Kategorier
Vardagsliv

Inflyttad och klar. Nu börjar livet?

Nu är jag äntligen inflyttad in i min nya lägenhet, och det gick väldigt smidigt. Jag har varit på IKEA två gånger under helgen, tömt bankkontot ungefär och haft riktigt roligt. Men kroppen sa stopp riktigt tidigt… Och den säger fortfarande stopp. När ska jag få vila?

Päronen kom och hälsade på för en vecka sen och då var jag så färdigpackad jag kunde bli med allting. Lite grejer hade jag lämnat kvar med flit, för jag tar det allt eftersom såsom smutstvätt och lite annat skit. På torsdagen tog vi det rätt lugnt, åkte till Limhamn för att käka på ett riktigt bra thai-ställe och sen blev det lite tv.

På fredagen slängde vi lite skräp, en av sofforna som ingen av oss kommer använda och lite annat, sen vid 12 drog jag och päronen till IKEA där jag köpte ny säng, ett slagbord, två poängfåtöljer, en kallax hylla och ett skåp att ställa över tvättmaskinen. Jag köpte också lite småskit såsom tallrikar och glas, men jag glömde en hel del så det åkte jag tillbaka på söndagen för att köpa. Sen åkte vi till lägenheten där jag hämtade ut nyckeln och vi diskuterade lite möblering. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt det, men nu i efterhand är jag väldigt nöjd. Det är en väldigt stor lägenhet för att bara vara på 30 kvadrat. Åtminstone känns det så just nu. Avståndet till TV:n är mer än rimligt i alla fall. Inte för långt bort men heller inte för nära.

Obäddad säng, och min TV står bredvid den. Ungefär två meter bort är en av poängfåtöljerna.

På lördagen hade jag min officiella ”flytta in” tid mellan 08:00 – 10:00 men vi hade flyttat in allt redan vid halv nio på morgonen. Sen började vi montera ihop möblerna och packa upp vad vi kunde. När sängen var färdigmonterad så åkte Henrik och pappa och hämtade lite mer skit från gamla lägenheten, medan jag och mamma åkte och handlade mat och städprylar. Sen fortsatte vi städa, packa upp och montera möbler. På kvällen gick vi och käkade middag på en indisk restaurang, och det var skitgott, men väldigt starkt. Jag lär äta där igen i alla fall. Senare på kvällen så kom min nya granne förbi och det var skoj. Tack vare henne så kunde jag få lite internet så jag kunde se film. Det var liksom planerat att jag skulle se en film i mitt iTunes bibliotek första kvällen jag bor i den här lägenheten. Det behövdes lite trixande och ommöblering för att få det att funka men till sist så gick det. Pretty Woman var filmen jag såg och sen gick jag och la mig vid 23 tiden. Första natten sov jag bra, men vaknade mycket. Det är dock standard för mig…

På söndagen så kom päronen och Henrik hit på en kopp kaffe och sen åkte päronen mina tillbaka till 08-land medan Henrik stannade kvar för att hjälpa mig med att få igång internet och alla lampor. Det blev en full dag med shopping där också, men nu har jag fungerande internet med wi-fi och jag har fått igång mina hue lampor som jag vill så det är bra. Kvällen avslutades med vegetarisk lasagne och lite film hemma hos Henrik. Sen åkte jag hem runt 21, men istället för att bara ta det lugnt så började jag härja i lägenheten så det nästan stod härliga till. Jag städade i köket (det lilla som behövdes), jag packade upp alla filmer och slängde lite skräp. Det skulle jag egentligen inte ha gjort för dagen efter, alltså måndag så har jag haft väldigt ont i kroppen.

I måndags och onsdags har jag varit i skolan och det kändes som om skoldagen aldrig skulle ta slut, men jag är jävligt lycklig över att äntligen vara inflyttad här nu. Det känns lite konstigt, för i mitt huvud väntar jag fortfarande på att dra till IKEA och köpa alla prylar till lägenheten, men det har jag ju köpt nu. Lägenheten är i alla fall jättefin, fräsch och snygg. Planeringen är skitbra, så möblerar man bra så blir det mycket plats över och jag planerar att hålla ordning samt leva minimalistiskt när jag bor här. Alla saker ska ha ett syfte och jag vill inte ha några onödiga prylar. Det kommer säkert bli så ändå, men jag ska göra så gott jag kan för att använda allt jag har tagit med mig eller köpt hit till lägenheten, så det inte bara står och samlar damm. Det lilla köket i lägenheten kommer också ”tvinga” mig till att hålla ordning där, för det är knappt någon plats över till att ställa saker och det är bra, för då kan jag få in vanan att alltid ställa in saker i diskmaskinen efter mig.

Ball Mason burk 0.47 liter eller 16 oz. Ska detta räcka till Overnight oats + massa bär eller chiapudding? För inte tala om smoothies? Den är så liten och pluttig att den får plats i min handflata…

Jag har beställt mina mason burkar jag tjatat om, men det visade sig att beställa dem från LuckyVitamin hade kostat mig över 1000 kr, vilket jag inte hade någon lust att betala, så jag hittade en svensk sida som jag beställde ifrån istället så kom undan med en hel del. Nu när jag har fått dem så är jag lite besviken över storleken då jag trodde de skulle vara större, men jaja, dem duger nog till det jag har planerat för dem. Jag har också köpt en ny deodorant från nuud, och beställt multivitaminer från OmniVegan, för att säkerställa att jag inte får vitaminbrist i fortsättningen. Inte för att jag tror det men för säkerhets skull tror jag det är en bra idé. Frysen är praktiskt taget full från grejerna jag hade kvar hos Henrik, men kylen behövs fyllas på litegrann. Sen jag började skriva på det här inlägget så har jag handlat lite mer så det är bra. Den kan dock fyllas upp lite mer 😉

Dock så har jag inte planerat att köpa hem läsk som en vana. Nej, ska övergå till att dricka saft eller vatten primärt för att dels spara pengar och dels se om det påverkar min hälsa något. Nån gång ibland blir det ju, men absolut inte som nån slags standard som det varit tidigare. Nej, som jag sagt innan så ska jag ju försöka göra mitt bästa att bara äta växtbaserad lagat från grunden, så det kommer bli mycket linsgrytor, baljväxter i övrigt, potatis, grönsaker, nötter, frön, bär och fullkornsprodukter. Det mest processade jag tänker stoppa i mig är väl pasta ungefär. I alla fall räknat på en vanlig vecka. Lite godis och allmänt onyttigt kommer det bli men kanske nån gång i månaden eller så blir det sånt. Mest sånt lär det bli när jag är hos någon annan och blir bjuden på det.

Nu har det gått ett par dagar sen jag började skriva, men jag har varit så trött och haft så ont i kroppen att det helt enkelt inte blivit av. Jag har åkt en del bil på ärenden och varit hemma hos Henrik två gånger och sett lite film och gemensamma serier. Laddstolpen dock till bilen funkar lite sådär. Den har inte lyst och jag fick inte mitt kort förrän igår (onsdag). När jag kom hem från ett snabbt besök hos Henrik så tänkte jag ladda bilen över natten, men det funkade inte. Jag ringde och felanmälde det men som tur var gick det att starta den på distans. Snart ska jag ringa hyresvärden kring detta med så laddstolpen kommer funka i fortsättningen. Jag som planerar att ta bilden primärt framöver då jag sparar flera hundra kronor i månaden på det behöver ju ha lite batteri kvar då så jag kan åka utan att få panik över räckvidden. Bilen kostar ju typ inget i drift så därför är det billigare för mig att bara ta bilen. Hade jag åkt primärt buss och tåg hade bilen stått 90% mer av tiden så det är bara dumt det också. Den ska ju gärna användas! Det är ju lite kallare väder nu också och vintermånader så nu kan jag inte åka lika långt på en laddning som jag annars kan på sommaren.

Jag har kommit i bra ordning här i alla fall. Lagat min första linsgryta och tagit med frukost samt lunchlåda till skolan, vilket jag är jättestolt över. Köket är jätte rent, vilket jag också är stolt över.

Fläkten i lägenheten har dock brummat nått så rejält mycket vilket stört min sömn men också annat under dagen, men i morse blev jag väckt av teknikerna som kom för att fixa det så nu är det tystare i lägenheten. Sängen jag har köpt är underbar, även om den känns lite hård fortfarande, men den hjälper min onda rygg om inget annat och det är skönt med lite mera space att sova på. Poängfåtöljerna är supermysiga att sitta i också. Jag har märkt dock när jag sitter i dem att jag typ måste tvinga mig själv att sitta lite rakare och ta stöd för nacken, för annars blir det jobbigt för nacken just nu. Det är bara bra, för jag har så otroligt dålig hållning. Jag tror att bo i den här lägenheten ger mig den ultimata möjligheten att få ordning på hälsan igen också. Med all bra mat jag tänker laga och äta så klart så borde det visa sig med en tydligare viktnedgång över tid, och det borde också underlätta för ryggvärken jag har i ländryggen. Att väga för mycket kan ju knappast vara bra. Värken i ländryggen fick jag inte heller förrän jag började väga alldeles för mycket så jag hoppas det kommer bli bättre med all typ av värk med bra möbler och bra mat.

I övrigt så trivs jag väldigt bra än så länge, men det känns fortfarande som om att man bor hos någon annan, eller hjälpt någon annan att flytta in såsom det brukar kännas de första veckorna när man är nyinflyttad. Jag kommer vänja mig, men nu när jag är här så är jag verkligen jätteglad! Jag kommer nog trivas fint att bo här…

Kategorier
Film och TV

Apple TV+ är ju faktiskt inte så dumt…

I början av december 2019 köpte jag en Apple TV i och med att jag snart flyttar och jag ville vara säker på att jag skulle kunna ta del av deras erbjudande innan det var försent. Erbjudandet är 1 år gratis Apple TV+ abonnemang och det vill man ju inte missa! Serierna är för övrigt fantastiska än så länge.

Dickinson

Den serien jag började med är TV serien om Emily Dickinson. Den har varit riktigt bra, och enligt lite Google sökningar och läsning på Wikipedia så visar det sig att TV serien är väldigt sanningsenlig också. Trist på ett sätt, men också mycket positivt. Emily Dickinson hade det inte lätt, och det är den tråkiga delen. Den fantastiska är manuset, skådisarna och storyn i sig självt. Den moderna twisten, med all bra musik och svordomar gör den bara ännu bättre. Det ska bli en säsong två och jag väntar med glädje på det.

For all mankind

De första tre avsnitten eller så tyckte jag var lite halvsega och nästan tråkiga, men sen tog den fart och blev riktigt intressant. Storyn handlar om ifall vad som kunde ha hänt om ryssarna var först med att sätta en gubbe på månen. Joel Kinnaman har huvudrollen, men tyvärr är han knappt med alls. I alla fall om man ser till alla som är med i serien, så det var lite konstigt. Väldigt välgjord och rekommenderas varmt!

The Morning Show

Än så länge har jag bara sett tre avsnitt, men är grymt förvånad över hur bra den är än så länge. Den är inte alls som trailern säger i alla fall, så bara av den anledningen rekommenderar jag den varmt! Jag vet inte hur den slutar, men ser på den med spänning i alla fall. Många arga kvinnor och konstiga män, men otroligt intressant story och den känns väldigt fräsch, eller nått. Lite trist än så länge är att Steve Carell inte är med så mycket, men förhoppningsvis är han med mer senare i serien. Det är en väldigt bra story angående #MeToo grejen som annars bara skiter i vad männen har att säga och bara tror på kvinnorna oavsett vad som än har hänt.

Övrigt om att ha en Apple TV

Som väntat så älskar jag ju att äntligen ha en Apple TV. Det blev 4k modellen, då det blir den teven jag tar med mig i flytten, men just nu är den inkopplad i en HD tv och det funkar lika bra det också. Som väntat så är fjärrkontrollen lite jobbig ibland, men det funkar. Den är både asbra samtidigt som den är lite störig. Det som är bra är att den är lätt, jag kan styra volymen på teven eller en receiver med den och fjärrkontrollen i sig självt är enkel att använda. Det dåliga är att all navigering i stort sett sker med touch, och många gånger när man bläddrar på YouTube exempelvis har den en tendens att bläddra lite för snabbt ibland. Det är också svårt att se vilken video eller app som just nu är vald, men jag antar att efter jag har använt den mer efter ett tag så blir det lättare att se. Jag har varit så trött på sistone och helt förvirrad så inget har funkat optimalt senaste dagarna här så det har ju lite med mig själv att göra med. Jag tror dock att jag enkelt kommer lära mig leva med fjärrkontrollen. Jag kan styra Apple TV med mobilen också, och den har även stöd för PlayStation och xBox kontroller.

En annan bra sak med Apple TV är att söka efter saker är äntligen inte något problem. Så fort jag hamnar i ett fält där man kan skriva text så reagerar min iPhone Xr så jag kan skriva in det jag söker efter i mobilen istället för att flytta fram och tillbaka i all evighet med bokstäverna på skärmen. Det är underbart! Likaså innebär det att logga in på alla applikationer man installerat där man har konto fungerar mer eller mindre felfritt och man är inloggad oftast med ett klick. Enda problemet jag hade var med TV4, men det har mer att göra med deras tjänst än med Apple TV, då de förmodligen inte optimerat för Safari användare. Jag fick byta lösenord fan 17 gånger eller nått innan jag lyckades komma in på mitt konto, men till sist löste det sig. En annan bra sak är att jag kan använda mina BeatsX hörlurar för att lyssna vilket underlättar då man inte vill störa någon annan.

Det är också nice att man kan samla alla streamingtjänster i TV appen. Alla förutom Netflix då så klart. De är väl för stora konkurrenter för det…

Sen jag köpte Apple TV så har jag också passat på att köpa filmer via iTunes som jag har försökt få tag på rätt länge. Många av de filmer jag har köpt är filmer jag tycker om att se ofta, men som typ inte funnits på andra streamingtjänster, och har de varit där så är de inte långvariga. Ett par exempel är gamla filmer med Tom Hanks såsom Turner & Hooch och The ‘Burbs, men också Pretty Woman, Ondskan, Yrrol, Mitt liv som hund och några till. Alla fanns på iTunes till rimliga priser, ibland till och med skitbilligt, så om någon känner för att ge mig en present i fortsättningen så är ett presentkort på iTunes verkligen att rekommendera. En av mina vänner från BTH gav mig ett på 150 kr, så det var väldigt snällt. Jag köpte Törnosa för de pengarna, men till min fasa så hade inte den filmen några undertexter överhuvudtaget, vilket var en chock så jag lämnade tillbaka den i förhoppning om att det kommer komma senare. Under tiden köpte jag Aristocats istället, för den vill jag också ha i min samling. Jag ska köpa fler Disney filmer också, samt massa annat. Jag föredrar verkligen att ha dem digitalt om jag kan. Hade jag kunnat hade jag velat ha alla mina filmer och serier digitalt, för att spara plats, men även för att spara på miljön. Dock kan jag inte dela med mig av min önskelista på nått smart sätt (mer än att ta en fysisk bild) men jaja. Vill ni ge mig nått så har ni ett ypperligt förslag där.

Nu ska jag gå och hålla utkik efter mina föräldrar som kommer på besök, precis som ett litet barn väntar på jultomten på julafton!

Kategorier
Vardagsliv

Jag är singel. Med flit!

Jag har börjat tänka på en grej på sistone sen det tog slut mellan mig och Henrik för snart två månader sen. Det har varit en intressant och händelserik tid, men att just vara singel är faktiskt inte så farligt. Jag lär säkert trivas underbart som singel även efter jag har flyttat ut.

Orsaken till varför jag har börjat tänka i de här banorna beror på att jag har nog blivit über-bekväm med hur jag lever eller vill leva mitt liv på sistone. Jag har bloggat om det tidigare och jag längtar bara mer och mer tills jag är där. Det jag längtar efter är det jag skrev om. All vegansk mat jag ska äta och tillaga med hjälp av lunchlådor, Mason burkar och storhandling av allt jag vill ha i mitt skafferi, frys och kyl. Alla mina  produkter jag kan njuta av, alla tv-serier och filmer jag kan se utan att någon behöver bry sig. Hur många timmar jag ska sitta i min poängfåtölj och koda, för att inte tala om alla nätter jag kommer spendera med minst en katt i sängen och allt gos jag och Majken (katten, alltså) kommer ha! Det känns som om det inte kommer finnas tid över till en eventuell pojkvän, men som sagt, jag letar inte heller.

Jag tog dock mitt mod tillfånga för nån vecka sen och skrev till han som flirtade med mig på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg den 9 november eller när det nu var, men han har inte sett meddelandet flera dagar senare, så då skiter jag i det. Jag kanske tog för lång tid på mig, eller så kanske han helt har missat att jag har skrivit, men oavsett så går jag vidare nu. Jag är ändå rätt säker på att han inte hade varit rätt för mig ändå. Inte i det långa loppet i alla fall. Nej, det finns nog någon bättre tjej till honom därute. Jag hoppas dock på att jag träffar på han igen så jag åtminstone kan förklara mig. Och jag uppskattar händelsen som fan! Det var riktigt upplyftande att veta att någon har visat intresse för mig.

Ärligt talat vill jag vara singel nu. Ett bra jävla tag. Flera år om det är så, åtminstone som jag känner nu. Jag har tänkt på vad det är jag vill ha hos en man, det har jag skrivit om innan, och det är ju i praktiken Henrik + väldigt få egenskaper till som han inte har, men jag har börjat tänka lite mer på allt det där också. Visst, drömkillen är någon som Henrik, absolut – det lär inte ändras, men å andra sidan. Så som jag vill leva mitt liv och lär leva mitt liv så lär det bli svårt att dels få plats med någon annan i det, och om jag på något mirakulöst sätt hittar min drömkarl i framtiden så är ju risken förmodligen väldigt stor att samma sak händer igen. D.v.s, ett underbart fantastiskt förhållande utan drama, gräl eller annat men där man sakta men säkert driftar ifrån varandra för att man är för upptagen med att bara se sina filmer och tv serier och för att man gör för lite saker tillsammans. Risken är stor och frågan är om det är rätt att ha en ond cirkel av det? Fastän man lär njuta som fan under tiden, det går ju nog inte att komma ifrån, men jag ifrågasätter om det är rätt. Samtidigt vill jag inte ha någon som är min kompletta motsats. Jag har varit tillsammans med killar jag inte kommer överens med särskilt mycket, och det funkar inte. Och jag vägrar ha en kille som tvingar mig följa med på baler, fina ställen där jag tvingas klä mig i klänning eller någon som vill förändra mig till att bli mer kvinnlig. Han får ta mig som jag är – punkt slut!

Nåja, nog snackat om drömkillen som ändå inte existerar… Jag vill vara singel. När jag är redo, ja då laddar jag hem Tinder eller nått, men det lär inte ske särskilt snart. Nej, livet ska bestå av mig, mina husdjur, mina teknikprylar och min karriär som full-stack webbutvecklare. Det är iofs en idé till ett annat blogginlägg. Jag vet nu vad jag vill försöka satsa på i min framtida karriär inom programmering!

Och det känns oerhört befriande!

Kategorier
Blandat

Namn bestämt och nu tänker jag gå vidare. Med allt!

Nu vet jag vad min lilla nya kattbebis ska heta. Det blir Majken, som min älskade vän och frisör gav som förslag för ungefär en vecka sen. Det är liksom ett perfekt namn. Det är som en mashup av Maja och Madicken. Det kan inte bli bättre. Nu har jag träffat min bebis för tredje gången och det var ännu roligare. Nu är bebisarna 10 veckor gamla och i en mycket härlig ålder. I stort sett alla bebisar busade med mig, ville gosa och var allmänt sociala och trevliga.

När jag kom dit låg alla och sov. Till sist hittade jag min bebis som låg och halvsov i ett utrymme i en av klösträden. Jag lät henne vara en stund då hon förmodligen ville sova men en stund senare så vaknade hon till och då gosade vi en hel del. Jag hade köpt med mig en påse kattgodis som jag tänkte ge dem men också för att träna Majken att lystra lite mer till hennes nya namn och få henne att gilla sitta i mitt knä etc. Det gick fint men hade gått bättre om jag hade kunnat ge mer och jag hade varit ensam med henne. Jag ville ju inte ge dem diarré, men de kanske dem får ändå för det var en hel del godisar som gick åt. Det komiska är att alla bebisarna och även de vuxna katterna började bita mig i fingrarna för de trodde att hela jag var en enda stor godisbit när de inte fick en ny i tid. Ingen aning om det var typiskt kattbeteende eller typiskt Ragdoll. Lite kul var det fast det gjorde lite ont med. Maja bet aldrig mig i fingrarna med flit i alla fall, bara när jag skulle ge henne godis och hon råkade få tag i mitt finger samtidigt som hon tog sin godis. Dock så glömde jag kvar påsen hos dem men jaja. Tanken var ju att godiset är till deras katter men påsen ska sparas tills jag kommer nästa gång. När det blir får vi se men som vanligt vill jag komma dit snarast möjligt igen. Dagen avslutades med jättegod middag på Thaistället mitt i byn och det var lika gott den här gången också! Denna gången blev det garanterat veganskt också. Dock ingen flirt på bussen hem men det överlevde jag…😉

Två veckor till flytt! Fy fan vad jag längtar!!!

Nu är det också ungefär två veckor kvar tills jag flyttar. Tiden rusar förbi i rusande fart. Förra fredagen fixade jag håret igen men det känns som om det var igår så jag vet inte var senaste veckan tog vägen. Det är i alla fall underbart att tiden går snabbt för jag vill bara flytta! Köpa alla mina prylar, storhandla på Ica för att fylla skafferiet, kylen och frysen. För att inte tala om allt jag ska köpa på Ikea!!! Nu är det också bestämt vilken tv jag tar med mig hemifrån och jag har nu köpt en Apple TV vilket är nice. Jag har nu installerat den i Henriks lägenhet för jag vill vara säker på att jag får Apple TV+ i ett år men också för att jag kan ju inte hejda mig när det gäller nya  produkter som ni vet… Installationen gick smärtfritt och när jag la till appar så kunde jag logga in på alla tjänster utom en på typ ett klick. Varje gång jag hamnar i ett sökfält eller textfält så vaknar mobilen automatiskt så jag kan skriva in grejer utan att krångla. Det är skitbra! Jag har också hittat typ miljoner med filmer jag vill ha i min digitala hylla, så när jag känner att jag kan spendera lite pengar på film igen så ska jag köpa majoriteten via iTunes filmtjänst eller vad det kallas för nu.

En stor sten har lyfts från mina axlar…

Häromdagen så löste sig ett stort problem med i skolan vilket känns underbart. Det gick ju väldigt dåligt med grupparbetet i förra kursen och jag hade frågat om jag kunde byta grupp då jag vägrar slösa mer tid och inte lära mig något för att gruppen hindrar mig från att göra eller lära mig något. Jag fick ett blankt nej som besked och också fick jag veta att det var ”mitt fel” med att jag inte var delaktig. Jaja. Tack för den… skit samma. Det finns alltid två sidor av ett mynt. När kursen i testning som vi har just nu började, var jag mycket orolig över att fortsätta jobba med min grupp men till min förvåning så sa läraren för kursen att vi skapar våra egna grupper. Detta är för att enligt hans erfarenhet så blir det bäst om man jobbat med folk man gillar och då blev jag skitglad! Och jag håller med fullständigt! Det var som om att en hundra kilo sten jag burit på axlarna bara försvann. Det kändes underbart så nu kan jag gå vidare och fokusera på det som är viktigt och känna mig uppskattad av folk som är lika drivna som jag är. Även om jag känner mig helt lost gällande testning. Det ska ju inte vara någon programmering i den här kursen vilket suger, utan vi ska lära oss det teoretiska om test och varför det är så viktigt att genomföra. Det är bra i sig självt, men jag hade hellre velat göra det OCH göra komponent-tester, alltså unit test som det heter på engelska.

Lite prat om bloggen också, eller #intresseklubbenantecknar…

Häromdagen tog min prenumeration kallad personlig (eller nått sånt) på WordPress.com slut. Jag tänker inte förnya den eller ändra den till en annan plan. Orsaken? Ja den är simpel. Det går nämligen att ha en domän till en WordPress.com blogg med en egen domän, om man beställer en plan. Ordet plan betyder i mitt fall prenumeration, för jag har allt jag kan på engelska och där heter det plan, så ni vet. För att behålla domänen så kan man avbryta prenumerationen och den är fortfarande länkad till den valda bloggen, och kommer stanna så, under förutsättningen att man fortsätter förnya domänen. Det är skitbra, men det är trist att man måste ha en prenumeration för att få till det. Jag fick vänta typ sen i mars på att få ordning på det här då jag fick veta att det finns en billigare prenumeration som heter ”Bloggare” eller nått liknande som kostar ungefär 3$ eller ca 30 kr per månad. Nu har jag betalat ungefär 50 kr i månaden, eller 500 per år och får domänen ”på köpet”, men med bara domän blir kostnaden typ en tredjedel vilket jag uppskattar nu när jag behöver hålla i pengarna. Den är dock inte särskilt publik (prenumeration bloggare, alltså), utan man måste prata med kundtjänst på WordPress.com för att få till det. Jag behöver inte betala ett skit vilket känns bra, förutom domänpriset, för det enda jag vill ha är en egen domän att ha mina bloggar på. Jag får dock tänka på saken om jag gör nått liknande för de andra bloggarna. Ungefär 400 kr är vad jag har lagt på webbhotell när jag haft det per år utan domän, och därför tyckte jag det var ett bra pris när jag kom till WordPress.com för typ 2 år sen. Dock hade det inneburit typ 1200 kr per år om jag gjort samma sak för alla aktiva bloggar vilket är svindyrt men inget webbhotell jag har använt är bra nog för mina krav. Antingen suger dem på sjutton olika sätt, eller så är de bra men dyra. Ge mig liksom ett webbhotell som stödjer både linux och windows så jag kan ha WordPress och hemsidor i ASP.NET med cPanel eller liknande kontrollpanel för max 50 kr i månaden så är jag game! Men nått sånt ställe verkar inte finnas… Dock så är jag samtidigt så himla nöjd med WordPress.com så jag vill ju inte bara flytta tillbaka alla bloggar till self-hosted heller. Den enda bloggen jag eventuellt hade flyttat hade varit den här, men det är mycket osäkert i dagsläget. Jag är ju så jävla nöjd!

Min blogg på Engelska är typ helt jävla fucking död så jag vet inte hur jag ska kunna få upp besöksantalet där. Det räcker inte att bara skriva om intressanta saker eller uppdatera någorlunda ofta. Jag antar att jag hade behövt verkligen blogga där dagligen om något superintressant för att bloggen ska få stadigt 10 besökare och så många idéer för att blogga har jag inte. Heller inte tiden, då jag i snitt lägger kanske 2-4 timmar på ett inlägg där. Majoriteten är väldigt långa och då jag går igenom texten 70 gånger eller nått innan jag publicerar så tar det lång tid att bli klar. Att ha en egen domän till bloggen kanske hjälper med synligheten, men förmodligen är det jag själv som muppat till något för Antons blogg får stadigt besökare, fast jag uppdaterar den bloggen kanske 4 gånger per år numera.

Ja, det var väl det. Återgått tillfälligt till temat Twenty Nineteen också, men snart så kommer Twenty Twenty temat, så det ser jag fram emot. Nu ska jag leka lite mer med Apple TV och sen ska jag försöka plugga lite. Behöver bli klar med min UWP applikation så jag kan visa upp den för läraren och få godkänt i programmeringskursen.

Kategorier
Vardagsliv

En månad utan Maja, rosa hår igen och kanske namn bestämt till nya katt-bebisen?!

När jag vaknade i morse och insåg att det idag är den 25 november så kom jag på att jag har officiellt varit utan Maja i en månad nu. Hon dog den 25 oktober, så det är ju en månad. Det har gått fort, och varje dag har varit nästan totalt kaos i huvudet. Jag saknar henne så jag blir galen och jag har varit deprimerad utan katt sen hon försvann ur mitt liv. Skolan har drabbats, och inte hjälpts av att grupparbetet funkat skitdåligt. Istället för att muntras upp och känna mig viktig har jag bara känt mig som ett störningsmoment och ”i vägen”. Jag har skrivit tentan till programmeringskursen och kommer inte få VG, vilket är lite störigt men med tanke på allt som har hänt så är det ok. Huvudsaken är att jag blir godkänd och slipper omtenta. Tentan var lätt i sig självt, men det är som natt och dag att skriva kod på papper vs. att skriva det på dator där man får hjälp om man skrivit fel. Jag tror nog att tack vare UML frågan som var på 10 poäng så kommer det leda till att jag blir godkänd. Annars ligger jag lite risigt till tror jag. Men vi får se. Jag ska också komplettera grupp projektet genom att göra en egen liten applikation för att visa för läraren att jag lärt mig något om UWP så det känns bra, men trots det så kommer jag inte kunna få VG i kursen.

Andra besöket till SE*Point Lookout Ragdolls blev av!

I Torsdags var jag och hälsade på min lilla bebis igen och det var jättekul. När jag kom så kom hon och mötte mig vid grinden. Bebisarna har ju ett avgränsat utrymme att vara på men som nu är större än vad det var första gången jag hälsade på. När jag då kom dit och tittade över kompostgallret för att se om jag kunde se min lilla bebis någonstans så satt hon där och väntade på mig. Det var chockerande, glädjande och bara så jävla sött och härligt! Jag kunde liksom inte tro det, men så var det. Då förstod jag mer om hela processen med varför djuret väljer sin människa när man då ska köpa sig ett husdjur som säger mjau i alla fall. Det är säkert liknande när man köper vovve iofs, men med tanke på hur lite jag vet om katter så var detta superhäftigt!

Jag gosar med Baby Awinita som biter och slickar på mitt finger.

Vi spenderade flera timmar tillsammans med att gosa och lära känna varandra mer. Hon busade en hel del med sina kullsyskon så det var kul att se och hon sov också en hel del. Jag gosade också en hel del med Baby Awinitas mamma, Lilou och Gloria som är mamma till andra kullen. Sen fick jag deras huskatt i knät en stund. Lite komiskt faktiskt. Hon heter Molly och har samma teckning som Maja hade, så det var lite deja – vu känsla över det hela, men kul att få gosa med den katten också. Jag fick höra Baby Awinita spinna flera gånger när jag gosade med henne och det var mysigt att få hålla i henne. Dock varje gång jag plockade upp henne så ville hon klättra upp mot min axel och hon var lite mer ”spretig” den här gången, alltså att hon inte riktigt ville ligga still, men hon var väl på bushumör hela dagen när jag kom och hälsade på.

Baby Awinita ligger på min axel och ser söt ut som vanligt 😍

Rosa hår igen, så klart och det mest perfekta namnet är kanske funnet!

I fredags var jag och fixade håret så nu är jag alldeles rosa igen vilket känns bra. Denna gången slapp jag sitta i frisörstolen allt för länge också. Min kära frisör har lärt sig nya tekniker som snabbar på processen en hel del vilket kändes bra. Medan jag var där så pratade vi om allt som hänt på sistone, med att bli singel, flytta till ny lägenhet och självklart Maja, hur tråkigt det är att hon är borta men också en hel del om nya bebisen som jag längtar efter som fan. Min frisör kom på ett riktigt bra namn också till henne – Majken! Det är det första namnet förutom Madicken som känns riktigt jäkla bra. Ännu bättre är det här namnet för att det dels börjar på M, man kan inte säga det fel oavsett språk (vad jag vet) och jag tycker det passar henne riktigt bra. Madicken har jag sagt innan att jag tycker hon ser ut som en Madicken, men när jag fick namnförslaget på Majken så tycker jag hon ser ut som det också. Det känns rätt när jag får in scenarion i huvudet, allt ifrån att ropa på henne till ursäkter som att säga ”Nä, kan inte idag, jag måste hem till Majken”. Det är inte bestämt att hon ska heta Majken, men med tanke på hur bra det känns så är det riktigt skoj.

Resultat efter att blekning av utväxten var klart. Det blev riktigt häftigt! Blond i botten, men rosa slingor/underhår.

Allt annat skit då…

I övrigt så börjar det ta fart med allt inför flytten. Vi har skrivit bodelningsavtal och överlåtelse till lägenheten. Jag har ordnat med bredband, försäkring och betalat första hyran samt depositionen så det känns nice. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills flytten blir av och jag längtar mer och mer för varje dag tills det blir av. Nog för att det funkar att bo här, men nu när jag vet att jag ska flytta så vill jag bara iväg. Särskilt när tiden bara flyger förbi. Det känns ju inte som om att det har gått en månad redan sen Maja gick bort, men det har det. Ungefär 5 veckor utan katt i lägenheten med vilket är en halv jävla evighet…

Jaja, nog med bloggandet för idag. Nu måste jag plugga vilket innebär att jag ska jobba lite mer på kompletteringsuppgiften så jag slipper stressa med den.

Kategorier
Ragdoll

Hur man kommer på ett bra namn till sin Ragdoll katt?!

Eller annars kallat – ”Aweeee!!!! Var är du?!”

För den som inte fattar så ska jag förklara. Sen ungefär en vecka tillbaka så har jag börjat få en bild i huvudet av hur livet ser ut efter jag har flyttat och min lilla bebis har kommit hem till mig och varit hos mig ett tag. Såsom jag tänker det här scenariot, så har jag möblerat enligt modell nummer två (läs om alla möbleringstankar i det här inlägget) där jag sitter i min poängfåtölj och tittar på tv. Baby Awinita (hennes namn tills jag bestämt mig för vad hon ska heta) är någon annanstans där jag inte kan se henne. Då ropar jag: ”Aweeeee!”, precis som Hakuna Matata låten och så kommer hon springandes.

Om det här scenariot blir sant eller ej återstår att se, men det har i alla fall lett till att hennes namn börjar närma sig, även om jag inte alls har bestämt mig. Jag gillar verkligen hennes ”kennel” namn, eller namnet i stamtavlan, Cherokee Awinita (inte med a som jag skrivit innan utan med i). I så fall hade hon kallats Awi för att förkorta det, men det känns inte helt rätt ändå. I alla fall inte just nu.

Alla namn jag dels har kommit på själv men även fått förslag på känns inte 100% rätt, men till sist lär det väl ske. Om inget annat får hon gå efter stamtavlan och bara ha massa smeknamn eller nått. Jag har iofs haft två drömmar om henne under helgen där hon i den ena hette Minus och i den andra Magda. Inga av de namnen känns rätt heller. Jag tycker dock att hon ser ut som en Madicken, och Awi känns riktigt bra i det här scenariot jag beskrev, men ingen känns 100% rätt i alla tillfällen just nu. Namnet Awinita går ju att formatera lite hur man vill egentligen. Allt från Awin, Neeta, Awi, Ini, Wini, Awe hade ju varit varianter på hennes namn. Orsaken som gör att Madicken känns rätt är bara för att hon ser ut som Madicken, men verkligen inte som en Maddie, Madde eller någon variant på det namnet, men att hela tiden säga Madicken känns inte rätt det heller, men det är det bästa namnet jag fått förslag på hittills tror jag ändå, förutom att behålla namnet i stamtavlan eller kalla henne för Mim som jag själv kommit på.

Efter en snabb googling så upptäckte jag att Muffin, alltså cupcake på engelska, vilket är det jag tänker på när jag tänker Blåa Ragdoll kattungar så heter det Magdalena på flera språk vilket är lite komiskt. Dock så har jag aldrig i hela mitt liv gillat namnet Magdalena. Jag kom ihåg när jag var barn och hittade på massa historier så hette tjejen folk tyckte minst om just Magdalena. Det var innan man förstod att alla bör behandlas med respekt och att alla är lika värda samt att i allt man såg på TV hade ju klassiska stereotypiska karaktärer där det alltid fanns en elak tjej eller kille, hjälten, plugghästen etc. Magdalena tyckte jag var ett perfekt namn på en tjej som ingen tycker om när jag var liten, för det var så ”fult”. Därför så det hade känts fel av mig att döpa min nästa bebis till det, även om det är komiskt att det betyder muffin på flera olika språk. Jag kommer ju liksom älska henne mest av allt känns det som!

När jag var och hälsade på Baby Awinita förra helgen så fick hon plats i min handflata och hon är ju bara för söt. Den här smileyn 😍 är långt ifrån tillräcklig när det gäller alla känslor som uppstår när man ser en bild på henne. Man vill liksom gångra den med hundra miljarder eller nått i den stilen. Jag längtar så mycket efter henne, och jag saknar Maja så jag håller på att gå galen, men det känns kul att ha en ny bebis att se fram emot. Det kommer ju hjälpa att ha en liten kattunge att ta hand om och jag hoppas hon kommer vara lika snäll även när hon kommer hem sen till mig om ett tag.

Ansiktet som visar hur mycket jag längtar och saknar att ha en katt just nu…

Så, om man återgår till namn-snacket då. Det hade ju som sagt varit så mycket lättare om det var en hane vi pratade om här nu, för då hade namnet varit bestämt. Antingen Putte eller Felix, men nu är det en flicka. Jag har fått en hel del förslag på namn sen jag började skriva det här inlägget, men än så länge har jag inte kommit på det perfekta namnet. En kompis till mig tipsade mig om att en katt alltid ska ha tre namn enligt någon känd poet och dikt. Som jag nämnt innan så kommer hon ju få massvis av smeknamn oavsett. Hur man iofs kommer på ett namn för sin katt vet jag egentligen inte. Jag antar att man bara har ett gäng förslag och när man ser katten så vet man bara vilket namn som är rätt till sist. Jag tror dock att när jag träffar henne nästa gång så ska jag testa lite olika namn på henne och förhoppningsvis kanske hon hjälper mig att hitta rätt. Lite som i filmen Beethoven där hunden skäller för att visa vad han vill heta.

Kategorier
Ragdoll

Mer kattsnack – en bebis på väg?!

I mina senaste 4-5 inlägg eller så har jag typ bara pratat katt, och det med all rätt. Det kommer fortsätta även här. Jag saknar Maja så jag håller på att bli smått tokig. Det är fortfarande så jävla tomt i lägenheten utan henne. Extra tomt har det varit de senaste veckan då jag blev lite smått sjuk i förkylning och har suttit hemma i tre dagar i sträck mellan måndag och onsdag. Innan när jag varit sjuk har ju hon hållit mig sällskap, men nu har jag bara teven till sällskap. Det får väl duga, men jag hade hellre haft en pälsboll i knät, och absolut särskilt min lilla bebis Maja som inte finns längre. Fy fan vad jag saknar henne. Det kommer jag göra länge, även när jag skaffat en till katt.

Jag har berättat tidigare att jag pratat med några uppfödare och det har trappats upp rejält. Igår var jag och hälsade på en av dem och det dunderklickade kan jag ju säga! Både med katten jag valde, familjen och de andra katterna som jag träffade på. Uppfödaren bor i Örkelljunga och jag åkte dit i förhoppningen att en av alla tillgängliga hanar skulle välja mig, men det blev faktiskt en flicka. När jag kom dit och fick gå in i rummet där bebisarna var så låg alla bebisar och sov. Dock så fort jag hade satt mig ner så vaknade en av dem, och började direkt undersöka vem jag var. Det var en liten flicka som i stamtvavlan heter Cherokee Awanita. Det var skoj och vi klickade direkt. Hon var hos mig länge till en början, sen kom maten och då gick hon och åt och sen när hon inte var i närheten av mig så ”letade” jag och höll koll på henne hela tiden. Det komiska var att under hela tiden jag var där i stort sett i rummet med bebisarna så var det bara honor som klev på mig och undersökte mig, nosade på mina fötter, klättrade på mina ben och hoppade upp i famnen. Alla hanar låg bekvämt och sov tills de hade sovit färdigt. Det var inte förrän alla hade vaknat som en del av hanarna började intressera sig för mig, men då var jag mest intresserad av honan som var på mig från första stund och så fick det bli. Jag tingade henne direkt och har betalat avgiften för henne till uppfödaren. Jag tänkte att det var lika bra, då det ändå var en flicka som valde mig. Den andra uppfödaren här i Malmö som jag pratat med har bara en ledig hona till salu, så jag får se hur jag gör med att besöka henne. Jag vill så klart träffa henne också, men då är det väl mer för en katt-fix och träffa kattungar och lära känna en till uppfödare som är av mer intresse. Jag har ju som sagt inte råd att köpa två katter nu ändå. Nedan kan ni se en bild på henne. Hon är så jävla söt! För att inte tala om liten och pluttig! Vågade knappt ta i henne när jag var där för jag var rädd att göra illa henne, men allt gick fint. Hon gillade dock verkligen inte att bli buren, men det hoppas jag är ytterst tillfälligt. Jag läste på lite mer senare om små kattungar som skriker när de blir burna och det kan bero på alla möjliga olika faktorer. Mest tror jag det beror på att hon är ovan att befinna sig ”högt upp” och så fort, för när hon var i mitt knä och jag satt ner var hon tyst. Hon kan ha varit frusen också och mina händer kalla vilket också kan ha gett henne lite obehag. Jag hoppas i alla fall att det går över, annars får jag vänja henne vid det för när hon kommer hem till mig lär jag inte släppa henne i första taget!

Min lilla bebis värmer sig vid elementet

Det känns i alla fall skönt att ha hittat uppfödare som man klickar med direkt, som har rätt inställning till hur man föder upp friska djur. Den uppfödaren jag tingat henne från är dyrare än den andra, hon råutfodrar från start och gör typ alla tillgängliga hälsotester som finns. Nedan kan ni se bild på de nuvarande huliganerna:

Bilder på de nuvarande bebisarna hos SE Point Lookout Ragdoll’s uppfödning. Katarina MacLaughlin har tagit bilden och jag har fått tillåtelse att använda den.

En av flickorna ska alltså bli min. Frågan är vad hon ska heta? Namn jag kommit på är ju Mim (efter häxplackan Mim från Disney), Mims, Muffin(för att hon ser ut som en vaniljbakelse eller nått) och Munchkin bara för att alla Ragdolls är så jävla söta. På Facebook fick jag även Cookie och Tekla samt Madicken som förslag, men lämna gärna dina idéer nedan. Oavsett namn lär hon få typ 17 smeknamn till.

Efter att jag hade varit och gosat och lärt känna kattungarna samt deras mammor så gick vi ner till thaistället på stan och de bjöd mig på middag. Det var också oerhört trevligt. Sen tog jag bussen hem och var mer om lite fler äventyr 😉. Det var nämligen en kille som flirtade rätt rejält med mig på bussen, så det var väldigt intressant med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många killar som flirtat med mig sen jag var tonåring. Det brukar ju liksom inte vara standard att killar gör det med mig. Kan dock bero på att jag typ alltid varit tillsammans med någon men jag vet att jag inte är världens snyggaste heller.

Jag menar, vem uppskattar alla dessa grimaser?

Nu sitter man bara och drömmer och längtar efter ens nya bebis som kommer hem till mig om ungefär 2 månader. Jag kommer självklart att åka upp och träffa henne fler gånger innan det är dags att hämta hem henne. Frågan är bara hur ofta jag kommer komma dit? Svaret är så ofta som möjligt, så klart haha! Kanske tar med mig resväska och tältar utanför tills hon får komma hem med mig? Vem vet haha?!

Jag har i alla fall skapat både ett instagram konto, Facebook sida och en vanlig hemsida till alla framtida, nuvarande och dåtida Ragdolls jag kommer skaffa, för den här lilla tjejen kommer förmodligen inte bli den sista. Nej, inte om jag förstått rasen rätt och efter mitt möte idag med mammorna till kullen och särskilt Gloria som betedde sig precis som Maja så är det bara ännu mer bekräftat att det är rätt ras för min del.

Nedan kan ni se en video av mitt första besök till uppfödaren.

Om ni har förslag på namn eller annat kul att säga, lämna en kommentar nedan!

Kategorier
Vardagsliv

Hur kan man vara deprimerad och skitlycklig på en och samma gång?

Ja, börja med att plötsligt bli singel, hitta typ världens bästa lösning till lägenhet för en lat, introvert tekniknörd till att förlora sin kattbebis sen 12+ år tillbaka på väldigt kort tid. Då blir det så. Känslostorm deluxe.

Mitt huvud är alltid sprängfyllt med tankar. Galet mycket. Det är aldrig tyst. Men det har funkat, då jag sakta men säkert vant mig vid att vara jag och allt eftersom åren gått har jag lärt mig hur jag ska hantera mig själv och mina konstigheter för att orka med allting. Just nu är det dock svårt. Mycket svårt. Det har gått en vecka sen vi fick säga adjö till Maja, vår älskade bebis. Det är en mycket tom lägenhet vi har nu och det suger att vara här ensam om dagarna och kvällarna. Även om jag fortfarande gillar och uppskattar att sitta fastklistrad framför teven i soffan så avskyr jag och hatar hur ensam jag är nu. Jag kan vara glad och känna mig glad ibland, men så fort som jag inser att ”ja just det – jag har ingen katt att gosa med” så blir jag ledsen igen. Trösten jag har just nu är att bara fylla mitt YouTube tittande med katt videos. Det hjälper lite i alla fall och jag tror jag har bestämt mig för vilken kattras det blir.

Det lär bli Ragdoll i framtiden. Frågan är bara hur. Jag har som sagt kontaktat och blivit kontaktad av några uppfödare. En uppfödare kontaktade mig igår som har en hona till salu som är 8 veckor nu. En till hona låter lockande, men jag har svårt att komma på vilket namn jag hade gett henne. Enda namnet jag har i huvudet är Maja, och det hade ju inte gått – eller hur? Nej, det hade bara blivit krångligt. Annars har jag typ bara liknande namn i huvudet, typ som Majsan, Maggan eller andra namn på M såsom Mini eller Mimmi, men nej. Det känns bara fel. Lisa, kanske? Nej, det känns fel det också… Namn är dock bestämt om det blir hankatter. Första hanen ska heta Felix. Blir det en till hane efter det eller samtidigt ska den andra heta Putte. Sött, va? Namnen till deras bloggar/instagram konton är redan bestämda också för jag tror inte någon snott de namnen ännu.Faktum är att jag beställt en ny domän för alla framtida ragdolls jag tänker skaffa. Smart, va? Jaja, det är mina pengar och min idioti… Jag är ju singel nu, remember? Ingen ångest över domänköp och webbhotell gällande åsikter från eventuell pojkvän. Bara mitt problem! Med allt det innebär… Frågan är väl om det blir hankatt eller ens två. Jag har också blivit kontaktad om att bli fodervärd till en hane som är drygt ett år gammal vilket också är skoj. Jag vet dock inte hur lätt det är att byta namn på en katt, eller om det ens är ok för en fodervärd att göra så? Katten blir ju inte min förrän den har utfört sina parningsuppdrag…

Jag har också precis haft ett till samtal (alltså chatt på nätet) med en uppfödare av rasen som har ett helt gäng bebisar just nu som är leveransklara precis när jag är redo för att ta in en katt i mitt liv. Den uppfödaren är också ok med att bara sälja en katt, så det är ju jättebra. Uppfödaren som har en ledig hona som jag nämnde innan är ok med att behålla henne tills att jag är redo om det nu blir jag som tar henne d.v.s. Jag försöker fortfarande komma på ett namn, men det är svårt och jag är ju mer för hanar om jag ska vara ärlig. Men jaja, vi får se hur det blir. Det är ju rätt katt jag letar efter. Pris, kön och färg samt ålder är mer skitsamma egentligen. Det ska vara rätt katt!

Oavsett så spenderar jag mina dagar nu med att tänka på katter. Jag tänker mer på katter än Apple produkter vilket är konstigt, men samtidigt lite befriande och jobbigt. Som den där förbjudna frukten, längta efter något man inte kan få. Självklart tänker jag mycket på min framtida lägenhet och längtar desperat efter inflyttning dit, även om det inte känns lika kul att just nu bo där ensam ett tag utan husdjur. Just nu känns det också bara allmänt jobbigt att jag inte flyttat dit ännu heller. Det blir mer påtagligt också när jag åker till och från skolan, eftersom det tar mig – en bra dag, typ 40 minuter att resa och då med två bussbyten. En vanlig dag när jag är extra lat, vilket är typ varje dag så tar det närmare en timme. Det är helt galet att det tar så lång tid inom Malmö! Visst, hade jag alltid tagit bilen så tar det en kvart, och efter jag har flyttat så funderar jag mest på att ta bilen till skolan eftersom jag hade sparat typ 300 kr per månad på det, kanske lite mer till och med, beroende på hur ofta jag behöver ta mig in till centrala Malmö. Detta för att bilen inte kostar särskilt mycket i drift. Elen är typ 100 kr i kvartalet med så vi laddar sen vi skaffade den för ett år sen. Jag tror inte att det kommer bli särskilt mycket mer bilkörande heller i snitt efter flytten, men det blir ju mer små-åkande. Alltså istället för att åka 5-10 mil i veckan eller nått fördelat på en helg så kanske man åker 1-2 mil per dag. Bara på det här första året så har vi åkt typ 250 mil, vilket inte är mycket på ett år. Vi har 1000 mil på leasingen så…

Det tar fem minuter med bil till skolan från nya lägenheten, jag har testkört och runt skolan finns det gott om gratis parkering. De gånger jag behöver åka in till Malmö där det är mest bara krångligt att ta bilen är typ 2-3 gånger per månad om ens det, så då hade jag sparat flera hundra på att åka bil istället för att ha både bil och busskort. Som läget är just nu så lär jag behöva hålla i slantarna så mycket som möjligt efter inflyttningen då själva flytten kommer kosta mig galet mycket pengar. Även om jag sparar pengar på att ta med mig saker härifrån så kommer jag ändå få spendera mycket på deposition, möbler från IKEA och andra smågrejer jag lär behöva för att leva ett bekvämt liv i nya bostaden. För att inte tala om kostnaden för att skaffa minst en katt! Dock så har jag ju pengarna, men det är ändå viktigt att spara dem ifall jag inte lyckas hitta minst en deltidsanställning till sommaren 2020.

Sen Maja gick bort har jag ändå mått relativt bra, men för några dagar sen så hände något. Helt plötsligt började jag känna mig totalt deprimerad och nästan folkskygg. Eller ja, jag känner mig som om att jag bara vill vara själv och att åka iväg till skolan just nu och hålla på mer projektet är bara en börda. Det beror också på att det är mycket som strulat, särskilt med git, då de nästan alla andra i gruppen inte alls vet hur man ska använda det men också för att vi har haft det väldigt rörigt i vår grupp. Igår när jag var på skolan var första dagen som det kändes någorlunda ok, men det var ändå jobbigt. Jag fick typ ingenting gjort, kände mig helt handfallen eller något och jag kunde inte testa vad jag har gjort för det grafiska strulade också. UWP är intressant, men det är ändå lite mer komplicerat än vad JavaFX är som är mer rakt på sak eller nått, eller så är det bara annorlunda för det var längesen jag gjorde något grafiskt program. Som tur är har jag en förstående grupp, och vi har i programmet i övrigt blivit ”tränade” till att vara ärliga, vilket gör det hela lättare. Jag har bett om ursäkt ifall jag verkat sur, eller agerat annorlunda och jag gör mitt bästa för att hjälpa gruppen när de behöver hjälp. Jag är dock glad över att jag har en annan person i gruppen som också hjälper till mycket.

Den enda personen jag vill spendera tid med är Henrik, eller någon annan som har katt eller husdjur så jag får gosa lite, men har jag Henrik att umgås med känns det lite lättare i alla fall. Vi har ju typ blivit tightare än någonsin sen vi gjorde slut vilket bara gör att allt känns ännu bättre, men att vara utan Maja? Oj, vad det är tufft! Allt annat känns som ingenting, bara positiva grejer, men utan Maja? Nej, jag vill verkligen inte vara utan henne men jag har inget val. Fy fan vad jag saknar min lilla bebis! 😭

Hade jag haft ett annat husdjur just nu såsom en katt eller hund så hade det varit lättare. Jag hade ändå saknat henne så klart och inget djur kan ersätta henne. Däremot kan jag hoppas på att nästkommande katter blir som henne. Pratglada, sociala, nyfikna, går med på allt, som älskar att ligga i knät och sova i sängen om nätterna, gärna en stund under täcket. Maja kom ju också och mötte mig vid dörren praktiskt taget varje dag. Ragdolls är ju såna, vilket känns mer än underbart att ha hittat en ras som är så lik henne i sättet. Undantaget är ju att Maja hatade främlingar och var livrädd för hantverkare, men annars är hon typ en korthårig Ragdoll fast hon var huskatt och har inget med Ragdolls att göra. En bra framavlad Ragdoll är ju inte sån, utan älskar allt och alla. Blir de inte pratglada eller gillar att sitta i knät så tänker jag försöka träna dem till att bli det. Maja tyckte inte om att bli buren, men med lite godis som hon var totalt besatt av varje gång vi plockade upp henne och att vi lät henne stryka sig mot väggkanter etc när vi hade henne i famnen så började hon snabbt tigga om att bli buren, så visst kan det gå med rätt verktyg!

Maja blev ju ingen knäkatt förrän efter många år vi hade haft henne, men när hon blev det så blev livet med katt mer än underbart. Maja var alltid pratglad, men jag tror dels att det var något hon gjorde för att jag pratade med henne konstant efter att hon väl blev ensamkatt. Som läget är nu hade jag verkligen uppskattat en pratglad, social, gosig kisse som henne.

Jag har gått med i ett forum på Facebook för Ragdoll-entusiaster och frågat lite där och igår ställde jag en kul fråga. Jag undrade om det hade varit möjligt att ta med sig katten typ överallt där katter är välkomna. Exempel är då till Henrik när vi ska ha filmkväll, till affärer där djur får följa med, caféer och alla andra ställen man kan tänka sig. Majoriteten av de som svarat har sagt att Ragdollen är ypperlig för det, vilket känns skitkul, särskilt om de är vana vid att följa med från att de är små. Tanken är då att om jag kommer till Henrik exempelvis ska här finnas en kattlåda, vattenskålar och klösträd etc ifall katten har behov av det och åker jag på mer officiella ställen får katten gå i koppel. Jag hoppas det kan bli av. Det hade varit jätteskoj!

Särskilt om det bara blir en katt i taget, och kissen inte gillar att vara ensam.

Kategorier
Katten Maja

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…

Kategorier
Katten Maja

Sov gott, älskade Maja! Jag kommer sakna dig…

Tyvärr finns inte Maja mer och det är komplett hjärtskärande. Maja har ju sen innan haft lite problem med njurarna, men det blev ju bättre och sen har hon mått hur bra som helst vad vi har tyckt sen dess. Hon har dock visat lite små symptom på njurproblem, särskilt hennes hemska andedräkt, men annars har det mesta varit som vanligt.

Det känns bara så overkligt, men det gick fint och var ett väldigt fint avslut. De sista orden jag sa till henne var det jag brukade säga när jag gick hemifrån, så hon visste om att jag skulle gå men snart komma tillbaka. De orden är ”Bye, bye little kitty. Bye bye”. Sen dog hon.

Min lilla bebis, min lillefis, lilla skrutt finns inte mer. Det kommer bli så jävla tomt utan henne, särskilt när jag flyttar till eget då jag hade räknat med att hon skulle hänga med. Nu blir det inte så. Jag får bo där själv. Hur jag gör med ny katt nu vet jag inte, men utan husdjur vill jag inte vara länge, men jag lär sörja Maja länge.

Vi tog henne i alla fall till Evidensia djursjukhus här i Malmö, och personalen där, bemötandet etc. har varit mycket bra. Hon har blivit bra omhändertagen, och igår började hon äta själv och värdena på njurarna gick ner. Idag gick det dock upp igen och när de gjorde ett till ultraljud på henne såg dem att även om stenen hon hade som blockerade ena njuren så började även den njuren att fungera dåligt, så veterinären rekommenderade avlivning och så fick det bli.

De här hade gått och känts bättre om det bara hade skett långsammare. Nu gick hon från att vara sig själv, älska mush bullar till att pang på bara må jättedåligt och en vecka senare är hon död. Det kommer bli så tomt efter henne, min älskade bebis. Jag kommer sakna henne så jag går galen!

För att underlätta så det första jag gjorde när jag kom hem efter att sagt adjö till min lilla bebis var att rensa bort så mycket som möjligt av hennes grejer så de inte syns. Det är tillräckligt jobbigt som det är att se hennes saker, men att inte ha henne här hemma. När jag köpte mush bullarna i förra veckan så passade jag på att köpa kattsand också för det behövdes, men dumt nog så slängde jag kvittot tror jag, jag kan inte hitta det i alla fall så om det är någon i Malmö trakten som vill ha 10 liter Ever Clean sented så finns det att hämta här. Hennes kattlåda lär vi slänga eller ställa undan i alla fall och matskålarna likaså. Maten vi har kvar efter henne ska slängas. Några mushbullar ligger kvar i frysen, men det är väl bara att kasta det också.

När jag skaffar katt igen så vet jag inte hur jag gör. Det kommer ske, men frågan är när och hur. Just nu vill jag inte vara utan husdjur och heller inte utan katt. Då vill jag nog köpa nya grejer till den eller de katterna jag skaffar då hennes grejer stinker ju av Maja. För min egna del så vill jag inte påminnas för mycket heller, men å andra sidan kommer jag göra det ändå. Jag har också beställt ett nytt mobilskal med den där fina bilden på henne som jag lyckades få till för någon månad sen och som också är bilden till det här blogginlägget. Jag hade planer på att köpa ett sånt skal ändå, men nu blev det lite av ”fel” anledning, men jaja. Något måste jag göra för att må bättre och det är ett fint sätt att hålla henne vid liv i minnet. Jag bara hoppas skalet blir fint och inte ser dumt ut, när det väl kommer.

Godnatt, då älskade vän, bebis, skrutt och lillefis. Jag älskar dig och kommer för evigt sakna dig!