Majken hade lite tråkiga äventyr…

Det skedde en liten olycka med Majken för nästan två veckor sen. Det har tagit tid att skriva ner detta, så sorry för alla som väntat på ett mer djupgående inlägg om den här händelsen. Allt är ok trots allt och Majken mår bra. Dock så har hon tre skadade klor på baktassarna och hon har haft sin krage i drygt 1,5 vecka. Nu ska jag berätta vad som hände.

Jag är hos veterinären och Majken har fått lugnande medel och sover i min famn

På måndagen i vecka 49 så skulle Henrik ut och ta en promenad över lunchen. Jag valde att stanna hemma eftersom jag hade fullt ös med att lösa problem i praktiken. Jag kunde bara inte släppa det. Majken har som vana att vilja säga hejdå när man går iväg. Antingen följer hon till dörren eller så går hon ut i trapphuset. Blir det det senare alternativet så följer någon alltid med henne ut så hon inte rymmer. När Henrik började gå ner för trappen så kom grannen mitt emot ut från hissen med sina två små hundar. De var lösa, då grannen brukar normalt sett alltid släppa dem i hissen efter en promenad. Vår dörr är ju i stort sett aldrig öppen så det brukar inte vara ett problem. I all fall. Hundarna fick syn på Majken. Hon fick panik och sprang in i lägenheten. Hundarna följde efter.

Sen jagade dem runt henne och skällde som fan. Majken försökte varna och ge tillbaka men det gick inte så bra. Grannen blev jätteupprörd och vad om ursäkt flera gånger. Jag sa direkt att det är lugnt. Varför jag gjorde det berättar jag senare i inlägget. När Majken sprang in i vårt rum och upp i fönstret var hon äntligen säker. Jag försökte ju få tag på henne under hela händelsen men lyckades inte förrän hon satt i fönstret i vårt rum bakom sin klätterställning. Då fick även grannen pli på hundarna och de följde med henne ut. Hon stängde dörren och bad om ursäkt ytterligare en gång till.

Sen fick jag trösta Majken. Hon var rätt chockad. Jag upptäckte snabbt att hon var blöt i rumpan och det luktade konstigt. Varken kiss eller bajs. Det luktade ju inte blommor i alla fall 🤢😭. Efter att jag hade tröstat henne lite mer så kunde jag leta upp var den här lilla olyckan hade hänt och när jag hittade det så torkade jag upp och städade rent. Sen kom Henrik hem.

När han varit hemma en liten stund så torkade vi Majken i baken för då var hon mer ok. Sen tog vi det lugnt och höll koll på Majken en hel del. Efter några timmar så märkte vi att hon gick och sparkade med bakbenen. Då såg vi att minst två klor (en på vardera baktass ) var borta och det blödde från pulpan. Det var så klart jättejobbigt att se det. Inte så konstigt för den delen heller för hon sprang ju runt som en formel 1 bil eller nått som hade fått sladd i en kurva. Det är repor i golvet också på vissa ställen. Dock så har vi inte hittat några klor så vår misstanke är att klorna satt löst och hon har tuggar och bitit bort samt ätit upp de trasiga bitarna.

Senare på kvällen fick vi veta att det inte är bra om hon slickar på såret så vi försökte hålla henne från att inte göra det. Självklart gick det sådär så på tisdagen ringde jag veterinären och som tur var fick jag tid samma dag.

Majken är en tjockis?!

Jag åkte dit med Majken. Då fick jag också reda på att Majken är en tjockis 😱! Jag som alltid sagt att hon är i toppform… hon ska bantas ner ett kilo. Hon väger ungefär 5 kg nu och ska ner till 4. Vi får se hur det kommer gå. Vi ska ta tag i hennes viktproblem ordentligt när hon inte behöver ha kragen längre. Jag bara hoppas att ge mindre torrfoder än nuvarande 60 gram per dag kommer hjälpa. Hon får idag Pure Natural Adult Duck, men på förpackningen står bara riktlinjer för katter upp till typ 3 kilo, så det är en ren gissning på vad hon faktiskt ska ha. Dock när hon har fri tillgång så äter hon runt 60 gram per dag. Likaså när vi mätt upp samma mängd för en dag så äter hon upp det. 60 gram är bara nån slags allmän riktlinje jag utgått ifrån eftersom jag trott hon väger mer än vad hon gör. Ibland har jag ju vägt henne och när jag kollar olika foder (förutom mush) så är det typ 60 gram som gäller för de flesta märken och hennes vikt. Med mush är det enkelt. En köttbulle per kilo vikt. Hade alltså Majken behövts bantas ner med Mush så är det 4 bullar hon hade behövt per dag.

Mer om veterinärbesöket

De rensade i alla fall klorna. Hon fick sövas lite lätt under behandlingen och efter ca 30 minuter var det klart. Hon fick krage, recept på smärtstillande och så köpte jag även maltpasta till henne för att underlätta för framtida hårbollar. Det har än så länge inte varit ett problem, men för hennes eget bästa hade det nog varit bra med lite malt. Sen åkte jag hem med Majken, och när jag kom upptäckte jag att jag glömt lägga ner malten i fickan så jag åkte tillbaka direkt för att hämta det.

Senare på kvällen så upptäckte vi dock att kragen var för kort, och dessutom i ett försök att få av den så fastnade den i käken. Majken hade också lärt sig att slicka på tassarna ändå, så vi ringde veterinären igen och fick åka tillbaka en tredje gång för att få en längre krage. Sen rullade livet på i nån vecka. Smärtstillande varje dag och vi har försökt tvätta rent tassarna morgon och kväll. Det har gått sådär, då Majken är en tös som bits, rivs och har ett jävla humör emellanåt, så att få henne ligga still är omöjligt om hon inte vill det. Självklart i och med att det gör ont också så förstår man ju att det är jobbigt, men det gör det inte lättare för oss heller.

Majken har varit underbart snäll sen detta hände.

Fördelarna under den första veckan var i alla fall underbara. Majken har varit riktigt lugn och snäll, nästan så vi blivit oroliga över att hon är så lugn och snäll. Framförallt har hon blivit mer gosig och sovit bredvid mig, precis vid kudden hela nätterna och det är riktigt härligt!

Nu har det gått nästan två veckor sen det hände, och hon har inte ont längre och såren är torra och fina. Dock när hon får vara utan kragen för länge så är hon på ena tassen och slickar upp såret igen så det börjar blöda så än så länge har hon den på sig större delen av dygnet. Hon är ruttet trött på den dock och har listat ut, trots storleken på mega-kragen hur man får av sig den och ibland även hur man kommer åt tassarna och kan slicka på såren. Funkar inte detta så har vi köpt grejer för att sätta en strumpa runt tassen. Det är ju rätt jobbigt även för oss att hon har krage på sig, för det låter ju hela tiden när hon skrapar i golvet eller väggen. Sen är det ju jobbigt för henne med då det är svårt att tvätta sig och gå på lådan.

Äventyret slutade inte här…

Jag fick dock återgå till veterinären efter ungefär en vecka då hon blev superkass i magen och sket ner sig totalt två gånger på några timmar och sen upptäckte vi att hon blödde från anus med. Det visade sig att blomman hon fått från grannen kan orsaka diarréer och blödningar, så har du katt – ge inte en ampellilja till dem! De är säkra för katter generellt, men för känsliga magar så är det inte att rekommendera. Majken saknar sin blomma, men vi kanske får köpa lite kattgräs till henne istället. Jag har dock aldrig varit med om att en katt är så känslig i magen! I Majkens fall är det helt enormt. När vi skulle byta över henne från kattungefoder till vuxenfoder fick vi byta 1 gram per dag! Så känslig är hon. Gick det lite för fort så skiter hon ner sig. Efter besöket hos veterinären har vi köpt fortiflora och det ska vi ge tills alla påsar är slut. Sen hoppas jag att hon blir bättre i magen. Än så länge går det upp och ner, men pulvret gör att maten blir så mycket godare, så det är positivt.

Sen får jag väl nämna varför jag sa till grannen att det är lugnt. För det första så ångrar jag det lite nu i efterhand, men det hände så fort och jag var inte så närvarande mentalt då jag var så upptagen med att lösa problem jag hade på LiA:n den dagen. Jag kunde knappt reagera när det hände, vilket jag också ångrar. Andra anledningar är ju att jag vill att hon ska vänja sig vid hund men också ge henne en chans att försvara sig själv. Det har tagit lite tid, men idag så vågade hon sig ut i trappen igen, men tidigare när hon hört hundarna skälla så har hon blivit lite rädd/nyfiken så jag hoppas att hon inte är superrädd för hundar nu. Det hade ju inte varit så bra.

Gällande betalningen så gick det hela på flera tusen och försäkringen täckte inte det. Det berodde på att försäkringen inte kom upp i det beloppet, så det var ändå under självrisken. Jag har precis ändrat i Majkens försäkring, då priset dubblades för att hon inte är kattunge längre. Det var inte ok! Nu i efterhand kanske man börjar leta sig efter nått annat billigare försäkringsbolag som har hög ersättning men låg premie. Det är ”tur” hon bara äter torrfoder nu, och att man typ inte behöver lägga pengar på leksaker hon ändå tröttnar på, men hon är rätt dyr ändå med försäkringen. Vi betalade kostnaden i alla fall, men många har tjatat på mig att be grannen om betalning för hela beloppet. Jag vill inte det av två anledningar.

Nummer 1: Det var lite vårt fel också eftersom vi hade en lös katt i trapphuset.

Nummer 2: Jag vill inte ha dåliga relationer med mina grannar igen. Jag har suttit i situationer allt för många gånger där man inte kommer överens med någon eller några grannar. När man konfronterat problemet så har det alltid blivit skit av det. Så illa ibland att man känner sig tvungen att flytta och inte välkommen längre. Jag VÄGRAR ha det så igen. Därför låter jag det vara. Dessutom i så fall skulle jag nog ha sagt något på direkten och blivit asförbannad på grannen, men det var som sagt lite vårt fel också så jag tänker inte be grannen om en enda krona. Grannen kommer ha sina hundar kopplade utanför lägenheten och det räcker för mig.

Ja, det var väl det. Nu hoppas vi bara på att Majken kan slippa kragen snart och att allt återgår till det normala. Dock hoppas man också på att Majkens nya vanor såsom att sova bredvid mig hela natten och att hon är lugnare på dagarna blir en ny standard, för det är mysigare så och lättare.

Lämna gärna en kommentar. Det blir så mycket roligare att blogga då 😊