Girig eller smart gällande framtida bostaden…

Häromdagen kom priserna ut för två av olika projekt från BoKlok jag har anmält intresse till. Jag kan säga direkt att p.g.a. priserna så kommer jag verkligen INTE att satsa på dem. Detta är helt enkelt för att priserna är för höga för mig. Och det gör mig besviken. Jag trodde allvarligt de skulle vara lägre…

Ett projekt gäller lägenheter och ett gäller radhus. Jag har anmält intresse till lägenhetsprojektet bara för att jag var så otroligt nyfiken på priserna, men nu blev man alltså galet besviken. I radhusprojektet så anmälde jag intresse bara för att det ligger på en lämplig ort som säkert kan passa mig. I bägge projekten blev jag då nu grymt besviken, och priserna är ungefär 600 000 kr över vad jag är villig att betala för min framtida bostad. Detta gäller då utgångspriset, vilket innebär att en eventuell lägenhet eller radhus hade kostat säkert några 100k till. Inte ok för min plånbok!

Visst, tekniskt sett spelar det ingen roll, för det handlar ju om lånelöfte etc. Problemet för min del är ju att jag tänker mer på vad jag har över när alla utgifter är betalda och vilken kontantinsats jag behöver för att ha så låg månadskostnad som möjligt samt möjlighet att spara 30-50% av min nettolön varje månad.

I den här ”sparar” tekniken eller vad jag ska kalla det för så är tanken att hälften av allt jag har kvar efter att alla utgifter är betalda ska sparas på ett ISK eller så och den andra halvan är mer fritt. Det är mer buffert och lite spenderar pengar. ISK kan vi säga är scenario 1 och buffertsparande är scenario 2. Det är från scenario 2 jag köper teknik, typ mobiltelefoner och datorer vid behov, ifall inte jobbet betalar allt sånt så klart. Det är också därifrån jag betalar andra utgifter såsom akuta veterinärbesök, planerade resor etc. Scenario 1 ska bara ligga och växa så länge som möjligt och när jag har tillräckligt för att bli helt amorteringsfri och betala av alla andra eventuella lån så ska det göras, samtidigt som det ska finnas pengar kvar till pension och andra saker om många långa år framöver. Jag tycker det är en utmärkt plan och med rätt inkomst och kontantinsats är detta lättare än man tror.

De flesta sparar ju 10%, och det är bra, men jag planerar liksom inte att spendera tusenlappar varje månad på kaffe från pressbyrån eller ha en bil som kostar mig många, stora tusenlappar varje månad. Glöm det! Jag tänker inte ha extrema utgifter, bara för att jag kan. Aldrig! När jag bor i min framtida bostad sen, och lever mitt ”drömliv”, om jag nu ens kommer dit en vacker dag så ska jag ha ordnad ekonomi och känna mig fri.

Alltså, om framtida vovven, eller Majken exempelvis måste akut in till veterinären och opereras och det kanske kostar många tusen för det ur egen ficka, så ska jag kunna betala det utan att jag har gått totalt bankrutt. Förstår ni? Det är så jävla viktigt för mig. Orsaken till det är simpel. Jag har nämligen spenderat många, långa år av mitt liv i total fattigdom. Fått leva på absoluta minimum, eller på min sambo, eller haft en nöt till sambo som spenderar alla våra pengar som blev över denna månaden istället för att spara dem och tänka smartare kring ekonomi. Just nu lever jag på sparpengar, för jag har pluggat för mycket, a-kassan strular och jag väntar på mitt första jobb som (webb)utvecklare. När jag väl får det jag önskar, om jag nu ens hamnar där så är prio ett att ha en mycket god ekonomi och göra smarta, ekonomiska val. Som tur är, är jag inte särskilt komplicerat.

Det krävs inte tusenlappar varje månad för att jag ska känna mig nöjd med livet. Så länge jag har en bra TV, dator, något att göra om dagarna som jag får betalt för och tillräckligt med fritid samt mysiga husdjur så är jag rätt nöjd. Min dyraste hobby kommer ju bli min framtida Grand Danois, men det kommer ju mest innebära leksaker, mat, tillbehör etc som krävs för den hunden och kanske lite YouTube relaterade saker, som lite studiomaterial, en Final Cut Pro licens (videoredigeringsprogram för macOS) kanske och mycket möjligt, men ändå icke trovärdigt – en DSLR kamera för alla dessa videos jag planerar göra i framtiden. Det är liksom inga löpande kostnader så, förutom det hunden behöver varje månad. Jag vill ha låga matkostnader, och så låga utgifter jag kan gällande allt annat.

Personligen tycker jag det är helt orimligt att så lite kontantinsats är rekommenderat för de flesta bostäder idag, men å andra sidan har ju inte alla samma utgiftstänk som mig. Många har ju barn, bil och köper kaffe på pressbyrån och äter ute ofta utan att tänka på det och jag klagar inte på dem alls. De får leva sina liv precis som jag ska ha rätten att leva mitt. Och jag vill ha så mycket pengar över som jag kan. Jag VILL betala av mitt eventuella framtida bolån på kanske 10-15 år om det är möjligt. Jag vill ha så låg bostadskostnad som möjligt.

Frågan är då, är detta girigt eller smart? Jag tycker det är smart, men när jag berättar för vissa om mina ekonomiska tankar så tror många att jag bara står och drömmer. Men jag har räknat på det. Jag har en ordentlig budget som utgår ifrån många, många olika ekonomiska scenarion så jag har en tydlig bild om vad som krävs för att lyckas. Jag vet vad jag bör ha för (netto)lön när jag väl är där och det finns verktyg på nätet som kan visa hur pengar kan växa på aktiemarknaden, som jag har tagit del av, så inget av detta är hämtat ur luften. Du kan göra det själv också. De två verktyg jag syftar på är Nordnets ränta-på-ränta kalkylator samt den som finns på rikatillsammans.se. Jag har också använt mig utan räkna.net’s nettolönskalkyl så man kan få lite mer överblick i vad en bruttolön faktiskt ger netto.

Det värsta med det här är bara – om jag aldrig kommer dit. Jag aldrig får ett jobb. Jag kanske får en skitlön. Jag kanske har sjukersättning igen på deltid och har halva inkomsten av vad jag hade behövt för att leva det liv jag vill. Jag kanske aldrig får ett lånelöfte, ett passande jobb och jag kanske får leva resten av mitt liv i en sunkig hyreslägenhet och utan Grand Danois, för att mitt liv kanske aldrig blir som jag har velat i så många, långa jävla år. Jag är realistisk och hoppfull, men i det realistiska ligger också dessa negativa tankar. Vad ska jag annars göra?

Om jag kommer dit så tror jag inte resan kommer vara helt enkel heller. Jag menar, jag kanske får kämpa för att behålla jobbet jag får eller kanske hamnar i sitsen att de vill säga upp mig under en provanställning eller att jag bara får korta uppdrag om jag blir konsult först. Jag har ingen aning, men jag är realistisk. Och framförallt så tänker jag aldrig ge upp!

Lämna gärna en kommentar. Det blir så mycket roligare att blogga då 😊

%d bloggare gillar detta: