10 år med älsklingen idag, en ”spark i magen” och godkända omtentor…

Ja, mycket som har hänt denna veckan minsann! Idag firar jag 10 år tillsammans med min underbara älskling, vilket känns helt otroligt. Dock i år är saker och ting lite annorlunda, och jag har ingen lust att upprepa mig, mer än att jag självklart fortfarande hoppas på att vi håller ihop livet ut. Nu fortsätter vi istället med det andra!

Det som är annorlunda för i år är ju att jag numera är student och omskolar mig till någon typ av programmerare. Skolan går ju bra, även om jag kämpar som en dåre, och har gjort omtentor som nu är godkända! Dock så finns ett ”problem” som stör mig som fan. Vi har just nu en projektkurs där jag och mina andra tre gruppmedlemmar har valt att göra ett text spel. Vi kom snabbt på hur spelet skulle utföras, vad det skulle heta men det tog ett bra tag att komma igång med själva kodandet. En gång i veckan har vi ett möte med läraren och hela syftet med den här kursen är att få ett smakprov i hur det fungerar att jobba som utvecklare. Därför har vi varje vecka olika roller som vi byter ut varje vecka. Dessa är projektledare, software designer, testare och kravanalytiker. Jag har varit allt utom projektledare, men alla ska ändå hjälpas åt. Projektledaren har dessutom ansvar för att lämna in en rapport varje vecka. Vi i gruppen jobbar på så gott vi kan, men på varje möte vi har haft blir vi totalsågade och det blir bara värre och värre.

Orsaken? Ja, det kan man säkerligen diskutera men nu är jag sur och förbannad över det mesta. De jag valt att arbeta med i den här kursen är personer jag umgåtts mest med, har klickat med och vi kämpar alla med studierna på både liknande sätt och olika sätt. För min del handlar det om att ha energi nog att orka plugga och jag pluggar så mycket jag kan. Faktum är att jag har typ inte gjort så mycket mer än att just plugga. Dock så suger min studieteknik när det gäller allt förutom delar som involverar ren och skär programmering, så där har jag lärt mig mycket och jag är skitstolt över mina kunskaper, även om jag inte är världsbäst. Vi är alla nybörjare fortfarande och det känns otroligt tufft som nybörjare att redan ha en projektkurs där vi från grunden ska skapa all kod till ett spel, följa manualer, skriva ”supertydliga” rapporter och ha uppföljningsmöten där läraren gör allt annat än peppar oss att bli bättre.

Vad är våra problem då? Jo, vi är inte bäst på det här. Vi har ju faktiskt bara gått typ 3 månader i skolan och lärt oss programmering. Sen har vi inte träffats så ofta heller som många andra grupper gör. Vi sitter inte på skolan 8 timmar och dagen, fem dagar i veckan och pluggar tillsammans som de bästa i klassen gör. Vi är lite halvdåliga på att delegera och många av våra träffar blir uppskjutna eller så träffas vi kanske 1-2 timmar istället för planerade 8 när vi väl har bestämt något. Trots detta tycker jag och även alla andra i gruppen att vi har kommit långt, och vi har enligt oss själva ett mer än halvfärdigt spel. Om en vecka ska vi vara 90% klara enligt kursens ”spelregler” men vi har rätt att ta jullovet på oss och fixa det sista. Jag anser att vi är ungefär 75% färdiga, men läraren som bara sågar och sågar anser att vi knappt är godkända och kommer knappt klara godkänt heller och att vi bara gjort 20% av allt och det gör mig så otroligt förbannad att jag vet inte var jag ska ta vägen.

Visst, jag förstår att utåt sett är vi inte klara med mycket. Vi har väldigt lite kod trots allt men vårt spel är inte särskilt komplicerat. De komplicerade delarna handlar om hur vi har valt att lägga upp spelet. Vi har exempelvis inte valt att slåss mot monster i vartannat rum utan i vårt spel finns det bara en boss, som är en drake och för att vinna spelet ska man svara på en massa frågor som draken ska ställa till en. Det hade vi tänkt ordna över jullovet Vi har ungefär 3 metoder som ska bli klara på en vecka för att vi ska nå 90% gränsen och dit lär vi garanterat komma – under förutsättning att alla i gruppen hjälps åt och gör vad dem ska. Dock är jag lite så här att jag kan inte hejda mig så risken är stor att jag lär göra mer än vad jag behöver, men det gör jag i så fall bara för att bevisa för läraren att vi fan visst har gjort mer än vad som han tror och vi är inte några nötter som inte kan ett skit. Vi är bra och vi förtjänar ett betyg som är minst godkänt utan problem. Något annat är bara skitsnack.

Det som läraren klagat på är främst vår rapport. Allt i den har vi tydligen inte gjort som man ska, men ingen har heller förklarat hur viktigt det är att den ska se ut på ett visst sätt. Vi har inga som helst riktlinjer, åtminstone inga vi har hittat och läraren har heller inte direkt sagt exakt vad vi ska göra, så då har vi gjort det vi tror är korrekt men så är det inte så. Tanken var också från början att vi skulle ha en komplett idé över precis allting innan vi börjar, men det hann vi inte med och första veckan rapporten lämnades in så strulade det med olika delar av texten så det funkade inte. Veckan efter så saknades UML diagram, men INGEN hade sagt något om att UML diagram skulle vara med just då. Igår fick vi veta att vårt UML var ändå inte fullständigt, massa andra delar saknades och var icke kompletta samt att vi hade skrivit massa saker fel så det blir bara mer skit på mer skit hela tiden. Igår när jag gick från mötet så var jag så förbannad att jag visste knappt var jag skulle ta vägen. En total magspark och känsla av att allt jag gör, eller som vi gör i gruppen är totalt meningslöst, korkat och vi är idioter, fast vi är inte det. Vi har kunskap, vi kämpar och gör vårt bästa… Det är bara så frustrerande, så jag är lite så här att jag knappt kan ta ansvar för mina reaktioner och handlingar tills nästa möte men jag skiter i vilket. Jag ska fan visa att vi kan det här och vi ska nå 90% av målet tills nästa möte om det så innebär att jag får göra det mesta för att vi ska nå dit.

När jag skriver så då syftar jag så klart på att jag ska hjälpa hela gruppen komma vidare, men jag har inget emot att vara typ ”vice” projektledare, vilket jag ändå varit typ under hela tiden i alla fall, men det är för att gruppen tillåtit mig vara det och jag har gjort det utan att köra över någon eller trampa någon på tårna. Vi har varit ärliga med varandra i gruppen och jag ångrar ingenting än så länge. Så det så!

Fler omtentor på G…

Oavsett hur glad jag är över att jag lärt mig galet mycket på sistone och hur roligt det är att äntligen lära mig programmering, så har jag på sistone insett flera saker. För det första så misslyckades jag på första omtentan i programmeringen, vilket känns helt absurt, men text har en stor förmåga att lura mig som fan, då jag sällan förstår det jag läser. Jag måste liksom ha mer. Jag måste prata om det, skriva om det, leka, testa, rita (kanske?). Jag behöver alltså mer än bara text. Som tur är hade jag redan kommit överens med läraren om muntlig komplettering, så det ska göras på tisdag. Jag är lite nervös inför det, men ser ändå fram emot det. Jag hoppas jag har möjlighet att komplettera mig upp till minst en fyra i betyg, om det ens är möjligt. Är det inte möjligt, nä, då hoppas jag att jag klarar åtminstone godkänt.

På lördag skriver jag omtenta i datavetenskapen och där känns det allmänt blandat. Även där har jag kommit överens med läraren om muntlig komplettering om det skulle behövas – oavsett poäng dessutom så på vis är det bra. Dock om jag klarar godkänt så skiter jag i vilket, jag nöjer mig med det, för den här kursen vill jag bara ha bakom mig nu.

I alla fall, om man återgår till det som jag insett på sistone, så är det att det finns stor risk att jag hamnar i ett läge där det blir omtenta på omtenta i varje kurs, om jag inte får in en bättre studieteknik. Min studieteknik suger, i alla ämnen förutom delar i kurser som involverar programmering. Det jag har gjort vid varje tillfälle jag har haft är att sitta och programmera. Det har iofs lett till att jag lärt mig galet mycket, vilket känns fantastiskt när man väl sitter och programmerar saker i Java. Det som är dåligt med det är att jag inte lagt ner lika mycket tid på allt annat som måste göras. Å andra sidan tror jag det är ok just nu, för kurserna vi läser nu är en projektkurs samt en kurs i databasteknik.

Databaskursen har jag legat efter i jättelänge, men efter att jag påbörjat en uppgift, som är ett individuellt projekt som ska lämnas in så känns det bättre. Jag har kollat på en gammal tenta i DB kursen, och jag vet minst hälften av allt redan där, så jag tror inte jag riskerar omtenta på så vis, för jag borde kunna klara godkänt åtminstone till sist. Jag tror dock ändå att risken är stor att jag oavsett hamnar i massa omtentor i varje kurs bara för att jag inte orkar plugga riktigt på samma sätt som friskare personer i klassen orkar göra. Det är de som pluggar – mycket som har klarat sig utan omtentor, och visst. Jag pluggar och så mycket jag bara orkar, men på sistone har jag varit så galet trött och fokuserat på ”fel sak” att jag vet inte alls hur det kommer bli i fortsättningen. Dock så kommer jag inte ge upp på detta. Jag ska fan ta examen, få ett jobb som utvecklare och förhoppningsvis jobba heltid samt minst dubbla min tidigare normala inkomst jag hade när jag jobbade på Funkibator. Min plan (om jag inte nämnt den innan) är att så fort jag får möjlighet så ska jag typ börja sitta på skolan eller med andra kurskamrater varje dag måndag till fredag i typ 6-8 timmar och bara plugga så jag får ordning på rutinerna och förbättrar min studieteknik.

Det som är svårt just nu, är som det varit tidigare – termer, och veta typ hur, vad varför med allting vi ska lära oss. I praktiken kan jag mycket och förstår mer, men att läsa text och förstå allt utifrån det – no way! Det går typ inte, eller väldigt sällan och därför känns tentorna jobbiga. I projektkursen har vi inte några tentor, men däremot blir våra prestationer bedömda och än så länge går det sådär med allt sånt. Jag tycker personligen att vår grupp presterar så bra vi kan utifrån våra förutsättningar och vi kommer lyckas få ett färdigt spel när allt är klart, men jag vill verkligen ha ett högre betyg i denna kursen om det är möjligt, men det är svårt när alla i vår grupp har omtentor att hantera i olika grader och vi själva kämpar med allt möjligt inom utbildningen + att min jävla fibromyalgi ställer till allt för mig titt som tätt. Nåja, tids nog blir det bra och jag är sjukt stolt över allt jag själv har gjort hittills samt vad min projektgrupp gör och har gjort, så där tvivlar jag inte ett dugg. Jag bara önskar att man vore lite piggare, att man slapp tågstrul och hade lite mer energi så man orkar ta tag i saker och göra allt på ett bättre sätt. Att sitta ensam hemma i ett hörn ger mig bara tid och anledning att programmera, inte plugga in saker på rätt sätt.

Men jag är ändå glad, och jag kör på. Längtar en hel del till jullovet dock. Hade varit skönt med sovmorgon varje dag och en ursäkt att programmera i brist på annat skoj. Samt få köra lite mer bil!

Jag hade fel om mina misstag, men det blir ändå omtenta…

I förra inlägget skrev jag om mina misstag jag gjorde som ledde till att jag inte blev godkänd i programmeringen. När jag dock hämtade ut tentan, så visade det sig istället att jag hade typ rätt ändå. Det blev typ slarvfel och tekniskt sett är jag godkänd i programmeringen, för enda anledningen till varför det gick åt skogen är för att jag var dum nog och chansade med quizfrågorna. Jag hade klarat åtminstone godkänt om jag inte hade chansat. Det gick faktiskt väldigt bra på själva programmeringsdelen. Jag hade rätt i att konstruktorn skulle vara med, men jag hade skrivit den fel, men den skulle vara med. Likadant så var det ok att jag inte skrev med Main klassen och main metoden. Hade jag skrivit mitt UML diagram korrekt så hade jag också klarat mig och hade jag som sagt inte chansat så hade jag klarat den nästan med en fyra i betyg. En fyra är typ som B eller VG. På HKR kör vi med annat betygsystem jämföres med vad man annars börjat göra här, men det går bra ändå.

Idag blev det tågstrul igen och jag, korkad som jag är ibland hade glömt kolla tågen och gick iväg som vanligt. Efter några minuter i Hyllie så blev det rätt klart att det var lika bra att gå hem igen, så jag tar en dag hemma igen. Det är rätt skönt, så jag klagar inte över det. Det har knappt blivit någon tid hemma ensam alls på sistone, så på något vis har detta varit efterlängtat.

Jag har nog inte så mycket annat att säga. Jag passade på att blogga lite då allt här ska uppdateras, program ska laddas hem etc, men planen är idag att ordna med GitHub och fortsätta leka lite med databaser. Vi har ju börjat med två nya kurser, databaser och en projektkurs så det är skoj.

Sen har WordPress.com äntligen fått stöd för den nya editorn, som kallas för Gutenberg. Nice!

Termin 1’s första tentavecka är över…

Och hur gick det då? Ja risken är överhängande stor för omtenta i både introduktion till datavetenskap samt grundläggande programmering. Faktum är att jag redan nu vet att det blir omtenta i programmeringen. Däremot har jag fått godkänt i hemtentan jag hade i torsdags i programmeringen, så det är skönt men jag är lite förvånad över att det blir omtenta i programmeringens salstenta.

Jag har ännu inte fått besked i hur det gick för vetenskapskursen, men jag räknar med omtenta där. Det borde bli det, även om jag tycker det är smått galet om det skulle bli så. Orsaken till det är för att tentan i den kursen funkar på så vis att maxpoäng är 40, kravet för godkänt är 21, men det stora problemet är att man måste klara minst 5 poäng för varje del i tentan för att klara det och risken är stor att jag fått max 3 poäng eller nått på den ”binära delen”. Det är egentligen inte så konstigt, för det var det jag övat minst på samt att jag hade övat in fel saker. Jag tänker inte gå in på vad, för det är för krångligt att förstå för någon som inte läst programmering/datavetenskap eller är ett mattesnille från början. Dock en varning för att det blir lite ”kodsnack” längre ner i inlägget. Jag har total förståelse om ni inte fattar ett skit, men så är det när man inte lärt sig något. Jag hade bara inte övat in grejerna tillräckligt inför tentan, så enkelt är det. Min studieteknik för vetenskapskursen sög rätt duktigt också, då jag lär mig otroligt lite av att ”läsa i boken”. Att gå på föreläsningar och prata med kurskamrater ger så mycket mer. Faktum är också att om jag varit smart och förstått hur mycket eller viktigt det är att plugga tillsammans med sina kurskamrater så hade jag gjort det för längesen, men istället har jag typ valt att ”springa till tåget” och bara åka hem när skoldagen är över, och det ska jag undvika i fortsättningen.

Förra fredagen så umgicks jag i några timmar med ett par kurskamrater där vi satt och pluggade inför tentan. Den här gruppen i klassen hade redan suttit nästan dagligen i flera veckor, men jag är glad att jag fick sitta med åtminstone den dagen. Tack vare det så lärde jag mig Assembler, vilket var viktigt att kunna på tentan. Jag bestämde mig rätt rejält efter den dagen att från och med nu (när det är möjligt och behövs) så ska jag plugga med kurskamraterna så ofta som jag kan, för jag lär mig absolut mest av att prata ”kod” eller studier med mina kursare. Det är rätt intressant, faktiskt att det är på det viset, men med tanke på hur tråkigt jag numera har det när jag sitter hemma så vill jag gärna slippa sitta hemma och istället plugga.

Studera just nu är verkligen jätteskoj, även om det är asjobbigt ibland, men fan vad jag behövde göra detta! Det jobbiga är när jag totalfastnar på skitsaker i programmeringen som tar timmar, ibland dagar att lösa, eller när man måste kliva upp alldeles för tidigt för att passa tåget till skolan. Allt annat är praktiskt taget jätteskoj. Ok, en föreläsning kan också vara lite tråkig och därmed jobbig, särskilt om vi sitter i en sal där stolarna är obekväma och jag bara får massa fibrovärk som resultat av det. I det stora hela så älskar jag att vara student igen, även om jag mest längtar efter att vara klar med studierna och redo att börja heltidsjobba. Jag menar, jag vill ju hellre ha lön istället för ett ökande CSN lån…

I alla fall, om man återgår till tentaveckan då… tentan i vetenskapskursen var klurig, men de lättaste bitarna var Assembler, pseudo-kod och göra flowcharts. Det hade jag övat lite på och lärt mig, men jag vet att jag gjorde lite småfel där, men i det stora hela så tror jag det stämde rätt bra. Den svåra delen var som sagt den binära delen, där jag inte kunde lösa vissa saker, men jag började i alla fall. I dagsläget vet jag att jag inte kom långt på den biten. Generellt borde jag ha klarat godkänt nivån, men det hänger på hur snäll läraren är i mitt fall, för personligen tycker jag att jag bara borde behöva göra omtenta för den binära delen och inte det andra.

Hemtentan i programmeringen i torsdags gick bra, jag fick godkänt, men jag satt hela dagen med uppgifterna. Det var roligt och extremt lärorikt, men hade jag varit smartare så hade jag ”googlat” mer, eller till och med läst lite i boken. Min gamla kod jag hade gjort sen innan hjälpte föga för uppgifterna i hemtentan, tyvärr. Jag har ju ännu inte riktigt lärt mig relationen mellan allt, och tidigare uppgifter var ju inte riktigt exakt som de uppgifterna som skulle göras i hemtentan, så då blev det lite svårare. En annan kurskamrat i klassen berättade nämligen att en av uppgifterna som jag hade fastnat på rätt rejält fanns nästan helt i boken. Hade jag alltså varit smart, så skulle jag ha kollat mer på det, men eftersom jag och böcker inte är en bra kombination så sket jag i det, även om jag mycket väl funderade på att kolla upp i boken. Nästa gång jag hamnar i en liknande sits så ska jag fanimej försöka kolla mer saker i boken, för tro det eller ej – att läsa böcker om kod hjälper?!

Salstentan i programmeringen var jättelätt egentligen. Det var några smågrejer i den som var lite kluriga, men totalt så tog det mig knappt en timme att skriva klart den. Jag fick veta igår (lördag) att jag blev underkänd, vilket kändes skit, med tanke på hur lätt den var. Felet, utan att jag fått veta exakt vad jag gjort för fel gissar jag ligger i att jag gjort för många småfel, för att jag misstolkat uppgifterna i tentan.

Sen var det också så att typ halva tentan bestod av quizfrågor där man fick minuspoäng om man valde fel svar, men jag chansade och svarade ändå istället för att låta bli för att spara poäng och öka chanserna för godkänt. Jag gick igenom den delen av tentan så noggrant jag kunde, eftersom jag är slarvig med att läsa och bara snabb och effektiv. Jag har aldrig någonsin i mitt liv sagt att jag är noggrann! Jag brukar bara ha tendens att vara snabb och göra det rätt från början när jag väl gör något.

Jag ska dock inte klaga här. Hälften av alla klarade inte tentan, vilket känns jättekonstigt, med tanke på att svårighetsgraden var superlåg. Kanske är det många fler som tänkte precis som jag och gjorde ”exakt” som det stod i uppgifterna, men att de tänkte för grundläggande. Mina svar gissar jag var nog mer så kallad pseudo kod istället för riktig kod, skriven på papper, men att skriva kod på en dator och få det att funka är en helt annan grej jämfört med att skriva ner en snutt på ett papper. På datorn så får man felmeddelanden, tips etc om något inte stämmer, samt man vet om när alla fel är uppklarade. Det vet man inte på papper och jag har ännu inte ”lärt mig” programmering så pass väl att jag kan göra allt jag hittills gjort på dator med bara papper och penna, så jag känner mig ändå rätt stolt över vad jag har gjort. Jag hade exempelvis inte skrivit in min Main class och heller inte min main metod, och utan det så fungerar det inte alls, men jag tolkade uppgiften som om att det bara var att skriva själva raderna av koden och inte något annat.

Något som vi också fått veta är att i en examination för programmering finns det sällan skäl eller möjlighet att lägga till mer än vad som bara ”krävs” för uppgiften, och det var en stor anledning till varför jag bara skrev mina 4 rader kod per uppgift, istället för att tänka att det skulle vara en fungerande kod. Hade jag kommit på när jag skrev tentan att Main klassen behövdes samt main metoden så kanske jag hade fått 5 poäng (max var 7) men jag fick förmodligen 0 och därmed missat min chans till godkänt eller mer med några få poäng. Jag vet att jag gjorde slarvfel i hela tentan, men det är för att jag inte minns exakt hur koden ska se ut vid mer komplicerade uppgifter. Sen vet jag om att jag lade till min constructor i UML diagrammet, fast jag vet nu att det inte behövs samt att jag skrev parametrarna från superklassen fel också, men det vet jag nu – när jag sitter vid en dator! Det är mycket, mycket svårare när jag bara har min korkade hjärna och dåliga minne som enda verktyg. Min totala kunskap inom programmering är mycket större än vad man kan tro och jag är skitstolt över mig själv! Till mer än 90% kan jag skapa simpla applikationer i java. Mitt problem är numera bara småsaker, men när jag väl lärt mig dem så kommer allt gå så mycket lättare.

Jag minns också att när jag skrivit klart koden, att jag tyckte det var konstigt att jag fattade så många ”måsvingar” som generellt används för att starta och avsluta kodblock, men med tanke på att det var ”tvunget” att varje uppgift fick max ha 4 rader kod så tänkte jag att det stämde ändå, för jag hade 4 rader kod per uppgift. Däri ligger min nuvarande ångest jag har som lett till att det inte blivit så mycket sömn den här helgen…

När jag kom hem i fredags (efter ett kortare stopp i Lund) så kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att programmera mer. Jag repeterade en uppgift som vi hade fått, där man skulle skriva två olika typer av listor och spara 5 nummer i dem. Det var iofs den uppgift där man fick ha max 4 rader kod per uppgift. När jag skrev programmet på datorn så insåg jag mina misstag rätt snabbt, men när jag tänkte mer på det så förstod jag varför jag fick underkänt. Istället för att få något poängavdrag för att jag skrivit en rad kod fel, eller missat en siffra, så måste hela den uppgiften ha blivit nollad, för det var ju mer pseudokod än var det var ”fungerande kod”. Och orsaken till det var ju att jag missförstod vad jag skulle göra. Och det stör mig. Som fan!

Nästan hela helgen har jag suttit och programmerat. Jag har hittat på uppgifter bara för att lära mig mer om ”relationen” mellan klasser, metoder och de olika listorna och det har varit lärorikt och jag vet att jag behöver öva mer på det här. Som tur är börjar nästa kurserna imorgon (måndag) och då ska vi lära oss databaser (MySQL, yay!) och vi ska ha en projektkurs där vi ska få göra en applikation i Java. Det kommer bli skitkul!

Jag tror mycket i programmeringen kommer lossna (och fastna) för mig i och med att dessa båda kurser börjar och jag får några extra veckor på mig att plugga på programmeringen och i värsta fall även grejerna i vetenskapskursen. Jag har ansökt om stöd för mina studier, men inte hört något ännu. Jag bara hoppas det hinner gå igenom innan det är dags för omtenta, för typ det enda jag hade behövt hjälp med är annan typ av examination. Jag har inget emot salstentor så, men blir det omtentor så tar jag hellre en muntlig komplettering, en extra rapport etc istället för att skriva omtenta och riskera att jag fortfarande inte kan bevisa min kunskap när jag sitter där i en sal med 100 andra, lika stressiga och nojiga som jag.

När man har fibromyalgi är prov en stor akilleshäl, för jag kan mycket mer än vad jag kan skriva ner på papper med hjälp av en penna. Så det så!

Äntligen bilägare igen och dessutom till en elbil!

Renault Zoe, himmelsblå står inne hos bilhandlaren.
Ja, efter många långa år av väntan och planering så har vi äntligen en elbil. Detta är något vi har väntat på typ sen vi blev ihop, men det var inte förrän vi skulle ha allt under kontroll som det faktiskt skulle vara relevant att skaffa en. I dagsläget är vår ekonomi mycket god, vi bor i bostadsrätt i en bra förening som ska ordna laddstolpar och det kommer ut elbilar med längre räckvidd till höger och vänster. Då var det köpläge, eller i detta fall leasing-läge, då vi ”lånar” bilen i 3 år och sen får vi se hur vi löser nästa bil. Jag hoppas på att nästa bil vi har är större med ännu längre räckvidd så det lätt får plats en Grand Danois och lite till i den. I den här bilen så får det inte plats någon sån stor vovve och eftersom den är på leasing så vill vi inte göra bilhandlaren sur när vi lämnar tillbaka den om 3 år. Jag har egentligen inte så mycket mer att säga, då jag är galet upptagen med skolan. Det är tentavecka på måndag, då jag ska göra tre stycken på en vecka. Vi får se hur det går, men jag är någorlunda optimistisk. Jag har i alla fall lärt mig grymt mycket inom programmeringen de senaste veckorna, men jag har varit galet trött senaste dagarna, så det påverkar också. Jaja, skoj är det i alla fall att man äntligen har bil och kan åka vart man vill (oftast) när man behöver det. Och håll tummarna att jag klarar mina tentor. Det kan gå åt alla möjliga olika håll, det här…

Google+ läggs ner och jag blir lite piggare?

Sen jag skrev sist har det hänt en hel del. Allt fokus har legat på skolan, med all rätt. Det är fortfarande roligt som fan och lärorikt. Jag har mest varit som en zombie om dagarna och knappt varit social alls om det typ inte varit ”tvunget”. För alla som blev tveksamma där så ångrar jag inga möten sen skolan började. Det är mest att man ser allt utöver att äta, sova och plugga som en bonus. Det har blivit bättre i alla fall och senaste veckan har jag varit piggare och jag hoppas det håller i sig. Igår var jag i skolan i typ 10 timmar eller nått. Först heldag med Seminarie och övningstillfälle och sen på den sena eftermiddagen blev det ett extra lektionstillfälle vilket verkligen behövdes. I torsdags kom varken jag eller så många andra från Malmö hållet iväg till skolan p.g.a. tågstrul då en kontakt hade blivit nedriven och många tåg lämnade inte ens Malmö.

Det positiva med det var att jag fick några extra dagar hemma och kom ikapp med det jag behövde. Idag har jag suttit hemma också och jobbat på med programmeringen. Jag har ett antal uppgifter som ska göras, men kämpar jag på och tänker tillbaka så borde det inte vara några problem att hinna bli klar med allt som ska göras. Jag har fått i uppgift att skriva en enskild vetenskaplig rapport och den är jag typ klar med. Den ska bara lämnas in ungefär. Det innebär att jag får mer tid över för programmeringen. Övningarna där tar lite längre tid. Jag har dock lärt mig supermycket inom programmering, och särskilt efter misstag man har gjort. Däremot har jag märkt att jag än så länge är relativt trögstartad, men när jag väl vet vad jag ska göra och får en liten push i rätt riktning så går det bra. Jag är dock fortfarande livrädd inför tentorna som kommer, men jag hoppas det kommer gå bra. Det är inte som att jag är besatt över att inte klara det, utan det blir mer att man pratar om det konstant för alla kurskamrater man pratar med pratar mest om skolan så då gör jag det också.

Google+ läggs ner och det gör inte mig ett dugg?!

Ja, igår tror jag nyheten kom. Google+ ska läggas ner i Augusti 2019. Det är ett besked som har varit väntat för min del länge, med tanke på hur dött det har varit där de senaste åren. Det ska faktiskt bli lite skönt att ”slippa” det, för jag märker att jag bara blir sur när folk skiter i mig där och jag är dödstrött på att lägga ner tid på saker ingen är intresserad av. Min senaste YouTube video med mig som Apple nörd blev det ju inte nått vidare med heller, tråkigt nog men tids nog lär jag försöka dela den videon lite mer och när jag orkar så ska jag testa göra en ny video. Funkar inte den, nej då är YouTube inte för mig. Det är ett skepp som seglat förbi tror jag då. Åtminstone tills min Anton är här… Då jävlar hoppas jag det blir en liten YouTube succé i alla fall.

Idag så har jag tittat lite på andra alternativ till Google+. Egentligen är jag inte alls intresserad av att hitta ett nytt ställe, för vem fan av mina FB vänner kommer flytta över sin aktivitet dit? Det funkade ju inte med Google+, så varför skulle det funka med nått annat ställe som faktiskt kan vara bättre? I alla fall, det slutade med att jag skapade konto på Diaspora och MeWe. Diaspora är trevligt men har en gigantisk nackdel – det finns inga appar för mobilen! De rekommenderar en mobil webbläsare. Så jävla tråkigt… Å andra sidan så har det stället typ allt man behöver. Det är decentraliserat så det är bra, i och med att det innebär att man inte behöver vara rädd för integritetstjuvar eller nått sånt, såsom Google och även Facebook är. MeWe är ungefär det perfekta stället att hänga på, förutom att typ ingen jag känner är där än så länge. De har appar för både Android och iOS, är helt gratis, har grupper och är jävligt snyggt. Nackdelen är lite osäker, men jag saknar möjligheten att posta dit från typ min blogg och än så länge finns inga delningsknappar till andra sociala plattformarna vad jag vet. Snart ska det dock komma sidor vilket är trevligt, men jag tror man får betala för det i värsta fall. Det kan vara värt det om det visar sig att MeWe blir en mer aktiv plattform.

Ja, det är väl typ allt jag har att säga just nu. Tack för att du läste detta.

Det lär bli färre blogginlägg framöver…

Och detta förmodligen p.g.a skolan, och att jag har typ noll energi kvar när jag kommer hem. Det har gått mer än två veckor sen jag skrev här sist, och även om jag har försökt komma på något att skriva, så har det inte gått så bra. All energi jag har till över, får gå till skolan. Sen om det finns lite bonusenergi, ja då kanske jag har möjlighet att handla, städa, laga lite mat etc. I övrigt så känns det som om att jag kommer gå på någon slags repeat tills att jag börjat vänja mig helt vid allt det här. Kroppen är extra jobbig mot mig på sistone. I fredags kväll gick jag och la mig före klockan 21 på kvällen, för jag var så trött. Det har varit en lärorik vecka, så jag är nöjd ändå.

Att ha fibromyalgi i alla fall och plugga heltid är verkligen en upplevelse. Jag visste att det skulle bli jobbigt, och än så länge har jag haft helt rätt. Det störiga är också att jag typ inte kan sluta prata om mina sjukdomar heller. Hur man än försöker så trillar jag in på det ändå, för att mina kurskamrater ska förstå vad det är jag kämpar med. De visar dock förståelse och jag hoppas att jag snart kan komma förbi det här så jag kan agera lite mer normalt. Jag upplever verkligen nu hur annorlunda jag är jämföres med alla andra på programmet. Det är asjobbigt så som jag får kämpa för att hitta orden, veta vad som pågår och komma vidare. Samtidigt är jag stolt över mig själv och det jag har gjort, för jag har ett driv, det märker de flesta och jag gör allt jag kan för att kunna förbättra mig så att både jag och min dumma kropp vänjer sig snabbare med det här.

Förra veckan var verkligen lärorik. Vi har börjat mer aktivt med programmeringen och det är kul. Vi har en rapport som ska skrivas i datavetenskapskursen, den om självkörande bilar som jag nämnde i förra inlägget. Det går sakta framåt med en, men en av medlemmarna i gruppen har tyvärr valt att hoppa av, så nu är vi två som håller på med att skriva färdigt den. Jag går in och putsar samt kontrollerar den flera gånger om dagen och ibland känns det som om att jag varit helt själv med att skriva den. Dock verkar det som om att vi äntligen börjar komma igång på riktigt, och det är skönt.

Jag hoppas att tröttheten ger med sig snart, för jag är så trött i huvudet att jag har inte så mycket mer att säga eller skriva. I och med att jag har en till rapport jag ska skriva enskilt så behöver jag spara lite på fingrarna med, men allt eftersom att det lossnar så tror jag att energinivån återkommer.

Jag är i alla fall skitglad över det här och jag hoppas det märks även hos er. Tyvärr innebär det att jag inte är så aktiv utanför skolan, men det får ni leva med. Att läsa bloggar är inget stort intresse längre för många, det märker man ju… Men jag är glad ändå.

Jag är ändå för trött för att göra så mycket mer än äta, sova, plugga och orka vara mig själv.

Åh, just det! Jag köpte mig en ny iPad. Upptäckte väldigt tidigt i utbildningen att det behövdes, så jag drog till Apple Store och köpte mig en. Jag ångrar mig icke! Det var ett väldigt bra köp. Jag har samma skal till den som till min iPhone SE, men det är ett så kallat ”Flip cover” så jag kan ställa den på sidan och titta på videos etc lättare när jag känner för det. Skärmen är lite större än paddan jag använde innan, men det är positivt när man vill skriva på den. Jag köpte ju en Apple Pencil också, och det var verkligen en bra investering!

Första skolveckan är avklarad!

Och den gick fint. Det är en härlig klass jag har hamnat i med många trevliga människor. Det är ett flertal som pendlar från Malmö också och varje dag har jag fått sällskap hem av en kurskamrat så det är trevligt.

Det har varit en mjukstart på veckan, vilket är positivt då jag har varit galet trött av alla nya saker som har hänt denna veckan. För att inte tala om pendlingen! Jag tror dock att pendlingen inte kommer bli ett problem. När jag har kommit hem från skolan har jag varit så galet trött att jag knappt vet var jag ska ta vägen. I helgen kommer även föräldrarna och hälsar på så jag har spenderat en del tid med att städa lägenheten eftersom pappa är allergisk mot pälsdjur.

Vi har inte fått göra så mycket programmering än så länge men däremot har vi fått en rolig uppgift som innebär grejer som självkörande bilar ska tänka på. Vi ska tänka på alla scenarios som kan dyka upp vid en vägkorsning med trafikljus etc, göra en algoritm, skriva flödesschema och pseudo-kod också. Det känns som en riktigt kul uppgift, men det är svårt att skapa flödesscheman, men det känns samtidigt som att det är en väldigt bra hjälp för att lära sig kod på ett bättre sätt.

Jag har under veckan suttit och lekt lite med både pseudo-kod och flödesscheman och det är intressant när man börjar förstå kopplingen emellan dem.

Vi är bara fyra tjejer i klassen och jag har knappt pratat alls med de andra tre. Däremot har jag kommit bra överens med ett gäng av grabbarna i klassen och jag känner mig 100% hemma eller nått. Det är skoj att det är ett sånt trevligt gäng man hamnat i. Jag hoppas att alla vill fortsätta plugga programmet också.

Programmet kommer köra en princip som kallas för ”Flipped classroom” också och det känns som en riktigt bra grej. Skillnaden med det och traditionella högskolestudier är att det är mer så kallat ”aktivt lärande” och att man gör fler övningar tillsammans med lärare och kurskamrater än att göra majoriteten av jobbet ensam hemma. För att lära sig programmering så känns det som om att det nästan är ett måste att plugga med kurskamraterna så ofta som möjligt så jag tror det här kommer bli skitkul!

Jag har inte så mycket mer att säga, eftersom jag knappt har orkat göra något efter jag kommit hem från skolan, så vi får se hur mycket jag kommer blogga framöver. Oavsett vilket är jag skitglad över att äntligen ha börjat skolan. Jag tror det var ett väldigt bra val att välja den här skolan med, som är Kristianstad Högskola. Campus är trevligt, kurskamraterna är härliga och vi har bra lärare än så länge.

Det kan typ inte bli bättre eller nått…

På tisdag börjar livet. På riktigt, hoppas jag!

Ja, tiden har gått lite sen jag skrev sist, men det känns som om att allt har gått i snigelfart ändå. Nu är det bara två dagar kvar eller nått och sen börjar jag äntligen plugga till systemutvecklare. Jag har fått två av mina tre böcker. Den tredje är försenad och även de andra två tog sin lilla tid att komma hit. Dock behöver jag inte den tredje boken förrän på torsdag skulle jag tro, för då börjar den andra kursen. Upplägget är att 7,5 poängskurserna läses på halvfart, så man kommer alltså läsa två kurser på samma gång oftast. Det blir lite spännande för det har jag inte gjort sen jag gick i gymnasiet eller nått sånt. Jag har ingen aning om hur jag ska plugga heller för att lära mig så mycket som möjligt, men planen är i alla fall att göra allt jag kan och så mycket som möjligt. Eller kortfattat; plugga tills jag storknar…

Jag har egentligen aldrig pluggat så mycket tidigare. Det är endast i ett fåtal undantag jag lagt ner tid på studier. När jag gick på BTH, var det bara i en enda kurs förutom min C-uppsats där jag pluggade ”som man skulle” eller hur man ska säga. Det var nog enda kursen också där jag fick VG tror jag, så det gav resultat. Jag vet inte varför jag helt plötsligt bestämde mig för att plugga på riktigt just då, men det var väl ett test för mig själv och det funkade ju, men det var inget jag höll fast i direkt.

Det jag gjorde då var att jag läste böckerna, skrev anteckningar, höll många samtal med mina kurskamrater och gick på alla föreläsningar. Hur jag ska plugga nu vet jag inte, men jag gissar att jag behöver plugga åtminstone en av böckerna jag beställt rätt rejält för att veta allt jag behöver för att klara första kursen. När det gäller programmeringskursen så finns det väldigt mycket resurser online, men jag gissar att lärarna kommer hjälpa till med studietekniken också och tipsa om hur man bör göra. Jag vet i alla fall att jag inte kan sitta och läsa en bok rakt upp och ner, och nu ska jag ju lära mig programmering och det lär man sig bara genom att faktiskt programmera.

På min huvuddator har jag installerat senaste Java grejen jag behöver och även programmet IntelliJ. När jag får tummen ur röven ska jag även installera det på laptopen.

Om någon har tips på hur man bäst lär sig grejer som står i en bok, lämna gärna en kommentar!

I övrigt så har jag släppt mitt senaste ”mästerverk” på Youtube. Det är en video som är drygt 9 minuter lång och som handlar om hur jag blev en Apple nörd. Den förra videon har jag satt som olistad än så länge, för det var en total katastrof till video, särskilt med det dåliga ljudet… Den har knappt någon sett heller så ni kanske förstår varför man inte riktigt vill eller våga satsa på en YouTube karriär… Den var ju också väldigt dålig och inte särskilt genomtänkt…

Jag har arbetat hårt med den här videon om Apple och den är så bra jag kan göra den med tanke på vad jag har att arbeta med. Än så länge går det trögt med visningarna och det verkar som många inte har sett hela videon heller, så just nu är jag lite besviken över det, men jag vet att jag förmodligen inte har något att hämta på YouTube, oavsett mina kreativa talanger annars. Vill du se den, så har du den nedanför:

Va?! Börjar inte skolan nästa vecka?!

Min lilla tröga hjärna är så ivrig med att påbörja högskolestudierna till hösten att jag har lurat i mig själv att jag idag, den 20:e augusti kan både registrera mig på programmet, köpa Skånekort till rabattpris, andra studentkort och göra massa annat inför studierna. Min hjärna tror nämligen att skolan börjar nästa vecka, men det stämmer ju inte. Det är TVÅ veckor kvar, inte bara en. Det enda positiva jag ser med det är att jag får en extra vecka med ”sovmorgon”. Jag måste ju förmodligen kliva upp en timme tidigare minst när skolan väl har börjat om nu schemat stämmer för min del. Annars klättrar jag ju på väggarna här hemma, för jag har typ ingenting att göra. Eller ja, förutom att jag har ett hobbyprojekt med en YouTube video som tar en halv evighet att spela in och redigera så är det jävligt dött med aktivitet här just nu. Jag hade hellre suttit och studerat kod och programmerat just nu om jag hade kunnat få bestämma… Men jag hoppas den här videon blir en någorlunda succé, annars lägger jag nog ner skiten för evigt.

Just nu spenderar jag min tid annars med att titta på Youtube videos eller nått och slösurfa. Precis som jag har gjort konstant i flera månader nu, om inte typ jämt i flera år eller nått. Jag är rätt trött på det. Trött på att bara sitta hemma, trött på att inte ha energi över till att städa, laga nya maträtter, hitta på något, åka iväg nånstans etc. Jag är rätt galet trött på det mesta nu. Det ska bli så skönt att för en gångs skull vara upptagen, och förmodligen så pass upptagen att jag knappt vet var jag ska börja. Jag lär bli totalt överväldigad med allting när skolan väl har börjat att jag inte vet var jag ska ta vägen eller nått. Men jag är åtminstone förberedd på det.

Och så lite matsnack…

De dagarna jag är i skolan, kliver man upp typ halv sju eller nått. De dagarna, eller frukost för alla dagar, kanske är förberedd och är antingen en fiberrik smoothie, Overnight Oats eller Chiapudding med varierande bär och frukter. Frukosten äter jag på tåget eller hemma när jag blivit hungrig. Minst 20 gram fibrer per portion också! Lunch för alla dagar, nästan hela veckan är också förberedd. Där är det linsgrytor, sallader, lasagne/pastarätter eller andra rätter som är lätta att göra många portioner på och som inte är allt för krångligt heller. Helst 20-25 gram fibrer per portion där också. Sen hoppas jag att jag får in vanan att äta frukt som mellanmål eller annat fiberrikt och att middagarna även blir lite nyttigare. Målet är ju som sagt att äta typ 80-90% veganskt om möjligt, precis som jag gjorde för ungefär ett år sen, och gärna överstiga 40-50 gram fibrer per dag. Sen får vi se hur länge allt det där håller i sig. Jag räknar med några veckor, sen får jag väl tvinga mig själv att äta nyttigt eller nått, men det hänger ju på vilka recept jag gör. Det är viktigt att detta blir hållbart och superenkelt! Annars kommer det bara bli asjobbigt och tråkigt… Jag vill liksom inte spendera onödig tid i köket när jag måste plugga!

Innan när jag gjort bland annat linsgrytor så har det varit gott första dagen, sen har det bara blivit sämre dag efter dag, för linserna förvandlas mer till nån röra än gryta. Sen har jag planer på att göra en egen variant av en one-pot-chipotle gryta som en annan bloggare har gjort, som vi har ätit flera gånger i flera varianter. Första gången vi åt det, följde vi receptet. Det blev gott men alldeles för starkt med en hel burk chipotle sås, och det var jobbigt med alla tillbehören även om det blev gott. Andra gången jag gjorde det, blev det bara med krossade tomater istället, och då smakade det hela korv stroganoff (inga tillbehör där heller), så det blev en stor favorit för min del. Sen har vi testat att ta en halv burk chipotle och utan alla tillbehören och det blev nog absolut bäst tror jag. Det jag hade tänkt testa, och det lär jag göra innan skolan börjar så jag vet om det funkar eller inte, är att ersätta riset med quinoa och istället för chipotle så blir det bara krossade tomater. Blir det gott så lär det bli en standardrätt att ha med sig till skolan sen.

Jag hade också velat testa göra en potatissallad med fänkål, vegansk variant helst och sen en nyttigare lasagne som har linser istället för färs, eller kanske bönor. Den lasagne vi har iofs börjat göra här hemma är dock jättegod, men ej vegansk. Den gör vi på Naturli’ färs och vi följer ett recept från ICA. Ett tips är att använda krossade tomater från Mutti till den och ta två burkar istället för bara en. Sen har vi börjat köpa färdig béchamel sås också, för det brukar funka så dåligt när vi gör egen och det blir så stökigt i köket.

Jag har många mat-planer, men det viktiga är att det är nyttigt, skitenkelt att göra och går snabbt, inte stökar ner köket för mycket och jag vill gärna slippa hacka i timmar bara för att. Det ska vara fiberrikt, minst 20 gram fibrer per portion och framförallt smaka gott dag efter dag. Jag tror det här är enda sättet jag kan börja en bättre livsstil och jag hoppas verkligen att jag lyckas. Det är på tiden att skafferivaror används istället för att bara samla damm i nått skåp. Sen är jag ju ruttet trött på mina överflödiga kilon, så med den här planen hoppas jag att jag gått ner 10-15 cm runt magen i alla fall till jul och när jag väl lyckas med det att det inte återgår till att bli ”fet” igen. Det orkar jag inte med…

Jaja, nog snack om mat och andra repetitioner… Jag vill bara att skolan ska börja och det nu!