Kategorier
Vardagsliv

Nån dryg vecka som inneboende och livet är underbart?

Harmonisk kan sammanfatta känslorna…

Har nu officiellt bott här i ungefär en vecka. Egentligen har jag bott här i typ 2, men jag fick mina möbler för en vecka sen och mellan söndagen och måndagen (18-19 oktober) sov jag min första natt i sängen i mitt rum. De här två veckorna sen jag kom hit har varit helt underbara. Jag är väldigt harmonisk och det är så skönt. Jag har pratat om detta en hel del på sistone, särskilt på FB, men jag kan tjata lite om det här också. Jag vet inte varför jag är så lugn och ”harmonisk”, men det är väl för att jag är så nöjd med mitt val med att flytta tillbaka hit trots allt. Jag bor större, har nära till köpcenter, bussar och tågstation. Parkeringsplatsen är fantastiskt också och fan så mycket billigare än min förra. Dock så har jag ingen laddstolpe nu, men det löser man genom att ladda där det finns publika stolpar vid behov. Man får planera lite, precis som jag har gjort när jag bodde här förut. Majken har nog aldrig varit så här snäll så här länge sen jag fick henne.

Majken gör knappt hyss längre?

Henrik tycker dock att Majken är lite jobbig ibland, men mig stör hon nästan aldrig numera. Det är roligt att trakassera Henrik dock, och hon blir nästan ledsen om hon inte får hålla han sällskap på nått vis. Hon har självklart varit lite rastlös, men det är en bråkdel av hur rastlös hon var i min lilla skokartong. Det är så skönt. Dock på nätterna så är hon tillbaka till sitt vanliga jag. D.v.s. att tidigt på morgonen börjar hon härja och leka och vill inte somna om, men den stora skillnaden är att jag blir inte arg på henne längre. Det tycker hon nog är väldigt konstigt. Hon är så van med en arg mamma och jag har inte blivit arg på henne på flera veckor nu. Det är ju som sagt en av de sakerna jag övar på att förbättra i mitt konstiga liv där jag har tusentals saker jag måste ändra på. Det enda vi försöker göra med Majken nu är att lära henne ordet ”Nej” och det funkar faktiskt bra. Istället alltså för att bli asförbannad och allt det där man gjorde innan så räcker ett enkelt nej. Med tanke på att hon så sällan har gjort hyss sen jag kom i ordning förra helgen så brukar det hjälpa att sätta igång ett par leksaker i mitt rum så hon får leka av sig. Sen är hon snäll igen.

Livet ska bli bättre. Efter tusen saker är gjort…

Med mitt kassa minne så vet jag inte hur mycket jag tjatat om detta i bloggen, men jag kan försöka gå lite djupare i alla fall. Hantera mina så kallade aggressionsproblem är typ nummer ett. Alltså sluta bli arg över minsta lilla skitsak som jag bara hatar att bli arg över. Sen vill jag sluta låta små skitsaker bli jättestora i mitt huvud direkt. Som det här med lägenheten och att den måste typ målas om. Det var inte så farligt. De flesta fläckar gick bort med vatten, sen behövs bara ytterst lite spackling och jättelite färg för att täcka resten. Min kompis Emelie, som också är min frisör (och utbildad murare innan dess) ska hjälpa mig. Dock eftersom man är så glömsk så glömde jag beställa färg online, så det får bli att köpa en stor burk färg, men till billigt pris och sen åka och slänga resterna på återvinningen senare istället. Det här med mitt kassa minne har också visat sig ordentligt denna veckan, så för att försöka förbättra allt så har jag börjat använda ett planeringsverktyg som heter TickTick. Jättebra och gratis. Använder det både i praktiken och tillsammans med Henrik. Jag har alltid varit dålig på att planera, i alla fall skriftligt och jag skriver nästan aldrig ner allt jag behöver göra. Det har lett till att man glömmer jättemycket viktiga saker. När det gäller min framtida yrkeskarriär så är det inte bra, så det är också en sak jag måsta lära mig och få in som en ny rutin. Efter några dagars användning känns det i alla fall bättre och jag hoppas att jag kan få in den rutinen och göra den hållbar. Jag försöker också lära kroppen att sitta rätt. Jag har upptäckt att jag har suttit snett i flera år, något som bidragit till varför jag har så jävla ont i ländryggen. Nu har jag försökt sitta rätt i en vecka och det känns minsann. Kroppen sägen prompt nej! Särskilt ryggen. Nu har jag även rätt ont större delen av dagen med, men jag måste bli av med även denna värken. Den beror främst på min övervikt, men jag har alltid haft urusel hållning, så jag har börjat typ få puckelrygg med. Puckelrygg med extra svank är lika med problem och värk. Ok, inte så farligt, men blir det inte bättre så kommer det bli värre. Så enkelt är det.

Apropå att skapa hållbara rutiner…

Konstigt nog så har det varit mycket lättare på sistone att skapa nya rutiner. Det som alltid varit så jävla svårt. Jag gör nått nytt i ett par timmar, dagar, kanske veckor och sen slutar man av nån skum anledning. Numera känns det som om att det inte är så. Behöver jag ändra på något så ändrar jag på det och tro det eller ej, men det funkar och jag fortsätter. Nu hoppas jag bara att det stämmer för allt jag har i min personliga, ytterst privata att göra lista som aldrig tar slut. Jag syftar ju självklart på att sluta bli arg, inte förstora småsaker, skapa hållbara rutiner, hålla rent där jag bor med mera, med mera. Det inkluderar också mina hoarder grejer jag pratade om i förra inlägget.

Lite snack om framtid och nästa bostaden är ju ett måste

Jag tänker fortfarande som en jävla tok på BoKlok och min framtida bostad. Som vanligt lär det inte bli något jag tänker släppa förrän jag flyttat dit. Jag har börjat tänka mer på att skaffa en billig BoKlok tvåa också, men samma tankar som vanligt hänger kvar. Hur fan ska man möblera in skrivbord, klätterställning, sovplats till Anton, frysbox till hans mat, en soffa med divan och var ska Majken sova på nätterna? Det hade garanterat löst sig. Orsaken mest till varför jag börjat tänka på en tvåa igen, är mest för att priserna i två skånska projekt har släppts och priserna var bättre än vad jag trodde. I alla fall för tvåorna. För treorna stämde dem rätt bra. Det är liksom så lockande att veta att med rätt kontantinsats så kan jag bo så jävla billigt, och det känns som om att man bara hade haft råd med en trea egentligen om den ligger på våning 2 eller 3. Om jag nu inte ska spendera 2-3 år på att spara mer till kontantinsats. Eller vinna ett par miljoner på lotto. Jag vet inte hur länge jag får bo här, men kontraktet är skrivet till juni 2022, men jag får säkert bo kvar längre om det behövs. Min plan är i alla fall att spara i minst 1 år efter att jag börjat jobba heltid och jag bara hoppas att jag får ut minst min beräknade nettolön. Då borde det gå bra. Det är också under förutsättning att jag inte förlorar för mycket pengar på nått annat sätt och att inte alla sparpengar jag redan har idag går helt förlorade innan jag ska flytta vidare.

Lite prat om teknik – jag älskar mina AirPods Pro!

Jag har nu haft mina AirPods Pro i ungefär 2 veckor jag och älskar dem. Jag vill använda dem jämt, men det har inte blivit så mycket som jag önskat eller velat av olika anledningar. Den främsta är att jag är så trött efter arbetsdagen är över så det enda man gör är att sitta i soffan, slötitta på nån film eller serie och sen spelar jag säkert nån timme eller två på paddan och sen ska man sova igen. Det är typ som att jag inte hinner med att varva ner eller nått. Jag försöker därför hitta anledningar att använda hörlurarna. Just nu sitter jag exempelvis i soffan med laptopen i knät och lyssnar på musik med podsen i öronen. Jag har bytt storlek på dem och de sitter galet bra och ljuder är fantastiskt. Att byta mellan transparans och brusreducering är underbart. Här hemma har jag nästan alltid på transparenta läget, så jag kan prata med Henrik och höra Majken om det är så. Ljudet i hörlurarna tycker jag är lika bra ändå. Så är det inte med vanliga EarPods. Det enda som har varit lite svårt är att byta mellan de olika lägena, då jag har svårt att hitta rätt ställe att hålla på i stammen, så jag har oftast bytt emellan dem när jag ändå haft min telefon eller iPad framför mig. Det är skönt i alla fall att slippa sladdar och att de connectar så fint mellan de olika produkterna jag har i Apples ekosystem. Jag behöver bara sätta igång nått som har ljud och så kommer ljudet in i mina AirPods Pro. Oftast dock av gammal vana så brukar jag byta manuellt, men det har som sagt bara med gamla vanor att göra. Batteritiden är bra också, särskilt med tanke på att laddningsetuiet håller de fullt laddade när man inte använder dem. Det enda som fattas nu är att försöka få dem att fungera med Bootcamp. Jag använder annars ett headset från HyperX som jag haft i många år och som jag är jättenöjd med, men det blir så varmt och svettigt med det. Dock så ska HyperX släppa ett par bluetooth headsets i januari, så det lär man köpa eftersom sladden till headsetet är lite väl jobbigt. Bluetooth gillar man ju skarpt i alla fall numera sen man började använda enbart bluetooth hörlurar till mobilen.

Jag testar Apple Music ett tag…

Jag har också gått över till Apple Music (AM). Det är mer tillfälligt. Dels för att jag fick en gratismånad och jag inte längre kan nyttja studentrabatten eftersom jag inte pluggar på högskola längre, utan bara en liten yrkeshögskola. Nu när jag flyttat till exet och i framtiden kommer spara galet mycket pengar varje månad på det så har jag råd att betala fullpris för musik i alla fall. AM har sina fördelar. Jag tycker ljudet är fan så mycket bättre jämföres med Spotify, och den connectar snabbare till bilen när jag vill lyssna på mina spellistor istället för radio. Dock så finns det nackdelar. Spelaren, både för Mac och Windows är sådär. Den största nackdelen är att ny musik inte läggs till först i listan, utan sist och jag vill ju självklart lyssna på ny musik först. Sen drar både datorn och mobilen galet mycket batteri när jag väl använder det, mycket mer än vad Spotify brukade dra. Jag får se om jag fortsätter, men just nu tänker jag göra det i alla fall. Fördelarna kanske väger över nackdelarna. Vi får se som sagt.

Ja, det var väl det jag hade att säga just nu i alla fall. Livet går vidare och jag är jävligt nöjd och glad.

Kategorier
Vardagsliv

En tillbakablick av livet på 30 kvadratmeter…

Nu har flytten tillbaka till exet påbörjats. Och den är nästan klar. Och nej! Innan ni tänker mer så är jag och Henrik inte ihop igen och vi tänker inte bli det heller. Jag flyttar tillbaka för att bli inneboende hos honom för att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Rent ekonomiskt är detta ett måste. Ni kan läsa mer här och här (lösenordsskyddat) om ni missat det här.

Nästan alla mina prylar har jag lyckats få över, tack vare god planering och massa bärhjälp från Henrik. Än så länge har inga flyttlådor införskaffats, men det beror på att vi upptäckte att vi tillsammans har typ 16 stora och tåliga bärkassar som är skitbra att använda till saker. Hade vi använt oss av bara flyttlådor så hade allt tagit tre gånger längre tid att bära ut till bilen och mindre saker hade fått plats också. Mer jobb är något vi desperat vill undvika.

Det som känns skönt med den här flytten är att den är inte lika jobbig som alla andra gånger man flyttat. Men den är asjobbig rent mentalt. Herregud, vad deppig jag blir efter varje besök till lägenheten. Bättre blev det inte efter första besiktningen och visning. Lägenheten måste typ ”målas om”, för det har blivit små märken efter möbler. Har man tur kan man tvätta bort dessa och två hål som gjorts för att sätta upp mina rullgardiner måste spacklas över. Tydligen räknas inte detta som normalt slitage när jag bara bott i lägenheten under så kort tid. Detta stör mig som fan, men har jag tur löser det sig. Jag har i alla fall betalat deposition för att flytta in, och de kan dra av från den så slipper jag kanske bry mig. Eller så får jag kolla om någon jag känner kan hjälpa till och måla. Eller i värsta fall måste jag anlita en målare. Jag kan inte göra detta själv. Nej, jag hade sabbat hela lägenheten om jag hade gjort det själv. Jag vill bara bli av med skiten nu. Det stör mig så jävla mycket med allt slöseri på pengar som skett senaste året. Pengar jag kunde ha sparat. Bajs. Jag är på dåligt humör idag… Vi pratar om annat istället.

Jag har otroligt lite saker (även om jag är en hoarder på ett vis. Mer om det senare). Jag betalar en väldigt snäll hyra. Det innebär att jag slipper oroa mig för pengar så länge jag är inneboende hos Henrik och det är skönt det också. Det gör också att det kommer gå snabbare att spara till kontantinsats när jag väl börjar jobba.

När jag skrev om möbleringen innan jag flyttade in i den lilla lägenheten på 30 kvadrat så var jag väldigt positiv och längtade som fan tills jag skulle bo själv igen. Allt skulle nu bli bra. Mitt liv som vegan skulle typ börja, och jag skulle äntligen få leva mitt liv som jag önskat under en lång tid. Jag kan säga direkt att så blev det inte. Det enda jag hållit i på riktigt är att mitt diskmedel, tvättmedel och andra städprodukter etc. är veganska, och det är bra. Jag skaffade en ny katt, vilket var kul men fy fan för att ha kattunge på 30 kvadrat! Ugh! Nej. Blä. Missförstå mig rätt.

Majken ligger för en gångs skulle snällt och sover i nya lägenheten. Porträtt med svart bakgrund så man ser bara Majkens huvud och en glimt av den blåa handduken under henne.

Majken är übermysig när hon väl är snäll och inte hittar på hyss stup i kvarten. Att uppfostra henne har varit skitsvårt och oavsett vad man än försökt med så har det lett till en rastlös katt som helst gör mamma och husse (aka Henrik) sur. Detta istället för att vara snäll och lära sig att skrivbordsstolen inte är en klösbräda, att vi ska sova på nätterna och att man inte biter mamma i näsan… Med mera. Majken behöver mer stimulans än vad jag trodde var möjligt, men som sagt. Jag vet vad jag har gett mig in på och oavsett så stannar Majken med mig. Tids nog blir hon mer vuxen, förhoppningsvis blir hon en typisk ragdoll. 80 kvadrat istället för 30 borde hjälpa med det. Än så länge är det inte så, men det har varit bra dagar och mycket dåliga dagar. Ju mer av hennes prylar och dofter hon känner igen som kommer hit, desto bättre lär det bli. Förhoppningsvis när jag har mitt rum i 100% i ordning och en ordentlig kabelhantering etc så lär det bli ännu bättre. Hoppas jag, men jag räknar med att det aldrig blir bättre.

Alltså en katt som föredrar att bara vara med och nöja sig med det istället för att göra allt man inte får stup i kvarten. När vi väl flyttar vidare så ska Majken få en kompis. Vare sig det är en till kattkompis eller en Anton återstår att se, men mest troligt och efterlängtat är ju självklart vovven… Idag och så länge jag är inneboende hos Henrik så blir det inga fler djur som bor här i alla fall på permanent basis. Jag kanske blir redo för att säga ja till valp medan jag bor här, men Antons första levnadstid blir inte här, utan i min nästa bostad. Vart det nu kommer bli? Det lär med 99% säkerhet inte bli i projektet som BoKlok har på landet nånstans i Skåne. Nästan alla treor är redan reserverade. Det är sant också för både tvåorna och fyrorna. Så jag lär få vänta på andra projekt. Eller ge upp det helt. Jag trodde inte det skulle vara så stort intresse för det projektet, men vi får se. Det kanske ändras efter att bostäderna blivit sålda. Bara för att man anmält intresse för en bostad behöver inte det betyda att den blir köpt av samma person. Jag är heller inte desperat för att bo just där, bara mer ”desperat” över att få min drömbostad till rimlig peng när jag väl är redo för det.

Mitt veganska liv då?

Ja, det sket sig ju. P.g.a Corona, och den extrema tröttheten för att Majken lekt rövare titt som tätt har lett till att jag helt enkelt inte blivit vegan än, men också till att andra saker inte förändrats. Ett dugg. Jag syftar på att jag är en jävla hoarder på ett vis. När jag flyttade ut till min egna lilla bostad i december 2019 så skulle mitt liv förändras och förbättras. Det var grundtanken. Jag skulle göra matlådor, dricka smoothies och bli en sån där hipp vegan som använder Mason Jars som om det vore mina bästa vänner. Plus gå ner alla mina överviktiga kilon på typ 6 månader eller nått tack vare mina goda kost förändringar. Inget av det blev av. Burkarna jag köpte i glas, vilket var 7 stycken och i halv liter förpackning istället för minst en liter var ett totalt bortkastat köp. Inga smoothies här inte. Det beror också på att jag skrämde livet ur Majken när hon var lill-liten med blendern, och jag ville heller inte göra henne rädd för att gå ut i köket.

Matlådor då? Jo, jag gjorde några stycken men ju längre tiden gick desto sämre smakade det. Så var det oavsett recept. På sista dagen så tvingade jag mig igenom lunchen och satt avundsjukt och tittade på mina kamraters luncher istället som verkade så mycket godare. Sen kom Corona och då blev det verkligen inga lunchlådor. Istället började jag umgås med Henrik som en jävla tok, och varje gång vi ses så blir det sällan nått hälsosamt och veganskt. Det har lett till att jag inte gått ner nått mer i vikt sen typ årsskiftet vilket suger. Det gör mig dock också lite orolig för hur jag ska må hälsomässigt när jag bor här konstant, men å andra sidan så kan jag faktiskt fortsätta bestämma lite över vad jag vill äta ändå. Vill jag äta nått veganskt och exempelvis göra massa grönsaker till middag så går det bra, men om jag gör det återstår att se. Risken är stor att mitt liv som framtida vegan kommer inte att ske så länge jag bor här. Men det är ok. Att bo billigt och känna sig trygg är nummer ett just nu.

Hur fan är jag en Hoarder?

En hoarder är förresten en sån person som samlar på sig saker. Massvis av saker och aldrig slänger något. Inte ens skräp. Om man ska fortsätta på hoarder spåret så kan jag säga att återigen är det bekräftat att jag lär mig aldrig från vissa misstag jag gör. Eller alla saker jag gör. Jag tror jag är bra med pengar men kanske inte? Inte när det enda man vill göra för pengarna är att spendera dem på  (apple) produkter. Ok, jag överdriver lite och mitt problem handlar inte om äppelprodukter. Hade jag haft ett problem med dessa äpplen så hade jag haft 0 kr på kontot idag och hela lägenheten full av iMacs, MacBooks och telefoner samt klockor, men så är det inte. Jag har bara köpt vad jag har haft råd och behov av. Och det ska fortsätta. Jag har i alla fall äntligen köpt mig ett par AirPods Pro och jag älskar dem! De sitter mycket bättre än vanliga Ear och AirPods. Nästan lite för bra. Ska försöka byta storlek på dem till den minsta och se om det gör nån skillnad, men jag vill fan använda dem jämt. Det har inte blivit supermycket, men lär bli mer senare när jag är mer i ordning. Och om vi återgår till mitt problem som inte handlar om Apple…

Jag sitter på bussen och har precis upptäckt hur magiskt det är med ANC, brusreducering. Helt fantastiskt! Äntligen kan man lyssna på poddar och musik utan att störas för mycket av alla ljud i kollektivtrafiken.

Nej det handlar om allt skit jag köpt på ICA etc. Linser, bönor, kryddor och annat som jag ställer in i skafferiet. Och sedan ALDRIG använder. Typ halva skafferiet har jag fått slänga nu i flytten för att jag köpt skit jag aldrig använt eller för att det har gått ut och förpackningen är halvfull eller liknande. Det är så jävla tröttsamt! Jag har dock varit duktigare med grejer jag stoppar i frysen och generellt har jag varit någorlunda duktig gällande färska grönsaker. Dessa 8-9 månader jag bott i en liten skokartong på 30 kvadrat så har jag nog aldrig ätit så mycket färska grönsaker sen jag bodde hemma. Eller grönsaker överlag. Ugnen har gått varm flera gånger i veckan till middag, då ugnsrostade grönsaker med potatis har varit det jag ätit absolut mest till middag i alla fall. Gröt har jag varit duktig på att äta också, och jag har gjort veganska amerikanska pannkakor samt rårakor flera gånger. De sakerna är jag stolt över, men jag önskar att alla linsgrytor, matlådor och smoothies samt overnight oats jag drömt om också hade blivit en verklighet. Så blev det alltså inte. Jag har heller inte slutat dricka läsk, men däremot införskaffade jag en SodaStream som på många sätt är trevligare en massa pantflaskor som bara tar plats.

Men det är ok. Som sagt. Det jag har tagit med mig från den här usla erfarenheten är en busig kattunge och en lärdom att bara för att jag vill något så betyder det inte att det blir så. Även om jag försöker så betyder det inte att det blir en hållbar förändring. För att det ska bli hållbart måste det vara realistiskt i första hand. Inte drömläge direkt.

Det jag ska öva på så länge jag bor här är att vara realistisk. Jag måste inse att jag ska inte köpa massa ingredienser som bara ska stå och samla damm, för att jag en vacker dag kanske kommer göra något med det. Min erfarenhet på 38 år är att det blir ALDRIG som man tänkt sig. Och att tiden går. Helt plötsligt har år gått och jag har inte ens märkt av att något ändrats. För att inget har ändrats. Bara för att jag har tre liter kokosmjölk i skafferiet behöver inte det betyda att jag gör 3 kg fantastiskt god wok en vacker dag och grejerna används och går åt. Vill jag äta en god wok – ja men gå till en restaurang då. Det är liksom billigare i längden än att ha saker som står i ett skåp och samlar damm. Och mer hållbart.

Nej. Det är mer realistisk att jag kommer inte gå ner i vikt nått mer. Jag kommer stanna här med ca 10-15 kg övervikt och ett bukomfång över 83 cm istället för ett mer hälsosamt mått under 70 eller så. Aldrig bli vegan heller. Jag kommer aldrig bli hälsosam och Majken kommer aldrig bli vuxen och lugn. Det är liksom lika bra att ha den insikten istället. Det är realistiskt. Även om det är asjobbigt. Och jag överdriver med mina skafferi varor här. I’m just trying to make a point. Jag har inte 3 liter kokosmjölk i skafferiet just nu. Jag har två burkar på 400 ml styck. Men det kan likagärna vara 3 liter med tanke på hur sällan jag använder skafferi varor jag köpt. Jag är till och med rätt så kass på att äta pasta, egentligen. Det går i vågor med det dock.

När jag inser detta (igen) att jag aldrig lär mig, så blir jag så jävla trött på mig själv. Jag verkar inte förstå att det är jag själv som måste göra något jag faktiskt kan och orkar göra på en vardaglig basis för att det ska hända och fortsätta hända. Jag måste göra valet att äta mer hälsosamt, men då måste jag också laga den hälsosamma maten. Jag måste aktivera min katt, men jag är usel på det. Jag suger på att vara (snarare bo) ensam, för jag är så rastlös och uttråkad etc, etc. Inget i mitt liv har någonsin blivit som man har velat eller ens planerat. Kortfattade planer – ja, kanske, men långvarigt? Nej. Aldrig. Vi skulle ha fixat golvet i den här lägenheten nån gång efter inflyttning. Dryga 3 år senare har det inte hänt och det lär inte hända så länge jag bor här heller. Men det är ok. Vi ska i alla fall investera i nya vitvaror inom kort!

Nu har jag insett att jag kan inte fortsätta med mina dåliga vanor. I alla fall de usla vanorna jag nämnt i det här inlägget. Behöver jag potatis? Ja men köp då för dagens middag och inget mer. Där jag bor finns en butik på hörnet, så det finns ingen anledning att fylla frys, kyl eller skafferi med massa dumheter. Jag lär ju bo här i säkert 18 månader eller så. Kanske mer. Det beror på var jag hamnar härnäst, men jag ska försöka att inte ha bråttom dit. Jag vill fortfarande satsa på en BoKlok lägenhet, och beroende på passande projekt, kontantinsats, framtida nettolön och andra saker i livet så får vi se när det blir av. Jag behöver inte ha bråttom. Jag bara hoppas att hjärnan kan lära sig det också, men det lär ju inte hända.

Precis som vanligt.

Kategorier
Vardagsliv

Nu har jag varit singel i 1 år…

Den längsta singel perioden jag haft i hela mitt liv sen man var gammal nog att skaffa pojkvän vad jag minns. Känns lite galet att tiden gått så fort, för det känns inte som ett år. Redo att träffa nån ny har jag varit någorlunda länge, men jag är ändå lite kritisk. Jag vill ju som sagt inte dejta vemsomhelst. Dejting appar och jag är också en skitdålig kombination, så allt är likadant som det varit i stort sett hela singel-året. Nästan i alla fall. Jag har ju J som en liten backup-plan, men då får man ju gå och vänta på att han blir singel igen och att jag också är det när han eventuellt blir det. Eftersom han också bor i Stockholm så får man ju se vad som händer där, men vi vet var vi har varandra och allt är bra. Dock så hoppas man på nått vis att man träffar nån lokal nisse, men det lär säkert bli svårt.

Jaja, med tanke på att jag flyttar in hos exet igen så hade det varit skönt att stanna officiell singel tills att jag flyttar ut igen – när nu det blir, men jag vill ju träffa nån ny så klart. Jag vet ju fortfarande vad jag är ute efter. I praktiken vill jag ju ha nån som Henrik, men som är lite mer social och gärna föredrar Apple produkter. Det är ju liksom det enda som kan funka långsiktigt tror jag nog. Men jag vet inte. Nån som kan sträcktitta på film en hel helg utan att klaga och som inte har barn eller vill ha barn är ju i alla fall nummer ett. Det här med att ha skötsam ekonomi och inte röka/snusa eller dricka för mycket alkohol är ju liksom givet. Sen hade jag ju velat lägga till i listan att han är ”vegansk kock” och massör 😁. Självklart måste han ju älska djur och inte vara allergisk och vara skåning är ju en massiv bonus. Men jaja.. Så länge det är nån som älskar mig för den jag är och allt det innebär så kanske man kan få det mesta att funka. Annars stannar jag väl singel resten av livet. Det hade varit ok det också, även om det hade varit ofantligt tråkigt.

Nissen på Espresso House som jag suktat efter i typ 9 månader eller nått hade ju flickvän som sagt, och jag har faktiskt lyckats släppa han en hel del. Duktigt av mig tycker jag, men det är fortfarande lite sorgligt, då jag så gärna ville lära känna han mer. Bli kompis verkar han ju inte heller vara intresserad av så skulle jag träffa på han igen så får han stanna som min barista. Efter att jag har flyttat ut härifrån (väldigt snart) så lär jag typ besöka stället där han jobbar kanske 1 eller 2 gånger till i mitt liv, eller nått sånt om det ens blir några fler gånger. Vem vet, jag kanske flyttar tillbaka hit, för jag trivs verkligen där jag bor. Om BoKlok kanske kommer med ett nytt bostadsområde här så hade jag gjort det direkt, ifall jag hade haft möjlighet men än så länge är det bara Sege Park jag känner till som ska komma till Malmö trakten. Och jag väntar ivrigt på det projektet, fast det förmodligen inte kommer några treor dit. Hade jag haft råd så hade jag hellre bott i en fyra, men jag har räknat på det och det är lite samma som med radhus, så det lär bli svårt. Det behövs liksom en lotteri vinst i kontantinsats för det på nån miljon minst. Åtminstone om jag ska ha rimliga bostadskostnader. Kanske om man bor ihop med någon, men då är det ju den klassiska grejen med att dela bolånet med någon och ha den stora risken att köpa ut någon om det skulle ta slut. Och så desperat är jag inte över att stanna kvar i Malmö. Faktiskt. Hellre en drömlägenhet på landet som har tågstation än svindyrt i Malmö bara för att det är Malmö…

Jaja, tills att jag hittar min nästa kärlek så fortsätter singellivet precis som innan och som vanligt är jag nöjd med det just nu. Mestadels längtar jag bara efter att bo större igen och köpa Apple produkter mohaha…

Kategorier
Vardagsliv

Tankar om framtiden och livet som inneboende…

Man börjar räkna ner tiden rätt så rejält nu i och med att man måste flytta igen. Det känns ju som sagt både bra och dåligt, men det börjar kännas bättre och bättre ju längre tiden går. Den här aspekten med att jag bott här ”helt i onödan” är ju något jag alltid kommer störa mig på, precis som mina andra dåliga val jag gör i livet, men å andra sidan är det en bra insikt jag har fått av att bo här.

Jag menar, jag har fått det bekräftat att jag suger på att vara ensam, att även om jag bor själv så är det jättesvårt att få igång nya och bra rutiner, äta mer veganskt och bli mer hälsosam. Det har lett till insikten att bo ihop med någon i framtiden kanske inte är så illa ändå, även om jag förmodligen vill bo själv om jag får bestämma. Och vara särbo med någon. Jag kommer i alla fall sakna lägenheten, men å andra sidan så kommer rummet jag ska bo i sen efterlikna min nuvarande situation rätt bra.

Största skillnaden är att jag slipper ”åka hem”. Vad jag syftar på är att jag inte behöver åka hem till mig senast en viss tid för att hinna varva ner inför kvällen och natten. Jag behöver istället typ bara gå 10 meter så är jag inne i mitt rum och stänga dörren. Sen kan jag sitta i min poängfåtölj med TV:n på i bakgrunden och laptopen i knät som jag numera brukar spendera kvällarna. Eller med paddan i högsta hugg och spela spel, eller se en film eller ”tråkig” serie som bara jag vill se och inte Henrik. Eller så kan jag bara se fler filmer och serier med Henrik tills det är dags att sova. Det känns skönt.

Jag kommer förmodligen heller inte behöva lägga undan Majkens leksaker på samma sätt som idag, där jag mer eller mindre måste tömma lägenheten på ”roliga och intressanta saker” såsom källsorteringen och ställa undan alla leksaker. Just nu har jag börjat ställa källsorteringen på diskbänken på nätterna, för annars hoppar hon upp där i tid och otid. Hennes tunnel och klösbräda i kartong stänger jag in i duschen. Hennes leksaker som låter och rullar läggs in i ett skåp. Det ska bli skönt att slippa göra det, och istället behöver man bara ta in henne till mitt rum när det är dags att sova och varva ner för kvällen om Henrik eller jag vill vara ensam. Med tanke på att Majken kommer ha nästan 3 gånger större yta + en balkong att hänga på om dagarna räknar jag med att hon kommer sova bättre på nätterna också och inte vara lika rastlös på dagarna heller. Det går i vågor nu med hur rastlös hon är, men det har alltid varit tydligt att hon är väldigt rastlös av att vara på denna lilla ytan så ofta, så det borde vara bättre för henne att bo större också på heltid. Får jag som jag vill i framtiden sen blir det ju en BoKlok trea på 72 kvadrat också, och då lär hennes bra vanor hänga med dit, men vi får se vad som händer.

Jag tänker i alla fall ALDRIG i hela mitt liv igen bo så här litet som jag gör just nu i denna stund. Att dock bli inneboende och hyra ett rum på ca 12 kvadrat räknar jag inte som att bo mindre, för jag har ju full tillgång till hela lägenheten. Det blir som när jag och Henrik var ihop, bara att det är lite mer regler att ta hänsyn till. I alla fall. Åter tillbaka till det jag skulle säga. Aldrig mer en bostad mindre än 60 kvadrat eller nått, fast egentligen vill jag säga aldrig mindre än typ 70 kvm, men allt hänger ju på planlösning, förvaringsmöjligheter etc. Jag har ju pratat om att jag kan bo i en tvåa på 55 kvm från BoKlok exempelvis, men jag hoppas verkligen mer på att jag kan bo mycket större än så. Största nackdelen med en 55 kvadrat lägenhet är ju hur fan jag får in ett bra kontor och slipper sälja eller göra mig av med mitt nuvarande skrivbord. Jag har ju iofs räknat ut att jag får plats med det, men ett dedikerat kontor oavsett storlek på en potentiell trea är ju verkligen att föredra. Särskilt om det innebär att jag faktiskt kan jobba hemma en hel del i framtiden när jag väl blivit anställd nånstans. Eller en riktigt stor tvåa. Men BoKlok 😍, åh vad jag vill ha en bostad från dem. Även om det är på landet just nu eller i tjottahejti. Missförstå mig rätt. Jag vill inte lämna Skåne igen, men jag hoppas att det blir lätt att hitta min drömlägenhet när det är dags, och att den ligger på ett bra ställe och inte kostar allt för mycket. Jag börjar väl bli lite desperat gissar jag… och värre lär det garanterat bli. Om jag inte mot förmodan släpper det helt och köper en annan lägenhet, men det lär bli till 99% säkerhet i Malmö och nära bron, så man ökar sina chanser att jobba i Köpenhamn i framtiden. Men att jag släpper BoKlok känns mer eller mindre omöjligt.

Denna helgen som gått har vi spenderat med att slänga massa skräp. Det har nämligen visat sig att vi har varit jätteduktiga med att samla på oss saker som bara ligger och samlar damm i olika garderober. Nu när vi rensat och slängt i stort sett allt på återvinningen så finns det faktiskt mer space och förvaring, vilket är bra. Bristen på förvaring har alltid stört mig i den där lägenheten, men nu känns det bättre, för nu vet man att allt kommer få plats och lite till.

Mitt största ”bekymmer” just nu och fram tills man är helt inflyttad är när fan jag ska anse mig ha råd att köpa mig de två saker jag har velat ha i typ minst 6 månader nu. Det jag pratar om är en Apple Watch och ett par AirPods Pro. Hörlurarna är som sagt viktigare än klockan, just för att när jag väl är inflyttad så behöver jag använda hörlurar när jag inte vill störa Henrik när jag själv ser film etc. Dock längtar jag som en galning efter båda produkterna. Tekniskt sett borde jag ha råd med dem redan nu, men jag lär vänta åtminstone tills efter allt med flytten är löst. Med det så syftar jag på tidigaste tidpunkt efter att flyttgubbarna burit in alla grejer och jag är i ordning i mitt rum. Så ungefär 2 veckor tills dess. Lång väntan, men å andra sidan så flyger tiden förbi numera. Jag väntar ivrigt i alla fall. Och inget skulle förvåna mig om jag inte kan vänta heller. Jag vill bara ha dem, och gällande klocka lär det bli en Apple Watch SE, för att den är typ som Serie 4 med snabbare processor. Dock så kostar den typ 700 kr mer än vad jag budgeterat för, men det ska nog gå ändå. Med tanke på hur snabbt AirPods Pro gått ner i pris så blir det i dagsläget ca 500 kr mer än vad jag totalt räknat med för bägge sakerna. Dock utan Apple Care, men får se om det är något man lär behöva.

Jag och mina dubbelhakor, feta mage och återkommande megafinnar på hakan sitter med Majken i knät framför datorn.

Jag har haft min första LiA vecka, och den sa poff! och så var det över. Mycket nytt att ta in, men också lärorikt. Det blir dock till att fortsätta sitta i Windows en hel del, då vi ska utveckla en desktop applikation i WPF, men senare ska vi pillra med WordPress, Python och PHP. Verkar som om det blir lite node.js också. Det ser jag fram emot. Dock så har jag ”tröttnat” lite på att sitta med Windows, eller ja. Det är aldrig en rolig upplevelse numera, plottrigt, buggigt och segt. På sistone har min dator börjat bete sig lite skumt. Den är lite seg, och prestandan är mer eller mindre usel när jag använder en VM. I övrigt har datorn dock fungerat fint som vanligt och än så länge är tangentbordet ok också. Det är prestandan i en VM jag talar om här. Det har lett till att jag återigen har installerat Bootcamp på min dator, och efter lite uppdateringar så verkar det fungera rätt bra. Det störiga med att sitta i Bootcamp är just att behöva starta om datorn flera gånger om dagen, men å andra sidan sitter jag så mycket i Windows numera att det borde inte vara så jobbigt längre. Det är udda om inget annat bara. Men jag har väl blivit mindre negativ gällande Windows på sistone. Det är inget fel på Windows på så vis. Det är bra att man har mer kontroll, men jag ogillar ju som sagt att det ofta går sönder, buggar ur och det är svårt att hitta inställningar etc.

Jag har inte heller råd att köpa mig en bra PC laptop heller, och det är inget jag vill ha då jag tänker göra allt i min makt för att inte använda Windows dels privat men även på jobbet i framtiden. Fine, om det enda stället som vill anställa mig prompt bara använder Windows, så visst, men då räknar jag med att jag borde få en dator av jobb som inte är urusel. Jag börjar bli rätt van att använda Windows igen, men jag vill ju helst sitta i MacOS till 100% om jag själv hade fått bestämma, då det är en trevligare upplevelse. Det hade jag velat göra på både fritiden och på arbetet. Datorn för det första är ju tystare och fungerar bättre om man sitter enbart i MacOS också. Nackdelen att använda VM är ju att prestandan är så dålig och datorn drar galet mycket batteri samt att den blir så varm, så att sitta i knät med datorn är inte roligt.

Sen när jag vet att jag har råd så kommer jag köpa mig en iMac. Det lär bli det första på inköpslistan när jag vet att jag ska flytta vidare. Om vi leker med tanken att det faktiskt blir en BoKlok trea på 72 kvadrat och jag får mitt kontor, så lär det bli sak nummer 2 efter att jag ordnat med eventuell torktumlare och hel kyl samt frys. I deras bostäder ingår bara det om man köper en fyra eller ett radhus. I alla fall från början, och hel kyl + hel frys samt frysbox är ett måste. Likaså torktumlare! Det är liksom givet. Snarast möjligt efter det så ska jag fanimej ha en iMac. Vad det blir återstår att se, för vid det laget lär ju Apple Silicon datorerna ha släppts även för iMac modellerna.

Får jag som jag vill så finns då noll behov av Windows, och då kan jag lika gärna skaffa en Silicon variant. De datorerna kommer ju vara så kraftulla att köra VM borde inte vara så jobbigt som det är nu. Även om jag har en bra dator, så är den långt ifrån lika kraftfull som en iMac. Även basmodellen på en iMac idag är säkert 3-4 gånger mer kraftfull jämföres med vad jag har idag på min Macbook. Det är ju några år kvar i värsta fall innan jag har flyttat vidare, men vi får se hur allt går. Jag längtar ivrigt. Nu mera Windows prat…

Nu när jag installerat Bootcamp så är datorn relativt sval när jag testat det i några timmar under helgen och det är trevligt. Under min första arbetsdag efter installationen så har Visual Studio varit en dröm att arbeta med. Jag som typ avskyr VS, för det är jättebuggigt och långsamt som fan. Nu har jag installerat Re-Sharper och Intellisense fungerar perfekt. Det är härligt! Jag brukar annars känna mig rätt så handikappad när jag sitter och kodar i VS.

Datorn känns också lite som ny, för den är väldigt snabb när jag väl sitter i Windows. Dock så har den strulat nått så ofantligt när jag bytt över till MacOS igen, för det finns en bugg i Catalina som gör att när man installerat Bootcamp så får datorn fnatt, och gör lite konstiga ändringar men det är återställt nu. Jag hoppas dock inte att datorn håller på att krascha, för det hade inte varit så skoj. Nu är jag ju mer beroende av datorn än någonsin, för jag har inte direkt någon annan dator att använda, förutom en gammal Mac Mini som mest står och samlar damm från 2012.

Livet är alltså lite som vanligt. Jag går och väntar på nästa Apple produkt jag vill köpa, längtar efter nästa steg i livet och försöker överleva dagen. Nu hoppas jag bara att lägenheten min blir uthyrd snarast möjligt så jag slipper bry mig och får tillbaka min deposition och kan fokusera mer på min LiA.

Vad gör du i livet just nu?

Kategorier
Vardagsliv

Jag är så dålig på att göra bra val i livet…

Men å andra sidan är jag jävligt duktig med mina pengar och har varit i över 12 år nu.

För er som inte kunde läsa mitt förra inlägg, som var lösenordsskyddat så handlade det om att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Att leva på sparpengar över sommaren har fått mig att inse det och mitt CSN tar slut den 25 oktober. Lösningen är att säga upp lägenheten och flytta tillbaka till mitt ex Henrik och bli inneboende där.

I efterhand är det en till jävla erfarenhet som jag så enkelt kunde undvika. Jag behövde ju som sagt aldrig flytta ut men jag skulle prompt leva själv i ett underbart veganskt liv med min kissekatt i knät. En kisse fick jag men det mesta har gått åt skogen om jag ska vara ärlig. Inget allvarligt, så klart men typ inget av ”mitt underbara singelliv som ensam-boende” har liksom blivit som jag tänkt och planerat. As per usual. Det blir aldrig som man tänkt sig…

Jag är så jävla kass på att göra rätt val i livet. Det är liksom helt galet. Jag väljer sällan rätt pojkvän exempelvis. De flesta nötter har antingen tagit alla mina pengar eller bara varit allmänna rövhål. Eller så har vi varit så olika att man inte har roligt pga det. Henrik är den bästa jag någonsin har haft ❤️. Jag spenderade 5 år på en utbildning som inte gav mig något jobb och jag har väntat år efter år efter år på att skaffa Grand Danois. Det är lätt att vara efterklok och i mitt liv är det så jävla absurt. Praktiskt taget allt jag gör – är något jag ångrar senare. Bara det här med CSN och utbildning är det bästa exemplet just nu. Hade jag vetat om just då att det var inte lönt att kämpa som en blådåre på att få en examen jag likagärna kan torka mig i röven med så hade jag haft CSN som räckt terminerna ut tills jag får jobb, men så är inte fallet. Nej.

Efter mina första tre officiella år på BTH var avklarade och jag inte hade en godkänd C uppsats, så spenderade jag 2 år på att få den godkänd. Under tiden så läste jag sommarkurser med CSN och jag läste även lite andra kurser med fullt CSN för att slippa leva på Henrik. Hade jag bara vetat om det nu att det var komplett meningslöst så hade jag ALDRIG gjort det. Jag hade hellre gått till Arbetsförmedlingen och gått ett till meningslöst skitprogram bara för att få lite pengar varje månad istället för att slösa mitt CSN på absolut ingenting.

Efter jag hade kämpat i 5 år på att få en kandidatexamen i pedagogik, och vara utbildad samhällsvetare så började jag söka jobb. Jag sökte så många gånger till AF och FK utan att ens bli kallad till en intervju att jag till sist gav upp. På riktigt! De 5 åren jag pluggade ledde till att ingen myndighet ville ha mig. Jag hade för lite erfarenhet, men hur ska man få erfarenhet när skolan inte har praktik? Eller när jag inte ens kan få en praktik av AF för att vara på AF? Det är helt galet. P.g.a mina sjukdomar gick det inte. Istället hamnade jag på Funkibator, något av det bästa som komiskt nog hade ”yrket” som jag blivit utbildad till. Problemet var att de sket i min utbildning. Jag hade fått det jobbet utan att plugga i 3-5 år. Det var mig de anställde. Min personlighet. Mina sjukdomar. Jag hade allt det där innan jag började plugga och det behöll sig under åren jag pluggade också. De är kvar än idag. Det är glädjande att jag åtminstone har haft ett riktigt jobb och det jobbet varade i typ 3 år, även om det inte var på 50% särskilt länge.

Det mest positiva som utbildningen på BTH gav mig var kurskamraterna jag än idag har kvar på Facebook ❤️. I övrigt var det meningslöst så det heter duga. Usch vad jag avskyr det idag. Blä! Men det visste jag ju inte då. Just då var jag så glad för att ens plugga på högskola, då jag fick veta tidigt efter avslutad gymnasieutbildning att den är inte giltig för högskolestudier. Så jag spenderade 3 år på gymnasiet i helt fel utbildning också och blev totalt grundlurad! De sa att 3 år på det programmet skulle ge mig slutbetyg men det fick jag aldrig. År senare fick jag veta att att man måste gå 4 år på den utbildningen för att det ska räcka. Helt jävla galet absurt. Fy fan! Istället spenderade jag tid på komvux och pluggade vad jag ville för att spendera tiden. Matematik 2 var en av de kurserna. På den tiden kunde man också plugga samtidigt som man hade sjukpension, dagens sjuk/aktivitetsersättning men det kan man inte idag.

När jag väl bestämde mig och faktiskt kunde plugga på högskola så orkade jag inte läsa mer matte för att plugga programmering, för det var det jag helst ville göra. Men jag orkade inte. Jag hade liksom redan gått Matematik 2 fysiskt på komvux 2 gånger och hoppat av. Något jag ångrar så det kokar i mig vissa dagar – för jag är ju där nu. Jag pluggar programmering idag. Men istället för att jag pluggade programmering 2009 och några år framåt, började jag istället 2018. En ”försening” pga av dåliga skitval på 9 år. Urk.

Idag är jag ännu mer bitter, så ursäkta men jag behöver få ur mig det här. Jag är så trött på att ”alltid” göra fel. Jag kan liksom aldrig göra nått rätt. Allt jag gör biter mig i röven ett par år senare och allt bara försenas. Jag har än idag ingen heltidslön som är stabil och ”hög”. Hög innebär en nettolön på minst 20k i alla fall. Jag har aldrig haft så mycket pengar varje månad någonsin i hela mitt liv, så därför är det högt. Jag skulle ha levt som en kung på det. Självklart hoppas jag dock på att jag får en högre lön än så när jag väl börjar jobba. Att få ut 20k netto på en programmeringslön är skitlågt så det får man inte idag. Kanske för 10 år sen, då var det rimligt. Jag vet vad jag hoppas på, men vi får se om jag hamnar där när jag får mitt första jobb som utvecklare.

Dock efter allting så är jag ändå hoppfull. Korkade lilla jag har ju en tendens att aldrig ge upp. I alla fall officiellt. Jag kämpar på. Stångar mig blodig, failar och kliver upp igen och fortsätter ett tag till. Och så fortsätter det tills jag fått vad jag vill. Idag har jag en till katt. Sen vet jag inte… Det mesta är fortfarande olöst och långt borta. När jag säger att jag ger upp är det oftast en paus för jag vill ju fan lösa alla mina problem. Och alla andras också för den delen.

Att flytta in igen hos Henrik känns bra. I alla fall tekniskt sett. Själva fysiska flytten känns asjobbig. Likaså att faktiskt säga upp lägenheten, inte bo här längre och alla andra uppsägningar man måste göra. Det jobbiga är också att jag då får en till jävla skit-erfarenhet jag gärna hade varit utan. Hade jag bott kvar hos Henrik hade jag haft dubbelt så mycket pengar säkerligen kvar, dock ingen Majken. Men jag hade sluppit alla problem jag haft med uppfödaren som lett till att jag bröt kontakten. Jag hade sluppit träffa på den där nissen på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg och nu på sistone hade jag inte blivit så ”besatt” av nissen på Espresso House. Som för övrigt har flickvän. Det fick jag veta igår, då jag till sist erkände hur jag kände. Det positiva med det nu är att jag behöver inte tänka på han längre, även om det är trist och sorgset på ett sätt. Jag hade ju verkligen hoppats på att lära känna han mer. Men jag får stanna singel. Det känns bra det också. Och smisk på fingrarna ska jag fanimej ha om jag skapar ett nytt konto igen på nån dejtingsida. Nä, fy fan… Jag lär mig aldrig. Och det är ALLTID samma sak. Vore det inte för J så vetefan var jag hade tagit vägen. Vi får se om jag väntar på honom eller om jag på nått mirakulöst sätt hittar nån annan lokal nisse istället. Oavsett är jag nöjd med att vara singel och bo med Henrik under närmsta framtiden.

Jag visse att jag skulle hamna här – men jag var för positiv och tänkte att jag skulle ändå fixa det men nej. Jag orkar inte ta den risken. Det är slut i mitt liv med att ta ekonomiska risker. Därför tänker jag inte hyra ut den i andra hand heller. Nej, det kommer bara ge mig ångest.

Planen är i alla fall att bo hos Henrik som inneboende tills jag blivit fast anställd någonstans. Sen snarast möjligt så tänker jag skaffa lånelöfte och primärt flytta till en nybyggd BoKlok lägenhet. Som längst tror jag det kommer dröja till våren 2022, så max 18 månader eller så. Det beror på vad som finns tillgängligt just då. Annars i värsta fall får man köpa en billigare lägenhet i Malmö, tvåa eller trea och flytta dit. I värsta fall innebär det att jag aldrig flyttar till en BoKlok bostad, eller så innebär det att nästa boende, nu då efter Henrik ett tag, inte kommer bli mitt permanenta drömboende. En Grand Danois ska åtminstone kunna bo i min nästa bostad efter jag bott färdigt hos Henrik! Det är ett KRAV! Och en marklägenhet är första prio och helst en trea oavsett men åh, vad jag vill ha en BoKlok bostad! Just nu spelar det ingen roll om det hade varit ute på landet heller. Jag hade fått det att funka. På ett vis går jag och hoppas på att det ska finnas lediga treor i markplan i det skånska projektet som har 8 treor i markplan. Med tanke på hur trögt det har gått med vissa försäljningar i år, så kan det vara rimligt att nån lägenhet där finns kvar som passar mig. Försäljningen borde i alla fall ta minst 1 år skulle jag tro, det verkar vara vanligt, men jag kan ha fel. Corona kan ju ha lett till att de flesta försäljningar går dåligt i år.

Vi får se vad som händer, men jag är hoppfull inför framtiden och jag tänker inte ge upp.

Jag måste i alla fall säga att utan den här erfarenheten hade jag inte haft Majken. Henne ångrar jag inte, även om det finns saker jag ångrat på vägen. Att bo så här litet har jag märkt är asjobbigt för henne. Bara att flytta till större kommer nog vara mycket bra för henne, men inga fler husdjur blir det förrän jag bor själv igen, eller snarare i en annan lägenhet som jag inte delar med Henrik.

Jag ser fram emot att få ordning på den här ekonomiska skiten i alla fall. Och jag hoppas jag har full förståelse från mina läsare.

Kategorier
Vardagsliv

Lösenordsskyddad: I valet och (flytt)kvalet…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Kategorier
Vardagsliv

Jag hade en lång vecka i Stockholm…

Och den veckan var nästan alldeles för trevlig. Och bra. Jag träffade J 3 gånger. Han som jag lärde känna på Happy Pancake i februari och nu har utvecklat lite (eller jättemycket) känslor för och sen umgicks jag en hel del med mina föräldrar. Jag träffade en hel del andra människor också och i det stora hela så var veckan mer eller mindre helt underbar. Och så blev det en till filmkväll med min kära kusin.

Till en början trodde jag att jag skulle sitta och rulla tummarna hela veckan, för inga träffar var inbokade alls. Kenneln fick dessutom valpar mitt i alltihop, så inget mys med Gandalf blev det denna gången heller, men jag är glad ändå. Det är jättekul att de har fått valpar igen! Det var ju ett tag sen sist.

Jag åkte måndag till måndag, alltså 3 – 10:e augusti och resan upp gick fint. Jag fick sitta själv på tåget, vilket var skönt, då jag var orolig för att någon hade bokat platsen bredvid, men ingen satt där, förutom nån tillfällig ”gäst” som bara skulle av en stund senare. När jag kom fram åt jag middag med mamma och pappa, och efter middagen så visade jag upp min budget angående BoKlok och mina tankar kring framtida bostaden blev mer klar. Det var ett trevligt samtal, och budgeten var klart godkänd av dem. Pappa föreslog till och med att gå in med en lägre kontantinsats är ok, men jag vill ju ha mer att spara undan, så det hänger på vilken lön man får när man börjar jobba som avgör hur stor kontantinsatsen blir med. Är lönen hög nog, så funkar det med en lägre kontantinsats, eftersom jag ändå kan spara min önskvärda summa varje månad.

På tisdagen träffade jag J och hans flickvän O. Det var helt underbart! Hela situationen just nu är ju lite komplicerad, men jag är ändå glad och tacksam över att jag lärt känna honom. Hans tjej är helt fantastisk! Hon är ju Poly, vilket innebär att öppna förhållanden är ok. Det är bra just nu för mig också, för det innebär att jag kan utforska mina känslor för J lite mer istället för att hålla allt för mig själv. På tisdag kväll kom syrran och åt middag, så det var kul att träffa henne igen.

På onsdagen fick vi besök av ett par gamla vänner till familjen som jag praktiskt taget växt upp med. Sen på torsdagen blev det äntligen filmkväll med min kära kusin som också är en rejäl filmnörd. Det var tänkt att vi skulle se Hobbit 2 och 3, men det blev bara andra filmen. Vi gottade oss med vegansk sushi, jordgubbar och vispad vegangrädde och sen dippade vi grönsaker med vegansk dipp. Jättekul! J höll mig sällskap en stund på centralen innan jag åkte till kusinen med, för jag var lite rastlös, så det var trevligt och uppskattat. På fredagen åt vi middag med min brors mans föräldrar. Det var jättetrevligt. Under eftermiddagen dock så åkte jag till en kompis och fikade.

På lördagen åkte jag till Nynäshamn med mamma och pappa. Jag har inte varit där sen jag var tonåring så det var skoj. Vi tog en glass, gick runt lite i hamnen och i centrum, och sen åt vi lunch på en spansk tapas restaurang i hamnen. Jättegott!! Jag beställde vitlöksfrästa champinjoner och potatisklyftor med aioli. Sen beställde vi in vitlöksbröd. Allt smakade så mycket vitlök så ingen ville nog pussa på mig efter det, men fan vad gott det var. Servitrisen var supertrevlig med så det var typ halva upplevelsen.

Efter vi hade varit i Nynäshamn så var vi hos brorsan och Kalles nya hus och hälsade på dem för att hälsa på hönsen och ta en snabbfika. På söndagen spenderade jag eftermiddagen med J igen. Vi såg nya Carrie filmen, som nu är rätt gammal, men den var jättebra. Mycket mer detaljerad än originalet. Vi satt och mös i soffan och hade det helt fantastiskt. Sen på kvällen hade vi ett till middagsbesök med ett par andra vänner till familjen som jag också praktiskt taget känt nästan hela livet. På måndagen sen åkte jag hem, men vi fick besök igen då också. Dock så hände det en liten olycka med ett av de besökande barnen, så det fick bli ett akutbesök till vårdcentralen, men allt gick fint och det var kul att se dem igen. Tågresan hem gick fint också och även där fick jag sitta själv.

Och så kommer alla känslorna på en och samma gång…?

Jag ska erkänna att jag efter den här veckan är lite småkär. Eller störtförälskad, men jag får hålla mig. Jag vill fortsätta ha allt som det har varit sen innan, för det är dumt att bli kär i någon som är tillsammans med nån annan. Med tanke på avståndet mellan oss så är ju det också ett problem. Så länge som jag dessutom pluggar så är det också dumt att bli ihop med nån. Det tidigaste jag tror att jag tekniskt sett kan bli ihop med någon är nog när jag flyttar till nästa bostad, för i denna lägenheten kan man inte bo två. Det går inte. Om det blir jag och J en vacker dag så får vi ha en annan typ av relation tills att jag flyttar vidare, och jag vill inte flytta till Stockholm heller. Det är större ”risk” eller möjlighet att han flyttar ner till Skåne i så fall, men vi får se. Just nu är allt vidöppet och sådär småmysigt 😍.

Jag är ju heller inte redo för nått nytt. Eftersom jag och Henrik umgås så mycket med så känns det ju som om det är vi två fortfarande, men jag är bara allmänt nöjd med livet. Dessutom – även om J’s flickvän godkänner att vi kan ”dela” på honom så kan jag inte det. Nej, det hade känts som om jag vore någons älskarinna eller nått och att han är otrogen, fast han inte är det. Även i mitt korkade huvud känns det som om att jag hade varit otrogen om jag hade gjort nått med någon annan, fast jag inte hade varit det. Därför höll vi oss till kramar, och det var jättehärligt! Dock så jobbar jag stenhårt på att hålla fingrarna i styr. Jag tycker J är så jävla söt, nämligen så tittar jag på han en sekund för länge så blir allt så jobbigt, fast på ett bra sätt eller nått. Det är liksom det här typiska ”kyss momentet” man alltid ser på film innan ett par kysser varandra. Det har vi liksom jämt och det är jättekul samtidigt som det är lite jobbigt pga det jag nämnt innan. Allt sånt där får vänta tills jag är redo för att gå vidare och J är singel igen. I alla fall om det nu blir så att vi får en chans att bli ihop i framtiden. Blir det nån annan så får vi se vad som händer där, men det är förmodligen väldigt osannolikt ändå.

Nu är jag tillbaka i Skåne igen, och ska försöka låta livet återgå till det normala. Just nu efter den här fantastiska veckan i Stockholm så känns det rätt så konstigt. Men jag överlever. Det är skönt att veta att man är omtyckt i alla fall, både av familj, vänner och potentiella pojkvänner.

Jätteskönt!

Kategorier
Vardagsliv

38 år ung. Nu är det tid för förändring?!

Igår fyllde jag 38 år, vilket bara känns konstigt att säga. Det började väl efter man nådde 35 års-strecket, för nu är det inte många år kvar tills man är 40. Det känns helt galet att jag levt i snart 40 år!

Orsaken till varför det känns så konstigt med att säga hur gammal man är, är just för att man inte känner sig så gammal som man faktiskt är. Jag är förmodligen fortfarande 20 eller kanske till och med tonåring i huvudet. Det enda som har förändrats är mina intressen. Jag gillar iofs fortfarande att träffa folk, jag har inget emot att gå på fest och göra saker som jag gjorde när jag var 20+ år yngre, men det händer inte lika ofta längre. Mest för att jag umgås inte med massa människor som jag gjorde när jag gick i grundskolan eller gymnasiet. Jag dricker inte längre alkohol, både av medicinska skäl men också för att jag inte kan hantera mig själv när jag är full, och jag vill inte ha mer ångest än vad jag kan hantera. Jag har tillräckligt med ångest i mitt liv redan. Jag behöver inte ha mer.

Livet mitt har bara blivit mer och mer stillasittande egentligen, men jag trivs med det. Jag skiter egentligen i hur gammal jag är, för jag tänker fortsätta göra de saker jag tycker om att göra, äta det jag vill och planera inför min egen framtid. Det som stör mig med åldern är mest att tiden bara har gått. Jag har fortfarande aldrig haft mer än ett riktigt jobb. Jag har aldrig arbetat heltid under en lång period. Jag har alltid tagit den lätta vägen ut, och därmed har jag inte lärt mig så mycket som jag borde. Jag har aldrig haft särskilt mycket pengar och jag har gjort för många misstag som bara satt mig i skiten. Hur jag än vrider och vänder på det så verkar allt för svårt att ändra på också.

I mitt förra inlägg så skrev jag om framtiden igen. Nått jag älskar att göra – bara drömma om vad fan jag gör om fem år. Vet ni om att mina femårsplaner aldrig har blivit av? Vad jag ser mig själv om fem år är något som alltid skjutits upp, för det blir inte verklighet. Det är liksom simpla saker såsom att ha ett bra jobb som jag trivs med. Ha en tillräckligt hög inkomst så jag har råd med Grand Danois och sen bo så perfekt jag bara kan. Allt det har aldrig gått i uppfyllelse. Och jag är snart 40 år gammal. Det är det som är det konstiga i det här. Typ halva mitt liv har gått och det har liksom inte ens börjat. Det känns så jävla knäppt att jag har spenderat i stort sett all min tid på att drömma om en framtid som aldrig kommer hända, samtidigt som jag bara sitter framför teven och ser på serier och filmer istället för att ha bättre hobbies som faktiskt kan hjälpa mig på längre sikt. Jag pratar självklart igen om hur mycket jag hade velat typ sitta och koda hela dagarna, läsa böcker, lyssna på poddar, ta promenader och börja spela spel igen som jag gjorde så mycket för över 20 år sen. Men nej. Att få ett bättre liv är förmodligen inget som kommer hända. Jag är för nöjd med såsom jag har det. Och hur jag än vrider och vänder på det är jag förmodligen för envis för att orka få en förändring så det blir bättre.

Just nu sitter jag exempelvis hemma och har tråkigt som fan. Det kryper i kroppen på mig, för jag vill bara göra nått annat. Just nu är jag trött på att bara se på tv. Jag vill göra nått mer nyttigt, men vad gör jag? Jo, jag sitter kvar vid teven och här lär jag sitta tills det är dags att sova och sen börjar allting om igen imorgon. Dock så såg jag en intressant YouTube video där man kan lära sig själv att tycka om tråkiga saker. Det var en rätt så simpel process.

I början så tar man en dag i veckan där man verkligen har astråkigt. Inte använder sociala medier, sitter och kollar mobilen, tittar på tv eller gör något annat som man generellt tycker mycket om att göra. Man spenderar tiden med att göra just det som hjärnan tycker är astråkigt. I mitt fall hade det inneburit att läsa böcker, försöka spela tv spel och kanske ta promenader. Möjligtvis gå på gymmet, för träning är nått av det värsta och tråkigaste som finns! Detta fortsätter man med tills att man faktiskt börjar tycka om det och sen fortsätter man bara göra det mer och mer och till sist har det blivit en ny vana. Det här som man tycker är extra roligt sparar man generellt till sist på dagen.

Frågan är om man kan göra det utan att lyssna på något, för jag vill gärna hitta en ny rutin där jag kan fortsätta lyssna på ljudböcker och poddar, så där kan jag tycka att ta promenader med en ljudbok i öronen borde räknas som nått tråkigt. Jag hade också behövt en bättre studieteknik, och i sommar hade jag tänkt att försöka bättra på den, då jag förmodligen inte kommer ha nån inkomst i form av sommarjobb denna sommaren. Att lära mig plugga programmering på ett bättre sätt lär bli en utmaning som heter duga, men jag ser fram emot det. Jag måste bli bättre på det, för jag känner idag att mina kunskaper är långt ifrån så bra som de kan bli. Jag kan koda, men jag vill kunna förstå programmering på ett bättre sätt än vad jag gör idag.

Ett sätt att bli bättre på det är att just läsa böcker om programmering och sen följa varenda uppgift i kurslitteraturen. Det är i alla fall ett tips jag har fått. Jag räknar dock med att jag kommer sitta hela sommaren och bara se på tv, lata mig, ta sovmorgon och att inget kommer förändras, för det gäller att vara realistisk här. Jag är förmodligen som sagt för envis för att kunna bryta dessa ”dåliga” vanor jag haft hela livet ändå.

Lyckas jag dock, så är det guld värt! Jag är ändå rätt trött på att hela mitt liv går ut på att bara sitta vid teven och att jag bara sitter och drömmer om en framtid jag förmodligen aldrig kommer få, för jag måste ju göra något för att den här framtiden ska ske. Som att fixa ett jobb, exempelvis med en bra lön så jag har möjlighet att spara undan till den där kontantinsatsen och köpa min drömbostad snarast möjligt än aldrig någonsin.

Kanske är det rätt tid för förändring nu? Åtminstone är det dags att göra nått åt det innan det verkligen är försent.

Kategorier
Vardagsliv

Man ska göra vad man kan för att trivas…

I corona tider, där allt har förändrats så får man göra vad man kan för att livet ska bli så normalt som möjligt. För min del är det inte särskilt mycket som ändrats. Skolan är stängd i typ två veckor vad vi vet, men jag har hört nått om att risken finns att resten av terminen likaväl kan ske på distans. Vi har fått ny lärare i Objekt-Orienterad programmering 2, vilket är skoj då det är vår gamla lärare från förra programmeringskursen som tagit över. Vi har skött detta på distans utan större problem, så det är nice. Det är skönt just nu att slippa åka till skolan. Det enda jag saknar är mer sovmorgon…

SodaStream och annat har köpts in på sistone…

Jag har varit busig senaste veckan iaf, då jag dels varit på IKEA, NetOnNet, Emporia och andra ställen. Orsaken är för att jag varit lite desperat efter att få en mysigare och trevligare lägenhet. Det som behövdes var en SodaStream, ett mysigare täcke och en avlastningsbänk. Allt det har jag köpt in. En SodaStream har jag velat ha länge, då jag upptäckt att bubbelvatten med en skiva citron i eller med bär är jättegott. Jag är ju så dålig på att dricka vatten, men att göra eget bubbelvatten gör att vattnet blir så mycket godare. Särskilt då med en skiva citron i. Mums deluxe. Jag hittade ett paket på NetOnNet för 650 kr där jag fick fyra flaskor inkluderade, två stycken 1 liters och två halv liters. Tids nog ska jag köpa hem Pepsi Max, då det går att köpa koncentrat. Köper man det på rätt ställe så blir det mycket billigare än att bära hem massa weekendpack, som jag annars brukar köpa och som tar så jävla mycket plats! Normalpriset just nu för en flaska koncentrat är 60 kr, men på coop har jag sett att man kan köpa det för en tia billigare. Det enda som är trist med SodaStream är att deras största flaskor är på 1 liter. Det hade varit trevligt med åtminstone 1.5 liter eller till och med 2. Jaja, man får bara göra fler flaskor med det så är det problemet löst. Sen jag påbörjade det här inlägget har jag köpt in koncentrat på 7up Free, och jag märker ingen direkt skillnad jämfört med vad det smakar på flaska. Jag brukar inte dricka det särskilt ofta, nån gång per år men det smakar som jag minns det. 50 kr på ICA Maxi, så bra pris.

Mys, mys och gosi-gos!

Det mysiga täcket köpte jag från Hemtex. Jag har tidigare haft ett täcke som är jätteplatt, relativt tungt och inte mysigt för fem öre. Jag har saknat såna där tjocka, fluffiga täcken som gör att ligga i sängen blir extra trevligt. Till sist hittade jag det. Planen var först att köpa det på IKEA, men inga av täckena där kändes bra, men efter mer googling så blev det Selma medelvarmt på Hemtex. Jag hade tur och fick 30% rabatt på det också, så jag sparade lite pengar även där. Täcket är jättegosigt och superfluffigt. Det låter lite, men det stör inte mig. Däremot blev ju Majken jätteintresserad så de första två nätterna som jag sovit med det så har hon klättrat över mig som en blådåre på nätterna. Dels p.g.a. täcket låter och det är ju intressant, men sen är hon väl bara allmänt gosig, men det har varit svårt att få henne ligga still och bara sova, så jag är dödstrött nu för att jag inte fått sova tillräckligt. Igen. Sömntabletter eller ej, det är ett helvete att få till alla nödvändiga timmar för sömn. Särskilt när katten ska klättra över en sjuttioelva gånger per natt och väcka mig. Nog för att det är mysigt, för det är det, men det är jobbigt att bli väckt så ofta bara för att katten är kelig. Jag ska påpeka att jag blir aldrig arg på henne när hon kommer för att gosa. Några har fått för sig att jag blir det, men det stämmer inte. Jag blir som sagt bara sur på katten när hon gör massa hyss. Är hon snäll, leker, gosar och busar med det hon ska hålla på med så är allt bra. Det är när hon gör hyss som jag blir smått galen ibland. Särskilt på nätterna… Och just nu, så är det två lägen som gäller för henne. Antingen ligger hon och sover – mycket och länge (typ hela dagarna) eller så gör hon hyss. Allt som hon inte får. En ytterst liten stund per dag är hon duktig och leker med hennes leksaker etc, sen går hon antingen och lägger sig, sover flera timmar i sträck eller hittar på hyss. Det går åt rätt håll, men det är störigt att hon börjat med alla de här hyssen. Attackera källsorteringen, bita på skor, dra ut hela dasspapper rullen, så jag har fått stänga in dasspappret i en låda, vilket hon prompt ska leka med hela tiden. Mattan i badrummet är också en ny leksak som hon drar runt med. Innan låg hon bara på den, nu är även den en leksak. Jaja… det kommer gå över… Har ni tips på hur man får bukt med det här utan att ställa undan allt jämt och ständigt så lämna en kommentar.

Lite mer singelsnack…

Ni har väl tröttnat på det här nu, men jaja. Jag ska uppdatera er ändå. Det har hänt lite mer grejer senaste dagarna här, men till att börja med ska jag säga att jag är glad och lättad över det. Jag fick ju kontakt med två personer på HP, Happy Pancake alltså, en dejtingsida för er som inte känner till det. Bägge två är typ ”kopior” av Henrik, vilket är trevligt då det är viktigt för mig att hitta någon som har samma livsstil och livsmål som mig. Sen är det ju bara en bonus om vi kommer överens med mycket annat. En av killarna var ju från Sthlm, och han var jag mest intresserad av, men då han bor i Sthlm så är det ett stort störigt problem, ifall det skulle bli seriöst i framtiden. Dock visar det sig att han har förmodligen en annan tjej på G, och när jag fick höra det så blev jag lättad. Kanske lite besviken, men lättnaden tog över väldigt snabbt. Orsaken till varför jag blev lättad är bara för att då slipper jag bry mig. Jag behöver inte tänka på att jag kanske blir tvingad att flytta till Sthlm, förlora min älskade skånska dialekt för att älsklingen min inte pratar skånska etc. Ni vet, alla de där konstiga grejerna som är så viktiga för mig. Det är skönt att förmodligen släppa det nu. Vi lär stanna vänner och vi hade videosamtal i helgen, för att lära känna varandra bättre. Det är liksom inte hugget i sten att han blir ihop med den andra tjejen, men det är glädjande för mig att det liksom kan lösa sig av sig självt. Sen ska vi träffas i sommar, så det ser jag fram emot.

Den andra killen i Malmö är dock en helt annan historia. Vi kommer överens så bra så det nästan är skrämmande. Han är trevlig, vettig och har en massa fördelar. Men det är något som blockerar mig från att utveckla känslor för honom. Jag vet inte riktigt vad det är, men något är det. Sen är han redo för nytt, vilket jag inte är. När jag är det lär förmodligen vara år bort skulle jag tro. Jag borde egentligen vara störtförälskad i den här killen, för hade vi blivit ihop hade vi förmodligen haft det skitbra, men för min del så känns det så konstigt.

Risken är nämligen stor, idag och just nu att om jag hade blivit ihop med dels honom, men även med nån annan som liknar honom så hade jag liksom bara behandlat han som en bra vän, och jag hade garanterat blandat ihop mina minnen jag delar med Henrik med den nya killen vilket bara känns fel. Jag hade liksom blivit ihop med nån utan att vara kär, och det är bara fel. Risken är stor att den killen bara är nån slags rebound, vilket inte är rätt för någon. Jag har sagt detta till honom, så han är fullt medveten om allt. Sen har han också sagt att han inte vill vänta för länge heller. Så blir vi inte ihop, vill han inte ha kontakt i väntan på att jag ska hitta mina känslor eller nått sånt. Det är helt förståeligt. Jag hade nog inte velat det heller. Inte med någon där man känner nästan direkt att inga känslor kommer bubbla upp på ett bra tag, om ens någonsin. Vi har i alla fall bestämt att träffas så snart det är möjligt så vi kan gå vidare. Jag är 99% övertygad om att när vi ses så blir det bara ett möte med en bra vän. Jag skulle bli väldigt förvånad om det uppstår känslor när vi ses, men jag tror det är viktigt att träffas också. Jag kan ju ha fel.

Hela den här ”dejting” grejen har i alla fall skett för tidigt. Jag är inte redo. Jag vill inte ha sex med någon annan på ett bra jävla långt tag. Jag lever hellre (och gärna) i celibat, liksom. Jag vill heller inte att någon ska ta på mig på det sättet, även om jag saknar det och längtar efter det. Men det får ske när jag är redo. Jag vill inte kyssa vemsomhelst, trots att jag är galet pussjuk. Jag får hålla mig till katten, även om inte hennes pussar är likadana som från en annan mänsklig kille, haha. Att få kramar är ju helt ok, men jag vill ju lära känna personen först, och så här i Corona tider är det smart att låta bli att krama på främlingar…

Sen var det ju det här med killen på Espresso House. Jag har inte sett han på evigheter. Varje gång jag varit där han har jobbat så är det nån annan som är där, så jag vet inte hur det är nu. Eftersom jag inte känner honom, han vet inte vem jag är etc så vet jag inte ens om han jobbar kvar på det stället. Han kanske har bytt, eller skiftar mellan olika EH att jobba på? När jag tog en fika där sist iaf, så pratade jag med tjejen bakom kassan och hon berättade för mig lite hur det funkar med personalen och så. Det var intressant att höra. Sen är det ju det här jävla corona bajset som säkert bara kommer sabba det mer när det gäller att vistas utomhus och på caféer, så jag räknar med att inte få se honom igen på bra länge. Det är trist, men förmodligen för det bästa, då jag ändå vill stanna singel. Jag hoppas dock att jag kommer råka stöta på han igen, och att jag då vågar ta kontakt och att vi lär känna varandra.

Just nu är jag i alla fall väldigt glad över att det verkar lösa sig själv med allt, särskilt singellivet. Skulle det ske nått annat så uppdaterar jag så klart, men så här är det just nu i alla fall.

Så, för att sammanfatta så sitter jag här i min lilla skokartong till lägenhet och dricker bubbelvatten, med katten Majken till sällskap. Jag sover i en mysigare säng, tack vare ett tjockare täcke och jag stannar singel tillsvidare.

Det verkar som om att saker alltså kommer börja återgå till det normala. Förutom corona skiten då…

Kategorier
Vardagsliv

Trenden börjar vända med sömnen, äntligen

I förra inlägget skrev jag mer detaljerat hur livet med kattungen Majken är. Det står fast fortfarande. Det är underbart, men också jävligt jobbigt i sina stunder. Jag har hört att föräldrar till barn tycker likadant. Nu börjar det dock vända och det är skönt. Och även om jag har börjat få lite mer normal sömn nu så är det inte hugget i sten att allt är bra och ordnat nu.

Fyra nätter i rad har jag fått sova när jag hade möjlighet till sovmorgon för snart en vecka sen. Vad har jag gjort för att se till att det händer? Jo, framförallt handlar det om hjärngympa när jag själv leker med Majken, men en viktigare aspekt verkar vara att göra lägenheten riktigt jävla dödstråkig på nätterna. Alltså, att jag plockar bort alla leksaker, primärt de som för oväsen och om hon kommer till mig på nätterna, gör nått hyss eller för oväsen så är det bara att ignorera det. Innan har jag ju reagerat genom att typ bli asförbannad, vilket inte är roligt, varken för mig eller för henne, men så funkar jag när jag inte får sova. Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så enkelt att ignorera henne på nätterna! Efter några sekunder ger hon upp, äter lite mer om det finns mat och sen går hon och lägger sig. Detta gäller primärt med att väcka mig på nätterna genom att slicka på mig eller ha mig som lekplats.

Det innebär också att tv bänken som hon lärt sig hoppa upp på har fått mera dubbelhäftande tejp på sig, så sen dess går hon inte dit. Jätteskönt! Likaså har jag fått ställa undan allt i badrummet, som tidigare stod på handfatet. Det är lite mer störigt dock, men hellre det och det är tyst på nätterna än att jag vaknar en gång i timmen (för att överdriva) av att hon river ner allt som är där bara för att hon lärt sig hoppa upp där också. Alla synliga och tillgängliga kablar har virats in i plast som jag köpt på Clas Ohlsson, så nu är lägenheten ytterligare mer kattsäkrad.

Sen jag började med detta så har jag i princip inte behövt säga nej eller fya henne. Så jävla skönt, då jag hatar att bli arg. Majken känner av den här förändringen också och har blivit helt jävla underbar, vilket innebär att hon börjat leka mer själv, och när hon väl leker har hon skitkul och det är kul för mig att se också. Hon leker så mycket hon vill, och hon kommer till mig när hon vill gosa eller behöver något annat från mig. Främsta anledningen till detta kan dock bero på att jag dränkt hennes leksaker i kattmynta och haft en del godislekar i närheten av hennes leksaker. En tunnel hon har fått låna av min granne har då lett till att den är superkul att leka med, och likaså klätterställningen är numera jätteskoj för henne. Livet med katt börjar alltså bli sådär som jag vill ha det. Lugnt, mysigt och roligt större delen av tiden istället för jobbig och påfrestande.

Första natten jag gjorde detta så vaknade jag i ren chock. Dels under natten så blev jag förvånad över hur snabbt hon gick och la sig, och hur snabbt hon gav upp när hon kom för att gosa med mig under natten. Jag sket i att ge henne uppmärksamhet när hon vaknade på morgonen och sov vidare, och vaknade typ kvart över tio på morgonen. När jag vaknade så var jag helt chockad. Va, har jag verkligen fått sova typ ostört i 8+ timmar för det första och sen fått fortsätta sova tills jag vaknade naturligt? Fan, vilken skum känsla det var… Jag har för övrigt varit ledig från skolan, så har kunnat ta sovmorgon 4 dagar i rad (inkl helgen), vilket har varit jätteskönt.

Majken ligger och vilar i mitt knä.

Det som är mest chockerande nu är att Majken förmodligen sover längre på morgonen nu. Jag är inte helt säker, men de gånger jag har kunnat kolla vad klockan är så är den efter 8 i alla fall, vilket är en stor framgång från typ 3 eller 5 på morgonen, eller bara tidigare innan hon kastrerades vilket då är typ 6 – 7 på morgonen. Detta stämde rätt bra över de fyra dagarna då jag fick sova. Sen har hon varit mer vaken på nätterna, men hon gör inte så mycket hyss som för oväsen, det är bara mer att hon inte vill sova. Hon ligger då mest och vilar på badrumsmattan, leker med sin svans eller försöker bara hitta på något att göra.

Jag kommer dock fortfarande vilja fortsätta gå på sömntabletter ett bra tag till, då jag inte vill vara utan dem riktigt ännu. När jag väl börjar trappa ner antar jag att jag kan börja med halv dos, men det får bli senare. Jag vill verkligen få det bekräftat nu att Majken har ett bättre sovschema innan jag påbörjar en minskning av de tabletterna. Just nu har jag inte särskilt många tabletter kvar, så ska försöka kontakta läkaren om att få ut lite fler tabletter så jag kan trappa ner lite senare.

Tabletterna för övrigt fungerar mycket bra och jag blir inte trött av dem. Som jag kanske nämnt innan så är det allmän brist på sömn som gör mig trött som fan dagen efter. Nej, det enda jag märker av dessa är att jag sover mycket djupare och blir inte alls lika lättväckt, vilket är skönt. Dock så fortsätter jag att ta magnesium bara för att och de gör mig sömnig har jag märkt. De hjälper inte mycket med fibromyalgin dock, för jag har börjat få mycket värk igen, så det är lite jobbigt.

Dock är det för tidigt att ropa hej ännu, även om trenden verkligen börjar vända. Sen skolan började igen så har hon försökt hitta på nya hyss om nätterna eftersom lägenheten och jag är så tråkig och natten mot måndag ville hon gosa en bra bit före att väckarklockan ringde, så jag har inte fått fullvärdig sömn på flera nätter nu. Hennes nya hyss är att krafsa på dörren till städskåpet, för därinne finns sopborsten som hon är helt besatt av. I början av veckan höll hon säkert på i en timme av och till med att krafsa på den, och natten till idag säkert lika länge, men jag ignorerade det och lyckades sova igenom det mesta. När hon väl sover så sover hon dock och i natt lät hon mig vara mycket längre. Det går som sagt lite upp och ner, men jag vet vad jag behöver göra för att få bättre ordning på henne.

Leka med henne, tills hon är trött om hon nu vill leka med mig. Hon leker inte alls lika mycket numera, men verkar inte rastlös vilket är bra. Töm lägenheten på leksaker. Ge henne kvällsmat och sen gå och sova och ignorera henne under natten. Så simpelt är det.