Kategorier
Drömboendet

Att lära sig ha tråkigt. Och lite prat om radhus.

Jag vet inte ifall jag har skrivit om det här temat innan. Alltså att ha tråkigt och känna sig uttråkad. Jag vet att jag har nämnt det ett par gånger, särskilt det här året sen Corona började och ”allt” ändrades. I alla fall för resten av världen. För min del så har ju det mesta varit som vanligt. Det innebär att jag alltså är hemma ungefär lika mycket som jag brukar, träffar de jag brukar träffa och handlar samt gör saker i stort sett som vanligt. Det stora undantaget är väl att jag träffar Henrik skitmycket och att man typ blivit lite folkskygg när man vistas på publika platser p.g.a Corona skräpet.

Mina konstiga tankar kring Covid-19

En snabb tanke angående Corona (Covid-19) är också att det sedan länge känts som om att Corona finns hos alla människor. Alltså, man ska ju akta sig från att bli smittad och sprida det vidare, men i mitt huvud så känns det som om att alla människor redan bär på viruset, och det är ”därför” man ska hålla avstånd. Typ som om att viruset inte smittas via så kallad droppsmitta, utan bara att vistas nära andra personer. Typ som om alla hade en liten fluga som satt på axeln som kan hoppa vidare till nästa person och så sprids det vidare. Det känns så skumt att betrakta alla som potentiella jättefarliga personer som kan döda en liksom bara sådär. Jättekonstigt, jag vet och JAG VET att det är inte så. Det är väl mer p.g.a. restriktionerna som är så ovanliga som gör att Corona känns så här. Det är ju lite konstigt att man helt plötsligt inte får kramas och hälsa på folk som man är van vid. Det är väldigt skumt i alla fall och jag hoppas att detta går över snart. Det lär ju inte bli så. Världen lär inte vara densamma efter detta, men jag hoppas att man för evigt kan leva någorlunda normalt liv i alla fall. Träffa sin familj och resa när man vill exempelvis. Men jaja… Vi kör på med vad jag egentligen skulle skriva om istället.

Uttråkad 99.9% av tiden eller nått…

Jag har ju känt mig så här totalt uttråkad egentligen nu i flera år. Det började väl i slutet av 2018 eller nått sånt. Förmodligen tidigare. Jag har ju ingen koll på tiden. Den bara går förbi så fort! Så länge som jag håller hjärnan upptagen med film, serier eller gott sällskap så är det lugnt. Likaså om jag kodar eller pluggar. Det är dock väldigt mycket ledig tid i mitt liv i övrigt. Eftersom jag inte har några barn, en dyr hobby, massa olika fritidsintressen eller massa måsten så kan jag göra i stort sett vad fan jag vill större delen av dygnet. Som sagt, så länge jag håller mig upptagen är det bra, men så fort det slutar så blir jag helt handlingsförlamad av uttråkade känslor eller nått sånt. Det är typ som om att halva jag försvinner när filmen eller avsnittet på en bra serie är slut och jag inte kan eller känner för att se mer. Det är otroligt störigt, men så är det just nu och har varit – alldeles för länge.

Vad har jag gjort åt det då? Ja, ärligt talat – inte ett skit. Istället för att faktiskt hålla mig själv mer upptagen, genom att påbörja nya hobbies. Läsa böcker som jag så länge tjatat om, ta promenader, lyssna på podd och/eller ljudbok så har jag alltså skitit i det. Vad gör jag istället? Jo, är besatt som fan eller drömmer om framtiden. Den där saken som är tusen mil bort minst och som jag aldrig kommer kunna nå förrän ett stabilt heltidsjobb är funnet och jag har vad jag behöver för att uppnå mina främsta mål i livet. Just nu är ju det min framtida bostad men också min efterlängtade hund, min Anton, min första Grand Danois.

Jag försöker att inte tänka på bostäder så mycket just nu, men det går inte att släppa det. Jag både avskyr det samtidigt som jag längtar och är hoppfull att jag kommer bo större i framtiden i en till nybyggd bostad, men vi får se. Det går upp och ner med allt. Från totalt desperat och ”jag vill flytta – NU!!!” känslor, till mer avslappnat och realistiskt. Och sen tillbaka igen. Jag måste ju som sagt banka in i skallen att det blir ingen flytt förrän jag har fast jobb med en bra heltidslön. Alltså, vänta tills hösten 2021 som tidigast innan det är fixat. Bara det känns som en halv evighet. Förmodligen lär det ju bli minst 3 år till innan jag ens har flyttat härifrån och det känns ju bara ännu värre. Men jag VÄGRAR flytta till ett till temporärt boende. Det är ju så jobbigt att flytta, och jag kan typ inte bo billigare än vad jag gör nu. I alla fall inte om jag ska bo i en hyreslägenhet jag faktiskt kan få. Jag bor hellre kvar i min nybyggda lilla skokartong som har läget och alla bekvämligheter jag måste ha för att vara glad, än flyttar ytterligare en gång till, till en äldre bostad i sämre skick men med billigare hyra. Jag hade liksom sån jävla tur att jag faktiskt fick den här lägenheten. Det är lite av en dröm, faktiskt, men för varje dag som går så går det också lite upp och ner med hur mycket jag gillar den.

Liten frys och stopp i avloppet är den nya standarden…

Missförstå mig rätt här. Jag trivs. Det är ingen tvekan om det, men det uppstår lite då och då småsaker som stör mig. En grej är att frysen är pytteliten. Den är typ hälften så stor som en vanlig frys, och då är det en kombinerad kyl med frys. Kyldelen är rätt ok i storlek. Frysen funkar, men jag får bara plats med ungefär hälften av allt jag hade velat ha i den, vilket innebär att jag får handla frysvaror alldeles för ofta. Eller alldeles för sällan, för jag orkar bara inte. Jag har nog aldrig köpt så mycket färska grönsaker som jag gör nu sen jag flyttade in här. Jag hade ju en plan att jag skulle köpa enorma påsar på 2.5 kg från mathem, med märket Magnihill, men de påsarna får inte plats i min frys. Jag hade kanske kunnat köpa en påse broccoli av det märket, men då hade jag inte fått plats med något annat. Ungefär så illa är det. Och det stör mig. Tanken var att jag skulle köpa en extra frys, eller få en gammal frys av en kompis, men jag valde istället att köpa en riktig avlastningsbänk/hylla för att jag skulle kunna få plats med mer grejer i lägenheten istället. Jag ångrar mig inte i efterhand, men det är lite störigt att jag inte har plats för bägge grejerna.

Sen låter ju kylen jättemycket och på nätterna när jag ibland ligger halvt vaken så hör man ju hela cykeln från början till slut när kylen jobbar. Det är lite störigt eftersom jag inte kan stänga in mig och slippa alla ljud. Ja, öronproppar finns, men känns lite onödigt att använda det bara för att kylen låter. Det har ju blivit lite white-noise över det ändå, så det är inte lika störigt längre.

En annan sak som stör mig är att det väldigt lätt blir stopp i avloppet här. Rören är så smala, och/eller så spolar toaletten så snålt, så även om man har kissat eller nått så måste man hålla ner spolknappen så länge och inte ens då är det säkert att allt åker ner i avloppet som det ska. Ok, kanske lite överdrivet, men ett tips är alltid att använda knappen för Nr 2 och hålla i den så länge det går. Annars blir det stopp eller att man ser lite korvar ligga kvar. Inte så kul för mig, men heller inte för potentiella gäster…

Inte hänga teven på väggen, och cigarettdoft utan att man är rökare…

Det är också lite smått irriterande att väggen mellan badrummet/förrådet och mitt vardagsrum/sovrum är så tunn att det inte går att hänga upp teven på den. Varje gång nån röker också, vilket fan alla i huset gör känns det som så kommer doften av cigaretter in i min lägenhet också. Flera gånger i veckan så är det som om att jag rökt själv här i lägenheten, fast det enda som fattas är röken. Det är otroligt störigt. Jag har pratat med hyresvärden om det och de säger att det beror på att folk röker för nära ett par insugsrör eller nått och då går den doften in i lägenheterna. Dock enligt en granne jag pratat med om det här så gissar hon att det kan vara så illa att någon röker inne i bostaden och på så vis så kommer doften ut i lägenheterna. Jag har ingen aning, men det är otroligt frustrerande.

I övrigt så trivs jag ju här. Jag älskar nybyggda faktorn, läget och att det är tyst i huset. Jag hör liksom aldrig något från grannarna och de verkar inte höra mig heller. Det är bra. Att lägenheten är liten och ”dyr” kan jag inte göra nått åt. Jag menar hade jag haft heltidsjobb redan när jag letade bostad så hade jag ju köpt mig en lägenhet istället, men nu pluggar jag så jag får leva med det här. Och det är liksom helt ok.

Jag börjar dock sakna soffa mer och mer, men det finns ingen plats för det alls. Inte ens en minisoffa hade fått plats här, vilket är lite trist. Jag gillar i alla fall mina poängfåtöljer, men jag hade velat ha både ock. Om jag ska nämna framtidsdrömmarna igen så låter det väldigt trevligt med en läshörna i kontoret i framtida bostaden, även om jag förmodligen aldrig kommer börja läsa böcker som vanligt folk gör. Men det hade varit trevligt att ha det så.

Och nu lite radhusprat – BoKlok radhus, 117 kvm 😍

Sen börjar jag också tänka lite mer på hur livet hade varit om jag hade haft råd att bo i ett av BoKlok’s radhus på 117 kvadratmeter. Jag lär inte hamna i ett sånt, men om det ändå hade blivit så, då vill jag spekulera lite om möblering och annat. Det stora problemet, efter att man löst finansieringen och jag har råd utan problem att bo själv i sånt stort hus så är frågan – hur ska man fylla alla rummen? Kolla planlösningarna för bägge våningar och fortsätt läsa nedan.

Bottenvåning
Övervåning

Vi börjar med övervåningen!

Självklart så ska jag ju sova i det stora sovrummet på övervåningen. I så fall kommer jag behöva köpa en lite större säng, då sovrummet är på dryga 14 kvadrat! Det lilla sovrummet mitt emot på dryga 7 kvadrat kanske blir ett extra förråd, eller klädkammare. Möjligtvis ett kattrum, men vi får se. Det lär mest luta åt nån typ av klädkammare och förråd.

Det andra lilla rummet på andra sidan, som är på nästan 10 kvadrat lär bli gästrum. Där ska min nuvarande säng agera som gästsäng när folk vill sova över. Allrummet, kommer om jag får bestämma bli ett till rum med vägg och dörr och det lär bli mitt kontor eftersom det är näst störst på ca 11 kvadratmeter. Lyckas jag i framtiden också bli någorlunda framgångsrik på YouTube med Anton så blir det också en studio, med green screen och bra belysning.

Nedervåningen, och vi börjar med köket.

På nedervåningen lär jag fälla ut slagbordet jag har och sätta klappstolar runt om, eller så köper jag bara ett nytt, men större bord och ställer slagbordet någon annanstans. Under trappan finns ett litet förråd. Om det får plats, kanske jag kan ställa en frysbox där till Antons framtida färskfoder. Om inte, så får frysboxen vara nån annanstans på nedervåningen. Vardagsrummet lär jag dela i två, och ha ett tv rum på ena sidan och förmodligen ett ”hundrum” på andra sidan. Det är i alla fall en tanke jag fick häromdagen, så Anton har ett bra ställe att vara på om dagarna när jag inte är hemma exempelvis, men hur jag hade ordnat upp det rummet återstår att se. Jag måste i så fall skydda väggen på nått vis och ha en bra, stadig avdelare som inte innebär nån slags renovering. Sen självklart borde jag skydda golvet också.

Mer ekonomiprat också…

Om jag mot förmodan skulle hamna i ett radhus av BoKlok i framtiden så har jag börjat tänka lite mer på det här med ekonomin. Vad som krävs för att ha råd, hur lång tid att spara på kontantinsats etc. Den mest intressanta tanken är dock, om man leker otroligt mycket med tanken här. Låt oss säga att jag vinner ett par miljoner på lotto i framtiden och bor i ett radhus utan lån, och då så klart utan amortering. Med driftskostnad och avgift så skulle det innebära att jag hade kunnat bo 4 gånger större än idag för samma grundliga utgift jag betalar idag för den här lilla skokartongen. Egentligen, om man ska vara realistisk, så bara med rätt kontantinsats och rätt lön så hade jag haft kanske 2-3 tusen mer i grundliga utgifter jämfört med idag, så det är ingen massiv skillnad direkt. Det är ändå rätt fräckt att man kan bo så stort till ändå en så pass rimlig kostnad. Vi får se om det blir av, men det är inget jag räknar med. Nej, en trea som sagt i markplan är nummer 1, med ett så lågt lån som möjligt är det jag tänker satsa på.

Men det är så uttjatat nu vid det här laget.

Kategorier
Drömboendet

Att lära sig leva i nuet…

Det är något jag aldrig kunnat. Det vet de flesta som känner mig. Det är ett återkommande problem, och något jag aldrig lärt mig att hantera. Precis med alla andra problem i mitt liv jag inte vet hur jag ska hantera🙄. Det enda som hjälper när jag är i en sån situation är att försöka hålla mig upptagen. Har jag mycket att göra i skolan, så hjälper det, men som nu när jag har sommarlov och inga måsten så är det praktiskt taget omöjligt att sluta tänka på framtiden eller vad det nu än är som absolut inte är relevant för just nu.

Att tänka på drömboendet när man redan bor bra?

Just nu är det ju BoKlok som sitter fastklistrat i mitt huvud. Mitt framtida drömboende och när jag får det. Jag var på väg att skriva ytterligare ett till långt inlägg om mina tankar, men ju längre tiden har gått, desto mer har jag lugnat ner mig, så det inlägget är raderat nu. Sen ska jag påpeka att när jag skriver att jag ”ska få” mitt drömboende så handlar det inte om att jag typ ska vinna det på lotto, utan när jag kämpat färdigt, skrivit på ett kontrakt och flyttat in – då har jag fått min drömbostad.

Desperation av BoKlok projekt helt i onödan.

Sammanfattningsvis så skrev jag i det inlägget att jag känner mig desperat över hur det ska bli, då ett av projekten har nästan för många tillgängliga treor i markplan men jag har ingen möjlighet att köpa förrän jag är fast anställd och jobbar heltid med programmering. Jag måste liksom banka in i skallen att jag kan inte köpa något förrän jag har fixat en fast anställning! Det kommer ta minst 18 månader räknat från juni i år (2020) innan jag förmodligen har det.

Nu är jag inte länge lika desperat, för jag vet att det kommer lösa sig. Jag är bara så jävla ivrig! Jag måste bara se till att få jobb först. Hur fixar man det? Ja genom att gå klart utbildningen så klart. Klara alla kurser och förhoppningsvis ha bra LiA när det väl är dags. Helst vill jag ju bli anställd på LiA:n också, om inte redan under utbildningen så direkt efter. Jag har också kommit fram till att en trea är viktigare än att enbart bo i markplan. Detta för att jag vill bo i nästa bostad för evigt och då är ett extra rum mer önskvärt än bara markplan, även om jag verkligen hoppas och vill bo på markplan i min nästa bostad. Oavsett bostad så kommer jag ha god ekonomi i alla fall när jag väl har flyttat in där.

Budgeten har blivit ännu mer djupgående – och det är positivt!

Jag har också ändrat om i min budget och lagt till olika lönelägen. Sen har jag färgkodat också för lättare överblick. Helt plötsligt ser de flesta alternativ inte lika bra längre, när jag utgår ifrån den lägsta lönen, men det säger ju sig självt. Eller ja, helt plötsligt måste jag gå in med minst 30% kontantinsats för att det ska kännas extra bra och tryggt oavsett bostad, men det är helt ok. Det kommer ju som sagt ta ett par år innan jag ens har möjlighet att köpa något.

Man ska liksom vara realistisk. Hoppas på det bästa, planera för det värsta. Det kommer nog bli min slogan i fortsättningen. Jag tror personligen – om allt nu löser sig att jag INTE kommer ha en låg lön, räknat till mitt yrkesval när jag väl flyttar in i min drömbostad. Det krävs heller inte särskilt mycket för att jag ska nå min drömlön heller, så vi får se vad som händer. Allt jag kommer tjäna över min drömlön är bara en superbonus! Huvudsaken är att jag är fast anställd i framtiden och att jag aldrig kommer ha svårt att hitta ett jobb igen när utbildningen är klar. Det är viktigare än något annat, oavsett lön.

Det mest troliga är min lilla skokartong…

Det mest logiska är också att jag lär stanna i denna lilla etta. Det är också mycket sannolikt att alla mina sparpengar går åt och jag aldrig får ett jobb som utvecklare, fast jag är utbildad som det om ett år. Om jag ska utgå ifrån min erfarenhet så är det absolut det mest troliga. Hey, jag kanske stannar här för evigt? Detta för jag brukar inte få det jag planerar för. Det är ”mirakulöst” nog att jag har en annan katt som inte är Maja och att jag är singel, liksom. Nu är det iofs inte ett mirakel att jag är singel, men jag har velat ha en till katt efter Maja och om jag då mot förmodan skulle bo själv så hade jag hoppas på ett nybygge, vilket jag faktiskt fick. Även om detta boende inte är det optimala drömboendet så är det bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Och hade jag fått bestämma hade jag aldrig blivit singel igen så klart. Men nu är det så och då får jag planera livet efter det.

Hade något gått enligt planerna hade jag exempelvis redan haft Grand Danois, kanske redan varit inne på min andra eller tredje GD, och jag hade för länge, längesen haft en heltidslön. Jag hade förmodligen heller aldrig blivit singel igen om det hade blivit så, men svårt att säga nu när allt är som det är i den här världen. Nu kanske jag låter extremt pessimistisk, men jag är realistisk som fan nu. Det spelar ingen roll hur mycket jag sitter och obsessar över min nästa bostad eller drömmer om livet med Grand Danois. Eller tänker på hur många  produkter jag ska fylla lägenheten med i framtiden.

Tänker jag på hur mitt liv har varit, hur tiden bara flugit förbi och inget av ”värde” har hänt rent ekonomiskt så är det bara slöseri med tid att sitta här och drömma. Drömma kan man ju, absolut, men det är lätt att bli ledsen och besviken när åren går och inget händer som gör att drömmarna kan bli verklighet. Därför känns allt som lite taskig tajming just nu. Kunde jag liksom inte ha hittat BoKlok när jag hade fixat mig en heltidsanställning, liksom? Då hade ju allt varit så mycket bättre just nu, men nej. Det ska alltså läggas till fler saker i mitt liv på hög som jag bara ska drömma om, men förmodligen aldrig få.

Sömnproblemen är boven i dramat här…

Det största ”problemet” egentligen just nu som gör att jag bara sitter och drömmer mig bort om dagarna är ju att jag oroar mig för att jag inte ska få sova om nätterna. Jag jobbar ju på det med Majken och det blir mycket bättre för varje natt. Till sist så är det här sömnproblemet ur vägen och det bör vara löst innan jag återgår till skolan i augusti. Det åtminstone är något jag borde kunna räkna med att det blir verklighet.

Jag längtar efter att stänga in mig i ett sovrum, bara för att jag haft såna sömnproblem det här året. Jag önskar att jag hade en större bostad, för jag längtar mig blå efter Grand Danois. Dock ju äldre Majken blir och desto lättare allt blir, desto mer kan jag fokusera på här och nu istället för framtiden.

Att ändra tankesätt är skitsvårt

Jag förstår dock inte varför det alltid ska vara så svårt att bara bry sig om det som finns och är just nu? Jag menar, så fort jag får möjlighet så drömmer jag bara om en framtid långt, långt borta och inbillar mig att så är ska livet vara. Är det inte Grand Danois, så är det bostad, eller jobb. Men man får inte de sakerna serverade på silverfat! Man måste jobba för dem. Något jag typ aldrig gjort, men det beror på hur man ser det.

Jag har försökt, men det är typ aldrig jag har lyckats. Jag har testat på de flesta yrken, men när kroppen säger nej typ direkt, eller är jag så uttråkad att jag vet inte vad jag ska ta mig till, då är det svårt att orka med. Det är också irriterande att jag la 5 år på en högskoleutbildning som inte ger mig ett jobb. Därför är det extra störigt att veta om att jag passar inte in på den generella arbetsmarknaden. För en extra bugg i systemet så stör det mig ännu mer att mitt CSN tar slut i höst också, med 6 månader kvar av utbildningen vid det laget. Jävla skit, liksom. Det stör mig nåt så fruktansvärt. Det hade varit så bra, så enkelt om jag hade kunnat tagit vilket jobb som helst, tjänat lite pengar, jobbat extra etc, men nej. Jag är till för ett bara sitta på min röv, drömma om saker jag aldrig får och bara sitta och vänta på allt det där jag vill ha. Jag är så trött på det. Att inte hitta LiA heller är också frustrerande. Det kan ändå lösa sig, men det känns svårt.

Det här inlägget skrev jag mest för att smiska mig själv på fingrarna och försöka släppa allt med BoKlok och framtida bostad så gott som möjligt nu. Det är jätteroligt och motiverande att tänka på framtiden, men som sagt. Jag har en stor tendens att bara sitta och drömma, hoppas och längta – utan att något händer som gör att jag faktiskt får allt det där. Jag måste lära mig att försöka fokusera på vad jag har just nu. Det är det viktiga. Det innebär inte att jag kommer lägga ner alla framtidsdrömmar, nej, nej… Det kommer inte hända, men jag måste försöka lära mig att för att komma någonvart så måste man göra rätt sak i rätt tid för att det ska hända. Som nu. Steg nr 1. Hitta LiA. Steg nr 2 avklara alla kurser på Newton med minst G i betyg. Steg 3, bli fast anställd med en rimlig lön. Sen efter det – kan jag börja drömma lite mer.

Och då kan jag signa upp mig på min drömbostad.

Kategorier
Drömboendet

Jag borde nog inte ha panik över 55 kvadrat…

Ja, vi fortsätter tjatet om bostäder. Som sagt, min hjärna vill inte sluta obsessa över BoKlok, so why not? Det är upp till er om ni vill läsa eller inte. I alla fall. Vi kör på.

Sen jag började skriva och tänka på BoKlok projekt och deras bostäder samt hur bra det kan vara som ett alternativ för mig i framtiden, så har man ”velat” fram och tillbaka med vad som hade passat mig bäst. När jag först fick höra om BoKlok, vilket förmodligen var i höstas då jag började leta lägenhet som en galning efter att ha blivit singel. Jag kände nog till dem sen innan, men det var ju verkligen då jag fick upp ögonen för dem. Då ville jag ju ha en tvåa, det var det inga tvivel om för då behövde jag hitta drömboendet till så billig penning som möjligt. En tvåa var därför fullkomligt realistiskt.

Dock eftersom det krävs fast inkomst och helst inga medsökande när man ska köpa bostad, så sket det sig. I det här fallet så är medsökande alltså någon som bara står med på lånet, men som inte kommer bo i bostaden med mig. Det är många bostadsrättsföreningar som ser ner på det, så därför sket jag i att köpa lägenhet. Nu i efterhand ångrar jag mig lite, för BoKlok vad jag minns hade förmodligen accepterat min situation. I en tvåa där så hade jag bott så mycket billigare än vad jag bor nu, i alla fall efter nått års amortering eller med en större kontantinsats än den grundliga jag kan utgå ifrån. Det trodde jag inte när jag väl började titta närmare på kostnaderna. Till en början verkade det ju jättebra, med ca 4500 om ens det i boendekostnad, men då trodde jag amortering var inräknat, vilket det inte var. Då trodde jag att min absoluta maxkostnad för en bostad totalt kunde ligga på 5k, vilket den tekniskt sett gör här, men det är ju så mycket annat ovanpå, så jag hade lätt haft råd med en tvåa där. Det stör mig idag att jag inte förstod det. I mitt huvud så måste jag ha fått för mig att jag skulle behöva amortera kanske 3-4 tusen kronor varje månad, men det stämmer ju inte.

Sen ska jag påpeka att även om amortering anses vara en typ av sparande – vilket det är, så ser jag det ändå som en typ av utgift. Därför räknar jag amortering som utgift istället för sparande. Sparade pengar, är pengar jag kan lägga på hög i ett bankkonto eller på aktier/fonder i framtiden etc. Ju mer jag kan spara, desto gladare blir jag, och jag planerar som sagt oavsett bostad att amortera av så fort det är möjligt, men jag vill helst göra det genom extra amorteringar en eller ett par gånger per år utöver vad jag redan ska amortera enligt banken. Hade jag istället valt att amortera kanske 5-10% per år direkt från banken så hade det känts som om att jag är pank och bankrutt, så det är tryggare för mig att bara spara och göra extra amorteringar när jag tycker det passar.

Men jaja. Gjort är gjort och jag lyckades ju hitta ett boende som jag hade råd med, även om det på ett sätt är jättedyrt också. Det finns fortfarande tvåor som är lediga i Landskrona projektet, så det är skoj, men ingen av dem är på markplan. De är grymt billiga😍. Långt under priset jag utgår ifrån att jag kommer betala när jag väl flyttar vidare, så jag är lite avis på dem som kommer flytta in där.

I alla fall. För att återigen försöka lugna ner mig själv, så började jag tänka. På BoKloks hemsida så kan man gå in på virtuella visningar. Om man väljer omöblerad, så kan man se hur långa avstånden är mellan vissa väggar. Eftersom det är öppen planlösning i deras lägenheter, så fick jag reda på att mellan köket och ner till balkongdörren är det drygt 8 meter! Det är jättelångt! I många bostäder är längsta avståndet, om det inte är en hall kanske 4 eller 5 meter, så det är en stor skillnad. Jag menar, ett stort vardagsrum, är kanske 20 kvadrat, med 4 x 5 meter väggar.

Det jag har stört mig på om jag nu hade skaffat mig en tvåa är hur jag ska få plats med allting. Som jag har skrivit tidigare så får jag plats med allt förutom soffa i den lilla skokartongen jag bor i nu som är på 30 kvadrat. En tvåa på 55 kvadrat är nästan dubbelt så stor. Simpel matematik som till och med jag förstår. I mitt huvud dock så har det känts som om att jag kan inte få plats med skrivbord, soffa, fåtöljer och matbord i en tvåa på 55 kvadrat som BoKlok erhåller. Dock efter att jag började tänka på detta så insåg jag en stor sak.

DET FÅR VISST PLATS! MED MYCKET YTA ÖVER!

En normalstor soffa är kanske 2.5 meter lång. Möjligtvis 3 meter. Här tänker jag att jag har en tvåsitsig soffa + divan. Min granne som tipsade mig om dessa lägenheter där jag bor nu, har en soffa som blir en 140 säng när den är utbäddad, istället för vanlig säng och får den plats på 9 kvadrat, med en hel del utrymme till övers så tar ju en soffa inte alls så mycket plats som jag tänkt. Eftersom jag inte tänker köpa onödigt många fler möbler när jag väl flyttar vidare, så blir det förmodligen inte nått nytt köksbord, utan jag använder mitt slagbord istället. När det inte är utvikt så tar det typ ingen plats alls. Till det bordet har jag ihopfällbara stolar. De kan jag ställa i förrådet och ta fram när jag får gäster ett fåtal gånger per år. Med den här beräkningen så har jag kommit fram till att jag har hela 3 meter över när allt är möblerat. Det är fantastiskt! Köket lär i så fall bli ca 9 kvadrat stort, möjligtvis mer än så. Enligt planlösning från BoKlok så är köket större på dryga 11 kvadrat.

Bild på mitt slagbord NORDEN som står mitt emellan köket och mitt ”vardagsrum”.

Det innebär att det finns plats för allt och massvis med golvyta kvar över. Dock, bara för att jag har insett detta så innebär inte det att jag i första hand kommer satsa på en tvåa när det väl är dags. Det öppnar upp för att det kan funka. Jag tänker ändå satsa på en trea i första hand oavsett projekt som jag kommer anmäla mig till. Eftersom man öppnat upp för att en tvåa kan funka jättebra, så leder ju det till att möjligheten att bo i markplan säkert fördubblas. Sen hänger det ju också på hur många tvåor och treor som är tillgängliga i varje projekt. Det verkar som om att i projekt där det finns många tvåvåningshus så finns det fler treor än i projekt som bara har tre eller fyravåningshus.

I ett annat projekt i Skåne så finns det hela 8 treor i markplan! Dock eftersom säljstarten till det projektet börjar redan i höst (2020) och inflyttningen är ett år senare, så är det förmodligen en mycket liten chans att jag lär flytta dit, men man kan ju hålla hoppet uppe oavsett projekt att jag kan få min drömbostad så tidigt som det är möjligt i alla fall.

Fortsätter det som det är nu, och allt går min väg för en gångs skull, så kanske det kan bli aktuellt med att jag signar upp mig på en lägenhet redan om ett år. Men den möjligheten tror jag är minimal. Det som kommer krävas är att jag får en LiA plats i höst, där jag så tidigt som möjligt sedan blir timanställd eller nått liknande och sen är där även på andra LiA perioden. Sen när utbildningen är klar så får jag min första heltidsanställning där och då är 6 månaders prövotiden över och jag blir fast anställd direkt, eller kort därefter. Då kan tekniskt sett be om lönelöfte redan i juni eller juli nästa år. Jag är hoppfull men realistisk kring detta. Jag hade verkligen velat att det blir så, men allt jag alltid planerat för har aldrig blivit av. Det är liksom bara en samling drömmar som får vänta, år efter år efter år. Därför är jag tacksam att jag ändå bor så bra som jag bor idag. Jag kommer återkomma till det senare i inlägget.

Orsaken till varför jag tänker att möjligheten kan finnas till en tidig drömbostad, är just för att i många projekt så finns det många bostäder kvar, över ett halvår senare efter säljstarten börjat. Det kan ju iofs bero på Corona, och att folk är lite mer försiktiga med att köpa just nu, men om samma trend håller i sig, så kanske? Har man tur kanske treorna i markplan inte är lika intressanta som resten av lägenheterna i just det aktuella projekt jag kan tänka mig att bo i? Exempelvis så finns det en trea kvar i markplan i Älmhult just nu, och inflyttningen är redan i Augusti 2020, så där har försäljningen gått rätt trögt verkar det som. Försäljningen där har pågått sen mars 2019 dessutom. Inte för att jag ska lämna Skåne igen, utan jag bara påpekar att det kan finnas lediga intressanta bostäder i ett projekt långt efter att säljstarten börjat.

Mer realistiskt så siktar jag på att jag kan få ett lånelöfte nån gång under hösten 2021, och att jag flyttar härifrån tidigast hösten/vintern 2022, så det finns ju tid kvar. Men i min konstiga hjärna så vill ju jag att det ska vara nu och så är det ju inte. Jag kommer få gå här och vänta, och hoppas i flera år innan jag kan få möjlighet att ställa mig i kö för drömbostaden. Det kommer bli jobbigt, men det är värt väntan. Det är ju verkligen drömboendet vi talar om här.

Under tiden är jag grymt tacksam över att jag ändå bor så bra som jag gör och har alla bekvämligheter jag behöver. Det hade nog varit ännu värre om jag hade bott i en liten håla nånstans på 5:e våningen utan hiss, utan diskmaskin med tvättstuga i källaren och minst en timmes pendling till Malmö och Henrik.

Det känns i alla fall just nu som om att BoKloks vision är precis vad det är jag letar efter gällande drömboende. Det känns som om att oavsett tvåa, trea eller radhus så har de planlösningar och priser som är riktigt bra. Iofs, som jag sagt när jag pratade budget så är radhus bara en desperat lösning, men jag gillar verkligen deras radhus. Det är nice med femmor på 117 kvadrat etc. Tvåornas planlösning verkar också vara så bra planerat att det känns mycket större än vad det är, tack vare rektangulära rum, och nu i mitt fall då – de där 8 meterna som man har till sitt förfogande att möblera på.

Jag hoppas dock verkligen helst på en trea, absolut. Jag älskar att se fria, öppna ytor, och vet jag att jag har råd, så är det ju bara att köra på. Att ha ett eget kontor är ju det absolut bästa. Planen är ju i så fall att ha kanske en läshörna i det rummet med, där poängfåtöljerna kan stå, för vid det laget hoppas jag att jag börjat läsa böcker och ha det som hobby. Dock realistiskt sett så lär det aldrig hända, men ändå. Man kan ju drömma. Likaväl som jag aldrig kommer bli nån massiv YouTube stjärna, men drömma kan man ju.

Tvåorna dock har ju samma fördelar som treorna. Det enda som fattas är det där extra rummet samt att kök och vardagsrumsdelen är lite mindre. Det är samma storlek på badrummet. Det är samma storlek på förråden. Man kan fortfarande (eventuellt) få en parkeringsplats inkluderad i hyran och det är gott om förvaring. Blir det dock en tvåa så kommer jag garanterat se till att soffan är en bäddsoffa, för hur ska man annars lösa det med eventuella gäster som stannar över? I en trea lär jag också med största sannolikhet (efter lite eftertanke) behålla min nuvarande 120 säng med.

Det kanske jag gör oavsett bostad, för det är ju bara jag som lär bo där, och jag tror som sagt inte att jag blir ihop med någon igen. Skulle jag bli det blir jag ju inte sambo igen i första hand, och det går att sova två i den sängen, även om det är lite trångt. Det är också stor sannolikhet att jag har en bäddsoffa oavsett, för då blir det mer space över rent generellt och jag behöver inte spendera pengar på fler sängar. Det är ju så sällan man får gäster och jag älskar verkligen min säng jag har nu. Och jag vill ha så mycket ren yta som möjligt så man slipper känna sig instängd. Om jag behåller min säng, innebär det att jag får ytterligare 60 cm ren yta i sovrummet. Eller 30 cm per sida om sängen jämfört med en 180 säng, vilket är übernice. Tekniskt sett behöver jag personligen inte en större säng. Inte om det främst är jag som ska sova i den om nätterna.

Det känns liksom lite trevligare att oavsett antal rum i bostaden, så hade jag föredragit mer yta att använda i sovrummet, och dessutom hade jag ju sparat massa pengar på att inte köpa ny säng när jag väl flyttar vidare.

Nu känns det som om att jag måste ha tömt ut det här tjatet om bostäder och framförallt BoKlok på ett bra tag, men jag kommer säkert på mer att tjata om kring det här. Jag väntar bara så ivrigt, så jag lär väl gå galen under tiden om jag inte kan sysselsätta min tröga hjärna snart med nått annat.

Nåja, jag vet vad jag har att se fram emot i alla fall. När det blir återstår att se.

Och tills dess tänker jag njuta av min nuvarande bostad och min livssituation.

Kategorier
Drömboendet

En budget för framtiden?

Med alla tankar jag har kring det här med bostad och var jag ska bo härnäst och med tanke på hur jobbigt det är att inte kunna fokusera på här och nu istället så hoppas jag att jag nu tagit ett steg i rätt riktning så jag kan gå vidare.

Att göra en budget ger en bra översikt.

Det jag har gjort är att jag igår kväll satt i excel (Google Drive) och gjorde upp budgetar för 7 olika nivåer av kontantinsatser, och tre olika bostäder från BoKlok med tillhörande avgift, amortering, ränta och i radhusfallen – driftskostnad.

Resultatet var smått chockerande, så även om det förmodligen lär hjälpa min korkade hjärna att sluta obsessa över nästa bostad, så lär det ta ett tag innan jag släppt det och det ligger på en mer normal nivå.

Utan att nämna specifika siffror, så såg marginalen för en trea med maxpriset jag nämnt innan extremt bra ut. Även om jag inte sparar undan till en massiv kontantinsats så har jag ändå möjlighet att bo fint och ha det riktigt bra, vilket är avslappnande för själen att tänka på. Det är liksom det som är lite (eller väldigt) stressande för mig idag. När ska jag kunna börja spara till kontantinsatsen? Hur mycket hinner jag spara på 2-3 år innan det är dags att anmäla sig till ett projekt och ställa sig i kön för en BoKlok bostad? När jag såg budgeten och insåg att det kommer lösa sig, så blev jag jätteglad. Det enda som stressar mig nu är hur stora eller små chanser jag kommer ha till en trea i markplan när det väl är dags… Spänningen kommer vara olidlig!

BoKlok har ett bra urval av bostäder, men jag har inte råd att bo själv i radhus…

Utöver en budget för en trea på 72 kvadrat, så la jag även till budget för deras radhus på 117 kvadrat och en tvåa på 55 kvadrat. Jag kan överleva i ett radhus, absolut, men det är inte en budget som ger mig ett bra leende direkt, i alla fall om man utgår från 15% kontantinsats. Nej, där hade det krävts typ minst 30% för att det ens hade varit ett bra och säkert alternativ. Då har jag också utgått från lägsta kända priset för ett av radhusen. Det är inte säkert att radhus i områden jag vill flytta till kommer vara i samma prisklass. Kommande radhus i Höör och Hässleholm kommer för övrigt kosta 300 000 kr mer än vad jag budgeterat för, vilket minskar möjligheterna ytterligare för att jag ska ha råd med radhus själv.

Ska jag alltså bo i ett radhus själv, så måste jag antingen ha en rejäl jävla kontantinsats (tänk lotterivinst) eller bo ihop med någon där som betalar halva huset. Eller en mycket hög lön, men det lär jag inte ha förrän efter jag jobbat i kanske 10 år. Eftersom jag utgår ifrån att jag förmodligen aldrig kommer bo ihop med någon igen, så är radhus bara en sista ”nödvändig och desperat” lösning på bostad i framtiden. Radhus vill jag helst satsa på om jag absolut inte får möjlighet till en trea i markplan, men jag behöver som sagt ha större marginaler för att få det att gå ihop och jag kan känna mig trygg. Det är i så fall större möjlighet att jag kanske tar en fyra på 85 kvadrat, då de är mer rimliga i pris jämfört med radhus. Missförstå mig rätt. Jag hade inte haft något emot att bo själv i radhus, men jag ska ha råd också. Enligt min budget så lär jag inte ha råd med det, alltså i första hand.

Det blir aldrig som man tänkt sig…

Mitt liv har ju en tendens att aldrig bli som man planerat, så även om jag kan budgetera och tycka att det här funkar, så kommer säkert nått hända som gör att jag får vända på kronorna och knappt ha råd med nått, och de tiderna i mitt liv ska vara över när jag fått jobb och bor i min nästa bostad. Jag vill liksom inte ha panik om Anton eller Majken exempelvis måste akutopereras och jag inte kan betala det själv samt ändå ha kvar en bekväm summa på bankkontot. Hade jag satsat på radhus utan att ha en bra grund att stå på är den risken mycket stor att det kommer hända, och jag vill inte vara med om det. Nej, då bor jag som sagt hellre kvar här i min skokartong tills jag känner mig trygg nog att flytta vidare. Det är inte bråttom, men jag är ju ivrig. Det kan jag liksom inte hjälpa.

Vill man bo riktigt billigt – köp en tvåa!

Om man då diskuterar tvåorna på 55 kvadrat, så är det nästan lite chockerande hur bra budgeten ser ut. Det gör att tvåorna blir igen lite mer lockande, men grundproblemet återstår med hur man får ett bra kontor och hur man löser det med gästrum och katthörna/kattrum. Jag borde som sagt lätt få plats där, men jag är orolig för att det blir trångt, och brist på ett rejält rum för kontor/studio/gästrum stör mig. Å andra sidan, så hade jag lätt haft råd med mycket om jag hade bott i en tvåa. Lånet hade man kunnat betala av väldigt fort, jag hade lätt haft råd med bil och marginalerna är mer än goda för allt möjligt utöver det.

Jag hade kunnat skippa att ha soffa i en tvåa, och ta med mina poängfåtöljer jag har idag, eftersom jag sällan lär få gäster ändå som stannar över, men att gosa med någon i en soffa är så mycket trevligare än i dessa fåtöljer. När jag väl skaffar Grand Danois, så vill jag mysa i soffan med min vovve. Jag lär ha maximalt en tresitsig soffa om jag skulle kunna få plats bra i en tvåa skulle jag tro, iaf om jag då fortsätter använda mitt nuvarande skrivbord. Jag behöver också ha plats till hundsäng och Majkens klätterställning. I en tvåa ser det väldigt problematiskt ut och jag vill bo luftigt – inte trångt! Även här i min lilla skokartong har jag möblerat för att få så mycket gångvänlig yta som möjligt, och jag tycker jag har lyckats bra med det.

Kanske lite dålig bild, men det är väldigt mycket yta här och likaså mer yta mellan fåtöljerna och teven.

Det är inte bara att skaffa fler katter…

Jag har också upptäckt av ekonomiska skäl att det låga marginalerna för att bo i radhus också minskar möjligheterna för fler katter. Det är ju för att Majken som sagt kostar mer än vad jag trodde. Visst, när hon är vuxen, inte leker så mycket och kanske bara äter lite mush så lär hon bli lite billigare i drift, men så länge som kostnaden för katt är så här höga så kommer jag inte kunna ha fler katter. Nej, då är Anton viktigare. Så Anton och Majken är vad jag utgår ifrån. Om jag inte blir miljonär eller nått då och lever utan bolån i min nästa bostad.

Att prata pengar är farligt, men nu vet jag hur jag vill hantera dem.

Jag älskar att spara pengar, och jag tycker inte om att se pengar försvinna. Ska dem försvinna så är det för att jag själv spenderat dem på något jag hade/har behov för, men även då så kan jag känna ångest över att pengarna minskar. Därför gillar jag att spara undan mycket och leva snålt. Jag har ett mål som jag tycker är rimligt att spara också per månad. Det är förmodligen mycket högre än vad både banken vill och vanliga privatpersoner generellt sparar per månad, men det är en viktig aspekt för mig. Särskilt med tanke på att jag spenderat så många år med människor som bara spenderat pengar utan att tänka på konsekvenserna och att jag själv bara tillåtit att det har hänt. Jag avskyr mig själv för det, men å andra sidan är det en ordentlig lärdom. Hade jag inte haft den erfarenheten, så är det inte alls säkert att jag hade varit lika duktig med pengar idag.

Det är liksom dags för nya och bättre tider nu. Egentligen har det varit så väldigt länge. I typ 10 år eller nått sånt. men som jag skrivit tidigare så är det dags att mitt liv börjar på riktigt. Där jag bor som jag önskat om i många år nu, och där jag har ett fast jobb med bra, hög inkomst så jag kan känna mig fri. Jag får ju som sagt vänta ett par år till, men ändå.

Jag väntar ivrigt!

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bland sömnbrist och bortförklaringar…

Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle vara duktig. Jag skulle spendera dagarna med att bli bättre på programmering. Detta skulle ske på flera sätt. Dels att jag passar på att lära mig JavaScript, så jag är mer förberedd inför höstens eventuella LiA, men också för att jag är ivrig och vill inte vänta på att skolan lär ut det. Jag skulle också börja med att läsa igenom programmeringsböcker, så jag på riktigt skulle förstå programmering på ett bättre sätt och lära mig, steg för steg hur man bör tänka och göra för att bli så bra som möjligt, men också mer effektiv. Som vanligt har det gått sådär, och vad är min bortförklaring? Om det nu finns någon?

Jag skyller faktiskt på sömnbrist. Sen jag kom hem från Stockholm och Norrland för snart två veckor sen så har jag sovit rätt dåligt nästan varje natt. Orsaken är för att Majken börjat härja som aldrig förr eller nått om nätterna, tidigare än någonsin också ibland. Dock så börjar det vända igen. Nu ska jag ge mig fan på att jag ska få en katt som faktiskt sover hela nätterna, utan att föra oväsen, utan att störa mig så jag kan lära mig sova igen.

Hur det ska gå till är simpelt. Jag återgår till såsom jag gjorde när jag först fick henne att sova hela nätterna, vilket hon gjorde en kort period i början, fram tills hon kastrerades. Sen dess har det ju varit standard att vi är vakna 1-3 timmar per natt nån gång mellan 3 och 6 på morgonen, beroende på när hon väl sätter igång. Några har sagt att det är typiskt kattbeteende att väcka sin ägare tidigt i ottan när det är vår, men när beteendet började långt innan våren kom och att det sedan bara fortsatt i nästan ett halvår? Nej, då tror inte jag det bara beror på att det är ljust ute och att det är vårkänslor på gång. Dessutom är vi mitt i sommaren nu, så nej. Det här beror på nått annat.

Så här får man sin katt att sova på nätterna…

Lösningen då, nu när jag som vanligt började prata om nått annat i hundra år. Ja, den är – kattsäkra lägenheten så den blir astråkig deluxe, ge mat så sent som möjligt och sedan ignorera henne, oavsett vad hon hittar på om natten. Vid behov ska man leka dem trötta med. När jag gjorde så i början, tog det typ 2 nätter, sen sov hon hela nätterna, men då hade ju jag vant mig vid att inte somna före kl 3 på natten, men det skyller jag inte på katten för. Efter att hon kastrerades så var det också svårt att inte kolla till henne, och inte ge henne uppmärksamhet på nätterna, så då började det igen. Alltså är det mitt fel som valt att ge henne uppmärksamhet. Jag är anledningen till varför JAG inte kan sova. Eller min jobbiga hjärna som bara vill tänka på annat när jag prompt vill sova. Det är ett oändligt krig ibland mellan mig och min jobbiga hjärna. Ugh.

Hur man kattsäkrar sin lägenhet så den blir jättetråkig och katten hellre sover än busar…

Att kattsäkra lägenheten innebär också att man ställer undan ALLA leksaker, allt som kan potentiellt ”föra oväsen”. Man sprayar med nått som hon inte gillar på ställen hon kan komma åt men som inte går att ställa undan, såsom källsorteringen i mitt fall eller min kontorsstol. Tre påsar i hallen, som inte får plats någon annanstans, för jag bor på bara 30 kvadrat. På andra ställen som hon kan komma åt, så tejpar man med dubbelhäftande tejp, för då vill hon inte gå dit. Hela TV bänken är full av tejp! Den ser ut som en sibirisk(?) tiger eller nått, haha! Jag har också tränat Majken att inte vilja hoppa upp på köksbänken direkt. Det gjorde jag genom att ge henne lite godis när hon stannar på golvet i köket, vilket har gjort att hon har typ noll intresse för att hoppa upp där. I alla fall direkt. Hon har försökt komma dit ändå genom att klättra på en hylla där jag har kastruller och sånt, men nu går inte det längre för hyllan är full med dubbelhäftande tejp, och när hon ser de linjerna så går hon inte dit mer, även om hon kan gnälla över det ibland 😂.

Det är nämligen så, och jag minns inte om jag skrivit detta innan, men i 99% av fallen när Majken hittar på sina hyss så är det för att få en reaktion från mig eller ”Husse” Henrik, och därmed uppmärksamhet. Får hon ingen uppmärksamhet, eller det är för kattsäkrat genom att vi begränsat åtkomsten till vad det nu än är hon håller på med, så slutar hon rätt fort. Särskilt om natten. Nu har jag gjort så här i typ 3 nätter och i natt (natten mellan lördag och söndag) så gav det rejäla resultat, så nu gäller det att jag själv är duktig och fortsätter ignorera henne på nätterna, så kanske man återfår sin normala sömnrytm och den dåliga sömn man alltid haft.

Jag har ju som sagt alltid haft sömnproblem – hela livet, bara att denna våren så har det blivit 10 gånger värre. Sen ett bra tag tillbaka så är det bättre, men det går i vågor. Jag tar både sömntabletter (Propavan 25 mg), Magnesium och ibland även Ashwaganda. Nån gång ibland dricker jag kamomillte också. Det enda som funkar ordentligt och pålitligt är sömntabletten, men det vill jag inte ta för evigt och för alltid. Kartan jag är på nu skall vara den sista. Magnesium funkar ibland, oftast bra första gången jag tar det, möjligtvis dag nr två, men sen slutar det funka. Likadant med Ashwagandan. Dag ett somnar man på en sekund eller nått, sen så avtar effekten rätt rejält, så då får man skita i att ta det ett tag. Dock nu under sommaren, eftersom jag inte har nått sommarjobb och inga måsten så spelar det mindre roll när jag somnar och vaknar, så därför tar jag sällan sömntabletten nu. Kanske en gång i veckan i snitt sen skolan slutade, och varvar istället med magnesium, Ashwagandan och ibland(oftast) inget alls. Det går också i vågor med hur jag somnar, men det positiva är att jag oftast somnar även utan något hjälpmedel, men de nätterna tar det minst en timme att somna, så det är väl det normala. Standard för mig är ju att det ”ska ta” minst en timme att somna per natt – oavsett hur trött jag än är. Men det är jobbigt att det ska ta så lång tid att somna, när man bara vill sova och är i behov av mycket sömn dessutom.

Det känns som om att det enda jag har gjort i mitt liv är skyllt på diverse bortförklaringar till varför jag inte har gjort nått bättre istället, men såsom min hjärna funkar, hur mitt liv ser ut och hur svårt det ibland kan vara att vara just jag, så är det inte bortförklaringar. Det är ren fakta. Är jag för trött för att exempelvis koda – ja, då är jag för trött. Då går det inte att ta in ny information särskilt bra. Och det stör mig. Det stör mig som fan att jag typ ett halvår senare inte är pigg nog att orka med allt jag vill göra. Just nu har man också vänt lite på dygnet, för det är ju sommar – utan måsten. Jag har sommarlov. Att få dagarna att gå är inga problem när man sover till 12 eller nått, men det är störigt att jag inte påbörjat nått särskilt av allt jag hade planerat, men så är det att vara jag. Sömnbristen, eller snarare faktumet att jag är trött, jämt och ständigt är jobbigt och just nu är jag tröttare än tröttast. Vanligtvis orkar jag med att göra mer, men just nu gör jag inte det. Och jag avskyr det. Jag vill sitta 8+ timmar nu på mitt sommarlov och koda, bli bättre på programmering, göra flera appar och sidoprojekt, men nej – jag är för trött. Har jag tur så vänder detta snart och jag fortsätta med mina planer, men jag räknar inte med det.

Precis som jag räknar med att jag inte kommer hitta LiA, deltidsjobb och att jag tvingas leva på sparpengar tills jag har mitt första heltidsjobb som utvecklare i någon form.

Realistisk, alltså. Det är vad jag är. Och hoppfull.

Kategorier
Blandat

Nojig över Corona och andra tankar…

Vi kör ett blandat inlägg, om saker jag gjort eller gått och tänkt på som inte innebär bostad eller Majken. Det kan behövas i såna här tider, eller vad då?

Lite nojig över Corona är man ju…

Men min förhoppning är att jag inte blivit smittad och att jag inte går och bär på nått skit som jag råkat föra vidare. När jag var i Norrland så gjorde vi alla vårt bästa för att hålla avstånd och tvätta händerna ofta, men lite kramar blev det ju. Jag personligen tror jag är rätt safe, dels för att antal fall i Skåne med smittade är otroligt lågt jämfört med resten av Sverige, men också för att jag håller avstånd när jag är ute bland folk, och tvättar händerna ofta samt tar handsprit så ofta det är möjligt. Det konstiga med Corona är ju att de flesta symptomen som inte är hosta eller feber har ju jag annars på nästan daglig basis i och med fibromyalgin.

Vad jag vet så ligger jag inte i någon riskzon heller, för jag har inte kända problem med hjärtat exempelvis eller diabetes etc. Jag har mått fint i övrigt hela tiden sen detta började också. Ibland har man blivit lite nojig över att man smittats, men när man känt sig lite konstig så har det gått över på ett par timmar och sen hände inget mer. Feber får jag typ aldrig. Sen jag var tonåring tror jag att jag haft feber kanske 5 gånger. Hostar jag så är det för att nått fastnat i halsen.

Nyser gör jag ofta, men det ligger i släkten och beror inte på någon allergi. På mammas sida nyser vi bara jätteofta, mycket och länge. Så har det alltid varit. Så jag mår som vanligt än så länge. Däremot har jag blivit rejält solbränd än så länge under min vecka i Norrland, så lite ”febrig” har man känt sig, men det är bara varm hud, ingen feber. Eller milt värmeslag 😂.

Sen var man ju på dejt mitt i alltihop…

När jag åkte på min resa till Norrland så tajmade allt in så bra, att jag fick två dagar i Stockholm med. Det var underbart, för det innebar att jag fick gå på den där dejten jag har velat göra sen typ i februari. Dock blir det inget av det, vilket är ok. Jag är fortfarande inte redo för nått nytt förhållande med någon annan, och jag och Henrik umgås så mycket ändå och det är underbart. Jag vill inte ha det på nått annat sätt, som jag tjatat så mycket om hela våren.

Jag ville ändå gå på dejt, och vi gjorde vårt bästa för att hålla avstånd. Det gick väl sådär, för det blev lite kramar och beröring, men å andra sidan så tvättade vi händerna ofta, och tog handsprit när tillfälle gavs. Han mår fint och det gör jag med än så länge, så på så vis tror jag ingen av oss har blivit smittade. Han är en underbar kille i alla fall, och skulle det bli något i framtiden så skulle jag säkert bli lycklig med honom. Trots att han är från Stockholm🤪.

Just nu dock så är livet som det är och han är ihop med en tjej som är Poly, så av den anledningen så kör vi på som om inget har hänt, eller att vi bara är riktigt bra vänner eller nått i den stilen. Vi träffades på måndagen, men han höll mig även sällskap dagen efter när jag skulle åka hem, för jag hade inget annat sällskap den dagen. Det var väldigt snällt av han❤️. Jag ser fram emot nästa gång vi ses också 😍.

Datorn var inne på service – igen.

Ja, nu har min älskade Macbook Pro varit inne och reparerats igen, och i söndags fick jag tillbaka den. Det gick fort med reparationen så det var jättebra tajmat. Datorn känns som ny och för att undvika att det här ska hända igen, så tänker jag aldrig försöka ge mig på att rengöra tangentbordet igen. Jag går hellre till Apple Store nån gång i kvartalet och ber om en rengöring av dem, än att jag försöker ge mig på det själv. Det var det som orsakade problemet förra sommaren efter första reparationen. Jag skulle rengöra den, och försökte få den ren med hjälp av tops och papper, eller nått i den stilen. Direkt efter började E tangenten hålla på igen. Den hade liksom agerat felfritt sen reparationen som jag hade gjort ett halvår tidigare eller så. Sen har man tagit in den för rengöring många gånger, men det var kört. Rengöringen har bara hjälpt ett litet tag, så detta var bara en tidsfråga innan det var dags igen för total reparation.

Jag ska också påpeka att tack vare att jag gick till Apple store för att lämna in datorn så vet jag att jag än så länge är frisk, åtminstone från Corona. De tar ju tempen och man tvingas ha munskydd på sig för att ens komma in i butiken. Första gången hade jag 36.7 i temp, och andra gången 36.5, så det är normala temperaturer för min del vad jag vet. Det var obekvämt men ok att ha på sig sånt skydd. Glasögonen immade igen hela tiden, och jag som inte kan reglera min kroppstemperatur höll på att krevera av svettningar när jag hämtade ut datorn i söndags. Då trodde jag allvarligt att jag hade feber eller att nått var fel, men det var väl nojan över att man skulle ha feber/Corona som gjorde mig extra svettig och varm. Jag svettas som en tok av och till, så det är nästan så man är i klimakteriet eller nått, för jag kan bli totalt sjöblöt av minsta rörelse. Det var jättejobbigt, men jag är samtidigt tacksam över att de gjorde dessa kontroller eftersom jag är lite nojig över att ha blivit smittad.

Jag står i Apple Store på Emporia med ansiktsmask på mig och har ögon stora som tefat. Varmt och svettigt var det. Glasögonen immade igen hela tiden.

För den som undrar så är det alltså det här klassiska tangentbordsproblemet som Macbook datorer är kända för att ha, de som har Butterfly keyboard, vilket min dator har. Det var inte på tal om att jag skulle få en ny dator av dem, så de tog bara in den på reparation, men det gör inget eftersom det är kostnadsfritt och jag älskar det här tangentbordet. Det är så skönt att skriva på. Jag älskar att det är så platt! Jag kan skriva på det i evigheter utan att få särskilt ont i fingrarna, så det är skönt. Jag bara hoppas att det här problemet inte kommer ske igen, för det är så frustrerande när man inte kan skriva ordentligt, bara för att lite smuts har fastnat nånstans. Dock eftersom jag efterlämnar mig rätt mycket skit från mina händer och den här lägenheten är så dammig, så räknar jag med att det kommer hända igen. Så är det ju förmodligen med det här tangentbordet, fast många som har en sån här dator med den här mekanismen har aldrig haft problem, så jag hoppas att detta var sista gången någonsin som det kommer hända igen. Den här datorn planerar jag att ha tills den går sönder totalt. Med Macbook datorer så är det fullt möjligt att jag kan ha den i typ 5+ år till utan konstigheter.

Jag måste ha ett extrajobb!

Jag ska försöka ansöka om ett jobb som jag kan sköta hemifrån på mina egna tider. Jag har hittat ett som chattoperatör, men inte den typen som sexchattar med desperata män, utan ett där man jobbar typ som en värd, exempelvis casino eller bingovärd. Dock när jag tänkte ansöka på ett av dessa företag som sysslar med det här så blev jag besviken, för det är liten chans att jag kan jobba med det för efterfrågan är begränsad för allt utom vuxenchatt, så då är det lika bra att söka efter nått annat. Jag vägrar prata snusk med främlingar och få betalt för det! Det är lurendrejeri och elakt mot männen, så nej nått sånt vill jag inte bidra till.

Att jobba hemifrån med nått som kan passa för mig är skitsvårt att hitta, så jag har en minimal möjlighet att tjäna extra pengar tills skolan slutar skulle jag tro. Så typiskt. Att hitta något jobb som är passande för mig kommer bli svårt. Särskilt om man tänker extrajobb. När jag är klar med utbildningen så räknar jag med att ha en anställning dag 1 när utbildningen är klar. Helst hoppas jag ju på att bli timanställd eller nått på nån av LiA platserna jag kommer ha, men eftersom det är så svårt att hitta LiA till hösten så lär den planen skita sig rätt rejält också.

Det känns jättejobbigt för jag vill och måste ha ett extrajobb! Jag vill inte leva på sparade pengar, men som läget ser ut just nu så lär det bli så. Det innebär att jag kommer få hålla rejält hårt i alla slantar jag har. Totalt köpstopp i typ ett år. Dock så har jag planer på vissa inköp och till Majken måste man ju ständigt spendera pengar så jag hoppas att det löser sig till sist ändå. Likaså behöver jag köpa mer kläder till mig själv. Även om jag bara hade fått ihop 5-8k i månaden så hade det hjälpt men även det lär bli jättesvårt. Jag utgår ifrån att jag inte kommer ha en annan inkomst förrän jag har fått mitt första jobb som nån typ av utvecklare i alla fall, hur trist det nu än låter.

Kategorier
Kattliv

Jag är besatt över min katt. Inte så konstigt, när man är så söt!

Jag har nyligen varit bortrest i Norrland en vecka, utan katt. Det var trevligt så klart, och så härligt och underbart att äntligen få träffa familjen igen. Syrran missade jag dock, men det kommer ju fler tillfällen.

Utsikt över en strand vid en sjö med massa skog omkring. Varmt och massa insekter var det när vi var här den dagen!

Jag saknade Majken en hel del när jag var borta, och tydligen saknade hon mig med, i alla fall första dagarna. Mycket klagomål från det lilla trollet enligt kattvakten om att jag inte var hemma😁. Majken hade varit rätt busig om nätterna och i stort sett varje natt var det hyss i 2 timmar, bara för att. Dock så har vi upptäckt att spraya med Feliway hjälper en hel del för att få henne att bli lugn igen och varva ner, så det blev lite sprayande, särskilt på min kontorsstol som hon gillar att använda som klösbräda.

Närbild på Majken som ligger och sover, totalt däckad.

Henrik var kattvakt åt henne, mitt ex för de som inte visste det och han bodde hela veckan här med henne. Det var mest för att hemma hos honom så vägrar hon sova om nätterna, så det var tryggare och bättre att låta henne vara på ett ställe där hon har en bättre sovrutin och hon älskar att vara med Henrik. Han är typ husse för henne. Tids nog så borde hon börja sova hela nätterna och inte vara uppe och hålla på med diverse grejer, men hon är ju fortfarande kattunge så det är inga konstigheter. Ljuset på nätterna kanske påverkar också? Vissa säger det i alla fall🤔. Majken har dock hållit på med de här nattliga fasonerna sen dag nr ett då hon kastrerades i januari. Innan dess var det ju också en massa nattliga hyss, men vi fick in rutinen ändå för att sova.

När jag kom hem igen så blev Majken riktigt glad över att se mig. Jag har nog aldrig sett en gladare katt i hela mitt liv. Hennes glädje gick inte att ta miste på! Det var underbart att se. 😍

Majken ligger på sängen och ser allmänt nöjd ut. Innan jag hann ta bilden såg hon ännu mera nöjd ut. Helt enkelt skitglad!

Nu har det gått ett par dagar sen jag kom hem, och Majken har varit fantastisk sen jag gjorde det. Jag har mer eller mindre bildbombat henne, då hon gjort massa söta saker. För att se alla bilder, så behöver ni följa mig på Instagram, om du inte redan är vän med mig på Facebook. Det kontot är just nu för övrigt privat. Instagram, alltså, men jag har också bestämt att inte dela något publikt på fejjan heller i fortsättningen. Det har hänt lite grejer på sistone som gjort att jag till sist bestämde mig för att ändra på lite saker jag delar med mig på sociala medier, så nu är kontot privat för att underlätta att såna här saker inte händer i fortsättningen. Det är ju dock jättetråkigt, för det innebär ju att jag taggar inlägg helt i onödan, så jag får se om det kommer stanna privat. Det har också lett till att jag valt att gå ur alla dessa Ragdoll grupper jag är med i på FaceBook. Lite trist, men jaja. Det räcker med att se söta Majken på daglig basis. Behöver jag råd och tips, finns Google, samt att jag har många vänner med katt som kan hjälpa mig.

Instagramkontot jag skapade för Majken och alla framtida ragdolls är också borttaget. Jag har inte postat där på länge och även om jag postade en del så fick jag inte fler följare och det är lite jobbigt att administrera dels ett till instagram konto, men också en tillhörande FB sida, så den är också borta.

Bild på Majkens söta tassar när hon ligger och sover under en filt i en klätterställning.

Majken har som sagt varit helt jäkla underbar sen jag kom hem. Det känns som om hon har blivit mer vuxen på en vecka också. Inte lika lekfull, och mer gosig, mammig och självklart pratig. Aj Löööv It! 😍

Och jag fullkomligt älskar min katt! Mitt älskade lilla troll, busunge som får mig att skratta mer eller mindre dagligen. Om inget annat vill man bara gosa med henne så ofta det går. Älsklingsbebisen…

Kategorier
Drömboendet

Att bo dyrt och billigt på samma gång – hur är det möjligt?

Det har gått typ tre veckor sen mitt senaste inlägg om alla mitt jäkla tjat om bostad. Som vanligt har jag inte släppt det, även om jag försöker. Sorry. Nej, det har satt fast sig rejält nu. Så typiskt mig. Även om jag är trött på att inte kunna gå vidare och tänka på annat, så är det väl lika bra att skriva mer om det, så kanske det hjälper?

Jag lär satsa på en trea i BoKlok som nästa bostad…

Just nu är jag mer bestämd i vad jag vill ha, och vad jag vill satsa på. Det lär bli att satsa på en nybyggd trea på 72 kvadrat i ett av de skånska kommande BoKlok projekten. Orsaken? Ja, just för att det besvarar mina önskemål om mitt drömboende allra mest, till lägst pris.

Då syftar jag på marklägenhet, alltså. Tekniskt sett hade jag haft råd med deras radhus också, eller en av fyrorna på 85 kvadrat, men det är just nu en annan historia. Jag älskar nybyggt. Jag har bott i nybyggda bostäder flera gånger och det är underbart på många sätt.

En trea på 72 kvadrat av BoKlok har allt jag behöver, särskilt om den ligger i markplan. Jag har i så fall ett ok stort sovrum, ett stort vardagsrum och rejält kök med mycket förvaringsmöjligheter. Plats för frysbox eller en extra hel frys. Förmodligen två förråd också, ett inne i bostaden och ett utanför. Ett gigantiskt badrum och ett lagom stort kontor som kan agera som gästrum om det skulle behövas. Eller studio för den delen. Jag har skrivit mer om det på Antons blogg. Det enda som fattas är ett dedikerat kattrum, men det går säkert att göra nån slags katthörna någonstans i lägenheten om jag hade velat.

Även om jag vill satsa på en trea just nu så kommer jag ändå vilja gå på en visning när nån av marklägenheterna i mitt gamla område i Malmö blir tillgängligt, för jag har inte släppt det än heller. Det är bara det att nybyggt är mer lockande just nu. Får jag chansen till det, till en rimlig kostnad utan renovering, med stort badrum och centralt nog att jag kan bo bekvämt i alla deras projekt så är det bara bättre för min del.

Enda nackdelen är att jag lär få lämna Malmö området om jag bor i BoKlok. Det ska komma ett projekt i Sege Park, men jag utgår att priserna där kommer vara för höga för min plånbok, fast det är BoKlok. Min magkänsla säger att de kommer vara mer som i Bålsta projektet där en trea i markplan kostar ungefär 1.9 miljoner. Det är alldeles för mycket för min lilla plånbok. Är priserna rimliga dock så kommer jag absolut ställa mig i bostadskö där.

Rimliga priser är alltså liknande priser med Häljarp och Helsingborg. I alla fall vad jag vet om deras priser just nu. I dagsläget finns ingen komplett prislista, så jag utgår ifrån utgångspriserna samt max 200 000 kr utöver det. Utgångspriset för en trea i Helsingborg är 1 495 000 kr, och 1 425 000 kr i Häljarp enligt deras hemsida. I Höör är priserna högre, med 1 525 000 kr i utgångspris. Jag undrar varför priserna är högre där dock? Dyrare mark kanske? Jag hoppas också på att det inom kort kommer fler skånska projekt som är mer lämpliga för mig, alltså närmare Malmö.

Jag kan ändå ha fantastiskt läge även om jag inte bor nära eller i Malmö.

Jag har nämnt några gånger tidigare om vad jag anser är bra läge. Jag säger det igen, bara för att, fast denna gången mer djupgående. Det ska finnas tågstation och/eller många bussar som går ofta till typ Malmö, Lund eller andra större städer. Det ska heller inte ta en halv evighet att komma fram. Österlen är på så vis inte aktuellt. Det finns exempelvis ”billiga” radhus från BoKlok just nu i Simrishamn. Dock om jag troligtvis kommer få jobb i Malmö eller Lund, får jag pendla kanske 4 timmar per dag och det orkar jag inte med. Resten av Skåne hade förmodligen fungerat bättre. En pendlingstid på ungefär en timme per resa är vad jag räknar med att ha.

Den här tågstationen skall finnas helst på gångavstånd, men går det bussar dit jämt så är det också bra samt om det finns en bra promenadväg dit. Det ska liksom inte vara panik känslor för att man missat ett tåg eller en buss. Jag ska känna mig trygg för att jag alltid kommer hem oavsett tid på dygnet, och utan att spendera en massa dötid, för att jag inte hann med ett tåg eller buss. Det ska också vara möjligt att göra tvärtom. Jag vill åka iväg till ort X, alltså tar jag nästa tåg som går om x minuter, och sen är jag framme inom en timme. Det är också en fördel om både pågatåg och Öresundstågen stannar på orten jag väljer att bo.

Det ska finnas ett köpcenter och/eller nära till en stor matbutik. Jag behöver tekniskt sett inte ha gångavstånd till ett köpcenter med Kjell & co, Clas Ohlson och Apple Store etc, men däremot måste jag bo nära en stor butik såsom City Gross eller ICA Maxi. Helst på gångavstånd där med och ju närmare desto bättre. Jag vill inte vara beroende av bil. Jag vill också att det ska finnas en närbutik på väldigt nära avstånd, så man kan handla en påse godis vid 21 på kvällen eller om man akut behöver havredryck etc till matlagningen, ifall nu inte det ligger en stor matbutik runt hörnet.

Jag måste bo nära grönområden. Parker och promenadstråk så jag ser nått grönt året om, även när det är blött och kallt. Jag vill också ha en utsikt över grönska, såsom en stor gräsmatta utanför med tillhörande träd och buskar. En bonus hade varit om det finns bra matställen nära, så man kan köpa hem lite asiatiskt eller god veganpizza de dagarna man inte orkar laga mat. Och det måste gå att beställa hem mat från typ Coop och ICA, samt att ställen som Foodora ska kunna köra ut hämtmat till en vid behov.

Det finns ett kommande BoKlok projekt som ligger ute på landet i princip. Det är av intresse, mest för att priserna är lägre där än i Helsingborg eller Höör, men jag är grymt tveksam över att bo på landet. Det finns tågstation och en närbutik samt lite pizzerior på orten och det är närmare Malmö än vad Helsingborg är.

Tåget går en gång i halvtimmen åt båda håll, och det finns en regionbuss, så det är också positivt. Jag är bara rädd för att det inte ska vara bra nog. Jag lär ju sakna gångavstånd till ICA Maxi, men jag har kollat och det går fint att beställa mat från Coop där, så det är också positivt. Fine, ett tåg som går en gång i halvtimmen är ju skitbra, det bådar gott, men jag är ändå otroligt osäker på om det är nått för mig.

En ort ska ha flera etapper med över 100 bostadsrätter från BoKlok har mycket bättre läge, i alla fall om jag tänker framtidsmässigt. Det borde innebära i praktiken att 1 av kanske 24-30 treor kan bli min. Förhoppningsvis är det god chans till markplan om jag bara vill och har råd. I den stan finns allt man behöver och lite till.

Bor man på landet behövs det bil?

Dock känns det som om att hade man bott på landet så hade jag varit i stort behov av egen bil, och efter jag har lämnat tillbaka min nuvarande bil så tänker jag inte skaffa en ny. Det är för dyrt med bil, även om det är rätt billigt för mig idag, men det är för att jag delar kostnaden med Henrik. Hade jag skaffat ny bil sen igen, hade jag fått stå för hela kostnaden själv, och det vägrar jag. Nej, om jag skaffar bil sen igen så vill jag köpa den kontant för sparade pengar. Annars får det typ vara. Undantaget är om jag får tjänstebil, men som utvecklare inom programmering så är det typ aldrig aktuellt för tjänstebil, så det är inte nått jag räknat med. Nej, jag sparar hellre pengar, bor billigt och tar tåget än har egen bil, även om det är underbart att ha egen bil. Jag lär sakna det, men att spara pengar och ha låga utgifter är viktigare för mig.

Mina marginaler för en trea är goda, så länge jag har fast jobb.

Inlägget är tänkt idag att handla om kostnader. Nu när jag frenetiskt och med total besatthet stalkat BoKloks hemsida den senaste månaden så har jag räknat en hel del på kostnader. Jag har räknat på vad jag har råd att flytta till, med olika kontantinsatser, allt från 85% ner till 60+% med vad som potentiellt är rimligt när det väl gäller att flytta vidare.

Jag hade exempelvis haft råd med en trea på 72 kvadrat upp till ett pris på ca 1.7, vilket känns bra, men jag hoppas att den bostad jag faktiskt köper är billigare. Helst hade jag velat betala max 1.5. Jag har räknat ut att priserna per våning normalt skiljer sig med ca 100-150k.

Ett exempel. En trea på våning 2 (en trappa upp) kostar 1 495 000 kr. En trea på våning 1, alltså markplan kostar 1 645 000 kr. Så länge priset inte går över ungefär 1.7 så hade det fungerat bra med min lägsta beräknade lön jag kommer ha då det är dags för mig att flytta vidare.

Med min drömlön hade jag lätt kunnat köpa ett radhus, så det är intressant det med. Dock med de högre priserna för en trea i markplan och utan en kontantinsats som innebär max 70% belåning så hade jag inte haft samma ”låga” månadskostnad som idag, men å andra sidan så är det nog ok att amortera lite mer första åren tills man kommer ner till en bättre månadskostnad. Jag har som plan också att betala av det framtida bolånet på typ 10-15 år om det är möjligt och inte låta det löpa i 30 år som annars är det normala.

Min nuvarande bostad är både svindyr och jättebillig samtidigt…

När jag suttit och räknat på mina marginaler, med ränta, amortering och kontantinsatser så har jag kommit fram till att såsom jag bor idag så är det både jättebilligt och jättedyrt samtidigt. Det är dyrt för att jag kan bo minst dubbelt så stort för samma peng jag betalar idag för 30 kvadrat. Eller billigare om jag bott i en tvåa på 55 kvadrat. Då har jag utgått från samma kontantinsats oavsett storleken på bostaden och antal rum. Det är billigt där jag bor idag, för att jag klarar utgifterna utan problem. Jag hade dock hellre haft ännu lägre utgifter och tekniskt sett hade jag inte velat betala mer i hyra än kanske 3500 kr per månad för min nuvarande skokartong till bostad.

Den är ändå på bara 30 kvadrat. Men jag hänger inte med i den ekonomiska utvecklingen gällande hyror. I mitt huvud så ska en normalstor hyrestvåa på typ 60 kvadrat kosta 4000 kr i månaden, men det finns det inte några tvåor som gör idag. För 20+ år sen, javisst, men inte idag.

Men hyreslägenheter är dyrare jämfört med bostadsrätt och denna är också billig jämfört med andra nybyggda hyresettor i Malmöområdet. Grundhyran idag är ca 5100 kr. Parkeringen kostar 250, bredbandet 289 och elen med nätavgift är ungefär 400 kr per månad. En nybyggd hyresetta av MKB i Malmö hade kostad minst 6700 i bara hyra. Mina grundliga utgifter är då över 6000 kr, och då har jag inte betalat för mat eller nått annat övrigt.

När jag insåg att jag har så ”höga” fast ”låga” grundliga utgifter blev jag smått chockad. Särskilt när jag insåg att allt det där, förutom bredbandet som bara ingår ibland, ingår i en BoKlok lägenhets månadsavgift till föreningen. Det innebär att jag hade kunnat ha en högre månadskostnad utan att jag hade märkt någon direkt skillnad om jag då hade bott större i en trea.

Det jag menar är att om jag idag betalar ca 6k i månaden för det grundliga, vad gör då en till tusenlapp eller två när man har en god heltidslön? I en av BoKlok tvåorna, som jag fortfarande går och tänker på så innebär det att jag hade typ levt ”lyxliv” på 55 kvadrat, men jag är som sagt mycket osäker på om jag får plats med allt på det utrymmet, då jag så gärna vill ha ett kontor/gästrum etc.

Det är ju liksom mitt föreviga boende vi pratar om här, så då är det ju lite viktigare känns det som att satsa på en trea. Med mina beräkningar på det absolut högsta acceptabla lån med rimlig kontantinsats jag kan samla ihop så hade mina grundliga månadsutgifter varit ungefär 600 kr mer än vad jag har idag, och då hade jag haft min drömbostad. Och den kostnaden kommer minska för varje år, eftersom jag planerar amortera av lånet så snabbt som är rimligt. Det känns liksom för bra för att vara sant. Förutom att det inte lär bli i Malmö, men det är inte superviktigt egentligen. Det finns många bra städer i Skåne jag kan tänka mig att bo i.

Önskemålet om markplan – det kan gå lite hursomhelst.

Jag skrev till en av de som jobbar på BoKlok och frågade lite om mina chanser att få en lägenhet i markplan. Hon svarade och sa att vanligtvis går marklägenheterna först, men det är också lite olika. Det handlar ju om vilka människor som hamnar först i kön.

Vissa vägrar bo på markplan, andra vill helst bo i markplan. Jag ska prompt bo i markplan, men tekniskt sett hade jag kunnat överleva att bo en trappa upp om det absolut hade varit viktigt att flytta vidare just nu, just då. Högre upp än så är garanterat tveksamt. Och trots det är det ändå mycket tveksamt att jag inte vill bo annat än på markplan.

Främsta anledningen till markplan är ju för att jag vill kunna träna Anton att bli rumsren så enkelt som möjligt, och jag orkar inte krångla med trappor. Vi får se vad som händer dock. Det beror på hur desperat jag är när det väl är dags. Det borde jämna ut sig, för jag har ju som sagt råd att bo i en av de dyrare lägenheterna, så länge priserna inte skjuter iväg. Och ju längre tiden går innan jag flyttar in, desto mer pengar kan jag tjäna ihop till en kontantinsats.

I vissa BoKlok projekt i landet så kan det skilja 400 000 kr om man vill ha en marklägenhet med altan och gräsplätt. Vissa bygger tydligen med balkong i markplan, vilket verkar konstigt. Hade jag haft balkong på markplan så hade det ju absolut inte spelat nån roll att bo på våning 1 eller 4, så jag hoppas att så inte är fallet dit jag kommer eventuellt att flytta. Det positiva är ju då att man kan spara mycket pengar eftersom det ändå bara är balkonger och inga uteplatser. Men jag vill ha den där jävla gräsplätten 😍

Det går att överleva valptiden utan att bo på markplan…

Hade jag iofs kunnat gå med på att bo en våning högre eller så, då hade jag byggt mig en liten gräsmatta i en låda som hade varit på kanske 2-3 kvadrat som jag hade haft till Anton under valptiden, främst ifall han behöver kissa på nätterna. Antingen det eller så hade jag använt nån slags hundblöja. När Anton väl är vuxen så kan han ju hålla sig och då är det ok att gå i trappor. Det hade dock ändå varit mer perfekt och bekvämt att ha en gräsplätt och kunna släppa ut honom när det behövs. Grandisar reglerar ju sitt motionsbehov själva, men trots det så hade ju han följt med mig typ överallt ändå, för när jag väl skaffar GD så kommer den vovven vara klistrad vid min sida. Grandisen mot högber benet och alla potentiella katter inklusive Majken mot vänster ben, haha.

Ja, det här bostadstjafset fortsätter, men det är kul samtidigt som det är jobbigt. Jag hoppas folk förstår hur jag tänker kring det här också, och hur förståndig jag är med alltihop. Det är liksom inte bara ”köp-vadsomhelst-bara-för-att” tänk jag håller på med. Jag tänker vänta tills allt är i sin ordning. Med lite tur och jag hittar en inkomst under studierna så kan jag börja spara till kontantinsatsen redan i år, men det är inget jag räknar med. Jag har som sagt inte bråttom från min nuvarande lägenhet, men däremot är jag ivrig som fan inför att mitt liv faktiskt ska börja.

Jag är snart 40, har aldrig haft ett ordentligt, varaktigt jobb på mer än 50%. Jag har än så länge inte bott på ett ställe jag kan klassa som perfekt drömboende, och jag har väntat sen 1997 på att skaffa Grand Danois. Det är jag ivrig inför. Det längtar jag efter. Jag tror det är därför jag tänker på detta så mycket just nu. Jag vill ha min jäkla vovve! Jag vill bo sådär perfekt till en rimlig kostnad och känna mig fri, och glad åt att jag jobbar med nått där jag inte sitter och räknar timmarna, minuterna och sekunderna tills jag får gå hem. Nej, det är dags att börja nu. Ett värdigt liv, ett bra liv. Ett liv jag kan vara stolt över. Jag är nöjd idag, men kan man få det bättre så är ju det bättre, eller? Vi får se vad som händer, men det börjar ljusna.

Kategorier
Drömboendet

Jag blir inte klok på det här med boende?!

Och nu börjar jag typ tröttna på mig själv. Nog för att det är roligt att drömma om framtiden, men det börjar spåra ur. Mitt i allt ihop har jag typ sommarlov och inga direkta måsten, även om jag har planer för sommaren. Det har lett till att jag gör typ inget annat än tänker på min nästa bostad, och just nu så har jag återigen börjat titta på BoKlok projekten som finns.

När jag hade blivit singel och började frenetiskt leta lägenhet så fanns det ett projekt i Landskrona som var typ för bra för att vara sant, men det var över ett år i väntetid på att få flytta in. Då hade jag också fått beskedet att jag måste ha fast jobb och en stadig inkomst för att köpa bostad, så därför sket jag i allt vad köpa lägenhet hette. Det problemet kvarstår så vi får se hur mina möjligheter med BoKlok blir i framtiden. De har olika projekt i hela landet, med både radhus och lägenheter. Radhusen har jag nämnt lite tidigare, det är femmor på 117 kvadrat, vilket är jättestort. Priserna för dem ligger runt 1.9 miljoner och uppåt beroende på i landet du vill bo. På mindre populära orter är dem billigare, och i större städer kan de nästan kosta en miljon till. Avgiften är runt 5000 kr dock, så det är helt ok. Inte för att jag hade haft råd med det, men ändå. Nej, jag är mer intresserad av deras lägenheter i så fall. De har ettor på 31 kvm, tvåor på 55 kvm, treor på 72 kvm och fyror på 85 kvm. För min del, i alla fall i början så var jag besatt över tvåorna, men nu vet jag inte när jag tittat på det igen. Nej, just nu hade jag hellre bott i en trea om jag hade flyttat in i några av deras lägenhetsprojekt. Priset på treorna är dock lite jobbigt. Jag berättar mer senare om varför jag tycker det.

BoKlok Flex 3RoK på 72 kvadrat. Denna bilden är också en länk.

Om man jämför tvåorna och treornas planlösning så är det rätt tydligt varför en trea är bättre än en tvåa, men man får som sagt se vad som händer i framtiden. Jag har absolut inte bestämt mig om var jag vill bo, hur jag vill bo. Det enda jag vet är att jag måste vänta. Vänta tills jag hittat mitt så kallade drömboende. Vänta tills jag har kontantinsats som räcker för att jag ska vara nöjd med månadskostnaden och vänta tills att jag faktiskt flyttar vidare. Som jag tjatat om tidigare, ja det lär ta minst 3 år, så i december 2022 är tidigast jag tror att jag har flyttat härifrån. Just nu känns bara det som en halv evighet, fast jag måste ju påpeka igen att jag trivs ju här. Så mycket som jag tjatar om detta kan man ju få för sig att jag bara längtar härifrån, men nej – så är inte fallet. Jag är bara grymt nyfiken på var jag hamnar härnäst och jag hatar att flytta och vill helst inte göra det något mer efter nästa ställe. Därför ska det som sagt vara så perfekt som möjligt, annars får det vara. Jag vill inte flytta härifrån av ren desperation, bara för jag hittat något som är ”ok”. Nej, så nära perfektion man ska komma är jag ute efter. Helsingborgsprojektet har inflyttning nån gång våren 2022 dessutom. Så minst två års väntan där. Jag vet inte om jag hade stått ut med det. Nej, ibland är det bättre att gå ovetandes in i framtiden. Mycket kan liksom hända på två år…

Jag har erfarenhet av att bo i en tvåa på 52 kvadrat. Det var lägenheten jag och Henrik hade i Karlskrona. Den var liten och stor samtidigt. Det jag störde mig på var de jobbiga grannarna och orten Karlskrona i sin helhet. Allt fanns, men det var pyttelitet och svindyrt! Sen har jag också erfarenhet att bo i en trea på 70 kvadrat. Det var när jag bodde i Malmö första gången med ett av mina ex, han som jag var gift med. Då bodde vi i Annestad, som ligger mellan Hyllie och Bunkeflostrand. Det var fint där, men hyran var hög ( i alla fall i mina dåvarande ögon) och jag kom ihåg hur jobbigt det var att bussen inte gick så ofta. Det tog typ mer än en halvtimme in till centrala Malmö och man fick hålla koll på vilken buss som körde vidare ut mot Bunkeflo. I dagsläget så är det bättre, för nu har dem bussar som går förbi det området var tionde minut tror jag nog. Idag är det säkert fantastiskt att bo där ute.

I alla fall, trean på 70 kvm, var liten tyckte jag. I alla fall sovrummen. Det fick plats en säng på kanske 140 cm och ett par garderober, men det var allt. Sovrummen var ofantligt små. Ingen plats för hundsäng där, inte! Nu minns jag inte exakta storleken, men de kunde inte ha varit över 12 kvadrat. Nej, de var förmodligen på runt 9 eller 10 kvadrat. Det var i alla fall trevligt att ha ett stort badrum med både tvättmaskin och torktumlare. Hela området var nybyggt och nu är det färdigställt där sen många år tillbaka. Det var liksom 2005 tror jag som vi flyttade dit, så det är liksom 15 år sen nu. Herregud vad tiden går…

Om vi nu skulle leka med tanken och jag bestämmer mig (och jag faktiskt kan flytta in i en BoKlok lägenhet inom en snar framtid) så är jag lite kluven just nu. Det har gått så pass långt att jag idag skrivit ner en lista med för och nackdelar på ett kommande projekt i Skåne vs att flytta in i en stor tvåa i mitt gamla område i Malmö. Det är just nu i den skrivna stunden väldigt tight med både fördelar och nackdelar för bägge bostadssituationerna.

Om man är positiv först så kan man ju tänka att 30 kvadrat som jag har idag är ju nästan hälften av 55 kvadrat, så där är det inte nått konstigt. Det blir dubbelt så stort! Man slipper renovering med nybyggt och massa annat. Med de låga priserna så kan jag bo på 55 kvadrat för samma peng som jag bor på 30 kvadrat idag, kanske lite billigare med, utan att ha en massiv kontantinsats. På halva lägenhetsytan i min nuvarande bostad har jag en säng, tv, fåtöljer och skrivbord så jag borde få plats med allt. Badrummen är massiva med, vilket är oerhört positivt, med tanke på vad jag skrivit tidigare om mitt tjat med lägenheter. Jag vill ju som sagt ha ett badrum där jag kan tvätta när fan jag vill och duscha/bada en fullvuxen Grand Danois på 70+ kg vid behov, utan att man ska behöva trängas i ett trångt badrum. Det hade jag alltså kunnat göra på en lägenhet på 55 kvadrat… Rätt intressant faktum tycker jag. Jag saknar dock en soffa här, och det hade varit underbart att stänga in sig om nätterna i ett sovrum… för att inte tala om möjlighet att ha en tv i sovrummet också 😍. Tekniskt sett hade en tvåa på 55 räckt ypperligt, med tanke på att en lägenhet på 30 kvadrat gör det idag, dock utan en Grand Danois… det billiga priset och låga månadskostnaden är extremt lockande. Särskilt med tanke på att jag inte behöver spara till en massiv kontantinsats, men man ska ju få plats med en Grand Danois också…

Planlösning över en BoKlok Flex lägenhet på 55 kvadrat, rätvänd. Bilden är en länk så försvinner den, vet ni varför.

Om man tar det negativa då… Det enda stora negativa jag idag är ett problem med en tvåa på 55 kvadrat är att den öppna planlösningen mellan kök och vardagsrum gör att jag vet inte var jag ska ha mitt skrivbord, och därmed ett slags ”kontor”. Jag hade behövt ett bra hörn för det, och det är raka linjer så långt ögat kan nå, om det nu inte är så att sovrummet är så pass stort att skrivbordet hade kunnat få plats därinne. När man tittar närmare på bilden så hade man kunnat ställa sängen längs med fönsterväggen, eller ta bort garderoberna, och då kunnat ställa skrivbordet längs med väggen gentemot vardagsrummet. Det hade kanske gått? Annars hade jag väl fått sälja det jag har och köpa ett mindre istället. Det finns som sagt ett litet hörn bredvid kyl/frys och städskåpen i köket. Det går inte att se hur stort hörnet är, men min första tanke just nu är annars att ställa skrivbordet längs med väggen mellan köksbordet och soffan på bilden. I alla fall om jag nu behåller mitt nuvarande skrivbord, vilket självklart är målet.

Visst, såsom jag planerar nu så planerar jag att jag ska bo själv – för evigt och planera för mig själv i första hand. Jag ska bo där, jag ska trivas där, jag ska ha mina katter och hundar där etc. Eventuella pojkvänner som jag inte känner till i dagsläget får liksom vänta. Det är större sannolikhet att jag stannar singel och bor själv tills jag är pensionär på riktigt än att jag flyttar ihop med nån, skulle jag tro. Och det är också mer sannolikt att Majken stannar ensam som katt, med en Anton som sällskap istället. En Grand Danois, alltså för de som inte förstått det ännu. Fler djur lär det inte bli som sagt om jag kommer bo för litet även i framtiden. Storleken på bostaden får avgöra hur det blir, men jag skulle bli förtvivlad om jag exempelvis då flyttar in i en tvåa på 55 för jag får ordning på möbleringen, men inser att nej, Anton får inte plats här heller… Nej, fy! Det hade varit förjävligt.

Jag hade liksom kunnat bo i en trea på 72 kvadrat istället, för ungefär samma peng som jag hade lagt på en tvåa i mitt gamla område om jag bara har en tillräckligt hög kontantinsats. Å andra sidan är treorna i mitt gamla område på runt 80 kvadrat, så man får lite mer space även där. I vissa områden är treorna lika ”billiga” som de ”dyra” tvåorna också. Grejen är ju denna att med tanke på hur lång tid det kommer ta oavsett när jag väl flyttar vidare, så kommer jag ju ändå ha ett så lågt bolån som möjligt. Det kommer dock ta en halv evighet innan man har en kontantinsats som ger en den där härliga månadskostnaden dock, men jaja. I alla fall om det blir en trea eller en tvåa i mitt gamla område. Har jag heltidsjobb då och tjänar fint, samt lever utan bil så borde jag klara kostnaden oavsett. Det är ju bara bonus på bonus om jag lyckas bo lika billigt i nästa bostad som jag gör idag, och kan spara undan så mycket som möjligt. Med en trea på 72 så hade jag fått samma stora badrum och jag hade fått ett till rum för kontor och kanske gästrum. Men vi får se som sagt. Att flytta tillbaka till mitt gamla område har ju sina fördelar och nackdelar också. Största nackdelen med att bo där är de små badrummen som sagt, men annars finns nästan bara fördelar. Det är ju också i Malmö och med typ drömläge för min del.

BoKlok projekten placerar sina bostäder på så bra ställen som möjligt, och jag klagar inte på det. När jag väl har släppt detta för stunden och kan tänka på annat så hoppas jag att det hade kommit nått projekt till kanske Tygelsjö, Vellinge, Staffanstorp eller några andra orter som ligger lite bättre till. Fördelarna med att bo just där de planerar sina projekt är att det är lite mitt i smeten. Gångavstånd till stora matbutiker, och ett köpcenter är några minuter bort med buss. Det hade liksom funkat. Jaja, vi får se vad som händer. Efter lite efterforskning så visar det sig att de har haft byggprojekt i Malmö innan och även i Staffanstorp etc. Lite trist att man missade det, men å andra sidan verkar de bara bygga större och större bostäder. Det finns ett projekt i Malmö som är jättenära där jag bodde innan och jag har alltid undrat över de husen. Nu vet jag att det var ett BoKlok projekt. Däremot är tvåorna där förmodligen på bara 50 kvadrat istället för 55, och i någon video så såg jag att treorna är på ynka 62, kanske? Nej, det är för litet! ca 70 kvadrat är absolut minsta för en trea tycker jag, och även då kan det lätt bli för litet. Hade jag fått bestämma hade jag ökat på varje lägenhet med typ 10 kvadrat, men å andra sidan hade de kanske inte kallats för hållbara och kvadratsmarta då.

Detta är mest bara en lek med tanken. Jag trivs fortfarande så jävla bra här där jag bor nu, fast att det är så litet. Det kommer ta tid innan jag flyttar härifrån, det vet jag, och jag ska börja spendera min tid med annat än att leta ny lägenhet, det lovar jag. Nått annat kan jag liksom inte tänka mig. Nä, minst 3 år kommer det bli och när Corona skiten är mer eller mindre över och livet återgår till det ”normala” igen så lär jag som sagt inte köra ringleden sjuttioelva gånger i veckan och tycka det är tråkigt, utan jag lär fokusera mer på här och nu. Något som jag iofs aldrig har gjort så länge jag kan minnas. Nej, att tänka på framtiden är alldeles för motiverande.

Även om man aldrig kommer dit*.

*Jag syftar på att jag är 38 år, och har längtat efter Grand Danois sen 1997 och har fortfarande ingen, samt att jag heller aldrig haft ett fungerande heltidsjobb med hög fast inkomst.

Kategorier
Blandat

Livet på 30 kvm, ca 6 månader senare…

Ja, vi fortsätter väl med att tjata om bostäder. Ja, varför inte? Det är inte mycket annat som får plats i mitt huvud just nu. Som jag har nämnt i tidigare inlägg så kollar jag frenetiskt efter lägenheter i mitt gamla område, och drömmer om framtiden. Samtidigt älskar jag att bo här. Det är verkligen en kluven känsla. Främsta anledningen som sagt till varför jag känner så här, är för att jag spenderar ”för mycket” tid med exet, och jag börjar bli trött på att köra ringleden typ 10 gånger i veckan. Vissa dagar tvingar jag mig själv att stanna hemma, bara för den enskilda anledningen att jag vill inte betala för dyr parkering eller åka samma rutt som jag förmodligen kan köra med förbundna ögon vid det här laget flera dagar i veckan. Dessa känslor lär avta när Corona skiten har lagt sig, och man är mer fri att resa och träffa folk såsom man gjort tidigare. Trots att mitt liv inte är särskilt mycket annorlunda jämfört med innan krisen började. Jag både handlar och umgås med de jag brukar träffa ungefär lika ofta som innan.

Dela 30 kvadrat med en kattunge; en uppdatering

Det enda som är jobbigt med att bo så här litet är att jag inte kan ha en Grand Danois i den här lägenheten 🙁. Det var ju planerat med hundsäng och det är klart som fan att Anton skulle få dela mina 30 kvadrat med en eller flera katter. Men nej. Jag upptäckte mycket snabbt att här finns ingen plats för några massiva fyrfotingar. Knappt ens till en ragdoll kattunge. Eller fler djur överhuvudtaget. Majken hade säkert älskat en kattkompis, men så länge som jag bor här så får hon vara ensamkatt. Det är inte ens säkert att jag kommer skaffa fler katter om jag hamnar i en tvåa som jag pratat om på sistone. En tvåa känns för litet för mer än en katt, särskilt om jag skulle skaffa fler kattungar. Jag vill ju ha ett dedikerat kattrum om jag ska ha fler katter så. Vi får se vad som händer i framtiden.

Hon börjar dock bli vuxen, sakta men säkert och är nu över 8 månader. Det hårda livet med kattunge är snart över. Snart är det mys och gos med übersocial kisse som gäller 😃. Hon sover mest om dagarna, leker vid behov och senaste veckan har hon låtit mig sova hela natten utan att störa mig totalt 3 gånger, vilket inte har hänt sen hon först kom hit. Att det har hänt så ofta på en vecka är ett gott tecken på att hon snart kommer börja sova hela nätterna. Det är också sällan problem att gå och lägga sig. Hon börjar förstå rutinen att nu ska vi sova. Problemet är att hon börjar vakna runt 5, går på lådan, äter lite mer, tittar ut genom fönstret och sen vill gosa. En vanlig natt så är detta något jag praktiskt taget sover mig igenom, men ibland så pågår det i längre stunder, och då blir det snabbt jobbigt när hon är allmänt rastlös eller börjar leka, eller springa rundor varvat med gos i minst en timme. Det är mysigt i alla fall att ungefär 9 av 10 nätter vakna upp med en gosig, trött kissekatt bredvid kudden 😍.

Blötmat + mush = succé?

De gånger hon har hållit på längre än vanligt så beror det mest på att hon typ har haft ont i magen, skulle jag tro. Jag försöker vänja henne vid att äta mer blötmat. Hon älskar det, men magen tål inte det. Hon skiter ner sig totalt om hon ätit för mycket, och då hänger det lite skräp där bak. Det har lett till att pälsen i baken måste klippas lite då och då. Jaja, hon är inte nån katt till utställning så det spelar ingen roll då. Ett tag undrade jag också ifall jag skulle sluta ge henne mush, då hon ätit så dåligt av det i perioder. Lösningen var att blanda det med blötmat, så det luktar mer. Sen ska jag inte köpa den gula påsen längre. Hon föredrar den rosa nu, som är lite fetare, och tillsammans med blötmat så blir det bra. Hon har också fått nytt torrfoder, jag har köpt Pure Natural’s Kitten Duck, istället för RC skräp. Det är mer kött i det och en helt annan kvalité på det för ungefär samma pris. Det är också liknande proteinhalt som RC.

Kontaktövningar och hjärngympa = ännu mer succé?

Senaste tiden så har jag tränat Majken till att göra olika saker, och det har snabbt gett resultat. Att jag inte tänkte på detta tidigare, liksom?! Det har varit en blandning av saker. Det började när distansundervisningen satte fart i mitten på mars, då jag börjat sitta vid skrivbordet mer. För att undvika att Majken gör en massa hyss istället har jag försökt lära henne att vara lugn omkring mig, att hon ska komma till mig om hon vill något etc. Hon får en bit torrfoder när hon gjort nått bra, ibland bara gos. Det har lett till att hon blivit mer social, ”mammig” och gosig. Och pratglad! Nu vet jag iofs inte om det är typiskt ragdoll beteende de kan utveckla med tiden, men hon har börjat prata mer, och svara mig när jag pratar med henne. Hon ”floppar” mer, för hon har fått godis av att ligga ner och om jag har tur och fortsätter med detta så kommer hon till sist också aldrig visa tendenser att hon vill upp på diskbänken, för att stanna på golvet är så mycket bättre än det.

Hälsan går det väl sådär med…

Hur har det gått med att få bättre hållning och gå ner i vikt då? Ja, det har inte hänt mycket på den fronten. P.g.a Corona och att jag inte har någon direkt rutin för matlagning så har det blivit mycket svårt att göra lunchlådor. Nästan varje kväll glömmer jag att förbereda en bra frukost, så det blir mer bröd här än vad jag hade önskat. Med tanke på bristen på skålar etc jag har, för jag har så lite plats till sånt så är det inte heller optimalt att bara göra gröt i micron heller. Planen är ju typ att göra overnight oats varje vardag åtminstone med massa bär. En stor frukost på typ 700 kcal, kanske mer, men å andra sidan får jag halva dagsbehovet av näring med det. Sen var planen att typ äta nån slags gryta gjord på baljväxter och grönsaker till lunch och till middag, nån pastarätt eller ugnsrostade grönsaker. Det har blivit mycket grönsaker i alla fall, men inte tillräckligt för att göra en hållbar skillnad. Jag har praktiskt taget stått still på vågen sen jag flyttade in. Det beror mest på att eftersom jag umgås så mycket med exet så blir det mycket ost, glass och lite för mycket onyttigt allt för ofta i veckan. Att äta primärt veganskt har varit mer eller mindre omöjligt sen karantänperioden med Corona började. Jag äter veganskt här hemma, men med tanke på att jag är hemma väldigt sällan, mest hemma för att äta middag och sova, så är det inte så mycket veganskt som jag hade hoppats på. Visst, att äta veganskt är mitt eget val, så jag gör ju val hela tiden. För att underlätta så har det blivit att jag är lite lat och därmed väljer jag ostrika vegomåltider före WFPB veganskt, som egentligen är målet.

SodaStream + massiva muggar = Aldrig törstig?

Tack vare mitt inköp av SodaStream och en annan fantastiskt grej, nämligen gigantiska muggar som håller 800 ml, så dricker jag mycket mer vätska om dagarna. Dock primärt läsk, men det sker nu med sugrör och i och med det är med Soda Stream, så känns det som om jag får i mig mer vatten än med läsk jag annars hade köpt på flaska. Jag slipper panten också och sparar pengar på att dricka läsk på det här sättet, så jag är nöjd. Det enda man hade hoppats på är att det skulle finnas större flaskor, men så länge jag dricker ur en sån här massiv mugg på 800 ml så har jag typ slutat klaga på det.

Porträttbild på två Beast muggar som jag har här hemma. De är underbara. Inköpta på Amazon.

En slutsats. Eller något…

Jag är så otroligt glad över hur jag bor idag ändå. Visst hade det varit supertrevligt att ha ännu mer yta, en gräsplätt och ett ordentligt sovrum, kanske ett dedikerat gästrum/kontor men absolut en klädkammare/Walk-In closet, en hel kyl och frys plus en frysbox till all mush och färskfoder jag ska ge mina framtida fyrfotingar (inklusive Majken så klart) med mera som jag drömmer om. Den hela frysen ska fyllas med grönsaker, bär och veganska köttsubstitut. Jag älskar faktumet att jag bor i en ny, fräsch lägenhet som har allt jag behöver. Jag älskar att köket har fyra plattor och är lättstädat. Att jag har diskmaskin, mikrovågsugn och att jag kan tvätta när fan jag vill och att badrummet är helt ok i storlek och att jag har en bra dusch. Hyran är hög, men den funkar ju som sagt. Och det stör mig att internet inte ingår i den höga hyran. Ett medlemskap i Sunfleet ingår, som jag inte behöver när bredband är så mycket viktigare. Nästa bostad jag hittar, ska jag fanimej renovera, eller se till att den redan har allt som jag är van vid att ha här när jag flyttar till nästa ställe i alla fall. Jag vill aldrig mer ha en kombinerad spis med ugn eller gamla spisplattor. Nä ve och fasa säger jag till det!

Jag har haft lite små planer på att möblera om, men jag vet inte hur det hade blivit bättre än såsom jag har det nu. Orsaken är för att jag vill egentligen ha ett bättre sätt att ligga i sängen och se på tv på, men å andra sidan så är jag ändå rätt nöjd som läget är nu. Min lösning är att jag tittar på tv så länge jag vill och sen går jag bara och lägger mig. Vill jag så kan jag flytta på kudden och lägga mig åt andra hållet så kan jag se på tv, men det är inte super bekvämt i längre stunder. Jag får se hur jag gör.

Jag stormtrivs som sagt här, men samtidigt längtar jag tills jag har hittat mitt drömboende. Var det blir återstår ju att se, och oavsett så måste jag vänta i alla fall minst 1 år efter jag har börjat jobba heltid innan jag har pengar nog för att flytta vidare, förmodligen mycket längre än så, så att bo här i ca 3 år minst låter mycket rimligt just nu. Jag är också rätt övertygad om att känslorna kring att flytta vidare kommer lugna ner sig när Corona då har lagt sig, men vi får se när det sker. Jag längtar och väntar fortfarande.