Om Trump vinner så tror jag att halva planeten tar kollektivt självmord…

För det kan inte sluta bra! Det är jag övertygad om. Om han vinner valet så kommer han köra inte bara USA’s ekonomi i botten utan hela världsekonomin. Om han bara inte blir en sån där lattjo president som inte gör ett skit. Han kanske lobbar för att rika personer ska bli ännu rikare, men sen får vi se om allt annat skit han spytt ut sen kampanjen började faktiskt blir sant. Jag är så dåligt insatt i allt det här och för mig ser jag årets presidentval som ett enda stort skämt.

En tecknad bild på Trump och Hilary där det är oavgjort i en icke-populär tävling. Varför är de ens förstahandsval som presidentkandidater? Bilden är en länk.
En tecknad bild på Trump och Hilary där det är oavgjort i en icke-populär tävling. Varför är de ens förstahandsval som presidentkandidater? Bilden är en länk.

Vad det är för fel på Hilary vet jag inte heller men hon verkar ju vara ett klart bättre alternativ än Trump i alla fall.

Finns det något positivt som kan ske av denna politiska sörja då?

Jo, det finns det säkert. Kör Trump världsekonomin i botten är det en utmärkt anledning att snabba på resan mot vad Venusprojektet förespråkar, eller kanske landskatt och basinkomst för att börja någonstans. Eller så dör vi allihop om 3 månader i världens värsta kärnvapen attack. Tredje världskriget lär ju vara här på tre sekunder skulle jag tro oavsett. Om det inte bara är ett skämt! Det måste fan vara det…

Jag såg en rätt rolig bild, troligen på Facebook tidigare i år där ett gäng elever ungefär 100 år framåt i tiden hade en historielektion, där de skulle prata om åren 2015 och 2017. Vad hände 2016 då? Nä, det pratar vi inte om… Dock kan jag inte hitta den någonstans men något säger mig att oavsett vilken presidentkandidat som vinner så blir det förmodligen bara skit av det. Varför kan inte Obama få sitta kvar istället? Han är den bästa presidenten de har haft sen Kennedy om jag förstått det hela rätt.

Drömmarnas kontor, ett projekt i nätverket SIP i Växjö ska ha valvaka ikväll. De har ett event på Facebook. OBS! BEGRÄNSAT ANTAL PLATSER!
Anmäl dig till info@drommarnaskontor.se eller skriv till Drömmarnas kontor på Facebook med följande information:
– Namn
– Telefonnummer
– Eventuella allergier eller specialkost
– Sysselsättning och ålder

Nåja. Nog snackat om politik. Nu ska jag städa lägenheten! Vad hittar ni på idag?

Christian Engström från Piratpartiet skriver en serie om basinkomst!

Den borde alla läsa, för den tar upp basinkomst på ett sätt där Christian beskriver det så här:

Jag har tänkt blogga en serie inlägg där jag presenterar ett konkret förslag till basinkomstsystem, och visar hur man kan räkna på vad det kostar och hur det kan finansieras.

Christian har tidigare skrivit mycket om basinkomst på hans blogg och han pratar mycket om det. Mest i form som en negativ inkomstskatt, men i den här serien så ska alla möjliga olika förslag tas fram så det finns fler konkreta sätt att prata om basinkomst och se till att det faktiskt genomförs.

Jag vill ha basinkomst och gärna igår. Som jag skrivit tidigare så får den inte vara för låg med tanke på alla som har sjukersättning eller aktivitetsersättning. Nä, minst 10-12k per person tycker jag och ska det vara i form av en negativ inkomstskatt så ska gränsen gå vid en relativt hög inkomst, typ över 35-40k i månaden. Huvudsaken är att man tjänar på att ha basinkomst även om man jobbar, men jag förstår också att det kan vara ett sätt att införa det snabbt på om man gör det i form av en negativ inkomstskatt. Så länge som jag inte kommer arbeta mer än vad jag gör nu och är till 50% sjukpensionär så berörs inte jag särskilt mycket oavsett vad det blir för summa, men mer pengar (så länge vi levet i ett pengakrävande samhälle) är alltid eftersökt.

Gå in och läs hans bloggserie och alla andra inlägg han har skrivit om basinkomst, vet ja!

Skånetrafiken nekar SD reklam i deras bussar. Och jag är bara neutral…

Ett bra val, antar jag för att undvika problem med folk som tvunget alltid skall vara politiskt korrekta… Däremot tycker jag det är lite förbannat tråkigt hur samhället börjar utformas nu. Är man inte rasist så är man 100% politiskt korrekt. Det finns inget däremellan, och skulle man råka finnas där – d.v.s. vara en person som bara tycker att alla människor är lika värda, som inte behöver gilla en bild på fejjan för att visa att man ogillar rasism, nazism, misshandel mot människor, orättvisor, mobbing, sexuella trakassier etc, utan man bara vill vara och leva och respektera allt och alla så långt man faktiskt kan så kan man bli rejält utskälld och förarga hela samhället?

Idag kan man heller inte vara en person som medvetet skiter i vad fan politiker eller SD håller på med, utan man vill bara vara neutral och framförallt bilda sin egen uppfattning om saker och ting, innan man öppnar munnen och berättar sin åsikt. Risken är också stor, med 99.9% säkerhet att oavsett hur neutral jag än önskar vara så blir jag utskälld för att jag är så pass neutral när det gäller det här. Som om att i och med min neutrala åsikt så är det ok att det finns exempelvis män som våldför sig på barn och kvinnor? Inte alls. Hur fan kan man ens tänka så? Det förstår inte jag…

Nej. Idag är det svart eller vitt och allt är rasistiskt eller politiskt korrekt. Börjar tröttna på folks beteende snart… Gah!

Jag kan faktiskt göra mitt genom att exempelvis inte rösta på SD, inte massprotestera mot ett politiskt parti, inte hota, trakassera personer som är nyfikna på något som SD gör eller har gjort, acceptera de som vill protestera och gå på möten för att försöka öppna upp samhället mer och få fler att bli accepterade oavsett hudfärg, ”ras” eller religion. Däremot kan jag ifrågasätta huruvida allt skrikande faktiskt öppnar upp samhället för alla, då det istället verkar skapa ett mer ”vi och dem” samhälle där bägge delarna är lika hemska fast på två olika sätt. Jag behöver inte bli arg över SD’s reklamkampanjer, riva ner lappar, hota bussbolag eller uppmuntra till våld mot icke-invandrare bara för att de är just svenskar eller råkar vara födda i vårt land för att de ”blyga små svenskarna” inte gör något för att utrota rasismen i vårt land som för närvarande pågår för fullt. Det jag syftar på är att man måste vara antingen det ena eller det andra. Vi = ”skrika-sig-hesa-antirasister”. Dem = ”Rasisterna, eller var de kanske bara missnöjda?”

Det är liksom väldigt simpelt i mina ögon. Varför ens krångla till det? Alla människor är lika mycket värda – faktiskt. Oavsett! Sen finns det rövhål, även om de faktiskt inte är Sverigedemokrater och ibland kan man uttrycka sig på ett sådant sätt som man inte riktigt har förstått kan tolkas som något rasistiskt utan att man menat något illa.

Jag skiter ifall du som läser är en av dem som röstar på SD. Jag skiter ifall du är vänster. Jag skiter också fullständigt i om du är muslim, är 100% svensk sen tusen generationer tillbaka och jag skiter också i om du uppskattar ett politiskt korrekt uttryck.

Det simpla i det här är bara:

  1. Acceptera alla människor så gott det går. Det betyder inte att du ska acceptera 100% av alla människors handlingar. Men du sätter ribban på vad du accepterar så länge du inte skadar någon annan psykiskt eller fysiskt.
  2. Var snäll mot alla så gott det går. Samma princip som ovan gäller även här. Lite sådär ”gyllene regeln” aktigt. Är du snäll mot alla, så kan du nästan räkna med att dessa människor i de flesta fall är lika snälla (minst) tillbaka mot dig.
  3. Var hjälpsam, så gott du kan efter din egna förmåga. Det är ok att säga nej ibland. Faktiskt.
  4. Lägg inte din röst på ett politiskt parti som du inte tycker förtjänar det. Rösta istället på ett parti som passar dig bäst, efter att du bildat din egen uppfattning om vad du vill att samhället ska innehålla. Fakta är jättebra, men bilda alltid en egen uppfattning! Och tro inte allt du läser eller vad du hör folk säga. Var påläst, men respektera andras åsikter om någon inte håller med dig.
  5. Du behöver inte gilla massa bilder för att visa ditt obehag inför något skit som någon människa gjort eller gör mot andra. Det finns rövhål överallt i vår värld, många av dem är styrda av pengar och vinster. Det jag menar är rätt logiskt. Inte fan kan någon tycka att exempelvis rasism eller pedofilliga(stavning?) saker är ok?  Det låter galet i mitt huvud om någon faktiskt tycker att det är ok, för det mest logiska är ju att alla är lika värda, eller har jag fel?

Jaja, jag menar inte att generalisera för mycket. Det här är bara en oerhört tråkig utveckling jag själv ser i samhället och jag börjar verkligen tröttna på att det blir så här. Jag själv sitter väl inte direkt i skiten för mina egna åsikter, men jag har blivit tillsagd ett par gånger och totalt missförstådd när jag velat bilda min egen uppfattning om något att jag helt plötsligt är antingen rasist eller något annat idiotiskt som absolut inte stämmer in på vem jag är och vad jag tycker och tänker om begrepp och människor samt deras handlingar mot varandra.

Jaja, nu har jag fått ur mig det värsta i alla fall, och vill du veta hela diskussionen om just Skånetrafikens beslut om att inte ha SD reklam i sina bussar så kan du klicka här.

Hur mycket skit får jag för det här nudå? Det ska bli spännande att se…

En Prezi presentation om begreppet landskatt och varför vi behöver införa/återgå till det!

Jag följer en sida på Facebook som heter Naturresursdelning. Den är jävligt bra, må jag säga. De informerar om några av mina nuvarande favoritämnen att diskutera när det gäller samhällsförändringar. Dessa begrepp är:

  • Landskatt
  • Medborgarlön
  • Basinkomst

Idag så delade dem den här presentationen. Jag trodde först att det var en video, men det är alltså en helt vanlig presentation. Man klickar sig fram på världskartan och får information om hur vi hade det förr innan demokratin kom till och hur landskatt och naturresursdelning kan lösa fattigdom och många andra problem vi har i världen idag.

https://prezi.com/embed/wh_azgqciqzo/?bgcolor=ffffff&lock_to_path=0&autoplay=0&autohide_ctrls=0&landing_data=bHVZZmNaNDBIWmlSa1k1MmNRK3VoaXFhTktOYzU5Ynl1eWtiVVRLK2V4VnVLbE9qUGRRcFNydGFUdTFIMDAwdFFoYz0&landing_sign=13teaUvQvNeFJO0h_Mqy4CGAORMvn1CsHpb6wFxZHeU#

Jag har skrivit om landskatt, medborgarlön och basinkomst tidigare, men det har varit tyst på ett bra tag nu. Orsaken till det är många, men mycket för min egen del beror på att jag tröttnat på politik då mina partier jag hejar på har inte gjort något annat än grälat på sistone och det är inget jag vill vara en del av. Däremot så kan dessa begreppen ändå diskuteras, även om många kan vara skeptiska till det då en hel livstid av indoktrinering av att ”arbeta ihjäl sig = skitbra” och ”ju mer pengar åt de rika desto bättre” kan få de flesta att rynka på näsan.

Ok, jag erkänner. De där förslagen sög, men det är lite så folk har blivit och även jag själv innan jag lärde mig mer om roten till många saker. Landskatt kan lösa mycket, men inte allt. Däremot kan det hjälpa att bekämpa fattigdom väldigt snabbt, bara det införs och behålls. En prestationslös basinkomst skulle nog glädja många, särskilt om den införs i samband med den här skattereformen och den inte är för låg. Det är dumt att beskatta fel saker som bidrar till hutlösa bostadspriser, fattigdom och sämre välmående för majoriteten av befolkningen i världen.

Se presentationen och ge gärna feedback till Facebooksidan Naturresursdelning, följ den gärna med! De har också en hemsida med mer information och på YouTube finns massvis av videoklipp på ämnet.

Jag är bäst! För det har Stefan sagt.

Tummen upp för coola mig. Jag är ju bara bäst!

Sen jag började praktisera på SIP så har mina positiva kommentarer om stället haglat ut ur min mun. Jag har stormtrivts från dag ett och har många gånger blivit förbluffad över hur allt är ok på arbetsplatsen. Jag får jobba hemma utan problem, jag får bestämma mina tider själv. Ingen tycker jag är för osocial eller alldeles för störig. Det är liksom bara bra. Jag passar in perfekt och är uppskattad för det jag gör.

I morse satt jag och skrev på en rätt så häftig uppgift som förhoppningsvis kan hjälpa mig vidare i min yrkeskarriär, och till min hjälp för att göra det här dokumentet så frågade jag min ena handledare, Stefan om hjälp.

Han skrev så här i en chatt:

”Skriv efter mig: Jag är bäst!”

Jag blev väldigt glad av att höra det, och senare pratade vi även lite om jantelagen. Det dokument som jag satt och skrev på lät lite osäkert och även om jag numera är en person som är trygg med sig själv och ärlig nog att veta vad jag klarar av och inte klarar, så sitter det en del osäkerhet kvar i mig sedan tidigare. Den här osäkerheten kan förklaras i att oavsett vilken arbetsplats jag än har varit i, så har jag inte passat in och i stort sett allt jag har gjort har till sist visat sig vara fel på något sätt.

Antingen pratar jag för mycket, jobbar för lite, orkar inte tillräckligt, tar för många sjukdagar, säger saker som folk tar illa upp utav vilket resulterar i ett snack med chefen om bordsskick (eller något i den stilen) och sedan en avslutad praktik/sommarjobb/arbetsträning etc. Jag kommer alltså inte tacksamt tillbaka till samma arbetsplats igen – utan tack och adjö, ofta fortare än jag har hunnit etablera mig. Ofta hinner det också bli konflikter som gör att arbetsmiljön efter det blivit ohållbar och då vill jag själv sluta, eftersom jag inte blir respekterad längre eller accepterad, trots att jag både bett om ursäkt och gjort mitt bästa för att lösa problemet.

Jag har dock fått beröm när jag varit på andra ställen, men det har ofta varit mycket kortvarigt. Det är fortfarande viktigast att fortsätta prestera – gärna tills man bränner ut sig, och att vara social med kollegor – ja, det är nått man får vara på (sin 5 minuters korta) lunchrast eller på sin fritid. Jag överdrev dock med att lunchen är 5 minuter kort, men ibland har det känts på andra ställen att man är inte på en arbetsplats för att ta det lugnt och vila upp sig när man har rast, utan på jobbet är man här för att jobba. Sen går man hem. Och fan ta dig, om du inte kommer överens med fembarnsmorsan i fikarummet!

Även om jag har en trevlig telefonröst, är serviceinriktad, hjälpsam så presterar jag sällan tillräckligt. Det går liksom inte att kompromissa om något på de tidigare ställen jag har varit på, utan att det resulterar i att chefen vill ta ett snack med en och frågar ”vill du verkligen vara här? Du presterar så dåligt och pratar för mycket”.

På SIP får jag alltså höra tvärtom. Det som jag aldrig – någonsin trodde att jag skulle få höra. Jag är bäst. Det är liksom inget nytt. Jag gör det jag ska, snabbt och relativt noggrant med få fel. Jag är trevlig och hjälpsam. Jag är lätt att nå och trevlig att prata med. Jag förstår, kommer med lösningar och försöker vara kreativ. När allt är så för min del, så blir inget en ansträngning, för jag får vara mig själv och bli respekterad och accepterad för den jag är och vad jag klarar av. Och då kan jag prestera!

Tidigare, när jag varit ännu mer självsäker och tyckt ”jag är bäst” så har jag fan fått höra mina versioner av jantelagen. Nä, när man jobbar då ska man jobba. Inget annat. Vara trevlig får man vara någon annan gång. Och sig själv. Nått annat hör inte hemma på den svenska arbetsmarknaden.

Nu kanske jag dock kan öva in förmågan att säga (och tycka) att jag är bäst, för att jag är mycket bra på det jag gör. Än så länge har jag inte fått höra något annat sen jag började på SIP, så kanske är det dags att min självkänsla återgår till ett tryggt centrum, samtidigt som jag får hjälpa världens bästa arbetsplats att komma framåt?

Vad är dina erfarenheter av arbetsplatser? Lämna gärna en kommentar och berätta.

Flexjobb låter ju som en dröm!

Jag läste i morse att Löfvén har kommit överens med Miljöpartiet om jobbpolitiken. Det handlar om höjd a-kassa, höjt tag i a-kassan, fas 3 ska slopas och ersättas med utbildning och flexjobb. Det sista låter som en riktig dröm och är inspirerad av modellen med liknande namn som funnits i Danmark sen 1998 – fleksjob. Det innebär i korta drag att personer som har en permanent sjukdom som medför nedsatt arbetsförmåga, får en helt vanlig anställning hos en arbetsgivare med 100% i lön, oavsett om personen arbetar 50 eller 75%. Resterande tid där personen då inte arbetar skjuter staten till, såsom med lönebidrag och andra ersättningar. Skillnaden är att anställningen är permanent, liksom den summan som staten då hjälper till med, vilket innebär att större möjligheter finns att behålla anställningen under en längre tid.

Medan jag sitter och skriver det här, så tittar jag på en föreläsning från 2012 om det. Det låter oerhört intressant, att oavsett insats, så får man ändå en heltidslön som dessutom skall vara lika hög som för alla andra som är anställda på företaget man arbetar på. Det handlar alltså inte om några ”skitlöner” som personer med funktionsnedsättningar ofta får. Det går lite i samma klang som en av idéerna med socialt företagande, vilket är att man arbetar 100% av sin egen förmåga och det gillar jag! Om vi tar mig själv som exempel.

Vi säger att jag får jobb på ett kontor där jag sysslar med det jag är utbildad till, vilket innebär rekrytering, coachning etc. Alla andra som jobbar där får 25k brutto och dem jobbar heltid. Jag jobbar 50% men får också en lön på 25k brutto. Jag betalar skatt som vemsomhelst och lönen betalas ut som vanligt. Skillnaden är att arbetsgivaren får ut resterande 50% av lönekostnaden för min del oavsett hur länge jag väljer att jobba kvar. Jag är försäkrad – som alla andra på företaget och allt är ”precis som vanligt”.

För min del skulle det vara en total dröm. Det finns dock några baksidor med vad jag har fått veta från föreläsningen, och det är att alla andra möjligheter på arbetsmarknaden måste ha prövats först, alltså exempelvis en anställning med vanligt lönebidrag, eller en anställning på samhall. Likadant ska möjligheten till vidareutbildning eller omskolning också. Jag hoppas bara att detta i så fall inte blir något generellt, då jag redan personligen sitter i kläm, då jag inte har arbetsförmåga nog att någonsin få en anställning på samhall och ingen arbetsgivare verkar heller bry sig om att de har rätt att anställa mig med lönebidrag. Jag hoppas att möjligheten ändå kan finnas att jag i framtiden kan få ett flexjobb ändå, för det hade inneburit mycket mindre stress och oro för min framtid.

Vad tycker du?

”Allt är fan rasism idag?!”

Det har surrat runt lite trådar på sociala medier idag om att SVT klipper bort rasismen från Pippi Långstrump. Efter att ha kommenterat i en privat tråd på G+ och skrivit följande så har jag kommit fram ytterligare till vad jag faktiskt tycker om saken.

Jag tycker allt det här med rasism börjar gå i överstyr. Snart kan man inte säga ”Hej, jag heter Lisa och kommer från Sverige” utan att det anses vara rasistiskt eller nått. Man får fan passa sig för allt numera, och det börjar kännas lite galet. Allt ska vara så PK, och är man inte det, ja då blir det smisk på fingrarna!

Självklart finns det mycket rasism i vår vardag idag, men på nått vis så känns det som om att ju mer vi pratar om det, desto mera ”vi och dem” blir det.

Sen vet jag dock inte vad jag ska tycka om att de klipper om tv serierna. Jag får tänka på det och återkomma, eller nått.

Nu, några timmar senare så har jag tänkt över saken och kommit fram till att jag tycker det är galenskaper. På den tiden när Pippi spelades in så hade man iofs en helt annan attityd till olika folkgrupper, men då var det också mer ok att säga saker också. Min tolkning av det hela är att det inte innebar konkret rasism när folk sa det beryktade ”N-ordet” före ”boll” eller ”kung”. Pippi själv har ju aldrig sagt något i stil som om att den stammen som hennes pappa blev kung över är mindre värda eller något i den stilen. Hon har snarare pratat om det med ren nyfikenhet. I alla fall vad jag själv har sett från filmerna och TV serien. Jag har inte läst böckerna, eller i alla fall inte ordentligt, då jag som alltid har föredragit filmer och serier framför böcker. Det är i alla fall totalt trams.

Vad man bör göra åt det tycker folk väldigt olika om. En del tycker att serien och filmerna skall vara oklippta och att man istället talar om för barnen som tittar på det att ”idag säger vi inte så, men det var ok på den tiden”. Vissa tycker det är bra att det tas bort, för då slipper barnen undra. Det är så otroligt blandat men folk har ju rätt att tycka som dem vill. Att det däremot tolkas som att precis allt som Astrid Lindgren skrivit är totalt rasistiskt (vilket det ibland känns som att folk tycker när det lätt går överstyr) tycker jag personligen är dumheter. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att visa skillnader från förr och nu, och jag tycker personligen att mycket med ”vad vi gjorde förr” är intressant. Sen tycker jag självklart att vissa saker vi gjorde förr var helkonstiga, men vi gör säkert ännu mer korkade grejer idag.

Det börjar liksom bara bli lite tröttsamt när precis allt idag kan tolkas som rasistiskt på något sätt. Snart vet jag själv inte vad som är ok att säga eller inte, och då kanske det är bättre att hålla tyst? Överallt i filmer, serier och när folk pratar så hör man bara ”That’s racist”, och det börjar bli så tråkigt. Har vi ens frågat de andra personerna som kommer från de här kulturerna som inte är våra, vad dem tycker om  det hela? Vissa kan ju tycka att det är rasistiskt att fråga personer som är adopterade, eller som kanske invandrade hit på 70 talet vilket land de kommer ifrån. Det är liksom bara inte ok att fråga, och det tycker jag är skittråkigt. Om jag frågar en person som ”inte ser typiskt svensk ut” eller hur man nu ska uttala sig för att inte låta som en urkorkad idiot som inte vet nått hyfs, vart de kommer ifrån så gör jag det för att jag är nyfiken. Det har inget med att döma, utan snarare att jag vill lära mig om dennes kultur, anledningar till varför man kom hit, hur föräldrarna har lärt sig språket etc. Jag frågar för lärandets skull, och för att jag vill lära känna personen bättre. Gör det mig till en totalt utblottad rasist då? Är det så, jahapp. Då håller jag väl käft i fortsättningen – för ibland får man ju inte lov att uttala sig med sina åsikter – oavsett hur lärorika dem faktiskt kan vara för andra.

Innan jag säger hej då för idag så delar jag med mig av en urtråkig och deprimerande höstbild. Ni som älskar det här skitvädret får tycka vad ni vill, men jag börjar bli deppig nu när det gröna börjar försvinna…

Bild på ett träd på vägen mellan mitt hem och Lernia som inte är grönt och vacker längre.

Jag är chockad, men nånstans så förstår jag varför…

Som jag skrev igår så hoppades jag på att årets riksdagsval skulle resultera i positiva resultat för de mindre partierna. Jag skrev också att det är bäst att utgå ifrån att inget kommer förändras och att jag främst bara ville se ett regeringsbyte i första hand. Jag fick lite som jag ville men ändå inte och det här inlägget kommer handla om SD, logik och kunskap.

Jag gör en roligt, smått förvirrad chockad min.
Jag gör en roligt, smått förvirrad chockad min.

Grejen var denna med SD, att jag hade helt glömt bort dem. Jag hade någonstans inbillat mig i att ”nädå, det är lugnt. Ingen kommer rösta på dem så varför bry sig?”. Så fel jag hade, och det bidrog till att jag kände mig rätt orolig och chockad när valresultatet började dyka upp. Först var det SVT’s Valu, annars kallad valundersökning som visade stort hopp för FI och SD. De övriga små partierna syntes knappt. Just då så brydde jag mig inte så mycket, men några timmar senare när vallokalerna hade stängts och första rösterna hade räknats så började oron att stiga. SD hade i början ca 18% av rösterna eller något liknande. Det sjönk stadigt, men ändå otroligt högt. Jag kunde liksom inte förstå det, så det gick inte riktigt in. Sen gick jag och lade mig och under natten drömde jag om allt möjligt och mycket handlade självklart om valet.

I morse när jag vaknade så ville jag egentligen bara veta om de röda vann eller inte, och det gjorde dem ju. Utan att de fick egen majoritet. Ingen mer allians blir det i alla fall på 4 år, men glädjen jag hade förväntat mig ifall de röda skulle vinna inkom inte heller. När jag senare fick beskedet att SD blivit nästan 3 ggr större sen förra valet så blev jag lite smått chockad och nästan lite illamående. Värre blev det när jag insåg att de små partierna såsom Enhet, Piratpartiet och Direktdemokraterna tillsammans inte ens fick 1% av rösterna. Jag hade ju åtminstone hoppats på minst 1% vardera på dem så de skulle kunna få hjälp med valsedlar till nästa val om 4 år. Istället ignorerade svenska folket dem ännu mer och röstade på SD, verkar det som.

Under större delen av förmiddagen så kände jag nästan ett hat mot alla som röstat på SD, och mot partiet självt, men efter lite eftertanke och massa olika inlägg på G+ och Facebook så mjuknade jag en del och tillsist så bestämde jag mig för att besöka deras hemsida och läsa igenom deras politik. Då började jag förstå lite mer och jag har nu bildat min egen uppfattning om saken. Den ser ut så här: SD har fått 13% av rösterna av flera anledningar och i grund och botten tror jag att det beror på moderaternas politik som bara gjort det bättre för personer med fasta anställningar eller företag, samtidigt som tekniken tar över allt snabbare och våra vanliga jobb försvinner. Är du sjuk eller arbetslös idag ser du baksidan av de blåas politik, där (om du är sjuk) har ett fast antal dagar på dig att bli frisk, om du inte vill förlora 5k till i månaden för att du råkar vara sjuk. Samma oro kan du även uppleva om du deltidsarbetar och har a-kassa samtidigt när dina deltidsdagar med a-kassan börjar ta slut. Har du jobbat, men blir av med jobbet och har svårigheter att få ett nytt jobb så borde du bli missnöjd med din situation rätt snabbt. Om inga andra partier fångar ditt intresse och SD istället dyker upp och pratar om din situation (som förmodligen inga andra partier har vågat) så är det nog rätt klart vem som får din röst.

Att senare ”lura i dig” att massinvandringen är det stora problemet är lätt, oavsett om man är välbildad eller inte, men risken antar jag är högre om man inte har kunskapen i att vara kritisk. Jag tycker inte att det är fel att lägga sin röst på SD – så länge man vet varför man gör det. Vad jag menar med det är att det kanske inte är så smart att rösta på SD för att din granne är muslim och du tycker att han är jobbig på ett eller annat sätt och du vill sparka ut han från Sverige. Likadant gäller det om du exempelvis röstar på FI. Att Lady Dahmer förespråkar manshat (vare sig det är ironi eller fullt allvar) så är det inte säkert att FI’s politik tycker att män ska utrotas. Det är skillnad på ett partis politik och de människor (individer) som representerar partiet, eller talar gott om det.

Problemet att anklaga SD för att vara rasistiska och FI för att vara manshatare är liksom lite samma sak. Kanske är det dumt av oss andra som står utanför och bara har åsikter att uttrycka oss också, men logiken för min del handlar om rent allmänna knasigheter som bidrar till att saker och ting går åt skogen när det gäller de här begreppen som feminism och rasism. Det blir liksom lite komiskt och så otroligt lätt att missförstå när särskilda individer som kan kopplas ihop med ett parti gör en sak när deras partipolitik står för något helt annat. Exempelvis när budskapet de vill förmedla, såsom SD’s mål att få trygga svenskar som har det bra i Sverige, bara får plats i media för enskilda individers uttryck och handlingar som inte kan göra något annat än tolkas som rasistiskt. Hur kan man få trygga svenskar om SD’s representanter går ut och hotar folk med järnrör? Hur ska man kunna tro på det feministiska budskapet om total jämställdhet om man som kvinna lär sig hata män?

Jag hoppas jag blivit förstådd rätt nu i det här inlägget. Jag vill inte trampa någon på tårna och jag kan i efterhand säga att jag inte helt tänkte ut det här inlägget innan jag publicerade det, så jag ber om ursäkt om någon tagit illa av det jag har skrivit. Jag är bara (och vill vara även om jag har egna åsikter om det hela) en neutral källa när det gäller de hårda orden vi hör ständigt idag, vilket främst är rasism och feminism. Jag vill ta avstamp från budskapet och göra skillnad på representanterna som både SD och FI har att förmedla och lyssna med en kritisk stämma och bilda min egen uppfattning, och jag vill hjälpa dig att göra detsamma. Du får rösta och tycka precis hur du vill, så länge du vet varför du tycker som du gör.

Jag hoppas du förstår vad jag menar.

Mina tankar om årets val och vad det kan (förhoppningsvis) förändra.

Imorgon tror jag att jag kommer vakna upp antingen med glädje över att de rödgröna tar över makten med egen majoritet, superglädje ifall PP och Enhet samt andra mindre partier (typ som direktdemokraterna) lyckades ta sig in i riksdagen eller total depression ifall alliansen får styra i 4 år till. Jag utgår ifrån att inget kommer förändras, för det är säkrast men jag kan inte låta bli att vara hoppfull att tänka ”nu händer det!”.

Bild jag tog när jag hade röstat på Enhet och Piratpartiet.
Bild jag tog när jag hade röstat på Enhet och Piratpartiet.

Jag förtidsröstade på Enhet i kommunvalet här i Växjö och Piratpartiet till riksdagsvalet. Landstinget sket jag i, för där har jag inte lagt ner någon vidare energi, men hade jag tänkt på det när jag röstade förra fredagen så hade det nog blivit en röst på Vänsterpartiet eller sossarna.

I år så hoppas jag bara att det sker en positiv förändring, särskilt för alla som sitter i samma sits som mig – utanför arbetsmarknaden med nedsatt arbetsförmåga och sjukdomshistorik eller de som bara är arbetslösa eller har otrygga anställningar. Det måste bli bättre för oss! En bättre sjukförsäkring och villkor för de som är sjuka och/eller arbetslösa är nummer 1 för mig. Efter det så är det införande av landskatt (naturresursdelning) samt basinkomst som är viktigast. Då tror jag vi kan se rejäla förändringar som förbättrar vårt land, men folk vågar väl inte rösta på något annat är jag rädd för än gamla hederliga och astråkiga blockpolitiken vi har idag och, som vi har haft i typ 100 år eller nått i den stilen.

Det är i alla fall dags för något nytt och jag hoppas på att det är i år som det händer. Lite som Enhet har skrivit i sin blogg om vissa personer, hur deras liv förändrats efter att Enhet kom in i riksdagen och fått igenom sina frågor. Ett inlägg handlar om en person som är egen företagare och en annan om hur livet förbättrades för en som är undersköterska. Det finns också flera liknande inlägg som handlar om jordbruk, hur det blev att vara lantbrukare (i två delar) och vår natur.

Orsaken till varför jag kan vara hoppfull över att de små partierna kan ha chans att komma in i riksdagen beror delvis på att jag upplever att fler är trötta på dagens politik och att de vill ha något nytt, men även för att Enhet skrev om att i Eu valet så bildades ett parti som liknar Enhet bara 4 månader för EU valet i år och de fick 1 miljon röster samt 5 mandat. Det är inte illa. Du kan läsa det inlägget här.

Vad hoppas du på ska hända i valet, och vad tror du kommer hända. Det är ju lite skillnad på dem sakerna… Trevlig söndag på er och glöm inte att rösta – oavsett vilket parti du väljer att rösta på!

”Om män är djur – då är kvinnor hjärtlösa”.

Jag fick ett nytt besöksrekord på bloggen igår. 114 besökare, och än så länge har jag fått 50 idag utan att behöva skriva något nytt inlägg efter gårdagens om feminism och manshat. Tack till alla, vill jag säga som läst det, kommenterat och gett positiv feedback. Jag hade väntat mig mycket skit, men istället fick jag bara positiva ord tillbaka. Det kanske blir annorlunda när jag skriver det jag har att säga idag.

Jag tänker inte skriva så mycket mer om feminism, för jag kommer liksom ingenvart. Jag vet vad jag står för, och jag kommer aldrig komma överens med vissa feminister som har väldigt envisa åsikter och ständigt missförstår mina budskap. Det är liksom helt ok. Jag vet att det är stor skillnad på manshat och feminism. Det jag tycker är fel är väl att kända feminister såsom Lady Dahmer, Kakan, Gudrun Schyman och massa andra som jag absolut inte har någon koll på, men som är populära bloggare på nätet, sprider det här ”manshatet” till sina läsare, som blir påverkade att då ”lära sig” att hata män. Det är liksom skillnad på män som grupp, enskilda individer och Arne på kontoret. Om nu F! inte står för manshat, utan för jämställdhet, är det då inte lite fel att deras väljare börjar tro att det är rätt att hata män bara för att de är just män?

Oftast riktar sig det här manshatet till gruppen vita heterosexuella män, om jag har förstått det rätt. Min bisexuella bror kan alltså stå utanför den här skiten och inte ta åt sig. När jag igår skrev mitt inlägg och satt hela dagen och funderade på alla hemska twitterinlägg om hur vidriga och äckliga män är, så satt jag och led med alla män jag känner. Jag ville bara hem och krama på min sambo, för han är en underbar man som älskar mig och som själv märker av hur vissa kollegor på hans jobb har behandlat kvinnor på ett sämre sätt. Det gör min sambo till en bra människa, och det tycker jag ska uppmärksammas. Alla män, oavsett vilka de är som reagerar instinktivt på samma sätt som min sambo tycker jag är bra människor. Rövhål finns det överallt, och jag tycker att man ska lära sig skillnaden på bra och dåliga individer.

Kakan tycker att alla män har rätt att kämpa för rasism, våldtäkt och manssolidaritet. Bilden är en länk och inte snodd!

Jag förstår mig inte riktigt på feminism som begrepp, men jag förstår att den behövs. Kanske inte riktigt här i Sverige – men det anser jag för att jag absolut inte på något jävla sätt någonsin har upplevt att jag blivit kränkt av män – bara för att jag är kvinna. Jag ser saken med andra ögon. Brist på kompetens, dålig uppfostran, dålig ekonomi eller bara personlighetsproblem som gör att män som kvinnor som jag har mött har behandlat mig illa. Det har aldrig dock berott på mitt kön, vad jag vet. Det enda jag har märkt av tidigare är att ju mer kvinnligt jag beter mig och/eller klär mig, desto mer får jag kämpa för att bli hörd, men detta gäller inte män utan också kvinnor som i samma (om inte i större) grad har behandlat mig annorlunda om jag beter mig som ”kvinnor ska”.

En vän till mig berättade igår att i andra länder, som exempelvis Malaysia så behövs feminismen mer, för där är tjejer rädda för att umgås med sina kompisar (för att de får inte träffa dem för sina föräldrar) och att göra en abort är omöjligt. Där behövs det insatser! Här i Sverige är min, väldigt personliga åsikt, att feminismen har gjort sitt. Vill en kvinna ha en högre lön – ja men utbilda dig då, eller välj en annan bransch där du kan få en högre lön. Försök få heltid om möjligt, prata med din chef, eller facket – ja gör vad fan som helst men anklaga inte männen för att din situation ser ut som den gör. Missförstå mig rätt, tack. Jag påstår inte att kvinnor är svaga eller nått sånt skit, jag syftar på att alla människor sitter i olika situationer som kan vara svåra, men jag tror inte på att svaret på att dessa människor har det förjävligt beror på att män finns och gör alla kvinnors liv till ett stort fett jävla lidande. Jag tror inte på det. Ursäkta mig om jag skulle ha fel, men jag litar inte på det.

Kvinnor som säger att de hatar män är lika jävla förtryckande som så kallat män är mot kvinnor. Jag har fortfarande inte fått en förklaring på hur min sambo förtrycker mig. Vet du vad han gör för fel? Skitsamma. Det här är det sista jag har att säga om feminism och manshat. Nu ska jag gå och umgås med min sambo, sitta och mysa framför teven och känna mig älskad och uppskattad innan vi går och sover. Vad ska du göra?