Barnsliga vanor är underbart roliga att ha som 37 åring!

Och med barnsliga vanor syftar jag mest på att även om jag blivit äldre, så har jag inte slutat göra vissa saker som jag gjorde ofta när jag var barn. Främst är det tv serier och filmer som jag fortfarande tittar på, men det är också längtan att julen ska kännas som förr och vissa traditioner saknar jag som tyvärr inte sker längre av diverse anledningar.

Några exempel är att man har ett ledigt sportlov och åker till Norrland, inte för att jag vill åka skidor eller vara ute i snön, men att träffa släktingar och åka bil samt äta de saker som är relaterade med det saknar jag, även om jag numera är vegetarian. Jag skulle dock aldrig igen medvetet äta kött (eller mer likdelar såsom jag känner nu), men det är en tradition som jag älskade när jag var yngre och som jag saknar principen av.

Bilresorna till fjällen innehöll nämligen korvmackor med Delins korv och varm choklad när det var fika dags och på vägen hem åt vi alltid en varsin apelsin som mamma spenderade säkert en timme med att skala. En annan grej är att fira midsommar på Sjöängen, som är ett område med badstrand några kilometer ifrån där vi bodde när vi växte upp. Då åt vi kycklingklubbor med potatissallad och jordgubbar till efterrätt. Dock idag ska vi fokusera på skärmstirrande. Det andra har jag skrivit om en del redan. Mina tankar kring julen, kan ni läsa här bland annat.

Det finns ett gäng tv serier och filmer som jag typ har som rutin att titta på och det är filmer och serier som jag i princip ser om en gång per år – minst. När det gäller svenska filmer är det mina favoriter från Astrid Lindgren men också sällskapsresan-filmerna. Det finns några andra få favoriter, men de ser jag otroligt sällan. De jag syftar på där är Sunes sommar, Yrrol, Eva & Adam, Fucking Åmål och kanske några fler jag inte kommer på. Om någon också har ”Det blir aldrig som man tänkt sig” hemma som bara ligger och skräpar, fast i god kvalité så hör av er. Jag vill ha den filmen i min hylla! Om den nu inte på ett mirakulöst sätt finns att se online på en laglig streaming tjänst, men det tvivlar jag på.

Jag har alla mina favoriter av Astrid Lindren, förutom Mio min Mio här hemma i hyllan på Blu-ray eller DVD. Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump (tv serien) har jag som dvd box. Resten är på Blu-ray. Mio min Mio verkar vara jättesvårt att få tag på, och den finns heller inte på Blu-ray vilket är oerhört tråkigt. De enda filmerna jag inte har är Lotta serien, Mästerdetektiven Kalle Blomkvist(MKB), Peter och Petra(P&P), Nils Karlsson Pyssling(NKP) och kanske nån mer jag glömt nämna. Sen har jag resten.

Även om jag inte är alls glad i Karlsson på Taket, så har jag ändå den. Tror den är bra att titta på för att få sig en påminnelse vilka människor som är bra att ha i sina liv och vilka man bör avsluta vänskapen med ibland. Karlsson är verkligen hemsk! Lotta på Bråkmakaregatan är jag dock mindre intresserad av att se. Jag tittade på Peter och Petra samt Nils Karlsson Pyssling för en massa år sen igen, men P&P är jättedålig, och NKP behöver jag inte ha i min hylla, men jag kan inte riktigt förklara varför. MKB har jag bara sett en gång, men blev inte särskilt imponerad, iaf av de nya versionerna av dem. Jag vill se de gamla som kom på 40-talet är när det nu var de visades. Jag gillar gamla filmer, även om de är svartvita. För att snabbt nämna några favoriter där så måste jag nämna Little Lord Fauntleroy(1936) och Bedknobs & Broomsticks(1971), Willy Wonka(bägge filmerna), Dr Doolittle och självklart Mary Poppins. Dessa är också filmer jag ser om ungefär en gång per år ifall jag kan få tag på dem.

Nyligen valde jag att se om Pippi serien på SVTPlay, bara för att det är mest lättillgängligt så samt att det är i HD kvalité där. Min DVD box med Pippi har extremt dålig bildkvalité, så det är lite störigt. Igår såg jag om Pippi på de sju haven och idag såg jag Pippi på rymmen till frukost. Vad jag ser om härnäst får vi se, men förmodligen blir det Vi på Saltkråkan följt av alla 4 filmerna eller så blir det Emil i Lönneberga. Har inte bestämt mig än. I alla fall när det gäller Astrid Lindgrens filmer.

Tog en bild på introt av Pippi på de sju haven igår och postade på instagram. Det här är dock originalbilden.

När det gäller engelsktalande filmer och serier så är Narnia den jag måste nämna först, tv serien från 80-talet. Den är så grymt bra gjord för att dels vara gjord på 80-talet med alla effekterna, men de följer böckerna praktiskt taget till punkt och pricka. Det är dock oerhört tråkigt att inte alla böcker blev filmatiserade på 80 talet, med tanke på hur bra de följer böckerna. Jag hade så gärna velat se Min morbror trollkarlen i den serien, för den boken är den bästa. För övrigt är det bara Narnia serien som jag läst alla böcker i och faktiskt upplevt magi när jag läst, särskilt första boken som aldrig filmatiserats. Sista boken läste jag kanske för nått år sen på ljudbok, men slutet var otroligt konstigt så med den är jag glad att den inte filmatiserats. Hade den gjort det tror jag nog inte jag hade älskat Narnia så mycket som jag fortfarande gör i vuxen ålder, för jag har aldrig (som med typ allt annat i mitt liv) tolkat Narnia som något religiöst, som ett land efter döden etc eller att Aslan faktiskt är Gud. Sorry om jag spoilade där, men de flesta av er läser ju inte de böckerna längre. I alla fall så har jag tänkt på Narnia som ett magiskt land där allt kan förändras och där man kan få nya perspektiv på sitt liv. Religion har alltså inget med det att göra. Nä, det är ju mer fantastiskt med talande djur, magi, äventyr med mera. Jag tror inte ens barnen i böckerna tänker på den religiösa aspekten heller, utan de tycker bara det är häftigt att vara på äventyr i ett magiskt land. De nya versionerna av Narnia hatar jag för att de följer inte böckerna, och lägger till massa annan skit bara för att det ska bli en bra film. De är otroligt välgjorda dock, men storymässigt som Narnia-nörd så är det total katastrof. Inte ens där lyckades de filmatisera alla böcker heller såsom det var tänkt från början…😢

Om vi fortsätter så finns det ett flertal engelsktalande filmer som jag ser minst en gång per år och en av dem är Turner & Hooch med Tom Hanks. Egentligen är The ‘Burbs också med där, men den är lite svårare att få tag på så den ser jag kanske en gång var tredje år. Jag lyckades dock se den tidigare i år när jag hade några provveckor med CMore, för jag hittade massa favoriter där, men annars är utbudet stendött. Den är inte lika bra som T&H, men jag ser den bara för att det är en Grand Danois med i den.

Den andra filmen jag tänkte nämna är Coming To America med Eddie Murphy. Jag vet inte varför just den filmen är en sån jag ser om flera gånger, men den ingår där i alla fall. Minst en gång per år ser jag alltså den, men jag tror nu att det gått mer än ett år sen jag såg den sist. T&H såg jag när jag var uppe i Norrland under sommaren i år. Har köpt den via iTunes, så nu har jag den i mitt bibliotek. Jag passade på eftersom det finns en Apple TV i familjens ägo, men vill jag se den igen i fortsättningen så får jag se den på datorn eller så, för vi har ingen Apple TV här hemma, men nästa TV (när nu den införskaffas, liksom) bör innehålla stöd för AirPlay 2 så jag kan se grejer på en stor skärm i en bekväm tv soffa framöver. Biblioteket i iTunes har än så länge varit bra, men får se om jag köper mer filmer därigenom sen. Det lär bli svårt om jag inte är desperat förstås med vissa filmer och jag inte har en större skärm att titta på.

Övriga filmer som jag gillar att se är typiska klassiker, oftast med Hugh Grant, såsom About a Boy, Notting Hill, 4 weddings & a funeral. Där ingår också Bridget Jones filmerna, men även Pretty Woman också. Det finns många bra klassiker och de här sista ser jag generellt på ett udda schema, så det är inte säkert att det blir en gång per år, men ofta nog för att man ska tycka att man sett varje film säkert 50 gånger i sitt liv och ännu inte tröttnat.

Jag älskar också de flesta Disney filmer, animerat som tecknat men där är det också mer udda med vilka filmer jag ser och hur ofta. Jag älskar att se om dem dock! Shrek är en stor favorit, bara för att nämna någon. Alla fyra filmer finns på Netflix så de brukar jag se om ungefär en gång per år också. Jag älskar också många filmer av Mel Brooks såsom Spaceballs och Robin Hood – men in tights.

Sen finns det några onämnda filmer också som jag har en tendens att se om. Oftast är de också barnfilmer, men främsta anledningen till varför jag väljer att se om dem är för att det är en Grand Danois i den eller att den handlar om hundar på något sätt. Dessa filmer är ofta väldigt ”dåligt” gjorda men värda att se för en person som mig som generellt älskar barnfilmer och det är värt att se dem för mig när jag är rastlös etc.

Främsta anledningen till varför jag gör det här är bara för att det är utmärkt sett för mig att koppla av och/eller varva ner och jag inte kommer på något annat att göra. Utbudet med nya saker att se på Netflix och YouTube är rätt dött numera så det gör det svårt att hitta grejer att se på. Istället för att bläddra i en halv evighet efter något att se på så väljer jag hellre att bara se om en film jag sett många gånger innan.

Har du några favoriter som du ser om, fast du inte är ett officiellt barn längre? Skriv en kommentar och berätta!

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.