog ett tag att komma dit. Det är mina siffror som är fel där, eller så är det att jag bytt plats på dem. Resterande uppgifter i tentan ger 3 poäng vardera och det krävs minst 1 poäng på varje för att klara, så länge totalpoängen går upp till minst 9. Stämmer min strategi så når jag 9-10 poäng. Eller 7-9 poäng, beroende på hur mycket han drar av på mina fel. Det jag hoppas på är att de uppgifter som är lite mer ”krävande” är att jag lyckats samla ihop kanske 2 poäng på dem. Det kan vara fullt möjligt, men förmodligen inte. Jag räknar med 1 eller inget poäng.

Självklart kom det ju uppgifter jag inte övat tillräckligt på, men jag har åtminstone följt formlerna så långt som möjligt och med tanke på att jag fick 1 poäng på förra tentan för att jag följde första delen så borde det innebära att jag kan samla ihop tillräckligt med poäng för varje del för att passera godkänt, eller bara vara någon poäng ifrån och får komplettera. Det kan vara möjligt, har jag fått höra. Det som det hänger på är att mina statistikuppgifter är 100% korrekta. Är dem det och jag får minst 1 poäng på varje del sen, då är jag godkänd på del två. Eller om jag lyckas få kanske 4-5 poäng på de första 6 uppgifterna men att jag får ihop 2-3 poäng på några andra av trepoängsuppgifterna. Jaja, jag ska inte spekulera för det går alltid åt skogen och jag har alltid FEL!

Å andra sidan fick jag en positiv överraskning när jag vaknade i morse, som var halvt väntad om jag ska vara ärlig. Det var att jag blev antagen till en av alla YH utbildningar jag sökt till som en backup plan ifall jag inte klarar mattekursen alls. Utbildningen jag är antagen till heter Javautvecklare på Grit Academy. Jag har stått som reserv till den i nån dryg vecka, men nästan dagligen har jag fått besked om att min plats gått framåt i kön. Från plats 13, till 7, till 5 och till sist antagen. Jag tackade ja direkt! Den är helt ny, men den innehåller ungefär allt som jag ändå ska lära mig på HKR, vilket är mobilutveckling och lite annat smått och gott plus att det är flera olika språk och lite webbutveckling dessutom. Sen är det praktik och lokalt i Malmö så jag hade sluppit pendlingen. Men jag vill helst av allt gå kvar i Kristianstad, pendling och allt. Jag vill inte lämna mina kurskamrater, även om jag främst går utbildningen för mig själv. Även om pendlingen är asjobbig med konstanta tågstrul i perioder så vill jag ändå helst gå där. Men att gå en likvärdig utbildning i Malmö som ger praktik känns inte så dumt det heller. Jag vill ju bara bli programmerare. Jag skiter personligen i hur jag kommer dit, bara jag får arbeta med det och få betalt om några år så är jag nöjd. Och förhoppningsvis ett sommarjobb med det och sen extrajobb med det från och med nästa år. Mitt CSN tar ju slut i oktober 2020 så…

Är ni nyfikna på hur det går med katterna? Jodå, det går framåt. Floccon gillar Maja mer och mer och även mig också. De senaste två dagarna är han som en helt annan katt, vilket bara charmar mig ännu mer. Han kommer riktigt nära Maja flera gånger om dagen, vilket hon inte gillar, så han har fått lite smällar, men de slåss inte. Floccon vill leka med henne, bli hennes bästa vän, men hon tror fortfarande att han är en ond jävel som ska ta allt ifrån henne. Häromdagen åkte jag och köpte nytt foder till Floccon, för hans mat hade tagit slut. Sen dess har Maja börjat äta av hans mat, för hon älskar allt som är nytt, så det har varit lite jobbigt att hålla henne borta från hans matskål. Dock innan idag så gick jag på ICA och köpte med mig en tetra mjau nötfärs i sås. Det är liksom blötmat med 100% animalier och inget skit, vilket är fan så mycket bättre än skräpet hon äter idag. Nu går hon på veterinärfoder som innehåller mer växtbaserade ingredienser än kött, men hon älskar det fodret. Jag bara hoppas att hon kan lära sig älska blötmat, för jag hade mer än hellre börjat ge henne det istället för skitdåligt, dyrt torrfoder. Tanken var i alla fall att bara Maja skulle ha blötmaten, men Floccon ville också ha så då fick de äta en varsin del bredvid varandra på varsin tallrik. Mat har jag märkt får katterna att acceptera varandra lättare, för är maten godare än något annat så skiter Maja i att Floccon är där så det är ju jättebra.

Floccon och Maja äter blötmat på varsin tallrik i köket.

Imorgon är älsklingen hemma igen, och jag tänker typ vara ”ledig” tills jag får beskedet om hur det gick på tentan. Har jag klarat den så är det ett mirakel, även om jag får komplettera. Det är också bra. Har jag inte klarat den, så får jag åka till skolan och hämta ut den om inte läraren kan meddela mitt resultat istället och då blir det att räkna dubbelt upp vilket jag så gärna vill slippa. Jag är så galet trött på matematik just nu!

Publicerat den

Kattvakt, gräsänka, ”dela till FB problem” (igen) och mera matte-snack!

Ja, för er som känner mig och som läser min blogg så borde ni fatta att det här är ett samlingsinlägg, och det handlar om grejer som pågår just nu i mitt liv. Egentligen som alla andra blogginlägg, bara att nu är det flera saker på en gång.

Floccon vs katten Maja

Denna vecka är jag kattvakt, och det är en annorlunda upplevelse. Katten jag vaktar är nämligen här hos oss! Maja kan jag säga direkt är inte särskilt glad, men det går åt rätt håll. I två dagar nu så har jag kunnat ha öppet i hela lägenheten praktiskt taget hela dagarna och katterna ligger mest och sover. Katten vi vaktar heter Floccon (uttalas typ Flock-onn) och är ett franskt namn som betyder flinga. Hans ägare är från Frankrike nämligen och en av dem jobbar på Unity tillsammans med min älskling. Han är en riktig snygging, norsk skogskatt, väger säkert dubbelt så mycket som Maja och är mer än dubbelt så stor och så mycket päls! Nedan ser ni en bild på honom.

Det är en mycket trevlig katt, supersocial, snäll som fan och jättelugn. Hade Maja varit en sån katt som älskar allt och alla så hade de blivit bästa vänner direkt, för sån är Floccon. Han tycker det är lite tråkigt att Maja inte gillar honom. Han gillar att gå mycket så han vandrar runt en hel del, när han inte ligger och sover däckad i soffan som är hans nya favoritplats. Nedan kan ni se en bild på han när han sover så sött i soffan i vårt vardagsrum (även kallat data-rummet, haha)

Igår hamnade de flera gånger på mindre än en meters avstånd från varandra utan att något hände, men det höll på att gå åt skogen en gång med för att Maja blev rädd då Floccon hoppade ner från fönsterkarmen. Som tur var kunde jag stoppa henne, men hon är skiträdd för honom egentligen nu. Floccon har gett upp, han tycker bara hon är löjlig när hon håller på. Många gånger när han närmar sig rummet där jag är och han ser Maja så ropar han på mig så jag kan komma och hålla ett öga på henne men i det stora hela så går det sakta åt rätt håll i alla fall. Om de blir bästa vänner efter ett tag är tveksamt, men det hade varit nice om de kan tolerera varandra utan att det riskeras att bli slagsmål så hade jag varit glad. Alltså, att de kan vara i samma rum, någon meter ifrån utan att något händer samt att nån av katterna kan gå förbi varandra utan att den andra reagerar.

Gräsänka igen, vilket innebär ett sprängt kök…

Eller något i den stilen. Henrik är iväg med jobbet en vecka igen och det betyder att jag får sovmorgon, och får bestämma till 100% alla mina måltider jag äter och när jag äter dem tills han är hemma igen. Det innebär som vanligt massa experiment med vegansk matlagning, men denna gången är det lite lugnare tempo. Jag tänker köra på simpel (men fiberrik och nyttig) mat men igår blev det chips till middag. Jag var så sugen på Estrellas Vicknings chips, så jag antar att det beror på att jag ätit för lite fett och salt på sistone, för nyttigt har det blivit de senaste veckorna, den saken är klar. I alla fall om man jämför med hur det brukar vara. Självklart finns det undantag då vi har haft lite kalas också senaste veckorna.

Effekterna av att äta semi-veganskt igen och så lite hår-snack!

Effekten jag märkt sen jag började är en svag viktnedgång (alltså, kläderna sitter lite bättre igen och jag kan sitta bekvämt utan att de här fettdepåerna gör sig påminda), och att håret och framförallt naglarna växer som om det inte fanns någon framtid (Like there’s no tomorrow). Jag brukar ju hålla mina naglar korta, för när de blir lite för långa så river jag mig själv, och göra praktiskt taget allt är bara jobbigt och obekvämt, så jag föredrar att hålla dem korta. Vanligtvist klipper jag dem typ var tredje till var fjärde vecka, men sen jag började ändra om mina matvanor rejält för några veckor sen så växer de typ dubbelt så fort. Det är skitjobbigt om jag ska vara ärligt. Jag gillar inte att håret växer så fort heller, för det blir så svettigt i nacken. Tanken med min nya frisyr, som jag haft nu i några år är att jag ska låta håret vila så jag slipper sätta upp det konstant, men det går kanske att låta det vila nån månad, sen är det dags att sätta upp i tofs igen. Nästa klippning blir om nån månad eller så. Det har varit så mycket med skolan på sistone, som ni vet så att färga håret rosa igen har fått vänta lite.

Att dela till FB fick mig att testa squarespace…

Ja, som ni kanske vet så har ju WordPress strulat rejält på sistone med delningen till Facebook. Jag trodde jag hade löst det, för det verkade som om att det hade något med temat Twenty Nineteen att göra, vilket är det senaste temat som WP har släppt med deras senaste uppdatering, 5.0 som kom i vintras nån gång. Sen dess har det ju strulat, då mitt personliga meddelande ignoreras, och då spoilas hela introt till inlägget, vilket stör mig som fan. Eller så har inläggen inte skickats alls. Jag har skrivit mer om detta på min engelska blogg. Senaste dagarna så har det fått mig att undersöka Squarespace lite, och jag kan säga direkt att den plattformen är inget för mig. Det blev ett halvt test, men även om jag hade bytt över till den plattformen så hade mina kostnader för att blogga blivit för dyrt och jag behöver spara mina pengar där jag kan just nu.

Att blogga där kostar 120 kr i månaden för en enda blogg vilket är galet dyrt. Inte ens det dyraste webhotellet för en privatperson kostar vanligtvist så mycket. På WP.com där jag varit i några år nu så betalar jag ungefär 400 kr per år (under 2019 blev det dock nästan 500), men då betalar jag än så länge bara för den här bloggen. Alla andra bloggar jag styr över har för lite läsare för att det ska vara lönt att betala för, plus jag vill ju ändå bara blogga. I höst så ska jag till och med nedgradera till att bara betala för bloggare, så då sparar jag en hel del pengar. Alternativt så går det också att bara betala för domänen, för något annat behöver jag inte om jag ska vara ärlig, jag vill bara ha en domän och en WP plattform att skriva på. På min engelska blogg kan ni läsa lite mer om mina tankar kring WordPress jag har på sistone och hur nöjd jag är med att blogga just här. Jag bara vill känna att jag kan lita på delningsfunktionen, vilket jag inte riktigt kan numera.

Häromdagen skrev jag ett långt inlägg över flera dagar på engelska bloggen och när jag delade, självklart så ignorerades mitt publicize meddelande och introt spoilades igen. Otroligt störigt! Problemet med allt det där är ju att i mitt huvud så vill jag direkt fly till nått bättre, men som jag skrev till det länkade inlägget ovan så krävs alla så kallade ”self hosted” WordPress bloggar att man connectar till WordPress.com via Jetpack så då spelar inte det någon roll längre. Det är inte lönt att byta till ett webhotell bara för att blogga åtminstone, för de problemen kommer fortsätta. Det finns andra alternativ såsom att sätta upp ett zapier konto eller IFTTT konto och låta de kolla efter nya inlägg, men jag vill använda Publicize och WordPress eftersom det är en tjänst som är inbakad där. Nu är själva buggen med delning till FB löst, men att skriva långa blogginlägg med flera revisioner verkar också vara ett problem. Om det nu är det som är problemet, d.v.s.

Och så lite matte-snack!

Jag är nästan helt klar med all matte jag behöver räkna inför omtentan som sker i veckan. Jag har lugnat ner mig en hel del sen jag insåg på riktigt hur jävla slarvig jag är när jag skriver tentor, och i allmänhet så jag har gjort mitt bästa för att lära mig matten på djupet. Jag vet inte hur långt jag har kommit med det, men jag har räknat ungefär 2 timmar matte per dag, några dagar blir det fler timmar, andra mycket färre eller inget alls, men jag har som strategi nu att gå igenom lite från varje kapitel per dag. Det gör jag för att hålla det i minnet. Sen har jag skrivit ner minnesanteckningar på de viktigaste sakerna att komma ihåg. Det som har varit svårast är att hitta max och min punkter i en funktion, men det är bara för att jag tycker reglerna är så otydliga och då blir det svårare att lägga dem på minnet. Även att räkna ut vinkeln av två vektorer har varit svårt, men jag lyckades hitta ett par YouTube videos som förklarade hur man gör och sen dess sitter det rätt bra. Det är enklare än man tror med det mesta just nu. Dock att vara kattvakt, känna sig allmänt uttråkad om dagarna plus att jag varit väldigt trött på sistone (sovit för dåligt pga katterna) så är det svårt att få ihop timmarna per dag att räkna, men jag gör vad jag kan. Jag tänker ju på matten mer eller mindre konstant så och försöker lära mig allt som ett mantra eller nått.

Viktigaste punkterna är bara att försöka vara så noggrann det bara går, bryt ner alla steg och skriv ner allt. Kommer man ihåg att ta invers och roten ur på saker och ting så kan man typ det mesta känns det som. Sen för att inte hålla mig så uttråkad så har jag skaffat ett konto på Cmore också, men det lär nog inte bli nått mer än två gratisveckor man får. Jag trodde först att deras utbud var bättre än Netflix (för det har sugit på sistone), men förutom ett par undantag så är det lika dåligt. Undantagen är filmer som jag velat se sen länge, men inte hittat på annat håll eller filmer jag gärna vill se om som jag inte köpt själv på något sätt. Sen har de typ alla Astrid Lindgren filmerna, men jag har köpt alla jag vill ha själv så de ligger i hyllan. Även kortfilmerna såsom alla käraste syster etc. Ja, jag är lite barnslig av mig, men det är bra grejer så why not? Jag ser om de filmerna minst en gång per år så då är det lika bra att ha dem hemma i hyllan.

Ja, det var väl det jag hade att säga den här gången. Håll tummarna nu att inlägget delas som det ska till FB.

Publicerat den

”Om du inte är vegan, så är du mördare, våldtäktsman eller pedofil.” Bara så du vet, alltså…

Jag ber om ursäkt för den hemska titeln, men det citatet är en liten sammanfattning av en grej som hände mig för några dagar sen. Det gjorde mig asförbannad rent ut sagt och jag ska förklara varför. Det blir ett långt inlägg i alla fall!

De som känner mig, vet hur jag funkar och de vet också mina favoritämnen vilket ofta då handlar om veganism, hälsa/klimatfrågor och självklar hundar i form av Grand Danois. Det sista om stora voffsingar låter vi bli i det här inlägget dock. I alla fall vad jag vet nu.

Idag är jag vegetarian. En ”fet”, lat och inaktiv sådan. Min diet har primärt bestått av alldeles för lite fibrer och näringsämnen och det finns logiska förklaringar bakom det. I början av det här året så fick jag dock nog och har (i min egen takt) gjort allt jag kan för att minska ner på animalier och ökat mitt fiberintag. Det har gått sådär. Jag önskar att jag sett mer effekt, men när jag har bra dagar så går det fint, men det går snabbt åt fel håll, så det lilla jag har gått ner har jag snabbt gått upp igen och är som vanligt fetare än någonsin. På senare tid har det dykt upp fettansamlingar på ställen som jag inte trodde jag kunde bli fetare på, och det är grymt obehagligt. Jag ska inte gå in på detaljer, mer än att jag hatar det!

Jag vill bli vegan en vacker dag. Med vegan så menar jag att jag aldrig någonsin kommer äta animaliska produkter såsom mejeriprodukter, ägg och självklart kött, fisk och fågel. De tre sistnämnda har jag inte ätit på över 2,5 år eftersom jag är vegetarian numera. Jag vill bli vegan för min hälsa först och främst, men i och med det vinner både planeten och djuren på det, och jag har självklart en tanke på djuren i och med mitt val att vilja bli vegan, men jag blir inte vegan ENBART för djuren.

Tyvärr, det är så jag ser det. Acceptera det, tack! Det som hindrar mig från att bli vegan är flera saker. Hade jag kunnat vara vegan idag så hade jag varit det. Hade jag kunnat bli vegan när jag först fick veta vad det innebar (på riktigt) så hade jag blivit det för typ 7 år sen nu, men jag är inte det. Och jag ska förklara varför.

Anledningarna är logiska i mitt fall, men kortfattat så beror det mest på att Henrik vill stanna som vegetarian och så länge vi bor ihop har jag noll intresse av att bara laga min egen mat. Därför så jag lagar mina veganska rätter när jag får tillfälle. Under sommaren 2019 så kommer det innebära att jag äter minst 1 eller 2 veganska måltider per dag, vilket jag är glad över. Såsom min nuvarande situation ser ut, med dålig hälsa, låg energinivå, glömska, fibrodimma, fibrovärk och 40 timmar i veckan att lägga på studierna så är det inte särskilt lätt att äta 100% veganskt för mig just nu. Därför är det lite skönt med sommarlov, för då kan jag passa på att äta så veganskt som möjligt. Och maxa fiberintaget också och öka näringsinnehållet så mycket som möjligt.

Sen har jag smaklökar som också får bestämma mycket. Just nu och sen flera år tillbaka är jag egoistisk nog att tycka och tänka att maten jag äter måste vara god, ätbar och gärna nyttig för mig samt fiberrik. Bara för att jag blir vegan, behöver inte det betyda att jag tänker tvinga i mig äcklig mat, bara för att rädda djuren och planeten. Nej, maten ska smaka gott! Det som hindrar mig mest (matmässigt) från att bli vegan är mejeriprodukter såsom vispgrädde (40%) och creme fraiche och/eller gräddfil. Det finns inga produkter på marknaden idag som lätt kan ersätta de grejerna, för de smakar inte eller beter sig likadant, eller gott nog för att jag ska känna att det är värt det.

Jag äter ju dock inte så mycket av såna mejeriprodukter längre. Kanske någon deciliter creme fraiche i veckan och nån gång ibland blir det en glass som är mjölkbaserad. Grädde som är vispbar äter jag nog bara några gånger per år nu tror jag, typ på semlor, tårtor och andra bakelser som kräver grädde. De flesta gånger som mejeriprodukter generellt smyger sig in i dieten är när man har ost på pizzan eller nån gratäng eller om man käkar massa godis, chips och kakor vilket det blivit alldeles för mycket av de senaste åren. Även ost! Absolut ost!Jag tror nog att det enda jag hade saknat idag om jag blivit vegan just nu är ostbågar om jag ska vara ärlig. Kanske vissa sorters chips, men annars så är det helt ok att aldrig mer äta något annat specifikt. Det är också bara en tidsfråga innan det kommer ut veganska varianter av mina onyttiga favoriter med tanke på hur snabbt utvecklingen går just nu.

Nu kanske man kan tala om den hemska titeln till det här inlägget. Jag satt och kollade på en livestream av en person som är vegan för några dagar sen, som satt och spelade ett pokemon spel. Jag skrev lite i chatten och berättade väldigt kortfattat om att jag är vegetarian, och då fanns det en nisse i chatten som är vegan och som mer eller mindre skällde ut mig för att jag inte är vegan ännu. Det var inte ok att ta det långsamt, det var inte ok att respektera mitt liv, mina val eller någonting jag gjorde för om jag inte var vegan så är jag meningslös eller nått. Jag skrev att jag vill vara vegan, att jag pratar mycket om det och sprider budskapet om veganism så ofta jag får möjlighet och att jag äter så veganskt jag kan – men enligt den här personen så duger inte det.

När jag skrev att jag inte var redo att bli vegan ännu så jämförde han mig med mördare, våldtäktsmän och pedofiler samt föräldrar som slår sina barn. Om jag skrev exempelvis att jag gör allt jag kan för att minska mitt intag av animaliska produkter så skrev personen typ så här:

Det är ok, jag slår mina barn mindre nu än vad jag gjorde innan. Eller jag våldtar mindre människor nu än vad jag gjort tidigare.

En arg vegan på nätet.

Då blev jag asförbannad. Även om jag förstår syftet med hans ord, så tyckte jag det var rent respektlöst. Han som höll i sändningen sa själv att han blev vegan över en väldigt lång period, där han först började äta veganska frukostar, sen inget kött före lunch till en vegansk dag i veckan etc. Han tyckte också att den här nissen var lite väl för hård mot mig också, då jag delar han som höll i livesändningens syn på veganism en hel del. Jag tycker också och säger det ofta till mina köttätande människor jag känner att alla steg mot att äta vego är bra. Men den här arga veganen ville inte lyssna på det. Han tyckte bara jag var dum i huvudet som inte är vegan, och att mina anledningar till att inte bli vegan var löjliga.

Han ville jag skulle lämna min älskling och bli vegan, men han har noll anledning att säga så, även om jag kan förstå argumentet. Den som känner mig och min älskling vet varför vi är ihop. Det är på grund av vår relation som jag har gått upp typ 20 kilo som jag desperat vill bli av med, men det är priset jag fått betala för att leva ett underbart liv tillsammans med min älskling. Det är liksom sambokilon deluxe.

Med min älskling lever jag det liv jag alltid har velat leva. Hade jag förstått när jag var yngre att det skulle innebära att jag blev överviktig så kanske jag hade prioriterat annorlunda, men ett liv utan Henrik är omöjligt så länge vi båda är i livet så som jag ser det. Hade jag varit singel, eller om vi aldrig blivit ihop hade jag mycket väl varit vegan nu, men det är inte säkert att jag hade stannat som vegan heller om jag väl hade blivit det för typ 7 år sen. Eftersom jag har en stor tendens att gå ”All in” och sluta efter ett tag, bara för att det blir för jobbigt så hade min syn på veganism förmodligen varit väldigt negativ idag, så på så vis är jag glad att jag ännu inte är vegan, även om jag så gärna hade velat vara det.

Jag väntar mer på att bli vegan när jag är redo för det. Med redo innebär det att jag till 100% är redo att släppa all animalisk mat jag ätit tidigare, för jag har tappat intresset för det, eller det finns ett skitbra veganskt alternativ för det istället. När den dagen kommer vet jag inte. Kanske när Perfect Day släpper sin vispgrädde och creme fraiche globalt och när Estrella gör veganska varianter av alla storsäljare de har nu och OLW har veganska ostbågar? Det tog Gustaf från Jävligt Gott att bli vegan 12 år och jag ser han som en stor inspiration och delar hans syn på veganism och vegansk mat en hel del.

Vad tycker du? Är det rätt eller fel av mig att vänta att bli vegan tills jag är redo och kommer stanna vegan för alltid, eller ska man hoppa på tåget nu och med stor sannolikhet misslyckas pga diverse anledningar?

Publicerat den

En femma i projektkursen, men jag är en total nolla i matematik…

Jag är helt mållös om jag ska vara ärlig. Jag är arg, ledsen, förtvivlad, glad, inte ett dugg förvånad och tusen miljarder andra känslor. Enda tanken jag har nu är att jag är totalt körd. För det kommer aldrig spela någon roll hur mycket jag pluggar inför en tenta i den här kursen. Jag kommer aldrig kunna bli godkänd.

Fortsätt läsa En femma i projektkursen, men jag är en total nolla i matematik…
Publicerat den

2 poäng av 24 – fy fan vilket jävla skit!

Om ni inte fattat det, så syftar jag på mitt resultat i min omtenta för del 1 i mattekursen under våren 2019.

Ok, om man ska se det positivt så blev det ju en 50% förbättring, eller är det 100% förbättring? Vem fan bryr sig?! Resultatet på senaste matteprovet har fått mig att bli så jävla sur och arg att jag inte orkat meddela folk utanför skolan om mitt dåliga resultat. Just nu handlar allt om matematiken, men jag är bara sur och förbannad när jag tänker på det. Det får mig att känna mig totalt och komplett meningslös och att allt jag gör spelar ingen roll, för jag kommer misslyckas med matten i alla fall och jag kommer inte kunna fortsätta i höst. Det är så det känns, men jag har inte gett upp ännu.

Jag har inte råd eller lust att ge upp. Jag ska fanimej fortsätta räkna, oavsett hur jävla asjobbigt det faktiskt är. Idag har jag faktiskt fått hjälp av en bekant som arbetat som mattelärare innan och hennes förklaringar har verkligen hjälpt mig förstå lite mer om hur jag bör tänka och räkna. Jag ska träffa henne flera gånger och få mer hjälp. Det ska förhoppningsvis leda till en ny strategi när jag pluggar, så från och med nu är tanken att jag ska framförallt öva på de svårare delarna i matteboken, för det är inte lönt att fokusera på grunderna. Inte när läraren skiter fullständigt i att kolla hur man förstår grunderna, och bara tar det absolut svåraste som går att hitta på tentorna. Känner jag att det är lönt att öva på grunderna så gör jag det, men allt som kommer kräva att räkna ut direkt med miniräknaren är bara att skippa och finns lösningen i formelsamlingen så hoppar jag över det också, så länge jag vet alla steg i en uträkning.

I del två så kommer det handla om trigonometri, sinus och cosinus, statistik och lite annat. Hela statistikdelen har jag typ gjort när jag gick mitt gamla program på BTH, men jag behöver en liten uppfräschning i det för att komma ihåg hur fan man gör. Även om del två handlar mycket om lite ”lättare” grejer så räknar jag inte med att man kommer få tal som innebär att räkna ut en vinkel på en triangel eller kolla hur många valar som fanns i världen 1922 i ett diagram. Nej, jag räknar med att se såna komplexa tal som jag knappt kan öva på i boken och när det handlar om derivata och integraler så räknar jag inte med att lösa en integral, utan mer trippel-integraler eller nått sånt skit. Och detta säger jag utan att veta ens vad en integral är för något, men det ska tas upp snart och de jag har pratat med på sistone har nämnt det också, så därför tar jag det exemplet. Jag menar, varför inte, när det är så standarden är på den här kursen. Det är så jävla onödigt svårt och det ska inte behöva vara så!

Jag utgår ifrån att jag kommer misslyckas totalt på del två. Jag ska bli glad om jag får mer än 1 poäng. Får jag mer än 1 poäng så kan jag klassa mig själv som världsmästare i matematik. Det är så det känns. Komplett jävla orimligt. Fy fan, vad det här suger! Men jag ger inte upp! Detta ska sluta med mig som någon typ av programmerare/utvecklare. Så enkelt är det. Oavsett hur lång tid det tar, men jag hoppas att jag inte hamnat i pensionsåldern innan jag klarat en utbildning dock…

Publicerat den

37 år och huvudet är sprängfyllt med tankar

Igår fyllde jag 37 år. Den dagen var ungefär som vilken annan söndag som helst. Vi tog det lugnt, sov ut tills det inte gick längre, åt frukost och tittade på TV. Jag tog emot gratulationer via Facebook och telefonsamtal och beställde ett nytt mobilskal samt stickers att sätta på datorn för lite pengar jag fick i present. På eftermiddagen körde vi till Emporia och laddade bilen. Medan den laddade så åkte vi in till Triangeln och testade nya restaurangen, Koshari House. Det var intressant, men maten var lite enformigt. Jag åt en böngryta och älsklingen käkade falafel på bondbönor. Det hade varit mycket godare om det funnits mer grönsaker och andra tillbehör, men det var ändå gott. Jag hade gärna gått dit fler gånger och testat någon annan rätt i alla fall.

Efter att vi var där så åkte vi tillbaka till Emporia och handlade lite grejer på Willys. Eftersom jag fyllde år så ville jag ha en tårta så vi köpte en prinsesstårta där och lite annat smått och gott. Sen åkte vi hem, såg lite film och fortsatte spendera söndagen som vilken annan ledig dag som helst.

Körd i matten – igen… och en backup plan är skapad

Jag gjorde omtentan i matten för någon dryg vecka sen och det kändes bra när jag skrev den. Det gick ju så klart åt skogen, och än så länge vet jag inte exakt hur det gick. När jag är i skolan nästa gång ska jag hämta ut tentan och kolla hur det gick. Som jag skrev i ett inlägg på väg hem från tentan så kan jag ändå ha lyckats få typ 13 poäng men ändå failat eftersom jag kanske då inte fick minst 1 poäng på varje del som krävs för godkänt på tentan. Jag är ändå stolt över vad jag skrev, för det gick bättre, trots att jag inte pluggat mer än några få timmar på en månad istället för halvtid. När jag fick veta hur det gick i fredags så skapade jag min backup plan, vilket är att söka till diverse YH utbildningar i Skåne. Det blev nästan 10 stycken, men många av dem är sena anmälningar och vi får se om jag blir antagen till någon av dem. Klarar jag dock del 2 i matematiken i antingen originaltentan eller första omtentan så är det lugnt med att fortsätta och jag hoppas jag lyckas, men man vet aldrig. Just nu vet jag inte vad jag ska tänka eller tro.

Det enda jag vill är att ha en färdig utbildning i programmering så jag kan söka jobb och börja mitt liv på riktigt och planera inför framtiden. Det är rätt tröttsamt att vara 37 år gammal och praktiskt taget inte ha livet under kontroll ännu. Ingen fast inkomst. Ingen hög(re) inkomst. Inga direkta jobb att prata om och framförallt ingen Grand Danois. Just nu, med tanke på hur mycket jag älskar att programmera så vill jag bara programmera mer, men i projektgruppen är vi praktiskt taget färdiga med allt vi har planerat att göra, och detta är ungefär 3 veckor innan deadline. Efter detta är det eventuellt nya features vi kan komma på, men annars är det bara småpill och buggletning kvar. Och programmet i sig är nästan buggfritt redan. Vi har bara jobbat på så bra, så då har det blivit så. Det får mig att längta lite mer till sommaren, då jag planerar att göra ett spel istället för att jobba. Och sen blir det ju så klart att räkna matte också. Frågan är bara hur mycket matte jag behöver räkna…

Jag känner mig ändå hoppfull trots allt. Till sist ska jag bli en utvecklare inom programmering, men eftersom jag väntat så länge med att komma hit så vill jag inte vänta längre. Det positiva med min så kallade backup plan är att jag får en ny möjlighet att bli ännu bättre på programmering, då jag läst grundkurser i programmering och objekt-orienterad programmering dessutom samt en kurs i databaser. Jag slipper matten igen om jag kommer in, och jag slipper den jobbiga (men nödvändiga) pendlingen. Men å andra sidan får jag då säga hejdå till mina nuvarande kurskamrater och lärare och frågan är hur attraktivt det är att ha både 1 års utbildning från högskola och sen en komplett YH utbildning för en arbetsgivare? När man förklarar att det bara beror på att man inte fixar matten så borde de förstå. Jag har liksom noll oro när det gäller allt som har med programmering att göra, eftersom det är så roligt och jag bara vill lära mig mer. Majoriteten av programmerare sysslar inte med matematik när de jobbar. Matematik och programmering går dock lite hand i hand ändå, för det är liknande tänk och gör man exempelvis spel behöver man tänka mer på x och y grafer/skalor men de flesta säger att man ska kunna de fyra räknesätten och förstå det logiska tänket och det förstår jag. Grejen är ju denna att det krävs ju matte 2 (eller B) minst för att komma in på programmeringsutbildningar så där har man ju matten redan. Och jag planerar starkt för att att inte hamna i en yrkesroll där jag dagligen behöver räkna ut ekvationer bara för att prata med en dator.

Problemet i det här programmet jag går nu är att vi går igenom så mycket matematik på en termin istället för att exempelvis kräva matte 3 (C) för att komma in och gå igenom matte 4 och 5 i så fall på en termin istället för att tränga in alla 5 mattekurser på en termin. Sen hjälper det ju inte att tentorna är übersvåra och matteboken är komplett meningslös. Jaja, jag ska gå vidare från det här. Det sker av logiska förklaringar, min dåliga hälsa samt alla anledningar jag tjatat om kring det här. Jag tänker inte ge upp i alla fall. Det löser sig på ett eller annat sätt. I värsta fall om jag inte lyckas komma in på någon annan utbildning heller, då tar jag studieuppehåll i typ 1 år, går arbetslös och typ lär mig programmering på egen hand, fortsätter göra mitt spel eller flera spel för jag tror inte jag kommer lyckas få ett jobb. Sen vill jag heller inte ha något jobb om det inte innebär programmering i någon form, om jag ska vara helt ärlig.

Men viktigast av allt just nu är att slippa tänka på matematik. Det om något vill jag bara vara färdig med.