2 poäng av 24 – fy fan vilket jävla skit!

Om ni inte fattat det, så syftar jag på mitt resultat i min omtenta för del 1 i mattekursen under våren 2019.

Ok, om man ska se det positivt så blev det ju en 50% förbättring, eller är det 100% förbättring? Vem fan bryr sig?! Resultatet på senaste matteprovet har fått mig att bli så jävla sur och arg att jag inte orkat meddela folk utanför skolan om mitt dåliga resultat. Just nu handlar allt om matematiken, men jag är bara sur och förbannad när jag tänker på det. Det får mig att känna mig totalt och komplett meningslös och att allt jag gör spelar ingen roll, för jag kommer misslyckas med matten i alla fall och jag kommer inte kunna fortsätta i höst. Det är så det känns, men jag har inte gett upp ännu.

Jag har inte råd eller lust att ge upp. Jag ska fanimej fortsätta räkna, oavsett hur jävla asjobbigt det faktiskt är. Idag har jag faktiskt fått hjälp av en bekant som arbetat som mattelärare innan och hennes förklaringar har verkligen hjälpt mig förstå lite mer om hur jag bör tänka och räkna. Jag ska träffa henne flera gånger och få mer hjälp. Det ska förhoppningsvis leda till en ny strategi när jag pluggar, så från och med nu är tanken att jag ska framförallt öva på de svårare delarna i matteboken, för det är inte lönt att fokusera på grunderna. Inte när läraren skiter fullständigt i att kolla hur man förstår grunderna, och bara tar det absolut svåraste som går att hitta på tentorna. Känner jag att det är lönt att öva på grunderna så gör jag det, men allt som kommer kräva att räkna ut direkt med miniräknaren är bara att skippa och finns lösningen i formelsamlingen så hoppar jag över det också, så länge jag vet alla steg i en uträkning.

I del två så kommer det handla om trigonometri, sinus och cosinus, statistik och lite annat. Hela statistikdelen har jag typ gjort när jag gick mitt gamla program på BTH, men jag behöver en liten uppfräschning i det för att komma ihåg hur fan man gör. Även om del två handlar mycket om lite ”lättare” grejer så räknar jag inte med att man kommer få tal som innebär att räkna ut en vinkel på en triangel eller kolla hur många valar som fanns i världen 1922 i ett diagram. Nej, jag räknar med att se såna komplexa tal som jag knappt kan öva på i boken och när det handlar om derivata och integraler så räknar jag inte med att lösa en integral, utan mer trippel-integraler eller nått sånt skit. Och detta säger jag utan att veta ens vad en integral är för något, men det ska tas upp snart och de jag har pratat med på sistone har nämnt det också, så därför tar jag det exemplet. Jag menar, varför inte, när det är så standarden är på den här kursen. Det är så jävla onödigt svårt och det ska inte behöva vara så!

Jag utgår ifrån att jag kommer misslyckas totalt på del två. Jag ska bli glad om jag får mer än 1 poäng. Får jag mer än 1 poäng så kan jag klassa mig själv som världsmästare i matematik. Det är så det känns. Komplett jävla orimligt. Fy fan, vad det här suger! Men jag ger inte upp! Detta ska sluta med mig som någon typ av programmerare/utvecklare. Så enkelt är det. Oavsett hur lång tid det tar, men jag hoppas att jag inte hamnat i pensionsåldern innan jag klarat en utbildning dock…

37 år och huvudet är sprängfyllt med tankar

Igår fyllde jag 37 år. Den dagen var ungefär som vilken annan söndag som helst. Vi tog det lugnt, sov ut tills det inte gick längre, åt frukost och tittade på TV. Jag tog emot gratulationer via Facebook och telefonsamtal och beställde ett nytt mobilskal samt stickers att sätta på datorn för lite pengar jag fick i present. På eftermiddagen körde vi till Emporia och laddade bilen. Medan den laddade så åkte vi in till Triangeln och testade nya restaurangen, Koshari House. Det var intressant, men maten var lite enformigt. Jag åt en böngryta och älsklingen käkade falafel på bondbönor. Det hade varit mycket godare om det funnits mer grönsaker och andra tillbehör, men det var ändå gott. Jag hade gärna gått dit fler gånger och testat någon annan rätt i alla fall.

Efter att vi var där så åkte vi tillbaka till Emporia och handlade lite grejer på Willys. Eftersom jag fyllde år så ville jag ha en tårta så vi köpte en prinsesstårta där och lite annat smått och gott. Sen åkte vi hem, såg lite film och fortsatte spendera söndagen som vilken annan ledig dag som helst.

Körd i matten – igen… och en backup plan är skapad

Jag gjorde omtentan i matten för någon dryg vecka sen och det kändes bra när jag skrev den. Det gick ju så klart åt skogen, och än så länge vet jag inte exakt hur det gick. När jag är i skolan nästa gång ska jag hämta ut tentan och kolla hur det gick. Som jag skrev i ett inlägg på väg hem från tentan så kan jag ändå ha lyckats få typ 13 poäng men ändå failat eftersom jag kanske då inte fick minst 1 poäng på varje del som krävs för godkänt på tentan. Jag är ändå stolt över vad jag skrev, för det gick bättre, trots att jag inte pluggat mer än några få timmar på en månad istället för halvtid. När jag fick veta hur det gick i fredags så skapade jag min backup plan, vilket är att söka till diverse YH utbildningar i Skåne. Det blev nästan 10 stycken, men många av dem är sena anmälningar och vi får se om jag blir antagen till någon av dem. Klarar jag dock del 2 i matematiken i antingen originaltentan eller första omtentan så är det lugnt med att fortsätta och jag hoppas jag lyckas, men man vet aldrig. Just nu vet jag inte vad jag ska tänka eller tro.

Det enda jag vill är att ha en färdig utbildning i programmering så jag kan söka jobb och börja mitt liv på riktigt och planera inför framtiden. Det är rätt tröttsamt att vara 37 år gammal och praktiskt taget inte ha livet under kontroll ännu. Ingen fast inkomst. Ingen hög(re) inkomst. Inga direkta jobb att prata om och framförallt ingen Grand Danois. Just nu, med tanke på hur mycket jag älskar att programmera så vill jag bara programmera mer, men i projektgruppen är vi praktiskt taget färdiga med allt vi har planerat att göra, och detta är ungefär 3 veckor innan deadline. Efter detta är det eventuellt nya features vi kan komma på, men annars är det bara småpill och buggletning kvar. Och programmet i sig är nästan buggfritt redan. Vi har bara jobbat på så bra, så då har det blivit så. Det får mig att längta lite mer till sommaren, då jag planerar att göra ett spel istället för att jobba. Och sen blir det ju så klart att räkna matte också. Frågan är bara hur mycket matte jag behöver räkna…

Jag känner mig ändå hoppfull trots allt. Till sist ska jag bli en utvecklare inom programmering, men eftersom jag väntat så länge med att komma hit så vill jag inte vänta längre. Det positiva med min så kallade backup plan är att jag får en ny möjlighet att bli ännu bättre på programmering, då jag läst grundkurser i programmering och objekt-orienterad programmering dessutom samt en kurs i databaser. Jag slipper matten igen om jag kommer in, och jag slipper den jobbiga (men nödvändiga) pendlingen. Men å andra sidan får jag då säga hejdå till mina nuvarande kurskamrater och lärare och frågan är hur attraktivt det är att ha både 1 års utbildning från högskola och sen en komplett YH utbildning för en arbetsgivare? När man förklarar att det bara beror på att man inte fixar matten så borde de förstå. Jag har liksom noll oro när det gäller allt som har med programmering att göra, eftersom det är så roligt och jag bara vill lära mig mer. Majoriteten av programmerare sysslar inte med matematik när de jobbar. Matematik och programmering går dock lite hand i hand ändå, för det är liknande tänk och gör man exempelvis spel behöver man tänka mer på x och y grafer/skalor men de flesta säger att man ska kunna de fyra räknesätten och förstå det logiska tänket och det förstår jag. Grejen är ju denna att det krävs ju matte 2 (eller B) minst för att komma in på programmeringsutbildningar så där har man ju matten redan. Och jag planerar starkt för att att inte hamna i en yrkesroll där jag dagligen behöver räkna ut ekvationer bara för att prata med en dator.

Problemet i det här programmet jag går nu är att vi går igenom så mycket matematik på en termin istället för att exempelvis kräva matte 3 (C) för att komma in och gå igenom matte 4 och 5 i så fall på en termin istället för att tränga in alla 5 mattekurser på en termin. Sen hjälper det ju inte att tentorna är übersvåra och matteboken är komplett meningslös. Jaja, jag ska gå vidare från det här. Det sker av logiska förklaringar, min dåliga hälsa samt alla anledningar jag tjatat om kring det här. Jag tänker inte ge upp i alla fall. Det löser sig på ett eller annat sätt. I värsta fall om jag inte lyckas komma in på någon annan utbildning heller, då tar jag studieuppehåll i typ 1 år, går arbetslös och typ lär mig programmering på egen hand, fortsätter göra mitt spel eller flera spel för jag tror inte jag kommer lyckas få ett jobb. Sen vill jag heller inte ha något jobb om det inte innebär programmering i någon form, om jag ska vara helt ärlig.

Men viktigast av allt just nu är att slippa tänka på matematik. Det om något vill jag bara vara färdig med.

Jag var på vegovision 2019 i Malmö!

Och det var en eftermiddag som mer eller mindre kan kallas för mirakulös. Några minuter efter att jag kommit in i byggnaden stötte jag på en gammal vän från gymnasiet som jag tappade kontakten med efter att jag tog examen 2001. Snacka om att man blev smått förbluffad över det! Vi stod och pratade en stund, la till varandra på Facebook etc och sen så gick jag vidare in på mässan och provsmakade på allt möjligt.

Jag träffade också Gustav från Jävligt Gott, köpte en T-shirt med texten ”Post Meat Generation” på och berättade vilken inspiration han är för mig. När jag såg honom på Vegopodden med Mattias Kristiansson så blev jag superglad och jag håller med han i mycket av hans synsätt på vegomat, och hur vi kan förändra och förbättra världen genom att visa att vegansk mat kan smaka hur bra som helst, utan att behöva vara sura pekpinnar på köttisarna. Nog för att jag är egentligen mer för att äta ”nyttigare”, men jag äter ju inte så nyttigt idag ändå, och det är jävligt nice att det bara blir och finns bättre produkter på veg0marknaden numera. Bara för att du slutar äta kött, så behöver du inte sakna mycket, och det är rätt fräckt! Den dagen man kan köpa veganska ”steakes”, creme fraiche, filmjölk, gräddfil och vispgrädde som smakar och beter sig som det man är van vid så räknar jag med att det blir en stor brytpunkt för mig den dagen jag blir vegan. För vegan ska jag bli. Det tog 12 år för Gustav att bli vegan, så då är det nog ok om tar några år till för mig att bli det också.

Gustav från Jävligt Gott lagar korvgryta i Peas of Heaven’s monter.

Han blev väldigt glad över mina ord i alla fall, och det glädjer mig. Jag hoppas jag kommer stöta på han fler gånger. Jag träffade också Mattias, från tidningen Vego och det var superkul! Stötte på han precis när jag var på väg att gå hem, med mina kassar och ryggsäck fulla av vegomat, mycket av dem hade jag aldrig provat innan. Mattias började prata med mig som om att vi har känt varandra i hur många år som helst, och han började också gräva lite i mina kassar vilket jag tyckte var skithäftigt. Jag fick dock påminna han om vem jag var, för han kunde inte riktigt placera mig. Nedan kan ni se inläggen från instagram, för historien börjar nämligen med att jag köpte hans bok, det veganska köket för ett tag sen och taggade han på instagram, och han svarade minsann! Skitkul! Jag frågade honom om när nästa avsnitt av vegopodden kommer, men det lär nog dröja. Mycket planering etc, och det kan man ju förstå.

Jag och Mattias Kristiansson på Vegomässan i Malmö 2019!

I alla fall, det var riktigt jävla roligt att äntligen vara med på en vegomässa. Allt jag smakade på var fantastiskt gott. Särskilt en ny mjukost, typ en vegansk Philadelphia ost, från märket Huj . De är ett nystartat företag i Göteborg som gör växtbaserade pålägg, och när jag smakade på den naturella ”osten” så blev jag helt förbluffad! Den smakade gudomligt gott! Den kan lätt ersätta creme fraiche eller så i kalla rätter, som dip etc. Särskilt med en skvätt citron och lite salt i. Mums! Deluxe! Längtar tills deras varor går att köpa där jag bor! Oatly’s iFraiche är ju bra att den finns, men den är hemsk naturell, tyvärr men denna var så jäkla god! Ingen konstig eftersmak och riktigt krämig. Nedan finns en länk till en bild på hur förpackningen ser ut.

Åh, jag vill ha!!!

Jag spenderade säkert 600 kr eller mer på mässan och jag hoppas att allt smakar bra. Vi köpte dock hem Peas of Heaven’s vegofärs och så gjorde vi tacos på den när jag kom hem. Det funkade sådär, för det blev väldigt starkt. Den färsen är rätt hårt kryddad från början, men konstistensen var trevlig. Dock inte lika bra konsistens som Naturli‘ färsen. Den är fan magisk! Dock har den slutats säljas helt på ICA, men den finns på Willys, så nu har man en större anledning att handla på Willys oftare, så länge den finns kvar där d.v.s. Peas of Heavens korvar däremot är fan magiska de också. Har testat både grillkorv, chorizo och middagskorv. Übernice! Nu blir man ju fan hungrig av att tänka på all god mat man har köpt. Jag återkommer i ett annat inlägg där jag berättar mer om hur allt smakade.

Förhoppningsvis godkänd omtenta i matematik och sen vegovision!

Det här inlägget skriver jag på väg hem från första omtentan i matematik som jag precis avklarat. Publicering kan dock ske senare 😉 Denna gången kändes det mycket bättre och med lite marginal kan jag klara godkänt. Det hänger på om jag faktiskt har räknat rätt på alla frågor. Klarar jag godkänt på denna tentan så är det verkligen ett mirakel, för det innebär i så fall att jag gjort det utan att ha pluggat inför den mer än kanske 5 timmar på en månad (exkl. föreläsningar), istället för typ 100 timmar som egentligen krävs. Alltså 20 timmar per vecka… Plus att jag går från 1 poäng av 24 till kanske 9-12 poäng. Det är en stor förbättring, om jag nu klarar tentan d.v.s. Förra gången när jag gjorde tentan så förstod jag absolut ingenting av den, så inte så konstigt att det gick så dåligt. Det var inte förrän läraren visade hur man skulle tänka som jag förstod, och det har hängt med mig dagligen sen dess och hjälpt mig komma framåt utan att lägga ner så mycket tid på faktiskt pluggande.

Som jag kanske nämnt innan, så har jag pluggat så hårt i början på den här terminen att jag praktiskt taget körde slut på mig själv. Det innebar att jag sen några veckor innan första tentan i Objekt-Orienterad Programmering och mattekursen inte kunnat plugga ordentligt, för att energin är som bortblåst. Dock så är det inte ett hinder i programmeringen, för där går det jättebra. Det jag lärde mig sen innan sitter liksom kvar och mitt arbete i projektkurs 2 går riktigt bra. Det är bara lite lite kodande, för allt med kod går så fort och ”lätt” att det inte är så utmanande just nu. Jag har dock fått lite fler koduppgifter att göra, men just nu ska vi fokusera mer på att skriva rapporter inför en opponering vi ska ha i nästa vecka.

Min Apple Pencil med den tjocka kudden omkring den

Energin är fortfarande som bortblåst, men jag har hittat lite strategier som gör saker lite lättare. En av dem grejerna är att jag har en tjock ”kudde” virad runt min Apple Pencil som gör den mer bekväm att skriva med utan att jag får ont så lätt i armen och händerna. En annan grej är att jag fokuserat mer på att lära mig formler istället för att nöta massa tråkiga tal och det har hjälpt. Boken är ändå komplett meningslös när det gäller att räkna tal i min mening, då det är 90% ”lättare” tal som ändå inte kommer på tentan och väldigt lite tal man faktiskt behöver öva på, så att bara sitta och räkna hjälper inte i det här fallet. I alla fall inte mig. Hade jag kunnat hitta andra tal att räkna online etc så hade det underlättat, så hör av er om ni känner till någon bra sida för det. När jag satt och skrev tentan idag så visste jag vad jag höll på med och hur jag skulle lösa i stort sett alla uppgifter. Frågan är nu om jag gjort rätt på alla, eller gjort slarvfel, men även vid avräknade poäng ur en realistisk beräkning så har jag fått allt mellan 10-13 poäng, och det krävs 9 för att bli godkänd. Läraren kan också vara snäll och ge poäng även om svaret är fel, men uträkningen är korrekt, så i vissa fall lär det kanske ske i mitt fall. Tentan har bestått av 5 uppgifter, varav uppgift 1-3 har deluppgifter i sig, lite så här:

1 a) i) lös denna uppgiften.
ii) lös den här uppgiften.
iii) lös den här också.

2 a) lös denna uppgiften.
i) här är en deluppgift att lösa.
ii) Här är en till deluppgift.
b) lös den här uppgiften.

3 a) Lös den här uppgiften.
b) Lös denna med.

Får man minst 1 poäng per deluppgift (ett i = 1 poäng, a eller b = 3 poäng) samt totalt minst 9 poäng på alla andra så klarar man godkänt. På uppgift 2 och 3 är det a) och b) uppgifter som generellt ger 3 poäng vardera, så där hämtar man in den mesta poängen. På deluppgift 1 och 2 (alla ”i” uppgifterna) har jag räknat med att jag får 1 poäng på vardera, så där är det då 2 poäng, sen har jag räknat med ungefär 2 poäng på vardera 3 poängsfråga, och jag har då lite marginal att räkna med. Det kan ändå gå åt skogen. Även om jag totalt får ihop vi säger 12 poäng, vilket är mer än 9 (alltså godkänt) så måste jag ändå ha minst 1 poäng på varje deluppgift, och där är problemet, så jag hoppas att jag gjort rätt, eller åtminstone tillräckligt rätt för att klara godkänt. Jag skiter i ett högre betyg än G (i detta programmet innebär det en 3:a) just nu, jag gjorde inte ens dem, för huvudsaken är bara att klara godkänt.

Jag kommer i alla fall att återkomma så fort jag har en rättad tenta och jag håller tummarna att jag lyckas klara det. Gör jag inte det, blir det till att räkna massa matte under sommaren, vilket jag väldigt gärna vill slippa och fixar jag inte någon av tentorna så är det typ lika bra att hoppa av, för då får jag inte fortsätta gå på så många kurser och kommande år blir då lite meningslösa. Jag vill verkligen inte hamna i den situationen, men jag känner mig ändå stolt över dagens prestation gällande tentan i matte så det kanske löser sig ändå.

Det går dock inte att vara för hoppfull. Jag är fullständigt inställd på att jag kommer få sitta hela sommaren och räkna matte minst en timme per dag, och att jag får göra tredje tentan i bägge delarna av mattekursen. Jag har dock en plan B, och det är att söka till YH utbildningar i Skåne om det visar sig att det skiter sig totalt. Dock om jag klarar 50% av kursen så får jag gå vidare och det hade varit bra. Det positiva är också att del 2 i kursen känns lättare än del 1 för i del 2 så är det mer fokus på geometri, och statistik vilket är lite lättare att lära sig. Det ultimata hade ju varit om jag klarar bägge delarna och slipper därmed strul med CSN…

Nu är det i alla fall dags för vegovision 2019! De kommer till Malmö, och även om jag missat några timmar så tänker jag gå dit, så det ska bli skoj! Har alltid missat det innan, så hoppas det blir givande. Vad som hände när jag var där kommer jag skriva om i nästa blogginlägg!

Godkänt i objekt-orienterad programmering, men totalt körd i matematik…

Den här vårterminen har jag pluggat jävligt hårt, så hårt att jag typ kört slut på mig själv. De senaste veckorna innan programmeringstentan och tentan i matematik så har jag knappt kunnat plugga alls och sen dess har jag varit rätt mycket ledig. Dock också totalt död och som vanligt och fastklistrad i soffan med tv serier blandat med total uttråkade känslor. Jag klarade programmeringstentan med godkänt (högt) betyg, så det är jag supernöjd med, men i matten så gick det så dåligt det kunde gå, men jag tycker inte det är mitt fel. Kursen vi går i matematik just nu går igenom allt från matematik 2 till 5 om den kursen nu finns. Det mesta i den här kursen kan jag, i alla fall i del 1, för det var ju det jag läste för ett år sen, men det jag har lärt mig tog tid förra året och var svårt som fan. Det som är nytt i denna kursen behöver jag mer tid för, men att orka plugga så mycket som krävs går typ inte just nu.

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men det är som om att man går i nån slags dvala just nu och man orkar typ ingenting. Det är rätt jobbigt, men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Alla säger – PLUGGA!!! Javisst. Hur då? Hur pluggar man matematik 20+ timmar i veckan när man blir helt jävla död efter typ max en timme per dag att man inte orkar göra nått annat? När man får så ont i armar och allt annat att man knappt kan tänka på nått annat? Förklara det för mig… Jag ska dock erkänna att jag på sistone faktiskt typ tvingat mig själv att bara räkna, och även om jag inte pluggat så mycket som jag faktiskt måste så är det ett steg framåt. Två timmar är bättre än noll timmars plugg, eller hur?

Jaja, jag är så trött att jag typ tvingat mig själv att blogga lite, för jag är även trött på att prata om min nuvarande situation. Det har hänt mycket senaste veckorna som både är bra och negativa, men jag orkar inte gå igenom det igen. Just nu är allt lugnt, och gällande matten är jag beredd på att räkna i min egen takt hela sommaren och ta de tredje tentorna i augusti. Frågan är vad som händer om man inte klarar matten, för då är jag verkligen körd. Det är nämligen en spärrkurs, men jag lär väl skriva mer om det nästa gång, eller bara nån annan gång…

Jag har i alla fall rosa hår igen och idag börjar Game of Thrones sista säsong!!!

Plugga hårt och effektivt?!

Ja, det är ju målet som många känner till. Lägga ner 40 timmar i veckan på högskolestudierna för annars går det inte. Heltid är heltid. Punkt slut. Sen jag började skolan i höstas så har jag faktiskt lagt säkert 40 timmar på skolan, utslängt då på hela terminer. Det brukar vara rätt lite i början, och sen ju närmare slutet och tentan man kommer, desto mer att göra blir det. Så var det lite i höstas, men extra jobbigt eftersom jag hade många omtentor, men när jag var klar med dem kändes det som om att jag hade för mycket fritid istället, fast jag satt och programmerade bara för att jag ville eller behövde.

Den här terminen har varit lite som en berg och dalbana. Väldigt lite att göra i början, nästan löjligt lite och sen helt plötsligt hur mycket som helst. Sen när det var över, vilket tog typ en vecka ja då blev det lugnt igen. Och så har det hållit på. Det är typ 10-15 timmar under de lugnare veckorna jag har behövt lägga inkl. föreläsningar, men sen när det är mer att göra så är det garanterat minst 35-40 timmar per vecka. Senaste tiden har det varit lite mer att göra, men nu är jag typ ifatt igen så nu är det ”lite lugnare”, men där är det annorlunda just nu. Det är faktiskt rätt mycket att göra, i alla fall om man säger repetition inför tentan som ska vara i vecka 13. Vi har två tentor då, men det positiva är att vi har inga lektioner alls där emellan, så det är bra. Sen är vi lediga i typ 4-5 dagar innan nästa kurs startar och det kan behövas lite vila efter kursen i Objekt-Orienterad Programmering. Det har varit kul, men det vi har lärt oss på sistone har varit alldeles för komplicerat för att bara lägga några lektioner på det inför tentavecka. Med tanke på att det inte blir så mycket fokus på diagram, utan mer på teori kring OOP och JavaFX så känns det lite korkat att halva kursen spenderades på diagram istället för ren och skär programmering, men kursen har varit bra tycker jag. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så studerar jag typ alltid själv numera, men jag har ändå lärt mig galet mycket, fast jag pluggar ändå relativt ”dåligt”.

Med dåligt, beror på hur man ser det. Jag läser till exempel inte i boken, men däremot googlar jag mycket och försöker sätta mig in i ett problem med så mycket kunskap som möjligt så jag kan undvika att bli sådär asjobbigt-skit-frustrerad-megaförbannad över ingenting. Det går bättre, men varje dag är inte perfekt. Jag har ställt mycket frågor när jag väl är i skolan och när jag väl bara får ”kopplingen” till hur allt hänger ihop så fastnar det. Nu inför tentan så har läraren varit väldigt snäll och mer eller mindre spoilat hela tentan för oss, vilket uppskattas mycket. Det han har gjort är att lagt ut quiz med typiska frågor som kan komma på tentan. Det är mycket att skriva, men det positiva är att jag får skriva på dator denna gången! Det känns väldigt trevligt. Jag undrar hur det kommer gå, men det borde innebära lättnader för min del med minnet och annat, då jag är mycket mer van att skriva på tangentbord framför en skärm istället för med penna och papper. Det är lite grejer jag behöver öva på såsom olika Design Patterns samt generiska metoder (generic methods), och kanske nått mer, men i övrigt vet jag (tycker jag) tillräckligt för att klara minst godkänt.

Det är också tenta i matematik i nästa vecka, och där kan jag typ det mesta också. Om man kollar på vilken typ av tal som kommit på tidigare tentor så behöver jag typ kolla lite mer på 2-3 saker, men även om jag känner mig trygg i bägge tentorna just nu så är jag ändå supernervös och utgår ändå från omtenta i bägge kurserna. Matematiken utgår jag nästan ifrån att jag kommer faila totalt, men det är mitt sätt att hantera det hela med. Det innebär alltså inte att jag är über pessimistisk, utan jag är mer realistisk. Jag vet att jag har svårt med minnet, jag gör lätt fel när jag har stress på mig, vilket man har när man skriver en tenta och jag är långt ifrån bäst i klassen. Jag har lärt mig programmering bra, men jag hoppas att efter denna kursen, och denna terminen att jag blir ännu bättre.

Med lite övning så kan det ju inte bli nått annat direkt…

Jag ska nog bara sluta…

Just nu är jag inne i en period där jag insett mycket i mitt liv. Jag antar att den perioden har pågått väldigt länge, med tanke på hur mycket jag upprepar mig i bloggen på sistone, men minnet mitt suger och har jag inte läst mina senaste inlägg på ett tag så har jag glömt att jag faktiskt skrivit om det, så om det blir upprepning ytterligare en gång så ber jag om ursäkt för det, men jag hoppas att det mesta här är nytt. Ok, då kör vi!

Acceptera ”ensamheten”…

Sen den här terminen började så har jag varit väldigt ensam i skolan. Ordet ensam kan tolkas lite hur det vill. I faktiska händelser har det inneburit att typ 8 av 10 tågresor till eller från skolan sker i min ensamhet. Jag har alltså inte sällskap med någon från klassen längre. Det beror mest på att de jag oftast brukar åka med skippar många lektioner av diverse anledningar och det kan inte jag göra så mycket åt, eller att det är fullsatt på tåget eller att jag väljer åka hem medan andra sitter kvar. Jag sitter också mycket själv i skolan under lektionen, och ett tag kändes det som om att hela klassen skydde mig som pesten men jag vet att så är inte fallet, men det var ändå konstigt. Ett exempel är om jag är en av de första in i klassrummet innan lektionen börjar och jag väljer en plats att sitta vid. Efter när det kommer nya personer in så sätter sig ingen bredvid mig. Om jag däremot kommer lite senare och kan välja att sitta bredvid någon så går det oftast bra. Det som ändå är lite konstigt är att ingen frågar mig något, utan det är jag som numera frågar andra personer om något. Hela det scenariot har dock börjat ändra sig lite, så det är positivt, men det är också för att jag har insett att vi är alla där främst för att lära oss saker och eftersom jag inte lyckats med min ”studieplan” som jag nämnt innan så innebär det också att när lektionerna för dagen är slut så åker jag hem medan många andra i klassen stannar kvar och studerar tillsammans.

Jag pluggar också därmed i 9 fall av 10 helt ensam, antingen på tåget eller här hemma. Det är oerhört sällan jag pratar plugg med kurskamraterna med, åtminstone så att man får hjälp av dem eller kan hjälpa någon annan, men för min del är det ändå rätt ok just nu. Orsaken är för att jag har ändrat mitt studiesätt lite, eller studieteknik vilket har lett till att jag faktiskt lärt mig otroligt mycket och det är på helt egen hand. Visst, jag suger fortfarande på att använda termer, men jag vet oftast hur jag ska lösa ett problem som vi håller på med för tillfället. I alla fall i programmeringen. I matematiken är det stundtals lite svårare, men där är det största problemet egentligen att jag blir så trött av att räkna så jag orkar inte sätta mig in i det mer än nödvändigt och själva programmeringen gör mig generellt piggare, så då är det lättare att bara sitta där flera timmar i sträck och bara lösa problem.

Sluta informera och sluta bry mig…

Någonting jag absolut har insett på sistone är hur tröttsamt det är att vara en vegetarian i en kött-värld. Jag är den enda personen i hela klassen som är vego och att försöka prata veganism, klimatförändringar, hälsofördelar etc om den här kosten är så oerhört jobbigt att jag vill faktiskt sluta prata om det om folk inte är intresserade av det. Orsaken? Folk vill inte lyssna eller förstå eller ens acceptera mina argument. Det spelar ingen roll hur trevlig, lugn och sansad jag är – de ”skiter” i mina åsikter och tycker jag är en helknäpp vegan som vill mörda kossor oavsett vad jag än säger, eller något i den stilen. Fast jag fortfarande är överviktig, fortfarande äter mjölk och ägg produkter och väldigt tydligt har noll kondition och allmän dålig hälsa så är jag ändå den där konstiga veganen. Jag respekterar andra människors val av att äta kött. Jag tänker inte tvinga någon att bli vegetarian eller vegan, även om det hade varit trevligt. Det enda jag önskar är att folk vore mer intresserade, villiga att lyssna, förstå och kanske bli lite nyfikna på vad veganism är och hur illa djuren behandlas, hur dåligt det är för vår hälsa och för vårt klimat etc. Men de vill inte, och från och med nu så tänker jag ta ett aktivt beslut att inte prata om veganism med någon om jag kan undvika det på ett tag – om nu inte en person är grymt intresserad av vad jag har att säga. Jag orkar helt enkelt inte göra något annat, för det tar för mycket energi.

Sluta lägga mig i…

En annan sak jag ska sluta med är att lägga mig i diverse debatter, både på nätet men även med andra personer IRL om jag kan undvika det. Ämnet spelar liksom ingen roll, det är samma sak om med att prata vego-grejer. Jag har spenderat så många år på sistone med att lära mig om saker som jag inte hade någon aning om (och typ 95% av resten av världen inte heller vet) och fått veta att i stort sett all information vi vet idag och har fått lära oss är fel. Och detta är inte en konspirationsterori! Det är baserat på ren fakta… Det som kanske stämmer är väl geografi och väder, men sen känns det som om allt annat är totalt tvärtom, om man ska överdriva lite för att bevisa min ståndpunkt. ”Människan behöver kött”, ”hundar är allätare”, ”komjölk är naturens kalcium” etc. Det finns så mycket som vi människor bara har utgått ifrån att så här är det, och sen när man tittar djupare på det så är det totalt tvärtom. Det är så galet, men jag ska inte gå in mer på själva ämnena nu, för då riskerar jag mer debatter jag inte har ork för. Vill du veta mer så rekommenderar jag att du kollar in bra dokumentärer som har riktig fakta i sig såsom Cowspiracy, What The Health, Game Changers (kommer snart!), Forks over Knives, och andra dokumentärer som rekommenderas av kända läkare inom WFPB rörelsen. Läkare för framtiden, eller PCRM är två bra organisationer som har mycket information som är korrekt och Dr Greger har sidan nutritionfacts.org också där han går igenom all forskning som finns om mat och hälsa så du vet vilka källor du kan lita på och vad forskningen faktiskt säger.

Nej, jag ska inte sluta plugga eller satsa på min framtid!

Ifall det nu var någon som läste detta och blev orolig så kan jag säga direkt att jag tänker inte sluta med mina studier. Jag tänker kämpa på i det sista för att lyckas för något annat tänker jag inte acceptera. Dock kan det ju hända att jag inte klarar matematiken och får göra alla möjliga omtentor, men i värsta fall så har jag hela sommaren på mig att öva mer matematik och jag är inställd på omtentor i bägge kurserna som jag går just nu. Skulle det dock gå åt skogen, ja men då finns det säkert andra lösningar. Jag kan testa söka jobb inom IT och kanske få något ändå, med bara 1 års utbildning, eller testa söka andra utbildningar mer lokalt inom IT där jag kan fortsätta plugga utan att läsa matematik. Jag är inte särskilt orolig för de kurser som bara innebär programmering, för om jag fortsätter som jag gör nu så lär jag klara mig med minst godkänt utan problem och sen får resten av term-användandet komma allt eftersom.

Ja, det var väl det för den här gången. Nu ska jag göra ett ärligt försök till att fortsätta studera för dagen. Om jag bara orkar d.v.s…

Ny termin, nya kostförändringar och en jävla konstig förkylning…

Ja, jag har gått in en bit på termin 2 nu och än så länge har det varit lugnt, men också tufft schema. I början var det typ inget alls att göra, sen helt plötsligt blev det hur mycket som helst och nu känns det som om att jag har missat något, för jag är typ redan nästan klar med allt jag behöver göra för den här veckan. De två kurserna vi läser nu är en kurs i matematik (15 hp, 50%) och en kurs som heter Objekt-Orienterad Programmering (7,5, hp, 50%). Mattekursen ska gå hela våren och i början av April ska vi läsa projektkurs två, men nu är det mest fokus på de nuvarande kurserna. I OOP kursen har vi mest bara gått igenom olika typer av diagram som hjälper en skriva kod lättare och förstå ”flödet” eller nått.

De vi fokuserar på heter UML, Use Case och Sekvensdiagram. De två första är relativt lätta att förstå och bygga upp, särskilt Use Case diagram. Sekvensdiagram däremot är skitsvårt. Det är lätta att läsa av och förstå på så vis, men att skapa dem är ett jävla helvete om jag ska vara helt ärlig. Det börjar dock öka med programmeringsuppgifterna och det är bra. Efter lite efterfrågan så fick vi faktiskt en extra uppgift som innebar programmering, istället för bara en massa diagram och det var uppskattat.

I mattekursen går vi igenom praktiskt taget all matematik man kan tänka sig. Allt från Matte 1a till Matte 4 tror jag nog vi ska hinna med under den här våren. Än så länge har matematiken varit väldigt lätt, och det gör mig förvånad. Det är ju för att jag läste matematik 2a för ett år sen och kämpade som en galning för att klara godkänt, men jag lyckades. Det enda jag behöver än så länge är en allmän uppfräschning, i alla fall för det jag redan har lärt mig. Det är lite nya saker med och de är svårare, och sen gör det inte saken lättare att man läser allt på engelska heller. Det mesta av det vi ska lära oss har jag redan lärt mig på ett eller annat vis, men jag lär knappast segla igenom mattekursen ändå. Jag oroar mig mycket för tentorna…

Mitt liv mot aktiv semi-vegan har börjat på riktigt!

Ja, nya kostförändringar har det blivit sen någon dryg månad tillbaka. Ett litet tag efter årsskiftet så fick jag nog med min struliga mage och alla dessa överflödiga kilon. Sen dess så försöker jag göra mitt bästa med att äta så veganskt jag kan och så fiberrikt som möjligt, utan att göra det jobbigt för mig. Generellt betyder det att jag bara minskat ner rejält på mejeriprodukter, och ökar mitt intag av grönsaker och annat från växtriket. Det har inneburit att jag kanske landar i kanske 30 g fiber på en dag i snitt och har jag tur kan jag få 2-3 dagar i rad som är helt veganska. Det är alltså en långsam förändring vi talar om här, men jag har redan börjat märka förändring. Magen mår lite bättre, dock inte helt ok – men klart bättre. Jag har gått ner några centimeter på varje ställe och kläder sitter lite bättre. Till och med mina gamla svarta byxor jag köpte på Dressmann nån gång förra året sitter lite bättre nu så det är bra. De har tidigare varit lite smått obekväma när jag sitter ner, då de sitter generellt för tight över låren, men nu kan jag sitta ner i dem utan att kännas att mina ben klipps av på mitten eller nått sånt. Lite av min jobbiga dubbelhaka har börjat försvinna och majoriteten av gångerna då jag haft sällskap till skolan på tåget sen årsskiftet har jag faktiskt gått både till och från skolan från stationen. Konditionen som är totalt urusel börjar också förbättras och jag försöker också dricka vatten före alla andra typer av sockerfria drycker och för en gångs skull hoppas jag att den vanan kommer hålla i sig.

Och så var det den konstiga förkylningen…

Just nu är jag förkyld, och det bröt ut i Söndags. Dock så kan jag nästan knappast kalla mig förkyld, för jag mår inte särskilt dålig. Näsan rinner och jag får snyta mig flera gånger om dagen, men större delen av dagen så mår jag fint. Ingen feber eller andra konstigheter. Det enda som är konstigt är den här förkylningen, men eftersom jag ändå är ”sjuk” så vägrar jag gå till skolan ifall jag skulle smitta ner mina kurskamrater. Det är garanterat den mest milda förkylning jag haft än så länge, men jag tror det mest beror på mina kostförändringar eftersom mejeriprodukter är slembildande.

Jag har ändå suttit hemma och pluggat och hunnit klart så mycket att jag undrar om jag inte har glömt något. Det känns som om att jag har ett massivt prov som ska göras i nästa vecka, eller en gigantisk rapport som ska skrivas, men nä. När jag kollar schemat så har jag gjort allt förutom att räkna matte denna vecka. Jag har till och med gått lite i förväg och börjat kolla på uppgifter som ska göras i nästa vecka, som för övrigt skall göras främst på plats p.g.a Flipped Classroom principen vi utgår ifrån.

För den som inte känner till det så är det typ att man gör mindre jobb hemma och mer i skolan. Alltså, man kommer till skolan, förberedd och har läst lite från kurslitteraturen och sett några videos samt läst artiklar. Sen under föreläsningen eller övningstillfället så gör man uppgiften som är tänkt annars att fungera som läxa vid klassisk undervisning. För min del är det mycket uppskattat då det innebär att man får mer hjälp av lärarna ifall man fastnar. Dock så har jag missat massvis av föreläsningar senaste veckan p.g.a läkartider och sen så blev jag ju förkyld.

Studietekniken är fortfarande undermålig…

Dock känns det som om att jag bör lägga lite mer tid på att läsa på om OO programmering, för en del av principerna har inte fastnat riktigt ännu. Jag vet dock inte hur jag ska läsa på om det för att bara läsa om det fungerar inte alls, då det mesta inom programmering just nu känns som något konstigt språk jag inte förstår. I alla fall när man läser om hur exempelvis en metod fungerar, jag har oerhört svårt att förstå den texten men efter tre år så ska jag tamejfan vara expert på det! Jag kommer ihåg basic principer, men det var längesen vi gjorde rejäl programmering nu och det är lätt att glömma bort saker då. Särskilt med mitt dåliga minne som snabbt går utför om jag inte använder mina kunskaper…

Jag hade ju en plan för den här terminen och visst genomför jag den. Dock som vanligt blir planerna aldrig som planerat. Tanken var att jag typ skulle börja vara i skolan typ dagligen. Sitta där från morgon till kväll oavsett om vi har föreläsning eller ej och plugga tillsammans med några andra kurskamrater. Jag bestämde in med en grupp, men i och med att det var så lite att göra i början så sket det sig rätt snabbt och sen så har allt bara varit som en berg och dalbana sen terminen började, vilket har lett till att jag har missat föreläsningar och därmed kommit i otakt med de jag tänkte plugga med. Jag kan plugga, och tro mig, jag gör sällan något annat men att plugga effektivt är jag fortfarande lika dålig på. Det jag behöver är en grupp att diskutera med när man fastnar, att hjälpa andra komma vidare, diskutera vad som faktiskt stod i boken så man förstår det man har läst, och risken är stor att jag får kämpa på i min ensamhet precis som förra terminen. Men blir det så, är det ok. Jag får försöka hitta andra sätt att bli mer effektiv på. Det handlar mest om att faktiskt lära sig och förstå principer. Kunna förklara vad något är och hur relationen fungerar mellan två eller fler olika saker (eller objekt i det här fallet). Jag är rätt dålig på det, och det var jag även i höstas, men till sist så fastnade det mer tack vare projektkursen och alla gruppträffar vi hade då. Samt min nyfikenhet jag fick efter jag skrev tentan i programmeringen. Då lossnade mycket!

Min plan med att förbättra min studieteknik var också att bli mer hälsosam i samband med det. Är jag i skolan varje dag mellan typ 09:45 – 15:00 samt att jag spenderar minst en timme på tåget med att plugga mer så innebär det att jag måste ha frukost och lunchlåda med mig, alltså en bra anledning att fixa fiberrik frukost, nyttig och fiberrik lunch och förhoppningsvis äta en bättre middag så hade det liksom löst alla problem i en handvändning för mig. Särskilt om jag hade gått till och från skolan minst 3 dagar i veckan. Men som vanligt blir det aldrig som jag har tänkt mig. Men det är lite där min nya kostplan också inte är så extrem heller. Det jag siktar på är att plugga på så gott jag kan, förhoppningsvis lära mig grejerna på mitt eget sätt och det med maten löser sig till sist. Visst hoppas jag på att jag om några månader väger kanske 5-10 kg mindre än idag, men jag räknar inte med något. Även om jag hade vägt 5-10 kg mindre om ett år så är det gott nog, för huvudsaken nu är bara att skapa mer rimliga rutiner som gör att jag mår bättre och orkar mer på alla sätt och vis.

Utan att krångla till det för mycket!

Apple produkter triggar köpberoende?

I vissa fall är svaret där nog garanterat ja. I mitt fall? Ja, där återstår det nog att se känns det som. Efter mitt inköp av en ny mobil, som jag tekniskt sett inte behövde så kanske man börjar bli lite orolig över alla grejer jag vill ha och kan köpa, men som ni vet om ni har läst allt jag har skrivit så har jag kämpat med dessa känslor om att köpa prylar i månader, om inte år och jag väljer till sist vad jag bedömer är det bästa för mig. Hade jag varit som ”alla andra”, d.v.s en person som kan ha kontroll över sitt beteende och handlingar i praktiskt taget alla avseenden så hade jag inte velat byta över till iOS så himla ivrigt, för jag hade lärt mig överleva med det jag hade då jag använde primärt Android och Windows. Då hade jag heller inte blivit arg över småskit och stört mig på ytte-pytte saker som jag faktiskt gör utan anledning. Nu blev det inte så och som person har jag kommit till stor insikt på sistone att jag må ha problem, men att vara köpberoende är inte ett av dem. Lite ha-galen och tekniknörd är jag, absolut men verkligen inte köpberoende och jag har inte ett problem eller ett missbruk på g.

Jag var ”nöjd” Android användare, trots laggiga produkter som oftast måste bytas ut efter nått år eller max två och jag hade kunnat bortse ifrån att Google spionerar på en och säljer ens data om jag hade varit stark nog, eller haft verktyg som hjälpt mig tänka på annat. Den rastlöshet jag har känt senaste åren har verkligen varit jobbig och den är fortfarande jobbig. Som tur är har jag något att fokusera på numera, i och med att jag började plugga och därmed började vända mitt liv från något allmänt ”meh” och ”tråkigt” till något mer levande och passionsdrivande. Just nu är jag också i en process där jag tröttnat och ruttnat på mycket och i och med det kräver jag förändring. Ovanpå det ligger då den där ”köphetsen” som pågått i nått år snart och det är säkert fler jag känner som tror att jag kommer återgå i gamla beteenden och köpa prylar bara för att istället för att tänka mer logiskt och vara nöjd med det man har. Men – det personer inte kanske alltid inser är att jag var nöjd med allt jag hade, i alla fall om vi nu fokuserar främst på Apple och mobiler, men det gäller generellt även allt annat jag har eller haft. Jag älskade SE mobilen. Det var fantastiskt att vara inne i Apple världen och hade jag som sagt aldrig börjat skolan, börja bli mer aktiv och typ nästan dagligen varit på resande fot hade jag haft noll anledning att ersätta den fina, jättesnälla gåvan med någonting nytt och dyrt och så mycket större. Visst, den var liten, lite jobbig att skriva på men jag var ändå superglad och lycklig över att jag hade den och dessutom fick den. Jag kommer alltid se tillbaka på när jag fick den mobilen som ett av de bästa ögonblicken i mitt liv, för det betydde så mycket. Och det betyder fortfarande mycket, så visst känner man sig skyldig när man ersatte den mobilen med en annan nått halvår senare.

Dock är jag inte som andra, verkligen inte som andra och jag har problem med mycket i mitt liv. Problem som jag typ har haft hela livet men som jag inte tänkt på eller brytt mig om särskilt mycket förrän på senare tid. Nu inser jag, sen jag började skolan igen hur dålig hälsa jag har fått, hur annorlunda jag är jämfört med de flesta personer och jag har också insett att jag måste ta tag i mycket för att mitt liv ska kännas lika roligt om 30 år som det har gjort under större delen av mitt liv. Jag har i hela mitt liv älskat att ha en stillasittande livsstil som är beroende på att en skärm av något slag alltid är igång. Numera hade jag oftast hellre gjort något annat, eller åtminstone känt att jag kan/borde göra något annat. Visst, att stirra på skärmar är roligt, men nu menar jag mer att jag vill inte längre vara beroende av att alltid ha en bra serie att titta på, eller filmer. Istället vill jag läsa böcker, programmera eller göra något mer krävande och utvecklande. Att bara titta på tv är inte roligt längre. Det är något jag gör numera i brist på annat, för jag hade så mycket hellre gjort något mer passionerat. Hur jag kommer dit har jag ingen aning om, men jag får försöka hitta sätt att komma dit, för nu är det bråttom. Jag köpte en ny mobil för att kunna slippa tänka på hur litet batteriet är när jag är på resande fot, för att kunna helt fokusera på studier på tåget exempelvis och för att tvinga mig själv att slippa titta på tusentals videos om iPhones för att istället försöka göra något annat. Det tar dock tid att ändra vanor, men jag är förhoppningsvis på god väg. Jag har planer, riktiga planer på hur jag ska lösa det mesta efter att allt det här jobbiga är ur vägen. Framförallt ska jag studera mer effektivt och det ser jag fram emot. När jag känner att jag har orken, ska jag läsa ett kapitel ur en bok för att träna upp mig att tycka om det. Häromdagen innebar det att jag började läsa om fjärde boken av Wheel of Time och jag hoppas att jag kommer längre den här gången. Framförallt hoppas jag att jag kan lära in en ny vana som innebär att läsa böcker är en trevlig grej och inget som är jobbigt som jag känt i alla år tidigare. Jag är tveksam till om jag lyckas, men jag tänker försöka.

Jag tycker personligen att istället för att se min nuvarande Apple hysteri som ett problem, se det istället som ett verktyg för självinsikt, för det har hjälpt mig att inse andra saker i livet, samtidigt som mitt liv gått från att bli underbart tråkigt till meningslöst och nästan tråkigt i många fall. Det var inget jag förväntade mig, men så blev det och nu gör jag mitt bästa för att ta tag i allt. Saker och ting har förändrats och jag var nog inte beredd på det när jag tänker efter.

Det jag menar är att jag trodde aldrig, för mer än typ 10 år sen att jag skulle tröttna på den livsstil jag har längtat efter hela livet. Med min sambo lever jag det liv jag alltid önskat. Det var liksom aldrig ok att vara så inaktiv och annorlunda som jag är när jag växte upp, alla krävde så mycket av mig men det enda som var roligt var att titta på tv, eller nått. Hade någon sagt till mig bara för kanske 3-4 år sen att jag hade känt såsom jag gör idag så hade jag skrattat dem rakt i ansiktet och kallat dem idioter eller något, men visst har det förändrats. När jag inte visste bättre, då utgick jag ifrån att jag kommer aldrig jobba heltid, eller ens få ett jobb. Jag kommer aldrig kunna arbeta med datorer eller teknik som jag velat göra hela livet, så därför pluggade jag inte till det för alla de där år sen. Därför var det rätt logiskt att man nöjde sig med hur livet var och inte strävade efter mer. Det som jag strävat mest efter hela livet är ju att skaffa Grand Danois, och efter att bara ha ett allmänt ”meh” liv utan någon vidare passion, mer än över meningslösa saker som inte ger något så har jag bara levt mitt liv utefter de förutsättningar jag har haft. Hade någon sagt till mig att jag hösten 2018 faktiskt skulle börja plugga till systemutvecklare så hade jag blivit förvånad och inte trott på dem. Jag finner det fortfarande lite konstigt, men åh, vad jag är tacksam för att det blev av. Nu tänker jag göra det bästa av situationen, och det får bli efter en tid med ”köphysteri”, stor insikt och krav på förändringar och bättre produkter som hjälper mitt liv istället för att förpesta det.

Jag vill ha produkter som fungerar, som gör det dem ska, som jag kan lita på och därmed kan jag fokusera på bättre saker. Jag vill ha en bättre hälsa och jag har tagit steget för att förbättra den och min studieteknik kommer förhoppningsvis förbättras från och med nästa vecka när de nya kurserna börjar. Jag ser fram emot att ha ett bättre liv och det här så kallade köpberoendet är för min del och i mitt liv och i min plan, en tillfällig lösning.

Inget annat. Ni får helt enkelt lita på mig.

Det blev en iPhone Xr…

Ja, direkt efter mitt förra inlägg så åkte jag faktiskt iväg till närmsta NetOnNet butik och köpte med mig en massa grejer. Det var inte helt planerat att jag skulle komma hem med en, men det blev så och det måste jag tacka tjejen i butiken för. Tanken var att jag ville leka lite mer med den så kallade ”TrueDepth” kameran som finns på de senare modellerna av iPhone. Det som hände var att jag gick direkt till avdelningen där de har alla iPhones. De hade en iPhone X och en Xr att leka med, men någon hade gjort så telefonerna var låsta så det gick inte att kolla foton etc med dem, så jag gick och frågade personalen en mycket viktig fråga.

Kan iPhone Xr, Xs, X eller Xs Max ta bilder på objekt/djur med svart bakgrund med selfie kameran?


Svaret var faktiskt – JA! Det visade sig att det stod en tjej vid kassan som hade en Xs Max och hon hjälpte mig ta foton på ett objekt och visst funkade det! Det innebär att med lite trix så kan jag ta foto på Maja med svart bakgrund. Jag försökte efter att jag kom hem och satt allt i ordning med telefonen, och jag fick två halv-bra bilder, även om de blev lite väl suddiga. Idag fick jag till två bättre bilder, och de kan ni se på Majas senaste Instagram inlägg.

Maja ligger på golvet, men jag lyckades få bild på henne med svart bakgrund men bilden är väldigt suddig.
Halvselfie med mig och Maja, där man ser armen på mig, men fokus på Maja. Bättre bild i alla fall, men tids nog ska jag få bättre bilder på henne.

Telefonen är i alla fall snabb som fan, bekvämare att hålla i än vad jag trodde och bilder man tar med selfie kameran blir väldigt bra. Face ID är också väldigt trevligt. Jag köpte också ett genomskinligt silikon skal för 100 kr som ska skydda telefonen tills jag har fått hem ett personligt skal jag har beställt. Självklart är det beställt från det stället jag har ordnat med alla andra skal, Designskins.se eller Dein Design. Det finns ett lokalt ställe också men de hade inte några silikonskal, utan bara vanliga plastskal. Jag har bestämt mig nu att jag ska testa att bara ha ett skal i silikon, för jag har köpt ett skärmskydd med, och i och med det blev den billigare varianten av iPhone så köpte jag också till AppleCare+, så nu behöver jag inte oroa mig för det. Till min iPhone SE så hade jag ett dubbelt skal, vilket jag verkligen älskade att ha, men jag kände att om jag typ skulle behålla den telefonen så vill jag kunna byta skal lite lättare. Efter lite prejande med en liten kniv från iFixIt så fick jag loss skalen, men jag får se hur det går med bara silikon skal. Nya skalet är ungefär som mitt gamla, en bild på Gandalf, men med lite reklam för den här bloggen också. Hoppas resultatet blir bra i alla fall. Relativt billigt pris. Ca 240 kr med frakt.

Bild på mitt gamla skal som är i två (hela) delar. Detta är faktiskt inte taget i porträttläge, men fokus gör att det ser ut så. Jag märker skillnaden direkt att bildkvalitén är bättre.

Jag köpte också en så kallad ”PopSocket”, eftersom telefonen är mycket större och jag har haft stora telefoner innan. Dock vet jag inte om jag är superglad i konceptet, men efter att ha hållit i telefonen med den på så uppskattar jag det mer. Har jag tur kan jag flytta runt den och sätta den lite bättre då den är lite för lågt ner tror jag, och då lär det bli bättre. Men den var billig, 129 kr, så det är inte riktigt att kasta pengarna i sjön. Min andra tanke med PopSocket grejen är att jag skulle typ använda den som en hållare när jag tar mina selfies till bloggen, men eftersom selfie kameran har bildstabilisering eller vad det kallas för så blir selfies sällan suddiga. Dessutom är det mycket fler pixlar och jag är supernöjd med kvalitén jag sett på bilderna än så länge. Det är fantastiskt!

Ångesten då?

Ja, den har väl börjat släppa lite. Älsklingen min har inte sagt så mycket och jag har köpt den kontant för mina egna pengar. Jag gjorde detta för att slippa tänka på skit och kunna gå vidare och jag såg ingen annan utväg. Inte för min tröga hjärna som inte vet hur man faktiskt kan tänka på andra saker än det som man tänker på just nu. Jag hade som sagt mycket hellre bara lärt min hjärna att läsa en bok, ta en promenad, komma på en app att programmera på eller städat hela jävla lägenheten om det hade varit möjligt, men när jag är så ofokuserad och så rastlös som jag känt mig den senaste tiden (eller åren) så finns det bara ett alternativ och jag tar den bästa vägen ut. Nu hade jag råd med detta. Kronofogden kommer inte och hämtar mig nu, och inte polisen heller och ångesten lär lägga sig, för det är inte som om att jag kommer bli besatt över min egen telefon. Jag kommer använda den precis som jag använt alla andra mobiler, men jag hoppas att det innebär att jag slipper tvunget se tusentals videos om iPhones på ett tag bara för att hjärnan inte vill något annat, för nu har jag erfarenhet av de nya modellerna. Det enda jag kanske kommer oroa mig för är om den ändå kanske är för stor och om kameran saknar funktioner, men jag tror jag kommer vänja mig med allt sånt eftersom tiden går.

Dock så finns det väl ändå ett bestående problem, som en ny mobil inte löser och det är min allmänna rastlöshet. Jag är fortfarande galet uttråkad när jag inte håller mig upptagen med skolarbete, en bra film eller serie eller gör något annat som är viktigare än Apple produkter. Men det löser sig. Ju mer jag lär mig programmera etc, och ju bättre jag blir på det, desto mer kommer jag sitta med det. Jag vill ju att programmering ska bli min nya hobby, mitt nya jobb, mitt nya ”allt” eller nått, men just nu är det lite svårt eftersom jag har ont om idéer. I värsta fall får jag göra om vårt textbaserade spel och göra en bättre version av det som jag kan säga själv att jag gjort och gå ut med officiellt. Eller så påbörjar jag det spel som jag ändå hade tänkt göra lite senare. Oavsett vilket så känns det lite lättare nu att gå vidare, tack vare att just det här problemet är ur vägen