Jag är nog för tråkig för ett förhållande…


Det här inlägget handlar mer om mig själv och hur lycklig jag är som singel. Vill ni veta lite mer om mig och singellivet, så har jag skrivit om det i mitt arkiv. Trots det kan ni räkna med lite upprepning, för det brukar jag vara duktig på.

En mycket viktig insikt kom över julhelgen…

Jag spenderade nyårsafton med killen från Stockholm (J) som jag känt i snart två år nu. Det var mycket trevligt och mysigt. Jag sov hos honom i två nätter och sen åkte jag ner tillbaka till Malmö efter det. Jag kom dock fram till viktiga saker när jag var där, och nu tänkte jag dela med mig lite mer av dem. Har ni läst inlägget jag länkade till så vet ni ju var jag står. Jag är lyckligt singel och längtar mest efter att fokusera på mig själv och gosa med en Grand Danois i soffan om dagarna och kvällarna framför teven, men det är klart. Jag saknar ju någon människa att gosa med också och göra annat med. Dock inte lika mycket som jag längtar efter framtida vovven, den ”perfekta” bostaden och allt annat som leva singel kan innebära. Och man behöver ju inte vara ihop med någon annan för att göra ”nått annat med” heller…

Gammal bild på mig och Hubba, en Grand Danois från Kennel Grandison. Tagen december 2010 tror jag.

I alla fall. När jag var hos J och hans tjej över nyår så ville de hela tiden ”hitta på något” med mig. Det var egentligen inget särskilt, typ lägga pussel eller spela tv-spel. Men det jag personligen hade sett fram emot mest var bara att umgås. Sitta i soffan, äta gott, se film, prata och bara ha det allmänt trevligt. Och precis så blev det. Dock så ”tjatade” de lite på mig, för de hade missförstått mig lite och trodde att jag ville hitta på massa saker, men det hade jag liksom ingen lust till. Jag är duktig på att säga nej, och jag förklarade mig fullständigt så det inte blev missförstånd eller så. Jag var bara tusen procent lycklig över att få bara vara i samma rum som dem, och det fick jag ju. När de ville spela så satt jag med min iPad i högsta hugg och spelade mina spel på den, surfade på nätet eller så hängde jag på sociala medier.

Jag har ju liksom helt tappat intresset för andra typer av spel. Det är lite tråkigt så klart, men fibromyalgin gör att det är jobbigt att trycka på fysiska knappar, och olika svårighetsgrader gör att jag snabbt tappar sugen när jag väl testar att spela något, så har jag helt enkelt bara slutat. Det är inte roligt längre. Mina spel jag spelar dagligen på min iPad är roligt dessutom och det är jag tacksam för. Dessa spel heter Toy Blast, Toon Blast och Blockudoku. Det finns alla på både Android och iOS, till både iPhone och iPad.

Fy fan vad jag är tråkig… men jag gillar det!

Det jag upptäckte i alla fall var att ”fy fan vad jag är tråkig”. Men jag trivs med att vara sådär tråkig. Jag älskar det! Se på tv, bra med filmer, serier och sen använda datorn eller paddan, eller då mobilen. Det är liksom det jag älskar mest att göra. Åtminstone just nu. Jag har aldrig varit en sån person som gillar att ”hitta på saker”. P.g.a. min fibromyalgi så gillar inte min kropp att vara aktiv. För mycket motion är dåligt för mig. Jag suger på att exempelvis åka skidor, jag hatar sport, det är så tråkigt! Och Sveriges kalla väder och för korta somrar gör oftast att man inte har någon lust att röra på sig av den anledningen.

Fibromyalgin sätter stopp för mycket!

Alla typer av aktiviteter där man gör något med hela kroppen är jag dålig på och tycker är ofantligt tråkigt. Mina nya problem med kroppen jag har, såsom att mina händer fungerar mycket dåligt till något annat än skriva på ett tangentbord eller trycka på en pekskärm såsom min iPad gör att jag inte gör så mycket annat utöver det. Undantaget är väl lite matlagning och ibland städning, men inte ens det funkar särskilt bra. Det är ett mirakel att jag kan skära lök, typ. Därför undviker jag dessa jobbiga aktiviteter, för det funkar ändå inte. När jag var barn eller mycket yngre så gillade jag att pyssla, rita etc, men det gör jag inte längre. Jag kan räkna på en hand jag till och med använder min Apple Pencil på paddan för något på ett år, men i framtiden hoppas jag att jag kan rita lite mer, åtminstone digitalt, fast jag suger på det. När jag väl har råd att uppgradera, eller förhoppningsvis få en via jobbet, min iPad så ska jag köpa en ny Apple Pencil. Med generation 2 så laddar den mycket enklare och har mer funktioner, så jag planerar att använda den oftare. När jag väl kan köpa en ny, d.v.s. Det hänger på ekonomi. Antingen att jag vet om att jag aldrig kan få en via mitt framtida jobb, för att det är onödigt eller inte går in i budgeten, eller för att framtida jobbet ger mig en, för jag behöver den i mitt yrke + får lov att använda den privat också. Oavsett vilket är det skit samma, men det hade varit trevligt att få en via jobbet. När det nu väl blir av, om ens någonsin?

Det jag gillar att göra i så fall är väl mer att ”shoppa” eller åka till en annan stad och utforska den. Dock i pandemi-tider är ju det lite dumt att göra. Att shoppa betyder heller inte i min mening att köpa saker hela tiden för flera tusen, utan det kan lika gärna innebära att handla mat på en ICA butik i ett köpcentrum, gå på Apple Store, eller bara kolla på kläder, teknikprylar etc. Bara vistas i ett köpcentrum tycker jag är trevligt. I alla fall innan pandemin började. Nu blir jag bara nervös av alla människor som INTE håller avstånd och åker dit med symtom och smittar ner andra.

Åker jag till en annan stad så gillar jag att gå omkring i den staden, kanske göra lite ”shopping” där också, äta på nån restaurang, men det jag brukar uppskatta mest är väl sällskap. Jag gillar att prata med folk, nära som kära som totala främlingar egentligen. Det är sällskap jag är mest ute efter när jag inte ”stirrar på skärmar”, som annars är favorit-intresset.

Jag passar inte som flickvän tror jag nog – längre…

På grund utav att jag insett vad mina intressen är, vad det är jag föredrar att spendera min tid med etc, så har jag kommit till den insikten att jag är inte lämplig som någons flickvän eller framtida fru. Det hade bara funkat om den personen är lika ”tråkig” som mig själv. Någon som nöjer sig med att inte lämna soffan på hela helgen (eller veckan när man är ledig, eller på kvällarna) för mer än att äta eller göra sina behov och sova. Någon som gillar konversationer lika mycket som jag själv mer än tv spel, åka skidor eller göra nått annat mer ”aktivt”. Inte för att man brukar åka mycket skidor i Skåne, men ni fattar väl vad jag menar hoppas jag?! En sån person tror jag är relativt svår att hitta som är singel och dessutom inte vill ha eller har barn och älskar stora hundar samt gnälliga, gossjuka fluffiga katter. Eller vad tror ni? Jag tänker i alla fall inte leta aktivt efter någon sådan person. Det orkar jag inte med och dejting appar är bara jobbigt.

Jag och Henrik hade det bra på så vis, för vi är lika tråkiga bägge två och vi trivs med det. Det var väl därför det höll i nästan 11 år. Vi hittade på saker som vi gillar och det är skönt. Jag hade velat ha det så igen så klart – om jag nu hittar någon d.v.s. men som sagt. Jag längtar mer efter min Anton, min framtida bostad, mitt första jobb som webbutvecklare och att få leva mitt liv såsom jag önskar till 100% av min egen tid. Det är viktigare än en relation med en annan människa för mig just nu, och det lär vara så i många år framöver. Och jag letar verkligen inte aktivt efter någon heller. Nej, blir det av så sker det rent naturligt över lång tid eller av en total slump. Men jag tror att den möjligheten är väldigt, väldigt liten och det är helt ok.

Och det är väldigt skönt att jag har insett det också.


Lämna gärna en kommentar. Det blir så mycket roligare att blogga då 😊

%d bloggare gillar detta: