De vill gå vidare med mig? Och sen hände en annan häftig grej…

Jag hade intervjun på Unicus igår och den gick bra. Mycket av mina rädslor jag hade inför intervjun är borta. Jag hade rätt i att de inte sitter och pratar diagnoser hela dagarna, utan de fokuserar på jobbet, arbetsuppgifterna etc. De fokuserar på personens personliga utmaningar, och eftersom de vet om att det finns en diagnos i bakgrunden så vet dem om att man behöver tänka lite annorlunda i sin kommunikation, och det är bara bra. Jag går dock fortfarande omkring och tänker mycket på diagnosen, vilket är frustrerande. Typ, hur jag går – är det A.S? Hur jag öppnar en dörr – är det A.S? etc. Alltså det här vanliga gamla skitbeteendet jag får när jag fokuserat för mycket på den här diagnosen som bara gör att jag mår rätt dåligt, men jag hoppas det går över snart. Det är typ som ett gasmoln som gör allt annat suddigt och försvårar allt, och det är inte normalt för mig. Jag och min diagnos är inte kompisar.

Jag var dock stenhårt säker på ett nej från Unicus, men jag hade fel. De ville gå vidare och nästa steg i processen är att göra lite tester. Jag har utfört personlighetstestet och det kändes bra. Dock eftersom de rekommenderar att man väntar 2-3 timmar mellan varje prov så tror jag inte jag kommer göra mer än två idag och göra resterande två imorgon. Ett par timmar senare så gjorde den verbala delen och hur det går får vi se. Det var svårt, men jag har urusel läsförståelse och på en fråga orkade jag inte läsa så jag gissade bara. Nu efteråt blev jag riktigt trött, så jag förstår varför de vill att jag ska ta rejäla pauser mellan testerna.

Det känns positivt överlag med de här testerna, då de inte utgår ifrån dem på samma sätt som andra företag gör, utan diskussionen kring testerna betyder mer än resultaten. Det känns oerhört positivt, för då kan jag förklara mig mer istället för att få ett blankt nej för att jag suger på matematik eller vad det nu kan vara.

Sen får vi se vad som händer, men kul att de vill gå vidare med mig.

Nu ska jag berätta om den andra häftiga grejen som hände…😳

I förra veckan fick jag kontakt med lite folk på LinkedIn. En plattform som för övrigt varit en massiv hjälp i jobbsökandet och framtida karriären. Det som hände var tack för att en bekant i nätverket hade delat ett blogginlägg från mig som jag delat dit. Nästan 900 personer har sett det på LinkedIn, så det är fantastiskt! Det ledde till att jag fick kontakt med två huvudpersoner för min framtida karriär och även att jag har skickat mitt CV till några företag.

Igår hade jag ett till samtal med ett företag som snart ska starta och det verkade nästan för bra för att vara sant. Det är en startup som sysslar med (webb)utveckling, och mer än så ska jag inte säga om stället. Jag ska träffa resten av teamet snart och sen får vi se vad som händer. Vill dem anställa mig tänker jag direkt tacka ja! Där är det fortfarande lite racing, för första företaget som tänker erbjuda mig en anställning får ett ja från mig – oavsett vad det är för ställe! Så viktigt är det med ett jobb nu. Självklart måste det ju innebära programmering och lämplighet överlag, men ni fattar ju vad jag menar.

Det positiva här är att det förmodligen räcker med bara referenser. Och där har jag fantastiska sådana! Eftersom de är i startgropen för allt så har de inte några direkta rekryteringsprocesser, och det är positivt för mig, eftersom kodprov och andra tester brukar vanligtvis gå relativt dåligt utan att man får möjlighet att förklara eller försvara sig. Sen hoppas jag bara att lönen är rimlig, men annars tänker jag ju säga att lönebidrag är möjligt, för jag vill ju ha en bra lön. Oavsett jobb. Ja, jag är lite insnöad på min första ingångslön som utvecklare, men jaja. Det finns ju en anledning till det. Hade jag inte suttit i den sitsen jag gör så hade jag kunnat ta emot vilken lön som helst och känt mig som en kung.

I övrigt så bråkar jag med min komplettering på examensarbetet som jag har tre månader på mig att göra. Det har gjort att akassan har satt stopp, så jag riskerar att gå typ hela sommaren utan inkomst, vilket hade varit typiskt, men har jag tur så löser det sig. Jag planerar ändå att lämna in examensarbetet snarast möjligt, men det är svårt att få ihop nått ändå. Det är rätt mycket som ska skrivas om, tyvärr, men jag har en plan. Frågan är bara om jag lyckas med den. Det går bra än så länge i alla fall, men långsamt.

Vad hittar ni på i sommarvärmen? Smälter ni bort? Längtar ni efter regn? Skriv gärna en kommentar och berätta 😊

2 svar till “De vill gå vidare med mig? Och sen hände en annan häftig grej…”

  1. Jens skriver:

    Hej! Hittade din blogg när jag googlade .NET utvecklare på Newton i Malmö. Har nyligen blivit antagen men står och velar lite ifall jag ska tacka ja eller inte. Ser ut som du har lite blandade känslor. Men skulle du rekommendera den ändå?
    Lycka till med jobb!

    • Hej Jens! Utbildningen har förändrats mycket sen min klass vilket är positivt. Om du ska tacka ja eller ej är lite svårt att säga. Är du duktig på matematik och logik, kanske du har kodat lite sen innan och är snabblärd så tror jag det är en bra utbildning. Är man ambitiös och älskar grupparbete så är det ännu bättre. Då kan du gå långt. Eftersom jag har funktionsnedsättning och inte fick allt stöd jag behövde (pga det är ingen högskola) så hade jag inte rekommenderat utbildningen. Men för den som är frisk och stämmer in på det andra jag nämnde så absolut! Och tack för din kommentar!

Lämna gärna en kommentar. Det blir så mycket roligare att blogga då 😊

%d bloggare gillar detta: