Kategorier
Drömboendet

Tjat och gnat om bostad, framtid och historiska beslut.

Jag har börjat inse på sistone att jag förmodligen sedan länge gått för långt med mitt tjat om bostäder, BoKlok och allt annat jag inte kunnat släppa senaste året. Trots det så fortsätter jag tänka på det, drömma och hoppas och jag måste ju ha nått att blogga om, eller hur? 😉

Det visar sig när man möblerat lite…

Jag har besökt IKEA’s Home Planner igen och gjort lite beräkningar och möbleringar på vardagsgrum, kök och kontor i en trea av BoKlok. Herregud vad mycket yta det blir över! Det gör ju så klart att man inser hur mycket man vill ha en trea, men när man kollar budgeten och inser hur mycket billigare en tvåa hade varit – även i markplan så blir man lite smått knäpp i huvudet.

Möblering i 3D över hur det hade sett ut om jag haft en trea från BoKlok på 72 kvadratmeter. Galet mycket yta över.
3D bild över mitt eventuella kontor. Här utgår jag ifrån rätvinklad lägenhet, så skrivbordet står emot den andra väggen jämföres med vad jag har planerat innan.

Eventuella samboskap får bestämma lite också!

Jag har också börjat tänka så här. Så länge som jag vet om att jag primärt kommer bo ensam i min framtida drömbostad så räcker det med en tvåa – utan problem. Med tanke på hur jag har det just nu, där mitt skrivbord står i vardagsrummet bredvid TV:n utan att jag ser ett problem med det, så gör det ju inget om skrivbordet står mitt bland allt annat. Även om jag helst av allt vill ha ett dedikerat kontor. Jag syftar också på att jag får plats med säng, fåtöljer och TV samt klätterställning på 12 kvadrat utan konstigheter. Jag hade lätt kunnat också bo ensam i en trea och likaså ett radhus. Det har jag ju nämnt innan. Jag planerar också primärt för att bo själv, vilket mina trogna läsare redan vet. Dock – OM och det är ett stort OM. Ifall jag skulle bli sambo igen någon dag, eller ja, det blir bestämt innan jag valt min nästa bostad att jag kommer flytta ihop med någon. Då går det inte att bo två personer i en tvåa. Eller ens en trea tror jag nog. Nä, då måste vi ha en fyra eller radhus. I alla fall om jag utgår ifrån den mest troliga kandidaten J och en bostad från BoKlok 😍. Eller ja, oavsett kandidat så utgår jag ifrån att han behöver sitt eget skrivbord och är lika introvert och tekniknördig som jag är, så då behöver man lite mer plats till alla våra saker. Jag tror liksom inte att två stora skrivbord kan enkelt få plats i en trea, för de rummen, även om de är på 11 kvadrat ungefär är ändå rätt små. Eller ja, de är små på det sättet att ena vägen inte ens är 3 meter bred… Det skulle vara om man tar bort garderoberna i det rummet, men det lär nog bli mycket trångt ändå. Och varmt! Och flyttar man på garderoberna återstår frågan var de annars bäst får plats?

På sistone har jag blivit lite ”lugnare” eller vad man ska säga med om framtiden. Det jag syftar på är att om jag blir ihop med någon i framtiden och vi kommer bo tillsammans också så kanske man öppnar upp möjligheten att dela lånet och ta risken över att eventuellt separera och flytta igen en vacker dag, men vi får se. Jag räknar inte med något. Om det hade gått att lösa genom att min blivande sambo då hade bara varit nån slags borgenär eller liknande, d.v.s. stått på lånet men hade haft 0 kr i kontantinsats och fått bo med mig, och jag hade då sluppit köpa ut honom så hade jag absolut gått med på det. Men jag tror den möjligheten är liten. Jag menar, det är väl självklart att om man blir sambo i en gemensam bostadsrätt/hus etc så vill man väl ha samma rättigheter att bo kvar i huset om man delar på ett lån? Kanske om man hade löst det att personen i fråga bara äger max 10-20% eller nått. Då blir det ju inte lika mycket att köpa ut om vi skulle separera. Om nudå inte bostaden stiger fruktansvärt mycket i pris, för jag vill ju verkligen inte flytta vidare sen. I alla fall så känner jag så nu, och jag hoppas jag slipper fler flyttningar senare i livet.

Därför tänker jag ändå att ta det säkra före det osäkra. Jag vill klara mig oavsett händelse. Jag vill ha pengar kvar och känna mig nöjd och bekväm, även om djuren opererats på sjukhus, eller min nästa partner inte vill bo ihop med mig mer. Jag vill aldrig mer hamna i en ekonomisk knipa! Den saken är klar. Jag ska klara mig själv som om inget hade hänt oavsett, liksom. Därför är det mycket liten chans att jag kommer bo ihop med någon i framtiden och därmed bo större än 55 eller 72 kvadrat. Jag vet ju dock att jag än så länge suger på att bo ensam, och att flytta tillbaka till exet och därmed nästan aldrig vara ensam är väl kanske dålig ensamhetsträning, men jaja. När jag flyttar härifrån nästa gång så kommer jag vara mer redo och förberedd på hur jag faktiskt ska och kommer leva mitt liv i min nästa bostad.

Jag måste bli mer realistisk i nästa bostad

Jag kom och tänka på det när jag skrev mitt förra inlägg om BoKloks tvåor på 55 kvadrat. Särskilt när jag skrev om att man får en halv kyl och frys och jag vill ha en hel av varje samt ett massivt skafferi. Jag drömde och drömmer fortfarande om mitt ”drömkök” och hur jag vill göra där. Men om man är realistisk så kommer det aldrig bli en verklighet. Vad jag syftar på är att även om jag kanske skapar mig mitt drömförråd till skafferi och har en hel kyl och frys med mat bara till mig själv så är risken mycket stor med det att jag återigen kommer fylla hyllorna med saker, men sen aldrig äta upp det och det står bara och samlar damm eller blir dåligt. När jag flyttade tillbaka till exet fick jag ju slänga i stort sett allt jag hade köpt och nu har jag bara en bråkdel kvar av allt som var i frysen och skafferiet. Hur mycket jag än hade velat ha ett litet shoppingcenter till mig själv där jag kan välja och vraka på alla ”bra saker att ha” så tror jag inte att jag faktiskt kommer bli så duktig någonsin att det är realistiskt.

Jag menar, det är ytterst få recept jag har lagat som faktiskt smakat underbart gott att jag lätt kan äta samma lunchlåda 3-4 dagar i rad. Hade jag lyckats hitta såna recept så hade det blivit något annat så klart, men än så länge har jag inte det. Mina favoritrecept är dessutom såna som är gjorda för att ätas direkt, så då blir det också svårt att göra lunchlådor på dem.

Drömskafferiet med frysvaror:

Alltså, saker man alltid ska ha hemma:

  • Krossade tomater (minst 6 stycken burkar á la 400 ml)
  • Kokosmjölk, samma där med 6 burkar minst på 400 ml
  • Havredryck, helst minst 8 liter
  • Frysta grönsaker och bär från Magnihill, varierade sorter på 2,5 kg eller minst 1 kg beroende på sort.
  • Största förpackningen man kan hitta av olika linser och baljväxter, så jag helst kan koka mina egna för att spara ännu mer pengar. Annars säkert 4 burkar/förpackningar minst av diverse olika baljväxter.
  • Chiafrön, pumpakärnor, nötter och nyttiga snacks
  • Nyttigare mjölsorter samt psylliumfröskal.
  • Diverse burkar med svamp, majs och andra konsververade grönsaker som kan vara bra att ha.
  • Fiberrika spannmål såsom matvete och havregryn
  • Självklart massa pasta, fullkorn i första hand!

Jag vill göra smoothies flera gånger i veckan, göra overnight oats till frukost och göra lunchlådor minst en gång i veckan. Billigt, veganskt och hållbart samt nyttigt och fiberrikt. Ett fiberintag på mer än 60 gram per dag är mitt minsta mål nu när jag siktar mot stjärnorna och jag vill få min hälsa under kontroll. En vacker dag vill jag sluta helt med läsk och ersätta min smaker i SodaStream med bubbelvatten och frukt/bär och/eller färsk citron. Men jag lär aldrig få den drömmen att bli verklighet. För att komma dit som sagt – så är det bara jag som kan genomföra den. Jag måste göra allt det där. Jag måste hitta de goda recepten som funkar och energin över att laga allt. Jag måste komma ihåg att fixa mina overnight oats, för annars blir det ju inget sånt till frukost dagen efter. Etc. Etc.

Jag räknar som sagt med att oavsett var jag än hamnar i min nästa bostad, sambo eller ej, tvåa eller trea eller hus så kommer det här inte bli en verklighet. Så länge som livet är som det är nu så kommer jag bara ha lärt mig att inte upprepa dåliga misstag, som exempelvis att inte köpa hem för mycket saker i matväg som man ändå inte äter upp eller använder, men jag kommer heller aldrig orka ta hand om min hälsa eller ens bli vegan. Just nu så är jag typ helt död efter arbetsdagen är slut, så jag orkar liksom inte göra särskilt mycket. Jag har saker jag måste eller borde göra, men mycket av det glömmer jag eller så gör jag dem inte för jag har inte energi nog att ta tag i det. Jag borde exempelvis börja leta ny LiA plats till våren 2021 och se till att jag äter bättre, men det är svårt. Mycket svårt, men det är ok. Det är realistiskt när man sitter i den här sitsen jag gör nu. Det som är bra är ändå att jag njuter av livet till fullo så gott det går. Jag mår bra av att bo här och jag hoppas på ett vis att jag kommer bo här länge, men å andra sidan vill jag vidare snarast möjligt.

Enda orsaken till varför jag vill iväg har bara att göra med att jag vill sluta obsessa över min nästa bostad som jag hoppas är drömbostaden. Jag vill hitta nått annat att obsessa över nu. Särskilt om det är typ 2-3 år kvar minst tills jag ens har möjlighet att flytta vidare. Eller snarare, jag vill ha min Grand Danois så jag kan spendera all ledig tid jag kan på honom istället. Det känns mycket hälsosammare och mer realistiskt än något.

Åh vad skönt det är att inte bo på 30 kvadrat!

Det är verkligen jätteskönt just nu att inte bo i min lilla skokartong längre. Jag har bott hos mitt ex som inneboende nu i drygt en månad och det är så underbart. Trots Corona och hårda restriktioner, men för vår del så är allt som vanligt. Jag tänker oftast inte ens på min gamla lägenhet längre. Det är nästan som om att allt bara var en dröm, eller något i den stilen. Det känns skönt. Jag ska dock fira allt det här sen när jag fått tillbaka depositionen. I julklapp till mig själv blir det då en Apple Watch. Äntligen! Jag räknar nämligen med att ingen flyttar in i lägenheten förrän i Januari, eftersom jag inte hört något från hyresvärden på flera veckor. Jag utgår också ifrån att de inte påpekat till framtida hyresgäster om att lägenheten då stått tom i över 2 månader, och att inflyttning tidigare har varit möjligt och önskvärt länge från min sida. Dock om man ska vara realistisk även här så är risken lika stor att jag blir av med depositionen, eller en mycket stor del av den och då kanske köp av en Apple Watch simpelt får vänta tills jag har råd att köpa en om ett år eller så istället. Detta ifall hyresvärden dummar sig ytterligare och inte är nöjd med målerifix som vi tvingats göra, fast jag bara bott i lägenheten en så kort tid. Men jaja. Blir det så att de gnäller på sista besiktningen så får de fan rätta till skiten själva och ge mig tillbaka vad som eventuellt blir kvar. Bäst är dock att räkna med att jag inte får tillbaka en krona och sen hoppas på det bästa utifrån det.

Ja, det var det för den här gången. Ni är lite trötta på mitt bostadsprat nu, va?

Kategorier
Drömboendet

Mer prat om BoKlok tvåor på 55 kvadrat…

Mer tjat om Boklok, men vad fan ska man göra? Jag har inget bättre för mig och när jag påbörjade det här inlägget så var jag ledig, för det var lördag så nu kör vi. Hårt. Extra hårt. Ni kommer förstå varför alldeles strax.

Nedanför nästa stycke ska det finnas en bild på en möblering av kök och vardagsrumsdelen av en BoKlok tvåa på 55 kvadrat. Jag har gjort den genom IKEAS Home Planner verktyg som ni kan hitta här. Den är inte helt perfekt, men tillräckligt bra för att man faktiskt ska kunna se hur mycket plats det blir över efter väsentliga möbler är på plats. Dessa möbler är en kallax hylla (77 x 147 cm, liggandes), med en stor platt TV på, en soffa, två sits + divan, alternativt två poängfåtöljer vilket är de jag har idag. Jag vill helst inte göra mig av med dem i första taget, men skaffar jag soffa, kanske jag får göra mig av med en av dem, men förhoppningsvis inte. Har jag tur kan en av dem stå i vardagsrummet och agera som en till sittplats åt gäster eller katter. Den andra lär jag i så fall ställa i sovrummet och ha som ett ställe att lägga kläder i, ifall den får plats där inne. Det borde den göra eftersom jag lär behålla min nuvarande säng på 120 cm. Det har jag nämnt innan också, och gör jag det sparar jag 30 cm på varje sida om sängen, vilket är jättebra. En till viktig möbel är mitt höj och sänkbara skrivbord som är ett Bekant sitt/stå 160 * 110 cm. Sen har jag mitt slagbord som köksbord som jag nämnt innan i andra BoKlok inlägg.

I helgen så gjorde jag en rejäl djupdykning i möblering tack vare IKEAS verktyg, och fick alltså se en färdig 3D bild på hur det kan se ut om jag hade satsat på en tvåa av BoKlok istället för en trea som jag innan helst har velat ha. Resultatet var fan chockerande.

Kom ihåg att detta är inte en komplett bild av alla möbler och saker jag vill ha i lägenheten. Sen utgår jag ifrån rätvänd lägenhet också. Det finns spegelvända med, men de är oftast dyrare men har då lite andra fördelar såsom större gräsmatta/altan. Fönstret ovanför slagbordet är om det är en hörnlägenhet, för då får man ett extra fönster där. Sen saknar jag spis och köket ser inte alls ut sådär, men det är mest en platsvisning att det finns ett kök med spis så klart. Köket har diskmaskin, induktionshäll, ugn, massa lådor med förvaring och skåp ovanför med ytterligare förvaring. Kanske mikrovågsugn med, men det är jag osäker på. Man får en kombinerad kyl och frys och sen två så kallade högskåp bredvid, varav ett av dem kan man byta ut om man vill ha hel frys eller en till kyl etc. Det är något jag ska göra när jag får råd, för jag vill verkligen ha en hel kyl och frys, med mat bara till mig själv. Ett av skåpen är till för skafferi. Ett massivt skafferi! 😍 Soffan stämmer inte heller, då jag vill ha en bäddsoffa med divan, men den ska vara ca 2,5 meter i alla fall, vilket soffan på bilden är fast den har två breda sitsar. Till höger om den, mot fönstret ska det stå en klätterställning. Den tar för övrigt upp lite mindre än en kvadrat, så det borde gå fint att ställa en där. Till vänster om soffan ser ni mitt skrivbord med en tillhörande kontorsstol. En bra bit till vänster om skrivbordet står mitt slagbord som ihopvikt typ inte tar någon plats alls. Som jag nämnt innan så lär jag förvara stolarna till det bordet, som är klappstolar i förrådet och bara ta fram dem när jag har gäster, vilket lär bli sällan. I förrådet lär jag också förvara typiska städgrejer med. Med förråd så syftar jag på det man har inomhus, till vänster direkt när man kommer in ( i rättvänd lägenhet). Se tidigare inlägg för att se planlösning, eller gå in på nått av BoKloks projekt. Jag lär också ha en robotdammsugare istället för en sån där stor som bara tar massa plats i ett skåp, och då slipper jag dammsuga manuellt också. Den lär stå parkerad till vänster om TV:n och Kallax hyllan.

Om denna möblering verkligen stämmer, så är det galet mycket yta som blir över. Min nuvarande tanke, om allt eventuellt går som det ska så hade jag tänkt att till höger om högskåpen så blir det matplats till Anton. Kanske till Majken också, men det beror på hur man får plats med allt, så katten får äta ifred. Och hunden med för den delen. Klätterställningen kan bara stå där jag beskrev det innan. Annars är risken stor att Majken kan hoppa ner på TV:n om den hade stått bredvid den, eller upp på skrivbordet om det nu hade stått bredvid skrivbordet och det vill jag inte riskera.

Ok, nu kanske ni undrar om jag helt gått och blivit tokig? Nej. Jag är bara mitt vanliga jag. Sen så länge jag kan minnas så gillar jag ju att planera långt fram i livet. Det är vare sig det är positivt eller negativt. Det är en motivering, men orsaken mest just nu till varför jag tänker så mycket mer på en framtida BoKlok tvåa är av flera anledningar. Främst ekonomiska.

  • De är mycket billigare än treorna. Oftast flera hundratusen billigare, med tusen kronor billigare avgift också per månad.
  • Jag får plats med allt, och det verkar som om att det inte är något problem att få plats med både hundsäng, klätterställning, frysbox samt katt och hund heller på 55 kvm. Med yta över så det inte känns trångt någonstans!
  • Även i markplan så stämmer budgeten mycket bra.
  • Ifall jag riskerar att inte få en tillräckligt hög lön, så vill jag ändå bo så billigt jag kan och spara undan så mycket som möjligt. Detta samtidigt som jag bor önskvärt i en nybyggd marklägenhet. I en trea ser detta mycket mörkt ut, om jag får för låg lön när jag väl börjar jobba.

Orsaken till min lilla ”panik” har just nu inte så mycket med möblering att göra, även om det är (eller har varit) ett stort orosmoln. Nej, det har med mitt lärande av livet att göra. Och alla förändringar jag måste genomföra för att mitt liv ska bli bättre. Jag har insett nu när jag har gått på min LiA praktik i över en månad att det är faktiskt lite jobbigt att orka med 8 timmar per dag. Visst, jag tror jag kan vänja mig och hittar man en arbetsplats som inte bara stirrar sig blind på 40 timmars veckor och tittar på prestation istället så tror jag det kan lösa sig. Jag har ju rätt till lönebidrag om inget annat, och i värsta fall kan jag ansöka om sjukersättning som gör att jag ändå rimligtvis inte borde få det så jävla illa rent ekonomiskt om jag inte orkar 40 timmar per vecka i framtiden. Jag håller ju som sagt på att ändra på mycket i mitt liv. Ett steg i taget.

Under tiden som jag gör detta, så har jag fått reda på att ingångslön på stället där jag har min praktik är faktiskt ”jättelåg” om man kommer direkt från skolan. Det ska krävas extra kompetens och viljestyrka eller nått för att man ska kunna få en ok lön. Med jättelåg så är det typ en tusenlapp över vad jag har räknat med i min budget som absolut lägsta lön. Det var chockerande. Jag fick veta detta, då en av mina kollegor i mitt team har fått anställning och ska börja i januari. Han lyckades dock få till en bättre lön, men å andra sidan innebär det att han har högre krav på sig att prestera. Jag känner efter mina 5, 6 veckor nu på LiA att jag förmodligen inte hade kunnat orka med att prestera så mycket som mina kollegor gör. Mycket av det beror på mina sjukdomar. Jag kan säkert jobba 40 timmar i veckan som sagt, men om jag presterar så bra så jag förtjänar en högre lön? Nja, i dagsläget är det lite tveksamt. Däremot tycker jag inte att jag borde ha en för låg lön heller. Jag tycker min drömlön är alldeles rimlig, men det kanske inte en framtida arbetsgivare tycker? Dock känns det lite som om att jag börjar vänja mig vid att vara så här upptagen. Det är dock trist att man inte har lika mycket fritid längre, men å andra sidan är det roligt att sitta och koda hela dagarna. Med bättre planering så kommer man hinna med allt det roliga man annars är van vid ändå.

Och sen är det dumt att stirra sig blind på ingångslönen, för den kan snabbt öka om det går bra. Orsaken till varför jag obsessar så mycket kring detta är för att jag lär vara närmare 40 när jag väl börjar leva mitt liv och då har jag väntat kanske 25+ år på att skaffa Grand Danois, så det börjar bli viktigt att jag faktiskt kan få ordning på livet snarast möjligt. Därför är det viktigt för mig att jag får en bra inkomst redan från början. Hade jag varit 10 år yngre och suttit i samma sits så hade det säkert inte varit lika viktigt, men åren går. Tiden går och jag orkar inte längre. Inte med tanke på att jag är typ 40 när jag väl börjar mitt första ordentliga jobb med en potentiell heltidslön. Jag hoppas ni förstår det.

Jag har liksom bara räknat med en högre lön, bara för att lönerna har stigit i branschen de senaste åren. Sen är möjligheten stor att jag kommer jobba för ett företag i Malmö som generellt har högre löner jämförelse med mindre orter. Stannar jag i Malmö ökar också möjligheterna att jobba i Danmark och tjäna ännu mer i nettolön. Eftersom jag är tjej också så kan det vara troligt att jag kan kräva lite högre lön också, bara för att. Dessutom är det inte som sagt en superhög lön jag behöver för att min budget ska vara jättebra för mitt framtida privatliv och boendekostnad. När jag i alla fall fick veta detta, att ingångslönen på ett IT konsult bolag är så ”låg” så fick jag lite panik. När jag kollade i budgeten så insåg jag direkt att jag har inte råd i så fall att skaffa mig en trea av BoKlok med en sån låg lön. Inte om jag vill spara så mycket som jag planerar att spara och absolut inte om jag ska ha Grand Danois. Utan vovve så ser det mesta mycket bättre ut. Helt plötsligt blev mina gula och röda färgkoder gröna, utan vovven i planeringen… Det känns ju liksom lite sådär. Jag hade säkert kunnat överleva nått år utan vovve i en trea, men då hade jag gjort mitt bästa det året jag väntar på att öka min lön och sänka mina boendekostnader så det inte blir skit av det när vovven väl kommer.

Situationen är lite så här. Antingen en tvåa i markplan, men då inget extra rum, då kan jag ha råd med allt, oavsett löneläge. Eller en trea på våning två utan möjlighet till altan och gräsmatta, men då måste jag också tjäna minst min beräknade nettolön som jag kallar för ”drömlönen”. Innan har jag sagt att ett extra rum är förmodligen att föredra före en lägenhet i markplan, men just nu är jag lite osäker på det. Jag vill självklart ha en trea först och främst, men om man ska vara realistisk lär det bli svårt om jag så gärna vill ha Grand Danois när jag bor där. Och som ni vet så är jag rätt så desperat efter min lilla vovve.

Detta är också som sagt beräknat med en lite lägre kontantinsats än vad jag planerat från början, men allt handlar ju om – när jag börjar jobba, vilken lön jag får då och hur länge jag kan spara. Nu när jag dessutom är inneboende hos mitt ex igen och kommer stanna här tills jag är redo att flytta vidare så har läget ändrats en hel del. Framförallt sparar jag otroligt mycket pengar på att bo här, vilket innebär att jag kan spara undan mer och flytta ut snabbare. Hade jag bott kvar i skokartongen så hade jag fått spara i kanske ett eller två extra år för att ha råd att flytta vidare. Plus att mina nuvarande sparpengar hade gått åt helt, och till och med ännu mer än så.

Min önskan är att börja jobba i juni 2021, med första lönen i juli och att spara i typ 1 år. Men jag räknar inte med det. Nej, om jag ska vara realistisk så kommer jag ha jättesvårt att hitta jobb. Jag lär få en mycket lägre lön än väntat och det lär säkert ta ännu längre tid innan jag har råd att flytta till min drömbostad. Dock om jag får som jag vill så vill jag spara i minst 10 månader i alla fall i ren kontantinsats om lönen är som beräknat. Sen är det fritt fram att flytta vidare. Kan jag spara i 2 år – skitbra, men då får jag bo här i ett extra år innan det kan ske. Det får vi se om det blir verklighet. Jag tror i alla fall inte jag behöver ha bråttom härifrån – absolut inte, men jag får ändå lite panik om jag inte kan spara undan tillräckligt snabbt. Det skulle väl vara om jag har chans på en bostad i sege park och inflyttning där inte är förrän 2023 eller nått sånt. Det kan vara värt att vänta på och spara inför. Om nu inte priserna är löjligt dyra förstås… Löjligt dyra priser är väl mer eller runt 1,5 miljoner för en tvåa och runt/minst 2 miljoner för en fyra. Det vill jag inte betala om jag kan få en tvåa för flera hundratusen mindre i en annan större stad i Skåne.

Jag kommer ju också behöva ha massa extrapengar undanstoppat till alla ”småsaker” jag behöver sen när jag väl flyttar vidare. Såsom hel kyl och frys, frysbox, torktumlare, soffa, en mindre TV till sovrummet, robotdammsugare, kanske en ny till vardagsrummet då min nuvarande TV kanske inte orkar med typ 2 år till. Vem vet? Och självklart – en iMac till kontoret. Kanske en ny laptop med, om det verkligen behövs.

Jag räknar med att min nuvarande MacBook Pro kommer hålla i minst 5 år, så vi får se. Det är inte en prio i alla fall. Får man jobbdator från framtida arbetsplatsen med lär jag istället be om en kraftullare MacBook Pro från dem och ha en iMac privat, men vi får se. Jag ska och vill ha en iMac i framtiden i alla fall. Den saken är klar! Och en kraftfullare laptop med ett stabilare tangentbord hade också varit trevligt när jag är på resande fot.

Om vi återgår till budgetprat och kontantinsatser så ser det ut så här: när jag kollat i budgeten igen och räknat om lite så räcker det gott och väl med en mindre kontantinsats än planerat. När jag räknat på det så spelar en högre kontantinsats mindre roll per månad, då det bara innebär kanske en hundring eller två i besparing. Då kan jag lika gärna lägga den summan på prylar istället. Det känns mer rimligt. Den stora skillnaden blir dock när man hamnar under 70% belåning vilket är mitt absoluta mål. Jag vill ju som sagt bo så billigt som möjligt, amortera så mycket som möjligt. Och spara så mycket som möjligt! Planen är också att betala av CSN lånet så snabbt som möjligt med så man slipper ha det hängandes bakom en. När jag nu har räknat om i min budget så har jag också utgått ifrån att kanske 10-20% av det jag kan spara undan på ett år ska jag lägga på att betala CSN istället. Om jag betalar CSN en gång per år och istället lägger undan de pengarna så känns månadsbudgeten mycket bättre, även om det ändå blir samma summa att betala i slutändan ändå. Om jag sparar i fonder etc. så kanske jag kan betala av hela CSN på mindre än 10 år också om nu inte börsen totalkraschar i framtiden. Likaså tänker jag med mitt framtida bolån.

Vi får som sagt se hur det blir. Jag tänker också ivrigt på ifall det kan vara möjligt att stanna kvar i Malmö i fortsättningen med, både genom att köpa en lägenhet där jag bor nu, eller att BoKlok kommer med spännande projekt inom rimlig tid hit. Jag väntar ju mycket ivrigt på besked och information om projektet Grönhult, det som ska ligga i Sege Park. Just med tanke på att inga treor ska finnas i det projektet (iaf vad jag hittat och läst) så är ju en tvåa också mer attraktivt om jag kan stanna kvar i Malmö. Men det är som sagt inte så viktigt att stanna här. Jag hade sparat en del i busspengar och pendlingstid, absolut men i övrigt hade det inte spelat nån vidare roll. Jag vill bara bo billigt, och bo bra med närhet till köpcentrum och/eller typ ICA Maxi/City Gross eller liknande butiker samt ha tillgång till bussar och tågstation så man lätt kan åka var man vill när man vill utan problem. Det är viktigare. Och att det inte är för dyrt.

Vi får se när det blir av. Kontantinstats, nettolön och allt annat jag tjatat om får avgöra vilken lägenhetsstorlek man kommer satsa på när det väl är dags. Men jag väntar. Så jävla ivrigt! Och längtar!

Kategorier
Vardagsliv

Nån dryg vecka som inneboende och livet är underbart?

Harmonisk kan sammanfatta känslorna…

Har nu officiellt bott här i ungefär en vecka. Egentligen har jag bott här i typ 2, men jag fick mina möbler för en vecka sen och mellan söndagen och måndagen (18-19 oktober) sov jag min första natt i sängen i mitt rum. De här två veckorna sen jag kom hit har varit helt underbara. Jag är väldigt harmonisk och det är så skönt. Jag har pratat om detta en hel del på sistone, särskilt på FB, men jag kan tjata lite om det här också. Jag vet inte varför jag är så lugn och ”harmonisk”, men det är väl för att jag är så nöjd med mitt val med att flytta tillbaka hit trots allt. Jag bor större, har nära till köpcenter, bussar och tågstation. Parkeringsplatsen är fantastiskt också och fan så mycket billigare än min förra. Dock så har jag ingen laddstolpe nu, men det löser man genom att ladda där det finns publika stolpar vid behov. Man får planera lite, precis som jag har gjort när jag bodde här förut. Majken har nog aldrig varit så här snäll så här länge sen jag fick henne.

Majken gör knappt hyss längre?

Henrik tycker dock att Majken är lite jobbig ibland, men mig stör hon nästan aldrig numera. Det är roligt att trakassera Henrik dock, och hon blir nästan ledsen om hon inte får hålla han sällskap på nått vis. Hon har självklart varit lite rastlös, men det är en bråkdel av hur rastlös hon var i min lilla skokartong. Det är så skönt. Dock på nätterna så är hon tillbaka till sitt vanliga jag. D.v.s. att tidigt på morgonen börjar hon härja och leka och vill inte somna om, men den stora skillnaden är att jag blir inte arg på henne längre. Det tycker hon nog är väldigt konstigt. Hon är så van med en arg mamma och jag har inte blivit arg på henne på flera veckor nu. Det är ju som sagt en av de sakerna jag övar på att förbättra i mitt konstiga liv där jag har tusentals saker jag måste ändra på. Det enda vi försöker göra med Majken nu är att lära henne ordet ”Nej” och det funkar faktiskt bra. Istället alltså för att bli asförbannad och allt det där man gjorde innan så räcker ett enkelt nej. Med tanke på att hon så sällan har gjort hyss sen jag kom i ordning förra helgen så brukar det hjälpa att sätta igång ett par leksaker i mitt rum så hon får leka av sig. Sen är hon snäll igen.

Livet ska bli bättre. Efter tusen saker är gjort…

Med mitt kassa minne så vet jag inte hur mycket jag tjatat om detta i bloggen, men jag kan försöka gå lite djupare i alla fall. Hantera mina så kallade aggressionsproblem är typ nummer ett. Alltså sluta bli arg över minsta lilla skitsak som jag bara hatar att bli arg över. Sen vill jag sluta låta små skitsaker bli jättestora i mitt huvud direkt. Som det här med lägenheten och att den måste typ målas om. Det var inte så farligt. De flesta fläckar gick bort med vatten, sen behövs bara ytterst lite spackling och jättelite färg för att täcka resten. Min kompis Emelie, som också är min frisör (och utbildad murare innan dess) ska hjälpa mig. Dock eftersom man är så glömsk så glömde jag beställa färg online, så det får bli att köpa en stor burk färg, men till billigt pris och sen åka och slänga resterna på återvinningen senare istället. Det här med mitt kassa minne har också visat sig ordentligt denna veckan, så för att försöka förbättra allt så har jag börjat använda ett planeringsverktyg som heter TickTick. Jättebra och gratis. Använder det både i praktiken och tillsammans med Henrik. Jag har alltid varit dålig på att planera, i alla fall skriftligt och jag skriver nästan aldrig ner allt jag behöver göra. Det har lett till att man glömmer jättemycket viktiga saker. När det gäller min framtida yrkeskarriär så är det inte bra, så det är också en sak jag måsta lära mig och få in som en ny rutin. Efter några dagars användning känns det i alla fall bättre och jag hoppas att jag kan få in den rutinen och göra den hållbar. Jag försöker också lära kroppen att sitta rätt. Jag har upptäckt att jag har suttit snett i flera år, något som bidragit till varför jag har så jävla ont i ländryggen. Nu har jag försökt sitta rätt i en vecka och det känns minsann. Kroppen sägen prompt nej! Särskilt ryggen. Nu har jag även rätt ont större delen av dagen med, men jag måste bli av med även denna värken. Den beror främst på min övervikt, men jag har alltid haft urusel hållning, så jag har börjat typ få puckelrygg med. Puckelrygg med extra svank är lika med problem och värk. Ok, inte så farligt, men blir det inte bättre så kommer det bli värre. Så enkelt är det.

Apropå att skapa hållbara rutiner…

Konstigt nog så har det varit mycket lättare på sistone att skapa nya rutiner. Det som alltid varit så jävla svårt. Jag gör nått nytt i ett par timmar, dagar, kanske veckor och sen slutar man av nån skum anledning. Numera känns det som om att det inte är så. Behöver jag ändra på något så ändrar jag på det och tro det eller ej, men det funkar och jag fortsätter. Nu hoppas jag bara att det stämmer för allt jag har i min personliga, ytterst privata att göra lista som aldrig tar slut. Jag syftar ju självklart på att sluta bli arg, inte förstora småsaker, skapa hållbara rutiner, hålla rent där jag bor med mera, med mera. Det inkluderar också mina hoarder grejer jag pratade om i förra inlägget.

Lite snack om framtid och nästa bostaden är ju ett måste

Jag tänker fortfarande som en jävla tok på BoKlok och min framtida bostad. Som vanligt lär det inte bli något jag tänker släppa förrän jag flyttat dit. Jag har börjat tänka mer på att skaffa en billig BoKlok tvåa också, men samma tankar som vanligt hänger kvar. Hur fan ska man möblera in skrivbord, klätterställning, sovplats till Anton, frysbox till hans mat, en soffa med divan och var ska Majken sova på nätterna? Det hade garanterat löst sig. Orsaken mest till varför jag börjat tänka på en tvåa igen, är mest för att priserna i två skånska projekt har släppts och priserna var bättre än vad jag trodde. I alla fall för tvåorna. För treorna stämde dem rätt bra. Det är liksom så lockande att veta att med rätt kontantinsats så kan jag bo så jävla billigt, och det känns som om att man bara hade haft råd med en trea egentligen om den ligger på våning 2 eller 3. Om jag nu inte ska spendera 2-3 år på att spara mer till kontantinsats. Eller vinna ett par miljoner på lotto. Jag vet inte hur länge jag får bo här, men kontraktet är skrivet till juni 2022, men jag får säkert bo kvar längre om det behövs. Min plan är i alla fall att spara i minst 1 år efter att jag börjat jobba heltid och jag bara hoppas att jag får ut minst min beräknade nettolön. Då borde det gå bra. Det är också under förutsättning att jag inte förlorar för mycket pengar på nått annat sätt och att inte alla sparpengar jag redan har idag går helt förlorade innan jag ska flytta vidare.

Lite prat om teknik – jag älskar mina AirPods Pro!

Jag har nu haft mina AirPods Pro i ungefär 2 veckor jag och älskar dem. Jag vill använda dem jämt, men det har inte blivit så mycket som jag önskat eller velat av olika anledningar. Den främsta är att jag är så trött efter arbetsdagen är över så det enda man gör är att sitta i soffan, slötitta på nån film eller serie och sen spelar jag säkert nån timme eller två på paddan och sen ska man sova igen. Det är typ som att jag inte hinner med att varva ner eller nått. Jag försöker därför hitta anledningar att använda hörlurarna. Just nu sitter jag exempelvis i soffan med laptopen i knät och lyssnar på musik med podsen i öronen. Jag har bytt storlek på dem och de sitter galet bra och ljuder är fantastiskt. Att byta mellan transparans och brusreducering är underbart. Här hemma har jag nästan alltid på transparenta läget, så jag kan prata med Henrik och höra Majken om det är så. Ljudet i hörlurarna tycker jag är lika bra ändå. Så är det inte med vanliga EarPods. Det enda som har varit lite svårt är att byta mellan de olika lägena, då jag har svårt att hitta rätt ställe att hålla på i stammen, så jag har oftast bytt emellan dem när jag ändå haft min telefon eller iPad framför mig. Det är skönt i alla fall att slippa sladdar och att de connectar så fint mellan de olika produkterna jag har i Apples ekosystem. Jag behöver bara sätta igång nått som har ljud och så kommer ljudet in i mina AirPods Pro. Oftast dock av gammal vana så brukar jag byta manuellt, men det har som sagt bara med gamla vanor att göra. Batteritiden är bra också, särskilt med tanke på att laddningsetuiet håller de fullt laddade när man inte använder dem. Det enda som fattas nu är att försöka få dem att fungera med Bootcamp. Jag använder annars ett headset från HyperX som jag haft i många år och som jag är jättenöjd med, men det blir så varmt och svettigt med det. Dock så ska HyperX släppa ett par bluetooth headsets i januari, så det lär man köpa eftersom sladden till headsetet är lite väl jobbigt. Bluetooth gillar man ju skarpt i alla fall numera sen man började använda enbart bluetooth hörlurar till mobilen.

Jag testar Apple Music ett tag…

Jag har också gått över till Apple Music (AM). Det är mer tillfälligt. Dels för att jag fick en gratismånad och jag inte längre kan nyttja studentrabatten eftersom jag inte pluggar på högskola längre, utan bara en liten yrkeshögskola. Nu när jag flyttat till exet och i framtiden kommer spara galet mycket pengar varje månad på det så har jag råd att betala fullpris för musik i alla fall. AM har sina fördelar. Jag tycker ljudet är fan så mycket bättre jämföres med Spotify, och den connectar snabbare till bilen när jag vill lyssna på mina spellistor istället för radio. Dock så finns det nackdelar. Spelaren, både för Mac och Windows är sådär. Den största nackdelen är att ny musik inte läggs till först i listan, utan sist och jag vill ju självklart lyssna på ny musik först. Sen drar både datorn och mobilen galet mycket batteri när jag väl använder det, mycket mer än vad Spotify brukade dra. Jag får se om jag fortsätter, men just nu tänker jag göra det i alla fall. Fördelarna kanske väger över nackdelarna. Vi får se som sagt.

Ja, det var väl det jag hade att säga just nu i alla fall. Livet går vidare och jag är jävligt nöjd och glad.

Kategorier
Vardagsliv

En tillbakablick av livet på 30 kvadratmeter…

Nu har flytten tillbaka till exet påbörjats. Och den är nästan klar. Och nej! Innan ni tänker mer så är jag och Henrik inte ihop igen och vi tänker inte bli det heller. Jag flyttar tillbaka för att bli inneboende hos honom för att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Rent ekonomiskt är detta ett måste. Ni kan läsa mer här och här (lösenordsskyddat) om ni missat det här.

Nästan alla mina prylar har jag lyckats få över, tack vare god planering och massa bärhjälp från Henrik. Än så länge har inga flyttlådor införskaffats, men det beror på att vi upptäckte att vi tillsammans har typ 16 stora och tåliga bärkassar som är skitbra att använda till saker. Hade vi använt oss av bara flyttlådor så hade allt tagit tre gånger längre tid att bära ut till bilen och mindre saker hade fått plats också. Mer jobb är något vi desperat vill undvika.

Det som känns skönt med den här flytten är att den är inte lika jobbig som alla andra gånger man flyttat. Men den är asjobbig rent mentalt. Herregud, vad deppig jag blir efter varje besök till lägenheten. Bättre blev det inte efter första besiktningen och visning. Lägenheten måste typ ”målas om”, för det har blivit små märken efter möbler. Har man tur kan man tvätta bort dessa och två hål som gjorts för att sätta upp mina rullgardiner måste spacklas över. Tydligen räknas inte detta som normalt slitage när jag bara bott i lägenheten under så kort tid. Detta stör mig som fan, men har jag tur löser det sig. Jag har i alla fall betalat deposition för att flytta in, och de kan dra av från den så slipper jag kanske bry mig. Eller så får jag kolla om någon jag känner kan hjälpa till och måla. Eller i värsta fall måste jag anlita en målare. Jag kan inte göra detta själv. Nej, jag hade sabbat hela lägenheten om jag hade gjort det själv. Jag vill bara bli av med skiten nu. Det stör mig så jävla mycket med allt slöseri på pengar som skett senaste året. Pengar jag kunde ha sparat. Bajs. Jag är på dåligt humör idag… Vi pratar om annat istället.

Jag har otroligt lite saker (även om jag är en hoarder på ett vis. Mer om det senare). Jag betalar en väldigt snäll hyra. Det innebär att jag slipper oroa mig för pengar så länge jag är inneboende hos Henrik och det är skönt det också. Det gör också att det kommer gå snabbare att spara till kontantinsats när jag väl börjar jobba.

När jag skrev om möbleringen innan jag flyttade in i den lilla lägenheten på 30 kvadrat så var jag väldigt positiv och längtade som fan tills jag skulle bo själv igen. Allt skulle nu bli bra. Mitt liv som vegan skulle typ börja, och jag skulle äntligen få leva mitt liv som jag önskat under en lång tid. Jag kan säga direkt att så blev det inte. Det enda jag hållit i på riktigt är att mitt diskmedel, tvättmedel och andra städprodukter etc. är veganska, och det är bra. Jag skaffade en ny katt, vilket var kul men fy fan för att ha kattunge på 30 kvadrat! Ugh! Nej. Blä. Missförstå mig rätt.

Majken ligger för en gångs skulle snällt och sover i nya lägenheten. Porträtt med svart bakgrund så man ser bara Majkens huvud och en glimt av den blåa handduken under henne.

Majken är übermysig när hon väl är snäll och inte hittar på hyss stup i kvarten. Att uppfostra henne har varit skitsvårt och oavsett vad man än försökt med så har det lett till en rastlös katt som helst gör mamma och husse (aka Henrik) sur. Detta istället för att vara snäll och lära sig att skrivbordsstolen inte är en klösbräda, att vi ska sova på nätterna och att man inte biter mamma i näsan… Med mera. Majken behöver mer stimulans än vad jag trodde var möjligt, men som sagt. Jag vet vad jag har gett mig in på och oavsett så stannar Majken med mig. Tids nog blir hon mer vuxen, förhoppningsvis blir hon en typisk ragdoll. 80 kvadrat istället för 30 borde hjälpa med det. Än så länge är det inte så, men det har varit bra dagar och mycket dåliga dagar. Ju mer av hennes prylar och dofter hon känner igen som kommer hit, desto bättre lär det bli. Förhoppningsvis när jag har mitt rum i 100% i ordning och en ordentlig kabelhantering etc så lär det bli ännu bättre. Hoppas jag, men jag räknar med att det aldrig blir bättre.

Alltså en katt som föredrar att bara vara med och nöja sig med det istället för att göra allt man inte får stup i kvarten. När vi väl flyttar vidare så ska Majken få en kompis. Vare sig det är en till kattkompis eller en Anton återstår att se, men mest troligt och efterlängtat är ju självklart vovven… Idag och så länge jag är inneboende hos Henrik så blir det inga fler djur som bor här i alla fall på permanent basis. Jag kanske blir redo för att säga ja till valp medan jag bor här, men Antons första levnadstid blir inte här, utan i min nästa bostad. Vart det nu kommer bli? Det lär med 99% säkerhet inte bli i projektet som BoKlok har på landet nånstans i Skåne. Nästan alla treor är redan reserverade. Det är sant också för både tvåorna och fyrorna. Så jag lär få vänta på andra projekt. Eller ge upp det helt. Jag trodde inte det skulle vara så stort intresse för det projektet, men vi får se. Det kanske ändras efter att bostäderna blivit sålda. Bara för att man anmält intresse för en bostad behöver inte det betyda att den blir köpt av samma person. Jag är heller inte desperat för att bo just där, bara mer ”desperat” över att få min drömbostad till rimlig peng när jag väl är redo för det.

Mitt veganska liv då?

Ja, det sket sig ju. P.g.a Corona, och den extrema tröttheten för att Majken lekt rövare titt som tätt har lett till att jag helt enkelt inte blivit vegan än, men också till att andra saker inte förändrats. Ett dugg. Jag syftar på att jag är en jävla hoarder på ett vis. När jag flyttade ut till min egna lilla bostad i december 2019 så skulle mitt liv förändras och förbättras. Det var grundtanken. Jag skulle göra matlådor, dricka smoothies och bli en sån där hipp vegan som använder Mason Jars som om det vore mina bästa vänner. Plus gå ner alla mina överviktiga kilon på typ 6 månader eller nått tack vare mina goda kost förändringar. Inget av det blev av. Burkarna jag köpte i glas, vilket var 7 stycken och i halv liter förpackning istället för minst en liter var ett totalt bortkastat köp. Inga smoothies här inte. Det beror också på att jag skrämde livet ur Majken när hon var lill-liten med blendern, och jag ville heller inte göra henne rädd för att gå ut i köket.

Matlådor då? Jo, jag gjorde några stycken men ju längre tiden gick desto sämre smakade det. Så var det oavsett recept. På sista dagen så tvingade jag mig igenom lunchen och satt avundsjukt och tittade på mina kamraters luncher istället som verkade så mycket godare. Sen kom Corona och då blev det verkligen inga lunchlådor. Istället började jag umgås med Henrik som en jävla tok, och varje gång vi ses så blir det sällan nått hälsosamt och veganskt. Det har lett till att jag inte gått ner nått mer i vikt sen typ årsskiftet vilket suger. Det gör mig dock också lite orolig för hur jag ska må hälsomässigt när jag bor här konstant, men å andra sidan så kan jag faktiskt fortsätta bestämma lite över vad jag vill äta ändå. Vill jag äta nått veganskt och exempelvis göra massa grönsaker till middag så går det bra, men om jag gör det återstår att se. Risken är stor att mitt liv som framtida vegan kommer inte att ske så länge jag bor här. Men det är ok. Att bo billigt och känna sig trygg är nummer ett just nu.

Hur fan är jag en Hoarder?

En hoarder är förresten en sån person som samlar på sig saker. Massvis av saker och aldrig slänger något. Inte ens skräp. Om man ska fortsätta på hoarder spåret så kan jag säga att återigen är det bekräftat att jag lär mig aldrig från vissa misstag jag gör. Eller alla saker jag gör. Jag tror jag är bra med pengar men kanske inte? Inte när det enda man vill göra för pengarna är att spendera dem på  (apple) produkter. Ok, jag överdriver lite och mitt problem handlar inte om äppelprodukter. Hade jag haft ett problem med dessa äpplen så hade jag haft 0 kr på kontot idag och hela lägenheten full av iMacs, MacBooks och telefoner samt klockor, men så är det inte. Jag har bara köpt vad jag har haft råd och behov av. Och det ska fortsätta. Jag har i alla fall äntligen köpt mig ett par AirPods Pro och jag älskar dem! De sitter mycket bättre än vanliga Ear och AirPods. Nästan lite för bra. Ska försöka byta storlek på dem till den minsta och se om det gör nån skillnad, men jag vill fan använda dem jämt. Det har inte blivit supermycket, men lär bli mer senare när jag är mer i ordning. Och om vi återgår till mitt problem som inte handlar om Apple…

Jag sitter på bussen och har precis upptäckt hur magiskt det är med ANC, brusreducering. Helt fantastiskt! Äntligen kan man lyssna på poddar och musik utan att störas för mycket av alla ljud i kollektivtrafiken.

Nej det handlar om allt skit jag köpt på ICA etc. Linser, bönor, kryddor och annat som jag ställer in i skafferiet. Och sedan ALDRIG använder. Typ halva skafferiet har jag fått slänga nu i flytten för att jag köpt skit jag aldrig använt eller för att det har gått ut och förpackningen är halvfull eller liknande. Det är så jävla tröttsamt! Jag har dock varit duktigare med grejer jag stoppar i frysen och generellt har jag varit någorlunda duktig gällande färska grönsaker. Dessa 8-9 månader jag bott i en liten skokartong på 30 kvadrat så har jag nog aldrig ätit så mycket färska grönsaker sen jag bodde hemma. Eller grönsaker överlag. Ugnen har gått varm flera gånger i veckan till middag, då ugnsrostade grönsaker med potatis har varit det jag ätit absolut mest till middag i alla fall. Gröt har jag varit duktig på att äta också, och jag har gjort veganska amerikanska pannkakor samt rårakor flera gånger. De sakerna är jag stolt över, men jag önskar att alla linsgrytor, matlådor och smoothies samt overnight oats jag drömt om också hade blivit en verklighet. Så blev det alltså inte. Jag har heller inte slutat dricka läsk, men däremot införskaffade jag en SodaStream som på många sätt är trevligare en massa pantflaskor som bara tar plats.

Men det är ok. Som sagt. Det jag har tagit med mig från den här usla erfarenheten är en busig kattunge och en lärdom att bara för att jag vill något så betyder det inte att det blir så. Även om jag försöker så betyder det inte att det blir en hållbar förändring. För att det ska bli hållbart måste det vara realistiskt i första hand. Inte drömläge direkt.

Det jag ska öva på så länge jag bor här är att vara realistisk. Jag måste inse att jag ska inte köpa massa ingredienser som bara ska stå och samla damm, för att jag en vacker dag kanske kommer göra något med det. Min erfarenhet på 38 år är att det blir ALDRIG som man tänkt sig. Och att tiden går. Helt plötsligt har år gått och jag har inte ens märkt av att något ändrats. För att inget har ändrats. Bara för att jag har tre liter kokosmjölk i skafferiet behöver inte det betyda att jag gör 3 kg fantastiskt god wok en vacker dag och grejerna används och går åt. Vill jag äta en god wok – ja men gå till en restaurang då. Det är liksom billigare i längden än att ha saker som står i ett skåp och samlar damm. Och mer hållbart.

Nej. Det är mer realistisk att jag kommer inte gå ner i vikt nått mer. Jag kommer stanna här med ca 10-15 kg övervikt och ett bukomfång över 83 cm istället för ett mer hälsosamt mått under 70 eller så. Aldrig bli vegan heller. Jag kommer aldrig bli hälsosam och Majken kommer aldrig bli vuxen och lugn. Det är liksom lika bra att ha den insikten istället. Det är realistiskt. Även om det är asjobbigt. Och jag överdriver med mina skafferi varor här. I’m just trying to make a point. Jag har inte 3 liter kokosmjölk i skafferiet just nu. Jag har två burkar på 400 ml styck. Men det kan likagärna vara 3 liter med tanke på hur sällan jag använder skafferi varor jag köpt. Jag är till och med rätt så kass på att äta pasta, egentligen. Det går i vågor med det dock.

När jag inser detta (igen) att jag aldrig lär mig, så blir jag så jävla trött på mig själv. Jag verkar inte förstå att det är jag själv som måste göra något jag faktiskt kan och orkar göra på en vardaglig basis för att det ska hända och fortsätta hända. Jag måste göra valet att äta mer hälsosamt, men då måste jag också laga den hälsosamma maten. Jag måste aktivera min katt, men jag är usel på det. Jag suger på att vara (snarare bo) ensam, för jag är så rastlös och uttråkad etc, etc. Inget i mitt liv har någonsin blivit som man har velat eller ens planerat. Kortfattade planer – ja, kanske, men långvarigt? Nej. Aldrig. Vi skulle ha fixat golvet i den här lägenheten nån gång efter inflyttning. Dryga 3 år senare har det inte hänt och det lär inte hända så länge jag bor här heller. Men det är ok. Vi ska i alla fall investera i nya vitvaror inom kort!

Nu har jag insett att jag kan inte fortsätta med mina dåliga vanor. I alla fall de usla vanorna jag nämnt i det här inlägget. Behöver jag potatis? Ja men köp då för dagens middag och inget mer. Där jag bor finns en butik på hörnet, så det finns ingen anledning att fylla frys, kyl eller skafferi med massa dumheter. Jag lär ju bo här i säkert 18 månader eller så. Kanske mer. Det beror på var jag hamnar härnäst, men jag ska försöka att inte ha bråttom dit. Jag vill fortfarande satsa på en BoKlok lägenhet, och beroende på passande projekt, kontantinsats, framtida nettolön och andra saker i livet så får vi se när det blir av. Jag behöver inte ha bråttom. Jag bara hoppas att hjärnan kan lära sig det också, men det lär ju inte hända.

Precis som vanligt.

Kategorier
Vardagsliv

Nu har jag varit singel i 1 år…

Den längsta singel perioden jag haft i hela mitt liv sen man var gammal nog att skaffa pojkvän vad jag minns. Känns lite galet att tiden gått så fort, för det känns inte som ett år. Redo att träffa nån ny har jag varit någorlunda länge, men jag är ändå lite kritisk. Jag vill ju som sagt inte dejta vemsomhelst. Dejting appar och jag är också en skitdålig kombination, så allt är likadant som det varit i stort sett hela singel-året. Nästan i alla fall. Jag har ju J som en liten backup-plan, men då får man ju gå och vänta på att han blir singel igen och att jag också är det när han eventuellt blir det. Eftersom han också bor i Stockholm så får man ju se vad som händer där, men vi vet var vi har varandra och allt är bra. Dock så hoppas man på nått vis att man träffar nån lokal nisse, men det lär säkert bli svårt.

Jaja, med tanke på att jag flyttar in hos exet igen så hade det varit skönt att stanna officiell singel tills att jag flyttar ut igen – när nu det blir, men jag vill ju träffa nån ny så klart. Jag vet ju fortfarande vad jag är ute efter. I praktiken vill jag ju ha nån som Henrik, men som är lite mer social och gärna föredrar Apple produkter. Det är ju liksom det enda som kan funka långsiktigt tror jag nog. Men jag vet inte. Nån som kan sträcktitta på film en hel helg utan att klaga och som inte har barn eller vill ha barn är ju i alla fall nummer ett. Det här med att ha skötsam ekonomi och inte röka/snusa eller dricka för mycket alkohol är ju liksom givet. Sen hade jag ju velat lägga till i listan att han är ”vegansk kock” och massör 😁. Självklart måste han ju älska djur och inte vara allergisk och vara skåning är ju en massiv bonus. Men jaja.. Så länge det är nån som älskar mig för den jag är och allt det innebär så kanske man kan få det mesta att funka. Annars stannar jag väl singel resten av livet. Det hade varit ok det också, även om det hade varit ofantligt tråkigt.

Nissen på Espresso House som jag suktat efter i typ 9 månader eller nått hade ju flickvän som sagt, och jag har faktiskt lyckats släppa han en hel del. Duktigt av mig tycker jag, men det är fortfarande lite sorgligt, då jag så gärna ville lära känna han mer. Bli kompis verkar han ju inte heller vara intresserad av så skulle jag träffa på han igen så får han stanna som min barista. Efter att jag har flyttat ut härifrån (väldigt snart) så lär jag typ besöka stället där han jobbar kanske 1 eller 2 gånger till i mitt liv, eller nått sånt om det ens blir några fler gånger. Vem vet, jag kanske flyttar tillbaka hit, för jag trivs verkligen där jag bor. Om BoKlok kanske kommer med ett nytt bostadsområde här så hade jag gjort det direkt, ifall jag hade haft möjlighet men än så länge är det bara Sege Park jag känner till som ska komma till Malmö trakten. Och jag väntar ivrigt på det projektet, fast det förmodligen inte kommer några treor dit. Hade jag haft råd så hade jag hellre bott i en fyra, men jag har räknat på det och det är lite samma som med radhus, så det lär bli svårt. Det behövs liksom en lotteri vinst i kontantinsats för det på nån miljon minst. Åtminstone om jag ska ha rimliga bostadskostnader. Kanske om man bor ihop med någon, men då är det ju den klassiska grejen med att dela bolånet med någon och ha den stora risken att köpa ut någon om det skulle ta slut. Och så desperat är jag inte över att stanna kvar i Malmö. Faktiskt. Hellre en drömlägenhet på landet som har tågstation än svindyrt i Malmö bara för att det är Malmö…

Jaja, tills att jag hittar min nästa kärlek så fortsätter singellivet precis som innan och som vanligt är jag nöjd med det just nu. Mestadels längtar jag bara efter att bo större igen och köpa Apple produkter mohaha…

Kategorier
Vardagsliv

Tankar om framtiden och livet som inneboende…

Man börjar räkna ner tiden rätt så rejält nu i och med att man måste flytta igen. Det känns ju som sagt både bra och dåligt, men det börjar kännas bättre och bättre ju längre tiden går. Den här aspekten med att jag bott här ”helt i onödan” är ju något jag alltid kommer störa mig på, precis som mina andra dåliga val jag gör i livet, men å andra sidan är det en bra insikt jag har fått av att bo här.

Jag menar, jag har fått det bekräftat att jag suger på att vara ensam, att även om jag bor själv så är det jättesvårt att få igång nya och bra rutiner, äta mer veganskt och bli mer hälsosam. Det har lett till insikten att bo ihop med någon i framtiden kanske inte är så illa ändå, även om jag förmodligen vill bo själv om jag får bestämma. Och vara särbo med någon. Jag kommer i alla fall sakna lägenheten, men å andra sidan så kommer rummet jag ska bo i sen efterlikna min nuvarande situation rätt bra.

Största skillnaden är att jag slipper ”åka hem”. Vad jag syftar på är att jag inte behöver åka hem till mig senast en viss tid för att hinna varva ner inför kvällen och natten. Jag behöver istället typ bara gå 10 meter så är jag inne i mitt rum och stänga dörren. Sen kan jag sitta i min poängfåtölj med TV:n på i bakgrunden och laptopen i knät som jag numera brukar spendera kvällarna. Eller med paddan i högsta hugg och spela spel, eller se en film eller ”tråkig” serie som bara jag vill se och inte Henrik. Eller så kan jag bara se fler filmer och serier med Henrik tills det är dags att sova. Det känns skönt.

Jag kommer förmodligen heller inte behöva lägga undan Majkens leksaker på samma sätt som idag, där jag mer eller mindre måste tömma lägenheten på ”roliga och intressanta saker” såsom källsorteringen och ställa undan alla leksaker. Just nu har jag börjat ställa källsorteringen på diskbänken på nätterna, för annars hoppar hon upp där i tid och otid. Hennes tunnel och klösbräda i kartong stänger jag in i duschen. Hennes leksaker som låter och rullar läggs in i ett skåp. Det ska bli skönt att slippa göra det, och istället behöver man bara ta in henne till mitt rum när det är dags att sova och varva ner för kvällen om Henrik eller jag vill vara ensam. Med tanke på att Majken kommer ha nästan 3 gånger större yta + en balkong att hänga på om dagarna räknar jag med att hon kommer sova bättre på nätterna också och inte vara lika rastlös på dagarna heller. Det går i vågor nu med hur rastlös hon är, men det har alltid varit tydligt att hon är väldigt rastlös av att vara på denna lilla ytan så ofta, så det borde vara bättre för henne att bo större också på heltid. Får jag som jag vill i framtiden sen blir det ju en BoKlok trea på 72 kvadrat också, och då lär hennes bra vanor hänga med dit, men vi får se vad som händer.

Jag tänker i alla fall ALDRIG i hela mitt liv igen bo så här litet som jag gör just nu i denna stund. Att dock bli inneboende och hyra ett rum på ca 12 kvadrat räknar jag inte som att bo mindre, för jag har ju full tillgång till hela lägenheten. Det blir som när jag och Henrik var ihop, bara att det är lite mer regler att ta hänsyn till. I alla fall. Åter tillbaka till det jag skulle säga. Aldrig mer en bostad mindre än 60 kvadrat eller nått, fast egentligen vill jag säga aldrig mindre än typ 70 kvm, men allt hänger ju på planlösning, förvaringsmöjligheter etc. Jag har ju pratat om att jag kan bo i en tvåa på 55 kvm från BoKlok exempelvis, men jag hoppas verkligen mer på att jag kan bo mycket större än så. Största nackdelen med en 55 kvadrat lägenhet är ju hur fan jag får in ett bra kontor och slipper sälja eller göra mig av med mitt nuvarande skrivbord. Jag har ju iofs räknat ut att jag får plats med det, men ett dedikerat kontor oavsett storlek på en potentiell trea är ju verkligen att föredra. Särskilt om det innebär att jag faktiskt kan jobba hemma en hel del i framtiden när jag väl blivit anställd nånstans. Eller en riktigt stor tvåa. Men BoKlok 😍, åh vad jag vill ha en bostad från dem. Även om det är på landet just nu eller i tjottahejti. Missförstå mig rätt. Jag vill inte lämna Skåne igen, men jag hoppas att det blir lätt att hitta min drömlägenhet när det är dags, och att den ligger på ett bra ställe och inte kostar allt för mycket. Jag börjar väl bli lite desperat gissar jag… och värre lär det garanterat bli. Om jag inte mot förmodan släpper det helt och köper en annan lägenhet, men det lär bli till 99% säkerhet i Malmö och nära bron, så man ökar sina chanser att jobba i Köpenhamn i framtiden. Men att jag släpper BoKlok känns mer eller mindre omöjligt.

Denna helgen som gått har vi spenderat med att slänga massa skräp. Det har nämligen visat sig att vi har varit jätteduktiga med att samla på oss saker som bara ligger och samlar damm i olika garderober. Nu när vi rensat och slängt i stort sett allt på återvinningen så finns det faktiskt mer space och förvaring, vilket är bra. Bristen på förvaring har alltid stört mig i den där lägenheten, men nu känns det bättre, för nu vet man att allt kommer få plats och lite till.

Mitt största ”bekymmer” just nu och fram tills man är helt inflyttad är när fan jag ska anse mig ha råd att köpa mig de två saker jag har velat ha i typ minst 6 månader nu. Det jag pratar om är en Apple Watch och ett par AirPods Pro. Hörlurarna är som sagt viktigare än klockan, just för att när jag väl är inflyttad så behöver jag använda hörlurar när jag inte vill störa Henrik när jag själv ser film etc. Dock längtar jag som en galning efter båda produkterna. Tekniskt sett borde jag ha råd med dem redan nu, men jag lär vänta åtminstone tills efter allt med flytten är löst. Med det så syftar jag på tidigaste tidpunkt efter att flyttgubbarna burit in alla grejer och jag är i ordning i mitt rum. Så ungefär 2 veckor tills dess. Lång väntan, men å andra sidan så flyger tiden förbi numera. Jag väntar ivrigt i alla fall. Och inget skulle förvåna mig om jag inte kan vänta heller. Jag vill bara ha dem, och gällande klocka lär det bli en Apple Watch SE, för att den är typ som Serie 4 med snabbare processor. Dock så kostar den typ 700 kr mer än vad jag budgeterat för, men det ska nog gå ändå. Med tanke på hur snabbt AirPods Pro gått ner i pris så blir det i dagsläget ca 500 kr mer än vad jag totalt räknat med för bägge sakerna. Dock utan Apple Care, men får se om det är något man lär behöva.

Jag och mina dubbelhakor, feta mage och återkommande megafinnar på hakan sitter med Majken i knät framför datorn.

Jag har haft min första LiA vecka, och den sa poff! och så var det över. Mycket nytt att ta in, men också lärorikt. Det blir dock till att fortsätta sitta i Windows en hel del, då vi ska utveckla en desktop applikation i WPF, men senare ska vi pillra med WordPress, Python och PHP. Verkar som om det blir lite node.js också. Det ser jag fram emot. Dock så har jag ”tröttnat” lite på att sitta med Windows, eller ja. Det är aldrig en rolig upplevelse numera, plottrigt, buggigt och segt. På sistone har min dator börjat bete sig lite skumt. Den är lite seg, och prestandan är mer eller mindre usel när jag använder en VM. I övrigt har datorn dock fungerat fint som vanligt och än så länge är tangentbordet ok också. Det är prestandan i en VM jag talar om här. Det har lett till att jag återigen har installerat Bootcamp på min dator, och efter lite uppdateringar så verkar det fungera rätt bra. Det störiga med att sitta i Bootcamp är just att behöva starta om datorn flera gånger om dagen, men å andra sidan sitter jag så mycket i Windows numera att det borde inte vara så jobbigt längre. Det är udda om inget annat bara. Men jag har väl blivit mindre negativ gällande Windows på sistone. Det är inget fel på Windows på så vis. Det är bra att man har mer kontroll, men jag ogillar ju som sagt att det ofta går sönder, buggar ur och det är svårt att hitta inställningar etc.

Jag har inte heller råd att köpa mig en bra PC laptop heller, och det är inget jag vill ha då jag tänker göra allt i min makt för att inte använda Windows dels privat men även på jobbet i framtiden. Fine, om det enda stället som vill anställa mig prompt bara använder Windows, så visst, men då räknar jag med att jag borde få en dator av jobb som inte är urusel. Jag börjar bli rätt van att använda Windows igen, men jag vill ju helst sitta i MacOS till 100% om jag själv hade fått bestämma, då det är en trevligare upplevelse. Det hade jag velat göra på både fritiden och på arbetet. Datorn för det första är ju tystare och fungerar bättre om man sitter enbart i MacOS också. Nackdelen att använda VM är ju att prestandan är så dålig och datorn drar galet mycket batteri samt att den blir så varm, så att sitta i knät med datorn är inte roligt.

Sen när jag vet att jag har råd så kommer jag köpa mig en iMac. Det lär bli det första på inköpslistan när jag vet att jag ska flytta vidare. Om vi leker med tanken att det faktiskt blir en BoKlok trea på 72 kvadrat och jag får mitt kontor, så lär det bli sak nummer 2 efter att jag ordnat med eventuell torktumlare och hel kyl samt frys. I deras bostäder ingår bara det om man köper en fyra eller ett radhus. I alla fall från början, och hel kyl + hel frys samt frysbox är ett måste. Likaså torktumlare! Det är liksom givet. Snarast möjligt efter det så ska jag fanimej ha en iMac. Vad det blir återstår att se, för vid det laget lär ju Apple Silicon datorerna ha släppts även för iMac modellerna.

Får jag som jag vill så finns då noll behov av Windows, och då kan jag lika gärna skaffa en Silicon variant. De datorerna kommer ju vara så kraftulla att köra VM borde inte vara så jobbigt som det är nu. Även om jag har en bra dator, så är den långt ifrån lika kraftfull som en iMac. Även basmodellen på en iMac idag är säkert 3-4 gånger mer kraftfull jämföres med vad jag har idag på min Macbook. Det är ju några år kvar i värsta fall innan jag har flyttat vidare, men vi får se hur allt går. Jag längtar ivrigt. Nu mera Windows prat…

Nu när jag installerat Bootcamp så är datorn relativt sval när jag testat det i några timmar under helgen och det är trevligt. Under min första arbetsdag efter installationen så har Visual Studio varit en dröm att arbeta med. Jag som typ avskyr VS, för det är jättebuggigt och långsamt som fan. Nu har jag installerat Re-Sharper och Intellisense fungerar perfekt. Det är härligt! Jag brukar annars känna mig rätt så handikappad när jag sitter och kodar i VS.

Datorn känns också lite som ny, för den är väldigt snabb när jag väl sitter i Windows. Dock så har den strulat nått så ofantligt när jag bytt över till MacOS igen, för det finns en bugg i Catalina som gör att när man installerat Bootcamp så får datorn fnatt, och gör lite konstiga ändringar men det är återställt nu. Jag hoppas dock inte att datorn håller på att krascha, för det hade inte varit så skoj. Nu är jag ju mer beroende av datorn än någonsin, för jag har inte direkt någon annan dator att använda, förutom en gammal Mac Mini som mest står och samlar damm från 2012.

Livet är alltså lite som vanligt. Jag går och väntar på nästa Apple produkt jag vill köpa, längtar efter nästa steg i livet och försöker överleva dagen. Nu hoppas jag bara att lägenheten min blir uthyrd snarast möjligt så jag slipper bry mig och får tillbaka min deposition och kan fokusera mer på min LiA.

Vad gör du i livet just nu?

Kategorier
Vardagsliv

Jag är så dålig på att göra bra val i livet…

Men å andra sidan är jag jävligt duktig med mina pengar och har varit i över 12 år nu.

För er som inte kunde läsa mitt förra inlägg, som var lösenordsskyddat så handlade det om att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Att leva på sparpengar över sommaren har fått mig att inse det och mitt CSN tar slut den 25 oktober. Lösningen är att säga upp lägenheten och flytta tillbaka till mitt ex Henrik och bli inneboende där.

I efterhand är det en till jävla erfarenhet som jag så enkelt kunde undvika. Jag behövde ju som sagt aldrig flytta ut men jag skulle prompt leva själv i ett underbart veganskt liv med min kissekatt i knät. En kisse fick jag men det mesta har gått åt skogen om jag ska vara ärlig. Inget allvarligt, så klart men typ inget av ”mitt underbara singelliv som ensam-boende” har liksom blivit som jag tänkt och planerat. As per usual. Det blir aldrig som man tänkt sig…

Jag är så jävla kass på att göra rätt val i livet. Det är liksom helt galet. Jag väljer sällan rätt pojkvän exempelvis. De flesta nötter har antingen tagit alla mina pengar eller bara varit allmänna rövhål. Eller så har vi varit så olika att man inte har roligt pga det. Henrik är den bästa jag någonsin har haft ❤️. Jag spenderade 5 år på en utbildning som inte gav mig något jobb och jag har väntat år efter år efter år på att skaffa Grand Danois. Det är lätt att vara efterklok och i mitt liv är det så jävla absurt. Praktiskt taget allt jag gör – är något jag ångrar senare. Bara det här med CSN och utbildning är det bästa exemplet just nu. Hade jag vetat om just då att det var inte lönt att kämpa som en blådåre på att få en examen jag likagärna kan torka mig i röven med så hade jag haft CSN som räckt terminerna ut tills jag får jobb, men så är inte fallet. Nej.

Efter mina första tre officiella år på BTH var avklarade och jag inte hade en godkänd C uppsats, så spenderade jag 2 år på att få den godkänd. Under tiden så läste jag sommarkurser med CSN och jag läste även lite andra kurser med fullt CSN för att slippa leva på Henrik. Hade jag bara vetat om det nu att det var komplett meningslöst så hade jag ALDRIG gjort det. Jag hade hellre gått till Arbetsförmedlingen och gått ett till meningslöst skitprogram bara för att få lite pengar varje månad istället för att slösa mitt CSN på absolut ingenting.

Efter jag hade kämpat i 5 år på att få en kandidatexamen i pedagogik, och vara utbildad samhällsvetare så började jag söka jobb. Jag sökte så många gånger till AF och FK utan att ens bli kallad till en intervju att jag till sist gav upp. På riktigt! De 5 åren jag pluggade ledde till att ingen myndighet ville ha mig. Jag hade för lite erfarenhet, men hur ska man få erfarenhet när skolan inte har praktik? Eller när jag inte ens kan få en praktik av AF för att vara på AF? Det är helt galet. P.g.a mina sjukdomar gick det inte. Istället hamnade jag på Funkibator, något av det bästa som komiskt nog hade ”yrket” som jag blivit utbildad till. Problemet var att de sket i min utbildning. Jag hade fått det jobbet utan att plugga i 3-5 år. Det var mig de anställde. Min personlighet. Mina sjukdomar. Jag hade allt det där innan jag började plugga och det behöll sig under åren jag pluggade också. De är kvar än idag. Det är glädjande att jag åtminstone har haft ett riktigt jobb och det jobbet varade i typ 3 år, även om det inte var på 50% särskilt länge.

Det mest positiva som utbildningen på BTH gav mig var kurskamraterna jag än idag har kvar på Facebook ❤️. I övrigt var det meningslöst så det heter duga. Usch vad jag avskyr det idag. Blä! Men det visste jag ju inte då. Just då var jag så glad för att ens plugga på högskola, då jag fick veta tidigt efter avslutad gymnasieutbildning att den är inte giltig för högskolestudier. Så jag spenderade 3 år på gymnasiet i helt fel utbildning också och blev totalt grundlurad! De sa att 3 år på det programmet skulle ge mig slutbetyg men det fick jag aldrig. År senare fick jag veta att att man måste gå 4 år på den utbildningen för att det ska räcka. Helt jävla galet absurt. Fy fan! Istället spenderade jag tid på komvux och pluggade vad jag ville för att spendera tiden. Matematik 2 var en av de kurserna. På den tiden kunde man också plugga samtidigt som man hade sjukpension, dagens sjuk/aktivitetsersättning men det kan man inte idag.

När jag väl bestämde mig och faktiskt kunde plugga på högskola så orkade jag inte läsa mer matte för att plugga programmering, för det var det jag helst ville göra. Men jag orkade inte. Jag hade liksom redan gått Matematik 2 fysiskt på komvux 2 gånger och hoppat av. Något jag ångrar så det kokar i mig vissa dagar – för jag är ju där nu. Jag pluggar programmering idag. Men istället för att jag pluggade programmering 2009 och några år framåt, började jag istället 2018. En ”försening” pga av dåliga skitval på 9 år. Urk.

Idag är jag ännu mer bitter, så ursäkta men jag behöver få ur mig det här. Jag är så trött på att ”alltid” göra fel. Jag kan liksom aldrig göra nått rätt. Allt jag gör biter mig i röven ett par år senare och allt bara försenas. Jag har än idag ingen heltidslön som är stabil och ”hög”. Hög innebär en nettolön på minst 20k i alla fall. Jag har aldrig haft så mycket pengar varje månad någonsin i hela mitt liv, så därför är det högt. Jag skulle ha levt som en kung på det. Självklart hoppas jag dock på att jag får en högre lön än så när jag väl börjar jobba. Att få ut 20k netto på en programmeringslön är skitlågt så det får man inte idag. Kanske för 10 år sen, då var det rimligt. Jag vet vad jag hoppas på, men vi får se om jag hamnar där när jag får mitt första jobb som utvecklare.

Dock efter allting så är jag ändå hoppfull. Korkade lilla jag har ju en tendens att aldrig ge upp. I alla fall officiellt. Jag kämpar på. Stångar mig blodig, failar och kliver upp igen och fortsätter ett tag till. Och så fortsätter det tills jag fått vad jag vill. Idag har jag en till katt. Sen vet jag inte… Det mesta är fortfarande olöst och långt borta. När jag säger att jag ger upp är det oftast en paus för jag vill ju fan lösa alla mina problem. Och alla andras också för den delen.

Att flytta in igen hos Henrik känns bra. I alla fall tekniskt sett. Själva fysiska flytten känns asjobbig. Likaså att faktiskt säga upp lägenheten, inte bo här längre och alla andra uppsägningar man måste göra. Det jobbiga är också att jag då får en till jävla skit-erfarenhet jag gärna hade varit utan. Hade jag bott kvar hos Henrik hade jag haft dubbelt så mycket pengar säkerligen kvar, dock ingen Majken. Men jag hade sluppit alla problem jag haft med uppfödaren som lett till att jag bröt kontakten. Jag hade sluppit träffa på den där nissen på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg och nu på sistone hade jag inte blivit så ”besatt” av nissen på Espresso House. Som för övrigt har flickvän. Det fick jag veta igår, då jag till sist erkände hur jag kände. Det positiva med det nu är att jag behöver inte tänka på han längre, även om det är trist och sorgset på ett sätt. Jag hade ju verkligen hoppats på att lära känna han mer. Men jag får stanna singel. Det känns bra det också. Och smisk på fingrarna ska jag fanimej ha om jag skapar ett nytt konto igen på nån dejtingsida. Nä, fy fan… Jag lär mig aldrig. Och det är ALLTID samma sak. Vore det inte för J så vetefan var jag hade tagit vägen. Vi får se om jag väntar på honom eller om jag på nått mirakulöst sätt hittar nån annan lokal nisse istället. Oavsett är jag nöjd med att vara singel och bo med Henrik under närmsta framtiden.

Jag visse att jag skulle hamna här – men jag var för positiv och tänkte att jag skulle ändå fixa det men nej. Jag orkar inte ta den risken. Det är slut i mitt liv med att ta ekonomiska risker. Därför tänker jag inte hyra ut den i andra hand heller. Nej, det kommer bara ge mig ångest.

Planen är i alla fall att bo hos Henrik som inneboende tills jag blivit fast anställd någonstans. Sen snarast möjligt så tänker jag skaffa lånelöfte och primärt flytta till en nybyggd BoKlok lägenhet. Som längst tror jag det kommer dröja till våren 2022, så max 18 månader eller så. Det beror på vad som finns tillgängligt just då. Annars i värsta fall får man köpa en billigare lägenhet i Malmö, tvåa eller trea och flytta dit. I värsta fall innebär det att jag aldrig flyttar till en BoKlok bostad, eller så innebär det att nästa boende, nu då efter Henrik ett tag, inte kommer bli mitt permanenta drömboende. En Grand Danois ska åtminstone kunna bo i min nästa bostad efter jag bott färdigt hos Henrik! Det är ett KRAV! Och en marklägenhet är första prio och helst en trea oavsett men åh, vad jag vill ha en BoKlok bostad! Just nu spelar det ingen roll om det hade varit ute på landet heller. Jag hade fått det att funka. På ett vis går jag och hoppas på att det ska finnas lediga treor i markplan i det skånska projektet som har 8 treor i markplan. Med tanke på hur trögt det har gått med vissa försäljningar i år, så kan det vara rimligt att nån lägenhet där finns kvar som passar mig. Försäljningen borde i alla fall ta minst 1 år skulle jag tro, det verkar vara vanligt, men jag kan ha fel. Corona kan ju ha lett till att de flesta försäljningar går dåligt i år.

Vi får se vad som händer, men jag är hoppfull inför framtiden och jag tänker inte ge upp.

Jag måste i alla fall säga att utan den här erfarenheten hade jag inte haft Majken. Henne ångrar jag inte, även om det finns saker jag ångrat på vägen. Att bo så här litet har jag märkt är asjobbigt för henne. Bara att flytta till större kommer nog vara mycket bra för henne, men inga fler husdjur blir det förrän jag bor själv igen, eller snarare i en annan lägenhet som jag inte delar med Henrik.

Jag ser fram emot att få ordning på den här ekonomiska skiten i alla fall. Och jag hoppas jag har full förståelse från mina läsare.

Kategorier
Vardagsliv

Lösenordsskyddad: I valet och (flytt)kvalet…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Kategorier
Relationer och kärlek

Nu går vi vidare i singellivet…

Och allt stannar som det har varit sen jag blev singel. Senaste veckorna här har varit lite väl för ”jobbiga” rent tankemässigt, så jag orkar inte mer. Nissen på EH, kommer jag lägga på hyllan, för självklart sabbade jag något som gör att det förmodligen inte är lönt att gå vidare. Det kan ju ändras så klart, men då får nästa steg komma från honom och inte från mig. Jag känner fortfarande likadant så klart, men jag tänker inte fortsätta som jag har gjort.

En frisk fläkt gav mig galna idéer…

I fredags så fick jag idén att jag skulle sitta ett par timmar på förmiddagen på det Espresso House där han jobbar. Till min lycka så öppnade han den dagen och jag fick sitta och se hur han jobbade i ungefär tre timmar, samtidigt som jag lyssnade och deltog i en föreläsning. Det var otroligt intressant, och när jag kunde så tog jag lite pauser och passade på att prata dels med honom men även med andra personer på EH. Det var väldigt roligt och att se hans energiska och spralliga energi och en total frisk fläkt. Jag berömde han för det, för det är så sällan man ser någon som älskar sitt jobb så mycket. Jag bad om hans namn i alla fall, och berättade mitt så det var bra. Dock så skulle jag ha stannat där. Till min dumhet så bad jag innan jag åkte därifrån om vi kunde hålla kontakt online. Jag syftade främst på att chatta via Messenger eller liknande, men han tolkade det som om att jag ville bli vän på FB och då gick det käpprätt åt skogen. Jag märkte hur besvärad han blev och han sa ju nej så klart. Efter det så kände jag mig så korkad och dum, så jag åkte dit innan idag igen och satt ett par timmar och pluggade. Sen när han kom till jobbet så passade jag på att be om ursäkt. Han betedde sig inte som han brukar, men han kan ju ha haft en jobbig helg eller nått annat. Det behöver ju inte bero på mig, men stämningen mellan oss är ändrad, vilket är tråkigt. Och det gör att jag kommer backa och inte ”gå på” så hårt som jag har gjort tidigare.

Jag kommer inte aktivt gå dit bara för att träffa honom. Detta trots att jag vill ha det som en ny vana att sitta på ett annat ställe och plugga ibland, bara för att få en ny miljö. Det har varit trevligt att sitta där även om han inte var där större delen av tiden idag. Hur ofta jag gör det återstår att se dock, men max en gång i veckan. Jag kan ju inte spendera alla matpengar som sagt på kaffe och fika.

Jag ska sluta helt med dejting-appar etc.

Jag har tagit bort mitt konto helt på Happy Pancake. Jag stod helt enkelt inte ut med alla nissar som hörde av sig, sket i att läsa profilen och bara ville träffas hela tiden samt ge mig komplimanger. Jag hade ju aktiverat profilen igen, bara för att jag kände mig så redo att gå vidare med att hitta någon ny men det gick åt skogen praktiskt taget direkt. Att få komplimanger är inte fel, men på det sättet jag fick det känns det som om att de ser inte mig för den jag är, och utgår ifrån att jag är som vilken annan tjej som helst. Detta är ju så fel, så fel. Jag installerade också appen Good Ones igen på mobilen, men självklart var det också (igen) en total besvikelse. Allt kostar ju. Se vem som gillat dig? Det kostar. Chatta med nån? Kostar. Allt jävla skit kostar. Och jag vill inte betala ett öre för att träffa nån. Nej. På det korta dygnet jag hade min aktiverade profil där igen så hann 59 personer gilla mig. Det är lite galet många personer och när jag inte kan se vilka de är – nä, då skiter jag i det.

Blir det så att min nästa pojkvän och kärlek i livet inte är J eller han på EH, nej, då är nästa person någon helt annan som jag bara träffat rent lokalt och fallit för. Tills att det händer så tänker jag fortsätta som jag har gjort. Det är alltså att ”njuta” av singellivet och min lägenhet etc. Detta fast jag inte är så duktig på att vara ensam hemma längre. Dessutom vill jag fortsätta träffa Henrik så ofta som jag gjort bara för att det är så trevligt. Det finns ju inga hinder för det heller så. Jag är ju inte liksom inte särskilt missnöjd med hur livet är just nu. Det enda jag längtar efter egentligen, även om jag vill ha en konstant partner att pussa och krama på samt sova bredvid, är ett heltidsjobb. Jag vill ha en heltidslön. Och en större bostad. Självklart längtar jag ju efter Grand Danois, men heltidsjobb och en bra lön är det jag hade velat ha mest av allt just nu. Spara till kontantinsatsen, få fast anställning och sen boka in mig på bästa BoKlok projektet är mina fokusgrejer just nu. Före det är det ju så klart skolan som gäller. Och hitta LiA, som verkar vara totalt jävla omöjligt i dagsläget, så skolan lär få placera mig någonstans i slutändan.

Det som är skönt är att jag vet i alla fall att jag har en person som gillar mig, som är värd att vänta på om det nu blir så i framtiden. Det är ju J så klart, men pga avståndet och allt annat så får vi se om det ens blir av. Jag är i alla fall mer redo att gå vidare nu, även om jag vill ha allt kvar som det är nu. Jag vill alltså äta kakan och ha den kvar. På ett vis kan jag faktiskt ha det så.

Det gäller bara att undvika dejtingsajter och hitta nån annan nisse allt för tidigt. Och sen hoppas jag på nått vis att han på EH, tar nästa steg, men jag räknar absolut inte med det. Jag tror inte han är intresserad av mig alls, han är säkert bara snäll och trevlig mot alla.

Det är säkrast så. Och därmed går jag vidare och stannar som singel ett bra tag till.

Kategorier
Relationer och kärlek

Det puttrar och kurrar i magen… Det är jobbigt att vara lite småkär.

Det som är så typiskt mig är att när jag väl typ har bestämt mig om något, ja då går jag oftast all-in på gott och ont. Just nu är det tusen känslor på en gång i mitt lilla huvud. Det har kommit efter den fantastiska veckan i Stockholm för några veckor sen, men också från en händelse som äntligen skedde tidigare denna veckan. Jag har äntligen vågat ta kontakt med killen jag varit intresserad av sen i höstas nån gång på Espresso House (EH). Och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Oavsett vilket är väl slutsatsen att det är lite för tidigt att vara lite sådär småkär. Dels i J, eftersom han bor i Stockholm och dessutom redan har ett förhållande med någon. Sen så är det väl lite dumt att utveckla känslor och tänka på han på EH, när han knappt ens vet om att man existerar. Det är inte alls säkert att han kommer gilla mig. Även om vi lär känna varandra, men min typiska dumma, oftast askorkade hjärna har ju noll kontroll över tankarna så jag får leva med det här tills jag har kunnat gå vidare på något vis.

I alla fall, ni kanske är nyfikna på vad som hände med killen på EH? Hur jag faktiskt äntligen kunde och vågade ta kontakt? Det var faktiskt rätt simpelt. I torsdags kväll satt jag hemma och kände mig allmänt duktig för att jag var ensam hemma själv, fast jag var jättetrött och väldigt uttråkad på samma gång. Jag behövde handla lite småskit och tvivlade på att jag skulle orka ta mig till närmsta köpenter. Till sist tog jag tummarna ur röven och stack iväg. 19:45 ungefär kom jag in på köpcentret, och till min lycka var han där, ensam med knappt nått folk kvar som satt och fikade. Då passade jag på att gå dit.

Jag började prata lite med han, beställde en vegansk varm choklad på havremjölk att ta med. Dock så behövde jag ju gå och handla, och jag ville inte dricka en varm dryck egentligen. Det är bara så gott med varm choklad med havremjölk och jag var fortfarande hungrig efter middagen. Jag förklarade för honom ifall jag kunde komma och hämta den lite senare, och det gick fint. Vi kom fram till att han skulle ställa den i mikron som fanns tillgänglig för kunderna. Sen småpratade vi lite innan jag gick iväg. Jag erkände för honom att jag var tvungen att fråga en grej. Det jag ville veta var ifall det var han som jag ”träffade” eller vad man ska säga i höstas på ett annat EH i Malmö, och han sa ja – så nu vet jag att det faktiskt var samma kille. Det var skönt att få det bekräftat. Jag sa i alla fall att han var så trevlig (för han är riktigt jävla trevlig. Snacka om service, liksom 😍). Han blev glad över att jag kom ihåg honom, men han sa att han tyvärr inte kom ihåg mig, men det är ju ok eftersom han träffar ju kunder hela dagarna. Jag ville lägga till att jag tyckte han var skitsöt, men jag ville inte vara för på. Sen gick jag och handlade och var så jävla lycklig för att jag äntligen pratade med honom.

Jag snabbade mig rätt så rejält med att handla, vilket är inte särskilt normalt, för jag brukar spendera rätt lång tid inne på Maxi när jag handlar, bara för jag tycker det är roligt att handla mat. Strax efter stängningsdags kom jag tillbaka till EH, hämtade min varma choklad och sen spenderade jag ett par minuter med att ändra om i påsarna, så jag skulle kunna orka bära ut allt till bilen. Det var ett litet krux med att få med sig chokladdrycken, men det gick bra. Jag fick gå väldigt försiktigt och tyvärr sågs vi inte nått mer den dagen. Jag hörde hur han höll på inne i kaféet, men jag ville inte störa mitt i stängningen. Däremot idag så gick jag dit för att köpa lite kanelbullar, som jag och Henrik kunde gotta oss lite på till fika som tack för en trevlig helg, och som tur var tog han min beställning. Då kom han ihåg mig och undrade om jag ville ha en varm choklad igen, men sa bara att jag skulle ha kanelbullar. Jag berättade dock i alla fall att det gick bra att hämta ut min varma choklad från mikron. Vi hann knappt prata då, men jag sa i alla fall att det var kul att ses igen och han sa detsamma. Sen gick jag snabbt på Maxi igen för jag skulle kolla efter en särskilt produkt som inte fanns, tyvärr.

Närbild på en av kanelbullarna jag köpte.

Ok, det enda jag har gjort sen i Torsdags är att tänka på den här killen från EH. Så typiskt mig. Är det inte BoKlok, så är det fanimej alltid nått annat som måste ta alla tankar från mig. Visst är det rätt så skönt att ta en liten paus från framtida bostadstankarna, men det här är nästan lite jobbigt. Å andra sidan är jag typ superlycklig nu, för jag är faktiskt lite småkär, eller kanske störtkär. Jag vet inte. Jag är bara glad. Nu kan man liksom ta nästa steg. Vad det är vet jag inte, men risken är väl stor att jag kommer leva på nudlar och varm choklad i ett par veckor om ni förstår vad jag menar 😉. Jag vill ju fråga han om hans namn, jag vill berätta för han vad jag heter. Jag vill bli vän med han på FB, chatta med han på fritiden och jag hoppas att han en dag kommer säga ja till en dejt. Gör han det och det går bra, ja då jävlar… Då kanske det är slut på singellivet?

Jag ska tillägga det också att tack vare den fina veckan i Stockholm och att nu detta har hänt med EH – även om det inte kommer kanske leda till ett nytt förhållande, så har det verkligen börjat leda till att jag börjat känna mig mer redo att gå vidare. Hade jag kunnat umgås med J mer just nu hade det varit jätteskönt, men det lär dröja många månader innan vi ses igen. Om killen på EH, gillar mig och det visar sig att jag gillar honom med – ja då hoppas jag att det kommer bli fantastiskt. Jag utgår ifrån att han inte kommer gilla mig, för det är väl säkrast så. Men jag kan inte sluta tänka ”tänk om”.

Det hänger ju på ifall han kan gilla nån som mig. Med min problematik, konstiga humör och knäppa vanor. Mitt läskedrickande, mitt stillasittande liv, min dåliga hälsa och mina konstiga besattheter… Jag hoppas, hoppas, hoppas!

Jag bara hoppas att han inte vill ha barn… Då kan det gå åt skogen rätt snabbt, men just nu är jag positiv och hoppas på att han kanske är nästa rätta för mig.