Kategori: Politik

Jag glömde nämna i mitt förra inlägg, där jag skrev om vår resa till London att jag under den veckan fick veta att jag är reserv till allt jag har sökt till högskolan i höst och att Storbritannien sköter integration på ett mycket bättre sätt än många andra länder. Vi börjar med högskolegrejerna – sen kommer det större grejerna.

Reserv i urval 1.

Ja, jag blev reserv till allt. Egentligen har jag bara chans att komma in på en av utbildningarna och det är den i Kristianstad. Där ligger jag på plats 9 i grupp B2 eller BII som det kanske egentligen heter. Det är rätt så goda odds, beroende på hur många som blivit antagna tackar nej etc. Det brukar vara rätt vanligt att många gör det eller att det senare skiter i att dyka upp på uppropet så hoppet finns kvar om att det kan lösa sig med högskolan i höst. Dock så håller jag mig realistisk och utgår ifrån att jag är arbetslös eller nått sånt till hösten. Det är säkrast så.

På de andra utbildningarna jag har sökt så ligger jag bäst till på en annan utbildning jag sökt till Malmö Universitet, där jag ligger på plats 30 i BII gruppen. Där räknar jag inte med att komma in, men vi får se. Det verkar lovande i alla fall att jag ska komma in i Kristianstad. Om jag kommer in så kommer jag verkligen bli skitglad. Visst, det innebär pendling på kanske 3 timmar per dag 5 dagar i veckan, men det är det i så fall värt! Om inget annat så är det ett test på hur väl jag kan klara av att jobba och pendla. Spännande ska det bli i alla fall om hur det går, så vi får se. Den 2 augusti får jag veta om jag är antagen, så några veckor till med väntan får det bli. Detta är också min sista ”semestervecka” för året eller hur man ska säga, så om en vecka får jag dra iväg till Arbetsförmedlingen och skriva in mig oavsett. Har jag tur blir det bara nån månad eller så med a-kassa och jag hoppas att a-kassan för min del är helt ok istället för urusel.

Tankar kring integration och språkkunskaper.

När vi var i London i förra veckan så märkte vi att i stort sett all servicepersonal vi stötte på kom från andra länder än Storbritannien. Det var lite komiskt, nästan, men det var inte det konstiga. Det vi lade märke till var att ingen brydde sig om det. Iofs, så har jag själv inte lagt märke till att folk här i Sverige eller andra nordiska länder bryr sig om ifall servicepersonalen är svenska eller inte, men här hör man definitivt mer rasistiska uttryck än vad vi hörde i London. Å andra sidan kan detta bero på ”tur” eller att integrationen helt enkelt fungerar bättre där än här. Var man än gick såg man människor av alla färger och vi hörde massvis av olika språk. Dock var nog många turister, men av de som jobbade i servicebranschen så kom folk från alla möjliga olika ställen. Inte för att vi frågade, men nästan alla bröt på något språk, vare sig det var ryska, tyska eller spanska eller nått helt annat.

En kväll när vi hade varit och shoppat lite längre bort från hotellet så började vi prata om det här och så kom vi in på integration, språk och hur staten lägger sig i individers språkkunskaper. Här tycker jag och Henrik olika, men det han sa har fått mig att tänka om lite. Personligen, efter att bara ha sett väldigt lite av Sverige och andra nordiska länders hantering av invandrare så har jag bildat mig en uppfattning. Det jag menar här, är att jag har inte direkt upplevt ”rasismen” som alla pratar om. Inte förrän jag flyttade tillbaka till Skåne 😱. Dock även att ha bott i Malmö i ett drygt år nu, så har jag inte direkt sett något problem med invandrare när jag gått på stan, men rasismen hör man ändå lite här och var från svenskar. Dock så var det värst när vi bodde i Arlöv, herregud vilka skrämmande konversationer vi hörde… Där vi bor nu är det definitivt lugnare och bättre.

Jag har tidigare varit av den åsikten att jag tycker det är viktigt att oavsett vilket land man kommer ifrån och vilket land man flyttar till så är det viktigt att lära sig det språket i det nya landet och kunna göra sig förstådd. Ett exempel jag alltid utgår ifrån är att varje invandrare i Danmark jag har pratat med eller hört prata, talar mer eller mindre perfekt danska. Det är inte så här i Sverige. Jag skyller dock inte det på individen, för det kan finnas massa olika anledningar till varför dessa personer pratar så dålig svenska eller inte kan göra sig förstådda på annat sätt. I alla fall, jag har i princip tolkat bra språkkunskaper som bra integration. Om det är något bra av mig att tolka eller något skitdåligt och skrattretande vet jag inte, men det är så jag har tolkat det. Kan du språket, är du mer integrerad. Punkt slut, eller nått i den stilen. Det stämmer säkert i viss mån, men hela diskussionen handlade om att man egentligen inte behöver kunna tala språket för att kunna leva i det ”nya” landet man flyttat till. Varför inte bara prata Engelska? Det borde ju liksom gå, eller? Alla länder i hela världen lär ut Engelska på ett eller annat sätt vad jag vet så då borde ju det räcka? Behöver du läsa en text, finns det massvis av verktyg för att hjälpa dig förstå texten. Vi pratade en hel del om det där, men när jag började förstå vad Henrik menade så insåg jag att mitt sätt att se på integration och språkkunskaper är egentligen rätt idiotiskt, för han har ju rätt. Staten ska egentligen inte behöva lägga sig i hur folk väljer att leva sina liv, eller vilket språk de kan tala. Huvudsaken är att göra sig förstådd. Det kan man göra på många olika sätt, och jag har inget emot att tala Engelska med människor som inte är från Sverige. Jag menar, Henrik jobbar i Danmark, men alla där är inte danskar. De finns folk från hela världens hörn på hans jobb. Alla pratar Engelska på kontoret och med kollegorna så varför ska då alla lära sig danska bara för att de jobbar i Danmark när Engelska räcker eller funkar perfekt i dagsläget?

Mitt problem med allt det här dock är att jag generellt ”nästan jämt” stött på personer som inte är från Sverige, som talar otroligt dålig svenska och som inte kan göra sig förstådda på Engelska eller andra sätt och där brister det för mig. Jag har varit med om många läkarbesök där jag inte förstått ett ord av vad läkaren sagt, men det har verkat som om att läkaren förstått mig. Det är lite jobbigt, eftersom jag hatar missförstånd. Jag antar att det är en bidragande orsak till varför jag tycker det är så viktigt att kunna kommunicera, göra sig förstådd och helst lära sig språket som man talar i det land man väljer att bo i. Bra språkkunskaper behöver dock absolut inte innebära bra integration. Det hjälper ju absolut att kunna språket i landet man bor i, men det behöver ju inte betyda att man lätt får jobb, att man kan kommunicera, att staten hjälper dig etc. Nej, där behövs det andra tag för att skapa en bättre integration.

Efter att bara ha spenderat en vecka i London och sett lite av de ”problem” som Sverige har med så kallade invandrare, så ska jag egentligen inte uttrycka mig så mycket, men jag står kvar i det faktum att det är viktigt att kunna språket i det land man bor i. Däremot så börjar jag väl öppna tankarna för att så länge man kan göra sig förstådd i de flesta fall så ska väl staten inte nödvändigtvis behöva lägga sig i hur folk lever sina liv etc. Hade jag själv flyttat till ett annat land så hade jag självklart valt att lära mig språket – om det behövs. Engelska pratar jag redan flytande, men alla övriga länder så hade jag lärt mig språket. Främsta anledningen till det är för att jag tycker det behövs och för att jag tycker det är roligt med språk. Men som läget är nu kommer man aldrig lämna Sverige, och det känns tryggt på många olika sätt. Så länge det inte blir totalt kaos förstås, men blir det så, lär det bli det i alla andra länder också inom kort. Men jag hoppas jag slipper uppleva det.

Det räcker liksom med den här torra sommaren och insikten i att planeten håller på att kollapsa ändå såsom läget är just nu. Men det är en helt annan historia.