Jag har fått en ny liten kompis att leka med… 😮

Och min lilla kompis är verkligen liten. Det är nämligen en iPhone SE!!!

photo-on-2018-06-19-at-17-28

Dock, när jag höll upp den mot kameran sådär så ser den ju större ut, och visst är den söt i sitt super rosa skal?

För er som vill veta hela historien och kan engelska så kan ni hitta ett långt inlägg om hur det hela hände här. Annars kommer det väl en kortare sammanfattning eller något nu.

Kortfattat då så fick jag telefonen, totalt oväntat av Henrik som present för att jag faktiskt fick godkänt i matematiken dagen efter jag fick godkänt i matematiken. Vi har inte pratat så mycket om varför, men jag misstänker att det är anledningen, för jag har verkligen kämpat som en blådåre för att få godkänt och jag lyckades! Det blev ingen iPhone 8 Plus som jag hellre ville ha, men det är för att den är så dyr och en iPhone SE kan man idag hitta för ungefär 3 000 kr på många ställen, och då minst en tusenlapp billigare än på Apple store. Henrik köpte den på Webbhallen på Emporia och jag fick en chock när jag vände mig om och såg att han hade köpt en. Då var vi hemma, som tur var – annars hade hela köpcentret vänt sig om och undrat vad fan det var som hände tror jag nog! Jag hade hoppats på att han hade köpt en iPhone till mig, men ville inte räkna med det. Jag blev så glad att jag hoppade runt och skrek av glädje. Det kom även ett antal glädjetårar och jag har kramat extra mycket på älsklingen sen dess som tack.

Nu har jag haft den i en vecka och jag gillar det. Visst är det annorlunda jämföres med Android, men överlag så är det riktigt trevligt. Batteriet är dock super litet och eftersom jag använder telefonen väldigt mycket så måste jag ladda den rätt så ofta, så det blir en ny vanesak. Dock så sker laddningen väldigt snabbt och jag slipper störiga signaler och annat när den är färdig. Med nästa iPhone så kanske det blir mycket bättre gällande batteritid? Paddan här hemma har ju mycket bättre batteri, men den är ju mycket större också. Jag har kommit fram till att för att spara på batteriet så får jag använda paddan så mycket jag kan eller nått så när jag är här hemma så får jag spela, surfa etc mer på den och när jag är på resande fot så får jag använda iPhonen.

Så, hur känns det annars att vara iPhone användare igen? Ja, för er som hållit er uppdaterade med mina privata upptåg gällande Apple så vet ni precis allt. För er som inte vet det så kan jag säga att bytet skedde av två anledningar. Personlig integritet och stabilitet. Telefonen har funkat bra i övrigt. Det har varit lite klurigt att få ordning på ringsignaler mest, men när man väl har lärt sig hur man ska göra så är det inga problem. Idag löste jag också det stora problemet som många verkar ha och det är att alarmet alltid har samma ljud som när någon ringer eller man får andra viktiga notifikationer. Det är ett störigt problem, men jag löste det genom att skapa en låt där jag sänkte volymen på själva låten och när den då exporterades så sparades den låga volymen. Sen var det bara att importera den till iTunes och lägga över den på telefonen. Fixat och klart. Vill ni veta mer ingående hur jag gjorde så lär jag skriva en slags guide innan veckan är över på min engelska blogg, men annars finns jag tillgänglig i kommentarsfältet för frågor.

iPhone SE har ju också Touch ID, vilket är väldigt trevligt. Paddan här hemma har inte det och det är det enda jag önskar att den skulle ha, för att underlätta vid inloggning. Kanske också stöd för Apple pencil, men eftersom jag inte ritar så mycket och nu inte räknar matte längre så är det inte aktuellt förrän jag vet att jag är student igen och behöver anteckna. Annars funkar paddan mer eller mindre felfritt. Den har blivit lite trött på sistone, men snart kommer iOS 12 och då misstänker jag att de problemen löser sig av sig självt.

Jag undrar dock hur det är för de som har en iPhone 7 och uppåt. De har nämligen andra generationens Touch ID, och jag undrar hur det funkar. Det är lite jobbigt att verkligen trycka hårt och snabbt på knappen för att byta mellan program och det är inte alltid det går så bra. Det hade varit lite trevligare om det räckt med att nudda vid den snabbt istället för att göra det. Lite har jag löst genom att ordna en inställning där jag bara behöver lägga tummen på knappen för att telefonen ska låsas upp, men i stort sett överallt annars så måste jag trycka hårt för att kunna göra det jag vill. Det känns ok, men jag hade önskat att den processen är lite lättare för mina fingrar som är så känsliga. Jag har ännu inte hittat en inställning där jag kan använda knappen som andra generationens Touch ID, men jag vet heller inte hur det funkar som sagt. Men det funkar och jag klagar inte!

Skärmen är pytteliten och telefonen väger typ inte ett skit jämföres med min gamla, men jag har vant mig vid den. Dock, om jag hade haft möjligheten hade jag mer än gärna haft en större telefon, åtminstone för att få mer batteritid. Storleken i sig är väldigt behändig och det går att se det man behöver på skärmen. Får jag som jag vill så är detta en telefon som kommer hålla i minst två år framöver, och den lilla storleken är något jag får vänja mig vid. Vem vet vad som kommer ut när det är dags att byta telefon? Kanske har jag då vant mig så mycket vid en minitelefon, och kanske har Apple släppt en iPhone X mini eller nått sånt tills dess? Det enda jag egentligen saknar är ett större batteri och porträttläge samt porträttsljus. Det är också främsta anledningen till varför jag ville helst ha en iPhone 8 Plus om det var möjligt i dagsläget.. Annars så är det ju bara fördelar med en mindre telefon.

Vem vet? I dagsläget så funkar det fint och det går bra att skriva på den, trots att den är så liten, men tiden får avgöra om jag hade velat ha en större telefon eller inte. Jag har också beställt ett personligt skal till den och ett skärmskydd i glas som jag hoppas kommer innan veckan är över. Det rosa skalet jag har nu köpte jag på Teknikmagasinet för 120 kr. Det är i silikon vilket gjorde mig glad, då jag föredrar det materialet. Dock så sitter skalet mycket löst och har lossnat i kanterna flera gånger när jag stoppat ner den i fickan, så jag hoppas att mitt nya skal sitter mer tight.

Ja… Då var vi alltså tre stycken i familjen som har en iPhone SE. Skoj! Har du också en iPhone SE? Lämna då en kommentar och berätta om dina erfarenheter!

36 år gammal och nu bryr jag mig om personlig integritet på nätet

Och är det nu man typ ska känna sig gammal som graven eller hur uttrycket nu går? Ja det är frågan. Det här inlägget hade väl inte tänkt handla så mycket om min födelsedag, eftersom det inte hände så mycket utan det ska väl mer handla om andra saker.

smoothie-fruit-vegetables-salad-beetroot-carrots-161440.jpeg

Lite kort om födelsedagen – att fylla 36.

Dagen i sig var som vilken annan lördag som helst. Undantagen var att det blev en shoppingrunda utöver det vanliga och att man käkade tårta. Det händer ju liksom inte varje dag direkt. Jag vaknade redan vid halv åtta och kunde knappt somna om, men en timme senare så klev jag upp. Det blev frukost en stund senare och massa tv tittande. Under hela dagen såg vi 3 beckfilmer (som vi köpt på DVD) och så åt vi tårta och annan god mat samt lite godis så klart. Själva shoppingrundan innebar en trevlig promenad till NetOnNet som ligger på Svågertorp. Jag fick en väldigt bra summa att handla för där (och enbart där) men den räckte mer än väl. Jag köpte äntligen en blender så jag kan göra smoothies utan att krångla. Det blev också en digital köksvåg, en popcornmaskin, en till kaffemaskin som inte riktigt var present men som vi köpte för att vi var där. Sen blev det också en stor påse gott och blandat, kapslar till kaffemaskinerna och säkert nått mer som jag förmodligen har glömt. I det stora hela blev det en väldigt trevlig födelsedag så det är jag glad för.

IMG_20180514_090628.jpg
Närbild på stora bägaren men nästan 2 liter smoothieblandning.

Sen min födelsedag så har jag gjort två smoothies med hjälp av en mixpåse från Coop. Den första gången blev det en med jordgubbar, banan och blåbär. Det blev fyra fulla glas och tillsammans med lite chiafrön i så blev det också mer fiberrikt. Idag gjorde jag en annan blandning och det blev bra det också. Planen är att göra smoothies ofta, gärna dagligen till frukost eftersom det är ett lätt sätt att få i sig grönsaker och fibrer. Planen är dock inte att använda mig av mixpåsar, utan att köpa frysta frukter och bär och blanda själv. Jag köpte exempelvis 1 kilo hallon igår och 500 gram blåbär. Med 100 gram av varje + 2 matskedar chiafrön så blir det en kalorisnål och fiberrik måltid med ca 20 gram fibrer och det är riktigt nice!

Men nu vidare till andra grejer.

Google, AI och maskininlärning får en att ändra perspektiv!

De andra sakerna man tänkt på en del den senaste tiden har med Google, teknik, integritet och säkerhet att göra. Jag tittade på Google I/O häromdagen och jag blev bara besviken, skraj och ledsen egentligen. Orsaken är att jag tycker det är för jävla tråkigt att Google ska fokusera på AI och maskininlärning hela tiden istället för att fixa buggar och ordna att deras redan användbara produkter fungerar bättre och har fler funktioner. Jag har skrivit mer på min engelska blogg om det här, så läs det också.

Det är skrämmande tycker jag att en robot i ens mobila (smarta) telefon kan ringa samtal åt en, boka tider, förutspå vad du gör med din telefon vid alla tidpunkter på dygnet etc. Sen ett par veckor eller nått tillbaka så har jag börjat tänka allt mer på det här med integritet och säkerhet och jag har faktiskt gått så långt att jag funderar allvarligt på att sluta använda Gmail och börja använda något annat, och skulle man exempelvis byta mobil så kanske man går över främst till Apple och iOS av integritetsskäl istället för att man bara är nyfiken på deras grejer. Jag har skapat en del mail konton på bland annat ProtonMail och Outlook  och jag har en mejladress på iCloud också sen nått halvår tillbaka. Dock med helt fel namn som inte går att ändra så får vi se vad som händer. Jag skriver faktiskt det här inlägget ifrån en webbläsare som heter Brave och jag har börjat använda sökmotorn DuckDuckGo istället för Google allt mer på sistone.

Jag testade också (av ren och skär dumhet samt nyfikenhet) att skapa ett G suite konto, för jag läste att betalar man för G suite så spanar inte Google på en på samma sätt som de gör med privata konton som har Gmail. Det visade sig efter bara några timmar att detta var dumt gjort, då jag inte kan få full funktionalitet av mina grejer så då skiter jag i det, men det känns skönt att veta att man är tryggare med G suite än vad man är som privat användare.

Jag lär aldrig lämna Google helt, det är komplett meningslöst men sakta men säkert lär jag sluta använda deras tjänster. Förutom YouTube då som inte alls går att ersätta i dagsläget. Istället vill jag använda något där jag vet att min personliga information inte säljs vidare eller används för att sälja mig prylar bara för att de vet saker om mig. Vill jag ha något så kommer jag på det själv och letar upp det och köper det om det är tillräckligt nödvändigt.

Mina känslor kring Microsoft och Outlook som mail tjänst är också som en berg och dalbana, då det ena sekunden känns som om att de är lika hemska som Google i det avseendet med reklam och spaning, medans den andra sekunden så känns det mycket bättre. Själva mail tjänsten i sig är ju trevligare och mer avancerad, men Outlook på desktop är hemskt! Microsoft säger också själva att de scannar inte av det man gör i exempelvis mailen och i office paketet för att sälja massa prylar till en så det är ju bra. Men jag är osäker på om jag litar på dem.

Jag har också ändrat lite inställningar på mitt Google konto, där jag har dels raderat information om mig själv, men även pausat sökhistorik och allt annat som är möjligt att stoppa. Det enda jag medvetet inte vill stoppa är platsdelning, alltså location sharing på Engelska. Det finns nämligen en tjänst i Google Maps jag gillar, där jag och Henrik delar våra platser med varandra så vi kan se i real-tid var vi är någonstans och det tycker jag är skitbra. Då slipper jag fråga han jämt var han är.

Jag gjorde i alla fall ändringarna i mitt Google konto för att jag börjat störa mig rejält på att allt jag söker på eftersöker mig i all oändlighet. Ser jag ett YouTube klipp om vadsomhelst så ser jag bara videos om det ämnet sen i mitt YouTube flöde, även om det var en engångsföreteelse där jag bara var nyfiken om något. Köper jag en pryl så ser jag annonser om prylen långt efter att jag köpt den vilket är irriterande, istället för innan jag har köpt den. Är jag nyfiken på en ny karriär inom IT branschen (vilket ni vet att jag är) så ser jag massvis med jobbannonser (på Facebook framförallt) som jag inte kan söka för jag har inte kompetensen och jag ser också annonser om utbildningar jag inte kan söka för de kräver för mycket, eller så är det försent av andra skäl. Kom tillbaka om ett år, liksom ifall det skiter sig totalt med utbildning i år…

Med Android i sig självt, åtminstone i den kommande P versionen som släpps senare i år så känns det som om att Android blir bara mer och mer förstört eftersom allt handlar om AI och maskininlärning. Jag är inte heller särskilt glad i det här de kallar för ”Digital Wellbeing”. Även om det är en bra grej i sig så är det inget jag är intresserad av alls. Jag vill inte veta hur mycket tid jag har spenderat i en app, eller få påminnelser om att jag suttit för länge och tittat på YouTube. Jo, jag vet att det säkert går att stänga av, men det känns ändå meningslöst. Särskilt med tanke på hur få personer som kommer ta nytta av den versionen av Android. Den senaste versionen som heter Oreo är det bara ca 5% av alla Android telefoner som har – ett år senare efter sin release. Det är galet när man tänker på det! Dock är det positivt att andra företag som skapar Android telefoner äntligen får den senaste versionen mycket tidigare än vanligt. Detta är tack vare deras Project Treble eller vad det hette som de presenterade förra året. Dock är det ändå inte en version av Android jag är intresserad utav att skaffa.

Nä, i det stora hela så tänker jag en hel del numera på min personliga integritet, hur jag vill skydda mina personuppgifter från att användas till försäljning i någon form och hur skrämmande AI kan vara. Henrik var inne häromdagen på en sida online för att kolla på filmer han vill se. Eftersom han tycker det är viktigt (och även jag numera) med ett högre betyg via IMDB så brukar vi bara se filmer som har minst 7.0 i betyg eller gärna mer. Sidan han var inne på hade inte IMDB betyget där redan från början, men via Google Assistant eller i webbläsaren Chrome så kan man klicka på ett ord och sedan kolla upp det genom en Google sökning. Detta gjorde Henrik, men istället för att Google kollade upp enbart ordet han klickade på så räknade den ut att han ville ha betyget på filmen och då markerade den hela titeln av sig själv. Det var lite skrämmande och för oss bägge så kändes det verkligen inte som någon ok grej för Google att göra. Nog för att en tjänst kan göras bättre ifall företaget vet mer om dig, men någon gräns finns det ju. Den gränsen börjar bli nådd nu.

Så, frågan är hur mycket av detta är inbillning och rädsla och hur mycket är sunt förnuft? Hur kan jag som dedikerat Google fan gå från totalt galen i Android/allting Google till att nästan ogilla dem? Ja, det är frågan och jag hoppas det kommer en bra lösning på det här snart.

Vad tycker du?

 

Hur man blir en ”Gamer Girl” när hjärnan hellre vill göra nått annat.

Ja, en sån instruktionsbok hade jag gärna velat ha. Jag är i grymt stort behov av en sådan nu. Kan någon av er kära läsare ge mig en sån bok som min tröga lilla hjärna inte vill läsa, men som jag behöver ändå?

Nåja. Det här är något jag har tänkt på i åratal nu. Jag minns för 3½ år sen att jag skrev ett inlägg om att jag skulle bli bättre på att läsa böcker (finns i mitt privata arkiv som numera är låst för allmänheten). Det gick väl sådär. Jag började väl läsa Wheel of Time serien, både via ljud och via bok i mobilen, men medan Henrik läste typ 10 böcker hann jag läsa kanske tre och en halv + att jag inte alls kom ihåg lika mycket som han och missade jättemycket detaljer. Det enda jag kunde tänka på när jag lyssnade eller läste var ju bara att jag vill se filmen på det här! Så är det ju jämt!

Hur jag än försöker så kan jag inte få min hjärna att gilla att läsa. För det första tar det så mycket energi att jag orkar om jag har tur läsa ett kapitel i taget och efteråt är jag typ supersnurrig i huvudet. Så som jag dessutom har mått de senaste åren, där tröttheten bara blivit värre så har jag inte orkat läsa. Otroligt få gånger har jag orkat läsa lite Manga, vilket också är ett försök till att göra nått mer ”nyttigt” med min tid istället för att bara titta på TV hela tiden, eller blogga. Men jag älskar ju att titta på TV och jag älskar ju att blogga, men det är väldigt meningslöst (förutom då när känslorna måste skrivas ner i ord). Jag vet att det hade varit mycket bättre både för mig själv och för andra om jag gillat spela och läsa böcker mer än vad jag föredrar att se på TV eller göra andra totalt meningslösa saker.

Nu, idag gäller mina tankar främst spel. Hur ska jag börja spela mer och hur fan skall jag gå tillväga för att lära mig att älska datorspel igen? Hur ska jag slippa få ont i fingrarna när jag spelar efter bara några minuter och hur ska jag komma ihåg alla olika kombinationer av knappar man kan använda i de olika spelen? Jag vet verkligen inte, men det är fanimej på tiden att jag försöker.

Idag för en stund sen försökte jag ge mig på Heretic. Det var ett spel jag spelade som en tok innan Internet kom 97 och bara tog över allt för mig. Jag spelade i fem minuter, för jag kom inte vidare. Jag behövde en jävla nyckel för att öppna en jävla dörr så jag kunde gå in i nästa rum, men jag sökte överallt i första delen och det fanns ingen jävla nyckel någonstans så hur fan kommer jag vidare då? Jag minns att det är ett återkommande tema i det spelet, för jag fastnade jämt utan att veta hur fan jag kommer vidare. Det positiva med det spelet är att jag typ enbart kan använda bara min datormus för allt eller piltangenterna, så det är ju positivt, men ändå. Så jävla frustrerande och jag vill inte fuska heller. En stund senare så ”spelade” jag ett annat ”spel” som heter Fine Artist. Jag vet ju inte om det räknas som ett spel eller om det mer bara är något kul program på datorn. Det höll jag på med massvis också och tyckte det var jättekul. Jag tyckte absolut bäst om att rita en särskild snigel. Det som jag målade idag kan ni se nedan:

Slug from Fine Artist game
En alien snigel som jag ritade förr i alla möjliga olika färger när jag var yngre. Idag blev den lila med blåa ögon och grönt dregel.

Jag försökte först att ladda hem spelet, men det gick inte att installera på min dator. Jag behövde en 64bits variant och det tror jag inte finns. Däremot hittade jag ett ställe online där man kunde spela det, så det var ju skoj.

De enda spel jag gillar idag att spela är så kallade Match 3 spel. Toy Blast, Angry Birds Blast och några få spel till har jag spelat en hel del. Toy Blast har jag hållit på med dagligen i nästan 1 år nu. Jag tror jag började spela det nån gång i mars 2017. Jag gillar dock inte spel som Candy Crush, där man byter plats för att matcha utan jag vill antingen dra en linje på matchande färger eller bara trycka på de färger som matchar. Något annat gillar jag inte. Sist jag dock spelade ”mycket” tv spel var när jag blev ihop med Henrik och vi bodde i Karlskrona. Då hade vi köpt en Xbox 360 där jag spelade ett spel som heter Boogie Bunnies jättemycket. Det var också ett Match 3 spel, som har liknande teknik som pop shooter spel, där man alltså ska skjuta en färgboll bredvid matchande färg. Det är dock inte exakt samma men väldigt likt. Det spelet saknar jag som fan, men det finns inga såna spel på marknaden, varken på mobilen, på datorn eller på PS4. Det är lite tråkigt. Jag vet dock inte om det hade fått mig till att återigen spela mycket mer, men det hade förmodligen varit ett bra steg på vägen så jag kan vänja fingrarna igen med att trycka på knappar.

Jag föredrar alltså idag lite mer enkla spel där man knappt behöver tänka. Undantaget är dock de spel jag och Henrik spelar tillsammans när nya avsnitt släpps av Walking Dead, Life is Strange med flera. De flesta är från Telltale och jag vet inte direkt genren på dem. Det är typ story spel, där ens val av konversation och handling påverkar handlingen i spelet. Det är också lite point and click. När vi spelar det tillsammans så håller Henrik i kontrollen och jag väljer först vad vi ska säga. Om Henrik håller med så tar vi mitt val, annars väljer han något annat. Jag kan ju säga direkt att hans val är oftast de korrekta för jag har oftast ingen jävla aning om vad jag håller på med, men det är kul att spela dem. Ibland har jag nämligen grymt svårt att hänga med i handlingen och vad de pratar om. Det tar en stund innan jag hänger med. Vilket också känns galet för så är det inte i vanliga livet. Där fattar jag oftast allt direkt. Oftast när jag spelar de spelen blir jag så trött i huvudet att jag måste gå och sova ett par timmar. Så mycket energi tar det ifrån mig idag, vilket också känns smått galet.

Jag hade dock inte velat spela de spelen helt själv för jag är inte ett dugg intresserad av det. Orsaken beror mest på att det är för svårt att tänka på alla knappar som ska tryckas på etc. Jag har så jävla svårt för det när det är för komplicerat. Därför gillar jag mina mobilspel, mina enkla, astråkiga, monotona matcha färgspel. När det gäller allmänna tv och datorspel så vill jag ha det så simpelt som möjligt. Spring, hopp och skjut (tänk Super Mario på Game Boy/NES, liksom) är typ det jag kan sträcka mig till, men knappt det funkar längre på grund av mina känsliga fingertoppar.

I videon ovan ser ni en gammal video från min ena YouTube kanal där jag spelar ett par minuter i ett VR spel. Jag har inte spelat det spelet sen dess, kan jag påpeka så även VR är svårt för mig att spela ofta, även om det verkligen kan bli riktigt grymt, men jag vill hellre göra något annat efter några minuters spel. Typiskt jag, liksom.

Det är ett jävla helvete ibland att vara som jag är. Jag förstår verkligen inte varför min hjärna är så himla intresserad av att exempelvis blogga, oroa sig för domäner och tänka på WordPress helt i onödan (när jag inte kan PHP överhuvudtaget!), när det finns bättre saker att spendera min tid med. Jag förstår det verkligen inte? Jag känner ju själv hur jävla onaturligt det är när jag fokuserar på fel sak, men å andra sidan verkar det som om att jag är helt icke kapabel till att göra något åt det. Spela spel är ”tråkigt”, jobbigt för fingrarna, komplicerat etc. Att se en film som jag sett tusen gånger däremot är fan så mycket roligare. Vilken logik, liksom? Någon som har ett tips på hur fan man kan ändra sitt beteende och lära sig älska något som man egentligen ”avskyr”? För jag avskyr inte spel. Sen jag ”slutade spela” där i slutet av 90-talet så har jag velat återgå, men allt jag gör på Internet idag är så mycket roligare.

Missförstå mig rätt. Jag vill spela spel. Jag vill läsa Manga. Jag vill läsa böcker. Jag vill ha energi…

Men jag orkar liksom aldrig! Det är som om min kropp och hjärna har bestämt sig att jag är förevigat förslappad till att orka göra även det minsta nyttiga för mig själv och för min hälsa. Helt jävla galet är vad det är, men jag är van då jag har vant mig vid att leva med min konstiga, korkade kropp och hjärna som aldrig vill något bättre för mig.

Bah! 💩

Jag har bestämt mig. Jag behåller Lenovon tillsvidare…

Oavsett hur mycket det kliar i fingrarna efter en ny mobil så har det sakta men säkert börjat stabilisera sig och det känns skönt. Jag har nu bestämt att jag behåller Lenovon så länge, minst till nästa sommar och har jag råd då så köper jag nästa version av OnePlus som förmodligen släpps i slutet av juni. Fram tills dess får jag glatt glädjas åt den mobil jag har nu, för som jag nämnt tidigare så funkar den och det stora batteriet är ju verkligen trevligt att ha. Det är mycket skönt att slippa tänka på att behöva ladda den stup i kvarten, men å andra sidan har jag inte haft den oron sen jag hade Nexus 6P, för den behövde jag ladda typ 2 gånger om dagen vanligtvis till sist.

Jag har iofs några störningsmoment med min Lenovo P2, men jag kan överleva dem tror jag. Den laggar en hel del vid scrollning och ibland är tangentbordet lite segt så även om jag har tryckt på vissa tangenter så registreras dem inte, men det är ett mycket vanligt scenario på touch skärm. Kameran är bra. Inte skitbra som på mina Nexus telefoner eller Blackberryn, men den får klart godkänt. Häromdagen upptäckte jag också en superhäftig funktion jag vill testa mer och det är att när man filmar så kan man låsa autofokus. Det är ju grymt coolt! Det är en funktion jag har velat ha länge i en mobiltelefon. Jag är osäker på om den ens har funnits i mina tidigare telefoner, men å andra sidan så är det just den funktionen som har gjort att man vill köpa sig en DSLR istället. En systemkamera om ni inte förstod det. Har man den häftiga funktionen i sin mobil (vilket jag vet att OnePlus också har) så är ju det supertoppen!

Närbild på en tårta jag åt i helgen när vi var i Klippan. Henriks ena bror skulle firas. Bilden är tagen med min Lenovo P2.

Idag beställde jag också ett nytt mobilskal i rosa färg från Ebay i Storbritannien, och jag hoppas det levereras fortare än vad som är sagt. I värsta fall får jag vänta över en månad på det, men har jag tur är det här om någon vecka eller två. Tills dess får jag vara försiktig med telefonen och se till att den inte åker i golvet. Skalet kostade bara 14 kr! Skitbilligt – men det är väl så billigt för att det är gjort i Kina och att jag får vänta länge på leverans.

Det rosa skalet av variationerna ovan har jag beställt. Lite för ljusrosa i min smak, men bättre än inget. Bilden är en länk.

I övrigt så är allt som vanligt. Jag har valt att sluta med mina vitamintillskott. Jag märkte ändå ingen skillnad! Jag tog dem i över 3 veckor, kanske lite mer än så men märkte inte att jag mådde bättre plus att jag kände mig som värsta knarkaren. Det enda jag tänker fortsätta med lite då och då är B12, annars så skippar jag resten. Det är viktigare att äta rätt, få i sig mer fibrer och så mycket grönsaker som möjligt istället för att knarka vitaminpiller som ändå bara är bluff så länge man inte har någon känd vitaminbrist. Det är också något jag aldrig har drabbats utav. Ca 400 kr åt skogen, men så är det. Nu har jag testat och vet att det var skit. Jag blev varken piggare eller tröttare och värken var mer eller mindre oförändrad. För tillfället är jag dock astrött, men det är jag i perioder och jag har bara ätit skit på sistone. Alldeles för mycket chips och godis och nästan inga näringsrika saker alls. Då blir man så klart tröttare.

Ja, det var väl det. Hur har ni det i höstmörkret?

Kul att leka med paddan? Nja, jag föredrar ändå Android…

Sen ett par år tillbaka har vi lite Apple produkter här i hushållet. De införskaffades så älsklingen min lättare skulle kunna skapa spel även för iOS utöver enbart Android och andra plattformar. För ett par veckor sen skrev jag ett irriterat inlägg om iPhone och hur mycket jag tycker Apple suger ungefär.

För suger – det gör dem, tycker jag. Dock har tankarna på att skaffa en iPhone inte försvunnit än och detta trots att jag är nöjd med min nuvarande telefon och att Pixel 2 inte verkar komma till Sverige i år heller. Hade Pixel kommit till Sverige och det hade varit aktuellt på flera sätt att köpa en ny telefon så hade jag självklart slagit till på en sån, men eftersom jag inte behöver en ny telefon och den ändå inte kommer till Sverige så sket det sig.

I alla fall. Jag fick lite tips om lösenordsproblemet. Det löser sig lätt med Touch ID, sa dem. Ja, men problemet är att vår padda är för gammal för det. Jag tror vi har en iPad mini 2 och den fick inte Touch ID. Däremot gjorde jag lite Google sökningar och fick veta att flera personer har det här problemet – att iOS ständigt ber om lösenordet. Problemet kan delvis vara att flera personer använder prylen, och iOS verkar inte vara anpassat för det. Nä, en padda per person, tack! När vi införskaffade paddan så var det främst Henrik som använde den, men jag pillade lite på den också. Till sist var vi bägge inloggade på iCloud, Google+ och fan och hans moster tror jag. Och lösenordet skulle den ha var 6:e sekund eller nått. Vi höll på att gå galna så det har resulterat i att den har i stort sett legat och samlat damm i över 2 år minst. Den är komplett oanvändbar!

Dock efter mina Google sökningar så var tipset att man skulle göra en Factory reset på den. Det lyckades jag med idag, och nu verkar den funka bättre. Den ber åtminstone inte om lösenordet jämt och ständigt. Jag har också hittat inställningar där jag kan stänga av att man inte ska behöva fylla i lösenordet när man tankar hem gratis applikationer och jag vill inte använda iCloud om jag inte måste. Jag vill synka allt till Google istället och det verkar funka det också. Dock har jag inte fått in mina kontakter, men det lyckas man väl med till sist åtminstone.

Så hur står jag nudå i kriget mellan Android och iOS? Ja det är ju redan självklart. Jag föredrar Android, absolut och Google gör helt enkelt ett bättre jobb där. Egentligen är det enda jag inte riktigt gillar med Apple (iOS) är två saker – att inte kunna placera appar där man vill och att det inte finns flera scheman för ”stör inte” funktionen. För att inte tala om deras överpriser! Den dagen Apple faktiskt ändrar det, att man kan placera sina appar var man vill utan jailbreak och lägger till flera scheman, ja då kanske jag faktiskt går över till iOS ett tag – medvetet. Kameran, särskilt med de nya filtren som kom med iPhone 8 plus är ju helt galet häftigt och jag är inte intresserad av iPhone X för den saknar Touch ID. Däremot tycker jag priserna är helt galna också. 9000 minst i utgångspris för en iPhone 8 plus och vill man ha snabbladdning, kanske en platta för trådlös laddning måste man punga ut med typ minst tusen kronor till. Helt galet! Min officiella gräns för inköp av en smart telefon går ungefär vid 6500 kr. Allt över det är svindyrt i min värld, men acceptabelt om det är riktigt jävla speciellt. Tidigare kostade ju Nexus telefonerna inte mer än det, men nu är det andra tider…

Ok, säger folk – ta den på abonnemang! Jaha. Tror du jag har en jävla lust att betala minst 500 kr i månaden för en telefon som inte gör allt jag vill? Den summan blir den fasta kostnaden hos Tele2 (378 kr för 64GB + ca 150 kr för min normala kostnad). Tror du jag vill dessutom vara bunden till en och samma telefon i 24 månader också?Avbetalningar är något jag har helt slutat med sen mitt gigantiska misstag med M som skedde mellan 2006 – 2008. ALDRIG I LIVET att jag kommer göra om de misstagen jag gjorde med den personen. Det slutade med 80k i skuld dessutom, som tack och lov är avbetalat nu sen långt tillbaka, men kredit, avbetalningar bara för att man vill ha en ny pryl när det man har redan funkar bra? No frickin’ way!

Nä, spara i ett tag och sen köpa kontant är min strategi med allt. Även om jag köper bil en vacker dag hoppas jag på att köpa den med kontanta pengar, eller åtminstone med en rejäl kontantinsats. En annan grej är ju bolån, men planen är även här att amortera av så fort det går. Har man tur är man amorteringsfri på 10 år istället för 30 eller vad det nu är planerat… Och när jag säger köpa kontant så menar jag att man betalar allt med sina sparade pengar. Inte att man lägger typ 100k i rena kontanter i kassan på nån nisse. Kortbetalning, hörrni! Och skulle jag någon vacker dag bygga mitt drömhus så hade jag sett till att man lätt hade haft minst 75% av kostnaderna undanstoppat på banken innan det är dags.

Ok, får jag en iPhone 8 plus i julklapp med diverse tillbehör så kommer jag ju inte bli arg eller upprörd, men vem fan tänker köpa det till mig utan att klaga? Det är typ det mest realistiska jag kan tänka mig att jag på riktigt har en iOS telefon i min ägo. Eller att min första arbetsplats efter Funkibator har som krav att alla ska ha iPhones och Apple produkter som jobbtelefon och dylikt, men då får man ju produkterna av jobbet.  Det hade jag inte haft något emot, då jag tror det är bra att kunna fler plattformar. Tills dess tänker jag leka lite med paddan när jag känner för det och utforska det simpla iOS och störa mig på småsaker och glädja mig åt det jag gillar med det.

Men jag behåller för närvarande min BlackBerry KeyOne och låtsas vara glad över det. Den är lite strulig ibland, så jag tror inte jag kommer behålla den i flera år direkt. Men batteriet är mer än bra och jag stavar bättre.  Jag vill ju egentligen ha en ny Pixel 2 XL, men jag har inte råd. Lägenheten är viktigare och de närmsta åren så kommer jag ha en mycket lägre inkomst än vad jag har haft på flera år, och då kan jag heller inte göra misstaget att punga ut ett x antal tusen på något jag egentligen inte behöver. Nä, mina pengar ska läggas främst på lägenheten framöver. Nya vitvaror framförallt och när det blir möjligt ska vi lägga nytt golv i alla rum. Sen kanske man målar och/eller tapetserar. Vem vet?

Det är i alla fall det jag tänker prioritera.

Det är avgjort! Nästa år börjar jag plugga programmering!

Frågan är bara hur mycket och vilken utbildning jag ska gå, men det är i alla fall officiellt nu. I Januari börjar jag studera igen, alltså. Det hela hänger på vad jag väljer att göra med jobbet, var jag kan studera på komvux och var jag hamnar härnäst. Det finns flera scenarion, men först lite bakgrund.

En samling programmeringsspråk i ett så kallat etikettmoln. Bilden är en länk.

Jobbet, vad händer med det?

Jag har ju under detta året känt att det är dags att gå vidare i karriären och för en gångs skull lära mig grejer inom programmering. Jag har fått alternativet att gå ner i tid till 25% pga arbetsbrist, men det innebär också att jag får behålla min anställning och även om en lön på 25% är låg, så är den ändå hög beroende på hur man ser det. Jag hade tjänat mycket på att behålla min anställning, även om jag går ner i tid. Dock inte så pass mycket att jag har råd med Grand Danois. Det får vänta, som sagt ett par år till, tyvärr. Om ingen har ett par hundra tusen kronor som de vill bli av med förstås, eller om man råkar bli miljonär… Men det är ingen risk eller möjlighet för det skulle jag tro.

Missförstå mig rätt gällande jobbet. Allt som sker där, sker i samförstånd med arbetsgivare och diverse kollegor. Oavsett om jag väljer att gå ner i tid eller avsluta anställningen för att jag vill plugga istället på halvtid! Det är delvis ett val jag själv funderat på i stort sett hela året, och det ser lite mörkt ut gällande att behålla mig på 50% och det är för mig helt ok. Jag är liksom redo att gå vidare. Oavsett vad som än händer så tänker jag blicka framåt och tacka Funkibator för allt jag fått och lärt mig där, och om jag fortsätter min anställning men på enbart 25% så innebär det också bara att jag får lite mer pengar i kassan och slipper bry mig om Arbetsförmedlingen, akassan och Försäkringskassan. Man tjänar alltid på att jobba! Och jag har som mål i dagsläget att behålla min anställning, men frågan är om det är möjligt och det håller jag på att ta reda på nu.

Olika planer och scenarion

Jag har hittat en utbildning jag vill gå via Lernia. Då utbildas man till backend-utvecklare eller systemintegratör som det annars så fint heter. Eller ja. Utbildningen heter det i dagsläget. Den är på halvfart (50%) och på distans, vilket gör att den är väldigt lämplig för mig. För att komma in på den här utbildningen måste man ha godkända betyg i två komvux kurser som heter programmering 1 och 2, och dessa två tänker jag gå under våren med start i Januari om möjligt. Utbildningen till systemintegratör startar i Augusti och ansökan sker i Maj. Jag vet dock inte när sista möjliga kompletteringsdatumet är och beroende på när det är, så vet jag om det är möjligt att studera på 25% under våren på komvux genom ett flexibelt distansupplägg. Problemet är att en kurs på 25% tar 20 veckor, vilket är en hel vårtermin. Bägge kurser tar alltså 40 veckor, och det är garanterat försent, för då blir jag tekniskt sett inte klar med dessa kurser förrän i slutet av september eller så och utbildningen börjar vanligtvis i slutet av augusti. Därför finns det en risk att jag istället kommer avsluta anställningen, plugga programmering 1 och 2 på 50% med CSN, vara arbetslös under sommaren, om jag inte kan jobba timmar någonstans eller hitta sommarjobb tills att utbildningen börjar i augusti 2018.

Sen är det inte 100% spikat att jag kommer gå utbildningen via Lernia heller. Jag kanske hittar en högskoleutbildning istället, eller pluggar något på heltid, även om jag inte kanske orkar det. Det kanske visar sig att programmering inte är något för mig när jag går kurserna 1 och 2. Vad gör jag då? Får panik mest sannolikt. Och ångest!

Det innebär i så fall att den enda arbetsplats i hela världen jag kan arbeta på är Funkibator och i så fall på 25% för närvarande, om jag ens kan komma tillbaka dit ifall jag väljer att avsluta anställningen för studier istället. Det finns finns dock en möjlighet att jag kan arbeta 50% under hösten på Funkibator, under förutsättning att distanskursen fortsätter, men det är aldrig någon garanti för det, även om den kursen har kört i typ 8 år nu eller så.

Våga misslyckas?

I och med att jag är den jag är och har den problematik jag har på arbetsmarknaden rent generellt så är det nuvarande upplägget jag har (flexibelt hemifrån på 50% med anpassade arbetsuppgifter) eller något inom IT branschen det enda jag kan arbeta med. I alla fall så säger hela mitt vuxna liv det, då erfarenheten jag har är att det är i stort sett bara Funkibator som är en förstående arbetsgivare nog som funkar för mig. De är flexibla nog att förstå hur jag behöver jobba för att kunna jobba. Och mitt pillrande med kod är ju som sagt skitkul! Poof! Så har 8-10 timmar gått förbi utan att jag märkt det…

Det jag har gjort hittills med kod, är lek. Ren och skär lek och test. I praktiken skulle man kunna säga att jag testat mig fram ifall kodsnutten jag hittat funkar. Oftast från början har den ju inte gjort det. Och så blir jag arg, frustrerad för att det inte funkar – men jag vet inte varför det inte funkar heller. Hade jag från början satt mig in i PHP, HTML och CSS tillräckligt för att veta vad variabler, arrays och loopar är exempelvis så hade jag lätt fattat varför jag inte får fram det jag vill och vad jag gör för fel. Dock så tycker jag ju att det är jättekul att sitta med det där pillrandet och jag vill chansa och hoppas på att OM jag lär mig det här så kommer jag bli ”världsbäst” på att programmera. Och jag kommer orka arbeta mer. Och per automatik få en högre lön, kanske till och med en dubblad inkomst om jag har tur. Det är motiverande nog att jag vill och måste chansa, med risken att jag kommer misslyckas.

Drömscenariot.

Drömmen är så klart att programmeringskurserna är så pass roliga och kreativt upplagda att jag får en total förståelse för kod, att jag börjar tänka som en programmerare och använder mig av rätt begrepp. Jag utgår ifrån att det kommer vara kul, att jag lär mig nya arbetssätt som hindrar mig från att bli arg över ingenting och jag lär mig hitta mitt tålamod. Under sommaren (under förutsättning att jag läst bägge kurser i tid för komplettering) så hoppas jag att jag har ett sommarjobb eller annan inkomst tills att utbildningen börjar i Augusti. Om jag på ett magiskt sätt kan behålla min anställning på 25% även under hösten så tänker jag låta sjukersättningen vara vilande och i det här drömscenariot hoppas jag på att jag kommer orka studera 50% och jobba på 25% hos Funkibator. Är mina arbetsuppgifter inte uttröttande och kreativa nog så kommer jag orka att studera, men annars är studierna viktigast. Mellan studieuppehållen hoppas jag att jag lärt mig så pass mycket att jag kanske kan ha ett sommarjobb inom IT, eller att jag sitter och bygger appar eller spel som jag på något vis kan tjäna pengar på. Sen när utbildningen är klar så hoppas jag att jag sugit åt mig all kunskap som en svamp och är en hejare på kod och en bra programmerare.

Drömjobbet i det här fallet är ett ställe som ligger i typ Malmö eller längst bort, Lund (kanske också Köpenhamn?) som är flexibla i sitt tänkande och framåt i sin utveckling. Ett företag som tillåter hundar på jobbet, så skaffa Grand Danois inte är ett problem och en evig längtan som jag bara får leva med. 20 + år är liksom tillräckligt lång tid för den här väntan, och jag tänker inte skaffa GD för att jag ska vara utan vovve 8-10 timmar om dagen! Vovve för mig betyder en praktiskt taget konstant fyrbent kompis vid min sida, oavsett jobb.

Drömjobbet ska också funka så att man kan jobba hemifrån vid behov (eller alltid) och ska inte kräva 8 timmar per dag, utan istället ser kvalitet före kvantitet. Alltså att det är viktigare att få saker gjorda på ett bra sätt, än att det tar X antal timmar att få det gjort.

Jag har hittills hittat två företag, ett i Malmö och ett i Lund som låter otroligt lockande, så vi får se vad som händer. Det finns hopp, och jag hoppas, längtar och önskar att jag kommer dit. Annars kanske jag ändå startar eget eller så kanske jag ansöker om nått projekt i samfund med Funkibator så jag kan jobba med programmering på mitt eget sätt. Huvudsaken är att jag kan arbeta med något jag har velat så länge, som håller mig motiverad, passionerad och flexibel.

Åh. Jag vill bara börja. NU!

Äntligen har jag en ny mobiltelefon, med fysiskt tangentbord dessutom!

Idag fick jag min Blackberry Key One. Det blev födelsedagspresenten från älsklingen min. Vid 10 tiden dök DHL budet upp och jag spenderade ungefär 2-3 timmar med att fippla med telefonen, men utöver det har jag inte varit så besatt över den som jag trodde att jag skulle vara.

Ett kollage med bilder på min nya telefon som jag håller i handen.

Det är en väldigt udda känsla i alla fall att ha fysiskt tangentbord. Det har jag inte haft sen 2011 eller nått sånt. Efter år av smartphones utan fysiska knappar att skriva med så har man haft lite delade känslor angående hur viktigt det är med fysiskt tangentbord. I början var det inte alls viktigt, men i samband med att Key One blev officiell så hände något med min Nexus 6P. Den började skriva skitdåligt. Batteriet började suga balle eller nått. Telefonen gick från att vara praktiskt taget perfekt till att bli nästan lite jobbig och opålitlig, ungefär som om att den visste att man ville byta ut den. Samtidigt var man desperat över att ha en Nexus telefon, då Pixel telefonen inte kom officiellt till Sverige plus att den kostade skjortan. Till sist löste ju sig allt, i och med mitt byxproblem som fixade sig för ett par månader sen. Telefonen har man liksom bara fått leva fram tills nu och idag byttes den ut. Älsklingen köpte en Lenovo P2 för ett tag sen med 5000 MaH batteri, så för hans del är batteriproblemen över. Jag var också lite sugen, men eftersom min telefon ändå fungerade någorlunda bra så behöll jag den.

Det tog ett par timmar innan jag hittade rätt inställningar för tangentbordet. Fram tills dess kändes det nästan jobbigt att skriva på den, då man var tvungen att hålla in antingen A eller O för att få fram våra nordiska tecken för Å, Ä och Ö. När jag hittade inställningarna så kunde jag enkelt få fram hela biblioteket för svenska och nu förstår telefonen per automatik att skriver jag ”sa” så ändrar den till ”så” om jag pekar på det valda ordet som kommer upp. Det är mycket bättre. Jag ska dock påpeka att det här inlägget skrivs som vanligt via datorn och inte via mobilen, men jag skulle gissa att fler inlägg i framtiden kommer skrivas på telefonen.

Batteriet verkar vara mycket bra det också. Den hade 51% batteri när den kom, och det gick relativt snabbt ner till ca 30 ett par timmar senare, men då hade jag ju installerat över 100 applikationer som flyttades över från min gamla telefon samt att jag suttit i inställningarna titt som tätt. Jag spelade även en stund i ett spel som heter Toy Blast. Ett totalt komplett galet och asjobbigt spel som är elakt som fan, men också otroligt beroendeframkallande. Jag kan inte sluta spela det trots att det suger. Jag har skrivit en recension om det spelet på min engelska blogg. Du hittar inlägget här. Varning dock för mycket svordomar!

När jag spelat det på min Nexus 6P så drar telefonen batteri som fan. Spelar jag typ mer än två gånger, vilket jag ofta gör så måste jag ladda mobilen runt middagstid. Jag har inte mätt hur mycket batteri spelet har dragit på 6P, men lätt 10-20% på en spelning som ofta varar i ca 10 minuter. När jag testade att spela det idag för första gången så blev telefonen rätt varm, men det kan också bero på andra saker. Just då satt jag på en varm balkong och hade minuterna innan spelat in en liten film för att testa kameran. När jag testade ett par timmar senare, då telefonen var praktiskt taget fullt laddad så blev den inte varm och batteriet hade bara gått ner med 1%, så det är en stor skillnad jämfört med min gamla Nexus.

I skrivande stund har jag 86% kvar, men då har jag inte använt den som en galning heller, men det beror ju mer på att jag är ledig och har spenderat större del av min tid med att antingen se film eller sitta vid datorn och leka med bloggarna och annat.

I övrigt, för den som är nyfiken så går den här nyttiga veckan sådär. Det mesta jag lagat smakar skit, men så brukar det bli. Jag ska skriva mer om detta senare, men tänkte spoila lite i alla fall för de som bryr sig tillräckligt mycket.

Ja, det var väl det. Tack för att du läste ända hit 😛

Tredje miraklet för veckan; Nästa telefon är hittad!

Tidigare i veckan skrev jag att det skett två mindre mirakel, och igår kom det tredje för veckan. Jag har hittat min nästa telefon och det ska bli en Blackberry KeyOne. Orsaken till det är för att min sambo Henrik mer än gärna vill återgå till en telefon med fysiskt tangentbord och nu när mitt byxproblem är löst, ja då är det inga större problem med att ha en lite större telefon. Denna är dock mindre än den jag har idag, så det är positivt. Det finns också andra fördelar med den och vilka de är ska jag berätta senare i inlägget.

Igår tittade vi på livesändningen för evenemanget i Spanien, där det just nu pågår en mobilmässa. Själva evenemanget var jättekort och mitt i alltihop så slutade livesändningen att fungera. Vi fick i alla fall veta det vi behövde och det var bra. Videon nedan är dock en annan inspelning utan avbrottet så varsågod o titta på den

Fördelarna med en Blackberry KeyOne

Vad kan då fördelarna vara? Jo, det är väl just att det finns ett fysiskt tangentbord, extremt stort batteri, den kör Android, varje knapp på tangentbordet går att koppla till en applikation för att förenkla och komma in i appar snabbare. Prislappen är hög, men ändå ok. Förmodligen lär den kosta ca 7000 kr här i Sverige, men förhoppningsvis blir den lite billigare här. Telefoner har ju en tendens att vara dyrare här oavsett. Den ska kosta €599 i alla fall så vi får se. Telefonen släpps globalt i början av april och när vi väl kan köpa den återstår att se. Vi räknar med i slutet av april för säkerhets skull.

Det ska bli intressant i alla fall att återgå till en telefon med fysiskt tangentbord. KeyOne telefonen ska också ha samma kamera sensor som Google Pixel, så det är ju riktigt nice. Jag hoppas den kommer funka bra. Annars i övrigt är det inte superviktigt för mig med ett fysiskt tangentbord och så, men det ska bli kul att se hur bra det fungerar. Att skriva på en touch screen är verkligen jättesvårt ibland för stavfelen sker så lätt eller att den byter ut orden till fel saker.

Jag längtar i alla fall efter den här luren! Det ska bli kul!

Bygg inte höghastighetsbanor – Nej, satsa på vakuumtåg istället!

Det var ett tag sen jag skrev om någon nyhetsartikel, men nu börjar jag nästan tröttna på hela den här debatten. Eller ja, gällande tåg så förstår jag inte varför folk inte bara pratar om Elon Musk’s Hyperloop eller ett annat system för vakuumtåg kallat ET3.

Sverigeförhandlingen presenterade nyligen sitt förslag på höghastighetsbana mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Sverige skulle behöva ungefär tio gånger så stor befolkning för att få lönsamhet i höghastighetsbanor, skriver Roland Andersson, professor emeritus i bygg- och fastighetsekonomi vid KTH.

Källa: Debatt: Bygg inte höghastighetsbanor

Jag vet inte direkt vad en Hyperloop kostar att bygga, men det är i alla fall billigare än höghastighetståg. ET3 däremot kostar en tiondel av det. Alltså, om man hade byggt ett nätverk för vakuumtåg enligt ET3’s modell så hade det inte kostat 170 miljarder att bygga höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö via Jönköping, utan det hade i så fall kostat ca 17 miljarder. Själv tror jag det hade blivit ännu billigare än så, för ett vakuumtågsnätverk (eller bana, vad man nu vill kalla det) hade kunnat följa motorvägen, och det hade heller inte krävt en massa mark. Det går fortare att bygga och antalet naturresurser som går åt är mycket mindre än det föreslagna för höghastighetståg. Dessutom så hade man kunnat åka i hastigheter som är flera gånger snabbare än höghastighetståg. Och du hade också kunnat åka direkt till den station du önskar utan byte.

Om vi leker lite med tanken att Sverige hade byggt ett nationellt nätverk för vakuumtåg med ET3, så hade en resa mellan Växjö och Stockholm tagit max 1 timme, förmodligen bara 45 minuter eller så, då man hade åkt i enskilda ”poddar” eller kortare tåg med bara ett fåtal platser och åkt direkt. Idag får jag byta tåg i Alvesta och vänta + att tåget åker förbi en massa stationer och stannar för att plocka upp nya passagerare. Jag klagar ändå inte, för nu tar det mig i bästa fall 3½ timme till Stockholm. Det är mycket bättre jämföres med när jag bodde i Malmö eller i Karlskrona. När jag bodde i Malmö tog en resa ca 5 timmar och i Karlskrona så var det nästan fan helt omöjligt att åka tåg, för inget funkade så bra, så när jag bodde där var det bäst att åka bussen, som tog närmare 9 timmar eller nått sånt. Eller så tog man flyget…

Nä, nog pratat om höghastighetståg! Vakuumtåg borde vara det enda samtalsämnet i den här debatten. Varför vill man inte spara 90% av kostnaderna, resurserna etc och dessutom åka helt utan byten upp till 3 gånger snabbare (minst) jämföres med höghastighetståg?

Hade vi haft ett globalt nätverk med vakuumtåg enligt ET3’s modell hade man kunna åka från New York till Peking på 2 timmar (minst 650 mil i timmen). Min fråga är bara varför? Det här är något som borde ha funnits för längesen!

Systemet med vakuumtåg är dessutom helt friktionsfritt, mycket mer miljövänligare än elektriska tåg (som redan idag är extremt miljövänligt), det är en tystare, bekvämare resa och också mycket mer säkert jämföres med både flyg och traditionella tågresor.

Tror du mig inte, så fine by me. Googla på det och bilda din egen uppfattning om det här – som med allt annat. Själv vill jag bara ha en så bra framtid som möjligt för alla och resor är en grundpelare i det hela.