Leta jobb och bråka med hosting är inte så jättekul…

Men det är intressant och lärorikt, så jag klagar inte!

Sen påsk ungefär har jag börjat leta jobb som en tok. Jag är ju snart färdigutbildad – äntligen och när jag är klar i mitten på juni är jag systemutvecklare i .NET. Dock vill jag absolut helst bara (och typ enbart) hålla på med webbutveckling. Detta eftersom jag insett att det är det jag är absolut bäst på och känner mig tryggast inom.

Jag har inte haft den bästa starten när det gäller att arbeta, och när jag tog steget att faktiskt hålla på med programmering så var det inte lätt heller. När jag kom in på högskolan i Kristianstad så trodde jag att jag skulle övervinna allt, och att allt bara skulle lösa sig. Så blev det inte. Det var tufft och jävligt svårt och komplicerat. Sen kom en riktigt jobbig mattekurs och sabbade allting ännu mer. Snacka om epic fail! Men jag var inte ensam. Mer än hälften av mina kurskamrater klarade inte heller kursen. Jag valde att söka andra vägar och kom in på ett flertal Yrkeshögskoleutbildningar. Jag valde Newton och deras .NET program. Nu i efterhand hade jag förmodligen valt en annan skola, för jag har inte haft det lätt här heller. Jag ska inte gå in på varför, men det är mycket jag ångrar även här. Kortfattat så bottnar det i att jag inte fått rätt stöd från början och inte fått hjälp att utvecklas på rätt sätt. När jag äntligen fick det så blev det en helt annan historia och jag är nu väldigt säker på vad jag är bra på och vad jag är sämre på.

Över vintern 20/21 så påbörjade jag en kurs i datastrukturer och algoritmer, men den var så jävla tuff att jag kom knappt någonstans. Jag behövde mer hjälp än någonsin och förstod ändå inte vad något handlade om. Det jag gjorde i princip var backend C# med mycket logik och matematik. Mina absolut största svagheter. Men det stör mig att jag inte fattade det. Hade jag varit bättre på C#, backend överlag och fattat matematik så hade jag haft jobb idag. Och förmodligen drömjobbet dessutom. Drömjobbet betyder för övrigt ett jobb som funkar, där jag primärt jobbar hemifrån, tjänar tillräckligt så jag har råd att spara till kontantinsats och sedan bo i en bostadsrätt med en Grand Danois, utan att jag ska känna mig uttråkad på jobbet eller fattig rent privat. Inte superhöga krav, men viktiga. För att det ska funka behövs frihet under ansvar och flexibel arbetstid. Eller summerat i ett ord – förtroendearbetstid. Riktigt trevligt. Det innebär i praktiken att arbetsgivaren ”skiter i” hur många timmar det tar att få jobbet gjort. Huvudsaken är att man levererar. Sen behöver man då alltså inte vara tvingad att vara på kontoret mellan 8 -17 etc. Det är precis vad jag behöver. Det enda negativa med det kan vara att man inte får övertidsersättning, men å andra sidan brukar man få en vecka extra semester.

Vad jag menar är att jag inte riktigt kan jobba mellan fasta tider. Det måste liksom vara mer flexibelt och sen att arbetsgivaren har en förståelse för att jag har lite lägre energinivå än de flesta, så jag orkar inte lika mycket. Men det beror också mycket på att jag är så superfokuserad på vad jag gör och när jag slutar med det så blir hjärnan och kroppen jättetrött och då behöver jag oftast ta en paus. En relativt lång paus. Men jag levererar under dessa förutsättningar. Det är svårare om jag är bunden till särskilda tider och där alla måste ”passa in i mallen” som gäller för arbetsplatsen.

Jag vägrar komma till ett ställe där man känner ”Du är här för att göra ditt jobb, vara social kan du vara nån annanstans”. Detta är också en av anledningarna till varför jag älskar att jobba hemma. Jag får så otroligt mycket mer gjort! Skulle jag behöva vara på ett kontor typ dagligen så hade jag förmodligen behövt ett eget rum med inga fönster, eller möjligheter att dra för gardiner så jag slipper bli störd av allt intressant där utanför. Här hemma kan jag fokusera på vad jag ska göra, och sen gör jag det. Vid behov tar jag hjälp av potentiella kollegor, men självklart i första hand googlar jag.

Om vi återgår till varför jag har svårt att hitta jobb just nu…

Jag failar alltid på att jag är ”för svag” på backend i C#. Men sen är jag kanske lite dum som sökt för många jobb som är fel för mig. Det jag bör hålla på med är frontend i webbutveckling. Punkt slut. Ungefär. Jag vill gärna göra både ock – under förutsättning att backend är i node.js. Det är något jag nämligen förstår på ett helt annat sätt än konstiga algoritmer och krångliga matematiska lösningar. Även om det självklart innehåller det där också. Jag har bara inte behövt göra såna svåra saker – ännu. Om jag behöver det, så borde det finnas trevliga kollegor till hjälp eller god information på nätet.

Gällande jobbsökandet har det dock både gått bra och dåligt. Jag har ofta blivit kallad till intervju, ofta fått göra tester och kodprover och intervjuerna brukar gå bra. Men sen tar det stopp. Dels för att jag är nyexad, junior utan erfarenhet eller som jag då nämnde, jag är ”för dålig” på de svårare sakerna. Det finns alltid en bättre kandidat på så vis. Någon som har all kompetens, och gissningsvis det där lilla extra som är så viktigt. Jag har det senare, men kanske är det så att allt det andra står emot mig? Å andra sidan är jag bara nyexaminerad och ingen arbetsgivare räknar väl med att man är fullärd vid det här laget?!

Jag har inte gett upp ännu, men jag har börjat tänka om lite. Jag sökte ett traineeprogram på CGI för ett tag sen och de ville så gärna ha mig, men jag var då för svag på backend. Dock om det finns ett passande projekt till mig så ska de försöka få in mig där, så det är inte superkört, bara oerhört jävla astråkigt att det inte blev något ännu. Jag mer eller mindre räknade med ett ja där, men det blev ett nej. Sen dess har jag varit rätt så nere när det gäller jobbsökandet, men jag har inte gett upp. Det känns bara så konstigt. Jag trodde inte det skulle vara så här svårt att hitta jobb. Jag har haft fler jobb på gång sen dess, men samma berg och dalbana fortsätter. Alltså, det fallerar på något om än så litet, men betydelsefullt. Det positiva är att jag lämnar väldigt bra intryck hos alla jag pratat med.

Jag har börjat söka mer relevanta jobb. Frontend webbutveckling och har faktiskt flera jobbintervjuer på gång. Hur det går får vi se. Jag räknar med att alla kommer säga nej vid det här laget och att det kommer gå så långt att jag går arbetslös hela sommaren, AF får placera mig med lönebidrag på nått ställe där jag åtminstone får koda och sen får vi se vad som händer. Jag tror inte att jag kommer hitta jobb själv. Nej, det är för orealistiskt. Därför har jag bestämt att gå hela sommaren och försöka lära mig mer saker.

Bland annat så har jag raderat mina WP bloggar som hade för få läsare och tagit de domäner och lagt dem på andra ställen. Det är dock jättesvårt att hitta rätt ställe för dem. Mer om det senare. Tanken är att jag ska göra två stora huvudprojekt. Ett i vue.js med node.js och REST API där jag ska utöka min portfolio så mycket jag kan. Och sen ett annat projekt där jag tänkte leka med WordPress och CMS verktyg. Planen är att göra kanske en ghost blogg som funkar som headless, bara för att ha det på pappret att man har lite kunskap inom det, och det tänker jag hålla på med tills jag fått ett lämpligt jobb.

Billiga webhotell, VPS och Cloud – oh my!

Det här är inte heller särskilt lätt. Jag bråkar en hel del med olika ställen där jag vill testa mina funktioner och framtida appar. Jag har testat fan allt möjligt. Allt från virtuella maskiner, till docker instanser och billiga VPS:er. Det är alltid något som går fel. I början när jag höll på med Azure och VM’s så kunde jag installera Ubuntu ungefär, men sen kom jag inte så mycket längre. Jag har gjort detsamma på Google cloud, och även testat Digital Ocean samt vultr. Till sist kom jag på monsteridén med att sluta bråka med webhotell och såna ställen och hittade att jag kan vara min egen web-host, vilket var nice. Men det funkade bara i nått dygn. Problemet är cloudflare, som jag nu flyttat mina andra två domäner till har inte stöd för wildcards, så att ha en multisite installation funkar inte. Det stör mig som fan! Ska det funka, måste jag betala $20 i månaden, vilket är helt galet. Annars hade jag kunnat få det att fungera rätt bra. Cloudflare är för övrigt rätt så trevligt, men SSL är krångligt att få igång på en WordPress installation, då det verkar som om jag måste stänga av SSL på cloudflare efter varje ny subdomän jag ordnar. Det är lite väl jobbigt. Jag kom dock på efter att jag avslutat mina VPS tjänster att det kan ju funka med att inte ha subdomäner, utan istället köra subdirectories, så det blir nästa steg. Jag har hittat ett ställe där jag får typ 4 gånger mer grejer för samma peng som de flesta andra VPS hosting tjänster, så vi får se hur det går. Som vanligt lär det väl sluta med ännu mera pengar bortkastade åt skogen, men å andra sidan ska jag få lite återbetalningar för mina misstag, så det är positivt. Det är bara frågan när fan de pengarna kommer in på kontot.

Sammanslagningen då? Är den relevant fortfarande?

Sen leker jag med tanken också av att flytta på mina nuvarande WP bloggar jag har kvar på wp.com. Jag har ännu inte kommit på en bra lösning, men jag har hittat lite intressanta saker, den saken är klar. För det krävs kanske ett nytt domänköp, vilket jag är lite mindre sugen på. Sen vill jag ju som sagt vänta tills nästa stora version av WP kommer ut, vilket är 5.8. I den ska det bli lite mer fullsidesredigering (FSE). Jag har lekt lite med det lokalt och det är så jävla nice! Jag hoppas att de grejerna kommer även till gratisversionen på wp.com, men i värsta fall har jag väl hunnit flytta på allt tills dess. Ni som känner mig vet ju att det kan ta tre sekunder och så har jag bestämt mig för en sak, och sen kör jag på det – utan att tänka på konsekvenserna, men nu tänker jag tänka och fundera och leka och testa tills jag verkligen har bestämt mig gällande precis allt! Jag är som sagt supernöjd med WP.com, och hade man bara haft lite mera kontroll så hade det varit skitbra. Jag funderar nästan på att börja betala för att ha bloggarna här, men då vill jag slå ihop dem eftersom man betalar per sida här. men som sagt, jag har inte hittat den mest optimala lösningen på det ännu, så jag fortsätter leka lite till.


300 years later… (med fransk brytning a la svampbob fyrkant)

Eller ja, kanske har det inte gått 300 år, men ett tag senare är det. Jag har spenderat veckor på det här blogginlägget, så nu måste jag uppdatera er lite mer. Det börjar luta mer och mer åt att när jag väl hittat rätt hosting för mina andra domäner och sidoprojekt, så lär jag flytta över mina aktiva bloggar dit också. Detta för att jag känner mig så pass självsäker att det är bästa lösningen. Full kontroll – på allt, vilket är positivt. Antons blogg kommer då så klart ligga på ny domän – igen, men jag har inte listat ut hur jag löser det ännu. Alltså vilken domän det blir. Min nuvarande här lär jag behålla för denna bloggen, men det finns många lösningar på det här. Och jag lär inte slå ihop dem. Nej, det är nog bättre att ändå ha dem separerade. Men multisite är jobbigt att hantera, men separata installationer är ännu jobbigare.

En av dem är en helt ny domän för båda bloggarna, som är hemlig än så länge, för jag har inte köpt den och jag vill inte att nån annan ska göra det heller. Det andra alternativet är att Antons blogg hamnar som subdomän på den här domänen jag använder just nu. Den tredje är att Antons blogg får en komplett ny domän och att jag behåller denna domänen för den här bloggen. Det ska bli intressant att se vad jag väljer. Tills vidare så är allt som det är just nu.

Lämna gärna en kommentar. Det blir så mycket roligare att blogga då 😊

%d bloggare gillar detta: