Mitt i alltihop blev jag så klart förkyld…

Och inte med vilken förkylning som helst, utan något hämtat direkt från helvetet. Jag och Henrik har legat sjuka här hemma i nästan en vecka. Vi var i Klippan i lördags och på tågresan hem började jag få ont i halsen. Riktigt ont dessutom och det kom från ingenstans, men jag hoppas och tänkte först att det kanske berodde på att jag precis hade pratat en del med Henriks familj, men det visade sig rätt snabbt att jag förmodligen skulle bli sjuk istället. Och sjuk blev jag. På söndagen kände jag mig lite däst i huvudet, men på Måndag morgon bröt allt ut i förkylning med feber, frossa, hosta och allt möjligt som är allmänt asjobbigt.

Och sen dess har man då varit sjuk… Från början fortsatte jag dock jobba lite och räknade lite matematik, men jag blev fort mycket sämre och i onsdags sjukanmälde jag mig från jobbet för första gången någonsin. Nackdelen med det är att jag förlorar en dagslön på grund av karensdagen, men just nu skiter jag i det. Jag har haft en för jävla jobbigt vecka, med hosta från helvetet, usel sömn, feber långt över vad som jag anser normalt och svettningar som förvandlat mig till ett hav eller nått sånt i den stilen. Nån som har en sån där ångmopp att låna ut? Sängen skulle behövas ställas på tork 😂 . Seriöst, alla sängkläder har varit i tvätten idag, och hade jag kunnat tvätta hela sängen skulle det behövas, med tanke på hur sjuka vi har varit senaste veckan.

Jag har verkligen mått piss, men idag är första dagen jag känner mig någorlunda ok. Dock inte tillräckligt för att jobba eller kanske ens räkna matte, så jag är sjukanmäld idag också. Däremot behövde jag bli av med lite känslor i ord och blogga gör jag på min fritid…

Extra jobbigt är det att vara sjuk, med tanke på att jag känner mig stressad över matematiken. Jag ligger redan efter för att jag tagit sådan tid på mig att lära mig varje tal och efter jag har räknat ett tal, och nästa ska räknas ut på samma sätt så är det som att jag måste göra allt från början igen. Informationen jag precis har lärt mig är som bortblåst eller nått, och sen är det ju det här med min låga energinivå. Det suger att inte orka! Sen jag började plugga matematik 2a den 5 februari så har jag gjort kanske 30 tal. Jag hade behövt göra minst det dubbla om inte ännu mer under den här tiden. Hade allt varit i sin ordning och min plan hade fungerat så hade jag gjort kanske 200 tal vid det här laget, men jag är trög, hjärnan funkar inte och självklart, när jag redan arbetar i snigelfart så blir jag sjuk och förlorar en vecka till med tid. Det hade varit en annan grej om allt bara fastnat direkt och jag varit medveten om mönstret, men även om jag är det så är min lärande hjärna inte det. Jag fattar ju att flera sub-tal i ett tal ska räknas ut på samma sätt för övningens skull, så varför glömmer man då bort allting för? Så jävla idiotiskt!

Å andra sidan känns det lite positivt att vara sjuk, för när jag har drömt på nätterna så har mycket kretsat kring matematiken, men jag är osäker på om det jag drömt om är korrekt eller inte. Jag vill inte lära mig fel sak och komma ihåg det, liksom. Just nu håller jag på med bråk, vilket jag alltid har haft så svårt för. Däremot har jag haft lätt för att räkna med procent, vilket är lite samma sak. Det är så hjärnan funkar, tydligen. I alla fall min tröga, konstiga skräphjärna…

Planen i alla fall när man blivit frisk från den här skiten är att åka till skolan oftare och sitta i deras räknestugor och få hjälp med lärare så ofta jag känns att det behövs. Jag lär behöva detta hela terminen skulle jag tro, om jag inte på nått mirakel kan få polletten att släppas eller hur nu det där uttrycket går. Jag vet att jag kan det här och primärt att jag kan lära mig det, men jag vet inte hur. Oftast handlar det om att associera det hela med något. Fast så är det väl för alla. Men just nu är det verkligen på liv och död det här och det stör mig som fan att ödet återigen ska sätta stopp för mig och göra att jag dels blir stressad i onödan och dels att jag blir ännu mer försenad med något jag faktiskt vill och MÅSTE lära mig. Dessutom så har jag räknat ut att om jag ska hinna med allt så måste jag sitta varje dag, sju dagar i veckan i säkert flera timmar i taget och räkna typ 50-60 tal (a, b,c & d subtal inräknade) PER DAG om jag ska kunna skriva första modulprovet i lagom tid. Det är heller inte inkluderat med repetitioner inför första modulprovet heller. Det blir mycket av min fritid som kommer gå åt till detta, men vad ska jag annars göra? Jag kan inte lära mig det här annars med min tröga hjärna…

Idag är jag bitter minsann, men också jävligt trött på skit. Som alltid. Ska det liksom vara så jävla svårt att ha lagom energi så man kan jobba, räkna matematik, städa lägenheten och hålla ordning samt laga lite mer hälsosam mat? Ja, jävligt svårt ska det vara…🤮 .

Men jag är hoppfull och tänker inte ge upp förrän jag fixar det här – oavsett vad jag måste göra för att få det o funka. Jag ska fan klara det här och göra det innan mina 20 veckor är ute, om jag så måste säga upp mig från jobbet eller nått för att hinna. Jag bryr mig inte. Detta ska fan gå! Men helst med bibehållet jobb, helt klart…

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s