En död blogg, rethosta och mer irritation kring matematiken…

Ja, det här inlägget ska handla om tre saker, och jag tror vi börjar med matematiken. Jag har nu hållit på med det i typ 3 veckor. Hur långt har jag kommit? Ja, det tar mig ungefär minst en timme att räkna 4, 5 tal så det går ju jättefort det här. Eller inte alls. Det går tamejfan i snigelfart deluxe. Det hjälpte ju inte att jag blev jättesjuk mitt i alltihop, men trots förkylningen från helvetet (som sitter kvar typ 10 dagar senare) så orkade jag ändå räkna lite matte i förra veckan vilket jag känner mig väldigt stolt över. Men jag hatar faktumet att det går så långsamt!

För att få bukt med det hela så åkte jag till skolan igår för att sitta lite i räknestugan. I vanlig tanke så hade jag lite svårt att tänka realistiskt och räknade med att polletten skulle släppa rejält eller nått och att jag skulle sitta där lycklig och räkna i typ 3-4 timmar och komma riktigt långt fram och få hjälp när jag behöver. Det blev istället ungefär precis tvärtom. Det tog mig 1½ timme att räkna 6 tal (a, b, c och d tal) och jag fastnade på varenda en. När läraren hjälpte mig så skrev han ner svaren på ett annat papper för att visa och han räknade så fort att jag inte hann med. Jag förstod verkligen ingenting av vad han sa, för det gick för fort. Med min tröga hjärna och med tanke på hur saker och ting har förändrats så var det en jävla mardröm att sitta där. Det kändes inte så bra heller när läraren fick det att låta som om att matte ska vara skitkul, enkelt och lätt skötas i högt tempo. När jag sitter där med mina sjukdomar, fibrodimma och dåliga rutiner så går inte den matematiken ihop för mig alls. Läraren frågade mig varför jag läste matematik 2a för och då berättade jag att det är för att jag vill bli någon typ av programmerare och jag kommer inte in på de program jag vill söka utan det. Han förklarade att då måste jag ju kunna det här, och det fattar väl jag också – annars hade jag väl inte läst jävla matematik, liksom?! Problemet är ju att jag inte är van att studera – alls och särskilt inte såsom man måste göra när det gäller matematik.

Jag har inte pluggat på det här viset sen jag gick på komvux för över 10 år sen. Under de åren, även om jag inte då hade diagnos på min fibromyalgi ännu så mådde jag allmänt bättre och hade inte problem med minnet som jag har idag. Däremot har jag alltid varit en dålig student, som hatar läxor och skola i övrigt är ju något jag skyr som pesten. Nu i efterhand kommer ju min attityd och biter mig i röven, men jag förtjänar väl det för jag kan inte rå för att jag är den jag är och att jag har svårt för tråkiga saker. Jag är liksom inte unik där. Däremot så ger jag inte upp utan jag tänker ge mig fan på att klara det här. Jag behöver bara hitta knepet som gör att polletten trillar ner och jag fattar typ allting och det fastnar i huvudet också.

Där är jag superglad att jag har Henrik. Han har hittills lärt mig allt jag kan och han är den absolut bästa läraren jag har eller kan få. Han förklarar saker i den takt som gör att jag förstår till sist och det går i den hastighet som funkar för mig. Däremot önskar jag ju självklart att polletten ska trilla ner snart och att räkna 100 tal på några dagar inte ska vara ett problem sen, men med varje grej så är det nått nytt som ska läggas till och det är så irriterande.

Det var nog det som störde mig mest. Just nu håller jag nämligen på med algebraiska uttryck. Grundprincipen på hur man förenklar det lärde jag mig på en dag. Sen gjorde jag väl misstaget att jag hoppade över en massa räkneuppgifter och när jag sen då skulle räkna såsom jag hade lärt mig så fattade jag ju absolut ingenting plus att allt jag räknade ut blev helt fel. Det störde mig som fan! Särskilt när läraren sitter bredvid en och får allt att vara superlätt och att det gick i hyperfart också gjorde inte saken lättare. Jag blev så stressad av att sitta där och jag räknade ju inte särskilt mycket fortare heller. Nä, jag tar chansen istället och försöker räkna själv istället och tar Henrik till hjälp när jag behöver.

Jag vet att jag kan lära mig det här. Så svårt ska det inte vara!

Ok, nästa grej då.

Bloggen är död. Och det är mitt fel.

Ok, nu menar jag inte att jag ska sluta blogga, utan nej. Problemet uppstår när jag inte precis skrivit ett färskt inlägg. Emellan mina inlägg, under de dagar då jag inte skrivit något så får jag typ inga besökare. Från 20+ besökare per dag oavsett inlägg minst till max 2 eller nått. Helt jävla galet! Ok, jag ska inte obsessa över det här men det känns så absurt! Det jag gläds åt är att Google sökningarna äntligen är av lite bättre natur och mer av de senare sakerna jag skriver om för tillfället istället för att bara handla om nässpray och tandställning, men sökningarna är få och besökarna är ännu färre. Och det är mitt fel. Misstaget jag gjorde för att det här skulle hända var främst att jag valde innan att smälla ihop mina aktiva bloggar till en enda och skicka alla gamla länkar hit. Google, trots mina ändringar verkar inte ha förstått att jag har delat på dem ännu så det är jävligt trist. Även de andra bloggarna är också helt döda när jag inte skriver inlägg. Inte ett enda jävla besök på en hel vecka till min engelska blogg! Det gör mig nästan lite ledsen. Det positiva dock på sistone, vilket är en del till min ”överreaktion” till alla få besökare beror på att den bloggen har fått flera fysiska följare och fler kommentarer och gillanden på sistone. Det är jättekul! Det har lett till att jag har trott att Google sökningar ska börja rasa in och att den bloggen ska få fler besökare, men sist jag kollade så hade jag inte fått ett enda jävla besök på över en vecka! Jag blev skitledsen över det, men å andra sidan så vägrar jag bli besatt över besökare igen. Jag orkar inte med att tänka på det, så det får vara som det är.

Jag får förmodligen bara vänta ut det hela, låtsas som om ingenting har hänt och fortsätta skriva när jag väl känner för det. Till sist kommer besökarna tillbaka och har jag tur blir alla mina bloggar inom kort mer populära, men huvudsaken är att jag fortsätter skriva för min egna terapis skull.

Besökare och alla eventuella kommentarer är ju bara en trevlig bonus.

Mer om förkylningen från helvetet.

Sen är jag som sagt fortfarande ”sjuk” i förkylningen från helvetet. Egentligen är väl inte själva förkylningen problemet, utan jävla hostan jag har fortfarande. Jag hade sån feber med frossa och svettattacker att det gått åt handdukar och extra kläder som fan + att alla sängkläder behövdes tvättas för att man svettats så mycket. Jag har också hostat så mycket att jag har träningsvärk i magmusklerna. Det har varit vidrigt och hemskt på alla sätt och vis. Både jag och Henrik blev ju som sagt sjuka, men nu är man ju frisk nog till att återgå till det normala igen. Och vad är det normala? Jo en abnorm trötthet, fibrodimma och total orkeslöshet. Lägg till lite rethosta på det och en rinnande näsa så kan du ju säkert räkna ut hur jävla irriterad jag är över att jag blev sjuk. Vanligtvis när jag blir sjuk är jag ju dålig i max 3 dagar, men nu är vi typ inne på 10, 11 dagen eller nått sånt och jag lär ju gå med hosta i ett bra tag till och säkert en rinnande näsa också som inte har 100% luktsinne. Allt suger just nu och jag vill bara att den här vårterminen ska vara över, med minst ett godkänt betyg i matematik och förhoppningsvis lite bättre välmående och högre energinivå.

Jag är så jävla trött på att vara trött! Och sjuk!

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s