Ett argt inlägg om politik, regn och antagningsbesked.

Det här inlägget är nog ett argt inlägg. Det finns mycket just nu som stör mig. Oron över att inte komma in på högskolan. Leva resten av året utan någon som helst inkomst (förutom min skitlåga sjukersättning). Tvingas läsa högskoleprovet två gånger till, bara för att. Att det aldrig regnar. Att det ser ut som höst och öken därute, fast det är mitt i sommaren. Att vi smälter bort i lägenheten och att man tvingas ha fläkten igång nästan dygnet runt. Folks idiotiska politiska syn på andra människors val. Med mera, med mera…

Jag blev ju reserv 9 till utbildningen jag har sökt i Kristianstad. Även om det är det lägsta numret, så är det ingen garanti för att jag ska komma in. Tidigare när jag tänkt på högskolan, efter att jag fick veta att jag blev reserv så har jag varit hoppfull, men inte så mycket nu längre. Orsaken beror mest på att vi tänkt fel med statistiken. Innan hade vi ”räknat ut” eller nått att det skulle räcka med att en person säger nej, så kommer jag in, men det stämmer ju inte. De 9 som redan är antagna + de 8 som ligger före mig i kön måste säga nej till sin plats först – sen har jag chans på att bli antagen i urval två. Blir jag fortfarande reserv till alla utbildningar så är det väl ok, då finns hoppet kvar för mycket kan hända på uppropet. Men orka vänta, liksom?! Jag är så trött på att vänta! Jag vill bara ha besked.

Har jag tur i så fall så kanske hälften skiter i att dyka upp eller nått och så får fler reserver plats, men det finns inga garantier där heller. Som tur är har jag blivit antagen till en komvux kurs jag har sökt i programmering. Den tänker jag påbörja om jag blir reserv till alla högskoleprogram jag har sökt. Dock så är det bara en kurs och på enbart 25% så jag kan inte söka CSN för det, och jag kan heller inte få a-kassa (vad jag vet) då det ställs en massa krav på mig om jag ska plugga en kurs med a-kassa.

Så blir det så att allt skiter sig, så går jag utfattig hela hösten medan jag pluggar programmering 1 och sen är jag väl arbetslös igen och letar praktik samt pluggar väl till högskoleprovet till både hösten och våren. Jag hoppas verkligen inte att det blir så, men det positiva med allting är att får jag godkänt i programmering 1 så kan jag söka till massa YH utbildningar och det är positivt. Det absolut negativa med om jag inte kommer in i år är att dels få vänta ett helt jävla år till samt att jag är urfattig denna hösten och att jag tvingas skriva högskoleprovet två gånger till. Blärk! Inget jag ser fram emot. Jag vill bara plugga just nu, och plugga programmering/datavetenskap i nån form. Jag håller på att krevera av för lite att göra här hemma, så jag börjar klättra lite på väggarna. Jag har nog aldrig varit så uttråkad i hela mitt liv som jag är nu. Det värsta är också att den här känslan av att vara uttråkad har pågått i minst 1 år, kanske två. Jag minns inte när det började. Så längesen är det. Det är ok så länge man har en bra tv-serie att titta på som tar ett par veckor att se klart. Eller ett gäng intressanta YouTube klipp. Så fort det är över – ja då är jag så uttråkad att jag håller på att krevera. Inte särskilt kul för mig som älskar att inte göra så mycket om dagarna. Det börjar dock bli väldigt ohållbart så oavsett vilket så vill jag bara börja med något snart.

Sen måste jag skriva av mig om en annan sak. Jag bara måste, för jag orkar inte bli mer irriterad på småskit nu. Det handlar om politik. Ett ämne som jag är dödstrött på. Varför? Jo, för att det är inget annat än smutskastning, skandaler och konstant jävla rasist och PK snack. För att inte tala om allt blaj om feminism… Jag är dödstrött på det! I sociala medier finns det flera som delar mycket politik i och med att det är valår. Det är väl ok, för det är kul att höra folks åsikter. Däremot kan vilket ämne som helst bli tjatigt och jag är trött på tjat. Särskilt eftersom 99% av allt man ser online just nu handlar bara om Sveriedemokraterna eller #metoo rörelsen. Det är så tröttsamt! Jag är inte heller perfekt. Jag är expert på att tjata, jag vet!

Fine, jag vet att det är ”viktigt” att inte rösta på SD och jag tänker inte lägga min röst på dem heller. Med viktigt inom citationstecken så syftar jag på att jag blir inte arg eller besviken på de som väljer att rösta på SD, för jag anser att folk får rösta hur fan de vill! Även om det är på SD, eller till och med KD! Jag har valt sedan länge att lägga min ”bortkastade” röst på Direktdemokraterna, för att de är inte som andra partier. De är inte ens som Piratpartiet. Jag vet att små partier utanför riksdagen har liten chans att komma in i riksdagen, men jag skiter i det. Jag vill inte rösta på något etablerat parti. Varför? För det bidrar inte till en positiv förändring! Det är bara samma gamla jävla skit – år ut och år in. Jag är så trött på det! Nedan kan ni se en förklarande video om hur direktdemokrati fungerar och hur DD hade gjort om de hade kommit in i riksdagen.

Det är nog många och jag förstår varför många väljer att rösta på SD av den anledningen. Folk vill ha något nytt och det är helt ok. Det vill jag också. Däremot vill jag inte ha något ”återförsvenskat” Sverige där alla invandrare åker hem och där det blir tvång för män och kvinnor att återetablera korkade könsroller och tvingas fira svenska helgdagar bara för att så säger lagen. Inte fan vet jag! Jag vet inte alls hur Sverige skulle bli ifall SD skulle styra Sverige. Vad folk säger/tycker/skriver är en helt annan grej jämfört med vad som faktiskt kan hända. Risken finns att SD blir största partiet i år. Vad det betyder vet jag inte, men jag röstar i alla fall inte på dem.

Det enda jag kan göra är att skapa förändring på mitt eget sätt. Det gör jag i år genom att rösta på DD och inte något annat etablerat parti. Jag menar, mina frågor som jag tycker är viktiga talas det inte om i ett och samma etablerade parti. De partierna kommer aldrig någonsin att bry sig om mina sakfrågor. Vilka är dem då? Jo, landskatt, basinkomst och en skatterefom som gör verklig skillnad. Det som står i det länkade inlägg står jag för fortfarande, även om Anna inte jobbar inom politiken mera… 4 år senare och debatten om landskatt och skattereformer i övrigt är lika tyst som i graven. Varför i helvete då ska jag rösta på ett etablerat parti som inte gör ett skit med mina sakfrågor?

Så kom fan inte och säg att MIN RÖST ÄR ATT PASSIVT STÖDJA SD, DIN JÄVLA NÖT!!!🤬

Reserv till högskolan och lite tankar om integration…

Jag glömde nämna i mitt förra inlägg, där jag skrev om vår resa till London att jag under den veckan fick veta att jag är reserv till allt jag har sökt till högskolan i höst och att Storbritannien sköter integration på ett mycket bättre sätt än många andra länder. Vi börjar med högskolegrejerna – sen kommer det större grejerna.

Reserv i urval 1.

Ja, jag blev reserv till allt. Egentligen har jag bara chans att komma in på en av utbildningarna och det är den i Kristianstad. Där ligger jag på plats 9 i grupp B2 eller BII som det kanske egentligen heter. Det är rätt så goda odds, beroende på hur många som blivit antagna tackar nej etc. Det brukar vara rätt vanligt att många gör det eller att det senare skiter i att dyka upp på uppropet så hoppet finns kvar om att det kan lösa sig med högskolan i höst. Dock så håller jag mig realistisk och utgår ifrån att jag är arbetslös eller nått sånt till hösten. Det är säkrast så.

På de andra utbildningarna jag har sökt så ligger jag bäst till på en annan utbildning jag sökt till Malmö Universitet, där jag ligger på plats 30 i BII gruppen. Där räknar jag inte med att komma in, men vi får se. Det verkar lovande i alla fall att jag ska komma in i Kristianstad. Om jag kommer in så kommer jag verkligen bli skitglad. Visst, det innebär pendling på kanske 3 timmar per dag 5 dagar i veckan, men det är det i så fall värt! Om inget annat så är det ett test på hur väl jag kan klara av att jobba och pendla. Spännande ska det bli i alla fall om hur det går, så vi får se. Den 2 augusti får jag veta om jag är antagen, så några veckor till med väntan får det bli. Detta är också min sista ”semestervecka” för året eller hur man ska säga, så om en vecka får jag dra iväg till Arbetsförmedlingen och skriva in mig oavsett. Har jag tur blir det bara nån månad eller så med a-kassa och jag hoppas att a-kassan för min del är helt ok istället för urusel.

Tankar kring integration och språkkunskaper.

När vi var i London i förra veckan så märkte vi att i stort sett all servicepersonal vi stötte på kom från andra länder än Storbritannien. Det var lite komiskt, nästan, men det var inte det konstiga. Det vi lade märke till var att ingen brydde sig om det. Iofs, så har jag själv inte lagt märke till att folk här i Sverige eller andra nordiska länder bryr sig om ifall servicepersonalen är svenska eller inte, men här hör man definitivt mer rasistiska uttryck än vad vi hörde i London. Å andra sidan kan detta bero på ”tur” eller att integrationen helt enkelt fungerar bättre där än här. Var man än gick såg man människor av alla färger och vi hörde massvis av olika språk. Dock var nog många turister, men av de som jobbade i servicebranschen så kom folk från alla möjliga olika ställen. Inte för att vi frågade, men nästan alla bröt på något språk, vare sig det var ryska, tyska eller spanska eller nått helt annat.

En kväll när vi hade varit och shoppat lite längre bort från hotellet så började vi prata om det här och så kom vi in på integration, språk och hur staten lägger sig i individers språkkunskaper. Här tycker jag och Henrik olika, men det han sa har fått mig att tänka om lite. Personligen, efter att bara ha sett väldigt lite av Sverige och andra nordiska länders hantering av invandrare så har jag bildat mig en uppfattning. Det jag menar här, är att jag har inte direkt upplevt ”rasismen” som alla pratar om. Inte förrän jag flyttade tillbaka till Skåne 😱. Dock även att ha bott i Malmö i ett drygt år nu, så har jag inte direkt sett något problem med invandrare när jag gått på stan, men rasismen hör man ändå lite här och var från svenskar. Dock så var det värst när vi bodde i Arlöv, herregud vilka skrämmande konversationer vi hörde… Där vi bor nu är det definitivt lugnare och bättre.

Jag har tidigare varit av den åsikten att jag tycker det är viktigt att oavsett vilket land man kommer ifrån och vilket land man flyttar till så är det viktigt att lära sig det språket i det nya landet och kunna göra sig förstådd. Ett exempel jag alltid utgår ifrån är att varje invandrare i Danmark jag har pratat med eller hört prata, talar mer eller mindre perfekt danska. Det är inte så här i Sverige. Jag skyller dock inte det på individen, för det kan finnas massa olika anledningar till varför dessa personer pratar så dålig svenska eller inte kan göra sig förstådda på annat sätt. I alla fall, jag har i princip tolkat bra språkkunskaper som bra integration. Om det är något bra av mig att tolka eller något skitdåligt och skrattretande vet jag inte, men det är så jag har tolkat det. Kan du språket, är du mer integrerad. Punkt slut, eller nått i den stilen. Det stämmer säkert i viss mån, men hela diskussionen handlade om att man egentligen inte behöver kunna tala språket för att kunna leva i det ”nya” landet man flyttat till. Varför inte bara prata Engelska? Det borde ju liksom gå, eller? Alla länder i hela världen lär ut Engelska på ett eller annat sätt vad jag vet så då borde ju det räcka? Behöver du läsa en text, finns det massvis av verktyg för att hjälpa dig förstå texten. Vi pratade en hel del om det där, men när jag började förstå vad Henrik menade så insåg jag att mitt sätt att se på integration och språkkunskaper är egentligen rätt idiotiskt, för han har ju rätt. Staten ska egentligen inte behöva lägga sig i hur folk väljer att leva sina liv, eller vilket språk de kan tala. Huvudsaken är att göra sig förstådd. Det kan man göra på många olika sätt, och jag har inget emot att tala Engelska med människor som inte är från Sverige. Jag menar, Henrik jobbar i Danmark, men alla där är inte danskar. De finns folk från hela världens hörn på hans jobb. Alla pratar Engelska på kontoret och med kollegorna så varför ska då alla lära sig danska bara för att de jobbar i Danmark när Engelska räcker eller funkar perfekt i dagsläget?

Mitt problem med allt det här dock är att jag generellt ”nästan jämt” stött på personer som inte är från Sverige, som talar otroligt dålig svenska och som inte kan göra sig förstådda på Engelska eller andra sätt och där brister det för mig. Jag har varit med om många läkarbesök där jag inte förstått ett ord av vad läkaren sagt, men det har verkat som om att läkaren förstått mig. Det är lite jobbigt, eftersom jag hatar missförstånd. Jag antar att det är en bidragande orsak till varför jag tycker det är så viktigt att kunna kommunicera, göra sig förstådd och helst lära sig språket som man talar i det land man väljer att bo i. Bra språkkunskaper behöver dock absolut inte innebära bra integration. Det hjälper ju absolut att kunna språket i landet man bor i, men det behöver ju inte betyda att man lätt får jobb, att man kan kommunicera, att staten hjälper dig etc. Nej, där behövs det andra tag för att skapa en bättre integration.

Efter att bara ha spenderat en vecka i London och sett lite av de ”problem” som Sverige har med så kallade invandrare, så ska jag egentligen inte uttrycka mig så mycket, men jag står kvar i det faktum att det är viktigt att kunna språket i det land man bor i. Däremot så börjar jag väl öppna tankarna för att så länge man kan göra sig förstådd i de flesta fall så ska väl staten inte nödvändigtvis behöva lägga sig i hur folk lever sina liv etc. Hade jag själv flyttat till ett annat land så hade jag självklart valt att lära mig språket – om det behövs. Engelska pratar jag redan flytande, men alla övriga länder så hade jag lärt mig språket. Främsta anledningen till det är för att jag tycker det behövs och för att jag tycker det är roligt med språk. Men som läget är nu kommer man aldrig lämna Sverige, och det känns tryggt på många olika sätt. Så länge det inte blir totalt kaos förstås, men blir det så, lär det bli det i alla andra länder också inom kort. Men jag hoppas jag slipper uppleva det.

Det räcker liksom med den här torra sommaren och insikten i att planeten håller på att kollapsa ändå såsom läget är just nu. Men det är en helt annan historia.

Om Trump vinner så tror jag att halva planeten tar kollektivt självmord…

För det kan inte sluta bra! Det är jag övertygad om. Om han vinner valet så kommer han köra inte bara USA’s ekonomi i botten utan hela världsekonomin. Om han bara inte blir en sån där lattjo president som inte gör ett skit. Han kanske lobbar för att rika personer ska bli ännu rikare, men sen får vi se om allt annat skit han spytt ut sen kampanjen började faktiskt blir sant. Jag är så dåligt insatt i allt det här och för mig ser jag årets presidentval som ett enda stort skämt.

En tecknad bild på Trump och Hilary där det är oavgjort i en icke-populär tävling. Varför är de ens förstahandsval som presidentkandidater? Bilden är en länk.
En tecknad bild på Trump och Hilary där det är oavgjort i en icke-populär tävling. Varför är de ens förstahandsval som presidentkandidater? Bilden är en länk.

Vad det är för fel på Hilary vet jag inte heller men hon verkar ju vara ett klart bättre alternativ än Trump i alla fall.

Finns det något positivt som kan ske av denna politiska sörja då?

Jo, det finns det säkert. Kör Trump världsekonomin i botten är det en utmärkt anledning att snabba på resan mot vad Venusprojektet förespråkar, eller kanske landskatt och basinkomst för att börja någonstans. Eller så dör vi allihop om 3 månader i världens värsta kärnvapen attack. Tredje världskriget lär ju vara här på tre sekunder skulle jag tro oavsett. Om det inte bara är ett skämt! Det måste fan vara det…

Jag såg en rätt rolig bild, troligen på Facebook tidigare i år där ett gäng elever ungefär 100 år framåt i tiden hade en historielektion, där de skulle prata om åren 2015 och 2017. Vad hände 2016 då? Nä, det pratar vi inte om… Dock kan jag inte hitta den någonstans men något säger mig att oavsett vilken presidentkandidat som vinner så blir det förmodligen bara skit av det. Varför kan inte Obama få sitta kvar istället? Han är den bästa presidenten de har haft sen Kennedy om jag förstått det hela rätt.

Drömmarnas kontor, ett projekt i nätverket SIP i Växjö ska ha valvaka ikväll. De har ett event på Facebook. OBS! BEGRÄNSAT ANTAL PLATSER!
Anmäl dig till info@drommarnaskontor.se eller skriv till Drömmarnas kontor på Facebook med följande information:
– Namn
– Telefonnummer
– Eventuella allergier eller specialkost
– Sysselsättning och ålder

Nåja. Nog snackat om politik. Nu ska jag städa lägenheten! Vad hittar ni på idag?

Christian Engström från Piratpartiet skriver en serie om basinkomst!

Den borde alla läsa, för den tar upp basinkomst på ett sätt där Christian beskriver det så här:

Jag har tänkt blogga en serie inlägg där jag presenterar ett konkret förslag till basinkomstsystem, och visar hur man kan räkna på vad det kostar och hur det kan finansieras.

Christian har tidigare skrivit mycket om basinkomst på hans blogg och han pratar mycket om det. Mest i form som en negativ inkomstskatt, men i den här serien så ska alla möjliga olika förslag tas fram så det finns fler konkreta sätt att prata om basinkomst och se till att det faktiskt genomförs.

Jag vill ha basinkomst och gärna igår. Som jag skrivit tidigare så får den inte vara för låg med tanke på alla som har sjukersättning eller aktivitetsersättning. Nä, minst 10-12k per person tycker jag och ska det vara i form av en negativ inkomstskatt så ska gränsen gå vid en relativt hög inkomst, typ över 35-40k i månaden. Huvudsaken är att man tjänar på att ha basinkomst även om man jobbar, men jag förstår också att det kan vara ett sätt att införa det snabbt på om man gör det i form av en negativ inkomstskatt. Så länge som jag inte kommer arbeta mer än vad jag gör nu och är till 50% sjukpensionär så berörs inte jag särskilt mycket oavsett vad det blir för summa, men mer pengar (så länge vi levet i ett pengakrävande samhälle) är alltid eftersökt.

Gå in och läs hans bloggserie och alla andra inlägg han har skrivit om basinkomst, vet ja!

Skånetrafiken nekar SD reklam i deras bussar. Och jag är bara neutral…

Ett bra val, antar jag för att undvika problem med folk som tvunget alltid skall vara politiskt korrekta… Däremot tycker jag det är lite förbannat tråkigt hur samhället börjar utformas nu. Är man inte rasist så är man 100% politiskt korrekt. Det finns inget däremellan, och skulle man råka finnas där – d.v.s. vara en person som bara tycker att alla människor är lika värda, som inte behöver gilla en bild på fejjan för att visa att man ogillar rasism, nazism, misshandel mot människor, orättvisor, mobbing, sexuella trakassier etc, utan man bara vill vara och leva och respektera allt och alla så långt man faktiskt kan så kan man bli rejält utskälld och förarga hela samhället?

Idag kan man heller inte vara en person som medvetet skiter i vad fan politiker eller SD håller på med, utan man vill bara vara neutral och framförallt bilda sin egen uppfattning om saker och ting, innan man öppnar munnen och berättar sin åsikt. Risken är också stor, med 99.9% säkerhet att oavsett hur neutral jag än önskar vara så blir jag utskälld för att jag är så pass neutral när det gäller det här. Som om att i och med min neutrala åsikt så är det ok att det finns exempelvis män som våldför sig på barn och kvinnor? Inte alls. Hur fan kan man ens tänka så? Det förstår inte jag…

Nej. Idag är det svart eller vitt och allt är rasistiskt eller politiskt korrekt. Börjar tröttna på folks beteende snart… Gah!

Jag kan faktiskt göra mitt genom att exempelvis inte rösta på SD, inte massprotestera mot ett politiskt parti, inte hota, trakassera personer som är nyfikna på något som SD gör eller har gjort, acceptera de som vill protestera och gå på möten för att försöka öppna upp samhället mer och få fler att bli accepterade oavsett hudfärg, ”ras” eller religion. Däremot kan jag ifrågasätta huruvida allt skrikande faktiskt öppnar upp samhället för alla, då det istället verkar skapa ett mer ”vi och dem” samhälle där bägge delarna är lika hemska fast på två olika sätt. Jag behöver inte bli arg över SD’s reklamkampanjer, riva ner lappar, hota bussbolag eller uppmuntra till våld mot icke-invandrare bara för att de är just svenskar eller råkar vara födda i vårt land för att de ”blyga små svenskarna” inte gör något för att utrota rasismen i vårt land som för närvarande pågår för fullt. Det jag syftar på är att man måste vara antingen det ena eller det andra. Vi = ”skrika-sig-hesa-antirasister”. Dem = ”Rasisterna, eller var de kanske bara missnöjda?”

Det är liksom väldigt simpelt i mina ögon. Varför ens krångla till det? Alla människor är lika mycket värda – faktiskt. Oavsett! Sen finns det rövhål, även om de faktiskt inte är Sverigedemokrater och ibland kan man uttrycka sig på ett sådant sätt som man inte riktigt har förstått kan tolkas som något rasistiskt utan att man menat något illa.

Jag skiter ifall du som läser är en av dem som röstar på SD. Jag skiter ifall du är vänster. Jag skiter också fullständigt i om du är muslim, är 100% svensk sen tusen generationer tillbaka och jag skiter också i om du uppskattar ett politiskt korrekt uttryck.

Det simpla i det här är bara:

  1. Acceptera alla människor så gott det går. Det betyder inte att du ska acceptera 100% av alla människors handlingar. Men du sätter ribban på vad du accepterar så länge du inte skadar någon annan psykiskt eller fysiskt.
  2. Var snäll mot alla så gott det går. Samma princip som ovan gäller även här. Lite sådär ”gyllene regeln” aktigt. Är du snäll mot alla, så kan du nästan räkna med att dessa människor i de flesta fall är lika snälla (minst) tillbaka mot dig.
  3. Var hjälpsam, så gott du kan efter din egna förmåga. Det är ok att säga nej ibland. Faktiskt.
  4. Lägg inte din röst på ett politiskt parti som du inte tycker förtjänar det. Rösta istället på ett parti som passar dig bäst, efter att du bildat din egen uppfattning om vad du vill att samhället ska innehålla. Fakta är jättebra, men bilda alltid en egen uppfattning! Och tro inte allt du läser eller vad du hör folk säga. Var påläst, men respektera andras åsikter om någon inte håller med dig.
  5. Du behöver inte gilla massa bilder för att visa ditt obehag inför något skit som någon människa gjort eller gör mot andra. Det finns rövhål överallt i vår värld, många av dem är styrda av pengar och vinster. Det jag menar är rätt logiskt. Inte fan kan någon tycka att exempelvis rasism eller pedofilliga(stavning?) saker är ok?  Det låter galet i mitt huvud om någon faktiskt tycker att det är ok, för det mest logiska är ju att alla är lika värda, eller har jag fel?

Jaja, jag menar inte att generalisera för mycket. Det här är bara en oerhört tråkig utveckling jag själv ser i samhället och jag börjar verkligen tröttna på att det blir så här. Jag själv sitter väl inte direkt i skiten för mina egna åsikter, men jag har blivit tillsagd ett par gånger och totalt missförstådd när jag velat bilda min egen uppfattning om något att jag helt plötsligt är antingen rasist eller något annat idiotiskt som absolut inte stämmer in på vem jag är och vad jag tycker och tänker om begrepp och människor samt deras handlingar mot varandra.

Jaja, nu har jag fått ur mig det värsta i alla fall, och vill du veta hela diskussionen om just Skånetrafikens beslut om att inte ha SD reklam i sina bussar så kan du klicka här.

Hur mycket skit får jag för det här nudå? Det ska bli spännande att se…

En Prezi presentation om begreppet landskatt och varför vi behöver införa/återgå till det!

Jag följer en sida på Facebook som heter Naturresursdelning. Den är jävligt bra, må jag säga. De informerar om några av mina nuvarande favoritämnen att diskutera när det gäller samhällsförändringar. Dessa begrepp är:

  • Landskatt
  • Medborgarlön
  • Basinkomst

Idag så delade dem den här presentationen. Jag trodde först att det var en video, men det är alltså en helt vanlig presentation. Man klickar sig fram på världskartan och får information om hur vi hade det förr innan demokratin kom till och hur landskatt och naturresursdelning kan lösa fattigdom och många andra problem vi har i världen idag.

https://prezi.com/embed/wh_azgqciqzo/?bgcolor=ffffff&lock_to_path=0&autoplay=0&autohide_ctrls=0&landing_data=bHVZZmNaNDBIWmlSa1k1MmNRK3VoaXFhTktOYzU5Ynl1eWtiVVRLK2V4VnVLbE9qUGRRcFNydGFUdTFIMDAwdFFoYz0&landing_sign=13teaUvQvNeFJO0h_Mqy4CGAORMvn1CsHpb6wFxZHeU#

Jag har skrivit om landskatt, medborgarlön och basinkomst tidigare, men det har varit tyst på ett bra tag nu. Orsaken till det är många, men mycket för min egen del beror på att jag tröttnat på politik då mina partier jag hejar på har inte gjort något annat än grälat på sistone och det är inget jag vill vara en del av. Däremot så kan dessa begreppen ändå diskuteras, även om många kan vara skeptiska till det då en hel livstid av indoktrinering av att ”arbeta ihjäl sig = skitbra” och ”ju mer pengar åt de rika desto bättre” kan få de flesta att rynka på näsan.

Ok, jag erkänner. De där förslagen sög, men det är lite så folk har blivit och även jag själv innan jag lärde mig mer om roten till många saker. Landskatt kan lösa mycket, men inte allt. Däremot kan det hjälpa att bekämpa fattigdom väldigt snabbt, bara det införs och behålls. En prestationslös basinkomst skulle nog glädja många, särskilt om den införs i samband med den här skattereformen och den inte är för låg. Det är dumt att beskatta fel saker som bidrar till hutlösa bostadspriser, fattigdom och sämre välmående för majoriteten av befolkningen i världen.

Se presentationen och ge gärna feedback till Facebooksidan Naturresursdelning, följ den gärna med! De har också en hemsida med mer information och på YouTube finns massvis av videoklipp på ämnet.

Jag är bäst! För det har Stefan sagt.

Tummen upp för coola mig. Jag är ju bara bäst!

Sen jag började praktisera på SIP så har mina positiva kommentarer om stället haglat ut ur min mun. Jag har stormtrivts från dag ett och har många gånger blivit förbluffad över hur allt är ok på arbetsplatsen. Jag får jobba hemma utan problem, jag får bestämma mina tider själv. Ingen tycker jag är för osocial eller alldeles för störig. Det är liksom bara bra. Jag passar in perfekt och är uppskattad för det jag gör.

I morse satt jag och skrev på en rätt så häftig uppgift som förhoppningsvis kan hjälpa mig vidare i min yrkeskarriär, och till min hjälp för att göra det här dokumentet så frågade jag min ena handledare, Stefan om hjälp.

Han skrev så här i en chatt:

”Skriv efter mig: Jag är bäst!”

Jag blev väldigt glad av att höra det, och senare pratade vi även lite om jantelagen. Det dokument som jag satt och skrev på lät lite osäkert och även om jag numera är en person som är trygg med sig själv och ärlig nog att veta vad jag klarar av och inte klarar, så sitter det en del osäkerhet kvar i mig sedan tidigare. Den här osäkerheten kan förklaras i att oavsett vilken arbetsplats jag än har varit i, så har jag inte passat in och i stort sett allt jag har gjort har till sist visat sig vara fel på något sätt.

Antingen pratar jag för mycket, jobbar för lite, orkar inte tillräckligt, tar för många sjukdagar, säger saker som folk tar illa upp utav vilket resulterar i ett snack med chefen om bordsskick (eller något i den stilen) och sedan en avslutad praktik/sommarjobb/arbetsträning etc. Jag kommer alltså inte tacksamt tillbaka till samma arbetsplats igen – utan tack och adjö, ofta fortare än jag har hunnit etablera mig. Ofta hinner det också bli konflikter som gör att arbetsmiljön efter det blivit ohållbar och då vill jag själv sluta, eftersom jag inte blir respekterad längre eller accepterad, trots att jag både bett om ursäkt och gjort mitt bästa för att lösa problemet.

Jag har dock fått beröm när jag varit på andra ställen, men det har ofta varit mycket kortvarigt. Det är fortfarande viktigast att fortsätta prestera – gärna tills man bränner ut sig, och att vara social med kollegor – ja, det är nått man får vara på (sin 5 minuters korta) lunchrast eller på sin fritid. Jag överdrev dock med att lunchen är 5 minuter kort, men ibland har det känts på andra ställen att man är inte på en arbetsplats för att ta det lugnt och vila upp sig när man har rast, utan på jobbet är man här för att jobba. Sen går man hem. Och fan ta dig, om du inte kommer överens med fembarnsmorsan i fikarummet!

Även om jag har en trevlig telefonröst, är serviceinriktad, hjälpsam så presterar jag sällan tillräckligt. Det går liksom inte att kompromissa om något på de tidigare ställen jag har varit på, utan att det resulterar i att chefen vill ta ett snack med en och frågar ”vill du verkligen vara här? Du presterar så dåligt och pratar för mycket”.

På SIP får jag alltså höra tvärtom. Det som jag aldrig – någonsin trodde att jag skulle få höra. Jag är bäst. Det är liksom inget nytt. Jag gör det jag ska, snabbt och relativt noggrant med få fel. Jag är trevlig och hjälpsam. Jag är lätt att nå och trevlig att prata med. Jag förstår, kommer med lösningar och försöker vara kreativ. När allt är så för min del, så blir inget en ansträngning, för jag får vara mig själv och bli respekterad och accepterad för den jag är och vad jag klarar av. Och då kan jag prestera!

Tidigare, när jag varit ännu mer självsäker och tyckt ”jag är bäst” så har jag fan fått höra mina versioner av jantelagen. Nä, när man jobbar då ska man jobba. Inget annat. Vara trevlig får man vara någon annan gång. Och sig själv. Nått annat hör inte hemma på den svenska arbetsmarknaden.

Nu kanske jag dock kan öva in förmågan att säga (och tycka) att jag är bäst, för att jag är mycket bra på det jag gör. Än så länge har jag inte fått höra något annat sen jag började på SIP, så kanske är det dags att min självkänsla återgår till ett tryggt centrum, samtidigt som jag får hjälpa världens bästa arbetsplats att komma framåt?

Vad är dina erfarenheter av arbetsplatser? Lämna gärna en kommentar och berätta.

Flexjobb låter ju som en dröm!

Jag läste i morse att Löfvén har kommit överens med Miljöpartiet om jobbpolitiken. Det handlar om höjd a-kassa, höjt tag i a-kassan, fas 3 ska slopas och ersättas med utbildning och flexjobb. Det sista låter som en riktig dröm och är inspirerad av modellen med liknande namn som funnits i Danmark sen 1998 – fleksjob. Det innebär i korta drag att personer som har en permanent sjukdom som medför nedsatt arbetsförmåga, får en helt vanlig anställning hos en arbetsgivare med 100% i lön, oavsett om personen arbetar 50 eller 75%. Resterande tid där personen då inte arbetar skjuter staten till, såsom med lönebidrag och andra ersättningar. Skillnaden är att anställningen är permanent, liksom den summan som staten då hjälper till med, vilket innebär att större möjligheter finns att behålla anställningen under en längre tid.

Medan jag sitter och skriver det här, så tittar jag på en föreläsning från 2012 om det. Det låter oerhört intressant, att oavsett insats, så får man ändå en heltidslön som dessutom skall vara lika hög som för alla andra som är anställda på företaget man arbetar på. Det handlar alltså inte om några ”skitlöner” som personer med funktionsnedsättningar ofta får. Det går lite i samma klang som en av idéerna med socialt företagande, vilket är att man arbetar 100% av sin egen förmåga och det gillar jag! Om vi tar mig själv som exempel.

Vi säger att jag får jobb på ett kontor där jag sysslar med det jag är utbildad till, vilket innebär rekrytering, coachning etc. Alla andra som jobbar där får 25k brutto och dem jobbar heltid. Jag jobbar 50% men får också en lön på 25k brutto. Jag betalar skatt som vemsomhelst och lönen betalas ut som vanligt. Skillnaden är att arbetsgivaren får ut resterande 50% av lönekostnaden för min del oavsett hur länge jag väljer att jobba kvar. Jag är försäkrad – som alla andra på företaget och allt är ”precis som vanligt”.

För min del skulle det vara en total dröm. Det finns dock några baksidor med vad jag har fått veta från föreläsningen, och det är att alla andra möjligheter på arbetsmarknaden måste ha prövats först, alltså exempelvis en anställning med vanligt lönebidrag, eller en anställning på samhall. Likadant ska möjligheten till vidareutbildning eller omskolning också. Jag hoppas bara att detta i så fall inte blir något generellt, då jag redan personligen sitter i kläm, då jag inte har arbetsförmåga nog att någonsin få en anställning på samhall och ingen arbetsgivare verkar heller bry sig om att de har rätt att anställa mig med lönebidrag. Jag hoppas att möjligheten ändå kan finnas att jag i framtiden kan få ett flexjobb ändå, för det hade inneburit mycket mindre stress och oro för min framtid.

Vad tycker du?

”Allt är fan rasism idag?!”

Det har surrat runt lite trådar på sociala medier idag om att SVT klipper bort rasismen från Pippi Långstrump. Efter att ha kommenterat i en privat tråd på G+ och skrivit följande så har jag kommit fram ytterligare till vad jag faktiskt tycker om saken.

Jag tycker allt det här med rasism börjar gå i överstyr. Snart kan man inte säga ”Hej, jag heter Lisa och kommer från Sverige” utan att det anses vara rasistiskt eller nått. Man får fan passa sig för allt numera, och det börjar kännas lite galet. Allt ska vara så PK, och är man inte det, ja då blir det smisk på fingrarna!

Självklart finns det mycket rasism i vår vardag idag, men på nått vis så känns det som om att ju mer vi pratar om det, desto mera ”vi och dem” blir det.

Sen vet jag dock inte vad jag ska tycka om att de klipper om tv serierna. Jag får tänka på det och återkomma, eller nått.

Nu, några timmar senare så har jag tänkt över saken och kommit fram till att jag tycker det är galenskaper. På den tiden när Pippi spelades in så hade man iofs en helt annan attityd till olika folkgrupper, men då var det också mer ok att säga saker också. Min tolkning av det hela är att det inte innebar konkret rasism när folk sa det beryktade ”N-ordet” före ”boll” eller ”kung”. Pippi själv har ju aldrig sagt något i stil som om att den stammen som hennes pappa blev kung över är mindre värda eller något i den stilen. Hon har snarare pratat om det med ren nyfikenhet. I alla fall vad jag själv har sett från filmerna och TV serien. Jag har inte läst böckerna, eller i alla fall inte ordentligt, då jag som alltid har föredragit filmer och serier framför böcker. Det är i alla fall totalt trams.

Vad man bör göra åt det tycker folk väldigt olika om. En del tycker att serien och filmerna skall vara oklippta och att man istället talar om för barnen som tittar på det att ”idag säger vi inte så, men det var ok på den tiden”. Vissa tycker det är bra att det tas bort, för då slipper barnen undra. Det är så otroligt blandat men folk har ju rätt att tycka som dem vill. Att det däremot tolkas som att precis allt som Astrid Lindgren skrivit är totalt rasistiskt (vilket det ibland känns som att folk tycker när det lätt går överstyr) tycker jag personligen är dumheter. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att visa skillnader från förr och nu, och jag tycker personligen att mycket med ”vad vi gjorde förr” är intressant. Sen tycker jag självklart att vissa saker vi gjorde förr var helkonstiga, men vi gör säkert ännu mer korkade grejer idag.

Det börjar liksom bara bli lite tröttsamt när precis allt idag kan tolkas som rasistiskt på något sätt. Snart vet jag själv inte vad som är ok att säga eller inte, och då kanske det är bättre att hålla tyst? Överallt i filmer, serier och när folk pratar så hör man bara ”That’s racist”, och det börjar bli så tråkigt. Har vi ens frågat de andra personerna som kommer från de här kulturerna som inte är våra, vad dem tycker om  det hela? Vissa kan ju tycka att det är rasistiskt att fråga personer som är adopterade, eller som kanske invandrade hit på 70 talet vilket land de kommer ifrån. Det är liksom bara inte ok att fråga, och det tycker jag är skittråkigt. Om jag frågar en person som ”inte ser typiskt svensk ut” eller hur man nu ska uttala sig för att inte låta som en urkorkad idiot som inte vet nått hyfs, vart de kommer ifrån så gör jag det för att jag är nyfiken. Det har inget med att döma, utan snarare att jag vill lära mig om dennes kultur, anledningar till varför man kom hit, hur föräldrarna har lärt sig språket etc. Jag frågar för lärandets skull, och för att jag vill lära känna personen bättre. Gör det mig till en totalt utblottad rasist då? Är det så, jahapp. Då håller jag väl käft i fortsättningen – för ibland får man ju inte lov att uttala sig med sina åsikter – oavsett hur lärorika dem faktiskt kan vara för andra.

Innan jag säger hej då för idag så delar jag med mig av en urtråkig och deprimerande höstbild. Ni som älskar det här skitvädret får tycka vad ni vill, men jag börjar bli deppig nu när det gröna börjar försvinna…

Bild på ett träd på vägen mellan mitt hem och Lernia som inte är grönt och vacker längre.

Jag är chockad, men nånstans så förstår jag varför…

Som jag skrev igår så hoppades jag på att årets riksdagsval skulle resultera i positiva resultat för de mindre partierna. Jag skrev också att det är bäst att utgå ifrån att inget kommer förändras och att jag främst bara ville se ett regeringsbyte i första hand. Jag fick lite som jag ville men ändå inte och det här inlägget kommer handla om SD, logik och kunskap.

Jag gör en roligt, smått förvirrad chockad min.
Jag gör en roligt, smått förvirrad chockad min.

Grejen var denna med SD, att jag hade helt glömt bort dem. Jag hade någonstans inbillat mig i att ”nädå, det är lugnt. Ingen kommer rösta på dem så varför bry sig?”. Så fel jag hade, och det bidrog till att jag kände mig rätt orolig och chockad när valresultatet började dyka upp. Först var det SVT’s Valu, annars kallad valundersökning som visade stort hopp för FI och SD. De övriga små partierna syntes knappt. Just då så brydde jag mig inte så mycket, men några timmar senare när vallokalerna hade stängts och första rösterna hade räknats så började oron att stiga. SD hade i början ca 18% av rösterna eller något liknande. Det sjönk stadigt, men ändå otroligt högt. Jag kunde liksom inte förstå det, så det gick inte riktigt in. Sen gick jag och lade mig och under natten drömde jag om allt möjligt och mycket handlade självklart om valet.

I morse när jag vaknade så ville jag egentligen bara veta om de röda vann eller inte, och det gjorde dem ju. Utan att de fick egen majoritet. Ingen mer allians blir det i alla fall på 4 år, men glädjen jag hade förväntat mig ifall de röda skulle vinna inkom inte heller. När jag senare fick beskedet att SD blivit nästan 3 ggr större sen förra valet så blev jag lite smått chockad och nästan lite illamående. Värre blev det när jag insåg att de små partierna såsom Enhet, Piratpartiet och Direktdemokraterna tillsammans inte ens fick 1% av rösterna. Jag hade ju åtminstone hoppats på minst 1% vardera på dem så de skulle kunna få hjälp med valsedlar till nästa val om 4 år. Istället ignorerade svenska folket dem ännu mer och röstade på SD, verkar det som.

Under större delen av förmiddagen så kände jag nästan ett hat mot alla som röstat på SD, och mot partiet självt, men efter lite eftertanke och massa olika inlägg på G+ och Facebook så mjuknade jag en del och tillsist så bestämde jag mig för att besöka deras hemsida och läsa igenom deras politik. Då började jag förstå lite mer och jag har nu bildat min egen uppfattning om saken. Den ser ut så här: SD har fått 13% av rösterna av flera anledningar och i grund och botten tror jag att det beror på moderaternas politik som bara gjort det bättre för personer med fasta anställningar eller företag, samtidigt som tekniken tar över allt snabbare och våra vanliga jobb försvinner. Är du sjuk eller arbetslös idag ser du baksidan av de blåas politik, där (om du är sjuk) har ett fast antal dagar på dig att bli frisk, om du inte vill förlora 5k till i månaden för att du råkar vara sjuk. Samma oro kan du även uppleva om du deltidsarbetar och har a-kassa samtidigt när dina deltidsdagar med a-kassan börjar ta slut. Har du jobbat, men blir av med jobbet och har svårigheter att få ett nytt jobb så borde du bli missnöjd med din situation rätt snabbt. Om inga andra partier fångar ditt intresse och SD istället dyker upp och pratar om din situation (som förmodligen inga andra partier har vågat) så är det nog rätt klart vem som får din röst.

Att senare ”lura i dig” att massinvandringen är det stora problemet är lätt, oavsett om man är välbildad eller inte, men risken antar jag är högre om man inte har kunskapen i att vara kritisk. Jag tycker inte att det är fel att lägga sin röst på SD – så länge man vet varför man gör det. Vad jag menar med det är att det kanske inte är så smart att rösta på SD för att din granne är muslim och du tycker att han är jobbig på ett eller annat sätt och du vill sparka ut han från Sverige. Likadant gäller det om du exempelvis röstar på FI. Att Lady Dahmer förespråkar manshat (vare sig det är ironi eller fullt allvar) så är det inte säkert att FI’s politik tycker att män ska utrotas. Det är skillnad på ett partis politik och de människor (individer) som representerar partiet, eller talar gott om det.

Problemet att anklaga SD för att vara rasistiska och FI för att vara manshatare är liksom lite samma sak. Kanske är det dumt av oss andra som står utanför och bara har åsikter att uttrycka oss också, men logiken för min del handlar om rent allmänna knasigheter som bidrar till att saker och ting går åt skogen när det gäller de här begreppen som feminism och rasism. Det blir liksom lite komiskt och så otroligt lätt att missförstå när särskilda individer som kan kopplas ihop med ett parti gör en sak när deras partipolitik står för något helt annat. Exempelvis när budskapet de vill förmedla, såsom SD’s mål att få trygga svenskar som har det bra i Sverige, bara får plats i media för enskilda individers uttryck och handlingar som inte kan göra något annat än tolkas som rasistiskt. Hur kan man få trygga svenskar om SD’s representanter går ut och hotar folk med järnrör? Hur ska man kunna tro på det feministiska budskapet om total jämställdhet om man som kvinna lär sig hata män?

Jag hoppas jag blivit förstådd rätt nu i det här inlägget. Jag vill inte trampa någon på tårna och jag kan i efterhand säga att jag inte helt tänkte ut det här inlägget innan jag publicerade det, så jag ber om ursäkt om någon tagit illa av det jag har skrivit. Jag är bara (och vill vara även om jag har egna åsikter om det hela) en neutral källa när det gäller de hårda orden vi hör ständigt idag, vilket främst är rasism och feminism. Jag vill ta avstamp från budskapet och göra skillnad på representanterna som både SD och FI har att förmedla och lyssna med en kritisk stämma och bilda min egen uppfattning, och jag vill hjälpa dig att göra detsamma. Du får rösta och tycka precis hur du vill, så länge du vet varför du tycker som du gör.

Jag hoppas du förstår vad jag menar.