Publicerat den

Ett tomt hål skall nu fyllas…

Det här är inget jag direkt har nämnt eller pratat om, kanske knappt tänkt på men efter ett samtal med min älskade sambo så kom jag på en grej och efter jag hade sagt det så blev det som en bekräftelse att det är något som stämmer.

I mitt liv, typ under hela mitt liv dessutom så har det känts som om att det finns ett utrymme i min hjärna, typ som ett tomt hål som bara har väntats på att fyllas med kunskap. Jag tror personligen att den kunskapen jag har eftersökt i alla år är programmering, eller åtminstone mer datorkunskap. Jag kan datorer rätt bra, i alla fall mjukvara, men inget om hårdvara men det är inte det viktigaste. Under alla år som jag har bloggat och bråkat med webbhotell så har det ju alltid varit samma sak. Jag har gissat mig till lösningar, testat mig fram och kopierat och klistrat istället för att sätta in mig i den kod som behövs för att jag ska kunna förstå vad det är jag gör. När jag inte vet varför det inte fungerar så blir jag arg, frustrerad och det är otroligt tröttsamt. Jag vill liksom inte ha det så längre.

Mitt främsta mål med studierna nu, förutom att faktiskt utbilda mig till systemutvecklare är att hitta ett helt nytt sätt att lösa problem på. Istället för att ”fuska” eller hur man nu ska uttrycka det, så är min plan att göra verkligen allt jag kan för att förstå kod, programmering och språk samt datortänk från början. Sen ska jag sakta men säkert bygga upp min grund som utvecklare så jag vet på riktigt vad det är jag håller på med. Nu är det slut med frustration, bli arg över absolut ingenting och istället bara gå till källan av problemet direkt istället för att gissa mig till något.

När jag gick utbildningen på BTH så kändes det som att böckerna, kurserna etc. inte direkt hjälpte mig till att kunna något mer som skulle ge mig ett jobb inom funktionshinderområdet. Det jag lärde mig, kom mest från kurskamraterna, själva skrivandet och att jag hade Henrik som pojkvän. Det var alltså andra människor och deras perspektiv som lärde mig något mer än själva metoderna som nån gammal filosof kom på. Det är ju inte som om att jag har rabblat teorier och metoder sen jag slutade plugga. Eller sett en särskild metod fungera praktiskt när jag jobbade, men det var ju främst för att jag inte arbetade med andra människor på det sättet när jag var på Funkibator. Och för att jag inte kom ihåg särskilt mycket från min utbildning… Det jag lärde mig och hade nytta av var väl lärandet i bemötandet som sakta men säkert byggdes upp under utbildningen. Jag blev en bättre person av utbildningen trots allt, men jag tackar nog Henrik mer för det än något annat.

När jag började jobba på Funkibator så hade jag fått en ny syn på funktionsnedsättning och hur man kommunicerar med personer, men det känns som det var en dyr lärdom som mer eller mindre tömde mitt CSN till mer än hälften utan att jag fick nått särskilt för det. Det känns nu i efterhand som om att jobbet på Funkibator och min relation med Henrik är det som gett mest och från jobbet fick jag faktiskt lön. Dock är det säkert så att om jag lagt ner mer tid på studierna, läst mer kurslitteratur så hade jag kanske lärt mig mer, men jag har ju mina anledningar till varför jag studerade som jag gjorde på BTH.

Det är nog det som är skillnaden nu med den utbildningen som jag ska påbörja om några veckor. Med det jag ska plugga nu får jag riktig kunskap som jag direkt kan applicera i det jag gör. Vet jag programmeringsspråk, jag har en dator, har lärt mig hur programmering och datorer synkar ihop sig (eller hur man nu ska säga) så är möjligheterna oändliga. Det som också bidrog till att jag klarade utbildningen på BTH var för att vi hade bara uppsatser som tentamen, och inga salstentor. Hade vi haft det så hade det aldrig gått. Nu blir det några salstentor, men i och med att det är grejer jag måste lära mig och komma ihåg så är det nog en bra idé med salstentor även om själva idén skrämmer skiten ur mig. Jag vet dock att under rätt förutsättningar så kan jag lära mig saker och suga åt mig kunskap som en jävla svamp, så jag är väldigt övertygad om att det här kommer gå utmärkt. Jag är mer tveksam om jag kommer lyckas ställa om till en mer hållbar och hälsosam livsstil…

Böckerna är i alla fall beställda och det kostade hälften av vad jag hade räknat med. CSN är nu godkänt och jag får tilläggslånet också. Sjukersättningen är satt som vilande från och med 1 september så nu är det bara att glädjas åt allt antar jag. Nu kommer jag ha CSN i 5,5 terminer, sen är det maxat. Dock är målet att jag fram tills dess ska ha hittat sommarjobb, projekt och/eller deltidsjobb som ger mig inkomst sista tiden på utbildningen.

En stor överraskning kom dock för ett par dagar sen. De som följer mig på Facebook eller läser min engelska blogg vet nog redan om detta, men jag har nu ytterligare en till Apple produkt i min ägo. Henrik kom hem med en MacBook Pro 13″ 2018 modell och jag är superlycklig över det!

img_0301

Det känns väldigt nice att min lilla Apple samling utökas. Jag är ju i behov av stabila produkter i mitt liv. Min iPhone SE funkar bra än så länge, och batteritiden har blivit bättre, men det är lite för att jag experimenterat lite. Jag har typ slutat helt att spela på telefonen och använder istället vår iPad till det. Så länge jag inte filmar och fotar för mycket så går det också bra. I snitt går jag typ aldrig under 65% en vanlig dag nu med ca 5 timmars skärmtid så det är bra. Jag gillar fortfarande det lilla formatet, men det finns vissa småsaker som gör att jag gärna hade uppgraderat till en nyare modell sen, men så länge jag kan få min tröga hjärna att förstå att det egentligen inte behövs så kommer jag inte göra det.

Det jag syftar på är min ”lilla” eller snarare obefintliga karriär som videobloggare på YouTube. Jag hade velat börja lägga upp videos där igen, och jag gjorde en video i början av Juli som verkligen var asdålig, och som bara 30 personer sett än så länge så jag har förmodligen ingen tur alls där. Men ni som känner mig vet ju att jag aldrig ger upp och även där känns det som om att jag vill fylla ett tomt hål som längtar efter att visa upp sitt andra kreativa jag till omvärlden. Jag har ju bloggandet, så klart men läsarna är inte lika många idag som de en gång var men det skiter jag i. Jag bloggar för att jag måste och läsare är bara en bonus. Det är annat med YouTube. De som känner mig IRL vet att jag är duktig att prata, föra min talan, och jag kan både argumentera och skämta. Därför vill jag visa upp den delen av mig så andra kan ta del av det. Jag vet bara inte hur jag ska göra det på ett sätt som funkar. Kanske har det gått för långt? Med alla misstag jag tidigare gjort så kanske folk inte är intresserade längre och särskilt inte om jag inte har något särskilt att prata om eller visa upp.

Min plan som en återgående student till högskolan är att visa hur det går att plugga för mig, men även andra saker. Jag vill, om jag har tid för det ha en Youtube kanal som pratar om saker ur mitt perspektiv. Hur det är att studera programmering med funktionsnedsättning? Hur funkar pendling när man har fibromyalgi? Hur lätt är det att lära sig Java om man har inlärningssvårigheter (eller bara dåligt minne)? Hur man förbereder lunchlådor för studier när man är så lat som jag är? Etc. Det finns mycket jag vill prata om och visa upp för jag tror många kan ha nytta av det jag kommer uppleva. Efter lite googling så finns det typ inga YouTube kanaler som pratar om det här, men sen vet jag heller inte hur stor efterfrågan är heller. Planen är att göra informativa, humoristiska och lärorika videos om hur livet kan vara – utan att vara tråkig och förutsägbar eller nått. Eller utan att filma något vertikalt och vara som alla andra. Jag har många idéer men skolan och lära mig programmering är det som ska komma först de närmsta tre åren. Har jag tid till Youtube lär det bli en video i månaden eller nått sånt, men å andra sidan är det kvalitet för kvantitet som jag är ute efter. Det hade varit kul om jag lyckas den här gången, men huvudsaken är att jag lyckas bli en systemutvecklare eller något annat inom programmering.

Jag ser i alla fall fram emot att få vara upptagen, äntligen få fylla mina hål och lära mig nyttiga saker om mig själv och inför kommande yrken.

Publicerat den

Förberedelserna inför högskolestudier 2018 har börjat…

Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant att jag lyckades komma in på högskolan igen. Jag har fått veta mer kring utbildningen också, då jag inte kunde hålla mig. Jag har loggat in, men inte registrerat mig ännu då den perioden inte börjar förrän veckan innan. Däremot har jag idag installerat Office 365 på datorn och ordnat med min studentmail. I alla fall på Mac minin. CSN ansökan är godkänd, men jag vet ännu inte hur det går med tilläggslånet. Efter en liten berg och dalbana så visar det sig förmodligen att jag hade rätt från början, att jag har rätt till det men i några dagar blev jag lite nojig som vanligt och kontaktade CSN och frågade. Svaret jag fick gav mig ingen direkt lugn i kroppen, men när jag dubbelkollade min skattedeklaration från skatteverket så såg jag att jag hade gjort rätt. Det man ska göra när man är i min situation som har sjukersättning på 50% (som jag ansökt som vilande dessutom) och har jobbat tidigare är att man ska räkna med den i sina totala inkomster, då sjukersättningen ligger under tjänsteinkomst. Min totala inkomst blev då strax över lägsta tillåtna inkomst. Hade jag bara räknat med lönen så hade ca 35 000 kr fattats, men jag hade rätt att räkna med sjukersättningen som jag har tolkat det i alla fall så nu är jag lite mer hoppfull.

Det är dock inte superviktigt med att få tilläggslånet, men det hade underlättat då min ekonomi hade förbättrats avsevärt istället för att bli något sämre. Särskilt i och med att jag har ett skånekort att betala för nu i 3 års tid. Dock hade jag väl ”fel” när jag räknade ut merkostnadslånet, men det beror på hur man ser det. Jag trodde till sist att jag skulle få nästan hela kortet betalt, men nej. Jag måste betala typ hela kortet själv. Så här funkar det, för den som inte fattar merkostnadslån för pendlingsresor:

  1. 154 kr per vecka måste man betala själv.
  2. En termin är 20 veckor.
  3. Ett Jojo Skånekort student kostar 875 kr.
  4. 154 kr x 20 veckor = 3080 kr
  5. 875 kr x 4 månader = 3500 kr
  6. Kvar att få ersättning för är 420 kr, eller drygt 80 kr i månaden.

Det suger att jag måste stå för nästan hela summan själv, men å andra sidan får jag mer i CSN (även om det är lån) och jag slipper betala tillbaka mitt nuvarande CSN lån jag har, så där sparar jag ca 550 kr per månad.

Det jag frågade skolan om gällande utbildningen var om programmeringsspråk och vilka datorer som kommer användas, eller plattformar. Det var lugnande att veta att utbildningen kommer gå djupgående in i Java och att man är fri till att använda vilket operativsystem man vill. Senare i programmet kommer vi utveckla appar för Android. Jag kommer använda vår personliga laptop, som är en windows dator till skolan. Detta för att jag inte riktigt har råd att köpa mig en Macbook, även om det kliar grymt mycket i fingrarna efter en. Det är liksom inget fel på laptopen heller. Den är 3 år gammal eller nått, men knappt använd alls. Den har dock SSD och Windows 10 så det är ju trevligt, men jag gillar verkligen MacOS som operativsystem, så planen är tillsvidare att använda laptopen i skolan och Mac minin när jag är hemma. Jag får försöka hitta nån lösning också så jag kan använda mig av bägge plattformarna när jag gör olika projekt med, men enligt Henrik finns det massvis av lösningar för det. Gitlab finns ju exempelvis… Det löser sig.

Angående programmeringsspråk så blev jag lite smått förvånad dock när jag fick veta att det nästan bara är Java vi kommer gå in på, men skolan har valt att göra så för att det är ett bra språk att börja med och det liknar många olika språk också, så det blir väldigt lätt att sätta sig in i andra språk om det skulle behövas senare. Det känns rätt bra nu i efterhand och min plan under studierna är väl ungefär så här:

  • Lära mig så mycket jag kan om java och programmering som jag kan.
  • När jag kan grunderna så ska jag lägga så mycket tid på studierna som jag orkar.
  • Har jag tur orkar jag göra lite mer än vad jag tror och kommer på fritiden sitta med egna projekt utöver vad skolan rekommenderar och kanske även använda mig av andra språk.
  • Planen är också att exempelvis bygga spel i Unity, komma på någon annan bra app som blir ett fritidsprojekt och sen söka sommarjobb samt deltidsjobb så jag lättare kan få ett bra första jobb, eller inte bli för bankrutt på kuppen under studierna.

Jag längtar så grymt mycket tills studierna börjar! Jag är så uttråkad här hemma just nu att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Jag har inte särskilt många serier att se på och YouTube börjar bli lite tråkigt. Nej, jag ser verkligen fram emot att få ha en anledning att resa mycket, pendla, plugga och stilla min nyfikenhet kring programmering och lära mig nya sätt att hantera saker på. Jag hoppas verkligen att utbildningen kan hjälpa mig bli en bättre person på det sätt att jag slutar ta genvägar, slutar gissa mig till lösningar och slutar bli arg och frustrerad för att det inte blev som jag tänkte mig från första sekund.

Jag tänker i alla fall göra mitt absolut bästa för att bli bättre på allt och som bonus hoppas jag även på att min ”nyttiga” livsstil och matvanor kommer bli standard också. Jag menar, med det har jag liksom inget val. Jag orkar inte vara ”fet” längre eller trött på min dåliga kropp.

4 september börjar jag och det ska bli så jävla roligt!!!

Publicerat den

JAG KOM IN PÅ HÖGSKOLAN I KRISTIANSTAD!!!

Yes. Nu kan jag andas ut. Aldrig någonsin har ordet antagen betytt så mycket för mig, men det är sant. Det är ingen dröm. Jag kom in på den utbildning jag helst ville gå, trots pendling, och allt annat man kan komma på. Det var dock mitt andrahandsval, men hade jag kunnat ändra det så hade det varit mitt förstahandsval, men jag kom på det efter det gick att ändra att jag helst ville gå utbildningen där. Orsaken är p.g.a kurserna. De lär ut matematik, algoritmer, massa olika programmeringsspråk och annat nyttigt som jag vill lära mig. En bred grund som kan ge mig mycket kunskap! Egentligen hade jag firat oavsett vilken utbildning jag blivit antagen till, men denna hoppades jag i slutändan mest på och det blev som jag ville.

img_0225.jpg

Nu ska jag alltså äntligen, efter typ 20 års undran och ”längtan” bli någon som håller på med kod om dagarna. Vare sig det innebär att jag gör appar, skapar spel, utvecklar det nya banksystemet eller förändrar världen för funktionedsatta så börjar det alltså i år. Det här året lär bli miraklernas år. Alla tre ”mirakel” har hänt. Jag klarade matematiken, älsklingen köpte mig en iPhone och jag kom in på högskolan. Herregud, liksom?!

Att jag kom in på högskolan i Kristianstad kommer innebära stora förändringar de närmsta åren, men jag ser alla som positiva utmaningar – under förutsättning att man klarar utbildningen och att allt går bra. Det kanske går åt skogen och jag kanske suger på att programmera, men åtminstone – då vet jag det. Idag vet jag inte alls hur bra jag hade varit som någon typ av utvecklare, men jag ser verkligen fram emot att få försöka göra mitt bästa. Det känns så klart lite ”jobbigt” att återigen börja plugga, för jag kom ihåg hur det var när jag gick på BTH. Man var liksom aldrig ledig, det fanns alltid något att göra. Nu har jag liksom varit ledig i typ 4 år eller nått. Med ledig så menar jag att efter man gjort det man ska så är det fritt fram på riktigt att göra vad man vill sen. När man pluggar sitter tankarna kvar, men det gör dem inte riktigt när man jobbar. I alla fall inte för mig och det jag har sysslat med de senaste åren. Skillnaden nu är att jag kommer läsa något som jag kan omvandla till en stor hobby, kanske något som ger mig en sidoinkomst under studierna. Och som förmodligen kommer göra mig till en bättre person, mer passionerad och lugn, eftersom jag kommer veta hur man gör från början istället för att gissa mig fram till lösningen och bli frustrerad på kuppen.

Om man ska prata pendling så ser jag pendlingen som ett test på min arbetsförmåga inför framtiden. Idag, som de flesta vet så ligger min arbetsförmåga på max 50% och det inom väldigt få yrken och/eller arbetsplatser. Orkar jag pendla, plugga och kanske göra nått krävande på fritiden så tror jag det är en riktigt bra övning när det gäller att veta vad som hade funkat för mig. Dock så önskar jag ju självklart i dagsläget att jag kan hitta jobb närmare Malmö, men pendlingen får agera som ett test på ifall man orkar jobba med än 50% med programmering. Det hade varit riktigt trevligt om det faktiskt hade gått. För jag vill jobba mer, för att tjäna mer pengar. För att ha råd med Grand Danois, men även andra saker. För att inte tala om hur mycket jag älskar att spara pengar! Inom IT branschen är lönerna dessutom mycket högre än om jag hade jobbat kvar inom något med administration etc. Att tjäna typ tre gånger mer brutto minst än vad jag hittills har gjort och få arbeta med något jag tycker är skitkul känns som en dröm. Visst, det kanske inte blir så men nu är jag i alla fall närmare ett svar på den frågan. Lyckas jag så kan vad som helst hända och det ser jag fram emot. Vilka möjligheter, liksom!

Att jag lyckades komma in, vilket var på håret då jag var längst ner på listan var verkligen ett smått mirakel. Mitt meritvärde är nämligen det lägsta accepterade, 13.46. Inte särskilt högt, men tillräckligt för att gå en campus utbildning i Kristianstad till Systemutvecklare 2018. När jag fick veta att jag låg på 9 plats i reservlistan och kände mig positiv till att komma in så började jag kolla upp saker inför utbildningen. Framförallt kommer jag behöva Skånekort, vilket innebär att det kostar mig inget extra att resa inom Skåne. Det känns bra, för då kan jag åka exempelvis till Lund oftare utan att känna mig rånad på kuppen för att biljetterna är så dyra. Jag fick veta enligt schemat att jag kommer behöva vara där ca 3-4 dagar i veckan och jag kommer behöva kliva upp typ 90 minuter tidigare än vad jag gör idag för att hinna till skolan i tid. Det positiva med allt det här är att jag ”tvingas” ta med mig både frukost och lunch till skolan, och det innebär direkt att jag tänker återgå till så som jag åt för ungefär ett år sen, vilket var praktiskt taget nästan helt veganskt och nyttigt som fan.

Jag längtar efter det. Att få göra exempelvis Overnight oats, ta med mig fiberrika smoothies på tåget och göra nyttiga lunchlådor i big pack som jag äter över veckan. Med tanke på mitt lilla experiment från förra året så gick jag ner typ 5 cm runt magen utan att behöva göra nått extra så vet jag att det här funkar. Detta var på loppet av kanske två veckor, iaf maxade fiberdelen. Att räkna kalorierna hjälpte inte alls lika mycket och inte heller motionen. Vikten rasade när jag började äta mer växtbaserat och veganskt. Sen så lär jag behöva äta så nyttigt jag kan för att orka med att studera. Detta med tanke på hur dålig min hälsa har blivit under åren av allt stillasittande etc. Och jag är så trött på att vara överviktig nu. Det är verkligen dags att göra åt detta. Det är så jobbigt! Tröttheten har i alla fall stabiliserat sig, och särskilt efter att jag slutade på Funkibator. Eller rättare sagt, blev uppsagd och arbetsbefriad. Den varma sommaren har dock varit asjobbig och tröttande, men jag är inte trött på samma sätt som jag var under 2017. Nä, där skulle jag nog kunna påstå att jag är friskförklarad med min lilla ”nära-väggen” situation.

Nåja, jag tror jag skrivit ner allt jag ville nu. Snacka om att man är glad nu, smått överraskad men framförallt lugn och avslappnad. Hela denna veckan samt lite av förra har jag varit på helspänn hela tiden och superkänslig för allt. Det är inför det här beskedet, men det löste sig. Jag slipper skriva högskoleprovet igen, jag maxar mitt CSN så jag slipper oroa mig för pengar och jag får fantastiska möjligheter att ställa om livsstilen till något mer hållbart och hälsosamt på kuppen.

Det kommer bli skitkul det här!

Publicerat den

Ett argt inlägg om politik, regn och antagningsbesked.

Det här inlägget är nog ett argt inlägg. Det finns mycket just nu som stör mig. Oron över att inte komma in på högskolan. Leva resten av året utan någon som helst inkomst (förutom min skitlåga sjukersättning). Tvingas läsa högskoleprovet två gånger till, bara för att. Att det aldrig regnar. Att det ser ut som höst och öken därute, fast det är mitt i sommaren. Att vi smälter bort i lägenheten och att man tvingas ha fläkten igång nästan dygnet runt. Folks idiotiska politiska syn på andra människors val. Med mera, med mera…

Jag blev ju reserv 9 till utbildningen jag har sökt i Kristianstad. Även om det är det lägsta numret, så är det ingen garanti för att jag ska komma in. Tidigare när jag tänkt på högskolan, efter att jag fick veta att jag blev reserv så har jag varit hoppfull, men inte så mycket nu längre. Orsaken beror mest på att vi tänkt fel med statistiken. Innan hade vi ”räknat ut” eller nått att det skulle räcka med att en person säger nej, så kommer jag in, men det stämmer ju inte. De 9 som redan är antagna + de 8 som ligger före mig i kön måste säga nej till sin plats först – sen har jag chans på att bli antagen i urval två. Blir jag fortfarande reserv till alla utbildningar så är det väl ok, då finns hoppet kvar för mycket kan hända på uppropet. Men orka vänta, liksom?! Jag är så trött på att vänta! Jag vill bara ha besked.

Har jag tur i så fall så kanske hälften skiter i att dyka upp eller nått och så får fler reserver plats, men det finns inga garantier där heller. Som tur är har jag blivit antagen till en komvux kurs jag har sökt i programmering. Den tänker jag påbörja om jag blir reserv till alla högskoleprogram jag har sökt. Dock så är det bara en kurs och på enbart 25% så jag kan inte söka CSN för det, och jag kan heller inte få a-kassa (vad jag vet) då det ställs en massa krav på mig om jag ska plugga en kurs med a-kassa.

Så blir det så att allt skiter sig, så går jag utfattig hela hösten medan jag pluggar programmering 1 och sen är jag väl arbetslös igen och letar praktik samt pluggar väl till högskoleprovet till både hösten och våren. Jag hoppas verkligen inte att det blir så, men det positiva med allting är att får jag godkänt i programmering 1 så kan jag söka till massa YH utbildningar och det är positivt. Det absolut negativa med om jag inte kommer in i år är att dels få vänta ett helt jävla år till samt att jag är urfattig denna hösten och att jag tvingas skriva högskoleprovet två gånger till. Blärk! Inget jag ser fram emot. Jag vill bara plugga just nu, och plugga programmering/datavetenskap i nån form. Jag håller på att krevera av för lite att göra här hemma, så jag börjar klättra lite på väggarna. Jag har nog aldrig varit så uttråkad i hela mitt liv som jag är nu. Det värsta är också att den här känslan av att vara uttråkad har pågått i minst 1 år, kanske två. Jag minns inte när det började. Så längesen är det. Det är ok så länge man har en bra tv-serie att titta på som tar ett par veckor att se klart. Eller ett gäng intressanta YouTube klipp. Så fort det är över – ja då är jag så uttråkad att jag håller på att krevera. Inte särskilt kul för mig som älskar att inte göra så mycket om dagarna. Det börjar dock bli väldigt ohållbart så oavsett vilket så vill jag bara börja med något snart.

Sen måste jag skriva av mig om en annan sak. Jag bara måste, för jag orkar inte bli mer irriterad på småskit nu. Det handlar om politik. Ett ämne som jag är dödstrött på. Varför? Jo, för att det är inget annat än smutskastning, skandaler och konstant jävla rasist och PK snack. För att inte tala om allt blaj om feminism… Jag är dödstrött på det! I sociala medier finns det flera som delar mycket politik i och med att det är valår. Det är väl ok, för det är kul att höra folks åsikter. Däremot kan vilket ämne som helst bli tjatigt och jag är trött på tjat. Särskilt eftersom 99% av allt man ser online just nu handlar bara om Sveriedemokraterna eller #metoo rörelsen. Det är så tröttsamt! Jag är inte heller perfekt. Jag är expert på att tjata, jag vet!

Fine, jag vet att det är ”viktigt” att inte rösta på SD och jag tänker inte lägga min röst på dem heller. Med viktigt inom citationstecken så syftar jag på att jag blir inte arg eller besviken på de som väljer att rösta på SD, för jag anser att folk får rösta hur fan de vill! Även om det är på SD, eller till och med KD! Jag har valt sedan länge att lägga min ”bortkastade” röst på Direktdemokraterna, för att de är inte som andra partier. De är inte ens som Piratpartiet. Jag vet att små partier utanför riksdagen har liten chans att komma in i riksdagen, men jag skiter i det. Jag vill inte rösta på något etablerat parti. Varför? För det bidrar inte till en positiv förändring! Det är bara samma gamla jävla skit – år ut och år in. Jag är så trött på det! Nedan kan ni se en förklarande video om hur direktdemokrati fungerar och hur DD hade gjort om de hade kommit in i riksdagen.

Det är nog många och jag förstår varför många väljer att rösta på SD av den anledningen. Folk vill ha något nytt och det är helt ok. Det vill jag också. Däremot vill jag inte ha något ”återförsvenskat” Sverige där alla invandrare åker hem och där det blir tvång för män och kvinnor att återetablera korkade könsroller och tvingas fira svenska helgdagar bara för att så säger lagen. Inte fan vet jag! Jag vet inte alls hur Sverige skulle bli ifall SD skulle styra Sverige. Vad folk säger/tycker/skriver är en helt annan grej jämfört med vad som faktiskt kan hända. Risken finns att SD blir största partiet i år. Vad det betyder vet jag inte, men jag röstar i alla fall inte på dem.

Det enda jag kan göra är att skapa förändring på mitt eget sätt. Det gör jag i år genom att rösta på DD och inte något annat etablerat parti. Jag menar, mina frågor som jag tycker är viktiga talas det inte om i ett och samma etablerade parti. De partierna kommer aldrig någonsin att bry sig om mina sakfrågor. Vilka är dem då? Jo, landskatt, basinkomst och en skatterefom som gör verklig skillnad. Det som står i det länkade inlägg står jag för fortfarande, även om Anna inte jobbar inom politiken mera… 4 år senare och debatten om landskatt och skattereformer i övrigt är lika tyst som i graven. Varför i helvete då ska jag rösta på ett etablerat parti som inte gör ett skit med mina sakfrågor?

Så kom fan inte och säg att MIN RÖST ÄR ATT PASSIVT STÖDJA SD, DIN JÄVLA NÖT!!!🤬

Publicerat den

Reserv till högskolan och lite tankar om integration…

Jag glömde nämna i mitt förra inlägg, där jag skrev om vår resa till London att jag under den veckan fick veta att jag är reserv till allt jag har sökt till högskolan i höst och att Storbritannien sköter integration på ett mycket bättre sätt än många andra länder. Vi börjar med högskolegrejerna – sen kommer det större grejerna.

Reserv i urval 1.

Ja, jag blev reserv till allt. Egentligen har jag bara chans att komma in på en av utbildningarna och det är den i Kristianstad. Där ligger jag på plats 9 i grupp B2 eller BII som det kanske egentligen heter. Det är rätt så goda odds, beroende på hur många som blivit antagna tackar nej etc. Det brukar vara rätt vanligt att många gör det eller att det senare skiter i att dyka upp på uppropet så hoppet finns kvar om att det kan lösa sig med högskolan i höst. Dock så håller jag mig realistisk och utgår ifrån att jag är arbetslös eller nått sånt till hösten. Det är säkrast så.

På de andra utbildningarna jag har sökt så ligger jag bäst till på en annan utbildning jag sökt till Malmö Universitet, där jag ligger på plats 30 i BII gruppen. Där räknar jag inte med att komma in, men vi får se. Det verkar lovande i alla fall att jag ska komma in i Kristianstad. Om jag kommer in så kommer jag verkligen bli skitglad. Visst, det innebär pendling på kanske 3 timmar per dag 5 dagar i veckan, men det är det i så fall värt! Om inget annat så är det ett test på hur väl jag kan klara av att jobba och pendla. Spännande ska det bli i alla fall om hur det går, så vi får se. Den 2 augusti får jag veta om jag är antagen, så några veckor till med väntan får det bli. Detta är också min sista ”semestervecka” för året eller hur man ska säga, så om en vecka får jag dra iväg till Arbetsförmedlingen och skriva in mig oavsett. Har jag tur blir det bara nån månad eller så med a-kassa och jag hoppas att a-kassan för min del är helt ok istället för urusel.

Tankar kring integration och språkkunskaper.

När vi var i London i förra veckan så märkte vi att i stort sett all servicepersonal vi stötte på kom från andra länder än Storbritannien. Det var lite komiskt, nästan, men det var inte det konstiga. Det vi lade märke till var att ingen brydde sig om det. Iofs, så har jag själv inte lagt märke till att folk här i Sverige eller andra nordiska länder bryr sig om ifall servicepersonalen är svenska eller inte, men här hör man definitivt mer rasistiska uttryck än vad vi hörde i London. Å andra sidan kan detta bero på ”tur” eller att integrationen helt enkelt fungerar bättre där än här. Var man än gick såg man människor av alla färger och vi hörde massvis av olika språk. Dock var nog många turister, men av de som jobbade i servicebranschen så kom folk från alla möjliga olika ställen. Inte för att vi frågade, men nästan alla bröt på något språk, vare sig det var ryska, tyska eller spanska eller nått helt annat.

En kväll när vi hade varit och shoppat lite längre bort från hotellet så började vi prata om det här och så kom vi in på integration, språk och hur staten lägger sig i individers språkkunskaper. Här tycker jag och Henrik olika, men det han sa har fått mig att tänka om lite. Personligen, efter att bara ha sett väldigt lite av Sverige och andra nordiska länders hantering av invandrare så har jag bildat mig en uppfattning. Det jag menar här, är att jag har inte direkt upplevt ”rasismen” som alla pratar om. Inte förrän jag flyttade tillbaka till Skåne 😱. Dock även att ha bott i Malmö i ett drygt år nu, så har jag inte direkt sett något problem med invandrare när jag gått på stan, men rasismen hör man ändå lite här och var från svenskar. Dock så var det värst när vi bodde i Arlöv, herregud vilka skrämmande konversationer vi hörde… Där vi bor nu är det definitivt lugnare och bättre.

Jag har tidigare varit av den åsikten att jag tycker det är viktigt att oavsett vilket land man kommer ifrån och vilket land man flyttar till så är det viktigt att lära sig det språket i det nya landet och kunna göra sig förstådd. Ett exempel jag alltid utgår ifrån är att varje invandrare i Danmark jag har pratat med eller hört prata, talar mer eller mindre perfekt danska. Det är inte så här i Sverige. Jag skyller dock inte det på individen, för det kan finnas massa olika anledningar till varför dessa personer pratar så dålig svenska eller inte kan göra sig förstådda på annat sätt. I alla fall, jag har i princip tolkat bra språkkunskaper som bra integration. Om det är något bra av mig att tolka eller något skitdåligt och skrattretande vet jag inte, men det är så jag har tolkat det. Kan du språket, är du mer integrerad. Punkt slut, eller nått i den stilen. Det stämmer säkert i viss mån, men hela diskussionen handlade om att man egentligen inte behöver kunna tala språket för att kunna leva i det ”nya” landet man flyttat till. Varför inte bara prata Engelska? Det borde ju liksom gå, eller? Alla länder i hela världen lär ut Engelska på ett eller annat sätt vad jag vet så då borde ju det räcka? Behöver du läsa en text, finns det massvis av verktyg för att hjälpa dig förstå texten. Vi pratade en hel del om det där, men när jag började förstå vad Henrik menade så insåg jag att mitt sätt att se på integration och språkkunskaper är egentligen rätt idiotiskt, för han har ju rätt. Staten ska egentligen inte behöva lägga sig i hur folk väljer att leva sina liv, eller vilket språk de kan tala. Huvudsaken är att göra sig förstådd. Det kan man göra på många olika sätt, och jag har inget emot att tala Engelska med människor som inte är från Sverige. Jag menar, Henrik jobbar i Danmark, men alla där är inte danskar. De finns folk från hela världens hörn på hans jobb. Alla pratar Engelska på kontoret och med kollegorna så varför ska då alla lära sig danska bara för att de jobbar i Danmark när Engelska räcker eller funkar perfekt i dagsläget?

Mitt problem med allt det här dock är att jag generellt ”nästan jämt” stött på personer som inte är från Sverige, som talar otroligt dålig svenska och som inte kan göra sig förstådda på Engelska eller andra sätt och där brister det för mig. Jag har varit med om många läkarbesök där jag inte förstått ett ord av vad läkaren sagt, men det har verkat som om att läkaren förstått mig. Det är lite jobbigt, eftersom jag hatar missförstånd. Jag antar att det är en bidragande orsak till varför jag tycker det är så viktigt att kunna kommunicera, göra sig förstådd och helst lära sig språket som man talar i det land man väljer att bo i. Bra språkkunskaper behöver dock absolut inte innebära bra integration. Det hjälper ju absolut att kunna språket i landet man bor i, men det behöver ju inte betyda att man lätt får jobb, att man kan kommunicera, att staten hjälper dig etc. Nej, där behövs det andra tag för att skapa en bättre integration.

Efter att bara ha spenderat en vecka i London och sett lite av de ”problem” som Sverige har med så kallade invandrare, så ska jag egentligen inte uttrycka mig så mycket, men jag står kvar i det faktum att det är viktigt att kunna språket i det land man bor i. Däremot så börjar jag väl öppna tankarna för att så länge man kan göra sig förstådd i de flesta fall så ska väl staten inte nödvändigtvis behöva lägga sig i hur folk lever sina liv etc. Hade jag själv flyttat till ett annat land så hade jag självklart valt att lära mig språket – om det behövs. Engelska pratar jag redan flytande, men alla övriga länder så hade jag lärt mig språket. Främsta anledningen till det är för att jag tycker det behövs och för att jag tycker det är roligt med språk. Men som läget är nu kommer man aldrig lämna Sverige, och det känns tryggt på många olika sätt. Så länge det inte blir totalt kaos förstås, men blir det så, lär det bli det i alla andra länder också inom kort. Men jag hoppas jag slipper uppleva det.

Det räcker liksom med den här torra sommaren och insikten i att planeten håller på att kollapsa ändå såsom läget är just nu. Men det är en helt annan historia.

Publicerat den

Vi spenderade en vecka i London…

IMG_0198.JPG

Och det var skitkul! London är stort, men orsaken till varför det är så stort är för att hela stan är extremt välpackad eller hur man nu ska uttrycka det. Stockholm kan man tycka också är stort, men London är större. Hela Sveriges befolkning ungefär får plats i stan och det var folk överallt – hela tiden. Det är rörigt och det tar hur lång tid som helst att promenera runt i stan, särskilt vid övergångsställen, då man får vänta onödigt länge på många av dem innan det blir grönt ljus. De har dock ett välfungerande tunnelbanesystem, och vi åkte tunnelbanan en hel del medan vi var där.

Vi valde att åka mellan måndag till fredag, där vi hade tre heldagar i London och två officiella resdagar. Det var väldigt lagom. Hotellet vi valde blev Radisson Blu Edwardian Bloomsbury Hotel. Det låg väldigt bra till. Vi hade gångavstånd till de flesta ställen med många matställen, shoppingstråk etc. Vi gick förbi flera teaterställen med och även igenom Londons Chinatown. Många av ställena vi hittade skedde av en slump och många av de ställen som vi hade planerat att gå till blev inte av, men huvudsaken av grejerna blev det.

Måndag.

Vi åkte från Kastrup då vi bor närmare den flygplatsen än Malmö och vi flög med SAS. Vi tog ett flyg på eftermiddagen för att slippa stressa och allt gick fint. Det blev lite lagom med dötid på flygplatsen och själva flygresan gick fortare än planerat. När vi kom fram till Heathrow så köpte vi så kallade ”Oyster Cards”, som funkar som Jojokortet gör i Skåne. Det är alltså ett kort man fyller på med pengar så man kan åka med kollektivtrafiken. Vi tog Picadilly linjen till Holborn, vilket tog nästan en timme och sen tog det ungefär en kvart att gå till hotellet. Vi tog fel väg först men sen hittade vi rätt. När vi hittade den rätta vägen så tar det max 10 minuter att gå till Holborn ifrån hotellet vi valde. Tottenham Court Road fanns också i närheten, men den ligger inte på Picadilly linjen fast den låg närmare hotellet. När vi kom till hotellet så checkade vi in, totalt sjöblöta efter den varma resan. Det fanns ingen AC på tåget och det var säkert 30+ hela vägen. Rummet vi fick var helt ok. Lite hårdare säng än vad man är van vid på hotell, men det var bara positivt i slutändan eftersom min rygg börjat krångla igen. Efter lite vila på rummet så bestämde vi oss för att äta på restaurangen på hotellet för att göra det enkelt för oss. Då blev det en vegetarisk ”philly steak” eller nått sånt. Supergott! Sen gick vi på Sainsbury’s Local som ligger vid Holborn stationen och köpte lite grejer till hotellet. Sen blev det till att slötitta lite på film och sen gick vi och la oss.

Tisdag.

Vi började dagen med frukost på hotellet och efter lite vila på hotellrummet så gick vi på promenad ner mot Regent Street. Tanken var att vi skulle gå på nån slags festival, men det var ingen där. Vi tog en rejäl omväg för att komma dit, men det gjorde inget. Man fick ju se så otroligt mycket på vägen! Helt plötsligt var vi på Picadilly Circus. Vi kände knappt igen oss, för det var mycket mindre än vad man sett på TV. Planen härefter var att gå till Hyde Park. För att komma dit gick vi också en rejäl omväg, men det gjorde inget det heller. Det ledde till att vi hamnade mitt i en särskild flygshow som ”The Royal AirForce” skulle ha den dagen. Vi tittade på den när vi hade hamnat vid ett café i början på Hyde Park. Efter det så gick vi igenom parken och sen upp till Selfridges. Det var en extremt häftig butik! Snacka om snygg affär! Visst var det exklusiva grejer, men riktigt coola grejer kunde man hitta där. De hade en teknikavdelning också där man kunde klämma på allt mellan SnapChat glasögon till Blackberry telefoner. Jag prövade en Apple Watch och till min förvåning fick jag knappt på mig en 38 mm variant. Tyder det mer på att jag är för fet nu, eller vad då? Mina handleder är vanligtvis pyttesmå… Sen jämförde jag också storleken på min lilla SE telefon och iPhone X. Det är en massiv skillnad på dem, nu när man vant sig vid det lilla formatet. Efter vi hade varit på Selfridges så åkte vi tillbaka till hotellet och vilade i ett par timmar. Sen gick vi och käkade pannkakor! Vi hade upptäckt ett så kallat ”Pancake House” nära Holborn stationen. Planen var först att jag skulle äta en söt, vegansk pannkaka men till sist blev det en matig version istället. Jag skulle kunna påstå att det var en ”Greek Pizza Swedish Pancake Style” eller nått. Bild ser ni nedan. Efter att vi käkat våra gigantiska pannkakor så gick vi iväg till M&M World, där jag hittade två t-shirts och så köpte vi självklart lite godis. Jag köpte även två stycken läppbalsam, då jag hade glömt ta med mig ett från Sverige.

IMG_0164.JPG

Onsdag.

På onsdagen så blev det stora ”sightseeing dagen” eller nått sånt. Vi åkte London Eye och såg ut över hela stan, men innan det så åt vi en vegansk burgare som nyligen kommit till Storbritannien. Det är en så kallad ”B12” burgare och den var jättegod.

IMG_0172

Det blev sen en helkväll på hotellet, då vi var alldeles för trötta för att göra något annat. Men nöjda var vi med dagen ändå.

Torsdag.

På torsdagen, efter frukost och lite vila på hotellrummet så drog vi iväg till resans höjdpunkt – nästan. Vi drog iväg till Honest Burgers på King’s Cross. Orsaken? De serverar den eftertraktade veganska burgaren som kommer ta världen med storm när den släpps globalt. Vi har ätit The Beyond Burger. Snacka om häftig upplevelse! Den smakar nästan exakt som nötköttsburgare. Enda jag kände skillnad på var i konstistensen, för den var mer porös jämföres med köttburgare som jag minns det. Smakmässigt var det läskigt likt och det var heller ingen ”äcklig” eller konstig eftersmak som många köttsubstitut har annars. Det var grymt gott!

Screen Shot 2018-07-14 at 17.26.55

En liten disclaimer eller nått tänkte jag dela med mig också kring den när burgaren. Folk, eller köttisar. Annars även kallade ”skeptiker” är ju oroliga för protein innehållet, priset etc. Just nu är läget som sådan att burgaren bara går att hitta på Whole Foods i USA och på vissa få utvalda restauranger i USA. Den restaurangen vi gick på är den enda i hela Storbritannien som serverar den och de fick in den den 10 juli. Vi gick dit den 12 juli, så det var bra tajming, minst sagt. På bilden ovan, som även går att läsas på deras hemsida så står det att burgaren på ca 120 gram har 20 gram protein. En nötburgare av samma vikt har 19 gram protein. Den är likvärdig med en nötburgare på alla sätt och vis. Skillnaden är att den är helt vegansk, gjord på växter, är fri från antibiotika, hormoner, GMO, soja och den är till och med glutenfri. OCH DEN SMAKAR KÖTT!!! När man har ätit en sån här burgare så finns det allvarligt noll anledningar att någonsin äta en burgare gjord på döda kossor, liksom (om man bortser från hur svår den är att få tag på globalt för tillfället). Det var så häftigt och så gott! Jag längtar tills deras produkter släpps globalt, för detta kommer förändra världen. Burgaren är gjord på växter, med ärtprotein bland annat och det är en vegansk burgare gjord för att efterlikna kött på en så kallad ”molekylär” nivå. Det märks, tro mig. Den är värd all hype den kan få… Mums!

Efter att vi hade varit och ätit den där fantastiska burgaren så åkte vi iväg till Notting Hill, så klart. Vi gick säkert halva vägen av Portabello Road, men vi missade den blå dörren. Dock gick vi förbi The Travel Book Shop, som faktiskt är den riktiga butiken från filmen. Jag har hela tiden fått för mig att filmen Notting Hill utspelar sig runt ett torg, men så är inte fallet. Det är Portabello Road. Det var i alla fall kul att vara där. Dock köpte vi inget annat än något att dricka och sen efter det så åkte vi hem till hotellet igen och såg filmen Notting Hill på Netflix, för att undersöka var vi hade varit den dagen. Vi kom fram till att vi ändå hade sett det mesta där, och vi satt förmodligen på andra sidan gatan om den blåa dörren när vi drack vår läsk vi hade köpt. Efter några timmars vila så tog vi en kvällspromenad till Whole Foods, som ligger vid Picadilly Circus. Det var skoj att gå in i den butiken. Mycket nyttiga saker, minsann men också dyra grejer. Vi köpte lite bakelser, men det mesta var ingen höjdare. Vi köpte också chips gjorda på kikärtor. De var jättegoda, för de smakade som vanliga salta chips. Skillnaden på de chipsen och vanliga chips är väl fiberinnehållet som var 6 gram per 100 gram. Det kändes åtminstone lite nyttigare att äta dem istället för det vanliga onyttiga man annars äter. På vägen tillbaka till hotellet gick vi igenom Londons Chinatown, och det var också kul.

Fredag.

Nu var det dags att pysa hemåt igen. Efter lite frukost och efter att vi packat ihop allt så checkade vi ut, tog tunnelbanan till Heathrow och spenderade ca 2 timmar i väntan på att kliva på flyget för att komma hem. De två timmarna kändes som en hel jävla dag eller nått. Vi köpte lite chips och godis i nån butik, för vi var inte särskilt hungriga för att äta något innan vi skulle flyga och det mesta sparade vi tills vi hade kommit hem. Vi har fortfarande inte testat chipsen, men godiset vi köpte var veganskt och går inte att hitta i Sverige vad jag vet. När vi stod i kön för att boarda planet, så hamnade vi bakom Henrik Dorsin eller vad han heter. Han som är med i Solsidan och Grotesco. Det var lite skoj. Jag hade hoppats på att se en del kändisar när vi var i London, men den enda kändisen vi lade märke till var en av nissarna från Solsidan. Han såg mycket yngre ut än vad man sett på TV, så jag antar att han är rätt sminkad för att se äldre ut i de roller han har haft innan. Han såg ut att vara 30+, men jag vet heller inte hur gammal han är så jag ska inte uttrycka mig för mycket. Dock efter en snabb Google sökning så ser jag att han är 40 år gammal. Han var nog där med sin agent och med en annan skådis men det är jag osäker på. De pratade mycket film och sånt så vi har gissat oss till det. Jag är inte så mycket för svenska grejer på TV, så jag har inte sett något han varit med i, men jag har sett glimtar här och där. I alla fall, efter den händelsen så klev vi på flyget och resan hem gick fint. Det blev lite förseningar, men vi var hemma i Sverige runt 17 tiden och klev in i lägenheten strax innan kl 18 tror jag. Maja hade saknat oss som fan, men så brukar det vara. Det var i alla fall skönt att komma hem igen efter den här resan.

Vill ni se alla bilder jag har tagit under resan så hittar ni ett Google Photos album här.

Publicerat den

Jag har fått en ny liten kompis att leka med… 😮

Och min lilla kompis är verkligen liten. Det är nämligen en iPhone SE!!!

photo-on-2018-06-19-at-17-28

Dock, när jag höll upp den mot kameran sådär så ser den ju större ut, och visst är den söt i sitt super rosa skal?

För er som vill veta hela historien och kan engelska så kan ni hitta ett långt inlägg om hur det hela hände här. Annars kommer det väl en kortare sammanfattning eller något nu.

Kortfattat då så fick jag telefonen, totalt oväntat av Henrik som present för att jag faktiskt fick godkänt i matematiken dagen efter jag fick godkänt i matematiken. Vi har inte pratat så mycket om varför, men jag misstänker att det är anledningen, för jag har verkligen kämpat som en blådåre för att få godkänt och jag lyckades! Det blev ingen iPhone 8 Plus som jag hellre ville ha, men det är för att den är så dyr och en iPhone SE kan man idag hitta för ungefär 3 000 kr på många ställen, och då minst en tusenlapp billigare än på Apple store. Henrik köpte den på Webbhallen på Emporia och jag fick en chock när jag vände mig om och såg att han hade köpt en. Då var vi hemma, som tur var – annars hade hela köpcentret vänt sig om och undrat vad fan det var som hände tror jag nog! Jag hade hoppats på att han hade köpt en iPhone till mig, men ville inte räkna med det. Jag blev så glad att jag hoppade runt och skrek av glädje. Det kom även ett antal glädjetårar och jag har kramat extra mycket på älsklingen sen dess som tack.

Nu har jag haft den i en vecka och jag gillar det. Visst är det annorlunda jämföres med Android, men överlag så är det riktigt trevligt. Batteriet är dock super litet och eftersom jag använder telefonen väldigt mycket så måste jag ladda den rätt så ofta, så det blir en ny vanesak. Dock så sker laddningen väldigt snabbt och jag slipper störiga signaler och annat när den är färdig. Med nästa iPhone så kanske det blir mycket bättre gällande batteritid? Paddan här hemma har ju mycket bättre batteri, men den är ju mycket större också. Jag har kommit fram till att för att spara på batteriet så får jag använda paddan så mycket jag kan eller nått så när jag är här hemma så får jag spela, surfa etc mer på den och när jag är på resande fot så får jag använda iPhonen.

Så, hur känns det annars att vara iPhone användare igen? Ja, för er som hållit er uppdaterade med mina privata upptåg gällande Apple så vet ni precis allt. För er som inte vet det så kan jag säga att bytet skedde av två anledningar. Personlig integritet och stabilitet. Telefonen har funkat bra i övrigt. Det har varit lite klurigt att få ordning på ringsignaler mest, men när man väl har lärt sig hur man ska göra så är det inga problem. Idag löste jag också det stora problemet som många verkar ha och det är att alarmet alltid har samma ljud som när någon ringer eller man får andra viktiga notifikationer. Det är ett störigt problem, men jag löste det genom att skapa en låt där jag sänkte volymen på själva låten och när den då exporterades så sparades den låga volymen. Sen var det bara att importera den till iTunes och lägga över den på telefonen. Fixat och klart. Vill ni veta mer ingående hur jag gjorde så lär jag skriva en slags guide innan veckan är över på min engelska blogg, men annars finns jag tillgänglig i kommentarsfältet för frågor.

iPhone SE har ju också Touch ID, vilket är väldigt trevligt. Paddan här hemma har inte det och det är det enda jag önskar att den skulle ha, för att underlätta vid inloggning. Kanske också stöd för Apple pencil, men eftersom jag inte ritar så mycket och nu inte räknar matte längre så är det inte aktuellt förrän jag vet att jag är student igen och behöver anteckna. Annars funkar paddan mer eller mindre felfritt. Den har blivit lite trött på sistone, men snart kommer iOS 12 och då misstänker jag att de problemen löser sig av sig självt.

Jag undrar dock hur det är för de som har en iPhone 7 och uppåt. De har nämligen andra generationens Touch ID, och jag undrar hur det funkar. Det är lite jobbigt att verkligen trycka hårt och snabbt på knappen för att byta mellan program och det är inte alltid det går så bra. Det hade varit lite trevligare om det räckt med att nudda vid den snabbt istället för att göra det. Lite har jag löst genom att ordna en inställning där jag bara behöver lägga tummen på knappen för att telefonen ska låsas upp, men i stort sett överallt annars så måste jag trycka hårt för att kunna göra det jag vill. Det känns ok, men jag hade önskat att den processen är lite lättare för mina fingrar som är så känsliga. Jag har ännu inte hittat en inställning där jag kan använda knappen som andra generationens Touch ID, men jag vet heller inte hur det funkar som sagt. Men det funkar och jag klagar inte!

Skärmen är pytteliten och telefonen väger typ inte ett skit jämföres med min gamla, men jag har vant mig vid den. Dock, om jag hade haft möjligheten hade jag mer än gärna haft en större telefon, åtminstone för att få mer batteritid. Storleken i sig är väldigt behändig och det går att se det man behöver på skärmen. Får jag som jag vill så är detta en telefon som kommer hålla i minst två år framöver, och den lilla storleken är något jag får vänja mig vid. Vem vet vad som kommer ut när det är dags att byta telefon? Kanske har jag då vant mig så mycket vid en minitelefon, och kanske har Apple släppt en iPhone X mini eller nått sånt tills dess? Det enda jag egentligen saknar är ett större batteri och porträttläge samt porträttsljus. Det är också främsta anledningen till varför jag ville helst ha en iPhone 8 Plus om det var möjligt i dagsläget.. Annars så är det ju bara fördelar med en mindre telefon.

Vem vet? I dagsläget så funkar det fint och det går bra att skriva på den, trots att den är så liten, men tiden får avgöra om jag hade velat ha en större telefon eller inte. Jag har också beställt ett personligt skal till den och ett skärmskydd i glas som jag hoppas kommer innan veckan är över. Det rosa skalet jag har nu köpte jag på Teknikmagasinet för 120 kr. Det är i silikon vilket gjorde mig glad, då jag föredrar det materialet. Dock så sitter skalet mycket löst och har lossnat i kanterna flera gånger när jag stoppat ner den i fickan, så jag hoppas att mitt nya skal sitter mer tight.

Ja… Då var vi alltså tre stycken i familjen som har en iPhone SE. Skoj! Har du också en iPhone SE? Lämna då en kommentar och berätta om dina erfarenheter!

Publicerat den

Vi var på bröllop i helgen…❤️

IMG_0022

Och sicken helg det var! Brorsan och Kalle skulle äntligen gifta sig och det skedde den 16 juni 2018. Hela dagen var nästan magisk, eller var den helt magisk, kanske? Ja, många som var där säger det i alla fall. Jag och Henrik tyckte också att det var riktigt trevligt och det skedde många överraskningar under dagen. Dock så fotograferade jag själv nästan inget alls, men däremot går många av bilderna att se på Instagram under #kallemarcus och ni kan se en av bilderna därifrån här nere:

Ceremonin skedde i Högalidskyrkan och det var en väldigt fin ceremoni, där brudgummarna kom in tillsammans och höll varandra i handen. De såg så lyckliga ut! 😍

Under ceremonin så sjöng Riltons vänner deras favoritlåt, Goliat av Laleh vilket var väldigt häftigt av flera anledningar. Kalle höll tal och berättade om hur Marcus sa ja och sen kom twisten. Riltons Vänner berättade innan de började sjunga att Kalle hade kontaktat dem och frågat ifall de ville komma och sjunga deras speciella låt, vilket de sa ja till utan problem. Dock så var det så att ett tag senare fick Riltons Vänner även ett mail från Marcus där han skickade samma fråga, så det var lite komiskt. De hade alltså bägge två mailat och frågat samma grupp om de ville sjunga samma låt och de hade också mailat samma bild på sig själva till dem, så det var otroligt kul att höra. Snacka om match made in heaven, liksom… ❤️

Efter ceremonin i kyrkan så åkte vi efter en stund tillbaka till Päronen Erikssons hus för att hämta lite grejer och sen åkte vi vidare till där festen skulle vara. Vi var på ett ställe som heter Balingsholm, vilket är en kursgård på en gammal Herrgård. Den ligger i Huddinge och det var jättefint där. Tyvärr har jag som sagt inga foton men det var mysigt och mitt ute på landet, bland sjöar och kossor och ladugårdar. Rummet vi hade var helt ok med stort badrum och en liten TV. Sköna sängar också.

 

De hade till och med en massagestol som jag prövade dagen efter festen och det var verkligen behövligt. Ont i hela kroppen hade man efter alla äventyr! Men nu åter till festen och bröllopet. Maten var fantastiskt god. Det var väldigt många vegomänniskor på festen och jag hade nämnt i vår anmälan till bröllopet att vi är lakto-ovo, men att jag helst äter veganskt om möjligt och jag blev serverad veganskt! Helt otroligt vilken koll personalen och de två Toastmasters hade under dagen. My mind is blown… maten i alla fall som serverades var detta:

  • Förrätt:
    • Ruccolacheesecake med tångkaviar, rödlök & citron (vegetarisk)
    • Ruccolamousse med tångkaviar, rödlök & citron (vegansk)
  • Varmrätt:
    • Helstekt oxfilé med ljummen skördesallad, rotfruktschips och svartrotsgratäng samt rödvinssky
    • Bakad Portabello med vinkokta puylinser, ljummen skördesallad samt vincotto (veg/vegansk)
  • Efterrätt:
    • Äppelsorbet med chokladganache och rostade pistagenötter (veg/vegansk)
  • Bröllopstårta:
    • Lavendelpannacotta med rostad vit chokladmousse, lemoncurd och chokladcrisp på citronbotten (innehöll tyvärr gelatin)

Under middagen hölls det väldigt många tal. Jag hade planerat redan från början att inte hålla något eftersom jag hade varit så otroligt fokuserad på matematiken. Dock så höll både mina föräldrar tal och när jag sen fick veta och höra att min syster höll tal så blev jag lite ”konstig” och kände att jag måste också göra det, men hur då? Det var liksom fullt i listan. Sen var min systers tal så fantastiskt inspirerande att jag var bara tvungen att säga något. Dock så pratade jag med en av Toastmasters och efter lite planering så blev det faktiskt ett sista-minuten tal även för mig och det var så uppskattat och det kändes så bra.

Typiskt mig, som älskar att prata – länge och mycket och gärna varvat med humor så tog jag hela publiken med storm. Många personer efteråt kom fram till mig och tackade mig för mitt tal. Jag blev så glad att det var möjligt att genomföra det. Jag kom på så mycket saker jag ville säga, men skrotade säkert 75% av allt och när jag väl stod där uppe och pratade – helt spontant så föll liksom alla bitar på plats ändå och när jag var klar så kändes det fantastiskt. Folk blev också förbluffade över att det var helt spontant, men jag är duktig på att tala inför folk och det är något jag tycker är skitkul, vilket ingen annan i min familj gör…

Efter middagen så blev det lite tårta för de som kunde äta av den och sen blev det lite dans, men jag och Henrik, efter lite mer minglande och samtal med massa olika personer där gick till rummet istället och tog det lugnt. Dagen efter så åt vi frukost tillsammans med min syster och hennes kille och efter att vi spenderat några timmar på rummet så checkade vi ut och sen åkte jag och Henrik tillbaka till Päronen Erikssons hus och tog det lugnt där hemma istället. Det behövdes tror jag nog efter så mycket mingel. Det blev en dag hemma hos och med familjen där vi grillade grönsaker på kvällen och fick ett spontanbesök av en nära vän till familjen med hennes make och barn.

Igår åkte vi hem, och det gick bra. Tåget råkade ut för lite förseningar, men vi var hemma utan några större konstigheter och nu är man ju helt ledig om dagarna vilket känns så underbart härligt. Jag ska verkligen passa på och njuta av allt, återhämta mig och hoppas på att jag blir antagen till högskolan i höst.

Sen ska jag också tillägga lite kort att jag faktiskt har fått en ny kompis sen i Torsdags. Mer om min lilla vän kan ni få läsa i nästa blogginlägg! Det kommer också ett utförligt inlägg om min kompis på min Engelska blogg, fast i ett annat utförande skulle jag tro. Läs det gärna när det har publicerats!

Publicerat den

Yes! Jag klarade matematik 2a!!!😎

Yay!
Feta magen syns och jag hoppar skitglatt i mjukisbyxor, men det skiter jag i. Jag fick ju fan godkänt i matematik 2a!!!

Ett mirakel har skett. Jag är godkänd i matematik 2a. Som jag har kämpat den här våren. Slitit mitt hår, bildligt talat. Skrikit och bråkat. Tjafs. En total berg och dalbana mellan total hopplöshet till enormt häftig och jag-är-världsbäst känsla. Men nu är det över och jag behöver inte göra mer matte på ett bra tag.

Igår skrev jag nationella provet, och dagen innan övade jag färdigt på två gamla nationella prov. På det från 2015 så gick det riktigt dåligt, kanske 9 totala poäng som bäst, men första halvan skrev jag för typ 3 veckor sen eller nått, vilket var långt innan jag hade lärt mig allt. Jag trodde jag kunde allt, men inte tillräckligt. Sen dess kan jag det. Jag skrev dock andra halvan med extrem magvärk för att jag återigen ätit en fiberrik frukost och lunch efter att jag ätit ”som vanligt” alldeles för länge. Det vill säga fiberfattigt som fan och förmodligen alldeles för onyttigt också. Men jaja. Nu ska vi prata andra mirakel!

På tisdagskvällen så skrev jag och Henrik ett annat nationellt prov i matematik 2a för att öva. Då blev det från hösten 2013 och då gick det däremot skitbra. 19 E poäng och 7 C poäng utan att vi gjorde klart hela provet. Då kändes det bättre. Dagen efter, då det var dags att skriva det riktiga nationella provet så fick jag innan jag började skriva reda på att jag blev godkänd i mitt omprov för modulprov 1 och det var en riktigt härlig känsla. Sen satt jag och skrev, tog min tid och blev klar efter ungefär 2 timmar och 45 minuter. Efter jag var klar så pratade jag med läraren och bad honom att rätta mitt prov snarast möjligt. Orsaken till det var att planen från början annars var att jag skulle skriva omprov i modulprov 2 idag (alltså dagen efter nationella), men så kom jag på att om jag passerar gränsen för godkänt för hela kursen, vilket är runt 20 poäng så behövs ju inte något omprov. Det godkändes och läraren lovade att prioritera mitt prov.

Jag åkte hem, käkade pizza och såg lite TV. Under tiden hade jag extrem ångest och hela magen hade miljarder med fjärilar. Till sist fick jag nog och skrev till läraren och frågade hur det gick. Efter att jag hade skrivit så såg jag att jag redan hade fått svar och då var svaret att jag fått 22 poäng på nationella och att jag inte behöver skriva omprov imorgon. Jag hoppade och skuttade av glädje, kramade på Henrik i säkert flera minuter eller nått och grät en glädjetår. Sen ringde jag päronen som grattade mig flera gånger om.

Nu är det alltså över. Det blir dock ”bara” betyg E, vilket betyder godkänt, men det är vad jag behövde. Visst, hade provet varit som det från hösten 2013 så hade det gått bättre, men huvudsaken har hela tiden varit att klara godkänt.

Det här är verkligen värt att fira, men frågan är hur? Min första spontana tanke är att gå direkt till Apple Store och köpa mig en iPhone 8 plus i väldigt förtjänad present, men jag väntar nog lite längre. Vill ni veta mina tankar kring allt sånt, så kan ni läsa mina gamla inlägg som jag har skrivit om integritet men även mitt senaste inlägg om det här på min engelska blogg. Jo, jag är lite smått besatt av Apple just nu och det slutar inte. Jag har lärt mig leva med det, och det är bara att respektera, eller nått. Kortfattat så handlar hela grejen om Apple också om att jag söker nån slags desperat stabilitet som jag inte riktigt haft de senaste åren, men jag tror det kommer bli bättre med tiden.

Publicerat den

Förvirringar kring mattekursen och annat småskit…

img_20180531_130051
Vegetarisk sushi som jag åt tillsammans med Emelie igår. Gott som vanligt, på Bangkok Sushi i Malmö

Igår var jag på stan och träffade min frisör och vän Emelie. Vi käkade sushi på stans bästa ställe, sen tvättade hon mitt hår och fönade det med ett nytt schampo och balsam som hon rekommenderar att jag ska köpa. Efter att jag hade varit där så promenerade jag ner till skolan där jag är inskriven för matten. Den ligger i närheten nämligen så det var bra timing. Dock så fick jag veta lite saker där som jag absolut inte kände till sen innan vilket har fått mig att typ ändra lite prioriteringar igen. Och som vanligt så stör det mig. Inte för att jag inte tål förändringar, men att man får veta något som gör att man känner sig totalt lurad och blåst.

Det jag har vetat sen innan är att jag inte behöver göra omprov i modulproven eftersom jag fick F på bägge. Det räcker att jag får godkänt på nationella. Eller ja, de har skrivit och sagt att jag kan bevisa mina kunskaper på det nationella provet. Det har jag tolkat som att det räcker med godkänt. På det nationella provet så räcker det generellt med 13 E poäng för att man ska få godkänt på det, så då har jag utgått ifrån att 13 poäng räcker, sen har jag godkänt i mattekursen. Men det stämmer inte. Om det ska stämma, måste jag ha godkänt i modulprov 1 och 2 också. Annars om jag får närmare 20 poäng (av totalt 22 möjliga E poäng) så kan det räcka med det. Dock med tanke på hur det har gått för mig att bevisa mina kunskaper på prov så lär jag inte få upp emot 20 E poäng, utan snarare precis passera gränsen för 13 poäng.

Dessutom har jag också fått rådet att söka matte 2a igen till hösten och gå kursen på plats, för det är också ett alternativ som jag ville söka men inte kunde till den här terminen. Visst, jag lär ju vara körd ändå till hösten och jag kan säkert gå om den en gång till, men jag är rätt trött på matematik just nu. Jag vill bara att det ska vara över. Jag ska fanimej kunna klara godkänt på det här! Sen om det räcker för högskolan återstår att se… Om jag söker matematik igen till hösten så hade jag tänkt försöka gå en kurs i programmering också och hoppas på att det går att gå bägge kurserna. Kan jag få godkänt i både matematik och programmering 1 så innebär det att jag kan söka massa YH program också till nästa år, och det hade varit ett väldigt bra alternativ ifall det skiter sig igen med både högskoleprov och annat.

Det jag sa till läraren i alla fall var att jag förmodligen satsar på nationella, men efter samtal med Henrik så tycker han det vore bättre att försöka göra omprov i modulproven först, så det ska jag väl göra istället. Jag vet vad jag behöver repetera på. Ekvationer kan jag, hur man räknar ut dem. Jag kan även olika formler, särskilt i kapitel 2 och jag har lärt mig pythagoras sats. Det som är svårt är avläsa grafer, särskilt algebraiskt, då jag inte upplever det som tillräckligt konsekvent. Jag vet att k-värdet är lutningen och att för varje steg åt höger så ökar eller minskar det med x, men när jag tycker att en lutning exempelvis är 2 så är det 0,5 eller nått annat och jag förstår inte varför. M-värde är när linjen korsar y-axeln men även där får jag ibland tillfälligt hjärnsläpp och gissar fel och tar istället x-värdet. Det är också svårt att räkna grejer med rektanglar, kvadrater och trianglar, men med pythagoras sats så går det i alla fall, men det är svårt om det är något annat som ska räknas ut och jag inte kan använda mig utav den, eller så blir det fel i uttrycket för formeln.

Det är också ibland svårt att skriva uttryck eller skriva en formel utifrån en text, men det har gått lättare på sistone men jag vet inte varför. Nåja, som vanligt är det en berg och dalbana och inte förrän betyget är satt och jag vet hur omproven samt det nationella gick så vet jag inte hur det kommer gå. Jag är i alla fall inställd på att jag är arbetslös till hösten eller kanske då studerande som jag fick veta igår. Oavsett vilket så känns det lite sugigt att kanske gå matte 2a (eller gamla B) en fjärde gång, men har man svårt för matematik så har man. Den saken är klar.

Och nu till lite andra grejer då…

Min stationära dator är återigen lite opålitlig. Min mobil (android) strular, svarar inte när jag trycker på skärmen, och är allmänt konstig nästan dagligen. Allt är alltså precis som vanligt, eftersom Android ÄR laggigt och buggigt. Så har det alltid varit och särskilt på billigare Android telefoner, och jag är så jävla grymt trött på teknikprylar som inte fungerar. Vår ena Shield TV (annars kallad Android TV) slutade funka, så den fick vi gå och lämna tillbaka. Den bara tvärdog. Efter ett halvår! Den andra Shield TV har en tendens att krascha mitt i när man tittar på något och YouTube appen beter sig allmänt galet också och det gör även SVT play. Det händer säkert flera gånger i veckan och är jävligt tröttsamt. I och med allt det här så har jag åtminstone kommit på en lösning på ett av problemen och nu ska ni få höra!

Jag sitter på en Mac mini och skriver detta. Ja, faktiskt. Som ni kanske vet så har vi både en padda och en minilåda från Apple här hemma. De har legat och samlat damm i flera år, förutom när vi har använt Mac:en som en mediaspelare (innan vi skaffade Shield TV) samt när jag i höstas började utforska iOS och lekte med paddan ett par veckor. När min dator för ett par dagar sen återigen höll på och krångla – helt utan anledning så kom jag på att mac:en används ju inte för tillfället till något, så då kopplade jag in den i min ena skärm med tangentbord och min datormus, skapade ett konto till mig själv, uppgraderade den till High Sierra och loggade in på iCloud etc. Sen laddade jag hem iMovie och började leka lite med det också. Det är klart en inlärningskurva, men efter några dagar med MacOS så är jag fanimej såld. Jag gillar det!

Visst, minin är inte alls lika kraftfull som min stationära, men den är knäpptyst, snabb och iMovie renderar filmer galet mycket snabbare än vad Sony Vegas någonsin har gjort på mina Windows datorer jag har haft. Med tanke på att jag inte spelar kraftfulla spel eller arbetar särskilt snabbt heller så använder jag inte så många funktioner i datorn. Däremot skriver jag snabbt och tänker snabbt, men det är liksom inte viktigast i världen att kunna tabba mellan fönster snabbt etc. Det enda negativa jag har upptäckt är att det laggar när jag scrollar i webbläsaren. Jag använder piltangenterna för det, för det har jag gjort sen jag bytte till att använda musen med min vänsterhand istället för med höger och jag tycker det är bekvämt. Jag vet inte varför det laggar, för det gör inte det om jag använder musen och drar i reglaget själv, bara när jag använder piltangenterna. Det är lite konstigt, men det är väl något jag kan överleva i brist på annat.

Det som är viktigare för mig är att allt funkar just nu och jag gillar verkligen MacOS. Dessutom går det att tabba, precis som i Windows, och det finns många andra liknande saker som på Windows. Henrik gillar det inte, trots att han använder det dagligen på jobbet, och visst är det skillnad, men än så länge är jag jätteglad över det här. Det känns också som om att med MacOS så är behovet av två skärmar inte lika stora heller, men det beror väl på. Det är alltid trevligt med en extra skärm, men såsom jag har haft det senaste dagarna så är behovet av det inte lika stort. Kanske beror det på att fönsterhanteringen i övrigt fungerar bättre än på Windows, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Jag gillar det i alla fall! Dock vet jag inte ännu om jag föredrar det utöver Windows, eftersom man är så van vid det men jag gillar det och jag är såld på konceptet MacOS.

Det enda jag är i behov av just nu är en pålitlig och fungerande dator. Den här lilla minilådan är liksom 6 år gammal och den körs som om den vore helt ny. Dessutom fungerade den skitbra som mediaspelare! Det är fantastiskt för min del och det har ökat mina positiva tankar kring iOS och MacOS en hel del på sistone, men också stillat nyfikenheten och gjort mig lugnare tack vare att jag fått utforska MacOS utan att spendera en extra krona, nu när jag måste hålla i pengarna. Vi har också uppgraderat minin med mer ramminne och större hårddisk för flera år sen, men även utan det tror jag nog att datorn hade varit snabb nog för mina behov. Hade jag bara haft en iPhone istället för min usla mobil som ständigt laggar och beter sig konstigt så hade allt varit komplett, men där är det som innan, att jag tekniskt sett inte har råd och jag vill inte köpa en billig, minitelefon av Apple heller. Det finns ju SE varianten, men den är så yttepytteliten och jag har vant mig vid en skärm som är ca 5,5″. Det är rätt lagom tycker jag. Däremot vet jag om att det är en bra, kraftfull liten manick, så bara för att man köper en iPhone SE så betyder inte det att man köper en dålig telefon, snarare tvärtom. Den är bara så liten!

Dessutom ryktas det hejvilt också att SE varianten kommer uppgraderas rejält i år. Om det kommer en billigare iPhone med större skärm, åtminstone runt 5″ men som inte kostar typ mer än 5 000 kr eller nått i den stilen så kanske man har råd att köpa sig en iPhone senare i år, beroende på när den uppgraderad SE varianten släpps, om det nu ens kommer ske. Jag hade personligen inte haft något emot en mindre telefon att hålla i, men jag vill inte av den anledningen ha en minimal skärm med jättestora kanter bara för det, som just SE telefonen har.

Nä, om det hade varit bara skärm som med iPhone X men med den fysiska storlek på SE och lägre pris så hade jag varit mer intresserad, men jag är också i så fall i behov av bra kameror. iPhone 8 plus har ju studio light grejerna, vilket också iPhone X har, och nästan bara av den anledningen så är jag mest intresserad av dem. Jag har liksom praktiskt taget slutat fotografera och filma med min Lenovo P2 för att kameran är rätt så sunkig och det blir suddiga bilder. I början så ljög jag nog lite för mig själv och sa att kameran är godkänd, men nu i efterhand så tycker jag verkligen inte det. Kameran suger på Lenovo P2! Därför har jag på sistone antingen använt min webcam till bloggbilder, eller ett så kallat royalty-free arkiv som WordPress.com erhåller.

Nåja, när jag vet mer om hur ekonomin blir så vet jag också när det är lämpligt att köpa en ny telefon. Hade jag ju köpt en ny Android så finns det ju bara ett alternativ och det är OnePlus 6. Den kostar från 5 300 kr så har jag ”råd” med den, så kan jag lägga en liknande summa på en annan telefon, och då helst iPhone annars får det vara just nu. Anledningen varför kan ni läsa här. Jag vill allvarligt inte använda Android längre, men är ju som sagt tvungen. Tillsvidare tänker jag fortsätta använda Mac minin som min huvuddator, leka lite med paddan när man känner för det och fortsätta drömma om en ny, bättre fungerande mobiltelefon.

Vad är dina åsikter kring MacOS? Föredrar du det över Windows eller något annat operativsystem? Lämna gärna en kommentar nedan och berätta!