Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle vara duktig. Jag skulle spendera dagarna med att bli bättre på programmering. Detta skulle ske på flera sätt. Dels att jag passar på att lära mig JavaScript, så jag är mer förberedd inför höstens eventuella LiA, men också för att jag är ivrig och vill inte vänta på att skolan lär ut det. Jag skulle också börja med att läsa igenom programmeringsböcker, så jag på riktigt skulle förstå programmering på ett bättre sätt och lära mig, steg för steg hur man bör tänka och göra för att bli så bra som möjligt, men också mer effektiv. Som vanligt har det gått sådär, och vad är min bortförklaring? Om det nu finns någon?
Jag skyller faktiskt på sömnbrist. Sen jag kom hem från Stockholm och Norrland för snart två veckor sen så har jag sovit rätt dåligt nästan varje natt. Orsaken är för att Majken börjat härja som aldrig förr eller nått om nätterna, tidigare än någonsin också ibland. Dock så börjar det vända igen. Nu ska jag ge mig fan på att jag ska få en katt som faktiskt sover hela nätterna, utan att föra oväsen, utan att störa mig så jag kan lära mig sova igen.
Hur det ska gå till är simpelt. Jag återgår till såsom jag gjorde när jag först fick henne att sova hela nätterna, vilket hon gjorde en kort period i början, fram tills hon kastrerades. Sen dess har det ju varit standard att vi är vakna 1-3 timmar per natt nån gång mellan 3 och 6 på morgonen, beroende på när hon väl sätter igång. Några har sagt att det är typiskt kattbeteende att väcka sin ägare tidigt i ottan när det är vår, men när beteendet började långt innan våren kom och att det sedan bara fortsatt i nästan ett halvår? Nej, då tror inte jag det bara beror på att det är ljust ute och att det är vårkänslor på gång. Dessutom är vi mitt i sommaren nu, så nej. Det här beror på nått annat.
Så här får man sin katt att sova på nätterna…
Lösningen då, nu när jag som vanligt började prata om nått annat i hundra år. Ja, den är – kattsäkra lägenheten så den blir astråkig deluxe, ge mat så sent som möjligt och sedan ignorera henne, oavsett vad hon hittar på om natten. Vid behov ska man leka dem trötta med. När jag gjorde så i början, tog det typ 2 nätter, sen sov hon hela nätterna, men då hade ju jag vant mig vid att inte somna före kl 3 på natten, men det skyller jag inte på katten för. Efter att hon kastrerades så var det också svårt att inte kolla till henne, och inte ge henne uppmärksamhet på nätterna, så då började det igen. Alltså är det mitt fel som valt att ge henne uppmärksamhet. Jag är anledningen till varför JAG inte kan sova. Eller min jobbiga hjärna som bara vill tänka på annat när jag prompt vill sova. Det är ett oändligt krig ibland mellan mig och min jobbiga hjärna. Ugh.
Hur man kattsäkrar sin lägenhet så den blir jättetråkig och katten hellre sover än busar…
Att kattsäkra lägenheten innebär också att man ställer undan ALLA leksaker, allt som kan potentiellt ”föra oväsen”. Man sprayar med nått som hon inte gillar på ställen hon kan komma åt men som inte går att ställa undan, såsom källsorteringen i mitt fall eller min kontorsstol. Tre påsar i hallen, som inte får plats någon annanstans, för jag bor på bara 30 kvadrat. På andra ställen som hon kan komma åt, så tejpar man med dubbelhäftande tejp, för då vill hon inte gå dit. Hela TV bänken är full av tejp! Den ser ut som en sibirisk(?) tiger eller nått, haha! Jag har också tränat Majken att inte vilja hoppa upp på köksbänken direkt. Det gjorde jag genom att ge henne lite godis när hon stannar på golvet i köket, vilket har gjort att hon har typ noll intresse för att hoppa upp där. I alla fall direkt. Hon har försökt komma dit ändå genom att klättra på en hylla där jag har kastruller och sånt, men nu går inte det längre för hyllan är full med dubbelhäftande tejp, och när hon ser de linjerna så går hon inte dit mer, även om hon kan gnälla över det ibland 😂.
Det är nämligen så, och jag minns inte om jag skrivit detta innan, men i 99% av fallen när Majken hittar på sina hyss så är det för att få en reaktion från mig eller ”Husse” Henrik, och därmed uppmärksamhet. Får hon ingen uppmärksamhet, eller det är för kattsäkrat genom att vi begränsat åtkomsten till vad det nu än är hon håller på med, så slutar hon rätt fort. Särskilt om natten. Nu har jag gjort så här i typ 3 nätter och i natt (natten mellan lördag och söndag) så gav det rejäla resultat, så nu gäller det att jag själv är duktig och fortsätter ignorera henne på nätterna, så kanske man återfår sin normala sömnrytm och den dåliga sömn man alltid haft.
Jag har ju som sagt alltid haft sömnproblem – hela livet, bara att denna våren så har det blivit 10 gånger värre. Sen ett bra tag tillbaka så är det bättre, men det går i vågor. Jag tar både sömntabletter (Propavan 25 mg), Magnesium och ibland även Ashwaganda. Nån gång ibland dricker jag kamomillte också. Det enda som funkar ordentligt och pålitligt är sömntabletten, men det vill jag inte ta för evigt och för alltid. Kartan jag är på nu skall vara den sista. Magnesium funkar ibland, oftast bra första gången jag tar det, möjligtvis dag nr två, men sen slutar det funka. Likadant med Ashwagandan. Dag ett somnar man på en sekund eller nått, sen så avtar effekten rätt rejält, så då får man skita i att ta det ett tag. Dock nu under sommaren, eftersom jag inte har nått sommarjobb och inga måsten så spelar det mindre roll när jag somnar och vaknar, så därför tar jag sällan sömntabletten nu. Kanske en gång i veckan i snitt sen skolan slutade, och varvar istället med magnesium, Ashwagandan och ibland(oftast) inget alls. Det går också i vågor med hur jag somnar, men det positiva är att jag oftast somnar även utan något hjälpmedel, men de nätterna tar det minst en timme att somna, så det är väl det normala. Standard för mig är ju att det ”ska ta” minst en timme att somna per natt – oavsett hur trött jag än är. Men det är jobbigt att det ska ta så lång tid att somna, när man bara vill sova och är i behov av mycket sömn dessutom.
Det känns som om att det enda jag har gjort i mitt liv är skyllt på diverse bortförklaringar till varför jag inte har gjort nått bättre istället, men såsom min hjärna funkar, hur mitt liv ser ut och hur svårt det ibland kan vara att vara just jag, så är det inte bortförklaringar. Det är ren fakta. Är jag för trött för att exempelvis koda – ja, då är jag för trött. Då går det inte att ta in ny information särskilt bra. Och det stör mig. Det stör mig som fan att jag typ ett halvår senare inte är pigg nog att orka med allt jag vill göra. Just nu har man också vänt lite på dygnet, för det är ju sommar – utan måsten. Jag har sommarlov. Att få dagarna att gå är inga problem när man sover till 12 eller nått, men det är störigt att jag inte påbörjat nått särskilt av allt jag hade planerat, men så är det att vara jag. Sömnbristen, eller snarare faktumet att jag är trött, jämt och ständigt är jobbigt och just nu är jag tröttare än tröttast. Vanligtvis orkar jag med att göra mer, men just nu gör jag inte det. Och jag avskyr det. Jag vill sitta 8+ timmar nu på mitt sommarlov och koda, bli bättre på programmering, göra flera appar och sidoprojekt, men nej – jag är för trött. Har jag tur så vänder detta snart och jag fortsätta med mina planer, men jag räknar inte med det.
Precis som jag räknar med att jag inte kommer hitta LiA, deltidsjobb och att jag tvingas leva på sparpengar tills jag har mitt första heltidsjobb som utvecklare i någon form.
Realistisk, alltså. Det är vad jag är. Och hoppfull.
