Publicerat den

Mer kattsnack – en bebis på väg?!

I mina senaste 4-5 inlägg eller så har jag typ bara pratat katt, och det med all rätt. Det kommer fortsätta även här. Jag saknar Maja så jag håller på att bli smått tokig. Det är fortfarande så jävla tomt i lägenheten utan henne. Extra tomt har det varit de senaste veckan då jag blev lite smått sjuk i förkylning och har suttit hemma i tre dagar i sträck mellan måndag och onsdag. Innan när jag varit sjuk har ju hon hållit mig sällskap, men nu har jag bara teven till sällskap. Det får väl duga, men jag hade hellre haft en pälsboll i knät, och absolut särskilt min lilla bebis Maja som inte finns längre. Fy fan vad jag saknar henne. Det kommer jag göra länge, även när jag skaffat en till katt.

Jag har berättat tidigare att jag pratat med några uppfödare och det har trappats upp rejält. Igår var jag och hälsade på en av dem och det dunderklickade kan jag ju säga! Både med katten jag valde, familjen och de andra katterna som jag träffade på. Uppfödaren bor i Örkelljunga och jag åkte dit i förhoppningen att en av alla tillgängliga hanar skulle välja mig, men det blev faktiskt en flicka. När jag kom dit och fick gå in i rummet där bebisarna var så låg alla bebisar och sov. Dock så fort jag hade satt mig ner så vaknade en av dem, och började direkt undersöka vem jag var. Det var en liten flicka som i stamtvavlan heter Cherokee Awanita. Det var skoj och vi klickade direkt. Hon var hos mig länge till en början, sen kom maten och då gick hon och åt och sen när hon inte var i närheten av mig så ”letade” jag och höll koll på henne hela tiden. Det komiska var att under hela tiden jag var där i stort sett i rummet med bebisarna så var det bara honor som klev på mig och undersökte mig, nosade på mina fötter, klättrade på mina ben och hoppade upp i famnen. Alla hanar låg bekvämt och sov tills de hade sovit färdigt. Det var inte förrän alla hade vaknat som en del av hanarna började intressera sig för mig, men då var jag mest intresserad av honan som var på mig från första stund och så fick det bli. Jag tingade henne direkt och har betalat avgiften för henne till uppfödaren. Jag tänkte att det var lika bra, då det ändå var en flicka som valde mig. Den andra uppfödaren här i Malmö som jag pratat med har bara en ledig hona till salu, så jag får se hur jag gör med att besöka henne. Jag vill så klart träffa henne också, men då är det väl mer för en katt-fix och träffa kattungar och lära känna en till uppfödare som är av mer intresse. Jag har ju som sagt inte råd att köpa två katter nu ändå. Nedan kan ni se en bild på henne. Hon är så jävla söt! För att inte tala om liten och pluttig! Vågade knappt ta i henne när jag var där för jag var rädd att göra illa henne, men allt gick fint. Hon gillade dock verkligen inte att bli buren, men det hoppas jag är ytterst tillfälligt. Jag läste på lite mer senare om små kattungar som skriker när de blir burna och det kan bero på alla möjliga olika faktorer. Mest tror jag det beror på att hon är ovan att befinna sig ”högt upp” och så fort, för när hon var i mitt knä och jag satt ner var hon tyst. Hon kan ha varit frusen också och mina händer kalla vilket också kan ha gett henne lite obehag. Jag hoppas i alla fall att det går över, annars får jag vänja henne vid det för när hon kommer hem till mig lär jag inte släppa henne i första taget!

Min lilla bebis värmer sig vid elementet

Det känns i alla fall skönt att ha hittat uppfödare som man klickar med direkt, som har rätt inställning till hur man föder upp friska djur. Den uppfödaren jag tingat henne från är dyrare än den andra, hon råutfodrar från start och gör typ alla tillgängliga hälsotester som finns. Nedan kan ni se bild på de nuvarande huliganerna:

Bilder på de nuvarande bebisarna hos SE Point Lookout Ragdoll’s uppfödning. Katarina MacLaughlin har tagit bilden och jag har fått tillåtelse att använda den.

En av flickorna ska alltså bli min. Frågan är vad hon ska heta? Namn jag kommit på är ju Mim (efter häxplackan Mim från Disney), Mims, Muffin(för att hon ser ut som en vaniljbakelse eller nått) och Munchkin bara för att alla Ragdolls är så jävla söta. På Facebook fick jag även Cookie och Tekla samt Madicken som förslag, men lämna gärna dina idéer nedan. Oavsett namn lär hon få typ 17 smeknamn till.

Efter att jag hade varit och gosat och lärt känna kattungarna samt deras mammor så gick vi ner till thaistället på stan och de bjöd mig på middag. Det var också oerhört trevligt. Sen tog jag bussen hem och var mer om lite fler äventyr 😉. Det var nämligen en kille som flirtade rätt rejält med mig på bussen, så det var väldigt intressant med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många killar som flirtat med mig sen jag var tonåring. Det brukar ju liksom inte vara standard att killar gör det med mig. Kan dock bero på att jag typ alltid varit tillsammans med någon men jag vet att jag inte är världens snyggaste heller.

Jag menar, vem uppskattar alla dessa grimaser?

Nu sitter man bara och drömmer och längtar efter ens nya bebis som kommer hem till mig om ungefär 2 månader. Jag kommer självklart att åka upp och träffa henne fler gånger innan det är dags att hämta hem henne. Frågan är bara hur ofta jag kommer komma dit? Svaret är så ofta som möjligt, så klart haha! Kanske tar med mig resväska och tältar utanför tills hon får komma hem med mig? Vem vet haha?!

Jag har i alla fall skapat både ett instagram konto, Facebook sida och en vanlig hemsida till alla framtida, nuvarande och dåtida Ragdolls jag kommer skaffa, för den här lilla tjejen kommer förmodligen inte bli den sista. Nej, inte om jag förstått rasen rätt och efter mitt möte idag med mammorna till kullen och särskilt Gloria som betedde sig precis som Maja så är det bara ännu mer bekräftat att det är rätt ras för min del.

Nedan kan ni se en video av mitt första besök till uppfödaren.

Om ni har förslag på namn eller annat kul att säga, lämna en kommentar nedan!

Publicerat den

Hur kan man vara deprimerad och skitlycklig på en och samma gång?

Ja, börja med att plötsligt bli singel, hitta typ världens bästa lösning till lägenhet för en lat, introvert tekniknörd till att förlora sin kattbebis sen 12+ år tillbaka på väldigt kort tid. Då blir det så. Känslostorm deluxe.

Mitt huvud är alltid sprängfyllt med tankar. Galet mycket. Det är aldrig tyst. Men det har funkat, då jag sakta men säkert vant mig vid att vara jag och allt eftersom åren gått har jag lärt mig hur jag ska hantera mig själv och mina konstigheter för att orka med allting. Just nu är det dock svårt. Mycket svårt. Det har gått en vecka sen vi fick säga adjö till Maja, vår älskade bebis. Det är en mycket tom lägenhet vi har nu och det suger att vara här ensam om dagarna och kvällarna. Även om jag fortfarande gillar och uppskattar att sitta fastklistrad framför teven i soffan så avskyr jag och hatar hur ensam jag är nu. Jag kan vara glad och känna mig glad ibland, men så fort som jag inser att ”ja just det – jag har ingen katt att gosa med” så blir jag ledsen igen. Trösten jag har just nu är att bara fylla mitt YouTube tittande med katt videos. Det hjälper lite i alla fall och jag tror jag har bestämt mig för vilken kattras det blir.

Det lär bli Ragdoll i framtiden. Frågan är bara hur. Jag har som sagt kontaktat och blivit kontaktad av några uppfödare. En uppfödare kontaktade mig igår som har en hona till salu som är 8 veckor nu. En till hona låter lockande, men jag har svårt att komma på vilket namn jag hade gett henne. Enda namnet jag har i huvudet är Maja, och det hade ju inte gått – eller hur? Nej, det hade bara blivit krångligt. Annars har jag typ bara liknande namn i huvudet, typ som Majsan, Maggan eller andra namn på M såsom Mini eller Mimmi, men nej. Det känns bara fel. Lisa, kanske? Nej, det känns fel det också… Namn är dock bestämt om det blir hankatter. Första hanen ska heta Felix. Blir det en till hane efter det eller samtidigt ska den andra heta Putte. Sött, va? Namnen till deras bloggar/instagram konton är redan bestämda också för jag tror inte någon snott de namnen ännu.Faktum är att jag beställt en ny domän för alla framtida ragdolls jag tänker skaffa. Smart, va? Jaja, det är mina pengar och min idioti… Jag är ju singel nu, remember? Ingen ångest över domänköp och webbhotell gällande åsikter från eventuell pojkvän. Bara mitt problem! Med allt det innebär… Frågan är väl om det blir hankatt eller ens två. Jag har också blivit kontaktad om att bli fodervärd till en hane som är drygt ett år gammal vilket också är skoj. Jag vet dock inte hur lätt det är att byta namn på en katt, eller om det ens är ok för en fodervärd att göra så? Katten blir ju inte min förrän den har utfört sina parningsuppdrag…

Jag har också precis haft ett till samtal (alltså chatt på nätet) med en uppfödare av rasen som har ett helt gäng bebisar just nu som är leveransklara precis när jag är redo för att ta in en katt i mitt liv. Den uppfödaren är också ok med att bara sälja en katt, så det är ju jättebra. Uppfödaren som har en ledig hona som jag nämnde innan är ok med att behålla henne tills att jag är redo om det nu blir jag som tar henne d.v.s. Jag försöker fortfarande komma på ett namn, men det är svårt och jag är ju mer för hanar om jag ska vara ärlig. Men jaja, vi får se hur det blir. Det är ju rätt katt jag letar efter. Pris, kön och färg samt ålder är mer skitsamma egentligen. Det ska vara rätt katt!

Oavsett så spenderar jag mina dagar nu med att tänka på katter. Jag tänker mer på katter än Apple produkter vilket är konstigt, men samtidigt lite befriande och jobbigt. Som den där förbjudna frukten, längta efter något man inte kan få. Självklart tänker jag mycket på min framtida lägenhet och längtar desperat efter inflyttning dit, även om det inte känns lika kul att just nu bo där ensam ett tag utan husdjur. Just nu känns det också bara allmänt jobbigt att jag inte flyttat dit ännu heller. Det blir mer påtagligt också när jag åker till och från skolan, eftersom det tar mig – en bra dag, typ 40 minuter att resa och då med två bussbyten. En vanlig dag när jag är extra lat, vilket är typ varje dag så tar det närmare en timme. Det är helt galet att det tar så lång tid inom Malmö! Visst, hade jag alltid tagit bilen så tar det en kvart, och efter jag har flyttat så funderar jag mest på att ta bilen till skolan eftersom jag hade sparat typ 300 kr per månad på det, kanske lite mer till och med, beroende på hur ofta jag behöver ta mig in till centrala Malmö. Detta för att bilen inte kostar särskilt mycket i drift. Elen är typ 100 kr i kvartalet med så vi laddar sen vi skaffade den för ett år sen. Jag tror inte att det kommer bli särskilt mycket mer bilkörande heller i snitt efter flytten, men det blir ju mer små-åkande. Alltså istället för att åka 5-10 mil i veckan eller nått fördelat på en helg så kanske man åker 1-2 mil per dag. Bara på det här första året så har vi åkt typ 250 mil, vilket inte är mycket på ett år. Vi har 1000 mil på leasingen så…

Det tar fem minuter med bil till skolan från nya lägenheten, jag har testkört och runt skolan finns det gott om gratis parkering. De gånger jag behöver åka in till Malmö där det är mest bara krångligt att ta bilen är typ 2-3 gånger per månad om ens det, så då hade jag sparat flera hundra på att åka bil istället för att ha både bil och busskort. Som läget är just nu så lär jag behöva hålla i slantarna så mycket som möjligt efter inflyttningen då själva flytten kommer kosta mig galet mycket pengar. Även om jag sparar pengar på att ta med mig saker härifrån så kommer jag ändå få spendera mycket på deposition, möbler från IKEA och andra smågrejer jag lär behöva för att leva ett bekvämt liv i nya bostaden. För att inte tala om kostnaden för att skaffa minst en katt! Dock så har jag ju pengarna, men det är ändå viktigt att spara dem ifall jag inte lyckas hitta minst en deltidsanställning till sommaren 2020.

Sen Maja gick bort har jag ändå mått relativt bra, men för några dagar sen så hände något. Helt plötsligt började jag känna mig totalt deprimerad och nästan folkskygg. Eller ja, jag känner mig som om att jag bara vill vara själv och att åka iväg till skolan just nu och hålla på mer projektet är bara en börda. Det beror också på att det är mycket som strulat, särskilt med git, då de nästan alla andra i gruppen inte alls vet hur man ska använda det men också för att vi har haft det väldigt rörigt i vår grupp. Igår när jag var på skolan var första dagen som det kändes någorlunda ok, men det var ändå jobbigt. Jag fick typ ingenting gjort, kände mig helt handfallen eller något och jag kunde inte testa vad jag har gjort för det grafiska strulade också. UWP är intressant, men det är ändå lite mer komplicerat än vad JavaFX är som är mer rakt på sak eller nått, eller så är det bara annorlunda för det var längesen jag gjorde något grafiskt program. Som tur är har jag en förstående grupp, och vi har i programmet i övrigt blivit ”tränade” till att vara ärliga, vilket gör det hela lättare. Jag har bett om ursäkt ifall jag verkat sur, eller agerat annorlunda och jag gör mitt bästa för att hjälpa gruppen när de behöver hjälp. Jag är dock glad över att jag har en annan person i gruppen som också hjälper till mycket.

Den enda personen jag vill spendera tid med är Henrik, eller någon annan som har katt eller husdjur så jag får gosa lite, men har jag Henrik att umgås med känns det lite lättare i alla fall. Vi har ju typ blivit tightare än någonsin sen vi gjorde slut vilket bara gör att allt känns ännu bättre, men att vara utan Maja? Oj, vad det är tufft! Allt annat känns som ingenting, bara positiva grejer, men utan Maja? Nej, jag vill verkligen inte vara utan henne men jag har inget val. Fy fan vad jag saknar min lilla bebis! 😭

Hade jag haft ett annat husdjur just nu såsom en katt eller hund så hade det varit lättare. Jag hade ändå saknat henne så klart och inget djur kan ersätta henne. Däremot kan jag hoppas på att nästkommande katter blir som henne. Pratglada, sociala, nyfikna, går med på allt, som älskar att ligga i knät och sova i sängen om nätterna, gärna en stund under täcket. Maja kom ju också och mötte mig vid dörren praktiskt taget varje dag. Ragdolls är ju såna, vilket känns mer än underbart att ha hittat en ras som är så lik henne i sättet. Undantaget är ju att Maja hatade främlingar och var livrädd för hantverkare, men annars är hon typ en korthårig Ragdoll fast hon var huskatt och har inget med Ragdolls att göra. En bra framavlad Ragdoll är ju inte sån, utan älskar allt och alla. Blir de inte pratglada eller gillar att sitta i knät så tänker jag försöka träna dem till att bli det. Maja tyckte inte om att bli buren, men med lite godis som hon var totalt besatt av varje gång vi plockade upp henne och att vi lät henne stryka sig mot väggkanter etc när vi hade henne i famnen så började hon snabbt tigga om att bli buren, så visst kan det gå med rätt verktyg!

Maja blev ju ingen knäkatt förrän efter många år vi hade haft henne, men när hon blev det så blev livet med katt mer än underbart. Maja var alltid pratglad, men jag tror dels att det var något hon gjorde för att jag pratade med henne konstant efter att hon väl blev ensamkatt. Som läget är nu hade jag verkligen uppskattat en pratglad, social, gosig kisse som henne.

Jag har gått med i ett forum på Facebook för Ragdoll-entusiaster och frågat lite där och igår ställde jag en kul fråga. Jag undrade om det hade varit möjligt att ta med sig katten typ överallt där katter är välkomna. Exempel är då till Henrik när vi ska ha filmkväll, till affärer där djur får följa med, caféer och alla andra ställen man kan tänka sig. Majoriteten av de som svarat har sagt att Ragdollen är ypperlig för det, vilket känns skitkul, särskilt om de är vana vid att följa med från att de är små. Tanken är då att om jag kommer till Henrik exempelvis ska här finnas en kattlåda, vattenskålar och klösträd etc ifall katten har behov av det och åker jag på mer officiella ställen får katten gå i koppel. Jag hoppas det kan bli av. Det hade varit jätteskoj!

Särskilt om det bara blir en katt i taget, och kissen inte gillar att vara ensam.

Publicerat den

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…

Publicerat den

Sov gott, älskade Maja! Jag kommer sakna dig…

Tyvärr finns inte Maja mer och det är komplett hjärtskärande. Maja har ju sen innan haft lite problem med njurarna, men det blev ju bättre och sen har hon mått hur bra som helst vad vi har tyckt sen dess. Hon har dock visat lite små symptom på njurproblem, särskilt hennes hemska andedräkt, men annars har det mesta varit som vanligt.

Det känns bara så overkligt, men det gick fint och var ett väldigt fint avslut. De sista orden jag sa till henne var det jag brukade säga när jag gick hemifrån, så hon visste om att jag skulle gå men snart komma tillbaka. De orden är ”Bye, bye little kitty. Bye bye”. Sen dog hon.

Min lilla bebis, min lillefis, lilla skrutt finns inte mer. Det kommer bli så jävla tomt utan henne, särskilt när jag flyttar till eget då jag hade räknat med att hon skulle hänga med. Nu blir det inte så. Jag får bo där själv. Hur jag gör med ny katt nu vet jag inte, men utan husdjur vill jag inte vara länge, men jag lär sörja Maja länge.

Vi tog henne i alla fall till Evidensia djursjukhus här i Malmö, och personalen där, bemötandet etc. har varit mycket bra. Hon har blivit bra omhändertagen, och igår började hon äta själv och värdena på njurarna gick ner. Idag gick det dock upp igen och när de gjorde ett till ultraljud på henne såg dem att även om stenen hon hade som blockerade ena njuren så började även den njuren att fungera dåligt, så veterinären rekommenderade avlivning och så fick det bli.

De här hade gått och känts bättre om det bara hade skett långsammare. Nu gick hon från att vara sig själv, älska mush bullar till att pang på bara må jättedåligt och en vecka senare är hon död. Det kommer bli så tomt efter henne, min älskade bebis. Jag kommer sakna henne så jag går galen!

För att underlätta så det första jag gjorde när jag kom hem efter att sagt adjö till min lilla bebis var att rensa bort så mycket som möjligt av hennes grejer så de inte syns. Det är tillräckligt jobbigt som det är att se hennes saker, men att inte ha henne här hemma. När jag köpte mush bullarna i förra veckan så passade jag på att köpa kattsand också för det behövdes, men dumt nog så slängde jag kvittot tror jag, jag kan inte hitta det i alla fall så om det är någon i Malmö trakten som vill ha 10 liter Ever Clean sented så finns det att hämta här. Hennes kattlåda lär vi slänga eller ställa undan i alla fall och matskålarna likaså. Maten vi har kvar efter henne ska slängas. Några mushbullar ligger kvar i frysen, men det är väl bara att kasta det också.

När jag skaffar katt igen så vet jag inte hur jag gör. Det kommer ske, men frågan är när och hur. Just nu vill jag inte vara utan husdjur och heller inte utan katt. Då vill jag nog köpa nya grejer till den eller de katterna jag skaffar då hennes grejer stinker ju av Maja. För min egna del så vill jag inte påminnas för mycket heller, men å andra sidan kommer jag göra det ändå. Jag har också beställt ett nytt mobilskal med den där fina bilden på henne som jag lyckades få till för någon månad sen och som också är bilden till det här blogginlägget. Jag hade planer på att köpa ett sånt skal ändå, men nu blev det lite av ”fel” anledning, men jaja. Något måste jag göra för att må bättre och det är ett fint sätt att hålla henne vid liv i minnet. Jag bara hoppas skalet blir fint och inte ser dumt ut, när det väl kommer.

Godnatt, då älskade vän, bebis, skrutt och lillefis. Jag älskar dig och kommer för evigt sakna dig!

Publicerat den

Stackars lilla Maja har fått akut njursvikt…

Det känns nästan som ett straff så mycket som man tänkt på att skaffa ny katt, flytta till ny lägenhet, blivit singel och allt annat som hänt på sistone. Nu kanske vi snart inte har Maja kvar heller. Dock ska jag inte ge upp hoppet än, men jag är orolig, mycket orolig och ledsen. Kanske till och med i smärre chocktillstånd.

Förra veckan var jag gräsänka, om man nu kan vara det som singel och Maja som varit relativt osocial de senaste veckorna fortsatte med det. Henrik var iväg till Kanada med jobbet. Hon var sig själv ändå, och hon har haft sina perioder där hon är mindre social, men det går alltid över. Senaste tiden så har hon slutat äta sitt vanliga foder, hon har liksom tröttnat på det. Tydligen är de väldigt vanligt när man får sånt där veterinärfoder, vilket är logiskt. Hon har också visat stor aptit för allt annat som inte är den maten, så innan var jag inte särskilt orolig över henne. Blötmat har ju aldrig funkat att ge henne, då hon bara slickar i sig såsen eller gelén, men det gav mig idén att testa ge mush som helfoder istället då katter är köttätare och är skapta för att äta det. Första dagen slickade hon i sig alla bullar på typ fyra timmar och det var en total succé, från helt fryst dessutom och älskade det! Dagen efter ville hon börja dagen med mer mat, men då tog det henne ungefär hela dagen att få i sig alla bullar som då var tinade. Dag nummer tre började likadant, men så åt hon inte upp allt, och gnällde på kvällen efter mer. Dock så gjorde jag ”misstaget” att blanda ihop allt med vatten och göra det till en stor sås och sen dess har hon matvägrat. Det var i söndags kväll. Dock i efterhand så är detta bara en dålig tillfällighet, så mush orsakade förmodligen inget utan det hade hänt ändå.

I måndags så var hon väldigt apatisk och matvägrade fortfarande. Dock så var hon ändå lite sig själv då hon pratade lite och visade lite intresse för oss. Hon slickade i sig lite malt-pasta men dock inte med sån energi som hon annars har för det. Igår så betedde hon sig mer och mer konstigt och till sist så fick vi kolla upp tiderna på djursjukhuset och vi ringde dem. De rekommenderade att komma in med henne så det gjorde vi.

Ungefär 3 timmar spenderade vi totalt på sjukhuset och vi fick vänta mycket. När vi till sist fick träffa en veterinär som kollade på henne ordentligt så var rekommendationen att låta henne stanna över på sjukhuset för vård och behandling. Hon får dropp, antibiotika, de har tagit blod och urinprov och tyvärr har de fått sondmata henne också eftersom hon fortfarande inte äter själv.

Idag fick vi veta att hon har skyhöga njurvärden, och att den ena njuren inte fungerar längre. Den andra njuren har en sten som sitter i vägen ner mot urinblåsan och den ska de försöka få bort fram tills på fredag. Om behandlingen inte hjälper tills på fredag så är det tyvärr bäst att säga adjö till vår lilla bebis. Veterinären sa också att förmodligen har hon haft kronisk njursvikt i botten, och det kan ju vara sant då hon har visat lite symtom för det såsom att hon dricker mer, äter mindre, har hemsk andedräkt och är lite mer slö. Maja har ju alltid varit lite lat och sovit mycket så det var inte förrän vi märke hur hon var igår som vi blev oroliga.

Om det blir bättre så kommer vi bli stamkunder hos veterinären, då det blir många kontroller, lite mediciner i början och har man tur kan hon leva i några år till, men det blir dyrt i längden. I alla fall med hur jag tänker kring pengar, men det är det värt om vi får behålla henne ett tag till. Likaså kom vi överens om att kostnaden för hennes nuvarande behandling är ok, då försäkringen täcker väldigt mycket.

Nu sitter man i lägenheten och undrar om man får se sin bebis här hemma igen eller om det var sista gången. Jag kan liksom fixa att vara singel, det är inga problem men att förlora Maja mitt i alltihop gör det hela värre. Att förlora Maja nu är som att få ett basebollträ i magen eller nått. Samtidigt så känner jag mig som en svikare som blivit helt besatt av att skaffa katt så fort jag flyttat till nya lägenheten. Tanken med ny katt var ju främst att Maja skulle få en kompis, en liten egen kattbebis att ta hand om. Just nu vet jag inte vad jag tänker göra om det blir till att snart säga adjö till min lilla bebis. Jag vill ha en till katt eller två, jag vill ha min Maja men samtidigt vägrar jag se henne lida. Hon är ju ändå 12.5 år gammal vilket är jättebra för en katt som henne. Nisse, hennes bror dog av njursvikt vid 3-4 års ålder så då är 12+ år jättebra! Hon har varit kärnfrisk hela livet och vi har aldrig behövt oroa oss direkt för henne. Det kommer bli otroligt ensamt utan henne när vi inte har henne kvar längre. Det är ensamt utan henne redan nu. Innan när hon var lite osocial och man inte såg henne på typ hela dagen så visste man ju ändå att hon är här någonstans, men nu – just nu är hon inte det och det gör mig så otroligt ledsen.

Om det blir ny katt sen så lär det behöva bli två om nu Maja inte överlever det här. Problemet med det, i alla fall med min logik att skaffa katt är att jag har inte riktigt råd att köpa två. En kan funka, men två? Nä, inte med tanke på hur mycket flytten kommer kosta mig och att jag behöver spara pengar. Jag kan bo ensam i nya lägenheten utan husdjur ett tag också, men fan vad ensamt det kommer bli! Och jag är osäker på att skaffa katt från katthem om de inte är riktigt friska och helst raskatter av de raser jag nämnde i förra inlägget. Den bästa lösningen där hade varit att bli fodervärd åt en eller två raskatter. Nej, det kanske blir så att jag är utan katt och sen kommer Anton och då är det han och jag istället. Jaja, vi får se. Just nu försöker jag bara distrahera mig själv från det här hemska.

Jag vill bara att det ska lösa sig, men det ser mörkt ut…

Publicerat den

En till katt, kanske?

I flera år så har jag tänkt tanken att jag hade velat ha antingen en till katt, eller att efter Maja inte finns mer så vill jag fortsätta ha katt. Nu när jag är singel igen så är det valet bara mitt och jag är nu väldigt säker på att trots att jag och Maja flyttar in i en liten skokartong på 30 kvadratmeter, så vill jag ha en till katt. Och sen kommer Anton, men det är en annan historia.

Kattunge eller vuxen katt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Där är svaret rätt enkelt. Jag vill helst ha en kattunge, och det beror mest på att Maja inte är superglad i andra vuxna katter, så därför kan det gå lättare med en kattunge. Då kanske hon känner att hon dels kan fostra den men även få något att ta hand om. Jag tror inte det kommer bli jättelätt direkt, men lite lättare i alla fall, även om kattungar i sig generellt är små energiska fluffiga bomber som ska aktiveras dygnet runt eller nått.

Adopterad eller raskatt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den andra viktiga frågan är om jag skaffar vilken katt som helst, och i så fall adopterar eller om jag köper raskatt från en uppfödare. Där är svaret mer blandat. Det beror nämligen på. Jag vet att jag vill ha raskatt och helst en kattunge som är så frisk som möjligt. Om detta går att hitta på ett ställe där man kan adoptera en katt, så då är det ju jättebra, men oftast är det bara vuxna katter i blandade raser, eller huskatter man kan få tag på, och då får jag i så fall vänta med att skaffa katt tills jag inte har min lilla Maja-bebis kvar. En kattunge är också lättare att fostra och lära vad som gäller. Orsaken till varför jag vill ha raskatt den här gången är för att då vet man mer vad man får. Maja är förmodligen inavlad och kom från en ”uppfödare” som ingen egentligen bör ha köpt en katt ifrån, men jag ångrar inte mitt köp av henne alls. Det hade liksom bara gjort hela katt-upplevelsen bättre om man vet mer vad man får om man köper en renrasig katt, likaväl som när man köper en renrasig hund. Självklart finns det skillnader inom varje ras och ingen katt är egentligen rastypisk, men det blir lättare att veta vad man får om den är renrasig, och generellt kanske också friskare om den kommer från en uppfödare som bryr sig om att avla fram hälsosamma katter utan sjukdomar och annat dåligt.

Vilken ras, då?

Där är jag lite osäker, men ändå inte. Jag vill ha en stor katt. Alltså, en Maine Coon(MC), Norsk Skogskatt(NS) eller Ragdoll(RD). Någon av dessa tre raserna är av störst intresse. MC gillar jag för storleken och deras nyfikna sida. NS Är det egentligen likadant med plus att de är väldigt smarta också. RD är jag nyfiken på för att de älskar att vara med sina ägare, och väldigt lugna samtidigt som de ändå är väldigt stora. Typ en Maja i mega-fluff-format eller nått. Egentligen är alla av dessa raserna lika intressanta. Jag vet vilken typ av katt jag vill ha och det är tekniskt sett en katt som är som Maja, utan de negativa sidorna såsom att hon är rädd för främlingar och lite skygg. Efter 12 år på jorden så är det fortfarande inte riktigt borta. Annars är ju Maja väldigt social med oss vanligtvis, gillar att gosa, sitta i knät och vara med. Sen pratar hon mycket vilket jag gillar och jag hade helst inte velat ha en katt som är konstant tyst och bara pratar ibland för att den måste. Floccon, som jag var kattvakt till i början på sommaren var väldigt trevlig, pratglad, supersmart och snäll samt social. Hade inte Maja varit som hon är, d.v.s. inte gillat honom så mycket så hade jag nog få se ännu fler av hans trevliga sidor, för han gillar ju att vara social. Han är en Norsk Skogskatt också, förresten, vilket gör att man fått upp ögonen mer för den rasen. Det är lite så att så fort man kollar upp en ras så bestämmer man sig för den. Sen kommer det upp någon video på YouTube i flödet som är någon av de andra raserna och så kollar man upp en av dem och bestämmer sig för en av dem och sen fortsätter det så i fan all evighet. Det är väldigt bestämt mellan dessa tre raserna i alla fall och jag är rätt säker på att när jag väl hittat rätt uppfödare så spelar rasen mindre roll. Alla tre är lika rätt tror jag nog. Eller så slutar det med att jag skaffar en av varje ras till sist, men frågan är vilken jag skulle börja med i så fall? Ett liv med massa husdjur tycker jag låter fantastiskt i mina öron, för någon vidare pojkvän lär det ju inte bli direkt…

Hane eller hona?

Där är det som vanligt hane som gäller. Jag älskade Nisse, och jag är ju en hanhundsmänniska. Dock älskar jag Maja också så på så vis spelar det mindre roll med könet på katten. Jag hade dock helst velat ha en hane bara för att jag älskar hanar först och främst. Hane gillar jag också mer p.g.a. lugnare temperament (oftast) och för att de oftare är större än honorna.

Namn, då?

Ja, vad ska katten heta? Felix kanske? Eller Bubben. Eller Bosse? Han liksom Maja lär ju få sjutton olika smeknamn utöver sitt vanliga namn, men jag skulle gissa att det blir något klassiskt svenskt namn. Jag har ju några namn bokade till mina framtida hundar, och till GD är ju Anton, Alphonse (Alfons), Albert och Alfred bokade. Jag verkar gilla namn som börjar på A till Grand Danois iaf 😁 Skulle jag skaffa en mops är dock Felix ett namn jag tänkt ut till den, men vi får se. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet!

Publicerat den

Hur jag planerar leva mitt liv som singel i fortsättningen…

Just nu sitter jag hemma i min ensamhet och övar på att bo ensam. Henrik är iväg med jobbet till Kanada en vecka, Maja spenderar hela eftermiddagarna och kvällarna med att vänta på honom, och jag håller på att krevera av smärta, trötthet och total utmattning. Jag antar att efter de senaste veckornas äventyr så tär detta en hel del på mig och att ha en normal energinivå just nu är som att hitta en fis i rymden. Jag har iofs typ aldrig en normal energinivå, men detta är fan asjobbigt och nästan löjligt hur trött jag är nu. Det hjälper heller inte att Bootcamp, alltså min Windows installation på datorn buggar ur konstant och gör det nästan omöjligt för mig att få något gjort. Jag måste dock erkänna att det är natt och dag skillnad på att använda Visual Studio på Windows jämfört med Mac, så jag ska göra mitt bästa för att använda bootcamp så mycket som möjligt sen. Närmsta månaden är jag dock tvungen till det då vi snart ska börja göra grafiska applikationer till Windows, UWP vilket inte fungerar på Mac 😒.

Nåja, vi går vidare med ämnet för det här inlägget.

Allt som kan vara veganskt ska vara det.

Ja rubriken säger sig självt eller nått. Tanken är att allt jag har i lägenheten i så stor mån som möjligt ska vara veganskt. Det innebär att jag planerar inte att köpa in matvaror, städprodukter och hygienprodukter som innehåller animalier. Självklart tänker jag minimera det även på andra produkter såsom kläder och möbler också. Exempel på produkter är Grumme för tvätt och städ, Bliw som handtvål och Urtekram som duschtvål och lotion samt andra övriga schampon och balsam som by default är veganska. Just nu använder jag Olaplex schampo och balsam för att tvätta håret, varvat med Derma Organic. Dock så bidrar alla de gottigheterna till mycket restprodukter i håret för mig, så nån gång ibland, kanske en gång var tredje månad i värsta fall måste jag tvätta håret med något icke-veganskt som löddrar som fan för att få bort det. Orsaken är för att alla de grejerna jag använder till håret inte innehåller silikoner, sulfater etc och de löddrar inte lika mycket om man inte tvättar håret tre gånger på raken och jag vill inte suga ur för mycket hårfärg. Sen eftersom jag har fibromyalgi och på sistone blivit mycket muskelsvag så orkar jag helt enkelt inte tvätta håret så noggrant som behövs. Jag har fortfarande rosa hår 3+ månader senare, vetja vilket är fantastiskt och mycket av det beror på att jag kämpat hårt med veganska produkter som bibehåller färgen. Tandborsten jag använt sen typ ett halvår tillbaka minst är av märket Humble Brush, men tandkrämen som är vegansk i sig (Aquafresh triple care) är förmodligen testad på djur, men jag älskar den tandkrämen för den löddrar så mycket vilket bidrar till att jag borstar tänderna längre när jag väl håller på. Om det finns en 100% vegansk tandkräm som löddrar minst lika mycket som Aquafresh tandkrämen, så hojta till i kommentarsfältet! Än så länge har jag inte stött på någon som löddrar så bra!

Sen jag upptäckte Oatly’s senaste mästerverk, vilket är deras turkiska yoghurt så minskar det min längtan av att köpa hem creme fraiche för de gånger jag behöver det. Den är god naturell, och funkar finfint till tacos och framförallt rårakor! Den smakar lite som iFraiche, men är mycket mildare i smaken och den är godare naturell än blandad med kryddor har jag märkt.

Rårakor med Oatly’s havregurt turkisk gjord på rosa potatisar och rödlök

Stillasittande deluxe lär självklart fortsätta

Eftersom jag är den jag är och sitter i den situationen jag sitter i, vilket är hårt drabbad av fibromyalgi och en allmän motvilja till att röra på mig för mycket om inte vädret är perfekt eller något så lär jag fortsätta vara klistrad till soffan eller fåtöljen, beroende vad som blir inköpt. Det lutar i alla fall mer och mer till två poängfåtöljer i alla fall som jag pratade om i förra inlägget. Jag lär fortsätta mitt introverta beteende vilket innebär att så fort som jag inte är ute och gör något som jag måste eller vill göra så tänker jag stanna hemma, titta på tv, sitta vid datorn eller använda min mobil och/eller iPad. Jag trivs ju så himla bra med det, så jag tänker fortsätta med det tills jag inte har någon lust längre eller om mina intressen helt plötsligt ändras och värken bara försvinner dessutom.

Apple nörderiet lär bara bli värre…

Här kommer det där allvarliga som vissa bryr sig om, men jag ska försöka förklara mer hur jag tänker så ni slipper oroa er för mig och min ekonomi. Nu när jag är singel så är jag fri från min ångest gällande Apple som har dykt upp eftersom Henrik inte gillar det företaget och hans åsikter betyder så mycket för mig. Det är liksom löst. Nu kan jag fortsätta besöka en Apple butik när jag känner för det utan att få ångest för jag gått dit, och när jag har behov av nya produkter av det märket så kan jag skita fullständigt i vad andra tycker om mina inköp. Den stora delen finns dock kvar och det är ju att jag tänker bara köpa något därifrån när det finns pengar och ett nödvändigt behov. Jag tänker alltså inte bara gå och länsa hela butiken nu när jag flyttar, utan jag köper grejer när jag känner att jag har råd och jag har ett behov som bara en Apple produkt kan lösa. Ett exempel är i alla fall att jag antingen kommer köpa en ny tv när jag flyttar med inbyggd Apple Tv i, eller så tar jag med mig en av tv apparaterna härifrån och köper en Apple tv separat. Dock hade jag föredragit ny tv, men det är bara för att jag har prövat  TV när jag var i butiken för någon vecka sen och fjärrisen gillar jag inte. Det är touch interface när man ska navigera och med mina svettiga fingrar är det en mycket dålig idé. Med TV apparater som har inbyggd  Tv så kan jag använda den medföljande fjärrkontrollen vilket har fått bättre betyg än apples egna. Jag får se hur jag gör, men det är bestämt i alla fall. Åtminstone med TV aspekten. Sen kommer jag dock behöva deras ”SuperDrive” DVD spelare och en extern hårddisk, och bägge tänker jag köpa på Apple store när det är dags för flytt. DVD spelaren hade jag tänkt använda för att antingen rippa mina region 1 dvd skivor eller för att spela upp region 1 dvd filmer. Jag har några stycken som jag gärna vill behålla som är importerade för de går inte att hitta i Sverige.

I framtiden planerar jag att köpa mig en iMac, men eftersom jag är så otroligt nöjd med min Macbook Pro, så är jag i nuläget mer intresserad av att bara använda den. Innan när jag skiftat mellan att använda Mac minin och Macbooken så har ju det haft sina nackdelar, så det är också en bidragande orsak till varför jag inte bara springer iväg till affären och köper en ny dator bara för att. Nej, jag lär ju ta med mig min externa skärm och fortsätta använda laptopen på så vis, så en bättre skärm är i så fall av större intresse just nu, men jag har inte bråttom med det heller. Angående ny mobil så är jag fortfarande supernöjd med min iPhone Xr, och efter uppdateringen till iOS 13 så känns den bara ännu mer fantastisk. Dock så måste jag ju erkänna att kamerorna i nya iPhone 11 ser ju mer än häftiga ut, men så länge som jag inte fortsätter med mitt vloggande på YouTube och jag inte har ett nytt husdjur utöver Maja så kommer jag skita i att skaffa ny mobil. Den jag har nu kommer lätt hålla i två år till, men beroende på när Anton kommer så kommer jag vilja ha ny mobil då. Det är fan ett måste! Dock med mina planer med att hitta jobb som accepterar hund och att bli klar med min nuvarande utbildning på Newton så antar jag att det blir ingen vovve före det och då får jag vänta ungefär två år till innan jag kan fokusera på det. Jag kommer också köpa mig en Apple watch när jag känner för det. Antingen när den jag har nu har gått sönder, eller för att Apple watch 4 gått ner ytterligare i pris. Femman just nu är lite för dyr och trean vill jag inte ha när fyran finns.

Framtiden då?

Jag kommer satsa på att bo i den här lilla skokartongen i typ 3-5 år ifall det skulle behövas. Det är för att jag är så sjukt trött på att flytta och för att jag vill vara säker på att Anton kan bo med mig i den lilla lägenheten, åtminstone första året, men ju längre desto bättre. När jag väl flyttar vidare så ska det vara för att jag sparat ihop en rejäl kontantinsats till nästa bostad efter lilla skokartongen i Arlöv. Det jag kan tänka mig då är typ ett hus som jag bygger själv (alltså anlitat typ älvsbyhus eller liknande som bygger det åt mig, jag bara betalar och väljer inredning), eller ett radhus eller möjligtvis den där perfekta lägenheten på markplan som helst också är nybyggd. Jag hade absolut helst flyttat till nybyggt, för jag bara älskar det! Och där tänker jag stanna under resten av mitt liv eller nått. Kontantinsats till nästa ställe kan ju vara allt ifrån 15% till 50-70% beroende på hur mycket nästa bostad kommer kosta och hur stor den är. Kan jag leva där relativt billigt så är ju det ännu bättre, och då är en stor kontantinsats viktigare. En sak är i alla fall klar och det är att boendet efter nästa lägenhet ska vara überfantastiskt för att jag ska känna att jag kan och vill flytta vidare. Jag är rätt övertygad om att jag kommer trivas oerhört bra på nya stället, trots den lilla storleken, men som sagt. Jag rör mig ju vanligtvis inte på så stor yta och får en GD plats och kanske en till katt så är jag mer än nöjd. Jag tror också det måste till ett mindre mirakel för att mitt liv och mina intressen ska förändras så pass mycket att jag är i behov av en gigantisk lägenhet eller massa rum…

Hade jag flyttat till hus så tänker jag mig en trerummare på 85 – 150 kvm och tomten behöver inte vara superstor heller. Kanske lite större än en typisk radhusplätt, men inte särskilt mycket större. Lagom för att en GD ska kunna springa av sig och rasta sig själv ungefär. De där 150 kvadratmeterna är för det där ”drömhuset” jag konstant tänker på om jag hade fått bygga mig ett hus helt enligt mina egna ritningar och tankar. Problemet med det är att det minst hade kostat 5-6 miljoner gissar jag att bygga så det lär aldrig bli av – om jag inte blir miljonär. Sen är det huset också tänkt att vara för mig och Henrik, och i och med att jag inte lär hitta någon annan som honom så är det en större anledning till varför det drömhuset inte kommer byggas i framtiden. Nej, då är det bättre att satsa på typ Älvsbyhus eller något liknande med färdiga hus och planlösningar.

Enda anledningen till varför jag tänker på större boende efter det här nästkommande är bara för att då har jag Grand Danois, så då vill jag ha lite mer yta och en tomt. Sen vad det är återstår att se. En tvåa på 55 kvadratmeter hade säkert räckt, men bo i ett eget hus eller radhus är mer drömmen och har jag råd för att jag sparat undan så mycket, så varför inte då liksom? Jag utgår i så fall att min ekonomi är så pass ordnad och att jag orkar jobba heltid med programmering på ett jobb som godkänner en GD på kontoret med flexibla arbetstider etc så allt funkar. Var nästa boende kommer bli återstår att se, men jag är ju absolut mest intresserad av att stanna nära Malmö. Exempel på orter kan vara Arlöv, Stehag, Lund, Tygelsjö, Kävlinge, Lomma, Vellinge, Staffanstorp etc. Alltså typ max 30 minuter från stan med antingen bil eller tåg/buss. Dock är jag ju för närvarande inte negativ till Hässleholm heller med tanke på vad jag hittade för bostäder där innan jag hittade den här hyreslägenheten. Är det Malmö kommun i sig är det förmodligen bäst, men tomtpriserna är ju svindyra, men kommer det exempelvis ett till bostadsområde från Boklok till Malmö, eller väldigt nära så är ju det också av intresse.

Vi får se vad det blir, men singel kommer jag vara och det är ok och jag ser bara fram emot en bra framtid för min del. Ungefär två månader kvar till inflyttning och jag kommer förmodligen ha gått galen innan det är dags, men jaja, jag ska försöka hålla mig och få tiden att gå så det inte känns lika jobbigt. Viktigast just nu är väl bara att försöka återfå nån slags energi så man orkar plugga lite mer. Just nu känns det otroligt svårt…

Publicerat den

Hur man möblerar en etta på 30 kvm utan att få panik…

Ja, nu fortsätter vi besattheten gällande möblering, möbler och annat som gäller mitt nya boende jag flyttar in i om några månader. Jag har besökt ikea.se som en tok sen jag och Henrik gjorde slut, och ännu mer sen det blev bestämt att jag flyttar in i en nybyggd etta i Arlöv på 30 kvm. Jag vet vilken säng jag vill ha också, för det behöver jag nytt av, och ifall jag blir utan soffa är det poängfåtölj som gäller! Älskar dem!

Planlösningen i nya lägenheten är väldigt bra. Jag är ju ändå fastklistrad till soffan när jag väl är hemma och med bekvämligheter såsom ett ordentligt kök, dusch, tvättmaskin och torktumlare samt fiberlina så är jag väldigt nöjd med det. Inte för att jag hade velat bo på 30 kvadrat i all evighet, men ju mer jag tänker på det just nu, desto mer ”perfekt” känns det. Sen när jag väl flyttat in så får vi se hur jag trivs.

Jag har kommit på sex olika möjligheter till möblering och jag tänkte nu gå igenom dem med er, mina kära läsare. Vill ni så får ni jättegärna kommentera och rösta på er favorit och kom gärna med nya förslag också! Tänk dock på att det inte är riktigt skalenligt på möbleringarna nedan, men det är en idé om hur man kan få in mest yta och få in så mycket grejer som möjligt också.

Grundläggande idéer kring möbleringen:

I alla möbleringar så är det tänkt att teven(55″) hängs upp på väggen för att spara plats minst en meter upp, förmodligen högre än så, alternativt att den står på en hög möbel(minst 50 cm höjd) med mer förvaringsmöjligheter. Sängen ska ha förvaring och vara på antingen 120 eller 90 cm. Det räcker med 90 cm, men 120 är att föredra bara för att. Tids nog ska det finnas plats för en hundsäng till Anton också. Vissa ritningar har redan detta planerat. En kvadrat ungefär är också bokad för en extra frys på typ 100 liter eller så som helst ska finnas där från början. Majas kattlåda bör få plats under handfatet på toaletten. Oavsett fåtölj eller soffa så ska det finnas en pall också.

Bild på planlösningen med olika mått

Möblering nummer 1

Möblering nummer 1.

I den här möbleringen så tar jag med mig en av sofforna vi har här i nuvarande lägenheten. Den är 160 cm bred och kan tekniskt sett få plats i lägenheten bredvid sängen. Nackdelen med den är att den inte har stöd för nacken, så det är i dagsläget liten möjlighet att jag vill ha den soffan. Dock är det möjligt att en nackudde vi har till vår stora soffa kan funka att sätta emellan och fungerar det så ökar det möjligheterna att ha soffa. Ett litet nattduksbord ska vara bredvid sängen(alt. på sidan om det är möjligt, istället för huvudgavel) och tillhörande bordet till soffan är typ ett lackbord som har plats för en stor tallrik, glas och en plats att ställa datorn på om jag skulle behöva det. Byrålådan som står i hörnet bör dock få plats i förrådet, eller så står teven på den.

Möblering nummer 2

I den andra möbleringen så skiter jag i soffa, för den får förmodligen inte plats och ersätter den med en eller två poängfåtöljer från IKEA. Samma lackbord och här har skrivbordet placerats under/bredvid teven och bredvid köket finns det plats för ett litet bord med två stolar, allt ihopfällbart. Detta är det bästa när det väl kommer gäster som ska fika men inte se film exempelvis. Hundsäng finns det plats över till med, men inte med på bilden. Den kan i så fall placeras bredvid fåtöljen eller närmare köksdelen.

Möblering nummer 3

Det som skiljer denna från möblering 1 exempelvis är att hundsängen står i hörnet, annars är allt samma.

Möblering nummer 4

I den fjärde versionen så är det en helt annan möblering. Då är sängen placerad på andra hållet. Skrivbordet är placerat under/bredvid teven som nu är bredvid köket. Soffan är rakt framför teven men skärmar av sovrumsdelen så all ledig yta är bakom soffan. Även i den här lösningen så kan jag ligga i sängen och titta på TV, vilket är en viktig aspekt oavsett möblering.

Möblering nummer 5

I den femte varianten är det lite spegelvänd möblering då sängen och soffan står mot den bakre väggen istället och teven står på en möbel/hög byrålåda längs med fönsterväggen. I denna versionen så utgår jag ifrån att sängens huvudgavel istället också sitter på sidan av sängen för annars får inte soffan plats.

Möblering nummer 6

Den sista versionen jag har kommit på är likadan som nummer 5, med skillnaden att jag inte har soffa utan bara fåtölj med plats för hundsäng bredvid fåtöljen. Här finns heller inget köksbord för gäster som kommer och hälsar på för där står skrivbordet.

Ja, detta var de olika versionerna av möblering som jag har kommit på. Alla har sina fördelar, men jag måste personligen säga att möblering nummer 2 är än så länge min egna favorit. Jag gillar den bäst för att jag tycker den ger mest yta samtidigt som jag får plats med allt viktigt. Ett köksbord med stolar tycker jag behövs när jag får en gäst över som vill ta en fika och sitta i timmar i köket och prata, eller när mina päron hälsar på. Enda nackdelen egentligen med möblering utan soffa är om/när Anton kommer in i bostaden och vi inte kan sitta i en soffa tillsammans och mysa, men å andra sidan kanske man gör det i sängen istället eller att han sitter på golvet med hans huvud i mitt knä etc. Jag fick precis idén också att ha två fåtöljer, poäng i så fall. En som jag alltid sitter i med en pall och sen den andra till gästen som kommer för att spendera tid framför teven eller som bara behöver sitta bekvämt under de timmarna de hälsar på.

Allt det här med möblering är kul att tänka på och jag längtar som fan tills jag bor själv. Det känns liksom lite för bra för att vara sant, just med tanke på nybyggda aspekten och att hyran inte är typ 7k i månaden för 30 kvadrat. Alla nybyggda lägenheter i Malmö kostar typ så mycket, så jag är väldigt glad över att hyran är ok och att jag inte hamnar för långt bort från den här stan heller. Pendlingen till skolan kommer gå fortare, både med buss och med bil, och eftersom bilen behålls så kan jag åka och handla var jag vill utan större problem. Det känns också underbart att jag inte behöver vänta alldeles för länge med att flytta in heller. Ungefär två månader är väldigt rimligt, men det kommer bli en jobbig väntan, men så är det alltid för mig.

Min dröm med lägenheten är också att på nått vis ha en liten mini-matkällare eller större skafferi. I den ska det alltid finnas typ 5+ liter med växtbaserad mjölk, krossade tomater, kokosmjölk, linser och andra baljväxter, majs, pasta, mjöl och kryddor samt allt annat som man kan stoppa in i ett sånt skafferi. Målet är att göra många måltider i förväg. T ex overnight oats, lunchlåda och middagar för typ 5 dagar framåt så jag enklare kan äta nyttigt, billigt och fiberrikt. I kylen ska det alltså typ alltid finnas lådor med allt sånt där nice, så ett gäng matlådor ska köpas in, Mason Jars etc. Jag kommer ta med mig min Blender så jag kan göra smoothies och min matberedare. Sen får vi se hur mycket plats det finns över för skålar, glas, tallrikar, kastruller, stekpannor etc. Efter mitt besök hos min vän som tipsade mig om detta så är det riktigt gott om förvaring och om man är smart så kan man få plats med riktigt mycket prylar. Jag planerar dock att leva väldigt minimalistiskt, men vi får se hur allt går.

Nu fram till röstningen i alla fall, vilken möblering är din favorit? Lämna en kommentar, antingen nedan eller på sociala medier.

Publicerat den

Bostad är fixat. Allt är löst. Och jag är typ skitlycklig…

Närbild på en skål med godis och två tända ljus i bakgrunden. Tog bilden på Heimstadens kontor, som blir min nya hyresvärd om ett par månader.

Här går det undan minsann. Efter mitt förra inlägg så fick jag ett gäng härliga kommentarer från en vän som tipsade mig om lägenheterna där hon bor. Det är helt nybyggt i tre etapper. Etapp 1 är färdigt och uthyrning till etapp två är pågående. Etapp tre har inflyttning under våren 2019. Det är på riktigt bra läge i Arlöv, så jag flyttar tillbaka dit alltså. Det är ju inget fel på orten. Det jag inte gillade när vi bodde i Arlöv innan var mest lägenheten och hyresvärden i sig. Arlöv som ort är jättebra. Det finns köpcenter, tågstation och regionbussar som snabbt tar mig mellan Malmö och Lund. Alla lägenheter i bygget jag flyttar in i har diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare(kombimaskin för ettorna) samt fiberlina. Det finns även mikrovågsugn! När jag fick veta detta så hände mycket på samma gång.

Jag hade bokat in ett möte med banken för att kolla mina möjligheter att ta banklån och bokat in en visning på en lägenhet i Hässleholm. Dock när jag pratade med banken innan mötet så sa dem att utan en riktig inkomst så blir det praktiskt taget omöjligt att få köpa en bostad trots alla andra ”fördelar” jag har såsom stor kontantinsats eller leva utan lån. När jag insåg det och fick veta om det här bostadsprojektet så började tanke om hyreslägenhet kännas mycket bättre. Det har gjort att jag i princip tappat alla tankar på att köpa mig något just nu, och att hyra är bättre. Jag menar, det har ju sina fördelar det också.

Under mötet med banken igår så ringde dem från nybygget och ville erbjuda mig en lägenhet vilket är helt otroligt! Lägenheten jag har fått är en mini etta på 30 kvadratmeter men med tanke på allt som ingår och att hyran är något jag har råd med så är det fanimej värt det. Jag gjorde en snabb budget igår och jag ligger på god marginal på bara CSN, så det kommer bli riktigt bra. Jag gillar ju att leva billigt också och utgifterna kommer bli väldigt få. När jag väl tänker efter så behöver jag inte så mycket yta. När jag är hemma rör jag mig bara på en mycket liten del och ska jag ändå bo själv och bara tänka på mig (+ alla eventuella djur utöver Maja) så räcker det med en etta. Särskilt nu med tanke på att det är nybyggt! Jag älskar ju den aspekten! Och innan ni frågar – ja, jag har tankar på att klämma in Anton i den här lilla lägenheten också. Är det bara jag så kan en GD absolut få plats i en liten etta! Grandisar är kända för att vara lugna inomhus och de tar inte så mycket plats. Sen kommer han ju få vara i sängen, eventuella soffor etc så spela roll då, liksom?!

Fördelarna med att hyra just nu är ju att jag slipper röra mitt kapital, jag är den första hyresgästen och jag får alla bekvämligheter jag vill ha. Med tanke på det bra läget och närheten till Malmö så har jag och Henrik kommit överens om att behålla bilen vilket känns bra och på nya stället finns typ 10 laddplatser för elbilar. När jag skrev på kontraktet för lägenheten tidigare idag fick jag veta att de är till för hyresgästerna, så snarast möjligt då avtalen för parkeringsplatserna blir tillgängliga så har jag laddplats till min älskade bil. Att behålla bilen innebär att vi delar på kostnaden som innan och att jag får agera lite chaufför till Henrik men det har jag inga problem med alls. Vi kommer ju fortfarande umgås, förmodligen bli bästa vänner och jag tror jag hade haft svårt att inte ha han i mitt liv. Att leva som singel, men ändå ha hans stöd är absolut den bästa lösningen med tanke på hur vårt liv tillsammans har utvecklats. Jag är ju också noll intresserad av någon annan och jag tror inte någon annan vill ha mig heller, så därför passar denna lösningen riktigt bra in!

Inflyttning är i mitten på december så det är ett lagom avstånd tidsmässigt också. Jag längtar en hel del tills det är över dock. Nu lär jag väl istället bli besatt av möbler, men det är ju en framgång.

Åtminstone för en sån som mig.

Publicerat den

Att tjata om bostäder lär bli det kommande temat…

Det har nu gått ett par dagar sen jag alltså blev singel och inte längre är tillsammans med min älskade Henrik😢. Det känns bättre och bättre ju längre tiden går och som vanligt med mig så är jag totalt über-besatt av lägenheter just nu. Jag kan inte hjälpa det för det är ju så typiskt mig. Jag både vill flytta ut snarast möjligt lika mycket som jag vill bo kvar här i väntan på det perfekta boendet. Vad är det perfekta boendet då? Ja, det är frågan. Jag menar jag vet ju vad jag vill ha, men har jag råd eller ens möjlighet att flytta överhuvudtaget?

Just nu ser läget ut så här. Jag har hittat drygt 10 bostäder i Skåne som är av intresse på något vis. Alla har nackdelar… En av dem är en marklägenhet som är typ perfekt – men den ligger i Sjöbo. Inte så bra pendlarläge, det är ”ute på landet” och ingen vardagslyx finns att hämta där direkt såsom att beställa hem mat från coop, ICA eller mathem vad jag känner till. En annan är en nybyggd lägenhet i Landskrona – men inflyttning sker om drygt ett år och den är lite utanför min prisklass. Jag har hittat ett gäng i Hässleholm och strax utanför, men inte alla ligger exempelvis på en trappa upp, en del är utan hiss och många av dem saknar antingen diskmaskin eller tvättmaskin, men majoriteten av dem är superfräscha och grymt billiga. Om jag ska vara ärlig just nu så är Hässleholm orten jag vill satsa på. Eller däromkring, men Hässleholm är mindblowing om jag får säga det själv. Lägenheterna jag har hittat i Malmö är också någorlunda ok, men det är väl stor risk för lite sämre områden, och utgångspriset lär skena iväg, så det lär inte gå. Nej. Just nu känns det som om att jag satsar på Hässle-håla.

Det som är positivt med Hässleholm är att oavsett var man än bor i stan så har man nära till något som jag vill ha nära till. Jag vill exempelvis ha nära till stationen för pendlingens skull, och absolut nära till mataffärer så jag kan lätt handla hem det jag vill. Både City Gross, Ica Maxi, Ica Kvantum och massa andra butiker finns i den staden vilket är jättebra. Och det är gott om grönområden och parker, så ingen betongskog direkt. Jag har bokat in lite visningar och möten så jag hoppas allt kommer gå vägen med det här. Men jag är flexibel, det ska man ju inte neka till. Måste jag så kan jag bo i en liten hyres-etta i några år, även om det är av minst intresse. Det är mer lycka till att få en hyreslägenhet som är problemet.

Dock kan det vara ett problem att få en bostadsrätt också, eftersom jag är student och CSN räknas inte som inkomst vid bostadsköp. Som läget är just nu så har jag inget deltidsjobb heller eller annan fast inkomst som banken godkänner. Dock så har jag möjlighet att typ gå in med generellt 40-50% kontantinsats alternativt köpa loss något helt och leva helt utan lån eller slippa amorteringen helt. Räntan kan också bli mycket låg ( kr per månad) i så fall och då tycker jag att det borde gå att lösa. Oavsett vad jag än köper så tänker jag spara en bra bit av mitt nuvarande kapital så jag kan leva på det ifall allt skiter sig tills jag fått min första anställning.

Jag skiter praktiskt taget i var jag kommer bo. Blir det inte så att nästa boende blir det där perfekta, ja men då får jag väl bo i nån ”skitlägenhet” som är billig som fan, utan diskmaskin, utan hiss, tvättstuga i källaren etc och pendla minst en timme enkel väg till Malmö. Jag kan få det att funka. Jag bryr mig inte på så vis. Sen när jag väl fått jobb och börjat spara mer pengar så kan jag köpa mig något bättre. Det är ju inte så att jag kommer ha vovve och jobb nu direkt ändå även om jag väldigt gärna hade velat ha allt just nu. Tidsmässigt med skolan så hade jag teoretiskt sett kunnat jobba 10-15 timmar i veckan åtminstone, kanske till och med 20 om man räknar in helgerna, men lycka till att få ett deltidsjobb innan jag kan mer om de olika delarna i programmering. Till våren kommer vi exempelvis lära oss molnbaserade applikationer och när man kan det så är det lättare att få jobb. Det kommer bli svårt utan något bra att dela med sig utav i CV:t just nu då alltså. Jag ska börja leta praktikplats och deltidsanställning efter årsskiftet tänkte jag i alla fall så jag har något till sommaren. Annars blir det återigen att leva på sparpengar men det kan jag acceptera, även om det suger. Bor jag billigt så är det bra, och bor jag på en bra pendlings ort så är det ännu bättre.

Huvudsaken nu i alla fall är bara att få en ny bostad ordnad, helst på markplan/max en trappa upp med diskmaskin, dusch, tvättmaskin och en fräsch lägenhet som inte kostar skjortan på en bra pendlings ort så är jag nöjd. Det kan vara möjligt – om nu bara banken går med på något d.v.s.

Mina föräldrar har gått med på att gå i borgen/vara medlånetagare etc så jag kan hitta en bostad, så det är ju skönt så jag hoppas banken kommer godkänna det. Jag ska i alla fall stå själv som ägare till bostaden, den saken är klar!

Jag bara hoppas jag hittar något snart nog så jag kan sluta tänka på det här och bara gå vidare. Det lär bli svårt att se sig själv som singel om jag bor kvar här för länge, även om det kommer funka fint men jag ser fram emot att bo själv och bara behöva bry mig om mig själv och ingen annan. Äta vad jag vill när jag vill och se på vad fan jag vill när jag vill och när jag har råd – köpa apple produkter eller andra prylar utan att få ångest för det. Enda nackdelen med att leva ensam är att jag inte har någon att pussa på när jag känner för det, men jag får lära mig att överleva det.

Tids nog så…