En typisk dag i mitt framtida drömboende

Det här är en total fantasi, men det hade varit kul att titta tillbaka ett par år framåt i tiden och se hur rätt jag faktiskt hade om hur en typisk dag i mitt framtida boende hade varit. Det är i alla fall så här jag hoppas att livet kommer vara när allt i mitt liv är ordnat. Observera igen att detta är en fantasi, och är skrivet med mycket positiva vibbar. Alltså en dag där inget stort har gått fel och livet bara rullar på. Inga direkta draman, inga hyss från husdjuren etc. Och ekonomin är under kontroll.

Innan vi börjar så vill jag meddela, för de som inte vet – att Anton är en Grand Danois. Jag har väntat på att skaffa en hund av den rasen sen 1997 ungefär. Majken är min Ragdoll, alltså en katt. Då kör vi.

En dag i mitt liv – som singel.

Klockan är 07:45 och mobilens alarm ringer och väcker mig. Jag trycker på snooze knappen och försöker somna om. Det är tisdag den 21 maj 2024. Det är sommar. Det är grönt ute och alla blommor har slagit ut. Jag ligger omringad i sängkläder av bambu i den där 120 sängen jag köpte för ca fem år sen när jag akut flyttade in i en liten etta på 30 kvadrat. Nu är det nästan lite skrattretande hur galet allt var då. Anton är drygt 1 år och Majken är 5,5 år gammal. De kommer överens finfint. De leker men gosar mest. Anton väcks av alarmet och kommer upp i sängen och gosar med mig. Han har sovit under natten i sin kuranda säng som står bredvid garderoberna. Så himla nice att en sån stor hundsäng får plats i mitt sovrum 😍. Jag får en rejäl slick i nacken. Majken ligger bredvid min kudde, där hon har sovit hela natten och undrar om hon också får en puss av Anton.

Min värk i ryggen är äntligen borta sen jag nådde in målvikt för några år sen då jag började äta bättre, och det är skönt att vakna upp utan värk. Det är något jag gläds åt ordentligt numera.

Min iPhone 11 hänger fortfarande med, men det är nog dags att uppgradera den i höst. Likaså gör min Apple Watch SE 44 mm som jag köpte för snart 4 år sen.

Vi ligger och myser och efter en stund ringer alarmet igen. Jag stänger av det och ligger och kollar mobilen ett par minuter. Sen kliver vi upp.

Jag öppnar upp balkongdörren och släpper ut Anton på min lilla gräsplätt för morgonkissen. Den är stor nog för att en Grand Danois ska kunna göra lite behov i alla fall. Majken går på lådan. Medan Anton kissar så står jag och funderar över hur glad jag är att jag fick köpa min drömbostad, en trea på 72 kvadratmeter från BoKlok i markplan, perfekt beläget för mina önskemål. Gångavstånd till både butiker och köpcentrum och självklart omringat av parker och grönområden. När Anton kissat färdigt kommer han in igen. Jag går på toaletten och gör mig färdig för dagen. Det är härligt att jag blivit hälsosamt smal igen. Det är också fantastiskt att magen är mindre och att jag kan köpa kläder i storlek S igen, fast jag fortsätter bära herrkläder. Det är i alla fall lättare att hitta kläder som sitter bra. Jag må vara 42, men jag ser ut som om jag vore 25 och jag har nog aldrig mått så här bra i mitt liv. Något jag aldrig trodde var möjligt, men jag har också kämpat för att få livet under kontroll.

I badrummet har jag både tvättmaskin och torktumlare och jag fixade duschväggar som sträcker sig längs med hela väggen där duschen är, så att det ska bli lättare att duscha Anton när det behövs. Jag älskar dock faktumet att jag har både ett skåp bakom spegeln och stora lådor under vasken. Det är så mycket förvaring att jag vet knappt vad jag ska ta mig till! Jag har ju inte så mycket saker heller, så vissa lådor ekar lite tomt.

Att duscha Anton behövs så sällan nu när han äter färskfoder dock. Han fäller inte så mycket, pälsen är väldigt glansig och han skiter små kottar istället för jättehögar som han gjorde när han var valp. Det var tur att jag kunde byta över till färskfoder mycket tidigare än vad uppfödaren rekommenderade p.g.a. hans mega-högar han lämnade av torrfodret. Trots allt så går robotdammsugaren varje dag för säkerhets skull. Den startar varje morgon när alarmet går och städar först på kontoret så jag kan stänga dörren om mig ifall jag har tidiga möten.

I badrummet står också Majkens kattlåda. Det känns skönt att jag i flera år har använt en miljövänlig kattsand som är både dryg och dammfri. Det bidrar till bättre hållbarhet och miljö, trots att jag har två karnivorer till husdjur. Man får ju göra vad man kan och det är ju en anledning till varför jag är vegan idag. Jag har slutat nysa så ofta så när jag väl nyser blir jag förvånad. Sen jag blev vegan 2021 och bytte över till den här kattsanden så är mina näsproblem bortblåsta med. Jag har inte varit förkyld på typ 3 år nu?!

Mina flesta sjukdomar som jag har haft under mitt vuxna liv är praktiskt taget borta. Detta tack vare koständringen till veganskt och växtbaserat. Jag har också fått upp koncentrationen så pass mycket att jag ibland läser lite böcker. Just nu betar jag igenom Game of Thrones, alla böcker och det är bara så spännande och bra. När jag tänker tillbaka på hur jag har varit i så många år så är det rätt fantastiskt att jag kommit så långt på relativt kort tid.

Jag förbereder Antons frukost, 500 gram färskfoder utan kolhydrater och sen förbereder jag Majkens mat. Två bullar mush och de äter båda med stor aptit. Deras mat har jag förvarat i en extra frys som finns i förrådet. Till mig själv har jag köpt en hel frys och en hel kyl, och det är skönt att ha det, även om jag bara bor här själv. Det var snällt av BoKlok personalen att de kunde hjälpa mig med installationen så fort jag hade flyttat in. Frysen är full med bär och grönsaker och en hel del frysta matlådor. Kylen är full av färska grönsaker samt matlådor jag förberett tidigare i veckan. Städskåpet gjorde jag om till mitt drömskafferi, precis som så många andra BoKlokare har gjort.

Jag tar ut min egen frukost ur kylen som jag förberedde igår kväll. Overnight oats, med en rejäl bärkompott. Nyttigt och fiberrikt så klart. Jag äter min frukost framför teven, och ser ett par videos på YouTube som laddats upp sen igår. När klockan är 09:00 ungefär så går jag in på mitt kontor, sätter mig framför min dator och börjar jobba för dagen. Jag jobbar hemifrån på ett riktigt trevligt företag och tjänar mer än min drömlön. Jag har fått minst två löneökningar så det är trevligt. Det känns skönt att jag äntligen blivit den utvecklare jag drömt om att bli, även om jag fortfarande är junior. Det kan ju bero på att jag slitit som ett djur för att faktiskt bli bättre på programmering. Jag minns hur mina LiA perioder var när jag gick på Newton samt alla extra kurser jag tog för att lära mig mer. Det gav verkligen resultat och det är jag glad för.

Just nu har jag ett viktigt projekt och har kundmöte senare på dagen via videosamtal. Jag jobbar som webbutvecklare och gör både hemsidor och webbapplikationer åt stora och små kunder. För det mesta sitter jag själv, men vi brukar börja dagen med ett dagligt SCRUM möte. Parprogrammering gillar jag dock och brukar ha det flera gånger i veckan med ett par kollegor i mitt team. P.g.a. Covid-19 som hände under 2020 så kan man välja allt oftare att arbeta hemifrån från nästan alla arbetsgivare. Det är något jag verkligen uppskattar då jag sällan får något gjort på kontoret. Det enda negativa med att inte pendla är att jag fortfarande är rätt dålig på att lyssna på poddar… Men jag brukar ju iofs varva med att lyssna på ljudböcker med poddar så det går lite bättre ändå med det.

Jag brukar komma in på kontoret ett par gånger i månaden och då får jag ta med mig Anton, vilket brukar uppskattas av de flesta. Jag har ju lärt honom att man är lugn inomhus och att springa av sig får man göra när vi går till lekparken eller träffar andra hundkompisar. Många på kontoret är dock lite rädda för honom och jag måste se till att inga allergiker är där om jag ska ta med honom. Som tur är har vi bara några få som är allergiska och de brukar vara på kontoret på andra dagar än mig. Eller så sitter de i andra rum så de drabbas inte när jag och Anton kommer på besök. Som tur är så har jag snälla grannar som älskar hundar som brukar titta till Anton och ta ut han på promenad när jag behöver vara på kontoret en hel dag. Detta så jag slipper lämna han på ett dyrt hunddagis. Det finns många hundar i området med och några hundra meter bort finns en hundpark vi brukar gå till för att öva på den sociala biten lite till.

Jag jobbar på fram till lunch klockan 12. Om Anton däremot blir lite nödig under tiden tar vi en kort promenad runt huset. Anton har legat under mitt skrivbord större delen av förmiddagen och tuggat på ett ben eller sovit. Nån gång ibland kommer han och gosar. Majken har också legat inne på rummet och hållit mig sällskap, men hon ligger mest i fönstret. När klockan då blir 12 äter jag min lunch som jag har förberett. Det är en linsgryta som ligger i kylen som är så god! Medan jag äter lunchen ser jag ett kort avsnitt av en serie på en streamingtjänst. Sista halvtimmen på lunchen tar jag ut Anton på en promenad. Sen sätter jag mig och jobbar igen.

Jag jobbar på till ca 16:30 eller så på eftermiddagen. Som tur är har jag en arbetsgivare som inte stirrar sig blind på 40 timmarsveckor, utan tittar mer på prestation. Eftersom jag har en god tendens att inte upprepa misstag så är jag väldigt självgående och då väldigt effektiv, så då brukar det inte spela någon roll att jag inte jobbar exakt 8 timmar per dag. Efter arbetsdagens slut går jag ut igen med Anton på en längre promenad. Vi tränar lite skvallerträning och andra grejer. Jag filmar honom för den här sessionen ska upp på vår YouTube kanal som nu nått ett par tusen följare. Sen sätter jag mig vid teven igen hemma och ser på något av intresse. Eller så spelar jag in lite mer för videon jag filmade innan på promenaden. Jag har ju en studio i kontoret, en green screen, fast blå eftersom jag valde att måla väggarna därinne i mörkblå färg. Det sparar ju lite utrymme med så man slipper ha något stående på golvet med. När jag blir hungrig lagar jag middag.

Idag blir det rostade grönsaker i ugn. Jag förbereder grönsakerna och värmer ugnen. Det är så nice med induktionshäll och varmluftsugn! Medan jag lagar mat ger jag kvällsmaten till Anton och Majken. Samma som i morse, 500 gram färskfoder till Anton och 2 mush bullar till Majken. Efter det väntar jag på maten och fortsätter titta på teven, om inte jag fått nått viktigt jobbmail. Då svarar jag på det. Sen äter jag middag medan jag ser på en film eller ett par avsnitt av serien jag tittar på just nu. Efter jag har ätit så städar jag upp i köket, slänger allt i respektive kärl i källsorteringen, fyller diskmaskinen etc. Jag är så lycklig över hur mycket förvaring jag har och hur bra det funkar med att källsortera etc. Sen sitter jag med min laptop i soffan och kodar på personliga projekt medan någon gaming streamer rullar i bakgrunden, skriver nått blogginlägg eller så redigerar jag videon jag tog på Anton innan och lägger upp på kanalen. Sen slösurfar jag en stund och chattar lite med någon kompis. Detta gör jag tills det är dags att gå och sova. Anton och Majken håller mig sällskap i soffan under tiden.

Sen går jag och lägger mig vid 23 tiden, men först släpper jag ut Anton för sista kvällskissen, eller så tar vi en kort kvällspromenad. Jag förbereder också min frukost för imorgon och likaså mina pälsklingar’s mat inför morgondagen. Sen förbereder jag mig för sängen och när jag slänger mina använda kläder i tvättkorgarna gläds jag åt en än gång över hur stort och fint badrum jag har. Det är så fantastiskt att det är stort nog för både tvättmaskin, torktumlare och en rejäl dusch. Samt till tvättkorgarna och Majkens gigantiska kattlåda. Ett sånt badrum har jag alltid velat ha! Jag ligger i sängen en stund, kollar mobilen eller tittar på TV eftersom jag har en TV i sovrummet med. Anton och Majken håller mig sällskap i sängen.

Jag ligger och funderar på hur lycklig jag är som äntligen är här. Hur jag fick kontroll över mitt liv, nådde min målvikt igen, mår bättre överlag och sällan har värk från fibromyalgin och att ryggvärken är borta. Jag tittar på Anton och gosar med honom och är så tacksam för att jag äntligen har min fina lilla pojk som jag väntat på så länge. Det tog ju liksom bara 26 år eller nått innan han kom in i mitt liv till sist. Jag gosar med Majken och gläds åt att hon blivit en typisk ragdoll som är som en fluffig teddybjörn hela dagarna istället för det busfröet hon var när hon var kattunge.

Sen släcker jag lampan och somnar kort därefter och sover djupt och bra hela natten.


Ja, det var en typisk dag i mitt framtida liv. Självklart tror jag inte att det kommer bli så über-perfekt om bara några år, men om jag hade fått ALLT jag önskar för en gångs skull och det hade varit samtidigt så hade det blivit nått sånt här. Detta är det liv jag hade velat leva om jag bor själv i framtiden och stannar singel. I alla fall som jag känner nu. Det kan ändras så klart.

Om jag ska varar realistisk så är jag säkert inte vegan om 4 år eller så. Jag lär säkert inte ha fått en förbättrad hälsa. Jag kanske inser att jag får leva mitt liv utan Grand Danois och det mesta lär stanna som det är idag. Jag kanske bara jobbar deltid med programmering, eller så är jag arbetslös. Jag kanske inte alls har ekonomin under kontroll och i värsta fall kanske det inte blir en drömbostad från BoKlok, utan kanske en sunkig hyreslägenhet för det är det enda som min ekonomi hade tillåtit.

Man vet liksom aldrig vad som kan eller kommer hända. Det enda jag vet är att om jag vill ha den där drömbostaden och leva mitt liv som jag beskrivit precis så får jag kämpa som en tok för att ändra på typ allt i mitt liv så jag kommer dit. När det gäller drömlägenheten så kanske jag har noll möjligheter att få en bostad i markplan. Det kanske blir en balkong istället, men då blir det ju det. Jag tror inte min fibromyalgi blivit bättre om fyra år, och jag är rätt övertygad om att jag är besvärad av alla mina nuvarande sjukdomar även då. Jag är också väldigt övertygad om att jag inte börjat läsa böcker heller och jag är säkert en rejäl soffpotatis som är totalt ur kondition också.

Sen vill jag dock tillägga också att alla de här tankarna om hur glad jag är att jag har en rymlig lägenhet, fast den ”bara” är på 72 kvadrat i det här inlägget och alla tankar kring lyckan om själva bostaden lär bli sanning. Detta om det här blir sant. Orsaken till det är för att de stunder då jag verkligen älskade min nybyggda lilla skokartong så var jag så glad över allt flera gånger i veckan, om inte per dag över små saker som induktionshäll och diskmaskin etc. Hade jag bott större och haft full kontroll över allt så är jag väldigt säker på att jag kommer glädjas rejält åt alla de småsaker man ”får på köpet” när man köper nybyggt och det är som man vill ha det.

Vi får se, men jag ser positivt på framtiden – just nu i alla fall och om jag har möjlighet att få mitt drömliv en vacker dag så tänker jag göra allt jag kan för att komma dit.

Hänger du med?

Lämna gärna en kommentar. Det blir så mycket roligare att blogga då 😊