Publicerat den

Google+ läggs ner och jag blir lite piggare?

Sen jag skrev sist har det hänt en hel del. Allt fokus har legat på skolan, med all rätt. Det är fortfarande roligt som fan och lärorikt. Jag har mest varit som en zombie om dagarna och knappt varit social alls om det typ inte varit ”tvunget”. För alla som blev tveksamma där så ångrar jag inga möten sen skolan började. Det är mest att man ser allt utöver att äta, sova och plugga som en bonus. Det har blivit bättre i alla fall och senaste veckan har jag varit piggare och jag hoppas det håller i sig. Igår var jag i skolan i typ 10 timmar eller nått. Först heldag med Seminarie och övningstillfälle och sen på den sena eftermiddagen blev det ett extra lektionstillfälle vilket verkligen behövdes. I torsdags kom varken jag eller så många andra från Malmö hållet iväg till skolan p.g.a. tågstrul då en kontakt hade blivit nedriven och många tåg lämnade inte ens Malmö.

Det positiva med det var att jag fick några extra dagar hemma och kom ikapp med det jag behövde. Idag har jag suttit hemma också och jobbat på med programmeringen. Jag har ett antal uppgifter som ska göras, men kämpar jag på och tänker tillbaka så borde det inte vara några problem att hinna bli klar med allt som ska göras. Jag har fått i uppgift att skriva en enskild vetenskaplig rapport och den är jag typ klar med. Den ska bara lämnas in ungefär. Det innebär att jag får mer tid över för programmeringen. Övningarna där tar lite längre tid. Jag har dock lärt mig supermycket inom programmering, och särskilt efter misstag man har gjort. Däremot har jag märkt att jag än så länge är relativt trögstartad, men när jag väl vet vad jag ska göra och får en liten push i rätt riktning så går det bra. Jag är dock fortfarande livrädd inför tentorna som kommer, men jag hoppas det kommer gå bra. Det är inte som att jag är besatt över att inte klara det, utan det blir mer att man pratar om det konstant för alla kurskamrater man pratar med pratar mest om skolan så då gör jag det också.

Google+ läggs ner och det gör inte mig ett dugg?!

Ja, igår tror jag nyheten kom. Google+ ska läggas ner i Augusti 2019. Det är ett besked som har varit väntat för min del länge, med tanke på hur dött det har varit där de senaste åren. Det ska faktiskt bli lite skönt att ”slippa” det, för jag märker att jag bara blir sur när folk skiter i mig där och jag är dödstrött på att lägga ner tid på saker ingen är intresserad av. Min senaste YouTube video med mig som Apple nörd blev det ju inte nått vidare med heller, tråkigt nog men tids nog lär jag försöka dela den videon lite mer och när jag orkar så ska jag testa göra en ny video. Funkar inte den, nej då är YouTube inte för mig. Det är ett skepp som seglat förbi tror jag då. Åtminstone tills min Anton är här… Då jävlar hoppas jag det blir en liten YouTube succé i alla fall.

Idag så har jag tittat lite på andra alternativ till Google+. Egentligen är jag inte alls intresserad av att hitta ett nytt ställe, för vem fan av mina FB vänner kommer flytta över sin aktivitet dit? Det funkade ju inte med Google+, så varför skulle det funka med nått annat ställe som faktiskt kan vara bättre? I alla fall, det slutade med att jag skapade konto på Diaspora och MeWe. Diaspora är trevligt men har en gigantisk nackdel – det finns inga appar för mobilen! De rekommenderar en mobil webbläsare. Så jävla tråkigt… Å andra sidan så har det stället typ allt man behöver. Det är decentraliserat så det är bra, i och med att det innebär att man inte behöver vara rädd för integritetstjuvar eller nått sånt, såsom Google och även Facebook är. MeWe är ungefär det perfekta stället att hänga på, förutom att typ ingen jag känner är där än så länge. De har appar för både Android och iOS, är helt gratis, har grupper och är jävligt snyggt. Nackdelen är lite osäker, men jag saknar möjligheten att posta dit från typ min blogg och än så länge finns inga delningsknappar till andra sociala plattformarna vad jag vet. Snart ska det dock komma sidor vilket är trevligt, men jag tror man får betala för det i värsta fall. Det kan vara värt det om det visar sig att MeWe blir en mer aktiv plattform.

Ja, det är väl typ allt jag har att säga just nu. Tack för att du läste detta.

Publicerat den

Det lär bli färre blogginlägg framöver…

Och detta förmodligen p.g.a skolan, och att jag har typ noll energi kvar när jag kommer hem. Det har gått mer än två veckor sen jag skrev här sist, och även om jag har försökt komma på något att skriva, så har det inte gått så bra. All energi jag har till över, får gå till skolan. Sen om det finns lite bonusenergi, ja då kanske jag har möjlighet att handla, städa, laga lite mat etc. I övrigt så känns det som om att jag kommer gå på någon slags repeat tills att jag börjat vänja mig helt vid allt det här. Kroppen är extra jobbig mot mig på sistone. I fredags kväll gick jag och la mig före klockan 21 på kvällen, för jag var så trött. Det har varit en lärorik vecka, så jag är nöjd ändå.

Att ha fibromyalgi i alla fall och plugga heltid är verkligen en upplevelse. Jag visste att det skulle bli jobbigt, och än så länge har jag haft helt rätt. Det störiga är också att jag typ inte kan sluta prata om mina sjukdomar heller. Hur man än försöker så trillar jag in på det ändå, för att mina kurskamrater ska förstå vad det är jag kämpar med. De visar dock förståelse och jag hoppas att jag snart kan komma förbi det här så jag kan agera lite mer normalt. Jag upplever verkligen nu hur annorlunda jag är jämföres med alla andra på programmet. Det är asjobbigt så som jag får kämpa för att hitta orden, veta vad som pågår och komma vidare. Samtidigt är jag stolt över mig själv och det jag har gjort, för jag har ett driv, det märker de flesta och jag gör allt jag kan för att kunna förbättra mig så att både jag och min dumma kropp vänjer sig snabbare med det här.

Förra veckan var verkligen lärorik. Vi har börjat mer aktivt med programmeringen och det är kul. Vi har en rapport som ska skrivas i datavetenskapskursen, den om självkörande bilar som jag nämnde i förra inlägget. Det går sakta framåt med en, men en av medlemmarna i gruppen har tyvärr valt att hoppa av, så nu är vi två som håller på med att skriva färdigt den. Jag går in och putsar samt kontrollerar den flera gånger om dagen och ibland känns det som om att jag varit helt själv med att skriva den. Dock verkar det som om att vi äntligen börjar komma igång på riktigt, och det är skönt.

Jag hoppas att tröttheten ger med sig snart, för jag är så trött i huvudet att jag har inte så mycket mer att säga eller skriva. I och med att jag har en till rapport jag ska skriva enskilt så behöver jag spara lite på fingrarna med, men allt eftersom att det lossnar så tror jag att energinivån återkommer.

Jag är i alla fall skitglad över det här och jag hoppas det märks även hos er. Tyvärr innebär det att jag inte är så aktiv utanför skolan, men det får ni leva med. Att läsa bloggar är inget stort intresse längre för många, det märker man ju… Men jag är glad ändå.

Jag är ändå för trött för att göra så mycket mer än äta, sova, plugga och orka vara mig själv.

Åh, just det! Jag köpte mig en ny iPad. Upptäckte väldigt tidigt i utbildningen att det behövdes, så jag drog till Apple Store och köpte mig en. Jag ångrar mig icke! Det var ett väldigt bra köp. Jag har samma skal till den som till min iPhone SE, men det är ett så kallat ”Flip cover” så jag kan ställa den på sidan och titta på videos etc lättare när jag känner för det. Skärmen är lite större än paddan jag använde innan, men det är positivt när man vill skriva på den. Jag köpte ju en Apple Pencil också, och det var verkligen en bra investering!

Publicerat den

Första skolveckan är avklarad!

Och den gick fint. Det är en härlig klass jag har hamnat i med många trevliga människor. Det är ett flertal som pendlar från Malmö också och varje dag har jag fått sällskap hem av en kurskamrat så det är trevligt.

Det har varit en mjukstart på veckan, vilket är positivt då jag har varit galet trött av alla nya saker som har hänt denna veckan. För att inte tala om pendlingen! Jag tror dock att pendlingen inte kommer bli ett problem. När jag har kommit hem från skolan har jag varit så galet trött att jag knappt vet var jag ska ta vägen. I helgen kommer även föräldrarna och hälsar på så jag har spenderat en del tid med att städa lägenheten eftersom pappa är allergisk mot pälsdjur.

Vi har inte fått göra så mycket programmering än så länge men däremot har vi fått en rolig uppgift som innebär grejer som självkörande bilar ska tänka på. Vi ska tänka på alla scenarios som kan dyka upp vid en vägkorsning med trafikljus etc, göra en algoritm, skriva flödesschema och pseudo-kod också. Det känns som en riktigt kul uppgift, men det är svårt att skapa flödesscheman, men det känns samtidigt som att det är en väldigt bra hjälp för att lära sig kod på ett bättre sätt.

Jag har under veckan suttit och lekt lite med både pseudo-kod och flödesscheman och det är intressant när man börjar förstå kopplingen emellan dem.

Vi är bara fyra tjejer i klassen och jag har knappt pratat alls med de andra tre. Däremot har jag kommit bra överens med ett gäng av grabbarna i klassen och jag känner mig 100% hemma eller nått. Det är skoj att det är ett sånt trevligt gäng man hamnat i. Jag hoppas att alla vill fortsätta plugga programmet också.

Programmet kommer köra en princip som kallas för ”Flipped classroom” också och det känns som en riktigt bra grej. Skillnaden med det och traditionella högskolestudier är att det är mer så kallat ”aktivt lärande” och att man gör fler övningar tillsammans med lärare och kurskamrater än att göra majoriteten av jobbet ensam hemma. För att lära sig programmering så känns det som om att det nästan är ett måste att plugga med kurskamraterna så ofta som möjligt så jag tror det här kommer bli skitkul!

Jag har inte så mycket mer att säga, eftersom jag knappt har orkat göra något efter jag kommit hem från skolan, så vi får se hur mycket jag kommer blogga framöver. Oavsett vilket är jag skitglad över att äntligen ha börjat skolan. Jag tror det var ett väldigt bra val att välja den här skolan med, som är Kristianstad Högskola. Campus är trevligt, kurskamraterna är härliga och vi har bra lärare än så länge.

Det kan typ inte bli bättre eller nått…

Publicerat den

På tisdag börjar livet. På riktigt, hoppas jag!

Ja, tiden har gått lite sen jag skrev sist, men det känns som om att allt har gått i snigelfart ändå. Nu är det bara två dagar kvar eller nått och sen börjar jag äntligen plugga till systemutvecklare. Jag har fått två av mina tre böcker. Den tredje är försenad och även de andra två tog sin lilla tid att komma hit. Dock behöver jag inte den tredje boken förrän på torsdag skulle jag tro, för då börjar den andra kursen. Upplägget är att 7,5 poängskurserna läses på halvfart, så man kommer alltså läsa två kurser på samma gång oftast. Det blir lite spännande för det har jag inte gjort sen jag gick i gymnasiet eller nått sånt. Jag har ingen aning om hur jag ska plugga heller för att lära mig så mycket som möjligt, men planen är i alla fall att göra allt jag kan och så mycket som möjligt. Eller kortfattat; plugga tills jag storknar…

Jag har egentligen aldrig pluggat så mycket tidigare. Det är endast i ett fåtal undantag jag lagt ner tid på studier. När jag gick på BTH, var det bara i en enda kurs förutom min C-uppsats där jag pluggade ”som man skulle” eller hur man ska säga. Det var nog enda kursen också där jag fick VG tror jag, så det gav resultat. Jag vet inte varför jag helt plötsligt bestämde mig för att plugga på riktigt just då, men det var väl ett test för mig själv och det funkade ju, men det var inget jag höll fast i direkt.

Det jag gjorde då var att jag läste böckerna, skrev anteckningar, höll många samtal med mina kurskamrater och gick på alla föreläsningar. Hur jag ska plugga nu vet jag inte, men jag gissar att jag behöver plugga åtminstone en av böckerna jag beställt rätt rejält för att veta allt jag behöver för att klara första kursen. När det gäller programmeringskursen så finns det väldigt mycket resurser online, men jag gissar att lärarna kommer hjälpa till med studietekniken också och tipsa om hur man bör göra. Jag vet i alla fall att jag inte kan sitta och läsa en bok rakt upp och ner, och nu ska jag ju lära mig programmering och det lär man sig bara genom att faktiskt programmera.

På min huvuddator har jag installerat senaste Java grejen jag behöver och även programmet IntelliJ. När jag får tummen ur röven ska jag även installera det på laptopen.

Om någon har tips på hur man bäst lär sig grejer som står i en bok, lämna gärna en kommentar!

I övrigt så har jag släppt mitt senaste ”mästerverk” på Youtube. Det är en video som är drygt 9 minuter lång och som handlar om hur jag blev en Apple nörd. Den förra videon har jag satt som olistad än så länge, för det var en total katastrof till video, särskilt med det dåliga ljudet… Den har knappt någon sett heller så ni kanske förstår varför man inte riktigt vill eller våga satsa på en YouTube karriär… Den var ju också väldigt dålig och inte särskilt genomtänkt…

Jag har arbetat hårt med den här videon om Apple och den är så bra jag kan göra den med tanke på vad jag har att arbeta med. Än så länge går det trögt med visningarna och det verkar som många inte har sett hela videon heller, så just nu är jag lite besviken över det, men jag vet att jag förmodligen inte har något att hämta på YouTube, oavsett mina kreativa talanger annars. Vill du se den, så har du den nedanför:

Publicerat den

Va?! Börjar inte skolan nästa vecka?!

Min lilla tröga hjärna är så ivrig med att påbörja högskolestudierna till hösten att jag har lurat i mig själv att jag idag, den 20:e augusti kan både registrera mig på programmet, köpa Skånekort till rabattpris, andra studentkort och göra massa annat inför studierna. Min hjärna tror nämligen att skolan börjar nästa vecka, men det stämmer ju inte. Det är TVÅ veckor kvar, inte bara en. Det enda positiva jag ser med det är att jag får en extra vecka med ”sovmorgon”. Jag måste ju förmodligen kliva upp en timme tidigare minst när skolan väl har börjat om nu schemat stämmer för min del. Annars klättrar jag ju på väggarna här hemma, för jag har typ ingenting att göra. Eller ja, förutom att jag har ett hobbyprojekt med en YouTube video som tar en halv evighet att spela in och redigera så är det jävligt dött med aktivitet här just nu. Jag hade hellre suttit och studerat kod och programmerat just nu om jag hade kunnat få bestämma… Men jag hoppas den här videon blir en någorlunda succé, annars lägger jag nog ner skiten för evigt.

Just nu spenderar jag min tid annars med att titta på Youtube videos eller nått och slösurfa. Precis som jag har gjort konstant i flera månader nu, om inte typ jämt i flera år eller nått. Jag är rätt trött på det. Trött på att bara sitta hemma, trött på att inte ha energi över till att städa, laga nya maträtter, hitta på något, åka iväg nånstans etc. Jag är rätt galet trött på det mesta nu. Det ska bli så skönt att för en gångs skull vara upptagen, och förmodligen så pass upptagen att jag knappt vet var jag ska börja. Jag lär bli totalt överväldigad med allting när skolan väl har börjat att jag inte vet var jag ska ta vägen eller nått. Men jag är åtminstone förberedd på det.

Och så lite matsnack…

De dagarna jag är i skolan, kliver man upp typ halv sju eller nått. De dagarna, eller frukost för alla dagar, kanske är förberedd och är antingen en fiberrik smoothie, Overnight Oats eller Chiapudding med varierande bär och frukter. Frukosten äter jag på tåget eller hemma när jag blivit hungrig. Minst 20 gram fibrer per portion också! Lunch för alla dagar, nästan hela veckan är också förberedd. Där är det linsgrytor, sallader, lasagne/pastarätter eller andra rätter som är lätta att göra många portioner på och som inte är allt för krångligt heller. Helst 20-25 gram fibrer per portion där också. Sen hoppas jag att jag får in vanan att äta frukt som mellanmål eller annat fiberrikt och att middagarna även blir lite nyttigare. Målet är ju som sagt att äta typ 80-90% veganskt om möjligt, precis som jag gjorde för ungefär ett år sen, och gärna överstiga 40-50 gram fibrer per dag. Sen får vi se hur länge allt det där håller i sig. Jag räknar med några veckor, sen får jag väl tvinga mig själv att äta nyttigt eller nått, men det hänger ju på vilka recept jag gör. Det är viktigt att detta blir hållbart och superenkelt! Annars kommer det bara bli asjobbigt och tråkigt… Jag vill liksom inte spendera onödig tid i köket när jag måste plugga!

Innan när jag gjort bland annat linsgrytor så har det varit gott första dagen, sen har det bara blivit sämre dag efter dag, för linserna förvandlas mer till nån röra än gryta. Sen har jag planer på att göra en egen variant av en one-pot-chipotle gryta som en annan bloggare har gjort, som vi har ätit flera gånger i flera varianter. Första gången vi åt det, följde vi receptet. Det blev gott men alldeles för starkt med en hel burk chipotle sås, och det var jobbigt med alla tillbehören även om det blev gott. Andra gången jag gjorde det, blev det bara med krossade tomater istället, och då smakade det hela korv stroganoff (inga tillbehör där heller), så det blev en stor favorit för min del. Sen har vi testat att ta en halv burk chipotle och utan alla tillbehören och det blev nog absolut bäst tror jag. Det jag hade tänkt testa, och det lär jag göra innan skolan börjar så jag vet om det funkar eller inte, är att ersätta riset med quinoa och istället för chipotle så blir det bara krossade tomater. Blir det gott så lär det bli en standardrätt att ha med sig till skolan sen.

Jag hade också velat testa göra en potatissallad med fänkål, vegansk variant helst och sen en nyttigare lasagne som har linser istället för färs, eller kanske bönor. Den lasagne vi har iofs börjat göra här hemma är dock jättegod, men ej vegansk. Den gör vi på Naturli’ färs och vi följer ett recept från ICA. Ett tips är att använda krossade tomater från Mutti till den och ta två burkar istället för bara en. Sen har vi börjat köpa färdig béchamel sås också, för det brukar funka så dåligt när vi gör egen och det blir så stökigt i köket.

Jag har många mat-planer, men det viktiga är att det är nyttigt, skitenkelt att göra och går snabbt, inte stökar ner köket för mycket och jag vill gärna slippa hacka i timmar bara för att. Det ska vara fiberrikt, minst 20 gram fibrer per portion och framförallt smaka gott dag efter dag. Jag tror det här är enda sättet jag kan börja en bättre livsstil och jag hoppas verkligen att jag lyckas. Det är på tiden att skafferivaror används istället för att bara samla damm i nått skåp. Sen är jag ju ruttet trött på mina överflödiga kilon, så med den här planen hoppas jag att jag gått ner 10-15 cm runt magen i alla fall till jul och när jag väl lyckas med det att det inte återgår till att bli ”fet” igen. Det orkar jag inte med…

Jaja, nog snack om mat och andra repetitioner… Jag vill bara att skolan ska börja och det nu!

Publicerat den

Ett tomt hål skall nu fyllas…

Det här är inget jag direkt har nämnt eller pratat om, kanske knappt tänkt på men efter ett samtal med min älskade sambo så kom jag på en grej och efter jag hade sagt det så blev det som en bekräftelse att det är något som stämmer.

I mitt liv, typ under hela mitt liv dessutom så har det känts som om att det finns ett utrymme i min hjärna, typ som ett tomt hål som bara har väntats på att fyllas med kunskap. Jag tror personligen att den kunskapen jag har eftersökt i alla år är programmering, eller åtminstone mer datorkunskap. Jag kan datorer rätt bra, i alla fall mjukvara, men inget om hårdvara men det är inte det viktigaste. Under alla år som jag har bloggat och bråkat med webbhotell så har det ju alltid varit samma sak. Jag har gissat mig till lösningar, testat mig fram och kopierat och klistrat istället för att sätta in mig i den kod som behövs för att jag ska kunna förstå vad det är jag gör. När jag inte vet varför det inte fungerar så blir jag arg, frustrerad och det är otroligt tröttsamt. Jag vill liksom inte ha det så längre.

Mitt främsta mål med studierna nu, förutom att faktiskt utbilda mig till systemutvecklare är att hitta ett helt nytt sätt att lösa problem på. Istället för att ”fuska” eller hur man nu ska uttrycka det, så är min plan att göra verkligen allt jag kan för att förstå kod, programmering och språk samt datortänk från början. Sen ska jag sakta men säkert bygga upp min grund som utvecklare så jag vet på riktigt vad det är jag håller på med. Nu är det slut med frustration, bli arg över absolut ingenting och istället bara gå till källan av problemet direkt istället för att gissa mig till något.

När jag gick utbildningen på BTH så kändes det som att böckerna, kurserna etc. inte direkt hjälpte mig till att kunna något mer som skulle ge mig ett jobb inom funktionshinderområdet. Det jag lärde mig, kom mest från kurskamraterna, själva skrivandet och att jag hade Henrik som pojkvän. Det var alltså andra människor och deras perspektiv som lärde mig något mer än själva metoderna som nån gammal filosof kom på. Det är ju inte som om att jag har rabblat teorier och metoder sen jag slutade plugga. Eller sett en särskild metod fungera praktiskt när jag jobbade, men det var ju främst för att jag inte arbetade med andra människor på det sättet när jag var på Funkibator. Och för att jag inte kom ihåg särskilt mycket från min utbildning… Det jag lärde mig och hade nytta av var väl lärandet i bemötandet som sakta men säkert byggdes upp under utbildningen. Jag blev en bättre person av utbildningen trots allt, men jag tackar nog Henrik mer för det än något annat.

När jag började jobba på Funkibator så hade jag fått en ny syn på funktionsnedsättning och hur man kommunicerar med personer, men det känns som det var en dyr lärdom som mer eller mindre tömde mitt CSN till mer än hälften utan att jag fick nått särskilt för det. Det känns nu i efterhand som om att jobbet på Funkibator och min relation med Henrik är det som gett mest och från jobbet fick jag faktiskt lön. Dock är det säkert så att om jag lagt ner mer tid på studierna, läst mer kurslitteratur så hade jag kanske lärt mig mer, men jag har ju mina anledningar till varför jag studerade som jag gjorde på BTH.

Det är nog det som är skillnaden nu med den utbildningen som jag ska påbörja om några veckor. Med det jag ska plugga nu får jag riktig kunskap som jag direkt kan applicera i det jag gör. Vet jag programmeringsspråk, jag har en dator, har lärt mig hur programmering och datorer synkar ihop sig (eller hur man nu ska säga) så är möjligheterna oändliga. Det som också bidrog till att jag klarade utbildningen på BTH var för att vi hade bara uppsatser som tentamen, och inga salstentor. Hade vi haft det så hade det aldrig gått. Nu blir det några salstentor, men i och med att det är grejer jag måste lära mig och komma ihåg så är det nog en bra idé med salstentor även om själva idén skrämmer skiten ur mig. Jag vet dock att under rätt förutsättningar så kan jag lära mig saker och suga åt mig kunskap som en jävla svamp, så jag är väldigt övertygad om att det här kommer gå utmärkt. Jag är mer tveksam om jag kommer lyckas ställa om till en mer hållbar och hälsosam livsstil…

Böckerna är i alla fall beställda och det kostade hälften av vad jag hade räknat med. CSN är nu godkänt och jag får tilläggslånet också. Sjukersättningen är satt som vilande från och med 1 september så nu är det bara att glädjas åt allt antar jag. Nu kommer jag ha CSN i 5,5 terminer, sen är det maxat. Dock är målet att jag fram tills dess ska ha hittat sommarjobb, projekt och/eller deltidsjobb som ger mig inkomst sista tiden på utbildningen.

En stor överraskning kom dock för ett par dagar sen. De som följer mig på Facebook eller läser min engelska blogg vet nog redan om detta, men jag har nu ytterligare en till Apple produkt i min ägo. Henrik kom hem med en MacBook Pro 13″ 2018 modell och jag är superlycklig över det!

img_0301

Det känns väldigt nice att min lilla Apple samling utökas. Jag är ju i behov av stabila produkter i mitt liv. Min iPhone SE funkar bra än så länge, och batteritiden har blivit bättre, men det är lite för att jag experimenterat lite. Jag har typ slutat helt att spela på telefonen och använder istället vår iPad till det. Så länge jag inte filmar och fotar för mycket så går det också bra. I snitt går jag typ aldrig under 65% en vanlig dag nu med ca 5 timmars skärmtid så det är bra. Jag gillar fortfarande det lilla formatet, men det finns vissa småsaker som gör att jag gärna hade uppgraderat till en nyare modell sen, men så länge jag kan få min tröga hjärna att förstå att det egentligen inte behövs så kommer jag inte göra det.

Det jag syftar på är min ”lilla” eller snarare obefintliga karriär som videobloggare på YouTube. Jag hade velat börja lägga upp videos där igen, och jag gjorde en video i början av Juli som verkligen var asdålig, och som bara 30 personer sett än så länge så jag har förmodligen ingen tur alls där. Men ni som känner mig vet ju att jag aldrig ger upp och även där känns det som om att jag vill fylla ett tomt hål som längtar efter att visa upp sitt andra kreativa jag till omvärlden. Jag har ju bloggandet, så klart men läsarna är inte lika många idag som de en gång var men det skiter jag i. Jag bloggar för att jag måste och läsare är bara en bonus. Det är annat med YouTube. De som känner mig IRL vet att jag är duktig att prata, föra min talan, och jag kan både argumentera och skämta. Därför vill jag visa upp den delen av mig så andra kan ta del av det. Jag vet bara inte hur jag ska göra det på ett sätt som funkar. Kanske har det gått för långt? Med alla misstag jag tidigare gjort så kanske folk inte är intresserade längre och särskilt inte om jag inte har något särskilt att prata om eller visa upp.

Min plan som en återgående student till högskolan är att visa hur det går att plugga för mig, men även andra saker. Jag vill, om jag har tid för det ha en Youtube kanal som pratar om saker ur mitt perspektiv. Hur det är att studera programmering med funktionsnedsättning? Hur funkar pendling när man har fibromyalgi? Hur lätt är det att lära sig Java om man har inlärningssvårigheter (eller bara dåligt minne)? Hur man förbereder lunchlådor för studier när man är så lat som jag är? Etc. Det finns mycket jag vill prata om och visa upp för jag tror många kan ha nytta av det jag kommer uppleva. Efter lite googling så finns det typ inga YouTube kanaler som pratar om det här, men sen vet jag heller inte hur stor efterfrågan är heller. Planen är att göra informativa, humoristiska och lärorika videos om hur livet kan vara – utan att vara tråkig och förutsägbar eller nått. Eller utan att filma något vertikalt och vara som alla andra. Jag har många idéer men skolan och lära mig programmering är det som ska komma först de närmsta tre åren. Har jag tid till Youtube lär det bli en video i månaden eller nått sånt, men å andra sidan är det kvalitet för kvantitet som jag är ute efter. Det hade varit kul om jag lyckas den här gången, men huvudsaken är att jag lyckas bli en systemutvecklare eller något annat inom programmering.

Jag ser i alla fall fram emot att få vara upptagen, äntligen få fylla mina hål och lära mig nyttiga saker om mig själv och inför kommande yrken.

Publicerat den

Förberedelserna inför högskolestudier 2018 har börjat…

Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant att jag lyckades komma in på högskolan igen. Jag har fått veta mer kring utbildningen också, då jag inte kunde hålla mig. Jag har loggat in, men inte registrerat mig ännu då den perioden inte börjar förrän veckan innan. Däremot har jag idag installerat Office 365 på datorn och ordnat med min studentmail. I alla fall på Mac minin. CSN ansökan är godkänd, men jag vet ännu inte hur det går med tilläggslånet. Efter en liten berg och dalbana så visar det sig förmodligen att jag hade rätt från början, att jag har rätt till det men i några dagar blev jag lite nojig som vanligt och kontaktade CSN och frågade. Svaret jag fick gav mig ingen direkt lugn i kroppen, men när jag dubbelkollade min skattedeklaration från skatteverket så såg jag att jag hade gjort rätt. Det man ska göra när man är i min situation som har sjukersättning på 50% (som jag ansökt som vilande dessutom) och har jobbat tidigare är att man ska räkna med den i sina totala inkomster, då sjukersättningen ligger under tjänsteinkomst. Min totala inkomst blev då strax över lägsta tillåtna inkomst. Hade jag bara räknat med lönen så hade ca 35 000 kr fattats, men jag hade rätt att räkna med sjukersättningen som jag har tolkat det i alla fall så nu är jag lite mer hoppfull.

Det är dock inte superviktigt med att få tilläggslånet, men det hade underlättat då min ekonomi hade förbättrats avsevärt istället för att bli något sämre. Särskilt i och med att jag har ett skånekort att betala för nu i 3 års tid. Dock hade jag väl ”fel” när jag räknade ut merkostnadslånet, men det beror på hur man ser det. Jag trodde till sist att jag skulle få nästan hela kortet betalt, men nej. Jag måste betala typ hela kortet själv. Så här funkar det, för den som inte fattar merkostnadslån för pendlingsresor:

  1. 154 kr per vecka måste man betala själv.
  2. En termin är 20 veckor.
  3. Ett Jojo Skånekort student kostar 875 kr.
  4. 154 kr x 20 veckor = 3080 kr
  5. 875 kr x 4 månader = 3500 kr
  6. Kvar att få ersättning för är 420 kr, eller drygt 80 kr i månaden.

Det suger att jag måste stå för nästan hela summan själv, men å andra sidan får jag mer i CSN (även om det är lån) och jag slipper betala tillbaka mitt nuvarande CSN lån jag har, så där sparar jag ca 550 kr per månad.

Det jag frågade skolan om gällande utbildningen var om programmeringsspråk och vilka datorer som kommer användas, eller plattformar. Det var lugnande att veta att utbildningen kommer gå djupgående in i Java och att man är fri till att använda vilket operativsystem man vill. Senare i programmet kommer vi utveckla appar för Android. Jag kommer använda vår personliga laptop, som är en windows dator till skolan. Detta för att jag inte riktigt har råd att köpa mig en Macbook, även om det kliar grymt mycket i fingrarna efter en. Det är liksom inget fel på laptopen heller. Den är 3 år gammal eller nått, men knappt använd alls. Den har dock SSD och Windows 10 så det är ju trevligt, men jag gillar verkligen MacOS som operativsystem, så planen är tillsvidare att använda laptopen i skolan och Mac minin när jag är hemma. Jag får försöka hitta nån lösning också så jag kan använda mig av bägge plattformarna när jag gör olika projekt med, men enligt Henrik finns det massvis av lösningar för det. Gitlab finns ju exempelvis… Det löser sig.

Angående programmeringsspråk så blev jag lite smått förvånad dock när jag fick veta att det nästan bara är Java vi kommer gå in på, men skolan har valt att göra så för att det är ett bra språk att börja med och det liknar många olika språk också, så det blir väldigt lätt att sätta sig in i andra språk om det skulle behövas senare. Det känns rätt bra nu i efterhand och min plan under studierna är väl ungefär så här:

  • Lära mig så mycket jag kan om java och programmering som jag kan.
  • När jag kan grunderna så ska jag lägga så mycket tid på studierna som jag orkar.
  • Har jag tur orkar jag göra lite mer än vad jag tror och kommer på fritiden sitta med egna projekt utöver vad skolan rekommenderar och kanske även använda mig av andra språk.
  • Planen är också att exempelvis bygga spel i Unity, komma på någon annan bra app som blir ett fritidsprojekt och sen söka sommarjobb samt deltidsjobb så jag lättare kan få ett bra första jobb, eller inte bli för bankrutt på kuppen under studierna.

Jag längtar så grymt mycket tills studierna börjar! Jag är så uttråkad här hemma just nu att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Jag har inte särskilt många serier att se på och YouTube börjar bli lite tråkigt. Nej, jag ser verkligen fram emot att få ha en anledning att resa mycket, pendla, plugga och stilla min nyfikenhet kring programmering och lära mig nya sätt att hantera saker på. Jag hoppas verkligen att utbildningen kan hjälpa mig bli en bättre person på det sätt att jag slutar ta genvägar, slutar gissa mig till lösningar och slutar bli arg och frustrerad för att det inte blev som jag tänkte mig från första sekund.

Jag tänker i alla fall göra mitt absolut bästa för att bli bättre på allt och som bonus hoppas jag även på att min ”nyttiga” livsstil och matvanor kommer bli standard också. Jag menar, med det har jag liksom inget val. Jag orkar inte vara ”fet” längre eller trött på min dåliga kropp.

4 september börjar jag och det ska bli så jävla roligt!!!

Publicerat den

JAG KOM IN PÅ HÖGSKOLAN I KRISTIANSTAD!!!

Yes. Nu kan jag andas ut. Aldrig någonsin har ordet antagen betytt så mycket för mig, men det är sant. Det är ingen dröm. Jag kom in på den utbildning jag helst ville gå, trots pendling, och allt annat man kan komma på. Det var dock mitt andrahandsval, men hade jag kunnat ändra det så hade det varit mitt förstahandsval, men jag kom på det efter det gick att ändra att jag helst ville gå utbildningen där. Orsaken är p.g.a kurserna. De lär ut matematik, algoritmer, massa olika programmeringsspråk och annat nyttigt som jag vill lära mig. En bred grund som kan ge mig mycket kunskap! Egentligen hade jag firat oavsett vilken utbildning jag blivit antagen till, men denna hoppades jag i slutändan mest på och det blev som jag ville.

img_0225.jpg

Nu ska jag alltså äntligen, efter typ 20 års undran och ”längtan” bli någon som håller på med kod om dagarna. Vare sig det innebär att jag gör appar, skapar spel, utvecklar det nya banksystemet eller förändrar världen för funktionedsatta så börjar det alltså i år. Det här året lär bli miraklernas år. Alla tre ”mirakel” har hänt. Jag klarade matematiken, älsklingen köpte mig en iPhone och jag kom in på högskolan. Herregud, liksom?!

Att jag kom in på högskolan i Kristianstad kommer innebära stora förändringar de närmsta åren, men jag ser alla som positiva utmaningar – under förutsättning att man klarar utbildningen och att allt går bra. Det kanske går åt skogen och jag kanske suger på att programmera, men åtminstone – då vet jag det. Idag vet jag inte alls hur bra jag hade varit som någon typ av utvecklare, men jag ser verkligen fram emot att få försöka göra mitt bästa. Det känns så klart lite ”jobbigt” att återigen börja plugga, för jag kom ihåg hur det var när jag gick på BTH. Man var liksom aldrig ledig, det fanns alltid något att göra. Nu har jag liksom varit ledig i typ 4 år eller nått. Med ledig så menar jag att efter man gjort det man ska så är det fritt fram på riktigt att göra vad man vill sen. När man pluggar sitter tankarna kvar, men det gör dem inte riktigt när man jobbar. I alla fall inte för mig och det jag har sysslat med de senaste åren. Skillnaden nu är att jag kommer läsa något som jag kan omvandla till en stor hobby, kanske något som ger mig en sidoinkomst under studierna. Och som förmodligen kommer göra mig till en bättre person, mer passionerad och lugn, eftersom jag kommer veta hur man gör från början istället för att gissa mig fram till lösningen och bli frustrerad på kuppen.

Om man ska prata pendling så ser jag pendlingen som ett test på min arbetsförmåga inför framtiden. Idag, som de flesta vet så ligger min arbetsförmåga på max 50% och det inom väldigt få yrken och/eller arbetsplatser. Orkar jag pendla, plugga och kanske göra nått krävande på fritiden så tror jag det är en riktigt bra övning när det gäller att veta vad som hade funkat för mig. Dock så önskar jag ju självklart i dagsläget att jag kan hitta jobb närmare Malmö, men pendlingen får agera som ett test på ifall man orkar jobba med än 50% med programmering. Det hade varit riktigt trevligt om det faktiskt hade gått. För jag vill jobba mer, för att tjäna mer pengar. För att ha råd med Grand Danois, men även andra saker. För att inte tala om hur mycket jag älskar att spara pengar! Inom IT branschen är lönerna dessutom mycket högre än om jag hade jobbat kvar inom något med administration etc. Att tjäna typ tre gånger mer brutto minst än vad jag hittills har gjort och få arbeta med något jag tycker är skitkul känns som en dröm. Visst, det kanske inte blir så men nu är jag i alla fall närmare ett svar på den frågan. Lyckas jag så kan vad som helst hända och det ser jag fram emot. Vilka möjligheter, liksom!

Att jag lyckades komma in, vilket var på håret då jag var längst ner på listan var verkligen ett smått mirakel. Mitt meritvärde är nämligen det lägsta accepterade, 13.46. Inte särskilt högt, men tillräckligt för att gå en campus utbildning i Kristianstad till Systemutvecklare 2018. När jag fick veta att jag låg på 9 plats i reservlistan och kände mig positiv till att komma in så började jag kolla upp saker inför utbildningen. Framförallt kommer jag behöva Skånekort, vilket innebär att det kostar mig inget extra att resa inom Skåne. Det känns bra, för då kan jag åka exempelvis till Lund oftare utan att känna mig rånad på kuppen för att biljetterna är så dyra. Jag fick veta enligt schemat att jag kommer behöva vara där ca 3-4 dagar i veckan och jag kommer behöva kliva upp typ 90 minuter tidigare än vad jag gör idag för att hinna till skolan i tid. Det positiva med allt det här är att jag ”tvingas” ta med mig både frukost och lunch till skolan, och det innebär direkt att jag tänker återgå till så som jag åt för ungefär ett år sen, vilket var praktiskt taget nästan helt veganskt och nyttigt som fan.

Jag längtar efter det. Att få göra exempelvis Overnight oats, ta med mig fiberrika smoothies på tåget och göra nyttiga lunchlådor i big pack som jag äter över veckan. Med tanke på mitt lilla experiment från förra året så gick jag ner typ 5 cm runt magen utan att behöva göra nått extra så vet jag att det här funkar. Detta var på loppet av kanske två veckor, iaf maxade fiberdelen. Att räkna kalorierna hjälpte inte alls lika mycket och inte heller motionen. Vikten rasade när jag började äta mer växtbaserat och veganskt. Sen så lär jag behöva äta så nyttigt jag kan för att orka med att studera. Detta med tanke på hur dålig min hälsa har blivit under åren av allt stillasittande etc. Och jag är så trött på att vara överviktig nu. Det är verkligen dags att göra åt detta. Det är så jobbigt! Tröttheten har i alla fall stabiliserat sig, och särskilt efter att jag slutade på Funkibator. Eller rättare sagt, blev uppsagd och arbetsbefriad. Den varma sommaren har dock varit asjobbig och tröttande, men jag är inte trött på samma sätt som jag var under 2017. Nä, där skulle jag nog kunna påstå att jag är friskförklarad med min lilla ”nära-väggen” situation.

Nåja, jag tror jag skrivit ner allt jag ville nu. Snacka om att man är glad nu, smått överraskad men framförallt lugn och avslappnad. Hela denna veckan samt lite av förra har jag varit på helspänn hela tiden och superkänslig för allt. Det är inför det här beskedet, men det löste sig. Jag slipper skriva högskoleprovet igen, jag maxar mitt CSN så jag slipper oroa mig för pengar och jag får fantastiska möjligheter att ställa om livsstilen till något mer hållbart och hälsosamt på kuppen.

Det kommer bli skitkul det här!

Publicerat den

Ett argt inlägg om politik, regn och antagningsbesked.

Det här inlägget är nog ett argt inlägg. Det finns mycket just nu som stör mig. Oron över att inte komma in på högskolan. Leva resten av året utan någon som helst inkomst (förutom min skitlåga sjukersättning). Tvingas läsa högskoleprovet två gånger till, bara för att. Att det aldrig regnar. Att det ser ut som höst och öken därute, fast det är mitt i sommaren. Att vi smälter bort i lägenheten och att man tvingas ha fläkten igång nästan dygnet runt. Folks idiotiska politiska syn på andra människors val. Med mera, med mera…

Jag blev ju reserv 9 till utbildningen jag har sökt i Kristianstad. Även om det är det lägsta numret, så är det ingen garanti för att jag ska komma in. Tidigare när jag tänkt på högskolan, efter att jag fick veta att jag blev reserv så har jag varit hoppfull, men inte så mycket nu längre. Orsaken beror mest på att vi tänkt fel med statistiken. Innan hade vi ”räknat ut” eller nått att det skulle räcka med att en person säger nej, så kommer jag in, men det stämmer ju inte. De 9 som redan är antagna + de 8 som ligger före mig i kön måste säga nej till sin plats först – sen har jag chans på att bli antagen i urval två. Blir jag fortfarande reserv till alla utbildningar så är det väl ok, då finns hoppet kvar för mycket kan hända på uppropet. Men orka vänta, liksom?! Jag är så trött på att vänta! Jag vill bara ha besked.

Har jag tur i så fall så kanske hälften skiter i att dyka upp eller nått och så får fler reserver plats, men det finns inga garantier där heller. Som tur är har jag blivit antagen till en komvux kurs jag har sökt i programmering. Den tänker jag påbörja om jag blir reserv till alla högskoleprogram jag har sökt. Dock så är det bara en kurs och på enbart 25% så jag kan inte söka CSN för det, och jag kan heller inte få a-kassa (vad jag vet) då det ställs en massa krav på mig om jag ska plugga en kurs med a-kassa.

Så blir det så att allt skiter sig, så går jag utfattig hela hösten medan jag pluggar programmering 1 och sen är jag väl arbetslös igen och letar praktik samt pluggar väl till högskoleprovet till både hösten och våren. Jag hoppas verkligen inte att det blir så, men det positiva med allting är att får jag godkänt i programmering 1 så kan jag söka till massa YH utbildningar och det är positivt. Det absolut negativa med om jag inte kommer in i år är att dels få vänta ett helt jävla år till samt att jag är urfattig denna hösten och att jag tvingas skriva högskoleprovet två gånger till. Blärk! Inget jag ser fram emot. Jag vill bara plugga just nu, och plugga programmering/datavetenskap i nån form. Jag håller på att krevera av för lite att göra här hemma, så jag börjar klättra lite på väggarna. Jag har nog aldrig varit så uttråkad i hela mitt liv som jag är nu. Det värsta är också att den här känslan av att vara uttråkad har pågått i minst 1 år, kanske två. Jag minns inte när det började. Så längesen är det. Det är ok så länge man har en bra tv-serie att titta på som tar ett par veckor att se klart. Eller ett gäng intressanta YouTube klipp. Så fort det är över – ja då är jag så uttråkad att jag håller på att krevera. Inte särskilt kul för mig som älskar att inte göra så mycket om dagarna. Det börjar dock bli väldigt ohållbart så oavsett vilket så vill jag bara börja med något snart.

Sen måste jag skriva av mig om en annan sak. Jag bara måste, för jag orkar inte bli mer irriterad på småskit nu. Det handlar om politik. Ett ämne som jag är dödstrött på. Varför? Jo, för att det är inget annat än smutskastning, skandaler och konstant jävla rasist och PK snack. För att inte tala om allt blaj om feminism… Jag är dödstrött på det! I sociala medier finns det flera som delar mycket politik i och med att det är valår. Det är väl ok, för det är kul att höra folks åsikter. Däremot kan vilket ämne som helst bli tjatigt och jag är trött på tjat. Särskilt eftersom 99% av allt man ser online just nu handlar bara om Sveriedemokraterna eller #metoo rörelsen. Det är så tröttsamt! Jag är inte heller perfekt. Jag är expert på att tjata, jag vet!

Fine, jag vet att det är ”viktigt” att inte rösta på SD och jag tänker inte lägga min röst på dem heller. Med viktigt inom citationstecken så syftar jag på att jag blir inte arg eller besviken på de som väljer att rösta på SD, för jag anser att folk får rösta hur fan de vill! Även om det är på SD, eller till och med KD! Jag har valt sedan länge att lägga min ”bortkastade” röst på Direktdemokraterna, för att de är inte som andra partier. De är inte ens som Piratpartiet. Jag vet att små partier utanför riksdagen har liten chans att komma in i riksdagen, men jag skiter i det. Jag vill inte rösta på något etablerat parti. Varför? För det bidrar inte till en positiv förändring! Det är bara samma gamla jävla skit – år ut och år in. Jag är så trött på det! Nedan kan ni se en förklarande video om hur direktdemokrati fungerar och hur DD hade gjort om de hade kommit in i riksdagen.

Det är nog många och jag förstår varför många väljer att rösta på SD av den anledningen. Folk vill ha något nytt och det är helt ok. Det vill jag också. Däremot vill jag inte ha något ”återförsvenskat” Sverige där alla invandrare åker hem och där det blir tvång för män och kvinnor att återetablera korkade könsroller och tvingas fira svenska helgdagar bara för att så säger lagen. Inte fan vet jag! Jag vet inte alls hur Sverige skulle bli ifall SD skulle styra Sverige. Vad folk säger/tycker/skriver är en helt annan grej jämfört med vad som faktiskt kan hända. Risken finns att SD blir största partiet i år. Vad det betyder vet jag inte, men jag röstar i alla fall inte på dem.

Det enda jag kan göra är att skapa förändring på mitt eget sätt. Det gör jag i år genom att rösta på DD och inte något annat etablerat parti. Jag menar, mina frågor som jag tycker är viktiga talas det inte om i ett och samma etablerade parti. De partierna kommer aldrig någonsin att bry sig om mina sakfrågor. Vilka är dem då? Jo, landskatt, basinkomst och en skatterefom som gör verklig skillnad. Det som står i det länkade inlägg står jag för fortfarande, även om Anna inte jobbar inom politiken mera… 4 år senare och debatten om landskatt och skattereformer i övrigt är lika tyst som i graven. Varför i helvete då ska jag rösta på ett etablerat parti som inte gör ett skit med mina sakfrågor?

Så kom fan inte och säg att MIN RÖST ÄR ATT PASSIVT STÖDJA SD, DIN JÄVLA NÖT!!!🤬

Publicerat den

Reserv till högskolan och lite tankar om integration…

Jag glömde nämna i mitt förra inlägg, där jag skrev om vår resa till London att jag under den veckan fick veta att jag är reserv till allt jag har sökt till högskolan i höst och att Storbritannien sköter integration på ett mycket bättre sätt än många andra länder. Vi börjar med högskolegrejerna – sen kommer det större grejerna.

Reserv i urval 1.

Ja, jag blev reserv till allt. Egentligen har jag bara chans att komma in på en av utbildningarna och det är den i Kristianstad. Där ligger jag på plats 9 i grupp B2 eller BII som det kanske egentligen heter. Det är rätt så goda odds, beroende på hur många som blivit antagna tackar nej etc. Det brukar vara rätt vanligt att många gör det eller att det senare skiter i att dyka upp på uppropet så hoppet finns kvar om att det kan lösa sig med högskolan i höst. Dock så håller jag mig realistisk och utgår ifrån att jag är arbetslös eller nått sånt till hösten. Det är säkrast så.

På de andra utbildningarna jag har sökt så ligger jag bäst till på en annan utbildning jag sökt till Malmö Universitet, där jag ligger på plats 30 i BII gruppen. Där räknar jag inte med att komma in, men vi får se. Det verkar lovande i alla fall att jag ska komma in i Kristianstad. Om jag kommer in så kommer jag verkligen bli skitglad. Visst, det innebär pendling på kanske 3 timmar per dag 5 dagar i veckan, men det är det i så fall värt! Om inget annat så är det ett test på hur väl jag kan klara av att jobba och pendla. Spännande ska det bli i alla fall om hur det går, så vi får se. Den 2 augusti får jag veta om jag är antagen, så några veckor till med väntan får det bli. Detta är också min sista ”semestervecka” för året eller hur man ska säga, så om en vecka får jag dra iväg till Arbetsförmedlingen och skriva in mig oavsett. Har jag tur blir det bara nån månad eller så med a-kassa och jag hoppas att a-kassan för min del är helt ok istället för urusel.

Tankar kring integration och språkkunskaper.

När vi var i London i förra veckan så märkte vi att i stort sett all servicepersonal vi stötte på kom från andra länder än Storbritannien. Det var lite komiskt, nästan, men det var inte det konstiga. Det vi lade märke till var att ingen brydde sig om det. Iofs, så har jag själv inte lagt märke till att folk här i Sverige eller andra nordiska länder bryr sig om ifall servicepersonalen är svenska eller inte, men här hör man definitivt mer rasistiska uttryck än vad vi hörde i London. Å andra sidan kan detta bero på ”tur” eller att integrationen helt enkelt fungerar bättre där än här. Var man än gick såg man människor av alla färger och vi hörde massvis av olika språk. Dock var nog många turister, men av de som jobbade i servicebranschen så kom folk från alla möjliga olika ställen. Inte för att vi frågade, men nästan alla bröt på något språk, vare sig det var ryska, tyska eller spanska eller nått helt annat.

En kväll när vi hade varit och shoppat lite längre bort från hotellet så började vi prata om det här och så kom vi in på integration, språk och hur staten lägger sig i individers språkkunskaper. Här tycker jag och Henrik olika, men det han sa har fått mig att tänka om lite. Personligen, efter att bara ha sett väldigt lite av Sverige och andra nordiska länders hantering av invandrare så har jag bildat mig en uppfattning. Det jag menar här, är att jag har inte direkt upplevt ”rasismen” som alla pratar om. Inte förrän jag flyttade tillbaka till Skåne 😱. Dock även att ha bott i Malmö i ett drygt år nu, så har jag inte direkt sett något problem med invandrare när jag gått på stan, men rasismen hör man ändå lite här och var från svenskar. Dock så var det värst när vi bodde i Arlöv, herregud vilka skrämmande konversationer vi hörde… Där vi bor nu är det definitivt lugnare och bättre.

Jag har tidigare varit av den åsikten att jag tycker det är viktigt att oavsett vilket land man kommer ifrån och vilket land man flyttar till så är det viktigt att lära sig det språket i det nya landet och kunna göra sig förstådd. Ett exempel jag alltid utgår ifrån är att varje invandrare i Danmark jag har pratat med eller hört prata, talar mer eller mindre perfekt danska. Det är inte så här i Sverige. Jag skyller dock inte det på individen, för det kan finnas massa olika anledningar till varför dessa personer pratar så dålig svenska eller inte kan göra sig förstådda på annat sätt. I alla fall, jag har i princip tolkat bra språkkunskaper som bra integration. Om det är något bra av mig att tolka eller något skitdåligt och skrattretande vet jag inte, men det är så jag har tolkat det. Kan du språket, är du mer integrerad. Punkt slut, eller nått i den stilen. Det stämmer säkert i viss mån, men hela diskussionen handlade om att man egentligen inte behöver kunna tala språket för att kunna leva i det ”nya” landet man flyttat till. Varför inte bara prata Engelska? Det borde ju liksom gå, eller? Alla länder i hela världen lär ut Engelska på ett eller annat sätt vad jag vet så då borde ju det räcka? Behöver du läsa en text, finns det massvis av verktyg för att hjälpa dig förstå texten. Vi pratade en hel del om det där, men när jag började förstå vad Henrik menade så insåg jag att mitt sätt att se på integration och språkkunskaper är egentligen rätt idiotiskt, för han har ju rätt. Staten ska egentligen inte behöva lägga sig i hur folk väljer att leva sina liv, eller vilket språk de kan tala. Huvudsaken är att göra sig förstådd. Det kan man göra på många olika sätt, och jag har inget emot att tala Engelska med människor som inte är från Sverige. Jag menar, Henrik jobbar i Danmark, men alla där är inte danskar. De finns folk från hela världens hörn på hans jobb. Alla pratar Engelska på kontoret och med kollegorna så varför ska då alla lära sig danska bara för att de jobbar i Danmark när Engelska räcker eller funkar perfekt i dagsläget?

Mitt problem med allt det här dock är att jag generellt ”nästan jämt” stött på personer som inte är från Sverige, som talar otroligt dålig svenska och som inte kan göra sig förstådda på Engelska eller andra sätt och där brister det för mig. Jag har varit med om många läkarbesök där jag inte förstått ett ord av vad läkaren sagt, men det har verkat som om att läkaren förstått mig. Det är lite jobbigt, eftersom jag hatar missförstånd. Jag antar att det är en bidragande orsak till varför jag tycker det är så viktigt att kunna kommunicera, göra sig förstådd och helst lära sig språket som man talar i det land man väljer att bo i. Bra språkkunskaper behöver dock absolut inte innebära bra integration. Det hjälper ju absolut att kunna språket i landet man bor i, men det behöver ju inte betyda att man lätt får jobb, att man kan kommunicera, att staten hjälper dig etc. Nej, där behövs det andra tag för att skapa en bättre integration.

Efter att bara ha spenderat en vecka i London och sett lite av de ”problem” som Sverige har med så kallade invandrare, så ska jag egentligen inte uttrycka mig så mycket, men jag står kvar i det faktum att det är viktigt att kunna språket i det land man bor i. Däremot så börjar jag väl öppna tankarna för att så länge man kan göra sig förstådd i de flesta fall så ska väl staten inte nödvändigtvis behöva lägga sig i hur folk lever sina liv etc. Hade jag själv flyttat till ett annat land så hade jag självklart valt att lära mig språket – om det behövs. Engelska pratar jag redan flytande, men alla övriga länder så hade jag lärt mig språket. Främsta anledningen till det är för att jag tycker det behövs och för att jag tycker det är roligt med språk. Men som läget är nu kommer man aldrig lämna Sverige, och det känns tryggt på många olika sätt. Så länge det inte blir totalt kaos förstås, men blir det så, lär det bli det i alla andra länder också inom kort. Men jag hoppas jag slipper uppleva det.

Det räcker liksom med den här torra sommaren och insikten i att planeten håller på att kollapsa ändå såsom läget är just nu. Men det är en helt annan historia.